Vilka har sanningen?

”Gör så att jag vandrar i din sanning, och lär mig, ty du är min frälsnings Gud.” — Ps. 25:5, NW.

1. Vad är innebörden i ordet sanning? Varför kan det sägas att Jehova är sanningens grundval?

ORDET sanning definieras som det som stämmer överens med fakta, med verkligheten. Det betecknar det som är rätt och riktigt och äkta. Sanningens källa eller grundval är universums allsmäktige Skapare, Jehova Gud. Han känner sanningen i fråga om varje aspekt på hans skapelse, varje drag i den. Han vet vad som är rätt och vad som är orätt, vad som är gott och vad som är ont. Han känner sanningen om vad som har inträffat i det förgångna och orsakerna till det såväl som innebörden i de nuvarande världsförhållandena. Han känner också sanningen om framtiden, eftersom han redan har bestämt hurdan den kommer att bli. — Jes. 14:24.

2. Hur beskriver bibeln Jehovas sannfärdighet?

² Av dessa skäl beskriver psalmisten Skaparen som ”Jehova, sanningens Gud”. (Ps. 31:6, NW) När Gud talar, är därför hans ord alltid pålitliga och trovärdiga: ”Ditt ord är sanning.” (Joh. 17:17) När han utfärdar anvisningar för människors uppförande, är de alltid rätta och riktiga: ”Alla dina bud äro sanning.” (Ps. 119:151) När han utlovar någonting, kan vi lita på det: ”Intet uteblev av allt det goda som HERREN [Jehova] hade lovat ...; det gick allt i fullbordan.” (Jos. 21:45) Bibeln förklarar således om Gud: ”Rättfärdiga och sanna är dina vägar, evighetens Konung.” — Upp. 15:3.

ATT VANDRA I SANNINGEN

3, 4. a) Hur vandrar man i sanningen? b) Varför vill Jehova att människor skall vandra i sanningen?

³ Det är logiskt att sanningens Gud önskar att människorna, som han har skapat, skall vandra i sanningen. Hur skall vi kunna göra det? Genom att vi skaffar oss exakt kunskap om vem Gud är och vad hans uppsåt är och sedan genom att vi lär oss vad han vill att vi skall göra och gör det. (Joh. 17:3; 1 Joh. 2:3, 4) Detta betyder i verkligheten att vår vandring i sanningen blir ett levnadssätt, ”Vägen”, som bibeln uttrycker det. — Apg. 9:2.

⁴ Ett skäl till att Gud vill att människor skall vandra i sanningen är att det ger ära och glädje åt Skaparen, när hans mänskliga skapelse återspeglar hans goda egenskaper. (Jämför 1 Moseboken 1:26, 27; Ordspråksboken 23:24, 25.) Ett annat skäl är att Gud vet vad som är bäst för människorna, eftersom han har danat dem. De som följer hans anvisningar åstadkommer därför att de själva och andra får det allra största gagn, ja evigt gagn. (Jes. 48:17) Ytterligare ett skäl är att människor genom att vandra i sanningen kan få privilegiet att vara förbundna med det folk som Gud använder för att underrätta sanningssökare om sina uppsåt. Det påminner om de bibliska tider som Amos skrev följande om: ”Den suveräne Herren Jehova skall inte göra något utan att han har uppenbarat sina förtroliga angelägenheter för sina tjänare, profeterna.” — Am. 3:7, NW.

5. Vilket annat viktigt skäl finns det till att vandra i sanningen?

⁵ Det finns ett annat viktigt skäl till att vandra i sanningen. Den som gör detta blir känd som en som stöder och upprätthåller det rättmätiga i Jehovas universella styre. Detta styre har blivit ifrågasatt av den andevarelse som blev en upprorsmakare, Satan, djävulen. (1 Mos. 3:1—4; Upp. 12:9) Hans utmaning inbegrep smädelsen att Gud inte skulle kunna skapa personer som skulle förbli lojala mot honom och hans sanningar. (Job 1:6—12) Att vi står fasta för sanningen under vilka som helst påtryckningar visar alltså att det finns ostraffliga människor, som inte kompromissar i fråga om det som är rätt och riktigt. (Ords. 27:11) Å andra sidan är det så att en person, som inte vandrar i sanningen, gör mycket mera än att enbart vandra i villfarelse. Avsiktligt eller oavsiktligt tillåter han att han kommer på samma sida som Satan, ”lögnens fader”, ”denna tingens ordnings gud”, som har ”förblindat de icke troendes sinnen”. — Joh. 8:44; 2 Kor. 4:4.

6. Hur kommer sanningen att bli fast befäst över hela jorden? Läs Ordspråksboken 12:19.

⁶ Sanningens Gud har emellertid satt ut en tidsgräns, och när den är uppnådd, skall osanning och därav följande ondska och ogudaktighet inte längre tillåtas. (Ords. 12:19; Pred. 3:1) Det är Guds uppsåt att — när denna tidsgräns är uppnådd — krossa denna sataniska ordning och utplåna den ur tillvaron tillsammans med dem som befrämjar den och föredrar den. (Dan. 2:44; Upp. 19:17—21) ”Var planta, som min himmelske Fader icke har planterat, skall ryckas upp med rötterna”, förutsade Jesus. (Matt. 15:13, 1917) Detta kommer att bana väg för Guds nya ordning, i vilken ”rättfärdighet [skall] bo”. (2 Petr. 3:13) Detta kommer att betyda ett jordiskt samhälle grundat på sanning, en jord bebodd enbart av sanningsälskande människor!

7. Vilken inställning bör vi ha, om vi älskar sanningen?

⁷ Om vi älskar det som är rätt och vill leva i Guds nya ordning, är det därför absolut nödvändigt att vi vandrar i sanningen. Vi bör ha samma inställning som psalmisten, som bad: ”Gör så att jag lär känna dina vägar, o Jehova; lär mig dina stigar. Gör så att jag vandrar i din sanning, och lär mig.” (Ps. 25:4, 5, NW) Likaså bör vi rätta oss efter profeten Samuels råd till det forntida Israel: ”Viken icke av; ty då följen I tomma avgudar, som varken kunna hjälpa eller rädda. ... Frukta bara Jehova, och ni skall tjäna honom i sanning av allt ert hjärta.” — 1 Sam. 12:21, 24; v. 24 enl. NW.

”MÖNSTER” FÖR VÅR TID

8, 9. a) Hur hade Israel gagn av att vandra i sanningen — i kontrast till omgivande nationer? b) Vad hände då Israel underlät att fortsätta att vandra i sanningen?

⁸ Guds handlingssätt med människor i det förgångna utgör ”mönster” eller exempel för oss. Av dem lär vi känna hur Gud i själva verket handlar med dem som vandrar i sanningen och med dem som inte gör det. (1 Kor. 10:11; Rom. 15:4) Det forntida Israel utgjorde ett mönster som vi kan lära av. Israel blev gynnat genom att få Guds lagar. Så länge som israeliterna vandrade i hans sanningar blev de rikt välsignade. De föll till exempel inte offer för fiendenationer. (5 Mos. 28:7) Deras skördar var överflödande, och deras hjordar var talrika. (5 Mos. 11:8—15) Deras samhällssystem var så ordningsfullt och så högt utvecklat att det inte behövdes några fängelser. (2 Mos. 22:1—15) Sjukdomsepidemier som drabbade ogudaktiga nationer kom inte över dem. (5 Mos. 7:15) Och om de fortsatte att vandra i sanningen — ja, ”välsignad skall du bliva framför alla andra folk”, var Jehovas löfte till dem. (5 Mos. 7:14) Lägg i kontrast härtill märke till det förnedrade tillståndet bland de omgivande kananeiska nationerna. Henry H. Halley beskriver det på följande sätt i Bible Handbook:

”Kananéerna utövade ... sin gudsdyrkan genom att inför sina gudar hänge sig åt sedeslösa utsvävningar såsom en religiös rit; och sedan dödade de sina förstfödda barn såsom offer åt samma gudar.

Det förefaller i hög grad vara så att Kanaans land hade blivit ett slags Sodom och Gomorra i nationell skala. ... Hade en civilisation, med sådan avskyvärd orenhet och brutalitet, någon rätt att existera längre? ...

Arkeologer som gräver i kananeiska städers ruiner undrar varför Gud inte tillintetgjorde dem tidigare än han gjorde.”

⁹ Israel underlät emellertid att fortsätta att vandra i sanningen. Som en följd av detta drog Gud tillbaka sitt stöd från nationen. Det var därför som Jesus i templet sade till Israel: ”Se, edert hus lämnas åt eder övergivet.” (Matt. 23:38, J. N. Darbys sv. övers.) Han förklarade också: ”Guds rike skall tas ifrån er och ges åt en nation som frambringar dess frukter.” (Matt. 21:43) De skulle inte längre vara Guds gynnade nation, hans vittnen.

10. Hur uppenbarade sig en ny andlig nation under det första århundradet?

¹⁰ Under det första århundradet enligt vår vanliga tideräkning lät Gud en ny andlig nation bli till. Detta var den kristna församlingen, en organisation som utgjordes av människor av många olika nationaliteter. (Apg. 10:34, 35; 13:46) Guds förordnade språkrör, Jesus, lade grundvalen för den, när han sade: ”Jag är vägen och sanningen och livet.” (Joh. 14:6) Genom vad han lärde och uträttade bevisade han att han verkligen hade sanningen och hade Guds stöd. (Matt. 3:16, 17; 15:30, 31; Apg. 2:22) De kristna under det första århundradet bevisade samma sak och blev tydligt identifierade som Guds kristna vittnen. (Apg. 1:8; 2:1—4, 43) Om de sanningar som nu flödade fram genom dessa kristna sade aposteln Paulus: ”För oss är det ju som Gud har uppenbarat det genom sin ande.” I kontrast härtill framhöll han: ”Denna vishet har ingen av denna tingens ordnings styresmän lärt känna.” (1 Kor. 2:8, 10) Det hade kommit att bli alldeles som Jesus sade: ”Du har dolt dessa ting för de visa och intellektuella och har uppenbarat dem för de späda.” — Matt. 11:25.

11, 12. a) Hur har bibeln förutsagt återställelsen av den sanna tillbedjan i vår tid? b) Vilka syften hade denna återställelse?

¹¹ Vid slutet av det första århundradet hade Gud också åstadkommit något annat. Han hade fullbordat den inspirerade skrivna skildring som längre fram skulle användas som grundvalen för att avgöra sanningen. (2 Tim. 3:16, 17) I de fullbordade Skrifterna inbegreps många profetior — historia skriven på förhand. (2 Petr. 1:21) Dessa profetior visade att efter apostlarnas död skulle en period av avfall från sanningen inträda. (Apg. 20:29) Men de visade också att längre fram, i ”kommande dagar”, i ”dagarnas slutskede” (NW) strax före denna tingens ordnings slut, skulle det ske en återställelse av sann tillbedjan. (Jes. 2:1—4; Mik. 3:12—4:5) Jesus framhöll att människor skulle bli församlade i två grupper: de som gör gott mot Kristi bröder och vandrar i sanningen skall bli belönade med ”evigt liv”; de som inte gör detta skall gå bort till ”evigt avskärande”. — Matt. 25:31—46; 2 Joh. v. 4; 3 Joh. v. 3, 4.

¹² Församlandet och reorganiserandet av den kristna församlingen i denna tid skulle ha flera uppsåt och syften. Församlingen skulle först och främst få enhetlig undervisning från Gud: ”Han skall undervisa oss om sina vägar, och vi skall vandra på hans stigar”, säger profetian i Jesaja 2:3 (NW; också Mika 4:2). Genom att vandra i sanningen skulle dessa Guds tjänare upprätthålla och ge stöd åt det rättmätiga i hans universella styre, varigenom han skulle få ära och känna behag och de själva skulle få stort gagn. (Ords. 12:22) Gud skulle i sin tur använda dem som sina nutida vittnen och rusta dem att bära fram hans budskap till den nuvarande generationen.

13. Har Jehova någonsin använt mer än en organisation på jorden vid ett och samma tillfälle?

¹³ Skulle Gud använda mer än en organisation för att förmedla sina sanningar i dessa ”yttersta dagar”? Hur är det — har Gud någonsin använt mer än en organisation under någon annan domsperiod? Fanns det på Noas tid några andra båtar med människor ombord, bortsett från Noas ark, som ägde Guds beskydd och överlevde syndafloden? Nej, bara arken och de som fanns i den gjorde det. (1 Petr. 3:20) Fanns det två kristna organisationer under det första århundradet? Nej, Gud handlade med denna enda organisation. I vår tid finns det därför fortfarande ”en enda Herre, en enda tro, ett enda dop”. (Ef. 4:5) Att det skulle finnas endast en enig församling blir klargjort av Paulus’ ord att ”ni alla skall tala överensstämmande och att det inte skall vara söndringar bland er”. — 1 Kor. 1:10.

”AV DERAS FRUKTER”

14. Hur kan man avgöra vilka som verkligen har sanningen i vår tid?

¹⁴ Hur kan vi avgöra vilka som verkligen har sanningen i vår tid och således är kvalificerade att bli använda av Gud som hans vittnen på jorden? En grundläggande princip, när det gäller att skilja det som är sant från det som är osant, fastslogs av Jesus, när han sade: ”Av deras frukter skall ni känna igen dem. ... Varje gott träd [frambringar] fin frukt, men varje ruttet träd frambringar värdelös frukt.” (Matt. 7:16, 17) Ja, det skulle behöva finnas ”frukt” eller bevis för att Guds mäktiga heliga ande verkligen stödde detta folk. Och vad slags frukt skulle denna Guds kraft frambringa hos hans tjänare? Hans ord svarar: ”Andens frukt ... är kärlek, glädje, frid, långmodighet, omtänksamhet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning.” — Gal. 5:22, 23.

15. På vilket sätt är kärleken till Gud förbunden med hans namn?

¹⁵ Lägg särskilt märke till den ”frukt” som är upptagen först: frukten kärlek. Ett sätt på vilket Guds sanna tjänare måste ådagalägga denna är, som Jesus förklarade: ”Du skall älska Jehova, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt sinne.” (Matt. 22:37) Kärleken till Gud visas på flera olika sätt. Ett av dessa sätt är att älska Guds namn. (Hebr. 6:10; Ps. 69:37; 119:132) Dessa kristna som har tagits ut ur denna världen måste verkligen bli ”ett folk för ... [hans] namn”. (Apg. 15:14—18) Vilka är det som i vår tid håller fast vid Guds namn (på svenska: Jehova) och gör det känt överallt på jorden? — Jes. 43:10—12.

16. Hur visas kärlek till Gud i förbindelse med Rikets intressen?

¹⁶ Kärlek till Gud betyder också att tro på och tala om hans tillträdande regering för hela jorden, hans himmelska rike. Jesus lärde oss att bedja: ”Tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.” (Matt. 6:9, 10, 1917) Vilka bland människorna i vår tid gör Guds rike till den centrala läran i sin undervisning och i sitt predikande, alldeles som Jesus gjorde? Vilka besöker människor i deras hem för att tala om för dem vad Guds rike skall uträtta på jorden? Vilka fullgör det uppdrag som Jesus omnämnde, när han förutsade: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma”? — Matt. 24:14.

17. På vilket annat sätt visar sig kärleken till Gud?

¹⁷ Kärleken till Gud är uppenbar på ytterligare ett annat sätt — genom att vi håller alla hans lagar. (1 Joh. 5:3) När det uppstår en konflikt mellan Guds lagar och människors lagar, lyder bibelns regel för dem som verkligen har sanningen: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” (Apg. 5:29) Det är bara de som gör detta som får stöd av ”den heliga anden, som Gud har gett åt dem som lyder honom såsom härskare”. (Apg. 5:32) Som exempel kan vi nämna att de kristna i vår tid, när de lyder Guds lagar, ”inte är någon del av världen”, utan är neutrala i denna världens politiska angelägenheter, alldeles som Jesus och de kristna under det första århundradet var. (Luk. 4:5—8; Joh. 6:15; 15:19; 17:14—16) Vilka är det som i vår tid upprätthåller denna avskildhet från världen — med dess politiska korruption, dess våld och dess omoraliskhet — genom att vara villiga att till och med utstå fängelsestraff eller lida döden på grund av att de följer i Jesu fotspår? — 1 Petr. 2:21; se också Hebréerna, kapitel 13.

18. Anför ett annat tydligt identifierande kännetecken på dem som verkligen har sanningen.

¹⁸ Det finns en annan aspekt på denna andens ”frukt”, kärlek. Jesus sade: ”Er starka kärlek till varandra kommer att bevisa för världen att ni är mina lärjungar.” (Joh. 13:35, Levande Bibeln) Många andra skriftställen visar också att sådan kärlek skulle vara ett tydligt identifierande kännetecken på Guds sanna tjänare. Till exempel:

”Härigenom blir Guds barn och djävulens barn uppenbara: var och en som inte utövar rättfärdighet, han härstammar inte från Gud, inte heller den som inte älskar sin broder. ... Vi skall älska varandra; inte vara såsom Kain, som härstammade från den onde och tog livet av sin bror.” — 1 Joh. 3:10—12.

”Om någon skulle påstå: ’Jag älskar Gud’, och ändå hatar sin broder, då är han en lögnare. Ty den som inte älskar sin broder, som han har sett, han kan inte älska Gud, som han inte har sett.” — 1 Joh. 4:20, 21.

Vilken internationell skara människor visar detta slag av kärlek till varandra, inte bara genom ord, utan genom gärningar? Vilken skara har under de senaste hundra åren i krigstid avhållit sig från att ta livet av medtroende i andra nationer och från att låta rasliga, nationalistiska, kulturella eller ekonomiska fördomar komma mellan dem?

VILKA HAR VERKLIGEN SANNINGEN I VÅR TID?

19. Vilka har verkligen sanningen i vår tid? Varför svara du så?

¹⁹ Vad visar vittnesbörden angående denna viktiga frukt av Guds ande, kärlek? Vilka håller måttet? Var ser vi en stor skara människor av alla olika nationaliteter och raser enade i Jehovas namn för att lojalt tjäna honom och förkunna för andra om hans rike? Ja, var finner vi ett äkta, världsomfattande broderskap, som binds samman av kärlek? (Upp. 7:9, 10; Kol. 3:14) Den religiösa publikationen Interpretation (Tolkning) framhåller följande i ett kapitel med rubriken: ”Bibeln och moderna religioner: Jehovas vittnen”:

”I sin organisation och i sitt arbete med att vittna är de [Jehovas vittnen] den grupp som kommer närmast den ursprungliga kristna gemenskapen.

Deras avståndstagande från världen, deras ihärdighet i vittnandet och deras osårbarhet för angrepp från världen är av det slag som står att finna bland dem som fullt och fast tror att de är bland de utvalda och som utan reservation har ägnat Gud sin undersåtliga tro och lydnad.

Få andra grupper gör ett så omfattande bruk av bibeln i sina budskap, såväl muntligt som skriftligt, som de gör. Få andra grupper får så mycket hjälp av dem vi kallar lekmännen, när det gäller det organisationsmässiga arbetet, som de får.”

20. Vad bör alla som hyser kärlek till sanningen göra?

²⁰ En opartisk undersökning av Guds ord, varvid man jämför det med Jehovas vittnens läror och metoder, kommer att ge bevis för att Guds ande verkligen stöder dem och att han använder dem som sitt redskap till att förkunna sanningen i vår tid. Men alla som hyser kärlek till sanningen inbjuds att undersöka detta påstående att Jehovas vittnen verkligen har sanningen. När de gör denna undersökning, bör de efterlikna de människor under det första århundradet som lyssnade till apostlarnas predikande: ”De tog emot ordet med allra största villighet och rannsakade dagligen Skrifterna för att veta om det förhöll sig så med dessa ting.” — Apg. 17:11.