Hur verklig är djävulen?
”ATT se är att tro” lyder ett känt ordspråk. Det är väl känt att det bästa vittnesmålet om vilket som helst faktum är det som ges av ett pålitligt ögonvittne. Har vi något sådant ögonvittne som kan hjälpa oss att besvara frågan: Hur verklig är djävulen?
Detta kan tyckas omöjligt; men är det det? Visste du att Jesus Kristus levde i himmelen innan han kom till jorden? Han var ögonvittne till sådant som hände i andevärlden och hade mycket att säga om djävulen. — Joh. 8:23; 17:5.
Det skulle vara ytterst oförståndigt att åsidosätta Jesu vittnesmål. Han talade alltid sanning. Han gav ut sitt liv för sanningens skull. (Joh. 18:37; 8:40) Jesu vishetsord, särskilt i hans berömda bergspredikan, har blivit högt lovprisade, även av icke-kristna. Men i just denna predikan lärde Jesus sina efterföljare att bedja: ”Befria oss från den onde.” — Matt. 6:13, NW.
Och hur förhåller det sig med Gud själv? Han bör utan tvivel veta om det finns en djävul. Bibeln innehåller i sin helhet Skaparens syn på saker och ting. Den har också trovärdighetens alla kännetecken. När händelser skildras, anges tid, plats och namn på de personer som är inbegripna. Bibelns historiska skildringars exakthet har väckt häpnad till och med hos dess kritiker. Hundratals bibliska profetior har gått i uppfyllelse in i minsta detalj. Och Skriftens råd med avseende på mänskliga relationer har visat sig vara oöverträffade.
Vad säger alltså bibeln, som inbegriper Jesu Kristi vittnesmål, om Satan? Är ”djävulen” bara en abstraktion, en princip eller kraft? Eller har detta ord avseende på en intelligent andevarelse som kan påverka människor? Hur verklig är egentligen djävulen enligt bibeln?
Abstraktion eller verklig person?
Skriften talar hela tiden om djävulen såsom en person. Jobs bok i bibeln inleds med en skildring av hur änglarna, ”Guds söner”, församlade sig inför Jehova. Beträffande detta möte, som utan tvivel inbegrep Jesus i hans föremänskliga gestalt, läser vi: ”En dag hände det, då Guds söner kommo att inställa sig inför Jehová, att ock Satan kom med dem.” (Job 1:6, Åkeson) Att Satan kom med bland Guds ”söner”, som är personer, visar att också han är en person. Detta framgår också av att Satan samtalade med Jehova Gud. — Job 1:6—12; 2:1—5.
Många andra skriftställen visar att djävulen är en person. Satan avslöjas till exempel i 1 Krönikeboken 21:1 och Sakarja 3:1, 2 såsom en motståndare till Guds folk och följaktligen också till Gud själv. (Sak. 2:8; Luk. 10:16) Namnet Satan är i själva verket hebreiska och betyder ”motståndare, vedersakare”.
I evangelieskildringen i Matteus 4:1—11 talas det om att Jesus blir frestad av ”djävulen”, vilket är ett grekiskt ord som betyder ”falsk anklagare, förtalare, baktalare”. Denna Jesu trefaldiga frestelse inbegrep samtal mellan Jesus och djävulen, och Satan använde därvid listiga argument, däribland en felaktig tillämpning av Psalm 91:11, 12, för att förleda Jesus att synda mot Gud. (Matt. 4:6) Jesus kallade längre fram djävulen en ”fader” (i bildlig bemärkelse), en ”mandråpare” och en ”lögnare”. (Joh. 8:44) Aposteln Paulus talade i 2 Korintierna 2:11 (NW) om onda ”anslag” som Satan stiftar mot de kristna.
Endast en intelligent, förnuftsbegåvad person skulle kunna tänka, tala med Gud och Jesus Kristus och stifta ”anslag” emot människor. Det är också värt att lägga märke till att flertalet människor historien igenom har betraktat den yttersta orsaken till ondskan såsom en eller flera personer i andevärlden.
Har Gud skapat djävulen?
Somliga människor invänder att en rättfärdig, kärleksfull Gud aldrig skulle kunna skapa en djävul. Gud är alltför god för att göra det, säger de. Men bevisar detta resonemang att djävulen inte existerar?
Detta är i själva verket ett kortsynt resonemang. Bibeln säger nämligen ingenstans att Gud skapade en motståndare till sig själv och sina skapelser. Kom ihåg Jesu uttalande att djävulen ”inte [stod] fast i sanningen”. (Joh. 8:44, NW) Han var en gång i tiden i överensstämmelse med Guds sanning. Men stolthet och begär efter att människor skulle tillbedja honom i stället för Gud fick Satan att överge sin rättfärdiga ställning och bli en motståndare till Gud, som han baktalade. — 1 Tim. 3:6; Matt. 4:9; 1 Mos. 3:1—7.
Somliga förfäktar att en allvis, allsmäktig Gud inte skulle kunna skapa en son som skulle bli ond. Men ett sådant påstående nedvärderar Guds förnuftsbegåvade skapelser till robotar, som är oförmögna att själva välja sitt handlingssätt. Att människan blev skapad ”till Guds avbild” och dessutom fullkomlig, men ändå blev ond, utesluter en sådan trångsynt uppfattning. — 1 Mos. 1:27, 31; 5 Mos. 32:4.
Men varför har Gud tillåtit djävulen att existera så länge?
Varför tilläts han existera?
I begynnelsen av människans historia introducerade djävulen förmedelst en orm upproriskhet bland människorna. (1 Mos. 3:1—7; Upp. 12:9) Han bedrog Eva till att tro att olydnad mot Gud skulle vara ett förståndigare handlingssätt, som grundade sig på högre insikt och kunskap. Han antydde att människorna skulle få det bättre, om de fick styra sig själva och själva fick avgöra vad som var gott och vad som var ont, i stället för att underordna sig Guds ledning. Satan motsade direkt Guds ord, när han förklarade att Adam och Eva inte skulle dö om de blev olydiga. — 1 Mos. 2:15—17; 3:1—5.
Djävulen antydde på detta sätt att Gud var en lögnare och att Guds sätt att härska över människorna var orättfärdigt och förtryckande. Redogörelsen i Jobs bok i bibeln visar att Satan också ifrågasatte människors motiv till att tjäna Gud. Han hävdade att Job gjorde detta endast därför att Gud gav honom materiellt välstånd. — Job 1:9—11; 2:4, 5.
Det uppstod därför några viktiga frågor. Skulle det verkligen medföra fördelar att göra uppror mot Gud, som Satan hade påstått? Var människan i stånd att själv styra framgångsrikt enligt något visst styrelseskick? Eller kunde mänskligheten få del av välsignelser endast genom att underordna sig Guds herravälde? Sker all tillbedjan av Gud av själviska skäl? Eller skulle det finnas människor som villigt skulle bevara sin ostrafflighet mot Gud till och med under de svåraste förhållanden? För att alla förnuftsbegåvade skapelser skulle kunna åtnjuta evig frid och harmoni valde Gud att medge tillräcklig tid för att avgöra denna stridsfråga en gång för alla.
Denna världsordnings bedräglige härskare
Under den tid djävulen tillåtits existera har han också fått tillåtelse att i stor utsträckning påverka människorna. Jesus talade om Satan såsom ”denna världens furste”. (Joh. 14:30) Och i Uppenbarelseboken 12:9 sägs det att han ”förvillar hela världen”. Visste du det? Det är inte många som vet det. Varför inte?
Därför att Satan ”förskapar sig ... till en ljusets ängel”. (2 Kor. 11:14) Han är en mästare när det gäller att bedra. (1 Mos. 3:13; 1 Tim. 2:14) Man bör därför inte förvänta att djävulen skulle behärska flertalet människor genom regelrätt dyrkan av Satan, sysselsättning med ockulta ting eller direkt demonbesatthet. De flesta människor är inte benägna för sådana ytterligheter. Det faller Satan mycket mer i smaken att på ett försåtligt sätt utöva sitt herravälde över intelligenta, kompetenta personer, som åtnjuter hög aktning. Han gör detta i sin roll som ”denna tidsålders gud”, och hans herravälde omfattar världens stora politiska, kommersiella och religiösa system. (2 Kor. 4:4) Lägg märke till hur han gör detta.
I Uppenbarelseboken i bibeln framställs den politiska delen av denna världsordning såsom ”ett vilddjur ... ; det hade tio horn och sju huvuden”. (Upp. 13:1) Varifrån fick det sin myndighet att härska? ”Draken [Satan, djävulen] gav det sin makt och sin tron och gav det stor myndighet.” (Upp. 13:2; 12:9) Har inte människornas politiska system ådagalagt Satans djuriska läggning? Trots att Gud förbjuder att man självsvåldigt tar andra människors liv har jordens regeringars historia kännetecknats av oinskränkt blodsutgjutelse för att befrämja nationalistiska syften.
Politiska ledare talar visserligen då och då om Gud och låtsas bedja till honom för att få Guds vägledning i regeringsfrågor. Men sedan ignorerar de hans skrivna ord, hans rättfärdiga bud och befallningar, hans klart uttryckta vilja, och genomdriver sina egna själviska planer. De har lärt människorna att deras framtid ligger i deras egna händer och inte i Guds. Det är inte underligt att bibeln framhåller att ”uttalanden, som inspirerats av demoner”, leder jordens politiska härskare till ett slutligt krig mot Gud. — Upp. 16:13, 14, NW.
Skriften förbinder intimt det kommersiella systemet med de politiska ”jordens konungar”. (Upp. 18:9—19) Lägger inte också kommersialismen i dagen Guds främste motståndares anda? Överallt råder girighet och oärlighet, och detta i sådan utsträckning att ett vanligt talesätt i våra dagar lyder Caveat emptor, vilket betyder: ”Må köparen ta sig i akt.”
Men är inte världens stora traditionella religioner annorlunda? Utgör inte de ett mäktigt bålverk mot allt övermänskligt, ont inflytande? Nej, de religiösa ledarna i både kristenheten och hednavärlden har i stället intimt förbundit sig med de politiska och kommersiella ledarna. Eftersom ”världens vänskap är Guds ovänskap”, förråder dessa system för tillbedjan sig själva såsom falska religioner. — Jak. 4:4.
Bibeln beskriver den falska religionens världsvälde, som kallas ”det stora Babylon”, såsom en otuktig kvinna, ”som jordens konungar hava bedrivit otukt med och av vilkens otukts vin jordens inbyggare hava druckit sig druckna”. — Upp. 17:2, 5.
Har inte människosläktet raglat likt en drucken till följd av verkningarna av denna förening mellan religion och politik? Har inte världens religioner välsignat nationerna och bett för trupperna i deras krigiska värv och deras blodsutgjutelse? Och hur förhåller det sig med moralen? Det är tydligt att när den allmänna inställningen till moral förändras, så förändras också många religiösa ledares inställning i moralfrågor på liknande sätt. Skrymtaktiga prästmän ignorerar Guds ord och vänder sig till världens vishet och söker människors bifall och godkännande. Det är inte underligt att Guds ord inte beskriver det stora Babylon såsom en plats där man kan få skydd mot djävulen, utan i stället kallar det ”en boning för onda andar”. — Upp. 18:2.
Bibeln visar alltså att Satan, i egenskap av hela ”denna tidsålders gud”, manövrerar dess delar enligt sina egna syften och skapar ett förhärskande tänkesätt eller en sinnesinställning som genomsyrar människor i allmänhet. (2 Kor. 4:4) Det är som aposteln Paulus sade: Djävulen är ”härskaren över ... den ande, som nu verkar i olydnadens söner”. (Ef. 2:2, Darby; Hedegård) Också människor som skulle önska leva enligt rätta principer finner att de är ”instängda” i den nuvarande tingens ordning och tvingas följa dess fördärvade tänkesätt och ägna sig åt dess verksamhet. Många har också drabbats av direkt hemsökelse av övernaturliga krafter. De har hört ”röster”, sett fasansfulla syner eller oroats av att olika föremål flugit omkring i luften utan känd orsak.
Sedan du tagit del av alla dessa vittnesbörd, kanske du säger att du tror att det verkligen finns en djävul. Men det krävs något mer än bara denna ”tro”.
”Fatta posto emot honom” — hur då?
Aposteln Petrus ger i 1 Petrus 5:9 (NW) den kraftiga uppmaningen: ”Fatta posto emot honom [djävulen], fasta i tron.” Hur kan en människa ”fatta posto emot” en mäktig andevarelse?
Sannerligen inte genom att bli vidskeplig och tro att varje ovanlig händelse har övernaturlig orsak. Det skulle vara orätt och oskriftenligt att tänka så och skulle kunna göra att man blev fanatisk och neurotisk.
Det skulle inte heller vara förståndigt att söka hjälp från ”exorcister”, som driver ut onda andar. Jesus framhöll varnande att sådana handlingar skulle vara ett kännetecken på vissa ”falska profeter”. Han sade:
”Tagen eder till vara för falska profeter. ... Många skola på ’den dagen’ säga till mig: ’Herre, Herre, hava vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit ut onda andar och genom ditt namn gjort många kraftgärningar?’ Men då skall jag betyga för dem: ’Jag har aldrig känt eder; gån bort ifrån mig, I ogärningsmän.’” — Matt. 7:15, 22, 23; jämför Apostlagärningarna 19:11—16.
Det är inte genom att mirakulöst driva ut onda andar, utan genom att ikläda sig ”hela Guds vapenrustning”, som man kan ”hålla stånd emot djävulens listiga angrepp”. (Ef. 6:11) Denna ”rustning” inbegriper sådana kristna egenskaper som tro, rättfärdighet, frid och förmåga att göra praktiskt bruk av Guds ord. (Ef. 6:14—18) Hur kan du förvärva denna skyddande rustning?
Först måste det ske en förändring av ditt sinne och hjärta. Bibeln framhåller detta med orden: ”Skicken eder icke efter denna tidsålders väsende, utan förvandlen eder genom edert sinnes förnyelse.” ”Förnya eder i edert sinnes ande.” (Rom. 12:2; Ef. 4:23, 1883) På detta sätt kan du bryta dig loss från det förhärskande tänkesätt som djävulen har ingjutit i denna världsordning. (Joh. 8:32) Genom att studera bibeln kommer du att få hjälp att utveckla verklig sinnesfrid, tro och hopp på Guds uppsåt, som kommer att skydda dig mot djävulens anlopp. Men vad är då Guds uppsåt för den onde?
Djävulen skall snart undanröjas
Vid slutet av det första århundradet v.t. skrev aposteln Johannes: ”Just därför uppenbarades Guds Son, att han skulle göra om intet djävulens gärningar.” (1 Joh. 3:8) Den tid då detta skall förverkligas över hela jorden är mycket nära.
Nästan sex tusen år har nu gått sedan djävulen först lade mänskligheten under sitt herravälde. Detta har varit tillräckligt lång tid för att det skulle bevisas hur falskt Satans påstående är att ”upplyst självstyre” oberoende av Gud kan gagna mänskligheten. Hela mänsklighetens historia igenom har dessutom skaror av trogna män och kvinnor hållit fast vid sin tillbedjan av Gud trots att de fått utstå oerhörd vedermöda, ja, till och med fått släppa livet till. Detta innebär att djävulen inte längre kan hävda att alla människor skulle bryta sin ostrafflighet mot Gud, om de blev utsatta för påtryckningar.
Det finns därför ingen orsak att förlänga Satans tillvaro. Bibelns profetior visar att en ”stor vedermöda” inom den nuvarande generationens livstid skall medföra tillintetgörelse för det religiösa ”stora Babylon”, det politiska ”vilddjuret” och alla andra delar av den nuvarande tingens ordning på jorden. (Matt. 24:3—14, 21, 34; Upp. 17:16; 18:8; 19:19—21) Omedelbart därefter skall Satan bli bunden, kastad i avgrunden och under ett helt årtusende berövas alla möjligheter till kontakt med jorden. Slutligen skall han bli tillintetgjord för evigt. — Upp. 20:1—3, 7—10.
Önskar du överleva denna ”stora vedermöda” och Satans undanröjande? I så fall måste du nu vidta åtgärder för att ikläda dig ”hela Guds vapenrustning”. (Ef. 6:11) Jehovas vittnen kommer med glädje att leda ett kostnadsfritt bibelstudium med dig i ditt hem eller på någon annan lämplig plats. Sätt dig i förbindelse med vittnena på den plats där du bor. Du är också välkommen att vara med vid vilket som helst av de möten som varje vecka hålls i deras Rikets salar. Om du drar fördel av detta fria erbjudande, kommer du att få hjälp att börja lyda rådet i Jakob 4:7: ”Så varen nu Gud underdåniga, men stån emot djävulen, så skall han fly bort ifrån eder.”
[Bild på sidan 8]
Bibeln kallar djävulen ”denna världens furste”. Han manövrerar de stora politiska, kommersiella och religiösa systemen enligt sina egna syften. Visste du det?