-
En varmhjärtad läkare skriver ett evangeliumVakttornet – 1962 | 1 september
-
-
Om en åt Gud överlämnad kristen någon gång skulle komma på den tanken att det läggs band på hans personlighet, därför att det krävs av honom att han skall följa vissa föreskrifter och göra sådant som andra gör, kan det vara nyttigt för honom att tänka på att Lukas hade samma uppgift som Matteus, Markus och Johannes, och har han likväl inte, inom ramen för de verkliga förhållandena under Jesu liv, givit oss en synnerligen egenartad skildring! Han behövde inte gå vid sidan om det som hände under Jesu liv eller hitta på saker och ting för att hans skildring skulle bli så egenartad.
Det tema som Lukas valde, det eftertryck som han gav åt barmhärtighet, medlidande, medkänsla eller förmåga till inlevelse i andra människors förhållanden, allt detta framhäver kraftigt för oss att vi behöver efterlikna vår Mästare i att ådagalägga samma egenskaper. Om Jesus, Guds Son, som var fullkomlig och utförde underverk, kunde lägga i dagen en sådan kärleksfull omsorg, då är vi sannerligen pliktiga att göra detta i ännu högre grad, eftersom vi själva kommer till korta och behöver barmhärtighet och medkänsla. Ja, Guds ord är i sanning våra fötters lykta och ett ljus på vår stig. — Ps. 119:105.
-
-
Den nya världens samhälle tar sig an sina ungdomarVakttornet – 1962 | 1 september
-
-
Den nya världens samhälle tar sig an sina ungdomar
Kristna fäder har fått förmaningen: ”Var icke irriterande mot edra barn, utan fostra dem städse i Jehovas tuktan och auktoritativa råd.” (Ef. 6:4, NW) Att de kristna vittnena i den nya världens samhälle gör detta är en sak som människor utanför vittnenas egna led har burit vittnesbörd om.
En judisk fotograf till exempel, som samarbetar med en av New Yorks ledande tidningar, lade märke till de många ungdomarna som var med vid De endräktiga tillbedjarnas områdessammankomst, som hölls på Yankee Stadium, och ställde den här frågan: ”Hur får ni alla de här barnen att komma hit? Min pojke har inte lust att gå till vår synagoga. Han kommer hem och säger: ’Jag fick inte ut ett dugg av det.’” När man förklarade för honom hur Jehovas vittnen tar sig an sina ungdomar, svarade han: ”Jag tror jag borde ge er min son.”
Och utgivaren av sju tidningar i New Yorks förorter sade: ”Bland allt det som jag gillar hos Jehovas vittnen är ordningen och den lugna atmosfären på stadion. Jag tycker det är roligt att se att barn intresserar sig för religionen, och se bara på dem här! Jag har sagt till vår församlings förtroendemän att vi borde göra som Jehovas vittnen — anordna möten för hela familjen. Vi skulle få en bättre värld om de protestantiska samfunden ville ta efter Jehovas vittnen. Ni har en underbar organisation.”
Bland de unga vittnena för Jehova som framträdde på podiet under sammankomsten på Yankee Stadium var lille Gary, som bor i stadsdelen Bronx. Fastän han bara är sex år gammal, går han ensam från hus till hus och predikar de goda nyheterna om Guds rike. En dag när han erbjöd dem han besökte prenumeration på Vakttornet, kom han till en kvinna som i överlägsen, beskyddande ton frågade honom: ”Tycker inte en sådan här liten pojke att det är mycket tröttsamt att gå och besöka folk så här? En sådan här liten pojke borde ha roligt och göra något annat än ringa på dörrarna hos folk.”
Sexåringen Gary, som hade fått en rätt undervisning i bibelns principer, kunde ge kvinnan det rätta svaret: ”Bibeln säger att allting har sin tid, och när vi går från dörr till dörr är det tid att tala med folk om Gud och hans rike såsom det enda hoppet för mänskligheten.” Därför att han gav ett sådant skriftenligt svar, prenumererade kvinnan på Vakttornet, och sedan dess har Gary och hans far gjort många besök hos henne.
-