hustru att tillbringa kvällen tillsammans med dem. Under två veckor därefter kunde detta vittne vid flera tillfällen tala med dessa människor om bibeln. Sedan förlorade man kontakten, eftersom de flyttade till ett annat läger längre bort. Man hade emellertid antecknat adresserna, och därför fick vittnet till sist reda på vilka resultat det hade blivit av hans vänliga handling.

I det längre bort belägna lägret fick den muhammedanska familjen Jehovas vittnen till grannar, och därför kunde de lära sig ännu mera om bibeln. Efter en tid fick man veta att två söner och dottern redan tog del i förkunnartjänsten från dörr till dörr tillsammans med Jehovas vittnen. Föräldrarna hade då kommit så långt att de också önskade göra det.

Den kraft som ligger i att man visar vänlighet mot dem som motstår bibelns sanning visas av vad som hände ett Jehovas vittne i Honduras. För någon tid sedan försökte en armésergeant tvinga honom att gå in i armén och hotade rentav att döda honom. Efter en tid blev sergeanten avskedad och måste därför söka arbete. Han blev anställd som medhjälpare i en gruva. Det råkade också vara så att det vittne som han hade misshandlat var anställt i samma företag. Arbetsgivaren kände inte till vad som hade hänt tidigare utan anvisade den här mannen att arbeta under tillsyn av vittnet.

Den före detta sergeanten blev mycket förskräckt och trodde att vittnet skulle löna ont med ont. Men vittnet behandlade sin tidigare förföljare vänligt och delade sin matsäck med honom. Detta gjorde mycket stort intryck på mannen. Han kunde inte sluta att tänka på att han blev vänligt behandlad av någon som han hade hotat till livet. Så småningom fick detta honom att verkligen intressera sig för bibeln. De människor som han tidigare såg ner på är nu hans vänner, och han studerar bibeln tillsammans med dem.

Att vänligheten kan åstadkomma sådana förändringar hos människor vittnar om vilken kraft den har. Det bör också stimulera oss att följa bibelns råd att visa vänlighet.

Frågor från läsekretsen

● Vad är ”det bad, som förde oss till liv”, som omtalas i Titus 3:5? — USA.

Aposteln Paulus talade om dem som blev av anden pånyttfödda kristna, då han skrev: ”När godheten och kärleken till människan å vår Frälsares, Guds, sida lades i dagen, frälste han oss — inte på grund av några gärningar i rättfärdighet, som vi hade utfört, utan enligt sin barmhärtighet — genom det bad, som förde oss till liv, och genom att vi blev gjorda nya genom helig ande.” — Tit. 3:4, 5, NW.

Uttrycket ”det bad, som förde oss till liv” kan också återges ”ett bad till ny födelse” eller ”pånyttfödelse”. Det måste alltså vara en rening som för till en ny födelse eller pånyttfödelse. Den verkande kraft varigenom denna rening åstadkommes identifieras i 1 Johannes 1:7: ”Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd.” Och beträffande Jesus Kristus säger Uppenbarelseboken 1:5: ”Honom som älskar oss och som löste oss från våra synder medelst sitt eget blod.” (NW) Att denna rening från synd åstadkommer ett nytt liv bekräftas av orden i Efesierna 2:1: ”Så har han [Gud] ock gjort eder levande, eder som voren döda genom ... [edra] överträdelser och synder.” — Se också Efesierna 2:4, 5 och Kolosserna 2:13, 14.

Den rening som åstadkommes genom Jesu blod är naturligtvis inte begränsad till de av anden pånyttfödda kristna. De är inte de enda som får gagn av Guds godhet och kärlek till människan, som kom till uttryck däri att han gav sin Son. Den smorde aposteln Johannes skrev angående Jesus Kristus: ”Han är ett försoningsoffer för våra synder, men inte endast för våra, utan också för hela världens.” (1 Joh. 2:1, 2, NW) I överensstämmelse härmed visar Uppenbarelseboken 7:9, 14 en ”stor skara” som ”har tvättat sina fotsida kläder och gjort dem vita i Lammets blod”. (NW) Genom Jesu blod vinner alltså den ”stora skaran” en ren ställning inför Jehova Gud. Men, som sammanhanget i Titus, kapitel 3, tydligt ger vid handen, är det inte dessa som omtalas där och sägs ha erfarit det bad som för till liv.

Det förhållandet att detta bad, som för till liv, nämns före ”blev gjorda nya genom helig ande” anger att detta bad föregår pånyttfödelsen av anden. För att en individ skall kunna adopteras såsom en andlig son av Gud måste han först bli rättfärdiggjord eller förklarad rättfärdig, dvs. han måste få fullkomligt mänskligt sonskap sig tillagt. Detta beror på att Jehova Gud, som är fullkomlig och helig, inte kan ta emot någon som är oren som sin son. På grundval av Jesu utgjutna blod kan han emellertid rättfärdiggöra syndiga människovarelser. Som aposteln Paulus framhåller: ”De som är i förening med Kristus Jesus [har] ingen fördömelse. Ty den andes lag, som ger liv i förening med Kristus Jesus, har gjort dig fri från syndens och dödens lag.” — Rom. 8:1, 2, 33, NW.