Är du mogen?
ÄR DU mogen? I så fall är du fullvuxen och i stånd att utföra en mans eller en kvinnas arbete på den ort där du bor. Du har lärt dig att samla vetande, att begrunda de kunskaper du inhämtat och att dra rätta slutsatser på grundval av dem. Om du är mogen, kan du ställas inför svåra problem utan att förlora jämvikten. Du kan då utsättas för irritation utan att förlora behärskningen. Du blir inte lätt nedslagen eller sårad. Din insikt i Guds ord är omfattande, din förmåga att hjälpa andra effektiv, och du tillämpar då på ett föredömligt sätt Skriftens principer i ditt eget liv. Ja, allt detta inbegrips i att vara mogen.
Ordet ”mogen” betyder fullvuxen, fullt utvecklad. Det är det tillstånd som bibeln ibland kallar att vara ”fullständig” eller ”fullkomlig”. Endast genom att vi når mogenhet, kan vi förstå syftet med att vi är till, på lämpligt sätt axla alla våra plikter och avbörda oss det ansvar som vilar på oss. — Matt. 5:48; 1 Kor. 13:10.
Mogenheten har fyra olika sidor, som de kristna är intresserade av: fysisk, mental, känslomässig och andlig mogenhet. Den fysiska mogenheten kan man inte skynda på. I bästa fall kan vi bara samarbeta med de krafter i livet som åstadkommer den. Men mental, känslomässig och andlig mogenhet kan man påskynda; dessa sidor av mogenheten är beroende av en människas mentala läggning och av hennes omgivning. Vidare är den fysiska mogenheten någonting ganska gripbart, medan den mentala, känslomässiga och andliga mogenheten är relativ; den är beroende av olika förhållanden. Muhammed och Karl den store ansågs på sin tid vara mentalt mogna människor, men den ene kunde varken läsa eller skriva, och den andre kunde nätt och jämnt skriva sitt namn.
Den fysiska mogenheten
Den fysiska mogenheten är inte absolut nödvändig för att man skall nå andlig mogenhet, även om den är till stor hjälp, och om man inte har nått den fysiska mogenheten, är ens verksamhetsfält i viss mån kringskuret. Man måste till exempel ha uppnått en viss ålder för att kunna bli medlem av Betelfamiljen och för att kunna få hålla offentliga bibliska föredrag. Vi ser alltså att tiden är en grundläggande faktor, när det gäller den fysiska mogenheten, och den kan inte ignoreras. Vanligen förbinder man den fysiska mogenheten med inträde i manbarhetsåldern, men vissa fysiologer anser att människan håller på att växa ända till dess hon blir trettio år.
Framåtskridandet till mogenhet i fysiskt avseende kan sägas ta sin början vid avlelsen. Moderskärleken är en mycket viktig faktor, särskilt under de första åren, ja, den är av betydelse redan vid avlelsen, ty ovälkomna barn föds med ett handikap. Barnläkare påstår att en mor inte behöver vara så bekymrad över vad för slags mat hon ger sitt barn eller när hon ger det mat, så länge hon slösar moderskärlek på den lille.
Samarbetet med den nedärvda livskraften för ett uppnående av fysisk mogenhet kräver också att föräldrarna ser till att barnen inte bara får tillräckligt med mat utan också det rätta slaget mat. Godsaker, t. ex. kakor och karameller, får visserligen ett barn att öka i vikt, men på en sådan diet blir det undermåligt i andra avseenden.
Barnen behöver också kroppsrörelse för att nå fysisk mogenhet. Det är en sak som man ofta förbiser i en del länder där det finns fullt upp av vår moderna tids bekvämligheter. Genom hälsosam lek får barnen god motion, men det finns också andra sätt, på vilka de kan stärka musklerna, t. ex. genom nyttigt arbete, genom att ta del i den kristna förkunnartjänsten och helt enkelt genom att gå, antingen det gäller att komma till skolan eller till affären. Praktiska föräldrar kommer att låta sina barn gå sådana sträckor som kan anses rimliga hellre än att alltid ta ut bilen och skjutsa dem dit de skall. Varför skulle ni beröva edra barn nyttig kroppsrörelse, samtidigt med att ni ger dem den föreställningen att ni finns till uteslutande för att de skall dra nytta därav?
Vila och sömn får man inte heller ringakta, om man inte skall hindra framåtskridandet till fysisk mogenhet. Vår tids levnadsvanor berövar barnen för dem nödvändig sömn. Televisionstittande i synnerhet stjäl ofta många timmar, som barnet borde använda till sömn och vila.
I allt detta finns det lärdomar att hämta för de vuxna, som inte alltid är vid så god hälsa som det vore önskvärt. Ägna tillräcklig — men inte för mycken — uppmärksamhet åt en lämplig diet, tillräcklig motion, vila och sömn, så blir du bättre skickad att fullgöra de plikter som du har.
Mental och känslomässig mogenhet
Den mentala mogenheten gäller strängt taget i första hand sinnet, som är redskap för tankeapparaten och för vårt inhämtande av fakta och som vi brukar för att göra jämförelser, dra slutsatser och sedan träffa avgöranden om hur vi skall handla. Tiden är en viktig — fastän inte obeveklig — faktor i fortskridandet mot mental mogenhet. Först föräldrarna och sedan lärarna har ansvaret att leda och hjälpa sina skyddslingar att uppnå mental mogenhet. Men barnet måste vara villigt till samarbete, om det skall vinna mental mogenhet.
Tillgivenhet från barnets handledares sida spelar en mycket stor roll i dess framåtskridande mot mental mogenhet liksom vid uppnåendet av fysisk mogenhet. Denna tillgivenhet gör föräldrar och lärare till mera skarpsynta och effektiva undervisare, och för barnens del innebär den uppmuntran såväl som en sporre till att lära.
Om ett barn skall uppnå mental mogenhet, måste det naturligtvis också få det rätta slaget av mental föda. Förutom det som barnet lär sig i skolböckerna, tar det intryck — hjälps framåt eller hindras — av sin omgivnings mentala nivå. Föräldrar bör därför vara noga med sin grammatik och sitt uttal. Bortsett från det värde som bibeln har såsom främjare av den känslomässiga och andliga mogenheten, är den, tack vare det sätt varpå den är skriven — på det mest utsökta språk, präglat av tankeskärpa och logik, — en utomordentlig hjälp i en människas strävan mot mental mogenhet. Den hjälper henne att utveckla tankeförmågan. Detta är något som särskilt de vuxna bör tänka på, vilka inte har möjlighet att gå i skola men skulle vilja uppodla den klara tankeförmågan, tillägna sig kunskap genom läsning, iakttagelse och erfarenhet och dra rätta slutsatser. — Ords. 2:10, 11; 2 Petr. 3:1.
Den känslomässiga mogenheten kräver ett visst mått av fysisk och mental mogenhet. Bibelns principer utgör den bästa hjälpen i strävan att uppnå känslomässig mogenhet. Detta slags mogenhet har förklarats vara förmågan att kunna dra jämnt med sina medmänniskor. Dess huvudsumma kommer till uttryck i dessa två bud, som Skriften förelägger oss: att älska vår nästa och att utöva självbehärskning. — Mark. 12:31; Gal. 5:22, 23; 2 Petr. 1:6.
Tillgivenheten må spela en viktig roll i fortskridandet mot fysisk och mental mogenhet, men den är ännu betydelsefullare när det gäller den känslomässiga mogenheten. Ja, man skulle kunna säga att barn inte uppnår känslomässig mogenhet såvida de inte växer upp i en kärleksfull atmosfär. Barnen måste dessutom få lära sig att själva utöva kärlek, att tänka på andra. De måste undervisas i rättvisans och rättfärdighetens principer, måste lära sig att underordna sig dem som står över dem och att inse att all frihet är relativ. Om föräldrarna har varit försumliga i dessa stycken, kan en människa förhjälpa sig själv till känslomässig mogenhet genom att tillämpa bibelns principer och hämta bistånd från Guds ande och andra hjälpmedel som Gud gjort föranstaltningar för. Förutom de klara och tydliga befallningarna i Guds ord, som säger vad vi skall göra för att älska oss själva och vår nästa, återger bibeln också många utmärkta exempel, som vi kan följa, och många avskräckande exempel på sådant som vi bör undvika, och allt detta bidrar till att vi kan uppnå känslomässig mogenhet.
Den känslomässiga mogenheten inbegriper också en tillfredsställande sexuell anpassningsförmåga. En känslomässigt mogen människa känner sig inte olycklig och besviken, vare sig hon är gift eller ogift. En sådan ogift människa bevarar sig ren, flyr otukten. Den gifta inskränker sina sexuella intressen till att gälla hennes egen äktenskapspartner, hennes eget kött. — 1 Kor. 6:18; Ords. 5:15.
En känslomässigt mogen person kan utöva självbehärskning oberoende av omständigheterna. Han förlorar inte besinningen; han ger inte vika för åtrån då han blir frestad. Inte heller i detta avseende finns det någon bättre hjälp än Guds ord med dess tydligt uttryckta bud och befallningar, motiveringar och exempel, som allt i förening stärker oss i utövandet av självbehärskning.
Den andliga mogenheten
Den andliga mogenheten är den betydelsefullaste av mogenhetens sidor, ty den har inte bara att göra med det nuvarande livet utan också med vår framtida bestämmelse. (1 Tim. 4:8) I kristenheten ägnar man ytterst liten, om alls någon, eftertanke åt andlig eller religiös mogenhet. Detta är orsaken till att den ökade anslutningen till kyrkorna, som förmärkts på vissa håll, inte har haft något inflytande på samhällsmoralen. Samfunds- och kyrkomedlemmarna i gemen kan inte ge skäl för sina trosuppfattningar, och deras uppförande skiljer sig inte nämnvärt från de människors som inte går i kyrkan eller i något annat bönehus.
Men den sanna kristendomen ägnar verklig omsorg åt den andliga mogenheten, ty den är absolut nödvändig om en människa skall kunna bevara sin ostrafflighet. På grund härav framhåller Skriften hur betydelsefull och oumbärlig den är:
”Håll eder vakna, stå fasta i tron, skicka eder som män, bliv starka.” ”Bliv ... fullvuxna i förståndsförmågor.” ”Låt oss sträva framåt mot mogenhet.” Själva syftet med att Gud har givit apostlar, profeter, herdar och lärare är att alla de kristna skall ”nå fram till enheten i tron och i den exakta kunskapen om Guds Son, till en fullvuxen man, till det mått av växt som tillhör Kristi fullhet; så att vi icke längre skulle vara barn”. — 1 Kor. 16:13; 14:20; Hebr. 6:1; Ef. 4:11—14; NW.
I vilka avseenden skiljer sig den mogne kristne från den omogne? En omogen kristen läser bibeln och bibelstudiehjälpredor endast då han får tid till det, och det får han sällan. En mogen kristen nöjer sig inte med att bara läsa dem, utan han studerar dem, så att han kan tillgodogöra sig upplysningarna, göra dem till sin egendom, och klart och tydligt kan redogöra för det inhämtade inför andra. Han avsätter bestämd tid för studium. — 2 Tim. 2:15.
Den omogne kristne låter dåligt väder hindra honom från att gå till den kristna församlingens möten, han kommer i sista minuten och har inte förberett sig på att ta aktiv del, och han ger sig i väg så snart mötet är slut. En mogen kristen förbereder sig, kommer regelbundet oberoende av hurudant vädret är, tar del i mötet och dröjer sig kvar efteråt för att vara tillsammans med de andra och uppmuntra dem. — Hebr. 10:23—25.
En omogen kristen predikar bara litet då och då, när det bär sig, och nöjer sig med att tala med folk och placera litteratur. En mogen kristen tar regelbundet del i alla grenar av tjänsten, är skicklig i att undervisa, gör återbesök och får resultat i sin tjänst. Dessutom hjälper han till att öva andra i förkunnarverket. — Rom. 15:1—3.
En omogen kristen känner sig lätt förolämpad och är snar att kompromissa, att ge vika för frestelse, att visa människofruktan och att gå till ytterligheter. En mogen kristen är snar att förlåta, ådagalägger andens frukt, är stark och behåller jämvikten genom att undvika att gå till ytterligheter. Han låter inte alls styra sig av inflytanden utifrån utan låter sig ledas av principer. Han fortsätter att först söka Guds rike och låter dess intressen inta första platsen i hans liv, reglera hans familjeangelägenheter, hans förvärvsarbete och den tid han ägnar åt vila och avkoppling. Han ser till att varje sak får sin rätta plats; han låter inte helt fånga sig av sitt förvärvsarbete, och inte heller låter han vilan och avkopplingen bli en dominerande hobby. Han ägnar sig inte med sådan iver åt att predika för andra, att han försummar antingen sig själv eller sin familj. En mogen människa äger gudaktig hängivenhet jämte tillräcklighet i sig själv och tänker på andra och inte bara på sig själv. Om du prövar dig själv med hjälp av dessa kännetecken, är du då mogen? Utan tvekan är du mogen i en del avseenden men inte i andra. Sträva med iver efter att vinna det slags mogenhet som du nu saknar. — 1 Tim. 6:6; 1 Petr. 1:13.
Hjälp till andlig mogenhet
Den betydelsefullaste enstaka faktor som hjälper en människa att vinna såväl som att bevara andlig mogenhet är måttet av hennes hängivenhet. I den mån som vår hängivenhet verkligen är riktigt djup, kommer vi att dra nytta av de olika hjälpmedel som Gud har dragit försorg om för att hjälpa oss att vinna mogenhet: hans ord, hans synliga organisation, hans heliga ande eller verksamma kraft och bönen. Vi kommer med andra ord att vara ytterst medvetna om vårt andliga behov. — Matt. 5:3.
Ett av grundbehoven, om vi skall vinna andlig mogenhet, är andlig föda, och för att tillgodose detta måste vi studera bibeln och sådana hjälpmedel som Gud har dragit försorg om, så att vi skall kunna förstå hans ord rätt. Det finns så mycket att läsa och så mycket att studera, det är så många möten att förbereda sig för och att besöka, att vi varken har tid eller energi för värdelösa ting. Att läsa bibelkritikers alster är som att smaka på gift. En sådan osund nyfikenhet kan orsaka oss döden, först i andligt avseende och slutligen fysiskt. Att läsa romaner är som att göra sig ett mål av kakor eller andra sötsaker. Det kanske smakar gott, men man behöver närande, andlig föda, om man skall uppnå god andlig hälsa. — Matt. 4:4.
Samvaro med Guds organiserade folk är också en förutsättning för andlig mogenhet, och det av flera skäl. Guds organisation ger oss andlig föda, varförutan vi inte kan nå mogenhet i andligt avseende. Den ger oss också kärleksfull omvårdnad och tillgivenhet, såsom en mor gör, och detta behöver vi för att utvecklas såsom kristna. Denna omvårdnad får vi vid de olika mötena i församlingen och vid stora sammankomster. Guds organisation ger oss tillfällen till andlig övning, till att predika de goda nyheterna om Guds rike såväl som öva oss för denna verksamhet. I synnerhet häri visar vi att vi är mogna kristna. En mogen kristen kan stå fast, till fullo iklädd Guds vapenrustning och skicklig i att svinga andens svärd, Guds ord. Han hörsammar apostelns befallning: ”Predika ordet, håll enträget på med det i gynnsam tid, i svår tid.” — Ef. 6:14—17; 2 Tim. 4:2, NW.
För att uppnå andlig mogenhet behöver vi slutligen Guds ande, och därtill måste vi stå i gemenskap med Gud genom bönen, och dessa två ting hör intimt samman. Vi tillägnar oss Guds ande genom studium av hans ord, genom att komma tillsammans med dem som hör till hans organisation, genom verksamhet i hans tjänst och genom att i bön anropa Gud om att få den. Vad bönen angår, så upprätthåller vi gemenskap med Gud genom vår bön, den befriar oss från skuldkänslor och ger oss tröst och hopp.
Vi bör inte glömma att vi kan förlora den andliga mogenheten, om vi inte fortsätter att växa till andligen. För att vi skall få behålla den andliga mogenheten, måste vi i trohet fortsätta att bruka alla de hjälpmedel som Gud har försett oss med och som från början har satt oss i stånd att vinna andlig mogenhet.