Den rätta krigföringen

”Ty vår krigförings vapen äro icke köttsliga, utan genom Gud mäktiga att kullkasta väl förskansade ting.” — 2 Kor. 10:4, NW.

 1, 2. Nämn några orsaker till krig i våra dagar.

I JEHOVAS ord är det skrivet: ”Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund. Krig har sin tid, och fred har sin tid.” I århundraden har nationerna fört krig sinsemellan, precis så som Jesus förutsade att det skulle bli krig och rykten om krig under den period som föregår det fullständiga slutet på denna nuvarande tingens ordning. Nu lever vi vid höjdpunkten av dessa väntans århundraden. Det är en tid då friden har blivit borttagen från jorden. — Pred. 3:1, 8.

² Har du blivit lärd att tro att alla de olyckor och sorger, alla de grymheter och allt det barbari, som kriget för med sig, är något som har sitt upphov hos Gud? Är det förnuftigt att tänka att en kärlekens, vishetens och barmhärtighetens Gud skulle ge upphov åt den skövling och det fördärv, den förlust av dyrbart liv, som följer med krig? Naturligtvis inte. Tvärtom visar Jakob 3:14—16 och 4:1—4 att vinstbegäret, stridigheterna, krigen och oroligheterna alla är av demoniskt ursprung, att de kommer från Satan, ”denna världens gud”, som fördärvar jorden i sitt lystna begär efter makt såsom rebell mot Jehova. Hans välde över nationerna återspeglas tydligt i deras tänkesätt. ”Ty från den minste till den störste äro de alla begivna på orätt vinning, och från profeten till prästen fara de alla med lögn.” Så urartade har de blivit, att vi ser prästerna nedkalla Guds välsignelse över nationernas köttsliga krig, i det att de sätter nationella eller religiösa intressen över Guds ord och ropar: ”Frid! frid!”, men ”där är ingen frid”. — Jer. 6:13, 14, Myrberg.

 3. Varför bör vi ha Skriften till vår vägledning?

³ Vilken kurs gör ärliga människor bäst i att följa mitt i denna världsomfattande förvirring? Skall vi driva åstad med den stora massan, eller finns det en säkrare och bättre väg utstakad för oss? Skriften underrättar oss om att alldeles som himmelen är högre än jorden, så är Jehovas vägar och tankar långt högre än våra. Vi gör väl i att ta hans väg i betraktande och inte lättvindigt förkasta den. Tag i allvarligt betraktande vad bibeln säger om det rätta slaget av krigföring och se om inte denna krigföring är långt mera praktisk än nationernas tillvägagångssätt. Det slut som de får, som följer sin egen kurs, är träffande beskrivet för oss. Trots sina brott mot mänskligheten är de så förhärdade och oblyga, att de inte ens kan rodna av blygsel, utan ”de [skola] falla bland de andra; när min hemsökelse träffar dem, skola de komma på fall, säger HERREN”. Varför? Därför att de har brutit regnbågsförbundet, Jehovas lag angående livsblodets helgd, och har dragit Jehovas vrede och förtörnelse över nationerna och över deras härar. (Jer. 6:15; Jes. 34:1—4) Inget av alla de krig, som hittills utkämpats, har medfört någon fredens trygghet, utan bara ett osäkert, väpnat fredssurrogat.

 4. Vad är andlig krigföring?

⁴ Nationerna utkämpar sina krig mot kött och blod. Bibeln ger de kristna föreskrift om att föra ett andligt krig. ”Vår krigförings vapen äro icke köttsliga, utan genom Gud mäktiga” att utföra hans syften. För att kunna föra detta andliga krig måste vi veta orsaken till kampen och vad vi kämpar mot. Detta är inte något bokstavligt handgemäng eller någon kamp om suprematien genom överlägsna vetenskapliga förstörelsemetoder. I det sjätte kapitlet av Efesierbrevet talar Paulus om för oss att det är en strid ”icke mot blod och kött, utan mot herradömena, mot myndigheterna, mot världshärskarna i detta mörker, mot de onda andliga styrkorna i det himmelska”. Inte i någon bemärkelse betyder detta att vi skall strida mot eller motarbeta de mänskliga regeringarna i våra dagar. Vi blir ju i stället uppmanade att bedja för konungar och härskare, så att vi kan fortsätta att leva ett fridsamt och lugnt liv och fullborda det arbete som Gud har tilldelat oss. Jesus sade om sina lärjungar: ”Om mitt rike vore av denna världen, så skulle ju mina tjänare kämpa.” (Joh. 18:36, 1878) Den strid, som aposteln Paulus syftar på i det här förut återgivna stället i Efesierna, skall föras mot Satans andliga organisation, som har behärskat och styrt jorden i århundraden. — 2 Kor. 10:4; Ef. 6:12; NW; 1 Tim. 2:1—3.

 5. Hur har många gjorts blinda för sanningen, och vad kan vi göra för att hjälpa dem?

⁵ Denna mäktiga, demoniska styrelse över folken har haft sådan verkan, att den har förblindat de otrognas sinnen, så att de inte ser sanningens ljus. Ett täckelse har kastats över de goda nyheterna, så att de som håller på att förgås inte kan urskilja eller begripa dem. De onda andliga styrkorna i det himmelska, vilka själva hålls i tjockt mörker till följd av sitt uppror, har spritt förvirring och mörker med avseende på Guds vilja. Hur väl de har lyckats ser man av att okunnigheten om bibeln är så vitt utbredd, till och med i kristenheten. Trogna kyrkobesökare visar en avgrundsdjup okunnighet om Guds uppsåt, frånsett att de har lärt sig några få standardställen i bibeln utantill. Detta bör inte förvåna oss, då ju många får föreskrift om att inte läsa publikationer som gäller bibeln, om dessa inte först har blivit godkända av kyrkan. De glömmer den inbjudan som Gud själv uttalar: ”Kom nu och låt oss resonera med varandra.” Följden är att ”mörker övertäcker jorden, ja, tjockt mörker folken”. (Jes. 1:18, AV; 60:1—3, 19, 20, Åk) Att bekämpa verkningarna av detta andliga avfall är en av de förnämsta arbetsuppgifter en kristen har. Alldeles såsom Gideons män slog sönder krukorna, som de hade i sina händer, för att deras facklor skulle ge ett starkt sken ifrån sig till fiendens bestörtning, så låter också Jehovas tjänare på jorden sanningens ljus synas från kristenhetens mörkaste hörn till det mörkaste hörnet i hednavärlden.

 6. Förklara den kristna krigföringen och dess gagneliga verkningar.

⁶ Det drag i den andliga krigföringen som skänker den största glädjen är fångarnas frigörelse, att det förkunnas ”frihet för fångarna och fängelsets öppnande för dem som äro bundna”. (AS) Detta gör man genom att tålmodigt undervisa människor av en god vilja i sanningen och undan för undan föra åt sidan vidskepelsens och det religiösa mörkrets täckelse, som de alltifrån barndomen har fått vänja sig vid. När de slutligen är befriade genom kunskap i sanningen, är deras glädje lika stor som den en fånge känner, då han slipper lös, eller en blind, när han får sin syn tillbaka. För att åstadkomma detta måste vi följa Paulus’ maning: ”Predika ordet, håll enträget på med det i gynnsam tid, i svår tid, ... bevara din jämvikt i allting, lid ont, utför missionärsarbete, fullgör grundligt vad som tillhör ditt ämbete.” Aposteln Paulus säger vidare: ”Jag har kämpat den rätta kampen, jag har löpt banan ut, jag har hållit tron.” (2 Tim. 4:2—7, NW) Detta är den sorts krigföring som ingen nation behöver frukta, ty den är till folkets eget bästa. Den befrämjar kunskapen om Gud och kärleken till honom och till vår nästa. Denna strid är en uppbyggande strid, vilken mentalt, moraliskt och andligt uppbygger dem som är av en god vilja. Den uppbyggelse som den åstadkommer är av bestående värde och leder till liv med Guds godkännande. Efter denna krigföring uppstår inte några sådana efterverkningar som andra krig för med sig, vilka föder bitter fiendskap och slaveri medan de förhärjar jordens yta. I stället förenar den gudaktiga kristna krigföringen människor av alla slag och från alla nationer med sådana band som varaktig frid och ömsesidig förståelse genom Guds ord.

 7. Giv exempel på kampen för att upprätthålla den rena tillbedjan.

⁷ I alla delar av världen tar Jehovas vittnen del i denna kamp för att utbreda bibelkunskap. De har förlagt denna kamp mot mörkret till människornas hem, precis så som Jesus och hans apostlar gjorde före dem. Paulus visste av egen erfarenhet vad tjänsten innebar för en kamp, när han berättade för oss om det våldsamma ursinnet hos den religiösa hopen i Efesus, vilken ropade i två timmar: ”Stor är efesiernas Artemis!” i ett försök att skrämma de första kristna. (Apg. 19:28, NW) Han berättade också om komplotterna mot honom, fängelsevistelserna, pryglen, farorna på havet och på land, alla påfrestningar och umbäranden som han fick utstå i sin kamp för att sprida kunskapen om Kristus. (2 Kor. 11:23—27) Stridens hetta har inte svalnat av fram till denna dag, men Jehovas vittnen har fortsatt med sitt fridsamma förkunnelsearbete trots pöbelangrepp, förbud och fängelsevistelser. I Trinidad till exempel blev nyligen fyra missionärer från Vakttornet förklarade för ”icke önskvärda besökare”, fastän ingen orsak härtill angavs, när de sökte hamn med sin motorbåt för att tanka och proviantera i syfte att fortsätta sin predikotjänst bland de människor som finns kringspridda på öarna i Karibiska havet. På andra platser har Jehovas tjänare blivit angripna av pöbeln, hånade, deporterade, skilda från sina kära, de har utstått fängelsestraff och till och med lidit döden, men har under allt detta förblivit trogna som sanna stridsmän. De har burit fram sitt budskap i frid, men det har tillbakavisats med våld. Detta är en tid inte endast av krig bland nationerna, utan också av intensiv andlig krigföring för att göra sanningen känd.

En stridsrustning som håller

 8. Varför måste vi omgjorda oss med sanning? Hur?

⁸ Vad kan vi göra för att ta del i denna strid för Guds sak? Liksom alla andra soldater måste vi känna väl till vår utrustning och beväpning för att kunna strida. Vi bör förstå orsakerna till striden och vara övertygade om att de är berättigade. Med stöd av sina många erfarenheter och sina många år i missionärstjänsten kunde Paulus räkna upp de viktigaste delarna av en kristens stridsutrustning. Han talade först om att ha länderna ”omgjordade med sanning”. Detta anger att sanningen alltid måste vara tätt intill oss; vi måste vara omgjordade med den som med ett oumbärligt styrkebälte, som stöder och uppehåller oss. Denna inställning skiljer sig helt från den som några ger till känna, när de vägrar att ge sig in på ett samtal om Skriften med den vårdslösa protesten: ”Jag har min kyrka.” De klär sig i en mantel av gudaktighet en eller ett par gånger i veckan, men kastar den åt sidan under den övriga tiden. Dessa människor undersöker inte ens beskaffenheten eller kvaliteten hos det som de antar vara sanning, och då de inte en gång har reda på vad som står i deras egen trosbekännelse, är de naturligtvis ännu mindre hemmastadda i Guds ord. Men exakt kunskap om sanningen är livsviktig för en kristen. Om vi inte känner skillnaden mellan sann och falsk tillbedjan, kan vi inte ta del i kampen för att avslöja villfarelsen. (Jes. 28:17, 18) Sanna kristna är inte oeniga inbördes. De vet att det finns en enda sann tro, som är nedtecknad i bibeln. De tror på Jesu utsaga: ”Ditt ord är sanning”, och de handlar i Överensstämmelse med det. Tack vare denna kunskap är de i stånd att kasta av sig ritualernas och traditionernas bojor och bringa sitt sinne till enhet med Gud. ”För denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt eder icke åter bliva fångna i ett slaveriets ok.” — Gal. 5:1; Ef. 6:14; Joh. 17:17; NW.

 9. Vilket skydd utgör rättfärdighetens bröstharnesk?

⁹ Därnäst måste vi ikläda oss rättfärdighetens bröstharnesk. Om vi predikar sanningen, måste vi leva i överensstämmelse med den i rättfärdighet; annars är vi skrymtare, inte sanna tjänare åt Jehova. Vi måste lägga hela vår själ i vår tjänst, som aldrig får vara halvhjärtad. De som ger efter för köttets böjelser genom att uppföra sig omoraliskt får den varnande underrättelsen att de aldrig kommer att få ärva Guds rike, och till och med en liten förskämning kommer snabbt att fördärva och spoliera alla våra goda gärningar inför Gud. Sådana köttsliga begärelser för krig mot vår själs intressen och måste avvärjas med hjälp av rättfärdighetens bröstharnesk. — Gal. 5:9, 13; 1 Petr. 2:11.

10. Vilka goda nyheter är vi befallda att sprida?

¹⁰ ”Stå därför fasta ... och hav edra fötter skodda med den utrustning som består i de goda nyheterna om frid.” (Ef. 6:14, 15, NW) Detta är det budskap och den tröst som Jehovas vittnen bär ut till människorna. Det är samma tillkännagivande som Jesus lät träda i förgrunden, när han förklarade: ”Dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden ... och därpå skall det fullbordade slutet komma.” (Matt. 24:14, NW) I vår tid håller Jehovas vittnen överallt i världen på med att kungöra för människorna de goda nyheterna att Kristus nu är uppsatt på tronen i himmelen och att vi lever i en tid då det sker en förändring, som skall medföra evig frid åt alla troende människor genom Guds rike. ”Huru sköna äro på bergen hans fötter, som bär ett glatt budskap, som förkunnar frid, som bär glatt och gott budskap, som förkunnar frälsning, som säger till Sion: ’Din Gud är konung!’” (Jes. 52:7, Åk) Vad är det väl för fel med detta fridens och hoppets budskap? Till och med fötterna på dessa ilbud med goda nyheter ter sig sköna i vår Guds ögon. Likväl är detta fridsbudskap för Satans organisation likt en öppen krigsförklaring.

11. a) Hur är tron ett skydd, och hur förvärvar man den? b) Giv exempel på stor tro i gångna tider.

¹¹ Därför får vi nu denna maning: ”Tag framför allt trons stora sköld, varmed ni skola vara i stånd till att utsläcka alla den ondes brinnande projektiler.” Vi kan befara att bli angripna i denna krigföring, och vi behöver tro på Jehova för att kunna fortsätta kampen. Genom tron kan vi besegra världen, övervinna vilka som helst hinder som kan stå i vägen för vår trogna tjänst. En stark tro kommer att skydda oss från att bli modlösa, även om vårt tålmodiga predikande inte får den omedelbara verkan som vi gärna skulle vilja se. Noa blev inte modlös eller gav upp efter många år av predikande. Han visste att Gud var sannfärdig. Jesaja säger: ”Jehova, vem trodde det vi omtalade?” och: ”Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett folk som är olydigt och fallet för motsägelse.” Ändå gav han inte upp, och Paulus anför detta exempel för romarna, därför att han förstod att trots det att många inte trodde, blev dock Guds verk utfört. Men vi kan inte ha tro utan en grund av kunskap att bygga den på. Ju större vår exakta kunskap om Gud är och ju mera vi använder den, dess mera skydd kommer vår tros sköld att kunna ge oss. — Ef. 6:16, 17; Rom. 10:16, 20, 21; NW; Jes. 53:1, Åk; 65:2.

12. Hur tar vi emot frälsningens hjälm?

¹² Tag också emot ”frälsningens hjälm” som en del av er utrustning, råder oss Paulus. Han visste väl att Gud i sin oförtjänta godhet hade blivit upphovet till evig frälsning för oss genom Kristus. Denna anordning är en gåva, som vi måste ta emot för att kunna få röna dess gagneliga verkningar, ty den tvingas inte på någon. Paulus såg uppfyllelsen av många profetior, och därför skrev han: ”Frälsningen är oss nu närmare, än då vi kommo till tro.” (Rom. 13:11) Detta är dubbelt sant för de kristna i våra dagar, ty vi tillhör det släktled som kommer att få se de troende människornas frälsning. (Upp. 12:10) De som kommer i betraktande för frälsning är lätta att identifiera, inte på grund av någon speciell klädsel, utan genom deras tro och gärningar. De låter sitt ljus lysa genom att leva och predika som kristna vittnen för Jehova.

13. Varför är vi glada att få ta andens svärd i vår hand, och hur brukas det?

¹³ En mycket viktig del av utrustningen för den andliga krigföringen är ”andens svärd, det vill säga Guds ord”. (Ef. 6:17, NW) Detta svärd är nödvändigt för oss att ha, både när vi försvarar oss och när vi går till angrepp. (2 Kor. 6:2—10) Vad duger en soldat till, om han inte har sitt vapen, eller hur länge kan han härda ut i striden, om han inte vet hur han skall bruka det? På samma sätt gör den som förkunnar evangelium sig själv hjälplös i den andliga krigföringen, om han har en bibel men inte kan använda den effektivt och finna skriftställena i den. Och dock befinner sig många av prästerna och predikanterna i den situationen nu i vår tid. När de förkastar Jehovas ord genom att förneka dess äkthet eller inspiration, vilken vishet finns väl då i dem? Tag emot andens svärd, säger Paulus. Han lovordade bereanerna för att de flitigt begrundade Skriften och för att de godtog det som de fann bevisat. Vi bör göra som de. Det är genom detta ord som Gud uppenbarar sitt uppsåt och sin vilja med avseende på människosläktet och vad han fordrar av den som önskar få liv. Med detta andens svärd blir vi väpnade för anfallet och genom Gud mäktiga att kullkasta väl förskansade ting.

14. Vilka böner kommer Gud att höra?

¹⁴ Paulus fortsätter sin inspirerade rådgivning: ”Medan ni med varje form av bön och åkallan vid varje tillfälle beständigt bedja i anden. Och håll eder fördenskull vakna med all ihärdighet.” Bönen gör det möjligt för oss att nå Jehova och få förbindelse med honom genom Kristus, vår ledare och anförare i detta andliga krig. Vi måste bedja Gud om att hans ande måtte ge oss kraft och ledning vid varje tillfälle, allteftersom vi behöver det. Vi kan vara säkra på att han kommer att höra vår bön, om den är i överensstämmelse med hans vilja, varemot han vägrar att lyssna till de böner beträffande själviska intressen, som regelbundet frambärs av den gamla världsordningens bloddränkta kämpar. (Jes. 1:15; Ef. 6:18, NW) Vad det angår att hålla sig vaken ”med all ihärdighet”, så är detta sannerligen nödvändigt för en soldat, men i all synnerhet för de kristna nu i denna avgörandets tid. Såsom Kristus visste i förväg, har världen i allmänhet inte lagt märke till hans ankomst, fastän den tillkännages offentligen av Jehovas vittnen. Flertalet sover vidare utan att väckas av jublet över tecknet på hans närvaro. — Upp. 16:15; Matt. 24:42—44.

15, 16. Hur tar vi del i andlig krigföring? Vilka föranstaltningar har gjorts för oss?

¹⁵ Slutligen måste varje stridsman för Jehova ha förmåga att kungöra sanningen för andra. Såsom Paulus sade: ”Att förmåga att tala måtte givas mig, ... att dristigt tala ut för att kungöra de goda nyheternas heliga hemlighet, ... på det att jag må tala i samband därmed med frimodighet, såsom jag bör tala.” (Ef. 6:19, 20, NW) Trots det att Paulus skrev såsom ett sändebud i kedjor, gjorde han likväl detta dristigt och med frimodighet, därför att han till fullo förstod stridsfrågan och orsaken till kampen. Den kristne soldaten får denna kunskap förmedelst Guds sanningsord. Ur den källan hämtar han också det mod som kommer med tron. Då ni nu är så väl utrustade på alla dessa sätt med ljusets eller rättfärdighetens vapen, drag er då inte skyggt undan. ”Natten är långt framskriden, dagen har närmat sig”, och nu är tiden inne att handla! — Rom. 13:12, NW.

¹⁶ ”Prisad vare Jehová, min klippa, han som lär mina händer att kriga, mina fingrar att strida.” (Ps. 144:1, Åk) Ja, utrustningen för striden, kunskap om fienden, styrka och mod till att gå på i striden, allt detta sörjer Jehova visligen för att ge oss. Vi måste emellertid göra vår del. Drill och träning föregår varje drabbning som människor utkämpar, och så är det också när det gäller den andliga krigföringen. Jehova vet vad vi behöver och är medveten om vad som är nödvändigt för oss, men vi måste begagna oss av hans föranstaltningar. Vad är det då han har föranstaltat om? Studium, gemenskap och tjänst. Var och en av dessa faktorer spelar en väsentlig roll i fråga om att göra oss rustade och beredda. Till studiet hör både ett intensivt och beständigt personligt studium och ett aktivt deltagande i församlingens studier, och allt detta är en del av övningsprogrammet, som skall göra oss redo för sammandrabbningen. Av gemenskapen hämtar vi uppmuntran och tillförsikt och blir förvissade om våra bröders helhjärtade stöd. Ingen har någon gynnsam utsikt i en strid, om han står ensam, och därför är gemenskap av väsentlig vikt. Vidare har vi i tjänsten tillfälle att pröva vår utrustning, stärka vår kunskap och vänja oss vid att bruka andens svärd. Gör helt och fullt bruk av dessa Jehovas föranstaltningar, och sedan ni har gjort allt som står i er makt, kommer Gud att förse er med det som behövs för att ni skall vinna seger. Ty ”vi hava ... denna skatt i lerkärl, på det att den kraft, som är över det normala, må vara Guds och icke från oss själva”. — 2 Kor. 4: 7—11, NW.

[Bild på sidan 461]

BIBELN

FÖRSKANSADE FALSKA LÄROR