Triumf över onda andliga styrkor
”Vi hava strid, icke mot blod och kött, utan mot herradömena, mot myndigheterna, mot världshärskarna i detta mörker, mot de onda andliga styrkorna i det himmelska.” - Ef. 6:12, NW.
1, 2. Vilka i Skriften förutsagda yttringar av demonernas makt inträffade under första världskrigets tid, enligt vad vi nu kan se?
”DEMONERNA KOMMER ATT VÅLLA SAMHÄLLETS UNDERGÅNG — Psykiska fenomen tilldrar sig uppmärksamhet från några av landets förnämsta män. Dessa män påstår att de kan få kontakt med de döda. Att de erhåller budskap från någon dold källa kan inte betvivlas. Denna psykiska vetenskap kallas odödlighetslära eller immortalism. I själva verket är det demonism. Och i det att dessa demoner utövar större makt över människosinnet, kommer de snart, som Skriften i förväg visar, att vålla hela samhällets undergång.”
2 Efter denna inledning, som sänder rysningar utefter ens ryggrad, riktade tidskriften Vakttornet i sitt nummer för den 1 mars 1918 (moderupplagan) en uppmaning till sina läsare att undersöka vad den Heliga skrift hade att säga om ämnet spiritism. Under denna det första världskrigtes mörka tid tycktes det verkligen för dem som forskade i bibeln vara så, att demonerna, mänsklighetens fiender, var i det närmaste färdiga att vålla hela det mänskliga samhällets . undergång. Föga insåg världen på den tiden, att osynliga, övermänskliga krafter hade varit i verksamhet för att störta det mänskliga samhället i dess första världskrig år 1914. Mitt under krigets våndor hade revolution brutit ut i Ryssland, bolsjevikerna hade ryckt till sig regeringsmakten, och den förre ryske tsaren, Nikolaus II, hölls fången och skulle inom kort bli avrättad, vilket skedde den 17 juli 1918, i Sibirien. Huruvida allmän revolution skulle sprida sig ut över hela jorden och i ett slags kedjereaktion följas av samhällsomstörtande anarki var ovisst. Under lång tid hade många haft den uppfattningen, att bibelns profetior tillkännagav just denna utveckling, och nu tycktes händelserna verka i den riktningen, med människosläktet hjälplöst fasthållet av demonerna liksom i ett skruvstäd. Det var en tid då man borde göra sig underrättad om demonernas vitträckande uppsåt. Men ytterligare månader av året 1918 förflöt. Plötsligt i november avstannade första världskriget, ett vapenstillestånd mellan de krigförande sidorna undertecknades och ledde till fred, i sanning en osäker fred, som skulle räcka endast två månader mer än tjugo år. Men när den slöts, befann sig det mänskliga samhället ändå långt ifrån total undergång, låt vara att det var blödande och lamslaget. Vad hade hänt? Hade demonerna räknat fel i sina planer, eller hade dessa planer blivit oriktigt tydda?
3. Vad är demoner för något, enligt bibelns framställning?
3 Med ”demoner” menar vi de onda andarna i den osynliga världen. För Österlandets folk är begreppet ”demoner” ingenting främmande, ty demoner spelar en stor roll i deras religioner. Men med ”demoner” menar vi illvilliga andevarelser, inte de groteska väsen som beskrivs av dessa österlänningar, utan de mäktiga, övermänskliga andevarelser, om vilka den heliga bibelns skrifter talar.
4, 5. Varför är en allvarlig inställning beträffande demonerna nödvändig och skriftenlig?
4 De som i sanning tror på Gud, de som är verkliga, välunderrättade kristna, tar detta begrepp, demonerna, mycket allvarligt. Aposteln Paulus, denne framträdande förkämpe för kristendomen, uppmanade oss att i allra högsta grad ta saken allvarligt, när det gäller demonerna, ty när vi befinner oss i en kamp på liv och död med sådana som är starkare än vi, vill det till att vi tar det på allvar. I en av de fjorton böcker i bibeln, som Paulus skrev, sade han: ”Ni [vandrade] en gång enligt denna världens tingens ordning, enligt härskaren som utövar myndighet i luften, den ande som nu verkar i olydnadens söner. Ikläd eder den fullständiga vapenrustningen från Gud, för att ni må kunna stå fasta mot djävulens ränker; ty vi hava strid, icke mot blod och kött, utan mot herradömena [som icke är av blod och kött], mot myndigheterna, mot världshärskarna i detta mörker, mot de onda andliga styrkorna i det himmelska.” — Ef. 2:2; 6:10—12; NW.
5 Paulus skrev dessa ord direkt till de kristna i Efesus. En hel del av dem hade utövat magiska konster, och sedan de hade tagit emot ”Jehovas ord”, som predikades av Paulus, förde de ”tillsammans sina böcker och brände upp dem i allas åsyn”. Andra av dem hade tillbett demonerna i det världsberömda tempel som var helgat åt den gudinna som kallades ”efesiernas Artemis [Diana]”. (Apg. 19:13—20, 27, 28, NW) Dessa kristna i Efesus kände därför till fullo kraften och tyngden i aposteln Paulus’ ord; de kände av erfarenhet till demonerna.
6—8. Vad är spiritism? Hur har den påverkat lärda män. och andra?
6 Fler och fler människor i kristenheten blir nu medvetna om tillvaron av sådana andar som demonerna. Hur då? Genom utbredningen av den religion som allmänt är känd som ”spiritism”. Såsom spiritismen definieras i ordböcker, förstås därmed tron — eller den religiösa rörelse som är grundad på tron — att avlidnas andar upprätthåller förbindelse med dödliga människor förmedelst fysiska fenomen, såsom knackningar, eller under abnorma sinnestillstånd hos människor, såsom när dessa befinner sig i trance eller liknande, och att denna förbindelse vanligen åvägabringas genom ett medium. Spiritismen är teorien att fenomen i samband med medier framkallas av de dödas andar.
7 Spiritismen är omkring fyra tusen år gammal, men på senare tid har den med stor kraft framträtt på nytt i Västerlandet. Den amerikanska spiritistiska rörelsen tog sin början år 1848 med de unga. systrarna Fox i Hydeville i staten New York, som senare flyttade till Rochester, likaså i New York, för att där fortsätta med sin verksamhet som medier, genom vilken de tilldrog sig hela landets uppmärksamhet. Men omkring hundra år innan den amerikanska fasen av spiritismen började, hade Tyskland och Schweiz sina spiritister, som åstadkom eller trodde på psykiska fenomen, vilka var nästan identiska med dem som var förbundna med den amerikanska rörelsen. De hade andeskådning, andeskrift, de fick från andevärlden vetskap om kommande händelser och hade daglig direkt förbindelse med andevärldens invånare. Från Amerika spred sig rörelsen till England, där de två mest verksamma spiritisterna var D. D. Home, ett märkligt medium, och W. Stainton Moses, som var präst i episkopalkyrkan och gammal Oxfordstudent. I åtskilliga år väckte dessa båda stort uppseende i England. Vid seanser brukade Home plocka händerna fulla med glödande kol från brasan och bära omkring dessa utan att bränna sig. Han övade många av sina lärjungar i att göra detsamma, och om honom själv visste man att han till och med tvättade ansiktet i eldslågor utan att ta någon skada. De spiritistiska fenomenen blev så allmänt kända, att man gjorde dem till föremål för undersökning, allvarlig, vetenskaplig undersökning. Många blev övertygade genom dessa undersökningar — präster, filosofer och andra män, i besittning av både humanistisk och naturvetenskaplig lärdom. Om de slutsatser de kommit till med avseende på spiritismen säger The Encyclopedia Americana (band 25, 1929 års upplaga):
8 ”De slutsatser som representanter för den högre intelligensen kommit till, vilka har förklarat sig övertygade om spiritismens verklighetsunderlag, kan sammanfattas i följande: Genom mediers verksamhet bevisas det att livet fortsätter på andra sidan graven; detta är inte längre en religiös dogm, utan en levande verklighet. De förnuftiga andliga väsendena är lika angelägna om att få kontakt med oss som vi om att komma i förbindelse med dem, men de väsen som har en lägre och plumpare intelligens tycks befinna sig närmast oss, och det är mest sannolikt att meddelanden kommer från dem, och de tycker om att spela rollen av framstående individer och avlidna personliga vänner till de närvarande. Detta anses förklara många av de ’underrättelser’ som erhålls och som är värdelösa. I många år var den i Boston utgivna Banner of Light denna riktnings ledande organ. Tillika med andra spiritistiska tidningar har den upphört. De har tydligtvis lämnat rum för psykologiska publikationer och tidskrifter som utges av New Thought Movement [’nya tankens rörelse’]. Visserligen finns det bland den stora allmänheten ofantligt många individer som är spiritister, men det blir allt mindre vanligt att de betecknas med detta namn, utan de är anslutna till New Thought, Mental Science, teosofi, orientaliska kultriktningar, psykisk forskning och andra nutida rörelser. Den spiritistiska förkunnelsen är till stor del i överensstämmelse med framställningarna i bibeln.”
9, 10, a) I vilket förhållande står den vitt och brett omfattade läran om ”människosjälens odödlighet” till spiritismen? b) Vilken hållning har präster i kristenheten valt att inta till spiritismen?
9 I harmoni med detta sista uttalande i Americana gör många spiritister gällande, att denna psykiska religion är grundad på bibeln eller att bibeln stöder spiritismen och överensstämmer med den. I synnerhet är detta fallet med katolska och protestantiska präster som har blivit spiritister. De påstår att bibeln lär fortsatt liv efter döden eller människosjälens odödlighet, den lära som spiritismen vilar på. Fördenskull kallas den också odödlighetslära (immortalism) och kallades först så av en protestantisk prästman. År 1909 innehöll New York-tidningen World en intervju med denne prästman,’ biskop Samuel Fallows i Reformed Episcopal Church i Chicago i Illinois, vari denne sade: ”Spiritismen rymmer stora sanningar. Många spiritistiska fenomen kan vi inte förstå, men vi måste erkänna dem. Jag har kallat den nya vetenskapen ’odödlighetslära’, därför att den bygger på själens odödlighet, som vi alla tror på, och identitetens bevarande bortom graven. Odödlighetsläran är helt enkelt spiritism, från vilken allt bedrägeri och all humbug har avlägsnats. På grund av dessa bedrägerier har många rättänkande människor skytt spiritismen, men odödlighetsläran kommer att göra anspråk på deras allvarligaste uppmärksamhet.” Fyra år tidigare hade han sagt: ”Som kristen och som en som tror på bibeln måste jag tro på förbindelse mellan de båda världarna — den som vi lever i och den som våra vänner har gått till. ... Jag tror emellertid på uppenbarelser och anser det vara möjligt att det finns personer som äger en viss hemlighetsfull psykisk kraft, vilken sätter dem i stånd till att göra sin ande till en kanal, om man så får säga, varigenom den jordbundna anden kan komma i förbindelse med vännen från den andra sidan.” — The Watch Tower, 1 juni 1905; 1 december 1909.
10 I inledningen till sin översättning av Nya testamentet, förlagsrätt 1937, säger Johannes Greber: ”Jag har själv varit katolsk präst, och tills jag var fyrtioåtta år gammal hade jag aldrig så mycket som trott på möjligheten att komma i förbindelse med Guds andars värld. Den dag kom emellertid, då jag ofrivilligt tog mitt första steg i riktning mot en dylik förbindelse och upplevde ting som skakade mig i djupet av min själ. ... Mina upplevelser finns omtalade i en bok som har kommit ut både på tyska och på engelska och bär titeln Communication with the Spirit-World: Its Laws and its Purpose (Förbindelsen med andevärlden, lagarna för denna förbindelse och syftet med den).” (Sid. 15, § 2, 3) I överensstämmelse med Grebers romersk-katolska ursprung har hans översättning på den styva pärmens framsida ett kors i guldtryck. I förordet till sin nyssnämnda bok säger f. d. prästen Greber: ”Den viktigaste spiritistiska boken är bibeln.” På grund av denna uppfattning bemödar sig Greber om att få sin översättning av Nya testamentet att låta mycket spiritistisk.
11, 12. a) Hur lyder en tvivelaktig översättning av 1 Johannes 4:1—3? b) Vilken rätt uppfattning av detta ställe får man av dess exakta översättning?
11 Spiritismen gör gällande att det finns goda andar och onda andar och att den inte vill ha någonting att göra med de onda andarna, utan försöker få förbindelse endast med de goda andarna. I 1 Johannes 4:1—3 säger bibeln; ”Mina älskade, tron icke var och en ande, utan pröven andarna, huruvida de äro av Gud; ty många falska profeter hava gått ut i världen. Därpå skolen I känna igen Guds Ande: var och en ande, som bekänner, att Jesus är Kristus, kommen i köttet, han är av Gud; men var och en ande, som icke så bekänner Jesus, han är icke av Gud. Den anden är Antikrists Ande, om vilken I haven hört, att den skulle komma, och som redan nu är i världen.” Grebers översättning av dessa verser lyder: ”Mina kära vänner, tro icke varje ande, utan sätt andarna på prov, för att få veta huruvida de komma från Gud. Ty många falska andar hava kommit upp ur avgrunden och gått ut i världen och tala genom mänskliga medier. På detta sätt kunna ni utröna, huruvida en ande kommer från Gud: varje ande, som bekänner att Jesus Kristus framträdde på jorden såsom människa, kommer från Gud. Däremot kommer varje ande, som söker omintetgöra tron på Jesus såsom vår Herre inkarnerad, icke från Gud, utan är sänd av Kristi motståndare. Det har blivit eder sagt att dessa andar skulle komma, och de framträda redan i världen.” Det är alldeles tydligt, att de andar, som f. d. prästen Greber tror på, har hjälpt honom med hans översättning.
”Pröven andarna”
12 När aposteln Johannes säger: ”Pröven andarna” eller ”Sätt andarna på prov”, menar han emellertid inte att vi skall inlåta oss på spiritism och komma i kontakt med andarna genom andemedier, ouijabord eller psykograf eller annan spiritistisk attiralj och försöka utröna, vilken som är en god ande och vilken som är en ond. Med ordet ”andar” syftar Johannes här inte på osynliga andevarelser, utan på det uppsåt, den avsikt eller det motiv som ligger bakom människors profeterande eller offentliga förkunnelse beträffande Gud och Kristus. Därför lyder En amerikansk översättning så här: ”Tro icke varje inspirerat yttrande, utan pröva yttrandena, för att se om de komma från Gud; ty många falska profeter hava kommit ut i världen.” Och Nya Världens Översättning lyder: ”Tro icke varje inspirerat uttalande, utan pröva de inspirerade uttalandena, för att se huruvida de hava sitt ursprung hos Gud.” För att kunna pröva dessa inspirerade yttranden eller uttalanden från olika religioners profeter eller språkrör, för att se om de är inspirerade av Guds ande eller inte, behöver vi inte gå till spiritistiska seanser eller medier. För länge sedan inspirerade Jehova Gud sin profet Jesaja till att säga: ”Hoprulla vittnesbördet, försegla uppenbarelsen ibland mina lärjungar. Och då de säga till eder: ’Frågen andebesvärjare och spåmän, som väsa och mumla’, (så svaren): ’Skall icke ett folk fråga sin Gud? Skall man för de levandes skull (fråga) de döda?’ ’Till uppenbarelsen och vittnesbördet!’ Om de icke tala sålunda, så är ingen morgonrodnad för dem. ... I mörker drivas de bort.” (Jes. 8:16, 19—22, Åk) De som söker sanna, tillförlitliga upplysningar om de döda människorna och om framtida händelser vänder sig lydigt till Jehovas uppenbarelse eller lära och vittnesbörd, som är att finna i bibeln.
13—15. a) Finner spiritisternas påståenden något stöd i det som bibeln lär och som Paulus gör en sammanfattning av? b) Vilka upplysningar och råd beträffande bibeln ger en erkänd skribent i spiritistiska ämnen åt sina läsare?
13 Men, protesterar kanske någon, spiritisterna själva påstår att de också vänder sig till bibeln. Jo, men detta är bara ett lockbete, det är en förklädnad, som de använder för att lugna ens samvete och locka en in i spiritismen såsom någonting som är bibliskt, skriftenligt, som har Guds godkännande och är alltigenom kristligt. De följer därvid samma taktik som falska Kristi apostlar, om vilka den sanne aposteln Paulus skrev: ”Dessa män äro falska apostlar, svekfulla arbetare, som förvandla sig till Kristi apostlar. Och det är icke att undra på, ty Satan själv fortfar att förvandla sig till en ljusets ängel. Det är därför icke något märkligt, om hans tjänare också fortfara att förvandla sig till rättfärdighetens tjänare.” (2 Kor. 11:13—15, NW) Deras dolda syfte är alltså att få en att tro mindre och mindre på bibeln och att förlita sig mer och mer på sina erfarenheter av iakttagna spiritistiska fenomen, att få en att förvränga bibeln och tro raka motsatsen till vad den lär, ja, att helt göra ens tro på bibeln om intet. Belägg för detta har vi i den framträdande brittiske spiritisten Arthur Findlays fall. I sin bok The Rock of Truth or Spiritualism The Corning World Religion (Sanningens klippa eller spiritismen — den kommande världsreligionen), trettonde upplagan, 1949, säger han:
14 ”Ingen som ägnar det förgångna ett opartiskt studium kan komma till någon annan slutsats än den, att fastän tron på den Heliga skrifts inspiration har givit styrka och hjälp åt millioner, har bibeln trots detta varit ett av de största hindren för mänsklighetens framåtskridande. När det förhåller sig så, är det då inte underligt att denna bok alltjämt kallas ’helig’ och betecknas som ’Guds ord’ på varje civiliserat gudstjänstställe? ... Hur olika i sanning skulle inte mycket av världen ha varit, om bibeln aldrig hade ansetts som inspirerad, och hur mycket lyckligare kommer inte kristenheten att bli, när alla kommer att betrakta bibeln på samma sätt som de betraktar andra böcker, i det att de beundrar det vackra i den, men lämnar dess misstag och osanna framställningar utan avseende. Kyrkan i våra dagar borde med tanke på sina tidigare fel och misstag och de brott och illdåd, som den har begått i sin grundares namn, vara ödmjuk och botfärdig i stället för högmodig och reaktionär.” — Sid. 120, 131.
15 I ämnesregistret till Findlays bok läser vi följande hänvisningar under uppslagsordet ”Bibeln”: ”Förfäktar barbariska grymheter; bevis för gudomlig inspiration saknas; icke Guds ord; tages nu mindre allvarligt; utan historiskt värde; andra trosåskådningar lika effektiva; dess berättelser omöjliga att verifiera; dess berättelser predikas som om de vore sanna; att studera den är slöseri med tiden; stötesten för spiritismen; bör läsas som andra böcker” osv. Vi läser också under uppslagsordet ”Jehova”: ”Icke Skaparen; påbjöd krig”, och under uppslagsordet ”Jesus”: ”Många levde ett liknande liv; intet historiskt bevis för att han levat; hans uppståndelse en tvivelaktig tradition; berättelse om honom i Talmud; jungfrufödelsen, hans död och uppståndelse en efterhärmning av vad som berättas om andra frälsargudar; jungfrufödelsen ett senare påfund” osv. Sidnummer åtföljer dessa hänvisningar i ämnesregistret.
16. Sägs det med rätta att bibeln är en ”stötesten för spiritismen”, och varför?
16 Allt vittnar tydligt om att de andar som denne ledande spiritist står i förbindelse med är emot bibeln och dess upphovsman, Jehova Gud, och hans Son, Jesus Kristus. Varför är de det? Därför att bibeln och Jehova och Jesus Kristus är emot dessa andar, något som Findlay erkänner när han säger att bibeln är en ”stötesten för spiritismen”. Vi behöver inte inlåta oss på spiritism för att komma underfund med om dessa andar, som denna religion har förbindelse med, är goda eller onda andar. De är allesammans onda andar, ty de handlar allesammans i överensstämmelse med en lögn, liksom ”demonernas härskare”, Satan, djävulen, gjorde i Eden, i böljan av sin bana. Såsom det medges av biskop Fallows, vilken präglade ordet ”odödlighetslära” (”immortalism”), för att ta bort smäleken från en genom medier åstadkommen förbindelse med andar, vilar spiritismen på läran om människosjälens odödlighet, alltså om fortsatt liv efter människokroppens död.
17, 18. a) Vilka är enligt Skriften de korrekta definitionerna av ”odödlighet” och den mänskliga ”själen”? b) Hur påverkas spiritismens grundläggande påståenden av dessa bibliska definitioner?
17 Endast en av dem som skrivit bibeln, nämligen aposteln Paulus, nämner begreppet odödlighet, och hans tre omnämnanden av det har inte alls avseende på människosjälen, utan har avseende på den uppståndne Jesus Kristus och på Kristi uppståndna trogna efterföljare. Aposteln Paulus själv säger att den mänskliga själen är själva den mänskliga skapelsen eller varelsen, inte något osynligt, oberörbart, andligt något, som bor inne i människokroppen, som är i den men inte av den och som vid kroppens död kan avlägsna sig och på egen hand ta sin boning i andevärlden. Paulus citerar den inspirerade beskrivningen av den första människosjälens skapelse, i 1 Moseboken 2:7, när han säger: ”Den första människan, Adam, blev en levande själ.” (1 Kor. 15:45, 53, 54, NW; 1 Tim. 6:14—16) Människosjälen är inte odödlig och kan därför inte överleva sin kropps död.
18 Ja, bibeln är i sanning en ”stötesten för spiritismen”, ty från dess första bok till dess sista lär den att människosjälen är dödlig och dör, upphör att existera. (1 Mos. 12:13; 17:14; 19:19, 20; 37:21 och Upp. 8:9; 12:11; 16:3; NW; Åk. På alla dessa ställen har NW — och Åk [utom i 1 Mos. 37:21] — i överensstämmelse med grundtexten ordet ”själ”.) Bibelns lära om människosjälens dödlighet får sitt mest markanta uttryck i Jehova Guds egen varning: ”Den själ, som syndar, hon skall dö.” (Hes. 18:4, 20, 1878; Åk) Denna oförbehållsamma, oföränderliga förkunnelse i hela Skriften smular sönder själva grundvalen under den spiritistiska rörelsen. Den bevisar att spiritisterna inte har förbindelse med de döda människornas odödliga själar i en andevärld, utan att de i stället har förbindelse med demonerna, onda andar, och att spiritism helt enkelt är en bedräglig fel benämning för demonism. När andar ikläder sig en falsk identitet, i det att de låtsas vara de döda människornas andar, för att ge stöd åt den lögnen, att de döda inte är döda, utan att deras själar är odödliga och har fortsatt att leva efter döden, när de alltså handlar så som den ande gjorde, vilken förmedelst andemediet i Endor spelade profeten Samuels roll inför kung Saul, då är de alla onda. De är andar som talar lögn, även om de i några fall kommer med korrekta framtidsförutsägelser, ty de uppträder under en falsk identitet och är därför i dubbel måtto bedrägliga. (1 Sam. 28:3—20) De förnekar att uppståndelsen under Guds rike är nödvändig för att de döda människorna skall få liv igen.
19, 20. a) Vilken oavvislig föreskrift har Jehova genom sina bemyndigade språkrör givit sitt folk både förr och nu med avseende på spiritistiska förehavanden? b) Vilket straff ådrager sig nu den som vägrar att lyssna till Jehovas förnämsta språkrör, och varför?
19 Jesus Kristus sade en gång: ”Gud är en Ande, och de som tillbedja honom måste tillbedja med ande och sanning.” (Joh. 4:24, NW)’ Då han ju själv dväljs i andevärlden, vet han mycket väl vilka dessa andar är, och han varnar sitt folk för att ha någonting att göra med dem. Han förbjöd sitt teokratiska folk att låta sådana leva ibland sig, som utövade spiritism av något slag. Han sade: ”Och vad en man eller en kvinna beträffar, i vilken det visar sig vara ett mediums ande eller en spådomsande, så böra de ofelbart dödas. De böra bombarderas till döds med stenar. Deras eget blod är över dem.” — 3 Mos. 20:27, NW.
20 I stället för att bruka dessa andar som kanaler för profetior uppreste Jehova Gud sina profeter, i synnerhet den store Profeten, Jesus Kristus. Därför sade han till sitt folk: ”Det bör icke hos dig finnas någon som låter sin son eller sin dotter gå genom eld, någon som bedriver spådom, som utövar magi eller någon som ser efter omen eller någon trollkarl eller någon som förhäxar andra eller någon som rådfrågar ett andemedium eller någon som har till yrke att förutsäga händelser eller någon som frågar de döda. ... Ty dessa nationer som du fördriver brukade lyssna till dem som utöva magi och till dem som spå, men vad dig beträffar, så har Jehova, din Gud, icke givit dig någonting likt detta. En profet ur din egen krets, av dina bröder, lik mig [Mose], är vad Jehova, din Gud, skall uppresa åt dig — honom böra ni människor lyssna till.” (5 Mos. 18:10—15, NW) Och eftersom aposteln Petrus sade att Jehova hade upprest sin Son, Jesus Kristus, såsom denne store Profet, som man måste lyssna till, så går valet ut på att antingen lyssna till honom eller lyssna till demonandarna med hjälp av andemedier. (Apg. 3: 20—23, NW). De sanna kristna är pliktiga att hålla sig undan från spiritismen och lyssna till Jehovas förnämste profet, Jesus Kristus, ty aposteln Petrus sade: ”Ja, varje själ som icke lyssnar till den Profeten skall bliva fullständigt utrotad ur folket.” — 5 Mos. 18:18, 19.
21. Vilket annat vittnesbörd i bibeln uppenbarar Jesu verkliga inställning till spiritistiska förehavanden?
21 Jesus visade sin ståndpunkt med avseende på demonerna genom att driva ut mer än en legion av dem, som hade besatt människor. Han gav sina tolv apostlar och de sjuttio evangelisterna makt att driva ut demoner genom att bruka hans namn, och i bibelns sista bok framställde han i en bild sin förhärligade församling i himmelen såsom en härlig stad och sade: ”Utanför äro hundarna och de som utöva spiritism och de otuktiga och mördarna och avgudadyrkarna och var och en som tycker om och utövar en lögn [som spiritisterna gör].” — Upp. 22:14, 15, NW; Matt. 4:24; 8:28—33; 10:1, 8; Luk. 8:1, 2; 9:1; 10:1, 17—20.
22. Som vad betecknade Paulus utövningen av spiritism?
22 Spiritismen är inte andlig, utan dess utövning är en av köttets gärningar och har ingenting med Guds rike att göra, ty aposteln Paulus sade: ”Men köttets gärningar äro uppenbara, och de äro otukt, orenhet, lösaktigt uppförande, avgudadyrkan, utövande av spiritism ... och annat sådant. Vad dessa saker angår, vill jag varna eder på förhand, liksom jag redan har varnat eder: de som hängiva sig åt sådant skola icke få ärva Guds rike.” — Gal. 5:19—21, NW.
Sinnesrubbning genom besatthet
23. Är det eller är det inte möjligt att människor kan bli sinnesrubbade genom att behärskas av demoner? Ge skäl för svaret.
23 Den avsikt demonerna söker förverkliga genom spiritismen är inte endast att omintetgöra individens tro på Guds ord, bibeln, utan mer än så, nämligen att ta hans sinne och hans kropp i besittning, för att få honom helt i sitt våld och på så sätt göra honom sinnesrubbad. Till och med den indiske spiritisten V. D. Hishi medger — i sin bok Spiritualism in India — faran för besatthet med därav följande sinnesrubbning och hänvisar till inträffade fall. Under rubriken ”Fallgropar i samband med förbindelse med andar” säger han: ”Under vår vistelse i Delhi blev vi en gång vittnen till ett tragiskt fall av besatthet, som tydligt visar vilka fallgropar man kan hamna i, när man söker förbindelse med andar. .., Detta är en varning, avsedd att öppna ögonen på dem som osystematiskt försöker dessa metoder utan att bry sig om att skaffa sig någon förberedande kunskap. Det bringar inte själva saken [?] i misskredit, men väl de personer som praktiserar den på ett ovetenskapligt sätt.” (Sid. 175—178) Under en annan rubrik ”Hur bordet rör sig?” säger Rishi: ”Angående de egenskaper, som en person behövde ha för att vara ett bra medium, sade en ande:’ ... Förbindelsen med andar vållar inte någon rubbning i mediets hjärna, om den utövas med måtta.’ ” (Sid. 180) Men bibeln förser oss med exempel, som visar att spiritismen visst vållar rubbningar i den besatta personens sinne, i synnerhet när ett antal demoner behärskar en människa.
24—26. Vilka framställningar i läkares och andra iakttagares vittnesmål i ämnet visar sambandet mellan sinnessjukdom och utövandet av spiritism?
24 Den 23 januari 1906 ägnade Londontidningen Daily Mail nära nog en sida åt ämnet ”Får man verkligen meddelanden från de döda?” och sade där bland annat: ”Så långt tillbaka som år 1877 skrev dr L. S, Forbes Winslow om ’spiritistiskt vansinne’; ’Tio tusen olyckliga människor är för närvarande inspärrade på sinnessjukhus för att de har befattat sig med det övernaturliga. ... Jag skulle kunna anföra många fall, där män med den största begåvning har, om man så får säga, försummat allt och följt spiritismens läror endast för att sluta sina dagar på ett sinnessjukhus.’ ” (The Watch Tower, 15 mars 1906, sid. 87, 88) I en broschyr med titeln The Nature of Insanity; Its Cause and Cure (Sinnesrubbningens natur, dess orsak och botande) visar J. D. Rhymus, att sinnesrubbning i många fall endast är demonbesatthet eller anfäktelse av demoner, och citerar ett brev från en läkare i Philadelphia, daterat 12 november 1884, vari denne säger: ”Domaren Edmonds i New York [en bekant spiritist] har nyligen givit uttryck åt den åsikten, att många så kallade vansinniga på sinnessjukhusen endast står under andars inflytande.” Domaren själv sade: ”Omkring femton fall av vansinne eller snarare besatthet har jag fått vara medlet till att bota. Detta sade jag till Vetenskapsakademien i New York.” ”Sedan katolska präster först gjort grundliga försök med ’vigvatten och böner’, har domaren förmått dem att [till honom] sända sådana av sina församlingsmedlemmar, som varit medier och vilkas sinnen råkat allvarligt i olag, för att de skulle bli avmagnetiserade och befriade ur de andars grepp, som tagit dem i besittning.” — The Watch Tower, 15 juli 1897, sid. 210, 211.
25 Dr Edgar M. Webster, som i början av 1900-talet var medlem av psykiska avdelningen av Amerikanska läkarförbundet, yttrade: ”Jag ser ofta de andar som vållar sinnesrubbning hos mina patienter, och ibland kan jag till och med höra deras röster. Personer som man talar om som obotligt sinnessjuka har ofta helt enkelt dukat under för den överväldigande makt som en ande — eller ibland en hel hop andar — utövar över dem. ... En stor procent av de sinnessjuka är människor som har försökt bli spiritistiska medier och som genom att blottställa sig för andeinflytande har råkat ut för orätt ande eller en ond ande, som dragit fördel av deras mottaglighet i syfte att ge utlopp åt andliga begär och idéer genom ett jordiskt medium.” — The Watch Tower, 1 augusti 1905, sid. 229.
26 Man beräknade tidigare att hälften av patienterna på sinnessjukhusen eller vårdanstalterna för psykiskt sjuka var offer för demonbesatthet. Ett vittnesbörd om demonbesattheten hos dem som befolkar sinnessjukhusen i närvarande tid finner vi i höstupplagan 1952 av ”Yours Fratemally”, ett officiellt ”nyhetsbrev”, som International Spiritualist Federation sänder ut varje kvartal. Mrs Rita Barki från Leeds i England berättar där om sitt besök i Brasilien tillsammans med sin man och sin dotter: ”Vi besökte först ett modernt sjukhus, beläget på ett vackert område med utsikt över bergen vid Rio. Sjukhuset är delat i två flyglar. Den ena är avsedd för allmänna fall och omfattar också en barnbördsavdelning och en kirurgisk avdelning. ... Den andra flygeln är avsedd för sinnessjuka. När ett sådant fall tas emot, är både ett medium och en psykiatriker närvarande för att avgöra om det är fråga om besatthet eller om bristande psykisk jämvikt. Om det alldeles bestämt rör sig om besatthet, behandlas den sjuke av mediet, och sedan det väsen som besatt hans sinne blivit utestängt, överlämnas han åt skolade psykiatriker för att bli återställd. ... Spiritismen har i Brasilien fullständig laglig handlings- och yttrandefrihet, fastän kyrkan det är huvudsakligen den katolska kyrkan — naturligtvis är motståndare av princip. En synnerligen viktig sak är att inget medium. ingen helbrägdagörare, får ta betalt för sina tjänster eller demonstrationer.” — Sid. 5—7.
När är Satan söndrad mot sig själv?
27. Kan det vara berättigat enligt Skriften, att några av kristenhetens präster eller till och med andemedier driver ut demoner? Motivera svaret. .
27 Vi har här omtalat fall, där andemedier brukas till att besvärja eller driva ut demoner. Då ju dessa demoner tillhör Satan, ”demonernas härskare”, kan man fråga: Betyder då detta att Jehova Gud som sina redskap brukar dessa andemedier eller dessa präster från olika samfund i kristenheten, som måhända driver ut demoner? Aldrig! Ty andemedier och de som representerar religioner som förkunnar spiritismens grundlögn, odödlighetsläran eller människosjälens odödlighet, är avskyvärda för Gud. Han skulle inte vilja röra vid dem annat än för att förgöra dem i den kommande striden vid Harmageddon, liksom han förgjorde Israels konung Saul i striden på Gilboa berg för att denne hade ”bett ett andemedium fråga” de döda. — 5 Mos. 18:12; 1 Krön. 10:13, 14, NW.
28, 29. Varför kunde Jesu svar till sina anklagare i fråga om hur han drev ut demoner inte bestridas?
28 Nå, men om alltså Satan är den som åstadkommer utdrivandet, har han då blivit söndrad mot sig själv? Denna fråga påminner oss om hur de religiösa judiska fariséerna anklagade Jesus och sade: ”Den mannen driver icke ut demonerna annat än genom Beelsebub, demonernas härskare.” Då visade Jesus att Guds rike inte har någonting gemensamt med demonerna, i det han svarade: ”Om Satan driver ut Satan, har han blivit söndrad mot sig själv; hur skall då hans rike kunna bestå? För övrigt, om jag driver ut demonerna genom Beelsebub, genom vem driva då edra söner ut dem? Det är därför som de skola vara edra domare. Men om det är förmedelst Guds ande som jag driver ut demonerna, då har Guds rike verkligen hunnit till eder.” — Matt. 12:22—28, NW.
29 Jesus var motståndare till Satan, djävulen, ”demonernas härskare”. Vid slutet av den tredje frestelsen i öknen befallde Jesus Satan att gå bort ifrån honom. När Jesu jordiska liv i det närmaste var till ända, strax innan han blev förrådd av Satans redskap, Judas Iskariot, sade Jesus till sina trogna apostlar: ”Världens härskare kommer. Och likväl har han intet grepp om mig.” (Matt. 4:10; Joh. 14:30, NW) Jesus dog för att han predikade Guds rike, som är bestämt att inom kort göra ände på Satans rike i striden vid Harmageddon, och vad Jesus lärde förfäktade Guds sida i striden om suveräniteten över universum. Att han drev ut orena andar eller demoner bestyrkte sanningen och profetiorna i Guds ord. Om nu Jesus drev ut demoner genom Satan, deras härskare, då var Satan i sanning söndrad mot sig själv, ty han brukade i så fall sin värste fiende på jorden till att driva ut demoner, inte till stöd för djävulens sida, utan till stöd för Guds sida i tvisten.
30, 31. I vilka viktiga avseenden skiljer sig det utdrivande av demoner, som den falska religionens anhängare och andemedier utför, från det utdrivande som Jesus verkställde?
30 Saken ligger emellertid annorlunda till, när andemedier och andra representanter för falsk religion driver ut demoner eller utför andra slag av helbrägdagörelse genom demonernas härskare. I detta fall brukar Satan dem som är på hans sida och förkunnar hans läror, och att han brukar dem till att driva ut demoner verkar till stöd för hans falska läror och hans demoniska rike. I och med att han brukar dem är han inte söndrad mot sig själv, utan ”Satan själv fortfar” genom detta till synes goda verk att bota fall av demonbesatthet — som han är skuld till — ”att förvandla sig till en ljusets ängel”, detta för att befrämja sin makt och sitt inflytande över de bedragna.
31 För att underrätta oss om att det inte var Guds vilja att demoner skulle drivas ut i Jesu namn och många andra underbara gärningar utföras nu i denna tid, då Jesus är närvarande för andra gången, ehuru denna gång osynligen, i Guds rike, sade Jesus: ”Icke var och en, som säger till mig: ’Mästare, Mästare’, skall komma in i himmelriket, utan den som gör min Faders vilja, hans som är i himlarna. Många skola säga till mig på den dagen: ’Mästare, Mästare, profeterade vi icke i ditt namn och drevo ut demoner i ditt namn och utförde många kraftgärningar i ditt namn?’ Och likväl skall jag då bekänna för dem: Jag har aldrig ens känt eder. Gå bort ifrån mig, ni som göra vad laglöst är.” — Matt. 7:21—23, NW.
32. Varför är det inte tillbörligt för Jehovas kristna vittnen i våra dagar att driva ut demoner, då apostlarna och evangelisterna, som Jesus själv sände ut, gjorde detta?
32 I det första århundradet av den kristna eran drev verkligen Jesu Kristi apostlar och sjuttio evangelister ut demoner på mirakulöst vis i hans namn. Men den heliga andens mirakulösa gåva att driva ut demoner har upphört att förlänas, sedan alla dessa ”Lammets tolv apostlar” dött, såsom Paulus förutsade att den skulle göra. (1 Kor. 13 8—11) I våra dagar får inte Jehova Guds vittnen makt att driva ut demoner till tecken på att de är kristna vittnen för Jehova. Inte heller är Jehovas vittnen nu bemyndigade att göra så som de var befallda att göra i den förebildliga teokratien, Israel, och som kung Saul gjorde, nämligen att döda alla andemedier och dem som vände sig till dessa med frågor eller utövade ockulta konster. (1 Sam. 28:3) De får inte följa det tillvägagångssätt, som omtalas i tidningen Press i Pittsburgh (i Pennsylvanien) i dess nummer för den 16 juni 1946 och som verkar hart när otroligt: ”Häxeri år 1515! 500 schweiziska kvinnor brändes som häxor inom loppet av 2 månader — 600 kvinnor brändes i en enda tysk stad, och under året dömde en domare ensam 15.000 häxor.” Men Jehovas vittnen är av Gud befallda att hålla all spiritism, som är detsamma som demonism, borta från den teokratiska organisationen, i det att de behåller på sig den ”fullständiga vapenrustningen från Gud” såsom ett skydd mot angreppen från de onda andliga styrkorna. De måste också predika budskapet om Riket, sanningen, som Jesus sade ”skall försätta eder i frihet”, och detta kommer att driva bort allt demonernas inflytande från alla offer som söker bli befriade från demonernas lockelser eller deras alltmer hårdnande grepp.
33. Vilka sätt att bryta demonernas makt är nu orätta, och vilka är rätta?
33 Att lära dem som är föremål för angrepp från demonerna att bedja till Jehova Gud genom Jesus Kristus är också ett kraftigt medel att hålla demonerna på avstånd och att driva dem på flykten. Femte Moseboken 18: 11 talar om ”någon som förhäxar andra”. (NW) Det misstaget begås ofta, att man menar att Guds kraft är otillräcklig för att bryta den förhäxning, som en voodooist eller annan med demonerna förbunden person utsätter en för, och man går därför till någon annan av demonernas hantlangare, en medicinman, för att få förhäxningens makt bruten. På så sätt blir den befriade människan pliktig att tacka djävulen och hans demoner i stället för Gud, den Allsmäktige, för sin befrielse. Därigenom förhärligas djävulens organisation i stället för Jehova Gud; man vinner på detta sätt inte Guds ynnest, utan ådrar sig hans ogunst, och man råkar i skuld till djävulen och får sitt skydd och försvar mot honom försvagat. Att man beder, håller sitt sinne fyllt av de ting som hör Gud till och förblir regelbundet verksam i Jehovas tjänst, det kommer att bryta fiendens makt och stärka en till att motstå hans vidare angrepp.
34. Vilka laglösa gärningar bör vi undvika nu, och vilket lagenligt verk bör vi klart förstå och bör vi utföra?
34 Eftersom andens mirakulösa gåvor har försvunnit, försöker vi inte utföra några mirakulösa gärningar, sådana som de religionsanhängare utför, som gör vad laglöst är och som Mästaren, Jesus Kristus, kommer att befalla att gå bort ifrån honom, därför att de inte handlar enligt Guds lag. Vi kommer ihåg aposteln Paulus’ ord: ”Till och med i idrottsspelen blir den som kämpar icke krönt, om han icke har kämpat enligt reglerna.” (2 Tim. 2: 5, NW) För att bli krönta med Guds godkännande genom Kristus vill vi alltså göra vad Han har förklarat vara lagenligt. Det verk, som han har lagligen påbjudit för denna världens ändes tid, är det som är förutsagt av Jesus Kristus: ”Dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall det fullbordade slutet komma.” (Matt. 24:14, NW) Genom att vi utför detta verk till dess denna världens ände kommer i striden vid Harmageddon, kan vi vara säkra på att den på tronen insatte konungen, Jesus Kristus, kommer att betrakta oss såsom sådana som gör vad lagenligt är och bjuda oss att närma oss honom såsom godkända av hans himmelske Fader och värda att bli skonade och förda genom striden vid Harmageddon in i Guds nya värld.
Demonerna driver det mänskliga samhället mot Harmageddon
35. Vilka skyddsåtgärder är det nödvändigt för oss att ständigt vidta på grund av spiritismens utbredning i denna tid?
35 Vi lever på den ”onda dagen”. Det är särskilt på denna dag som vi är befallda att ”stå fasta” i den fullständiga vapenrustningen mot anloppet från de onda andliga styrkorna i det himmelska och att bruka ”andens svärd, det vill säga Guds ord”, mot dessa osynliga övermänskliga styrkor genom att lyda Guds lag och predika ”dessa goda nyheter om riket” på hela den bebodda jorden. Vi är inte förvånade över att spiritismen, som är demonism, är så utbredd till och med bland spetsarna inom de politiska regeringskretsarna.
36. Vad visar både bibliska och världsliga redogörelser beträffande politiska och religiösa ledares spiritistiska förehavanden?
36 Vi tar det endast som ett ytterligare bevis för att de politiska regeringarna i kristenheten inte är någon del av Guds rike, när den amerikanska tidskriften People, i sitt nummer för den 10 mars 1954, innehåller detta tillkännagivande: ”Astrologer i huvudstaden: De främsta ledarna söker Jeannes råd — till dem som besöker henne hör Mamie Eisenhower och ämbetsmän i Washington. — I ett Washington som beständigt mönstrar horisonten, för att få veta vad som skall hända, framstår Jeanne Dixon som en fyrbåk. Med hjälp av en kristallkula har hon blickat in i framtiden och kommit med så många häpnadsväckande exakta förutsägelser, att några av huvudstadens främsta ledare och affärsmän nu regelbundet besöker henne.” Detta meddelande bestyrkte innehållet i den välkände publicisten Drew Pearsons spalt, som stod att läsa runt om i Amerika den 22—24 augusti 1953 och som i de olika tidningarna försetts med sådana rubriker som ”Landets första dam låter gärna spå sig” och ”Eisenhowers kikar in i framtiden”. Bibeln såväl som forntidens världshistoria visar att kungar och kejsare såväl som de religiösa ledarna ägnade sig åt spiritism, i det att de sökte få underrättelser, ledning och hjälp från demonerna. I våra dagar gör de onda andliga styrkorna till och med sådana människor till sina offer, som befinner , sig inom kristenhetens högsta politiska och religiösa kretsar. Både den bibliska och den världsliga historien ger till känna, att detta sätt att vända sig till demoner alltid har lett till rikens och världsväldens undergång. Det kommer att leda till samma resultat nu, i striden vid Harmageddon.
37. Vilka utgör i våra dagar i överensstämmelse med Skriften den förnämsta skottavlan för uppretade onda andliga styrkor, och varför är det så?
37 De onda andliga styrkorna är nu närmare hela mänskligheten än någonsin förut. Detta beror på att Guds rike med Kristus som regent upprättades i himlarna år 1914. Krig bröt genast ut i himmelen, och de höga himlarna blev för alltid befriade från Satans och alla hans demonänglars närvaro. Besegrade i detta krig med Guds nyfödda rike blev dessa demoner och deras härskare slungade ned hit till jorden. Eftersom de befinner sig i tartaros-mörker, vad enskildheterna i Guds uppsåt angår, tänkte de måhända att Harmageddon var omedelbart förestående och att de därför mycket snart skulle bli fängslade i en avgrund för tusen år framåt. Därför var de kanske då inställda på att vålla det mänskliga samhällets undergång för att förgöra i synnerhet Jehovas folk, som då var i ett tillstånd av fångenskap under det mänskliga samhället. Den politik som Satan och hans demoner tillämpar, vilka har varit denna världens gudar och osynliga härskare, går ut på att ”härska eller förgöra”, men det är särskilt Jehovas vittnens tillintetgörelse som de därvid har i sinnet. — 2 Petr. 2:4, NW; Upp. 12:17.
38. Varför har Jehovas tolk i vår tid hållit i med att framgångsrikt motstå angreppen från dessa onda andliga styrkor?
38 Emellertid förhindrade Gud, den Allsmäktige, detta och gäckade demonernas hänsynslösa plan. Det var inte hans avsikt att stänga in demonerna i avgrunden år 1918 eller att låta dem åvägabringa det mänskliga samhällets undergång som en kulmen på första världskriget. Han lät inte sin segerrike konung, Jesus Kristus, driva kriget i himmelen så långt som fram till den fas i den ”stora vedermödan” över Satans organisation, både dess osynliga och dess synliga del, som Harmageddonstriden utgör. Jehova lät detta ”krig i himmelen” upphöra i och med att Satan och hans demoner blivit utdrivna ur himmelen och nedstörtade hit till jorden, för att han skulle kunna låta dem förbli här i sitt nederlags förnedring under en ”kort tidsperiod” före Harmageddon. På det sättet förkortade han den ”stora vedermödan” över Satans värld. (Matt. 24: 21, 22) Han gjorde inte detta för demonernas skull, utan för sina ”utvaldas” skull, för att göra det möjligt för dessa att undgå att tillintetgöras tillsammans med denna världens mänskliga samhälle. Detta har betytt en beständig strid från Jehovas vittnens sida mot dessa onda andliga styrkor på synnerligen nära håll. Till nu har de emellertid kunnat ”stå fasta mot djävulens ränker”. — Ef. 6:11, NW; Upp. 12:13—17.
39. Vilka i Skriften förutsagda förhållanden har rått på jorden sedan djävulen och de med honom förbundna andarna för inte så länge sedan störtades hit ned?
39 Att Jehovas vittnen har tagit på sig den ”fullständiga vapenrustningen från Gud” och svingat ”andens svärd, det vill säga Guds ord”, och framburit böner och åkallan vid varje tillfälle, detta har gjort det möjligt för dem att inta denna oeftergivligt fasta hållning och så förbli osårade, oskadda trots den nuvarande väldiga anhopningen av demoner här på jorden. Men för människorna i allmänhet har denna anhopning betytt att de drivs framåt på den väg som leder till förintelse i Harmageddonstriden. Härom utropar Uppenbarelseboken 12:10—12 (NW): ”Våra bröders anklagare har blivit nedslungad, vilken anklagar dem dag och natt inför vår Gud! Och de [våra bröder] besegrade honom på grund av Lammets blod och på grund av det ord som de hava framburit såsom vittnesbörd; och de älskade icke sina själar, om de också voro i dödsfara. Gläd eder fördenskull, ni himlar och ni som bo i dem! Ve över jorden och över havet, ty djävulen har kommit ned till eder i stor förbittring och vet, att han har en kort tidsperiod.” Det är alltså föga underligt, att vetenskapsmännen i djävulens värld till sist har uppfunnit atombomben och vätebomben och andra förskräckliga medel till att åstadkomma massdöd. Det var kriget om världsherraväldet som medförde att man skyndade sig att utnyttja upptäckten av atomklyvningen, och inte behovet av att göra det för nyttiga fredliga ändamål. Hur demoniskt var inte detta!
40. Vad är det som Guds sanna tillbedjare, vilka lydigt följer hans Lamm, nu ser i den osynliga världen omkring vår jord?
40 Inte genom psykiska mediers kristallkula eller spiritism, utan genom Uppenbarelsebokens profetiska symboler ser vi vad som pågår i den osynliga världen omkring vår jord, där Satan och hans demoner nu hålls nere. Vi ser att Satan och hans demoner inte vinner seger över Jehovas vittnen, inte lyckas församla dem likt getter till en hårdnackad slutlig strid mot Gud, den Allsmäktige, vid Harmageddon. Tvärtom säger Johannes, han som skrev Uppenbarelseboken, att han ”såg, och se! Där stod Lammet [Kristus] på Sions berg och med honom ett hundra fyrtiofyra tusen, som hade hans namn och hans Faders namn skrivna på sina pannor.” Förutom de 144.000 andliga segervinnarna med Kristus på det himmelska Sions berg såg Johannes den ”stora skaran” av andra människor — av alla nationer och tungomål — tillbedja och tjäna Gud beständigt i hans andliga tempel. — Upp. 14:1; 7:9—15; NW.
41. Vilka såg Johannes i förväg, och vilka ser vi nu såsom offer för Satan och hans inom jordens område instängda andliga bundsförvanter?
41 Vilka var det då som Johannes i förväg såg och som vi nu ser såsom de offer som Satan och hans onda andliga styrkor lyckas samla tillhopa? Johannes säger: ”Jag såg tre orena inspirerade uttalanden, som sågo ut som grodor, komma ut ur drakens mun och ur vilddjurets mun och ur den falske profetens mun. De äro i själva verket uttalanden, som inspirerats av demoner, och utföra tecken, och de gå ut till konungarna på hela den bebodda jorden för att församla dem till kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag. ... Och de församlade dem till den plats, som på hebreiska kallas Har-Magedon [eller: Harmageddon].” — Upp. 16:13—16, NW, fotnot.
42. Genom att följa vilken av Gud given vägledning kan Jehovas vittnen vara vissa om beständig säkerhet och triumf över de onda andliga styrkorna?
42 Jehovas vittnen följer inte de av demoner ledda ”konungarna på hela den bebodda jorden” till deras stridslinjer vid Harmageddon. De följer ”Lammet [Jesus Kristus], vart han än går”. (Upp. 14:4, NW) Han går för att möta hela Satans värld vid Harmageddon. Genom att vi följer honom till denna stridsställning där, kan vi triumfera över de onda andliga styrkorna redan nu under denna ”ändens tid”. I striden vid Harmageddon kommer vi att få bevittna hans egen triumf över dem.
Kampen måste fortsätta!
43. Varför är det nu — såsom aldrig tillförne — nödvändigt för oss att vaka, kämpa och bedja?
43 Kampen mot de onda andliga styrkorna är ännu inte slut för Jehovas vittnen. Motståndaren, Satan, djävulen, försöker hålla sin ställning som kosmokrat. Han och hans demoner är kosmokrater, ”världshärskare”, som Nya Världens översättning kallar dem i Efesierna 6:12. I synnerhet sedan Jerusalems förstöring år 607 f. Kr. och det omstörtande av Guds förebildliga teokrati, som skedde då, har de utövat en ond kosmokrati. Nu motstår de Jehovas vittnen, därför att dessa predikar en annan kosmokrati, kungör de goda nyheterna om Guds härskardöme över den nya världen genom Kristus som regent. Jehovas vittnen behöver vaka, kämpa och bedja såsom aldrig tillförne.
44. I vilka avseenden är våra dagar lika Noas’ dagar före floden?
44 Det är sant att Jesus sade om denna tid, då han skulle vara närvarande i sitt osynliga rike: ”Alldeles såsom Noas dagar voro, så skall Människosonens närvaro vara.” (Matt. 24:37, NW) I Noas dagar före floden var en del av Guds andesöner olydiga och materialiserade sig i mänskliga kroppar utan bistånd av några medier, och de gifte sig med människors döttrar och uppfödde en ovanlig avkomma, som kallades nefilim och tydligtvis var av abnorm kroppsstorlek, jättar, vilka hjälpte till att fördärva människosläktet och uppfylla jorden med våld. (1 Mos. 6:1—4, 11, 12, NW) Att dessa dagar, då Människosonen är närvarande, är lika Noas dagar före floden betyder emellertid inte att vi bör förvänta att demonerna på liknande sätt skall materialisera sig och i synlig måtto blanda sig i mänsklighetens angelägenheter. Vi bör lika litet förvänta detta som att de i våra dagar skulle gifta sig med människornas döttrar och uppföda ett nytt släkte av nefilim till att förgöras i striden vid Harmageddon. Demonerna är nu ”andarna i fängelset”, som av Gud hindras från att direkt materialisera sig. Men de behöver inte materialisera sig för att verkställa sitt syfte. Det är tillräckligt att de, när spiritism utövas, i huvudsak bemäktigar sig kvinnors kroppar för att dessa skall tjäna som andemedier. (1 Petr. 3:18—20, NW) Redan, något mer än fyrtio år sedan Riket upprättades år 1914, har de onda andliga styrkorna visat sin förmåga att utöva sin kosmokratiska makt, utan materialisationer, att sprida spiritismen, att fördärva människosläktet, att komma jorden att bli uppfylld av våld och att föra de världsliga ledarna inom alla slags politiska system till en avgörande och för dem tillintetgörande kamp mot den allsmäktige Guden och hans Kristus vid Harmageddon. De onda andliga styrkorna har lyckats med att vilseleda hela den bebodda jorden, men inte den nya världens samhälle av Jehovas vittnen.
45, 46. Hur kan medlemmarna av Guds nya världs samhälle, som predikar Riket, triumfera nu och likaså vinna den slutliga triumfen?
45 I stället för att låta sig påverkas av den religiösa och politiska propaganda, som denna världens synliga styresmän sänder ut, och av deras taktik och förehavanden har Jehovas vittnen vägrat att slå följe med denna världen och bli en del av den. De har hållit sig avskilda i ett helt och fullt överlämnande åt Jehova Gud genom hans Kristus. Modigt har de avslöjat de demoninspirerade uttalanden, som har utgått ur den symboliske drakens och hans politiska vilddjurs och hans falske profets mun; de har varnat andra för drakens, djävulens, ränker, och de har predikat det mäktiga budskapet om sann befrielse från de onda andliga styrkornas makt, ”dessa goda nyheter om riket”. Stadigt har denna kungörelse av de goda nyheterna drivit tillbaka det osynliga välde som de onda andliga styrkorna utövar, och hundratusentals människor har kommit in i den nya världens samhälle, där Jehovas ande råder. Här står vi fasta, i det vi kämpar med vår teokratiska krigförings andliga vapen och beder, och sålunda triumferar och segrar vi beständigt genom Herrens makt och hans styrkas väldighet.
46 Den slutliga triumfen är i sikte! Plötsligt som i Noas dagar kommer den att bli vår, när Jehovas dag kommer såsom en tjuv om natten och denna världen blir övergiven, Överlämnad åt tillintetgörelse i Harmageddonstriden, all spiritism och de onda andliga styrkorna försätts ur verksamhet och vi av den nya världens samhälle tages med för att följa den triumferande konungen, Jesus Kristus, in i den från demoner fria nya världen, den rättfärdiga världen under Guds universella suveränitet. — 2 Petr. 3:10—14, NW.
(The Watchtower, 15 februari 1956)