Arbetare och Ordets förkunnare
1. Vad kallas i Tyndales översättning av Romarna 13:1—6 befattningshavare i politiska regeringar, med hänsyn till de kristnas Gud?
I SIN översättning av år 1526, från den ursprungliga grekiskan till den folkliga engelskan på sin tid, skrev William Tyndale angående denna världens ”högre makter” eller ”överordnade myndigheter” att de är Guds ”tjänare” eller ministers. ”Den är nämligen Guds tjänare [minister] åt dig till din nytta. Men om du gör det som är ont, känn då fruktan: för det är inte utan syfte som den bär svärdet; den är nämligen Guds tjänare [minister], en hämnare till att utgjuta vrede över den som bedriver det som är ont. Därför finns det tvingande skäl till att ni underordnar er, inte bara för denna vredes skull, utan också för ert samvetes. Fördenskull betalar ni ju också skatter; de är nämligen Guds offentliga tjänare [ministers] som ständigt tjänar just detta syfte.” — Rom. 13:1—6.
2. a) Är det förhållandet att befattningshavare i världsliga regeringar kallas ”ministrar” grundat på Tyndales översättning av år 1526? b) Gör deras bruk av denna term att Paulus och medkristna som inte är någon del av denna världen förvägras rätten att på engelska kalla sig ministers?
2 Det finns ingen orsak att tro att titulerandet av vissa statliga befattningshavare i olika politiska regeringar som ”premiärminister” eller ”minister” av det ena eller andra slaget är grundat på de här ovan citerade orden av aposteln Paulus. Och även om det skulle vara så, är det stor skillnad mellan den profana tjänst (ministry) som utförs av sådana politiker som i detta fall kallas Guds tjänare (ministers) och den religiösa tjänst (ministry) som utfördes av aposteln Paulus och utförs av hans medkristna som inte är någon del av denna världen. Deras verksamhetsområden är helt skilda från varandra. Att världsliga politiker använder termen ”minister” i en betydelse som har samband med att regera och styra förhindrar inte att Paulus och hans medkristna på engelska och andra språk kallas ministers i en religiös bemärkelse i överensstämmelse med de språk som är inbegripna.
3. Är var och en bland Jehovas vittnen i vår tid, vilka predikar från hus till hus likt Tykikus och Timoteus, en ”Guds tjänare [minister] i de goda nyheterna om den Smorde”?
3 När aposteln Paulus i Efesierna 6:21 kallade Tykikus ”en älskad broder och trogen tjänare [minister] i Herren”, jämställde han inte Tykikus med kristenhetens präster. (Se också Kolosserna 1:7; 4:7.) Paulus kallade också Timoteus ”vår broder och Guds tjänare [minister] i de goda nyheterna om den Smorde”. (1 Tess. 3:2) Det är helt visst så att Jehovas överlämnade, döpta vittnen i vår tid, vilka predikar ”dessa goda nyheter om riket” från hus till hus, är ”Guds tjänare [ministers] i de goda nyheterna om den Smorde”. — Matt. 24:14; Mark. 13:10.
4. Vad visar bibeln beträffande om den kristna församlingen som helhet, såväl som enskilda medlemmar av den, har en tjänst (ministry)?
4 Men hur förhåller det sig då med församlingen av döpta kristna som helhet? Till församlingen i Tyatira i Mindre Asien sade den förhärligade Guds Son, Jesus Kristus: ”Jag känner dina gärningar och din kärlek och tro och tjänst [ministry].” (Upp. 2:18, 19) Till församlingen i Korint i Akaja i Grekland skrev Paulus: ”Det finns olika slag av tjänster [ministries], och ändå är det samme Herre.” (1 Kor. 12:5) I överensstämmelse med detta faktum gav den förhärligade Jesus Kristus från och med pingsten år 33 sin församling gåvor i form av människor, sådana som apostlar, profeter, evangelieförkunnare, herdar, lärare. I vilket syfte? ”I avsikt att föra de heliga till rätta igen, för tjänsteverksamhet [work of ministry], för uppbyggande av den Smordes kropp.” (Ef. 4:7—12) Slutligen skrev aposteln Paulus till alla medlemmarna av den hebreiska kristna församlingen i Jerusalem: ”Gud är inte orättvis, så att han glömmer ert arbete och den kärlek ni har visat mot hans namn, i det att ni har tjänat [ministered to] de heliga och fortsätter att tjäna [ministering] dem.” (Hebr. 6:10) På detta sätt utförde alla en tjänst (ministry) som var godkänd av Jehova Gud.
VAD FÖRVÄRVSARBETE BETRÄFFAR
5. a) Kan de som är Ordets förkunnare enligt den bibliska normen ha förvärvsarbete på deltid i kontrast till mönstret bland akademiskt utbildade Ordets förkunnare i kristenheten? b) När infördes termen minister i engelska bibelöversättningar?
5 Att man enligt Skriften är en Ordets förkunnare (minister) som en del av den överlämnade, döpta församlingen av Jehovas vittnen betyder inte att man lever ett liv i lyx och bekvämlighet. Den levnadsstandard som akademiskt utbildade Ordets förkunnare (ministers) inom kristenhetens religiösa system åtnjuter kan föranleda många att tänka något sådant. Men enligt den inspirerade bibeln bör det inte vara så. De som är Ordets förkunnare (ministers) enligt den bibliska innebörden i ordet kan ha förvärvsarbete i olika anställningar under en del av sin tid. Ja, Jesus Kristus själv var timmerman i Nasaret ända till dess han var 30 år gammal! Därpå ägnade han hela sin tid åt den tjänst (ministry) för vilken han hade blivit smord med Guds ande. Huruvida han talade latin och använde latinets term minister vet vi inte. Men när de hebreisk-grekiska skrifterna översattes till det romerska väldets latin, då förekom ordet minister i denna översättning.
6. a) Vilken innebörd har ordet minister enligt ursprunget till de motsvarande orden på latin och grekiska? b) Hur kunde denna tjänst då ”förhärligas” av Paulus?
6 Eftersom ordet minister är härlett från det latinska adjektivet minus, som betyder ”mindre, ringare”, innebär det förhållandet att någon är en minister i grund och botten att han ”är eller handlar likt någonting som är ringare” (latin: quod minus est). Det motsvarande grekiska ordet diaʹkonos har en lika oansenlig härledning. Det anses komma från orden diaʹ (som betyder ”genom”) och konis (som betyder ”damm”). För en grek skulle ordet föra tanken till någon som går genom dammet för att göra sig tillgänglig eller för att utföra någon tjänst. Men trots det oansenliga ursprunget till det grekiska ordet använde Paulus det, när han sade: ”Jag ... förhärligar ... min tjänst [ministry].” (Rom. 11:13) Han bevisade detta genom att hålla fast vid den intill slutet.
7. a) Är det så att den tjänst som hör samman med budskapet om Riket degraderas genom att förkunnarna inte tar betalt för den? b) Hur betraktas varje nödvändigt förvärvsarbete av dessa förkunnare av Riket?
7 Det var inte för att själv få ära som Paulus nitiskt utförde sin tjänst (ministry). Han gjorde detta utan att det kostade dem någonting som han predikade de ”goda nyheterna” för. Men det var inte så att han genom detta degraderade sin tjänst (ministry). De som tog emot de ”goda nyheterna” måste fortfarande beräkna kostnaden för att de gjorde någonting som var till nytta för dem själva, även om de inte betalade för de ”goda nyheterna”. Paulus kände sig synnerligen ärad av att vara anförtrodd sådana härliga ”goda nyheter”, en tjänst (ministry) utan motsvarighet, när den jämfördes med alla de välbetalda sysselsättningarna i den här världen. I vår tid efterliknar Jehovas vittnen aposteln Paulus’ föredöme. Hur då? Genom att inte ägna sig åt denna tjänst (ministry) med budskapet om Guds rike för personlig vinning på ett materiellt eller världsligt sätt. De menar att det är orätt att behandla budskapet om Riket likt någonting kommersiellt, som enbart ett medel att skaffa sig ett bekvämt uppehälle. Vilket som helst förvärvsarbete som de kan vara förpliktade att utföra intar för dem en andrahandsplats — som en bisyssla. Tjänsten för Riket är någonting som det är värt att göra uppoffringar för!
8. På vilket sätt fortsatte Paulus, sedan han till sist kommit till Rom, att där förhärliga sin tjänst?
8 När aposteln Paulus slutligen anlände till Rom och tog kontakt med församlingen, fortsatte han att göra vad han hade sagt i sitt brev, som var skrivet till dem flera år tidigare: han förhärligade sin tjänst (ministry). Hur gjorde han detta, trots att han var en fånge bunden med kedjor? Läkaren Lukas, hans trogne följeslagare, talar om för oss: ”När vi slutligen kom in i Rom, tilläts Paulus att vistas för sig själv tillsammans med den soldat som bevakade honom. Tre dagar senare kallade han emellertid samman dem som var judarnas främsta män. När de hade samlats, [talade Paulus till dem]. ... Han blev så kvar i hela två år i egen hyrd bostad, och han tog välvilligt emot alla som kom in till honom, predikade Guds rike för dem och undervisade om de ting som gällde Herren Jesus Kristus, med mycket fritt och öppet tal, utan hinder.” — Apg. 28:16—31; Ef. 6:20.
9. I vilken utsträckning blev Paulus’ fångenskap och orsaken till den allmänt kända i Rom, och hur kände de kristna i denna stad det i fråga om denna sak?
9 Vad blev resultatet av denna verksamhet som utfördes av Paulus, som med orätt hölls som fånge? Han säger oss: ”Nu önskar jag att ni skall få veta, bröder, att mina omständigheter har lett till framåtskridande för de goda nyheterna snarare än något annat, så att mina bojor har blivit allmänt kända i förbindelse med Kristus inom hela det pretorianska gardet och bland alla de övriga; och de flesta av bröderna i Herren, som känner tillförsikt på grund av mina bojor, visar så mycket mer mod i att oförskräckt tala Guds ord.” ”Alla de heliga, men särskilt de av kejsarens hus, sänder er sina hälsningar.” — Fil. 1:12—14; 4:22.
NU ÄR TIDEN INNE ATT UPPHÖJA DENNA TJÄNST
10. När var det kvarlevan av Jehovas trogna överlämnade, döpta folk gav gensvar på kallelsen att gå ut ur den falska religionens världsvälde?
10 Jehovas vittnen har gett gensvar på Guds kallelse att komma ut ur det stora Babylon, den falska religionens världsvälde. Under första världskriget åren 1914—1918 samarbetade det stora Babylon med de krigförande politiska makterna i att lägga restriktioner på Jehova Guds överlämnade, döpta folk. Det gick så långt att ledande medlemmar av personalen vid deras organisations huvudkontor sattes i fängelse. Men efterkrigsåret 1919 kom det lindring och befrielse. Då såg de behovet av att reorganisera sig för det förutsagda arbetet med att predika ”dessa goda nyheter om riket” över hela världen. — Matt. 24:14.
11. a) När medlemmar av kvarlevan samlades till konvent år 1919, på vilket sätt avslöjade de då det stora Babylon? b) Vilken väntad tidsperiod välkomnade de, och vilken tidskrift började utges i överensstämmelse därmed?
11 Ett reorganiserande av kvarlevan följde, för att ”dessa goda nyheter om Riket” skulle predikas över hela jorden som aldrig tidigare. Med detta för ögonen höll de ett allmänt konvent i september år 1919 i Cedar Point i Ohio i USA. Där avslöjade de offentligt det stora Babylon som understödjare av det då föreslagna Nationernas förbund, vilket den protestantiska kyrkans präster kallade ”det politiska uttrycket för Guds rike på jorden”. Konventdeltagarna välkomnade den ”gyllene tidsålder” som skall införas av Guds himmelska rike under Kristus. Alldeles som det tillkännagavs vid konventet började i oktober 1919 en ny tidskrift utges som en följeslagare till tidskriften Vakt-Tornet, och den fick namnet ”Den Gyllne Tidsåldern”. På grund av det ökande behovet av tröst inom hela den mänskliga familjen ändrades namnet på tidskriften senare på engelska till ”Consolation”, som betyder tröst (på svenska fick den namnet ”En Ny Värld”). Efter andra världskriget ändrades namnet till ”Vakna!”
12. a) Vilken ny identitet iklädde sig kvarlevan för att ytterligare förbättra det sätt på vilket de som tjänare tedde sig? b) Vilken inverkan hade allt detta på deras tjänst för Riket?
12 Allt detta gjorde att dessa predikare av Guds upprättade rike tedde sig på ett nytt sätt när det gällde deras tjänst (ministry). År 1931 skakade de av sig alla de vanhedrande namn som det stora Babylon fortsatte att kalla dem med, eftersom de då antog det namn som är grundat på bibelns profetior, dvs. Jehovas vittnen. (Jes. 43:10—12) Detta gav dem en ny identitet inför det stora Babylon och dess politiska beskyddare. Att vittnena tog av sig den religiösa klädnad som hade blivit fläckad och besudlad genom kontakt med det stora Babylon var till behag för deras Gud, Jehova. De fick en ny profil i hans ögon. Bildligt talat var det som om den smorda kvarlevan iklädde sig de ”högtidskläder” som passade deras prästerliga tjänst (ministry). (Sak. 3:4, 5) Detta upphöjde, ärade, förhärligade deras tjänst (ministry) inför Gud.
13. a) Vilket ytterligare bevis gavs från år 1935 för att kvarlevan hade blivit återställd till Guds ynnest? b) I att göra vad i fråga om tjänsten förenade sig de som tillhörde den ”stora skaran” med kvarlevan?
13 Fanns det synliga bevis för att den smorda kvarlevan blev återställd till Guds ynnest efter första världskriget? Ja, för vad som visade sig vara ”en stor skara” av människor som uppriktigt sökte den ende levande och sanne Guden började komma tillsammans med den jämförelsevis lilla kvarlevan av detta ”kungliga prästerskap”. (1 Petr. 2:9) Detta har alldeles avgjort varit fallet sedan våren 1935. Då hölls ett allmänt konvent i Washington. Där höll Sällskapet Vakttornets president den 31 maj huvudtalet över ämnet ”Den stora skaran”. Talet var grundat på Uppenbarelseboken 7:9—15. Följande dag symboliserade 840 personer sitt överlämnande åt Jehova Gud genom vattendop. Flertalet av dopkandidaterna hyste det hopp som den ”stora skaran” har, nämligen hoppet om ett jordiskt paradis under Kristi rike. De visste mycket väl att detta betydde att de skulle sluta sig till den smorda kvarlevan i dess verksamhet från hus till hus som tjänare (ministers) åt Jehova Gud. Också de började förhärliga sin tjänst (ministry).
14. Under vilken förpliktelse på grund av sitt överlämnande och dop står de som tillhör den ”stora skaran”, även om de i de flesta fall inte kan ägna hela sin tid åt predikandet av Riket?
14 Intill nu har hundratusentals fårlika människor slutit sig till den smorda kvarlevan och förenat sig med dess medlemmar i tjänsten för Riket. Det är inte så att alla bland dem har kunnat ägna hela sin tid åt denna tjänst (ministry) i egenskap av heltidsförkunnare, resande representanter för Sällskapet Vakttornet eller medlemmar av personalen vid Sällskapets avdelningskontor. Det dagliga livets förpliktelser kräver av de flesta av dem att de ägnar sig åt förvärvsarbete under det mesta av sin tid eller en stor del av den. Likväl kräver deras överlämnande åt Gud, symboliserat genom vattendopet, att de är tjänare (ministers) åt honom genom att verka till förman för hans rikes intressen.
15. Hur befinner dessa sig i en situation som liknar den som aposteln Paulus befann sig i, när han var i Korint?
15 De befinner sig i en situation som liknar den som aposteln Paulus befann sig i. Under ett och ett halvt år arbetade han i Korint som tältmakare tillsammans med Akvila, en judisk troende. (Apg. 18:1—11) Somliga i vår tid skulle kunna säga att Paulus då var ”en vanlig förkunnare (regular minister)”.
16. När Paulus gjorde ett uppehåll i Miletus på sin väg till Jerusalem, vad sade han då om förvärvsarbete för sin egen del?
16 Vi påminner oss också vad Paulus sade medan han på sin resa till Jerusalem gjorde ett uppehåll i hamnstaden Miletus i Mindre Asien. Därifrån sände han bud till och kallade till sig de äldste eller tillsyningsmännen i församlingen i Efesus. Bland annat sade han till dem: ”Håll er därför vakna och ha i minnet att jag i tre års tid, natt och dag, inte upphörde med att allvarligt förmana var och en under tårar. ... Jag har inte haft begär till någons silver eller guld eller klädnad. Ni vet själva att dessa händer har sörjt för mina behov och deras som var med mig. Jag har i allting tydligt visat er att ni, genom att på det sättet möda er, bör bistå dem som är svaga och bör ha Herren Jesu ord i minnet, då han själv sade: ’Det är lyckligare att ge än att få.’” — Apg. 20:31—35.
17. a) Var det så att Paulus nedvärderade sin tjänst genom att tidvis ägna sig åt förvärvsarbete, eller vad var tanken med det? b) Vad är att säga om huruvida andra överlämnade kristna på den tiden var arbetare och Ordets förkunnare, enligt vad som visas av vilka tempeltjänare?
17 Det var inte så att Paulus, genom att tillfälligt ägna sig åt förvärvsarbete, ett betalt arbete, nedvärderade eller förringade sin tjänst (ministry) för Riket. Han ordnade det så att han kunde ägna sig åt sin prediko- och undervisningsverksamhet utan att det behövde kosta hans åhörare och elever någonting. På det sättet höll han verkligen sitt undervisningsarbete rent från anklagelsen att vara ett penninginbringande geschäft. (1 Kor. 9:13—18) I detta fall gjorde han verkligen precis som han sade: ”Jag ... förhärligar ... min tjänst (ministry).” (Rom. 11:13) Att han var en arbetare och Ordets förkunnare (minister), som försörjde sig själv, bevisade att han hade ett rent och osjälviskt motiv i sin tjänst (ministry) för Riket. De flesta av hans överlämnade kristna medförbundna var arbetare och Ordets förkunnare (ministers), ja, några av dem var till och med slavar åt icke-kristna herrar. (Apg. 18:1—4; Rom. 16:3—5) Nödvändigt förvärvsarbete förnedrar inte denna tjänst (ministry) för Riket, för vi måste komma ihåg att leviterna under Israels mosaiska lagförbund tjänade i templet i Jerusalem bara en vecka varje halvår, förutom vid de årliga högtiderna i Jerusalem. Återstoden av tiden bodde de i sina levitstäder, som var spridda överallt i landet, och arbetade där för sina familjers uppehälle. På så sätt var de också arbetare och Ordets förkunnare (ministers).
18. a) Är sådana arbetare och Ordets förkunnare bland Jehovas vittnen berättigade till den hänsyn som beviljas Ordets förkunnare inom det stora Babylon? b) Hur förhärligar sådana arbetare och Ordets förkunnare sin tjänst, medan de är upptagna av förvärvsarbete?
18 Det förhållandet att många av Jehovas överlämnade, döpta vittnen finner det nödvändigt eller tvunget att utföra förvärvsarbete det mesta av sin tid betyder inte, bevisar inte, att de inte skulle vara verkliga tjänare (ministers) åt Gud, sådana som har rätt till alla de hänsyn som av regeringsmyndigheterna visas Ordets förkunnare, religiösa tjänare (ministers), inom det stora Babylon. Även om vittnena är arbetare och Ordets förkunnare (ministers), sätter de Guds rikes intressen före allt annat. På grund av att de predikar Guds rike också från hus till hus är de verkligen tjänare (ministers) åt Riket, vilka inte står lägre i rang än de politiska ministrarna i denna världens regeringar. Genom den berömvärda kvaliteten i det arbete, som dessa arbetare och Ordets förkunnare (ministers) utför åt sina världsliga arbetsgivare, förhärligar de indirekt sin tjänst (ministry). Detta blir till ära för Gud, som vi ägnar helig tjänst.
19. a) Vad kommer en arbetare och Ordets förkunnare att göra i den omfattning hans förmåga tillåter, om omständigheterna ändras så att detta blir möjligt för honom? b) Vad kommer varje överlämnat, döpt vittne för Jehova att göra, oberoende av den tid som kan användas till direkt förmån för Riket?
19 Det behöver inte sägas att dessa arbetare och Ordets förkunnare (ministers), om omständigheterna ändras, så att de får möjlighet att ägna sig åt denna tjänst (ministry) för Riket hela sin tid, med uppskattning skulle ägna sig åt Guds ords tjänst (ministry) i den hela och fulla utsträckning deras förmåga medger. Låt oss i alla händelser, oavsett om vi kan ägna hela vår tid eller enbart en del av den åt de intressen som tillhör Guds nu upprättade rike under Kristus, oupphörligt förhärliga vår tjänst (ministry).