taktfull, men man måste alltså noga tänka på om det man säger kommer att leda till ringaktning för sanningen.

Det är verkligen förståndigt att vara noga med att vara sanningsenlig och inte ignorera samvetet när det reagerar. En varukontrollör vid ett stort varuhus i Chicago hade en sekreterare som var noga med det. Hennes chef sade till henne: ”Om någon ringer, så säg att jag inte är inne.” Somliga skulle inte ha samvetsbetänkligheter mot att säga så. Men sedan sekreteraren börjat fundera på saken, oroade hennes samvete henne. Därför förklarade hon för sin chef varför hon som kristen inte kunde säga till folk att han var ute, när han i själva verket fanns på kontoret. Han respekterade henne för hennes sanningskärlek.

Det är sant att många påståenden kan betraktas som mindre osanningar, ”små” lögner. Men om vi inte är noga med att undvika sådana, finns det då inte risk för att vi kan fortsätta med att göra det som är värre?

Alla tycker naturligtvis inte om att en kristen är sanningsälskande. Så till exempel var det ett av Jehovas vittnen som arbetade för en trädgårdsarkitektfirma i Holden i Massachusetts som fick en påringning från banken. Den ville kontrollera några prisuppgifter i ett avtal om inköp för utrustning. Men uppgifterna på firmans exemplar var inte desamma som bankens.

När chefen kom, frågade vittnet hur det förhöll sig med saken, och chefen blev arg. Banken hade fått ett förfalskat köpeavtal, som visade en mycket högre summa. Detta hade skett, förklarade chefen, för att man skulle få ut mer pengar från banken och av skattetekniska skäl. Chefen ville att vittnet skulle ringa banken och be om ursäkt för sitt ”stora misstag” och verifiera de förfalskade siffrorna. Vittnet förklarade varför han inte kunde göra det, och när han såg att chefen inte hade någon respekt för sanningen, lämnade han sin anställning.

Det kräver ofta verklig styrka att vara sanningsenlig. Hur stark är din kärlek till sanningen? Talar du sanning bara när det passar dig? Om det förhåller sig så, hur skiljer du dig då från sådana som är ärliga bara när det är ”klok taktik” men ljuger när det förefaller som om de skulle ha fördelar av det?

Vårt skäl för att tala sanning bör vara att det är det som är det rätta; det är välbehagligt för Gud. Om man i sanning älskar Jehova Gud och framför allt annat önskar behaga honom, då blir man inte en uppsåtlig lögnare hur starkt tryck de själviska intressena än må utöva. Man kommer att genom sina gärningar bevisa att man tjänar ”Jehova, sanningens Gud”. — Ps. 31:6, NW.

En förändrad inställning i rasfrågan

HUR stor kan en förändring i någons tänkesätt och personlighet bli? Bibeln talar om att lägga av ”den gamla personligheten”, som rättar sig efter ens forna levnadssätt, och ikläda sig ”den nya personligheten”, som är i överensstämmelse med rättfärdighet. (Ef. 4:22—24, NW) Kan detta inträffa i dag?

Vid en kretssammankomst för Jehovas vittnen berättade en man från New Jersey i USA vad som nyligen hänt honom:

”Jag blev rasande, när min hustru berättade för mig att en färgad kvinna, som hade kommit till vår dörr i februari 1966, skulle studera bibeln med henne. Jag kunde helt enkelt inte acceptera att en färgad person kom hem till oss.

Under studiet försökte jag åstadkomma förvirring i syfte att hindra studiet. Jag började också komma hem berusad den kväll i veckan, då studiet hölls, för att ytterligare störa det. Under tre månaders tid grälade jag och min hustru om detta att en färgad förkunnare bland Jehovas vittnen kom till vårt hem och undervisade om vad jag betraktade som en ”värdelös religion”. Jag försökte tala om för henne att det inte var någon mening med att syssla med religion och att alla religioner bara sökte främja sina egna intressen.

Mina erfarenheter av religion hade alltid varit obehagliga. Då jag var ung och min mor låg för döden, tillkallades familjens präst. Jag kommer aldrig att glömma hans svar: ’Jag kommer senare.’ Men han visade sig aldrig. Under de följande årens förvirring blev jag ansluten till en högerextremistisk rörelse. Jag började samla vapen för att försvara mig själv och mitt land mot det uppror som jag trodde skulle komma. Min samling växte till nio pistoler, en karbin med 7,6 millimeters kaliber och en enhet som gör den automatisk och flera hagelbössor. För min hustru och mina barn startade jag övningar i bruket av gevär och pistol. Vi använde hemmagjorda silhuetter av människor med de vitala organens platser angivna på figurerna. Jag beslöt att när inbördeskriget som jag förutsåg verkligen bröt ut, skulle vår familj fly till bergen och med våld ta allt som jag menade att vi behövde.

När min hustru hade studerat bibeln med Jehovas vittnen i ungefär tre månader, tog jag familjen med mig och flyttade ut på landet.