Kapitel 3

En förhandssyn av de tusen åren

1, 2. a) Kommer vår jord att bli uppbränd i kriget vid Harmageddon? b) Hur framgår detta av vad som sker med Satan och hans demoner därefter?

VÅRT jordklot kommer inte att förvandlas till aska och rök genom att bli uppbränt i ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Harmageddon. Detta framgår av vad som händer med Satan, djävulen, omedelbart efter detta krig. Hur så? Därför att han och hans demonänglar fortfarande är vid liv på jorden, dit de blev nerkastade vid sitt nederlag i samband med det krig som bröt ut i himmelen efter Guds messianska rikes födelse i himmelen. Satan och hans demoner störtade ner till jordens närhet för att hållas kvar där under en ”kort tidsperiod”. (Uppenbarelseboken 12:7—13, NW) Därför att deras rörelsefrihet är begränsad till jorden ända till dess att ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” är över, måste Guds ängel komma ner till jorden för att vidta ytterligare åtgärder mot dem. Beträffande detta läser vi i Johannes’ skildring av den syn han hade:

² ”Och jag såg en ängel komma ned från himmelen med avgrundens nyckel och en stor kedja i sin hand. Och han grep draken, den ursprunglige ormen, som är djävulen och Satan, och band honom för tusen år. Och han slungade ned honom i avgrunden och stängde igen den och förseglade den över honom, på det att han inte mer måtte vilseleda nationerna, förrän de tusen åren hade gått till ända. Efter detta måste han släppas lös för en liten tid.” — Uppenbarelseboken 20:1—3, NW.

3. Är Satan, djävulen, den ende som blir slungad i avgrunden, och vilken krigföring från hans sida gör detta slut på?

³ Då Satan, djävulen, blev utkastad ur himmelen, blev hans demonänglar utkastade tillsammans med honom och fick sin rörelsefrihet begränsad till jordens grannskap. Vad som sker med deras härskare gäller därför också dem. De blir gripna, kedjade och slungade i avgrunden tillsammans med Satan, djävulen, för de tusen åren. Detta inte bara hindrar dem från att fortsätta att vilseleda de världsliga nationerna, utan det gör också slut på deras möjligheter att föra krig mot den kvarleva av Guds messianska rikes kristna arvingar som ännu finns på jorden. Om detta heter det i Uppenbarelseboken 12:13, 17 (NW): ”När nu draken såg att den var nedslungad till jorden, förföljde den kvinnan som hade fött gossebarnet [vilket symboliserar Guds messianska rike i himlarna]. Och draken fylldes av vrede mot kvinnan och gick åstad för att föra krig mot de återstående av hennes säd, som håller Guds bud och har arbetet att bära vittnesbörd om Jesus.”

4, 5. a) Blir hela kvarlevan av Rikets arvingar och den ”stora skaran” dödade genom denna krigföring, och vilket vittnesmål har vi om detta? b) Vilkas närvaro befrias jorden ifrån, när Satan fängslas i avgrunden?

⁴ Denna krigföring från djävulens sida kan inte döda hela kvarlevan av Rikets arvingar, som håller Guds bud och bär vittnesbörd om hans Son, Jesus Kristus. Den kan inte heller döda den ”stora skara” som tar emot detta vittnesbörd om Messias Jesus och som kommer från alla nationer på jorden och förenar sig med kvarlevan av Rikets arvingar i att tillbedja Jehova Gud i hans andliga tempel. I Uppenbarelseboken 7:9—15 (NW) sägs följande om denna ”stora skara” ur alla raser, nationer och stammar, vilket vittnar om att den får överleva: ”Dessa är de som kommer ut ur den stora vedermödan, och de har tvättat sina fotsida kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Det är därför som de står inför Guds tron, och de ägnar helig tjänst åt honom dag och natt i hans tempel; och den som sitter på tronen skall spänna ut sitt tält över dem.”

⁵ Att Satan och hans demonänglar fängslas i avgrunden betyder därför inte att jorden berövas alla sina mänskliga inbyggare. Det befriar inte jorden från den kvarleva som skall ärva Riket och inte heller från den ”stora skaran”, men det befriar däremot jorden från Satans, djävulens, och hans demonänglars närvaro. Under de tusen år då dessa hålls fängslade i avgrunden skall det vara som om de inte mer vore till. — Jämför Uppenbarelseboken 17:8.

JORDENS HÄRSKARE I TUSEN ÅR

6. Vilken fråga om herraväldet över jorden uppstår med anledning av att Satan blir slungad i avgrunden?

⁶ Satan, djävulen, kommer inte längre att vara människovärldens härskare eller ”gud” över tingens ordning. (Johannes 12:31; 14:30; 16:11; 2 Korintierna 4:4, NW) Vem kommer då att härska över den bebodda jorden under de tusen år då Satan, djävulen, befinner sig i avgrunden och ”icke mer är”?

7. Vad fick Johannes se i en syn, vilket ger svar på denna fråga?

⁷ Aposteln Johannes såg i sin syn vilka som skulle utöva herraväldet över jorden. Han säger: ”Och jag såg troner, och där var några som satte sig på dem, och makt att döma blev given åt dem. Ja, jag såg deras själar, som hade blivit avrättade med yxa för det vittnesbörd de hade burit om Jesus och för att de hade talat om Gud, och dem som varken hade tillbett vilddjuret eller dess bild och som inte hade tagit emot märket på sin panna och på sin hand. Och de fick liv och härskade som konungar med Kristus i tusen år. (De övriga av de döda fick inte liv, förrän de tusen åren var till ända.) Detta är den första uppståndelsen. Lycklig och helig är var och en som har del i den första uppståndelsen; över dessa har den andra döden ingen myndighet, utan de skall vara Guds och Kristi präster och skall härska som konungar med honom de tusen åren.” — Uppenbarelseboken 20:4—6, NW.

8, 9. a) Var befann sig de troner Johannes såg, och hur många troner var det? b) Vilken ”dag” såg Johannes alltså början av, och hur talade Paulus om den i Aten?

⁸ De troner som Johannes såg var uppe i himmelen, inte på jorden, eftersom dessa troner tillhör dem som skall härska som konungar med Kristus i tusen år. Antalet troner var därför inte obestämt. Antalet var 144.000 för att passa till de 144.000 andliga israeliter som är tecknade med ”den levande Gudens insegel” och som följer Lammet, Jesus Kristus, ”vart han än går”. (Uppenbarelseboken 7:1—8; 14:1—5; NW) Under de gångna årtusenden då Satan, djävulen, varit ”denna världens härskare” (NW) har det rått sådan frånvaro av rättvisa eller förekommit sådan förvrängning av rättvisan att det kommer att bli något mycket förträffligt, när makten att döma människorna anförtros åt dessa Herren Jesu Kristi 144.000 meddomare. När aposteln Johannes såg dessa 144.000 troner och dem som satte sig på dem, såg han alltså början av den härliga domens dag som beskrevs med följande ord inför Areopagens domstol i Aten för nitton hundra år sedan:

⁹ ”Han [Gud] har fastställt en dag, då han skall hålla en rättfärdig dom över världen genom en man, som han har bestämt till det. Han har gett alla ett bevis på detta, genom att han uppväckte denne man från de döda.” — Apostlagärningarna 17:22—31, Hd.

10, 11. Vilket slags ”själar” var det Johannes såg, och vilket arbete var de utrustade för?

¹⁰ Aposteln Johannes identifierar ytterligare domartronernas innehavare såsom varande Herren Jesu Kristi 144.000 medarvingar till Riket, när han vidare säger: ”Ja, jag såg deras själar, som hade blivit avrättade med yxa för det vittnesbörd de hade burit om Jesus och för att de hade talat om Gud, och dem som varken hade tillbett vilddjuret eller dess bild och som inte hade tagit emot märket på sin panna och på sin hand.” — Uppenbarelseboken 20:4, NW.

¹¹ Aposteln Johannes såg inte ”själar” som saknade huvud. Genom att använda det beskrivande ordet ”själar” talade han inte, likt spiritistiska medier, om ”från kroppen befriade andar”. Han använde ordet ”själar” på samma sätt som det används i den inspirerade Heliga skrift, och han menade levande, medvetna varelser med kropp, genom vilken de gav uttryck åt sin personlighet. Men för att de skall kunna inneha domartroner i de osynliga himlarna måste deras kroppar vara andekroppar. I samband med dryftandet av de dödas uppståndelse heter det i 1 Korintierna 15:44 (Hd): ”Här [i döden] sås en naturlig kropp, där uppstår en andlig kropp.” Aposteln Johannes såg alltså levande, medvetna himmelska kroppar, personer utrustade med mentala förmågor för arbetet som domare, och Johannes identifierade dessa såsom varande de ”som hade blivit avrättade med yxa” för det vittnesbörd de hade burit om Jesus och Guds ord.

”AVRÄTTADE MED YXA”

12. a) Har alla Kristi medarvingar till Riket bokstavligen blivit avrättade med yxa? b) Verkställer Gud i bildligt avseende denna avrättning med yxa, eller vem är det som gör detta, och av vilket skäl?

¹² Alla Jesu Kristi 144.000 medarvingar till Riket blev emellertid inte avrättade med yxa eller halshuggna för det vittnesbörd de hade burit om Jesus och för att de hade talat om Gud. Inte i bokstavligt avseende! Aposteln Jakob, Johannes’ köttslige bror, blev av kung Herodes Agrippa I dödad med svärd, kanhända genom halshuggning. (Apostlagärningarna 12:1, 2) Aposteln Paulus blev enligt traditionen halshuggen i Rom i Italien. (2 Timoteus 4:6—8) Men alla de 144.000 lider inte martyrdöden genom att få huvudet avhugget. Det är sannerligen inte Gud som avrättar dem med yxa, varken i bokstavligt eller i bildligt avseende, eftersom det är för att de talat om honom som de allesammans blir avrättade med yxa. Det är den politiska staten som avrättar dem. När det gäller romarriket, i vilket aposteln Johannes hölls fängslad på fängelseön Patmos, symboliserades denna makt att verkställa avrättningar genom en yxa omgiven av ett spöknippe, varmed man piskade och halshögg brottslingar. Denna symbol kallades fasces och bars i procession av liktorer framför den högste romerske ämbetsmannen. Benito Mussolini, fascistpartiets Il Duce, gjorde under sin regim i Italien denna symbol allmänt känd.

13. Varför avrättar den politiska staten i hela världen bildligt talat Rikets 144.000 arvingar med yxa, enligt vad som sägs i Uppenbarelseboken 20:4?

¹³ Den politiska staten i denna värld avrättar i själva verket de 144.000 arvingarna till Riket genom att döma dem ovärdiga att leva under dess myndighet. Den dömer dem till döden, så att säga. Aposteln Johannes klargör orsaken till detta. Hur då? Genom att, som Johannes säger, de ”varken hade tillbett vilddjuret eller dess bild” och ”inte hade tagit emot märket på sin panna och på sin hand”. Dessa 144.000 arvingar till Riket hade med andra ord inte tillbett den politiska staten i någon av dess olika former utöver jorden. Kvarlevan av dessa Rikets arvingar nu på 1900-talet hade heller inte tillbett den internationella organisation för fred och säkerhet i världen som nu är känd såsom Förenta nationerna men tidigare gick under namnet Nationernas förbund. Det är det symboliska ”vilddjuret”, den politiska staten i hela världen, som slungas i den tillintetgörelse som symboliseras av ”eldsjön, som brinner med svavel”, och detta sker i samband med ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Harmageddon. — Uppenbarelseboken 13:1—17; 14:9—11; 19:19, 20; 20:4; NW.

14. Varför kan det sägas att Rikets 144.000 arvingar inte tillber vilddjuret och inte tar emot dess märke på sin panna eller på sin hand?

¹⁴ Rikets 144.000 arvingar tillber inte det symboliska ”vilddjuret”. De blandar sig inte i dess politik, strävar inte efter politiska ämbeten och tar inte del i dess blodiga krigföring. På så sätt tar de inte emot något märke på pannan eller handen, vilket skulle symbolisera att de är statens slavar och räcker den en verksam hand till att utföra dess världsliga och ofta vilddjurslika verksamhet. De 144.000 tillber inte heller en ”bild åt vilddjuret” genom att förvänta frälsning genom en av människor frambragt internationell organisation för fred och säkerhet i världen. De tillber endast den Gud som de talar om och är lojala mot honom såsom den universelle suveränen. De upphöjer inte den politiska staten på jorden, utan bär vittnesbörd om att Jesus, Guds Son, är Kristus, Messias, som den högste Guden har förordnat till att härska över människovärlden i tusen år. Det är inte att undra på att ”vilddjuret” avrättar de 144.000 liksom med yxa!

15. Vad får alla de 144.000 till slut vara med om på jorden, och hur kommer det sig att de kan sätta sig på domartroner i himmelen?

¹⁵ Vare sig Rikets 144.000 arvingar slutar sin jordiska bana genom en våldsam martyrdöd eller inte, dör de allesammans till slut i fysiskt avseende. Hur kommer det sig då att de kan träda in i himmelriket och sätta sig på dessa domartroner uppe i himmelen? Det beror inte på någon odödlighet hos människosjälen, utan möjliggörs genom en uppståndelse från de döda. Johannes säger om dem ”som hade blivit avrättade med yxa för det vittnesbörd de hade burit om Jesus och för att de hade talat om Gud”: ”Och de fick liv och härskade som konungar med Kristus i tusen år.” — Uppenbarelseboken 20:4, NW.

16. Vilket slags skapelser blir de, när de får liv igen, och i vilken utsträckning åtnjuter de då liv?

¹⁶ De ”fick liv” igen, inte på jorden såsom mänskliga skapelser eller människosjälar, utan uppe i himmelen såsom andliga Guds söner. Det är som sådana aposteln Johannes ser dem i sin syn. De har en livslängd som överstiger människans nuvarande livslängd. De kan leva längre än Metusela gjorde, som levde i 969 år. (1 Moseboken 5:25—27) De kan leva under de tusen år, då de regerar tillsammans med Kristus, och sedan fortsätta att leva i evighet, eftersom de blir iklädda odödlighet i samband med sin uppståndelse från de döda. (1 Korintierna 15:50—57) I samma ögonblick som de uppstår börjar de åtnjuta livets fullhet, utan svaghet, utan förgänglighet, utan något av den ofullkomlighet som tidigare varit förbunden med deras döende naturliga kroppar, som de ärvt av syndarna Adam och Eva. De åtnjuter fullkomligt liv, i det att den allsmäktige Guden har gett dem rätten till evigt liv i anden. — 1 Korintierna 15:42—55.

17. a) Kommer den ”stora skaran” av dem som överlever den ”stora vedermödan” att ögonblickligen göras fullkomliga efter det att Satan blivit slungad i avgrunden? b) När kommer de att vara i stånd att klanderfritt hålla Guds lag, och varför det?

¹⁷ För att framhäva denna skillnad mellan det tillstånd de ögonblickligen blir försatta i vid sin uppståndelse och det tillstånd som resten av människovärlden befinner sig i vid början av de tusen åren säger aposteln Johannes vidare: ”De blev levande igen och regerade med Kristus i tusen år, fastän de övriga döda inte blev levande, förrän de tusen åren hade gått.” (Uppenbarelseboken 20:4, 5, Hd) Detta bevisar att inte ens den ”stora skaran” av tillbedjare i Guds andliga tempel, vilka överlever den ”stora vedermödan”, ögonblickligen kommer att göras fullkomliga i köttet och förklaras värdiga evigt liv på jorden omedelbart efter det att Satan, djävulen, och hans demoner blivit bundna och slungade i avgrunden. Tack vare det upplyftande bistånd och de välsignelser de får under Jesu Kristi tusenåriga regering kommer de att steg för steg gå framåt mot mänsklig fullkomlighet och förmåga att klanderfritt hålla Guds lagar och leva i köttet utan att synda. Men hur blir det med de milliarder människor som sover i jordiska minnesgravar eller i en våt grav?

18. a) Vilken människa som visade medkänsla med Jesus kommer att vara bland dem som kommer upp ur hades under tusenårsriket? b) När kommer dessa döda människor som uppstått att uppnå mänsklig fullkomlighet, och på vilket sätt?

¹⁸ Johannes’ förhandssyn av de tusen åren visar oss vad som händer med dessa, när det heter: ”Och havet gav ifrån sig de döda som var i det, och döden och hades gav ifrån sig de döda som var i dem, och de blev dömda individuellt i överensstämmelse med sina gärningar.” (Uppenbarelseboken 20:13, NW) Bland dem som på så sätt kommer upp ur hades eller den döda mänsklighetens gemensamma grav kommer den ogärningsman att befinna sig som blev hängd på en avrättningspåle bredvid Jesus och som Jesus riktade följande ord till: ”Sannerligen säger jag dig denna dag: Med mig skall du vara i paradiset.” (Lukas 23:43, Rotherham; NW). Denne ogärningsman skall komma upp ur hades till det jordiska paradis som Jesu Kristi rike återupprättat åt mänskligheten. I detta paradis kommer ogärningsmannen, tillsammans med alla de andra döda människor som uppstått, att få möjlighet att rätta till sitt levnadssätt och bli botad från mänsklig ofullkomlighet och syndfullhet. På detta sätt kommer han att vid slutet av de tusen åren av Kristi regering kunna nå målet mänsklig fullkomlighet till Guds avbild och likhet. Alla de som uppnått mänsklig fullkomlighet och syndfrihet på jorden måste emellertid vid slutet av de tusen åren genomgå ett slutligt prov på sin lojalitet gentemot Guds universella, suveräna herravälde, om de skall få behålla sitt fullkomliga liv.

19. a) Hur kan det alltså sägas att ”de övriga av de döda fick inte liv, förrän de tusen åren var till ända”? b) Vad händer med dem som inte består i provet på deras lojalitet gentemot Guds suveränitet?

¹⁹ De fullkomnade människor på jorden som bevarar sin ostrafflighet och bevisar sig trogna mot Guds rättmätiga herravälde kommer att bli förklarade rättfärdiga av den högste domaren, Jehova Gud. Han förklarar dessa oskyldiga värdiga att få evigt liv, och han ger dem rätten till evigt liv i lycka i det jordiska paradiset. Eftersom dessa lydiga nu är fria från all fördömelse, lever de verkligen från Guds fullkomliga ståndpunkt betraktat. Det är alltså på detta sätt som ”de övriga av de döda [inte] fick ... liv, förrän de tusen åren var till ända”. (Uppenbarelseboken 20:5, NW) De fullkomnade människor som inte bevarar sin trohet genom detta prov på deras gudaktiga lojalitet, sedan de tusen åren gått till ända, kommer att bli tillintetgjorda för evigt, precis som Johannes i sin förhandssyn beskriver saken, när han säger: ”Och döden och hades slungades ned i eldsjön. Detta betyder den andra döden, eldsjön. Dessutom blev var och en som inte fanns skriven i livets bok slungad i eldsjön.” (Uppenbarelseboken 20:14, 15, NW) Dessa illojala uppnår alltså inte evigt liv.

”DEN FÖRSTA UPPSTÅNDELSEN”

20—22. a) Varför uppstår en fråga om Efesierna 2:1—6, när Johannes går tillbaka till att dryfta ”den första uppståndelsen”? b) Vad kan man undra i förbindelse med Kolosserna 2:11—13, där Paulus dryftar den kristna omskärelsen?

²⁰ Sedan aposteln Johannes skjutit in denna förklaring om ”de övriga av de döda”, syftar han åter tillbaka på hur dessa, som blivit ”avrättade med yxa för det vittnesbörd de hade burit om Jesus och för att de hade talat om Gud”, fick liv igen och säger vidare: ”Detta är den första uppståndelsen. Lycklig och helig är var och en som har del i den första uppståndelsen; över dessa har den andra döden ingen myndighet, utan de skall vara Guds och Kristi präster och skall härska som konungar med honom de tusen åren.” — Uppenbarelseboken 20:5, 6, NW.

²¹ Skulle det kunna vara denna ”första uppståndelse” för dessa Kristi 144.000 medarvingar till Riket som aposteln Paulus talar om i Efesierna 2:1—6? Aposteln skriver där till det första århundradets kristna i staden Efesus i Mindre Asien och säger: ”I voren döda genom edra överträdelser och synder, i vilka I fordom vandraden efter denna världs tider, efter fursten över väldet av denna luftkrets, den ande, som nu är verksam i otrons barn. ... Men Gud, som är rik på barmhärtighet, gjorde oss för sin stora kärleks skull, varmed han älskade oss, även då vi genom synderna voro döda, levande i Kristus — ty genom hans nåd ären I frälsta — och uppväckte oss med honom och försatte oss med honom i det himmelska, i Kristus Jesus.” — J. P. E. Benelius’ romersk-katolska översättning.

²² Aposteln Paulus skrev på liknande sätt, när han dryftade den kristna omskärelsen med de kristna i Kolosse i Mindre Asien: ”I honom haven I även blivit omskurna med en omskärelse, ... Kristi omskärelse, när I med honom blivit begravna i dopet. Och i honom haven I även uppstått genom tron på Guds kraft, som har uppväckt honom från de döda. Även eder, som voren döda i edra överträdelser och i edert kötts förhud, gjorde han levande med honom, i det han tillgav eder alla överträdelser.” — Kolosserna 2:11—13, Benelius.

23. a) Vad sägs det i New Catholic Encyclopedia om den ”första uppståndelsen”, eftersom de föregående skriftställena handlar om en av de ”första” erfarenheterna i en kristens liv? b) Vad sägs det följaktligen om att Satan hålls bunden i tusen år?

²³ Vi måste medge att denna övergång från döden till livet i bildligt eller andligt avseende är en av de ”första” erfarenheterna i en kristens liv. I New Catholic Encyclopedia (copyright 1967) betraktas denna erfarenhet som den ”första uppståndelsen”, vilken omnämns i Uppenbarelseboken 20:5, 6, och det heter vidare under rubriken ”Millenarianism” (Tron på millenniet):

... Den ”första uppståndelsen” symboliserar dopet, ... genom vilket man blir delaktig i Kristi uppståndelse. ... Alla de trogna, både de som befinner sig på jorden och de som befinner sig i himmelen, har del i Jesu 1.000-åriga regering, en symbol av kyrkans hela livstid, betraktad i dess härliga dager, från Kristi uppståndelse till den yttersta domen. ... Att Satan hålls kedjad under samma period betyder att Satans inflytande märkbart har nedbringats, men inte helt avlägsnats. Att Satans inflytande minskats beror på att Kristi återlösning är så verkningsfull. Efter en slutlig kamp nära tidens ände ... kommer Satan att bli fullständigt besegrad av Kristus. ...

24, 25. Hur länge har kyrkans livstid varat, räknat från pingsten år 33 v.t., och vad säger Paulus om att härska som konungar i den kristna församlingen på hans tid?

²⁴ Överensstämmer denna förklaring av den ”första uppståndelsen” med vad Johannes skriver i Uppenbarelseboken 20:1—6? Sedan veckohögtidens dag år 33 v.t., då den kristna församlingen i Jerusalem började bli döpt med Guds heliga ande, och fram till våra dagar har ”kyrkans livstid” inte varit bara ett tusen år, utan nästan dubbelt upp. Har någon av den sanna kristna församlingens medlemmar ”regerat” under dessa nära två tusen år, även om detta bara skulle ha skett medan han befann sig mitt i den kristna församlingen?

²⁵ Vilken av apostlarna ”regerade” på detta sätt? Inte aposteln Paulus! Han skrev nämligen till vissa ärelystna medlemmar av församlingen i Korint: ”Ni har börjat härska som konungar UTAN oss, är det så det förhåller sig? Och jag önskar i sanning att ni hade börjat härska som konungar, för att vi också måtte få härska med er som konungar. Ty det tycks mig som om Gud har satt oss apostlar sist till beskådande, såsom män som bestämts till döden, ty vi har blivit ett skådespel för världen, både för änglar och för människor.” (1 Korintierna 4:8, 9, NW) Han framhöll också för sin missionärskamrat Timoteus att regerandet kommer efter den kristnes fysiska död, när han sade: ”Detta är en trovärdig utsaga: Sannerligen, om vi har dött tillsammans, skall vi också leva tillsammans; om vi fortfar att uthärda, skall vi också härska tillsammans som konungar; om vi förnekar, skall han också förneka oss.” — 2 Timoteus 2:11, 12, NW.

26. Vad visar Jesu ord till de kristna i Laodicea om huruvida de kristna skall regera på jorden från och med den dag de blir döpta?

²⁶ Och hur var det med aposteln Johannes? Medan han hölls fången på den romerska fängelseön Patmos citerade han den uppståndne Herren Jesu Kristi ord till de kristna i Laodicea: ”Åt den som vinner seger skall jag ge att sätta sig med mig på min tron, alldeles som jag vann seger och satte mig med min Fader på hans tron.” (Uppenbarelseboken 3:21, NW) Allt regerande hörde framtiden till, efter Jesu Kristi trogna lärjungars fysiska död. De kristna skulle inte regera på jorden från och med den dag de blev döpta i vatten.

27, 28. a) Innebär orden i Uppenbarelseboken 20:4 att de får liv från en bildlig död i samband med att de villigt underkastar sig vattendopet? b) På vilket sätt blir de dödade, enligt den bildliga framställningen, och av vilken orsak? Från vilket slags död måste följaktligen den ”första uppståndelsen” ske?

²⁷ Genom vilket slags uppståndelse är det som ”de fick liv och härskade som konungar med Kristus i tusen år”? Genom en bildlig uppståndelse eller genom en bokstavlig uppståndelse från den verkliga döden och graven? I Uppenbarelseboken 20:4 talas det inte om att de fick liv från den bildliga död som de villigt underkastar sig, när de blir döpta i vatten, precis som Jesus själv blev. Nej, det är den död de får lida, när de blir ”avrättade med yxa för det vittnesbörd de hade burit om Jesus och för att de hade talat om Gud”.

²⁸ De blir inte ”avrättade med yxa” därför att de själva vill det, utan därför att Guds och Kristi fiender vill det, och detta inträffar efter det att de blivit döpta i vatten och därför att de bär vittnesbörd om att Jesus är Kristus och talar om att Gud är universums rättmätige härskare (jorden inte undantagen). Att de blir ”avrättade med yxa” leder slutligen till verklig fysisk död. När de får liv igen för att härska som konungar, sker detta följaktligen från en bokstavlig, fysisk död, och inte från en bildlig död, som äger rum i samband med vattendopet. De börjar heller inte härska som konungar här på jorden efter en andlig uppståndelse, som följer på deras dop i vatten. Den uppståndelse som avses i Uppenbarelseboken 20:4—6 är den verkliga, bokstavliga uppståndelsen från dödens sömn i scheol eller mänsklighetens gemensamma grav.

29, 30. a) Kan det sägas om dem som endast har erfarit en bildlig uppståndelse att ”över dessa har den andra döden ingen myndighet”? b) Vad säger Paulus om detta i Hebréerna 10:26—31?

²⁹ Vi får inte förbise ett annat bevis för detta. I Uppenbarelseboken 20:6 (NW) heter det: ”Lycklig och helig är var och en som har del i den första uppståndelsen; över dessa har den andra döden ingen myndighet.” Denna andra död symboliseras av ”eldsjön, som brinner med svavel”. (Uppenbarelseboken 19:20, NW; 20:14) Kan detta sägas om dem som bara blivit döpta med vatten och som i andligt avseende gjorts levande från döden i överträdelser och synder och blivit uppväckta tillsammans i andligt avseende och satta ”i det himmelska i förening med Kristus Jesus”? (Efesierna 2:1, 5, 6, NW) Nej, det är fortfarande möjligt för dessa som blivit döpta att bli otrogna när de blir satta på prov här på jorden, så att de får lida straffet ”den andra döden”, fullständig tillintetgörelse. Det var därför aposteln Paulus varnade de döpta, smorda kristna i Korint i Grekland: ”Må den, som menar att han står, ta sig till vara så att han inte faller.” (1 Korintierna 10:12, NW) I Hebréerna 10:26—31 (NW) får de döpta, smorda kristna också följande varning:

³⁰ ”Om vi uppsåtligt bedriver synd, sedan vi erhållit den exakta kunskapen om sanningen, finns det inte längre kvar något offer för synder, utan det finns en viss förskräcklig förväntan på dom; och det finns en glödande nitälskan, som kommer att förtära dem som står emot. Var man som har ringaktat Mose lag dör utan att röna medlidande, efter vittnesmål av två eller tre. Hur mycket strängare straff tror ni inte då att den man kommer att räknas värd, som har trampat på Guds Son och som har aktat förbundets blod, varigenom han blivit helgad, såsom av alldagligt värde och som med förakt har kränkt den oförtjänta omtankens ande! Ty vi känner honom som sade: ’Hämnden är min; jag skall vedergälla’; och återigen: ’Jehova skall döma sitt folk.’ Det är förskräckligt att falla i den levande Gudens händer.”

31. Vad sägs det om detta i Hebréerna 6:4—8?

³¹ I Hebréerna 6:4—8 (NW) läser vi också: ”Det är omöjligt vad dem beträffar, som en gång för alla har blivit upplysta och som har smakat den himmelska fria gåvan och som har blivit delaktiga av helig ande och som har smakat Guds förträffliga ord och de krafter som hör den kommande tingens ordning till, men som har avfallit, att återuppliva dem till sinnesändring, då de ju på nytt fastnaglar för sig Guds Son vid pålen och utsätter honom för offentlig skam. Den jord till exempel som dricker in regnet, vilket ofta kommer på den, och som därefter frambringar växtlighet, lämplig för dem för vilkas räkning den också brukas, får till gengäld välsignelse från Gud. Men om den bär törnen och tistlar, förkastas den och är nära förbannelse; och det slutar med att den förbränns.”

32. Vilket slags uppståndelse är de av de kristna ensamma om som inte är underställda den andra dödens ”myndighet” och inte kan tillfogas skada genom den?

³² Fördenskull är den ”första uppståndelsen” inte den bildliga uppståndelse som följer på dop i vatten och som lämnar den döpte fortfarande utsatt för möjligheten att lida den ”andra döden”, underkastad dess ”myndighet”. Det är den verkliga, bokstavliga uppståndelsen från scheol till liv såsom en Guds andeson i de osynliga himlarna, vilka Jesus Kristus själv for upp till. Jesus gav följande löfte med avseende på detta: ”Bevisa dig trogen ända till döden, så skall jag ge dig livets krona. Må den som har öra höra vad anden säger till församlingarna: Den som vinner seger skall ingalunda lida skada av den andra döden.” (Uppenbarelseboken 2:10, 11, NW) De som har del i den ”första uppståndelsen” kan inte tillfogas någon skada av den ”andra döden” och är inte underställda dess ”myndighet”, därför att de i och med denna uppståndelse har blivit iklädda odödlighet och oförgänglighet. — 1 Korintierna 15:53, 54.

33. I vilka två avseenden kan den kallas ”den första uppståndelsen”?

³³ Vi kan nu inse varför detta kallas ”den första uppståndelsen”. Det är därför att detta är samma slags uppståndelse som Jesus Kristus fick del av på tredje dagen efter sin död, en uppståndelse till en ögonblicklig livets fullhet, varigenom den uppståndne Jesus Kristus blev ”den förstfödde från de döda”. (Uppenbarelseboken 1:5; Kolosserna 1:18; NW) Den föregår i fråga om tidpunkten det tillfälle då ”de övriga av de döda” får liv. Den är inte bara den första i fråga om tidpunkten, utan är också den ”första” därigenom att den är den bästa uppståndelse som de döda kan få del av. Det är en uppståndelse till oförgängligt, odödligt liv såsom en Guds andeson i Guds egna himlar.

34. På vad sätt är de som har del i den ”första uppståndelsen” heliga?

³⁴ Man kan sannerligen utropa: ”Lycklig och helig är var och en som har del i den första uppståndelsen.” (Uppenbarelseboken 20:6, NW) De är i sanning ”heliga” med tanke på att det är omöjligt för dem att lägga i dagen någon otrohet som skulle förtjäna ”den andra döden”. Genom denna uppståndelse blir det också möjligt för dem att vara himmelska ”Guds och Kristi präster” och att ”härska som konungar med honom de tusen åren”. Satan, djävulen, kommer då inte att vara världens härskare.

”DE TUSEN ÅREN” BOKSTAVLIGA, KLART FASTSTÄLLDA

35, 36. a) Har de kristna, sedan de blivit döpta, erfarit att Satans inflytande minskat till följd av att ”Kristi återlösning är så verkningsfull”? b) Hur skulle det förhålla sig, enligt vad som visas av de råd som Petrus och Paulus gav?

³⁵ Att Satan, djävulen, och hans demonänglar kedjas och slungas i avgrunden betyder inte det som New Catholic Encyclopedia framhåller, nämligen att Satans inflytande märkbart nedbringas under den nuvarande tingens ordning och att detta minskande av Satans inflytande beror på att ”Kristi återlösning är så verkningsfull”. De sanna kristna på jorden har sannerligen inte känt av att Satans inflytande minskats, blivit märkbart nedbringat, sedan de blivit döpta i vatten. Aposteln Petrus fann det i stället nödvändigt att mot slutet av sitt jordiska liv skriva följande varning till de kristna: ”Bevara er besinning, var på er vakt. Er vedersakare, djävulen, går omkring som ett rytande lejon och söker uppsluka någon.” (1 Petrus 5:8, NW) Av samma orsak gav aposteln Paulus de kristna detta råd:

³⁶ ”Ikläd er den fullständiga vapenrustningen från Gud, för att ni må kunna stå fasta mot djävulens ränker; ty vi har strid, inte mot blod och kött, utan mot herradömena, mot myndigheterna, mot världshärskarna i detta mörker, mot de onda andliga styrkorna i det himmelska. Tag fördenskull på er den fullständiga vapenrustningen från Gud, för att ni skall kunna stå emot på den onda dagen och, sedan ni grundligt har utfört allt, skall kunna stå fasta.” — Efesierna 6:11—13, NW.

37. Vad visar Uppenbarelseboken 12:17 om huruvida Satan i bildligt avseende har varit kedjad sedan Kristus verkställde återlösningen?

³⁷ I Uppenbarelseboken 12:1—17 (NW) beskriver aposteln Johannes vidare i symboler Guds messianska rikes födelse och vad den ”store draken”, ”den ursprunglige ormen, den som kallas Djävul och Satan”, företar sig sedan han blivit nedkastad från himmelen till vår jord. Johannes tillfogar sedan följande ord som en särskild varning till sanna kristna nu på 1900-talet, då dessa ting inträffar: ”Och draken fylldes av vrede mot kvinnan och gick åstad för att föra krig mot de återstående av hennes säd, som håller Guds bud och har arbetet att bära vittnesbörd om Jesus.” (Uppenbarelseboken 12:17, NW) Låter allt detta som om Satans makt och inflytande över de kristna märkbart nedbringats efter deras dop i vatten? Innebär detta att Satan blivit kedjad?

38. Vilka är det som inte mer skall bli vilseledda, till följd av att Satan blir bunden och slungad i avgrunden?

³⁸ Men vad är egentligen orsaken till att Satan, djävulen, blir gripen, kedjad och slungad i avgrunden, enligt vad aposteln Johannes säger? ”På det att han inte mer måtte vilseleda nationerna, förrän de tusen åren hade gått till ända.” (Uppenbarelseboken 20:1—3, NW) Med ordet ”nationerna” avser Johannes inte de döpta, smorda 144.000 arvingarna till Riket, utan människor som inte är Herren Jesu Kristi sanna, verkliga efterföljare och efterliknare. Vid det tillfälle då djävulen blev utkastad från himmelen omtalas han som ”Satan, vilken vilseleder hela den bebodda jorden”. (Uppenbarelseboken 12:9, NW) De trogna 144.000 arvingarna till Riket är ingen del av ”nationerna” på den bebodda jorden, som blir vilseledda. Det är alltså inte de 144.000, vilka har del i den ”första uppståndelsen”, utan ”nationerna”, som inte mer skall bli vilseledda, till följd av att Satan, djävulen, och hans demonänglar blir bundna och slungade i avgrunden.

39. Har den utsträckning i vilken Satan vilselett nationerna nedbringats sedan pingsten år 33 v.t., och vad förutsägs i Uppenbarelseboken 12:12?

³⁹ Kan det då sägas att den utsträckning, i vilken Satan, djävulen, har vilselett dessa nationer under de mer än ett tusen nio hundra år som gått sedan den kristna församlingen blev döpt med Guds heliga ande på veckohögtidens dag i Jerusalem år 33 v.t., har reducerats, nedbringats, minskats? Vem är så blind och så illa hemmastadd i mänsklighetens historia att han skulle svara ja på denna fråga? Det har varit precis tvärtom. I våra dagar, i denna tidsålder då människor äger den allra största upplysning i vetenskapligt avseende, blir de världsliga ”nationerna” vilseledda i en utsträckning som saknar motstycke och med allvarligare konsekvenser än någonsin tidigare. Varför det? Därför att detta internationella bedrägeri från Satans och hans demoners sida betyder undergång för alla dessa vilseledda nationer inom en mycket nära framtid. Det fanns goda skäl för att en ”stark röst i himmelen” uttalade följande ord i samband med att Satan, djävulen, blev utkastad: ”Ve över jorden och över havet, ty djävulen har kommit ned till er i stor förbittring och vet att han har en kort tidsperiod.” — Uppenbarelseboken 12:10—12, NW.

40, 41. a) Vilket argument från religionsanhängare i kristenheten beträffande de tusen år då Satan hålls bunden har alltså bevisats vara falskt? b) Vilken verklig händelse är mänskligheten i stort behov av, och vilka sätter nu sitt hopp till Kristi tusenårsregering?

⁴⁰ Detta påstående från religionsanhängare i kristenheten — att de ”tusen år” då Satan, djävulen, befinner sig i avgrunden inte betyder tusen bokstavliga år, utan har avseende på ”kyrkans hela livstid” på jorden (som redan överstiger 1.900 år) — har alltså bevisats vara ett falskt argument!

⁴¹ Enligt bibelns tidsschema är det sjunde millenniet av mänsklighetens tillvaro på jorden nära förestående. Det kommer att ta sin början inom denna generations tid. Som aldrig tidigare i historien är jordens inbyggare nu i behov av att Satan, djävulen, verkligen blir bunden och slungad i avgrunden. De världshändelser som omedelbart skall föregå detta står nu i begrepp att äga rum, och mänsklighetens store vedersakare och förtryckare kommer att bli instängd i avgrunden, som skall hållas förseglad under tio århundraden. Vi står nu inför den tid då Kristus och hans uppståndna församling skall regera som konungar i tusen år med frid och välsignelser för människosläktet och alla de storslagna möjligheter som detta kommer att föra med sig! En ”stor skara” av överlämnade människor, som tror på bibeln, sätter nu sitt hopp till Kristi tusenårsregering och har fått Guds löfte om att bli bevarade från döden och bli förda in i denna den lyckligaste tiden i mänsklighetens hela historia. Vilka välsignade framtidsutsikter har de inte!

42. Vilka frågor uppstår om den ”stora skarans” inställning till dem som skall härska över den i tusen år, och vad är det därför på sin plats att vi begrundar?

⁴² Kommer inte denna ”stora skara” att bli trött på att ha samma härskare över sig i tusen år? Kommer den inte långt innan denna tidsperiod är slut att vilja ha ett regeringsbyte och kräva att få hålla folkomröstning för att få en ny uppsättning härskare? Eller kommer den i stället att lära sig älska dessa himmelska präster och konungar mer och mer och vara tacksam för att de stannar kvar i sina ställningar under hela den tid som Gud har fastställt? Detta är allvarligt menade frågor, eftersom denna ”stora skara” under tusenårsriket kommer att få möjlighet att leva lika länge som den himmelska regeringen består — ett tusen år, och därefter för all framtid. När vi nu begrundar dessa intressanta frågor, är det på sin plats att vi mera ingående undersöker vilket slags konungar och präster det kommer att bli och hur dyrbara deras tjänster kommer att vara för hela mänskligheten, både de överlevande och de döda. (2 Timoteus 4:1) Detta kräver att vi undersöker deras bakgrund i det förflutna och vilka krav den högste Guden har uppställt för att räkna dem värdiga att tjäna som konungar och präster i tusen år.

[Bild på sidan 32]

Fasces