Att vinna mogenhet genom enskilt studium är glädjerikt

”Vishet ... är till fördel ... bevarar sina ägare vid liv.” — Pred. 7:12, 13, NW.

 1. Hur kan vi förvänta att vinna mogenhet?

BEMÖDANDEN hänemot mogenhet är något av det mest tillfredsställande som en kristen kan ägna sig åt. Mogenheten är inte en egenskap som man ärver, nej, den hör i stället med till det som Paulus nämner i Efesierna 4:12, 13 och som han säger är resultatet av en utbildning eller ett uppbyggande för uppnåendet av ett fullvuxet tillstånd, mandom: ”Utbildning ... för uppbyggandet av Kristi kropp ... till enheten i tron och i den exakta kunskapen om Guds Son, till en fullvuxen man, till det mått av växt som tillhör Kristi fullhet.” (NW) Om man skall nå detta mål, måste man förvärva kunskap, och detta innebär studium. Enskilt studium är utan tvivel en av de gynnsammaste vägarna, på vilka en individ kan uppnå mogenhet. Sådant studium är tillfredsställande och glädjerikt.

 2. a) Vilka egenskaper visar att man uppnått mogenhet? b) Och vilken verkan kommer det att ha på en människa, om hon vinner framgång häri?

² Eftersom vi bör vara Kristuslika, måste vi se till att vårt sinne tillförs en riklig mängd av den rätta andliga maten, för att vi skall kunna utveckla de egenskaper som visar att vi uppnått mogenhet; t. ex. hängivenhet, kärlek, god utblick på livet, tro, pålitlighet och andlig urskillningsförmåga. Uppbyggandet av mogenheten utgör ett övningsprogram, ty det kräver att man flitigt övar sina sinnesförmögenheter. När man hela tiden tänker på målet, att vinna framgång såsom kristen, och har den rätta sinnesinställningen, finner man glädje i att studera.

 3. a) Vilken inställning har somliga till studium? b) Är den möda man lägger ned värd besväret?

³ Somliga människor tycker att det är långtråkigt och svårt att studera, men om det förhåller sig så med dig, skulle du då inte kunna göra någonting åt det, så att det inte längre känns som ett slavgöra utan kan bli en del av ditt dagliga liv, bli något som du tycker om att göra liksom kroppen tycker om att du tar dig mat? Det finns andra som säger: ”Jag har inget läshuvud; jag bryr mig egentligen inte om att studera eller läsa.” Kan inte detta snarast bero på tankelättja? Men hur är det egentligen? Också att äta bokstavlig mat kan vara arbetsamt, men kan man tänka sig att en sådan människa skulle avstå från att äta och hellre skulle svälta? Om man skall lyckas åstadkomma något nyttigt och gagneligt, måste man möda sig, ja, möda sig en hel del, i synnerhet när ens bemödanden gäller det eviga livet, men resultaten blir mycket tillfredsställande, ty man vinner förnöjsamhet, frid och glädje.

 4. Vad är det som gör att vissa människor menar att de inte har tid att studera?

⁴ Man får ganska ofta höra folk säga: ”Jag har helt enkelt inte tid att studera.” Det får man inte heller, om man gör allt annat först och ämnar studera sedan, om det blir någon tid över. Gör du likadant med dina måltider? Eller tar du dig tid att äta regelbundet? Visst gör du det, och det är ett nöje att äta. Du bör öva dig själv i att studera och njuta av det, liksom du njuter av god mat.

Framgång genom studium

 5. a) Hur bör en kristen mäta sin framgång? b) Vilken inställning bör vi, enligt orden i Ordspråksboken 7:1, 2 och 1:5, 6, ha till bemödandena att förstå Guds ord?

⁵ Vad man än tar sig för vill man gärna lyckas med det. Josua fick en uppmaning beträffande ”lagboken” som löd så här: ”Du skall läsa i den med låg röst dag och natt, för att du må vinnlägga dig om att göra i överensstämmelse med allt som står skrivet i den; ty då skall du göra din väg framgångsrik, och då skall du handla vist.” (Jos. 1:8, NW) Framgång såsom kristen vinner man genom att göra det som är i överensstämmelse med Guds vilja. Om man regelbundet tillägnar sig kunskap, kan man alltså förvänta att få känna den inre tillfredsställelse som medför djup, varaktig glädje. Det är fördenskull ytterst viktigt att vi sätter verkligt stort värde på de bud och befallningar som Jehova har givit; vi bör gömma hans bud eller lägga upp ett förråd av dem inom oss, så att vi får leva. Om vi låter sinnet syssla med dessa ord från Skriften, leds våra tankar direkt tillbaka till studium: ”Den som är vis kommer att lyssna och tillägna sig mera undervisning, och en förståndig man är den som förvärvar skicklig vägledning, till att förstå ett ordspråk.” Att lyssna innebär inte bara att höra en persons röst och att förvärva kunskap genom hörseln. Samma resultat uppnås när vi läser och studerar ord som satts på pränt, tillägnar oss upplysningar genom synen. Också på det sättet ”lyssnar” vi till ordens författare och inhämtar lärdom. Vi vinner alltså insikt steg för steg och går framåt mot mogenhet. — Ords. 7:1, 2; 1:5, 6, NW.

 6. a) Vilka ansträngningar bör man göra för att söka vinna kunskap? b) Hur kände lärjungarna det, när Jesus förklarade det som Skriften hade att säga om honom?

⁶ En intensiv önskan att söka och ”gräva” efter kunskap bör brinna inom oss, alldeles som en sådan önskan driver en skattsökare, som letar efter guld, såsom det framgår av ordspråket: ”Om du fortsätter med att söka efter den som efter silver och du fortsätter att leta efter den såsom efter dolda skatter — i så fall skall du förstå Jehovas fruktan, och du skall finna själva Guds kunskap.” En diamant har som bekant många fasetter, och likaså är den kunskap som vi förvärvar genom det lönande studiet av Guds ord synnerligen mångsidig. Vi bör känna det så inom oss som Jesu lärjungar gjorde under den tolv kilometer långa vandringen till Emmaus, efter det att Jesus hade uttytt ”för dem, vad som i alla skrifterna var sagt om honom”. De kunde inte annat än utbrista: ”Voro icke våra hjärtan brinnande i oss, när han talade med oss på vägen och uttydde skrifterna för oss?” Samma eld eller längtan kan också vi känna, då vi blir sammanförda med Guds församling genom studium; och om vi är verkligt angelägna att behaga Gud, bidrar detta naturligtvis till vår glädje. — Ords. 2:4, 5, NW; Luk. 24:13, 27, 32; Rom. 11:33.

Begrundan

 7. a) Vad menas med begrundan, och hur kan man ägna sig häråt? b) Under vilka omständigheter kan begrundan vara enda sättet att vidmakthålla en sund ande?

⁷ När en människa ägnar sig åt begrundan, byggs hennes sinne upp. Kan inte detta ha med följande ord av Paulus att göra? Han sade: ”Tänk på dessa ting; gå upp i dem, så att dina framsteg må bliva uppenbara för alla människor. Giv ständigt akt på dig själv och på din undervisning.” (1 Tim. 4:15, 16, NW) Begrundan är inte detsamma som dagdrömmeri, dvs. att man låter tankarna löpa omkring planlöst, utan innebär att man tyglar sina tankar, så att de sysslar med ett visst ämne. Om man till exempel tänker på de profetior, som pekar hän emot det så viktiga årtalet 1914, kan man i sitt sinne ”katalogisera” de skriftställen som visar hän på det och söka påminna sig så många man möjligtvis kan. Detta kan ge stort utbyte, vara stimulerande och faller helt inom det enskilda studiets ram. David framställde saken väl med dessa ord: ”Jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.” (Ps. 77:13) Under vissa omständigheter kan detta vara enda sättet att ägna sig åt enskilt studium, nämligen om man är inspärrad och inte får ha en bibel eller tillåts meddela sig med andra. När man befinner sig i sådana omständigheter, är det nödvändigt med begrundan, om man skall kunna bevara sin andliga hälsa, och sådan begrundan kan leda till mogenhet.

Jaga bort ovidkommande tankar ur sinnet

 8. Vad måste man göra, om man skall få utbyte av studiet?

⁸ När man ägnar sig åt enskilt studium, är det viktigt att man ur sinnet jagar bort alla ovidkommande tankar, så att man kan koncentrera sig och med odelat intresse gå upp i det som man just håller på med; och när man läser bibeln, Guds ord, bör man ”ägna ständig eftertanke” åt det man läser. Om du gör detta, skall ”Herren ... verkligen giva dig urskillning i allt”. Genom att öva upp den andliga urskillningsförmågan går man steg för steg framåt mot mogenhet. På detta sätt hjälper Jehova dig att lägga upp ”förråd av praktisk vishet; ... och han skall skydda själva vägen för dem som äro lojala mot honom”. Följaktligen bör vi sträva efter att vinna andlig mandom genom att hålla sinnet vaket, spänstigt och livaktigt, alldeles som en idrottsman tränar sin kropp. — 2 Tim. 2:7; Ords. 2:7, 8; NW.

 9. Vad är det som kan förhindra att vi kommer ihåg det som vi läser eller studerar?

⁹ Men hur ofta händer det inte, då vi sätter oss ned för att studera, att vi finner att tankarna alltjämt sysslar med olika saker som vi har haft för oss under dagen. Vi kanske fortfarande känner oss uppjagade över något som hänt i arbetet eller förtretade över något som vi varit med om samma dag. Vi slår oss kanske ned för att studera Vakttornet. Vi läser en stund, och så tänker vi: ”Vad stod det egentligen i den här paragrafen?” Vi måste jaga bort allt annat ur sinnet, när vi studerar speciella ämnen. Visst kan våra tankar komma på avvägar genom allt som händer under dagen, men detta hindrar bara studiet och den glädje studiet bereder. Å andra sidan vill vi inte koppla av så fullständigt att vi blir dåsiga sedan vi läst en enda paragraf.

Var man finner stoff

10. Nämn olika slag av stoff, som man kan studera, och redogör för hur de olika publikationerna kan användas.

¹⁰ Man kan få värdefull hjälp från många håll, då man strävar hänemot mogenhet. Några av de främsta kunskapskällorna är studieartiklarna i de olika numren av Vakttornet. Men det finns också kortare artiklar och frågor, som är mycket värdefulla för oss. Försummar vi att läsa dem? Eller läser vi dem bara helt flyktigt? Ägnar vi uppmärksamhet åt temat? Kommer vi ihåg de viktiga detaljerna, sedan vi har studerat en viss artikel, och kan vi påminna oss de bibelverser som framhävdes? Om Vakttornet innehåller råd till kristna Ordets förkunnare, tar vi då emot dessa råd, och tillämpar vi dem? Är det så att Guds tankar, som kommer till uttryck i Vakttornet, inger dig tillförsikt? Psalmisten sade: ”Du skall få mig att känna livets väg.” (Ps. 16:11, NW) Har du samma inställning? I så fall håller Guds tankar på att forma dina tankar. Och hur förhåller det sig med tidskriften Vakna!? Läser du den och drar nytta av dess mångskiftande råd och anvisningar? Studerar du de andra publikationerna från Vakttornet? Läser du Årsboken, om den finns på ett språk som du behärskar? De nyutkomna böckerna? Och hänvisar du till och gör bruk av andra bibelhjälpredor? De kan vara till mycket stor nytta, när man önskar få bakgrunden klar för sig, och kan utgöra stoff att gå igenom vid det enskilda studiet, om man begrundar allt detta i det teokratiska tänkandets ljus. Bibelkonkordanser är också värdefulla, när man söker upplysningar, särskilt om man studerar ämnesvis. Ämnesregistren i Sällskapet Vakttornets publikationer är till mycket stor hjälp, när man söker stoff vid det enskilda studiet. Att göra återblickar på ett visst ämne är också mycket gagneligt. Om man till exempel önskar få veta något om ”återblickar på studiet”, kan man i Ämnesregister för Vakttornet 1963 under uppslagsordet Studi(et, um) finna hänvisningar till sidorna 63, 132, 133 i samma årgång. Och om man håller på att begrunda hur man bäst förvärvar upplysningar, kan man i ämnesregistret till boken Kvalificerade att vara tjänare under uppslagsordet Minnet finna hänvisningar till sidorna 140 och 141, där man får råd och förslag om hur man kan lära sig komma ihåg det som man inhämtar vid det enskilda studiet.

11. a) Hur mycket kan vi få ut av studiet? b) Hur ofta bör vi studera bibeln, och vad kommer att vara verkningsfullt?

¹¹ Hur omfattande de upplysningar är, som man tillägnar sig vid studiet, beror direkt på hur mycken tid och hur stor möda man lägger ned på studiet. Om man med all flit ägnar sig åt matematik under skolåren, skaffar man sig en hel del matematikkunskap. Den som inte har låtit sinnet slöa till utan har arbetat flitigt med matematikuppgifterna blir mycket skickligare än de som har sökt ”åka frihjul”. På samma sätt förhåller det sig med den som studerar bibeln. Ja, den som sår ut rikligt vid det enskilda studiet kommer med tiden att få skörda andliga rikedomar i ymnigt mått. Det är uppenbart att det är synnerligen fördelaktigt att man köper den lägliga tiden för att ägna den åt bibelstudium. Bästa sättet att göra detta är att regelbundet avsätta tid för det. Att läsa Guds ord, bibeln, är något som Jehovas vittnen själva söker göra och uppmuntrar andra att göra dagligen.

Guds ords värde

12. a) Varför är bibeln så värdefull för oss? b) Vilken nytta har vi av att ”lyssna” till Paulus’ råd till kolosserna?

¹² När vi läser bibeln, påverkas våra tankar av visa mäns tankar, mäns som är kända för att ha bevarat sin ostrafflighet. Det är fördelaktigt att vi låter dem delge oss upplysningar. Det är rentav något förmer än att vi får upplysningar av dessa visa män. Bibeln har frambragts tack vare Jehova Guds inspiration, och när vi läser den, ”lyssnar” vi i själva verket till Gud. Hur skulle vi kunna använda tiden på ett fördelaktigare sätt? Får vi då inte på en gång klart för oss att vi måste skydda oss, så att det inte blir stagnation i vårt sinne? Vi bör ”vandra i förening med honom [Kristus]”, ”rotade och ... uppbyggda i honom och ... stabiliserade i tron”, alldeles som vi blev lärda, ”överflödande med tro i tacksägelse”. Härigenom får vi ett förunderligt skydd mot denna världens strida ström av propaganda och tidsödande och bedräglig kunskap, som är dårskap inför Gud. I de här råden från Paulus till kolosserna heter det vidare: ”Var på eder vakt: kanske finnes det någon som kommer att bortföra eder såsom sitt byte genom filosofien och det tomma bedrägeriet enligt människors tradition, enligt världens elementära ting och icke enligt Kristus.” Ja, det finns ett överflöd av bedrägliga upplysningar, som denna världens människor matar sinnet med, och bibelstudium är en förebyggande åtgärd, vilken kan förhindra att vi rycks med av denna strida ström, som leder till sorg, nöd och olycka. I samma brev bad Paulus för andra människors räkning att de måtte bli uppfyllda av denna exakta kunskap, såsom vi läser i Kolosserna 1:9, 10 (NW). Hör här vad Paulus säger till er: ”Vi ... [hava] icke ... upphört att bedja för eder och bönfalla om att ni må bliva uppfyllda av den exakta kunskapen om hans vilja, i all vishet och andlig urskillning, på det att ni må vandra värdigt Jehova och kunna helt och fullt behaga honom, medan ni fortsätta med att bära frukt i allt gott verk och tillväxa i den exakta kunskapen om Gud.” — Kol. 2:6—10, NW.

13. Vilken tillfredsställelse får man av att vinna insikt?

¹³ Det är upplivande att vinna kunskap och insikt. Det gjuter glädje i det kristna hjärtat och är lika vederkvickande som vatten på grönskan, såsom det påvisas i 5 Moseboken 32:2, där det heter: ”Såsom rikligt regn på grönska och såsom en regnskur på gräsets brodd.” Detta ger god tillväxt. Med glädjen följer förnöjsamhet och lugn och ro, egenskaper som alla människor anser vara högst åtråvärda. De vill med andra ord bli fria från bekymmer, från denna världens nervösa stress. Jesus belyste detta på ett utmärkt sätt, när han sade: ”Om ni förbliva i mitt ord”, ”[skola] ni ... känna sanningen, och sanningen skall försätta eder i frihet”. (Joh. 8:31, 32, NW) Denna lycka kan man vinna enbart genom att steg för steg gå framåt till kristen mogenhet.

Hur man bör studera bibeln

14. Nämn ett sätt att studera bibeln.

¹⁴ En människa kanske känner sig fullständigt maktlös inför uppmaningen: ”Studera bibeln.” Hennes första tanke är: ”Var skall jag börja?” För det första kan det vara lämpligt att du, om du inte tidigare har läst bibeln från pärm till pärm, omedelbart sätter i gång med detta. På så sätt får du en mera vittomfattande insikt i fråga om händelseförloppet.

15, 16. a) Hur kommer det sig att det är gagneligt att studera bibeln ämnesvis? b) Varför hjälper det en att komma ihåg, om man söker leva med i den händelse som skildras? Ge exempel.

¹⁵ Men den gagneligaste bibelstudiemetoden är nog den då man begränsar sig till ett enda ämne i taget. Man kan försöka leva med i en händelse, när man läser om den, och på så sätt kan sinnet få ett mycket bättre grepp om det som inträffade. Om du försöker se situationen för din inre syn, hjälper detta dig att förstå tavlan eller att sätta dig in i händelsen på ett mera mångsidigt sätt. Tänk på den där avgörande kvällen efter solnedgången den 14 Nisan år 1513 f.v.t. Himlen är alldeles molnfri, och det är fullmåne. Du lägger märke till en israelitisk husfader, som med hjälp av sin familj slaktar ett lamm, ett felfritt djur, som inte är över ett år gammalt. Blodet samlas upp i ett kärl, och så stryker man det bara på dörrposterna och på övre dörrträet till huset. Gatorna är tomma, dörrarna stängda. Föreställ dig också hur en egyptier, som går genom en av dessa tysta, övergivna gator i Gosen denna natt, kan känna sig till mods, när han lägger märke till blodet som dryper från dörrposterna. Inne i husen äter familjerna lammet, örter och osyrat bröd. Den här gången ligger man inte till bords; familjemedlemmarna står upprätt, de är omgjordade kring länderna, har stavar i händerna och skor på fötterna och är redo till uppbrott vilket ögonblick som helst. Det är snart midnatt; fara lurar där ute på Egyptens gator. Vilka vilda, smärtfyllda rop tränger inte inom kort ut från egyptiernas hem utöver hela landet, då deras förstfödda blir dödade! Ja, landets stolthet, alla de förstfödda av människorna, alltifrån konungens son, såväl som av djuren.

¹⁶ Skyndsamt drar israeliterna ut nu efter midnatt. Föreställ dig scenen! Flera millioner israeliter drar bort, utan någon förvirring, inte i vild flykt, ingen trampas ned eller får sig en törn i trängseln, när man i hast beger sig av från landet Gosen. Gamla män, unga män, gamla kvinnor, unga kvinnor, också små barn och spädbarn. Vilket skådespel! En väldig hop människor som drar framåt, bort från träldomen under egyptierna, och nu blir befriade ur den genom Jehovas ingripande! Låt detta bli en levande verklighet för dig, när du läser 2 Moseboken, kapitel 11—15. Hela tavlan rullas där upp på ett livfullt sätt.

17. Hur kan vi få hjälp att komma ihåg vad som hände vid Babylons förstöring, enligt vad vi läser i skildringen i Daniel 5?

¹⁷ På liknande sätt kan man söka upp och läsa om Babylons förstöring den sena kväll då konungen höll en uppsluppen fest, under vilken det inträdde en skräckslagen stämning när Daniel uttydde handskriften på väggen och förutsade den omedelbara förstöring som stundade. De mediska och persiska styrkorna lyckades vid sitt angrepp ta sig in genom stadens öppna portar, plundrade den och satte sig i besittning av den. (Daniel 5) Om vi låter dessa tavlor framstå levande för vårt sinne, blir detta till stor nytta för oss, när vi studerar om denna förstöring som drabbade Babylon.

Fördelaktigt bruk av tid och krafter

18. a) Vad är det som kan hjälpa oss att få större gagn av våra studiestunder? b) Vad är det som ger den största tillfredsställelsen och glädjen?

¹⁸ Det finns så mycket som man kan använda tiden till, och det är viktigt att man tar väl vara på tiden, använder den på ett fördelaktigt sätt, och inte förslösar den. Vi kan inse hur viktigt det är att vi gör upp en plan, ett slags budget, över hur vi skall använda tiden, så att det som är verkligt viktigt inte blir försummat. Tänk till exempel på den kristne Ordets förkunnare, som arbetar fyrtio timmar i veckan för att sörja för familjens behov. Hans tid är noggrant planlagd av hans arbetsgivare, som gör anspråk på att han avsätter dessa åtta timmar regelbundet varje dag fem dagar i veckan, vecka efter vecka, utan något avbrott. Men hur är det med de stunder som vi har avsatt till enskilt studium? Är det inte precis lika viktigt att vi vidmakthåller tillförseln av andlig näring genom att vi regelbundet läser och studerar bibeln? Detta med regelbundenhet kan inte nog understrykas, när det gäller att skåda in i den fullkomliga lagen, såsom Jakob förmanar oss att göra: ”Men den som skådar in i den fullkomliga lag, som tillhör friheten, och som framhärdar däri, denne man skall, därför att han icke har blivit en glömsk hörare utan en arbetets görare, vara lycklig i att göra det.” (Jak. 1:25, NW) Verklig tillfredsställelse och glädje kommer att bli ens lott, om man ihärdigt söker förvärva upplysningar, om man inte är en glömsk hörare, och man kommer att skrida framåt till mogenhet. Lyckan kommer inte enbart genom att man tillägnar sig kunskap utan genom att man därtill blir i stånd att meddela sig med andra, så att också de kan få del av samma glädje i hjärtat. Om man delar med sig av sin lycka, känner man större lycka, liksom belöningen för utförda goda gärningar är mera arbete och större ansvar för den kristne förkunnaren av Guds ord.

Mogenhet — ett livsmål

19. a) Vad är det som kan hjälpa oss att skrida framåt till mogenhet? b) Vilka exempel belyser sätten och metoderna att utveckla mogenhet?

¹⁹ Den stadiga mat som man tillägnar sig vid det enskilda studiet ökar ens förmåga att klart och tydligt fatta och förstå, och härigenom växer mogenheten. När man gör upp en plan, budget, över sitt bruk av tiden, måste man avsätta tid för att tala om sanningen med andra. Lägg märke till vad Paulus i Efesierna 4:15 (NW) säger om att tala sanningen: ”Låt oss, i det vi tala sanningen, genom kärlek växa upp i allting till honom som är huvudet, Kristus.” När vi talar sanningen och förklarar en detalj i Guds ord för någon annan, är det intressant att lägga märke till hur tankarna på just detta ämne mognar i vårt eget sinne såväl som hur vår förståelse och uppskattning av det blir mera fullödig. Har du tänkt på hur mycket bättre du bevarar tankarna i en vilken som helst artikel i Vakttornet, när du har svarat på en fråga till en viss paragraf? Den där tanken sjunker ned mycket djupare i ditt sinne än om du bara hade lyssnat till en annans svar. Naturligtvis har vi också nytta av att lyssna till andra, men inte på långt när så stor nytta som när vi svarar själva eller yttrar oss i ett visst ämne. Vi kan belysa detta med brödernas erfarenheter i teokratiska skolan. När en mogen Ordets förkunnare håller ett anförande över en av bibelns böcker, är detta till stort gagn för åhörarna, men talaren kommer att ha det framlagda stoffet mycket mera outplånligt fäst i sitt sinne, eftersom han har gått igenom det mycket grundligt och har tillägnat sig det genom koncentrerad övning. Sedan ett sådant tal har framförts, hör man ibland någon säga: ”Jag önskar att jag kände till alla bibelns böcker lika bra som den bok jag har haft ett tal över.” De extra bemödanden man gör att studera, öva sig och meddela upplysningarna till andra är mycket värdefulla såsom ännu ett trappsteg hänemot mogenhet.

20. a) Hur betraktade Paulus de framsteg han hade gjort hänemot sitt mål, och vad uppmanade han andra att göra? b) Hur kan man gå framåt till mogenhet allteftersom åren går? Vad blir följden?

²⁰ Vi kan alla lätt inse vilken mogenhet aposteln Paulus hade uppnått, men av de tankar han meddelade filipperna framgår det likväl att han inte hade nått zenit så att säga. Han framhöll att framåtskridandet till mogenhet är en oavbruten, fortlöpande process: ”Jag anser mig icke ännu hava gripit tag i det, men en sak är säker i förbindelse därmed: Förgätande det som är bakom och sträckande mig mot det som ligger framför, jagar jag hän emot målet, efter den segerlön som tillhör Guds kallelse uppåt förmedelst Kristus Jesus. Må vi därför, så många av oss som äro mogna, hava denna sinnesinställning; och om ni i sinnet äro annorlunda benägna i något avseende, kommer Gud att uppenbara den nämnda inställningen för eder. Må vi i alla händelser, i den utsträckning vari vi hava gjort framsteg, fortsätta att vandra ordningsfullt enligt denna rutin.” (Fil. 3:13—16, NW) Ja, mogenheten är något att arbeta på livet ut. Låt oss belysa detta. Vi tänker oss en ung man som med flit har övat sitt sinne under sin uppväxttid och har studerat omsorgsfullt fram till trettioårsåldern. Han har förvärvat en hel del kunskap genom enskilt studium fram till denna tid. Han kan anses vara en mogen man; han är kanske tillsyningsman över en krets eller ett område eller har kanske uppgift att öva tillsyn över något arbete som utförs vid en av avdelningsexpeditionerna. Men låt den här mannen fortsätta med att studera i tio år till, och lägg så märke till hur mycket mera han har tillägnat sig, när han har blivit fyrtio. Om han fortsätter med detta tillvägagångssätt i ytterligare tio år, vilka mycket större framsteg måste han inte då ha gjort vid femtio års ålder och så vid sextio! Jämsides med denna mognadsprocess, som pågår livet ut, växer hans glädje, och hans uppskattning och tillfredsställelse ökar, och så förhåller det sig med var och en som studerar flitigt och aldrig ger upp. Han uppnår ställningen som en ”fullvuxen man”.