Kapitel 14
Att dyrka den levande Guden
1. a) Vilket slags gudsdyrkan godkänner Gud? b) Varför kan man inte tryggt följa precis vilken sekt som helst? (Matteus 15:14) c) På vilken väg kommer den sanna gudsdyrkan att leda dig? (Filipperna 4:8)
SANN gudsdyrkan är uppbyggande. Den ger uttryck åt kärlek till Gud och nästan, och den undviker världens orenhet. Jesu halvbror Jakob beskriver den så här:
”Den form av gudsdyrkan som är ren och obesudlad från vår Guds och Faders ståndpunkt är denna: att se till föräldralösa och änkor i deras betryck och att bevara sig utan fläck från världen.” (Jakob 1:27)
Det är inte så att du kan följa vilken som helst religiös sekt. Det kan vara farligt och leda dig vilse, eftersom det nu finns en stor mångfald motstridiga sekter med ledare som själva farit vilse eller har själviska motiv. I motsats härtill kommer sann gudsdyrkan att leda dig enligt ”visheten från ovan”, som är ”först och främst kysk, därefter fridsam, resonlig, redo att lyda, full av barmhärtighet och goda frukter, inte partisk, inte skrymtaktig”. — Jakob 3:17.
2. a) Varför har några av våra förfäder bytt religion? b) Vad är det därför förståndigt för oss att göra i denna tid? (1 Tessalonikerna 5:20, 21)
2 Somliga försöker rättfärdiga att de tillhör en viss religion med att säga: ”Vi och våra förfäder har dyrkat Gud på det här sättet i många generationer.” Men historien visar att många av dessa förfäder varit villiga att ändra sig, om de ansett det vara gagneligt. I Japan tillhörde alla människor shintoismen fram till 800-talet. Därefter drogs många människor till buddismen och godtog den religionen. I våra dagar säger de flesta japaner att de är buddister. Det beror på att deras förfäder inte hade inställningen: ”Mina föräldrars religion är god nog åt mig.” De var villiga att lyssna till någon annan. Nu för tiden är det många som lyssnar till bibeln.
3. Vilken missuppfattning rättade Jesus till när han talade om gudsdyrkan? (Jesaja 46:5—7)
3 Vilket slags gudsdyrkan rekommenderar egentligen bibeln? När Jesus var här på jorden, ansåg de flesta människor att ceremonier och formväsen var betydelsefulla ting i gudsdyrkan. Somliga dyrkade Gud på ett visst berg och andra i templet i Jerusalem. Jesus sade om dem:
”Den stund kommer, då ni varken på det här berget eller i Jerusalem skall tillbedja Fadern. Ni tillber vad ni inte känner. ... Den stund kommer, och den är här nu, då de sanna tillbedjarna skall tillbedja Fadern med ande och sanning, och Fadern söker ju efter sådana till att tillbedja honom. Gud är en Ande, och de som tillber honom måste tillbedja med ande och sanning.” — Johannes 4:21—24.
4. Vad menas med att tillbe Gud ”med ande och sanning”? (Lukas 10:27)
4 Vad menade Jesus med detta? Han menade att formalistisk gudsdyrkan i en helgedom eller kyrka och med pråliga ceremonier inte är vad Gud vill ha. Jehova Gud är ”Anden”. (2 Korintierna 3:18) När vi tillber Gud med ande och med hjärtan som känner uppskattning, så sätter han värde på vår tillbedjan, var vi än må befinna oss. Precis som Gud älskar oss och visar det genom alla de storslagna föranstaltningar han har gjort för oss, så kan också vi tillbe honom ”med ande” genom att visa vår kärlek till honom, såväl som till vår nästa. Vi kan tillbe Gud ”med sanning” genom att från hans ord, bibeln, lära känna vad hans uppsåt är för oss och sedan göra hans vilja. Att vi tillber ”med sanning” kräver också att vi bestämt förkastar alla religiösa lögner.
”GÅ UT FRÅN HENNE, MITT FOLK”
5. a) Vilket slags gudsdyrkan visar bibeln att vi bör undvika? (Jeremia 10:3—5) b) Hur beskriver Uppenbarelseboken den falska religionens världsvälde, och varför? (Jakob 4:4)
5 För att vår andliga gudsdyrkan skall vara godtagbar för Jehova måste vi fullständigt överge all falsk gudsdyrkan. Bibeln klargör detta mycket tydligt på ett antal ställen:
”Mina älskade, fly från avgudadyrkan.” ”Ni kan inte ha andel i ’Jehovas bord’ och demoners bord.” ”Små barn, var på er vakt mot avgudarna.” (1 Korintierna 10:14, 21; 1 Johannes 5:21)
Till detta fogar Uppenbarelseboken den kraftfulla befallningen: ”Gå ut från henne, mitt folk.” Gå ut från vem? Ut från ”det stora Babylon, modern till skökorna och till vämjeligheterna på jorden” — den falska religionens världsvälde, som omfattar både katolicismen, protestantismen och de icke-kristna religionerna, vilka allesammans förkastar bibelns sanning! Som vi tidigare sett består det stora Babylons andliga skökoliv i att hon ger tröst och stöd åt världsliga härskare och politiker. Hon har rentav organiserat sina egna av religion behärskade politiska partier. Tillsammans med sina sekteriska ”dotterreligioner” har hon understött diktatorer och andra politiska härskare i deras krig och program som gått ut på våld eller förtryck. Hon har sett vacker ut på ytan, när hon bekänt sig göra politiken ”ren”, ge de styrande en fernissa av helighet och välsigna deras krigsvapen. Men himmelen uppmanar oss kraftigt: Håll er borta från henne! De politiska makterna — hennes före detta ”älskare” — står nämligen i begrepp att förinta henne! — Uppenbarelseboken 17:3—5, 16; 18:4.
6. Kan du nämna några vanliga religiösa sedvänjor som härrör från det forntida Babylon?
6 Vi behöver därför avskilja oss från alla falska religiösa planer, läror och sedvänjor. Vad gäller det för sedvänjor? Den brittiske kardinalen Newman beskriver ett antal av dem i sitt verk Essay on the Development of Christian Doctrine (Avhandling om den kristna lärans utveckling), som utkom år 1878:
”Bruket av tempel och seden att inviga dessa åt särskilda helgon och att vid vissa tillfällen pryda dem med kvistar av träd; rökelse, lampor och ljus; offergåvor vid tillfrisknande från sjukdom; vigvatten; asyler; helgdagar och firandet av högtider, bruket av [religiösa] kalendrar, processioner, välsignelser över åkerfälten, prästerliga skrudar, tonsuren, ... vid en senare tidpunkt bruket av bilder, möjligen också den liturgiska sången.”
I sin avhandling talar kardinalen om att den katolska kyrkan ”helgat” dessa sedvänjor genom att uppta dem från de icke-kristna religionerna, trots att de, som han uttrycker det, är ”demondyrkans själva hjälpmedel och tillbehör”.
7. a) Vilka religiösa högtider godkänner inte Gud? b) Firas julen på Jesu födelsedag? c) Var har julsederna sitt ursprung enligt Encyclopedia Americana? d) Vilken inställning har de sanna tillbedjarna till julen, och varför det? (2 Korintierna 6:17) e) Vilken var den enda händelse som Kristus befallde sina efterföljare att fira? (Lukas 22:19, 20)
7 Sanningens Gud godkänner inte sådana sedvänjor. Han godkänner inte heller högtider som är grundade på babylonisk religion. Ett exempel på detta är den årligen återkommande julen, då man föreger sig fira Jesu födelse, trots att julen har sina rötter i det forntida Babylon. Bibeln visar att Jesus i själva verket föddes omkring den 1 oktober år 2 f.v.t. Men julfirandet den 25 december började inte förrän på 400-talet v.t., då den avfälliga kristenheten förband namnet ”Kristus” med nationernas uppsluppna orgier vid årets slut. I Encyclopedia Americana, 1959 års upplaga, band 6, heter det på sidan 622:
”De flesta av de seder som numera förbinds med julen var från början inga julseder, utan i stället förkristna och icke-kristna seder som upptagits av den kristna kyrkan. Saturnalierna, en romersk fest som firades i mitten av december, kom att utgöra mönstret för många av de glada julsederna. Från detta firande härrör till exempel det utstuderade festandet, gåvorna och de tända ljusen.”
Icke-kristna buddister, judar och andra i vissa delar av världen firar ”jul” med lika stor entusiasm som katoliker och protestanter. Julen är ofta förbunden med kommersialism och girighet. Den är inte kristen. Ingenstans i bibeln finner man något stöd för att fira Jesu födelsedag eller någon annans födelsedag, men vad Jesus verkligen befallde var att hans efterföljare varje år skulle fira hans död till ett ”minne”. Detta var därför att hans död var absolut nödvändig för människosläktets frälsning. — 1 Korintierna 11:23—26.
8. Varför är det angeläget och brådskande att vi tar avstånd från falsk religion? (Jeremia 51:6)
8 Sanningens levande Gud godkänner inte den falska religionens världsväldes avgudiska handlingar och politiska ”kurtis”. Allt detta identifierar sannerligen detta världsvälde som ”det stora Babylon”, om vilket det heter i Uppenbarelseboken 18:21:
”Och en stark ängel lyfte upp en sten lik en stor kvarnsten och slungade den i havet och sade: ’Så skall Babylon, den stora staden, med ett snabbt kast slungas ner.’”
Om vi skall undgå att bli ”delaktiga med henne i hennes synder” och i hennes förintelse, är det angeläget och brådskande att vi fullständigt avskiljer oss från falsk religion! — Uppenbarelseboken 18:2—4.
GUDSDYRKAN SOM GUD GODKÄNNER
9. Varför bör de sanna gudsdyrkarna församlas med varandra? (Efesierna 4:15, 16)
9 Aposteln Paulus beskriver med följande ord vad Guds sanna tillbedjare bör göra i denna tid:
”Låt oss hålla fast vid den offentliga bekännelsen av vårt hopp utan att vackla, ty han som gav löftet är trofast. Och låt oss tänka på varandra för att sporra till kärlek och förträffliga gärningar, i det vi inte underlåter att själva församlas, såsom några har för sed, utan uppmuntrar varandra, och det så mycket mer som ni ser dagen närma sig.” (Hebréerna 10:23—25)
Medan den dag snabbt närmar sig då Gud skall förinta det stora Babylon och alla andra orättfärdiga system och upprätta ett härligt paradis här på jorden, församlas de som älskar honom för att lära känna Guds ord och uppmuntra varandra.
10. Hur är vår personlighet inbegripen i sann gudsdyrkan? (Kolosserna 3:9, 10, 12—14)
10 Men sann gudsdyrkan inbegriper mycket mer än att församlas med andra som älskar Gud. För att vara godtagbara för Gud måste vi inte endast vända oss bort från falsk religion, utan också från världens fördärvliga levnadssätt. Aposteln Paulus råder oss att lägga av ”den gamla personligheten” med dess tygellöshet, orenhet och girighet. Han säger vidare:
”Ni skall förnyas i den kraft som påverkar ert sinne och skall ta på er den nya personligheten som blev skapad enligt Guds vilja i sann rättfärdighet och lojalitet.” (Efesierna 4:19—24)
Vårt levnadssätt bör därför vara moraliskt rent och andligen uppbyggande för dem vi har omkring oss. I lojalitet gentemot Gud bör vi godta honom som suverän i vårt liv.
11. Vilket annat mönster för sann gudsdyrkan gav Jesus? (Lukas 8:1)
11 Jesus själv angav mönstret för sann gudsdyrkan på ett annat viktigt sätt. Kort efter det att han blivit frestad av djävulen grep han sig an med det verk som beskrivs i Matteus 4:17:
”Från den tiden började Jesus predika och säga: ’Ändra ert sinne, för himmelriket har kommit nära.’”
Omkring tre år senare, i samband med rannsakningen inför Pilatus, bekräftade Jesus att vittnandet om sanningen beträffande Guds rike hade varit en viktig del av hans gudsdyrkan medan han befann sig på jorden. Han sade:
”Till detta har jag kommit i världen: att jag skulle vittna om sanningen. Var och en som är på samlingens sida, han lyssnar till min röst.” (Johannes 18:37)
Har du lyssnat till hans röst? Då kan också du få del av privilegiet att vittna om sanningen beträffande Guds rike, alldeles som Jesus gjorde.
12. Vilket mönster gav oss Jesus när det gäller bön? (Johannes 14:13, 14; 15:16)
12 En annan viktig del av sann gudsdyrkan är bön, som skall frambäras till Jehova i Jesu namn, hans som förmedelst sitt lösenoffer öppnade vägen för oss att nalkas Gud. Bibeln fördömer formalistiska, upprepade böner. Jesus själv sade:
”När ni ber, säg då inte detsamma om och om igen, alldeles som folk i nationerna gör; de föreställer sig nämligen att de skall bli hörda därför att de använder många ord. Gör er då inte lika dem; Gud, er Fader, vet ju vilka ting ni behöver innan ni ens ber honom. Så här skall ni alltså bedja.”
Jesus gav oss sedan en mönsterbön, inte för att den skulle upprepas som en ritual med hjälp av ett radband eller ett beläte, utan till att tjäna till vägledning för oss. Han sade att vi först och främst med rätta borde bedja om att vår himmelske Faders, Jehovas, namn skall bli helgat, att hans rike skall komma och att hans vilja skall ske här på jorden liksom i himmelen. I andra hand kunde vi be Gud om att ge oss vad vi behöver varje dag, att förlåta våra syndfulla tillkortakommanden och hjälpa oss att bevara vår ostrafflighet, trots ”den onde”, Satan. (Matteus 6:5—13) Alla böner, vare sig de frambärs enskilt, inom familjekretsen eller i en församlad skara, bör frambäras, inte som en skenhelig uppläsning, utan med uppriktigt hjärta. Våra böner måste vara helt och hållet fria från babyloniska religioners vidskepliga sedvänjor. ”Men är det farligt att befatta sig med vidskepelse?” kanske du undrar. Låt oss se.
[Bild på sidan 125]
Gud fäster inte avseende vid tempel och helgedomar, utan vid tillbedjan med ande
[Bild på sidan 128]
Julen är inte kristen
[Bild på sidan 131]
Jehovas tillbedjare kommer tillsammans för att studera Gud ord och delar med sig av goda nyheter åt sina medmänniskor