Kristen mogenhet — nödvändig för liv
”Håll er vakna, stå fasta i tron; skicka er som män, bli starka.” — 1 Kor. 16:13, NW.
1. Vilket samband har tillväxt med liv?
ATT växa upp är naturligt för alla jordiska livsformer som består av mer än en enda cell. Insekter, fåglar, fiskar, groddjur och däggdjur har allesammans en liten begynnelse, och de växer sedan på det av Gud fastställda sättet till dess de blir fullmogna, för att så fullgöra det uppsåt för vilket deras Skapare i sin oändliga vishet har gett dem tillvaro. Så är det också med människor — de föds inte fullvuxna, vare sig fysiskt eller mentalt. Och vi förväntar att barn skall växa upp och nå den fysiska, mentala och känslomässiga växt som kännetecknar ansvariga vuxna. Det är tydligt att liv i Guds anordning av tingen inbegriper tillväxt.
2. Vilken är den rätta synen på att vinna andlig mogenhet? Varför är det så?
2 Hos kristna förekommer också tillväxt från andlig barndom till andlig fullväxthet, kristen mogenhet. Denna andliga mogenhet är inte ett ouppnåeligt, gäckande mål och inte heller någonting som kan uppnås bara av ett utvalt fåtal. Det väntas helt naturligt att levande skapelser skall uppnå fysisk mognad, och på liknande sätt bör andlig mogenhet förväntas och eftersträvas av varje kristet ”barn”. Denna mogenhet är inom räckhåll för alla som uppbjuder den ansträngning som krävs. Hemort, erfarenhet, förmågor eller bakgrund i fråga om utbildning är inte avgörande faktorer. Aposteln Paulus uppmanade kristna som ännu inte blivit andligen vuxna att ”sträva framåt mot mogenhet”. (Hebr. 6:1, NW) För att göra det måste de först inse sitt sanna andliga tillstånd och sedan arbeta för att göra framsteg.
Hur man känner igen andlig omogenhet
3. Beskriv en omogen, ”köttslig” kristen.
3 Enligt bibeln är en omogen kristen ”köttslig”, dvs. han handlar vanligen enligt principer som följs av människor som är avlägsnade från Gud och Kristus. Under det första århundradet fanns det sådana omogna kristna i församlingen i Korint. Paulus kunde inte tala till dem ”såsom till andliga människor”, utan han måste tala till dem ”såsom till köttsliga människor, såsom till små barn i Kristus”. Han gav dem bara den kristna sanningens ”mjölk” att dricka, eftersom de inte var ”starka nog”. På grund av att de var ”köttsliga” rådde det svartsjuka, osämja och sekterism bland dem. — 1 Kor. 3:1—4, NW.
4. Vilka frågor kan vi ställa till oss själva för att avgöra om vi är ”köttsliga” eller inte?
4 Är några av oss sådana — ostadiga, fortfarande benägna att följa människor? Är somliga ”köttsliga” eller världsliga i sitt tänkesätt, så att de vanligtvis är kritiska mot sina bröder och det arbete dessa utför — i stället för att arbeta i harmoni tillsammans med dem under Kristi ledarskap? Är det några som ännu inte har utvecklat den kärlek som ger en motiv att göra sitt yttersta för den kristna församlingens uppbyggande? Då behöver de verkligen uppbjuda all kraft för att uppnå kristen mogenhet.
5. Varför uppmanade aposteln Paulus vissa kristna att ”sträva framåt mot mogenhet”?
5 Också under första århundradet hade en del kristna underlåtit att göra framsteg längre än till ”de elementära tingen i Guds heliga utsagor”. Det var så trots att de hade haft skälig tid på sig att växa tillräckligt — inte bara förvärva en fast och säker tro, utan också bli kvalificerade att undervisa andra på ett allmänt sätt. Lägg märke till aposteln Paulus’ kraftfulla ord till dem: ”Fastän ni borde vara lärare, om man tänker på tiden, behöver ni återigen någon som från början undervisar er om de elementära tingen i Guds heliga utsagor; och ni har blivit sådana som behöver mjölk, inte fast föda. Ty var och en som lever på mjölk är obekant med rättfärdighetens ord, ty han är ett barn. Men fast föda tillhör mogna människor, dem som genom användning har sin uppfattningsförmåga övad till att urskilja både rätt och orätt. Fördenskull, då vi nu har lämnat de första grunderna av läran om Kristus, låt oss sträva framåt mot mogenhet och inte åter lägga en grund.” — Hebr. 5:12—6:1, NW.
6. Hur kan somliga i vår tid behöva en liknande allvarlig förmaning?
6 Finns det några bland oss som har varit anslutna till den kristna församlingen i flera år och ännu inte kan undervisa andra om bibelns grundläror? Är det några som fortfarande, efter flera år av gemenskap med Guds folk, finner det svårt att låta sitt samvete skilja rätt från orätt? Vill de fortfarande att andra skall fatta beslut åt dem i samvetsfrågor? De som finner att de fortfarande behöver undervisning i grunderna i fråga om kristna läror och kristet liv bör helt visst arbeta hårt för att uppnå mogenhet. De kristna får inte likna byggningsmän som aldrig kommer längre än till byggnadens grundval, den ”grundval” som i detta fall är de elementära eller första lärorna om Kristus. De bör sträva framåt för att fullborda den överbyggnad som vilar på denna grundval, nämligen den mer avancerade läran om Guds uppsåt, sådant det uppenbarades genom hans Son.
7. Varför är den omogne kristne, som underlåter att anstränga sig för att växa upp andligen, i en farlig belägenhet?
7 Den omogne kristne som underlåter att anstränga sig för att bli fast i tron och inte gör framsteg längre än till de elementära tingen i Guds ord befinner sig i allvarlig fara. Han har ingen verklig kraft att stå emot den påtryckning som kommer genom villfarelse och falskt världsligt resonemang, och därför kan han ”kastas omkring liksom av vågor” och föras bort till ett ödesdigert slut. (Ef. 4:14, NW; Hebr. 6:4—8) De som förblir ”köttsliga”, hyser svartsjuka, avund och fiendskap, befinner sig likaså i en farofylld belägenhet inför Jehova Gud. Sådana egenskaper är bland det syndiga köttets gärningar, som kan hindra en att vinna liv. Det är som aposteln Paulus uttryckte det: ”Men köttets gärningar är uppenbara, och de är otukt, orenhet, tygellöshet, avgudadyrkan, utövande av spiritism, yttringar av fiendskap, osämja, svartsjuka, utbrott av förbittring, stridigheter, söndringar, sekter, avund, dryckenskap, vilt leverne och annat sådant. Vad dessa saker angår, vill jag varna er på förhand, liksom jag redan har varnat er: de som ägnar sig åt sådant skall inte få ärva Guds rike.” — Gal. 5:19—21, NW.
Hur man uppnår andlig mogenhet
8. Vilken är skillnaden mellan att uppnå andlig mogenhet och att uppnå fysisk mognad?
8 Men hur kan någon upphöra att vara en ”köttslig” människa och i stället uppnå andlig mogenhet? Till skillnad från fysisk mognad, som kommer automatiskt, uppnås andlig fullväxthet genom uppriktig ansträngning. Det kräver ödmjukhet och en äkta åstundan att forma sitt liv i enlighet med det mönster som finns uppgjort för de kristna i Guds ord. Det kräver studium och begrundan för att förvärva djup insikt om Guds vilja och uppsåt och att lära sig förtrösta på honom i stället för på mänskligt resonemang. Har du på detta sätt gjort ditt bästa med tanke på andlig tillväxt? Handlar du i överensstämmelse med bibelns råd: ”Håll er vakna, stå fasta i tron, skicka er som män, bli starka”? — 1 Kor. 16:13, NW; Hebr. 5:14.
9. Vilken verkan har studium och tillämpning av Guds ord på det kristna ”barnet”?
9 Allteftersom den som är ett kristet ”barn” fortsätter att studera Skrifterna och tillämpar det han lär sig, är hans framåtskridande i uppskattning av Guds sanning och av de svårare lärorna förbundet med en motsvarande tillväxt i hans andliga sätt att se och hans kristna personlighet. Förändringar äger rum i hans tänkesätt, i hans synsätt och i hans liv. Han finner att hans intressen och motiveringar blir förbundna med andliga angelägenheter, eftersom Guds sanning har en djupgående och gagnelig verkan på hans liv. Han följer uppmaningen från Guds ord: ”Sluta upp med att ta gestalt efter denna tingens ordning, och bli i stället förvandlade genom att göra om ert sinne, för att ni må kunna för er själva utröna Guds goda och välbehagliga och fullkomliga vilja.” — Rom. 12:2, NW.
10. Vilka förändringar äger rum då den kristne som är på väg mot mogenhet gör om sitt sinne?
10 Att den kristne som är på väg mot mogenhet på detta sätt gör om sitt sinne har en djupgående verkan på hans personlighet. Det världsliga synsättet, med dess resonemang, dess betoning av materiella ting och världsliga nöjen, ersätts steg för steg med ett intresse för andliga ting och för att göra Jehova Guds vilja. Köttets gärningar viker undan, och Guds andes frukter — kärlek, glädje, frid, långmodighet, omtänksamhet, godhet, tro, mildhet och självbehärskning — blir mer och mer uppenbara. En ny kraft eller förhärskande ande är i verksamhet inom honom. Han rättar sig efter bibelns råd: ”Ni skulle lägga av den gamla personligheten, som rättar sig efter ert forna handlingssätt och som fördärvas enligt sina bedrägliga begär, men ... ni skulle förnyas i den kraft som påverkar ert sinne och skulle ikläda er den nya personligheten, som skapades enligt Guds vilja i sann rättfärdighet och lojalitet.” — Ef. 4:22—24; Gal. 5:19—23; NW.
11. Vad är den ”kraft” som påverkar en mogen kristens sinne, och hur förmår den honom att reagera på situationer som kräver moraliska beslut?
11 När den gamla personligheten är avlagd och en ny kraft eller förhärskande ande påverkar sinnet, har den kristne nått fram till mogenhet. Tidigare var den kraft som påverkade hans sinne en kraft som var resultatet av de ting som lärs ut och upplevs i världen. Då dessa ting matades in i sinnet, utvecklades i honom vissa mönster när det gäller tänkesätt och hjärtats motivering. När han hörde att en angelägenhet krävde ett moraliskt beslut, ledde således denna kraft i hans sinne honom i världslig riktning. Men som mogen kristen har han en ny kraft eller ande som förmår honom att handla. Som en följd av att han regelbundet och hängivet studerar Guds sanningsord och av att Guds ande är i verksamhet gör denna påverkande kraft att han är benägen att gå i en riktning som präglas av rättfärdighet. När då en angelägenhet som inbegriper ett moraliskt beslut framläggs för honom, är hans sinne genom denna nya ”kraft” eller förhärskande inställning inriktat på ett rättfärdigt, andligt handlingssätt. Han bevarar på så sätt ett gott förhållande till Jehova Gud och kan vara säker på att vinna belöningen — evigt liv.
12. Vilken uppgift har de äldste när det gäller att hjälpa församlingens medlemmar att nå fram till mogenhet?
12 Ett av de främsta målen för den kristna församlingen, med dess ”gåvor i form av människor” (NW), äldste som tjänar som herdar och lärare, är att hjälpa alla att nå fram till denna mogenhet, att bli fast rotade i den kristna sanningen och att leva i överensstämmelse med den. Låt oss i detta hänseende lägga märke till aposteln Paulus’ ord i Efesierna 4:11—15 (NW): ”Han [Jesus Kristus, den kristna församlingens huvud] gav några som apostlar, några som profeter, några som evangelister, några som herdar och lärare, i syfte att uppnå de heligas återförande till rätta, för arbete som tjänare, för uppbyggandet av Kristi kropp, till dess vi alla når fram till enheten i tron och i den exakta kunskapen om Guds Son, till en fullvuxen man, till det mått av resning som tillhör Kristi fullhet; så att vi inte längre skulle vara barn, som kastas omkring liksom av vågor och förs hit och dit av varje lärdomsvind genom människors bedrägliga spel, genom illfundighet i att tänka ut villfarelse. Utan låt oss, i det vi talar sanningen, genom kärlek växa upp i allting till honom som är huvudet, Kristus.” Jämte det personliga studiet och tillämpningen av Guds ord kan alltså gensvar på den på bibeln grundade undervisning som kristna äldste ger vara en verklig hjälp när det gäller att göra framsteg mot mogenhet.
Faror för mogna kristna och för kristna som är på väg mot mogenhet
13. a) Är det möjligt för en mogen kristen att bli omogen? b) Vad kan hända med en mogen kristen, om han inte vakar över sitt uppförande?
13 Sedan de kristna har nått fram till mogenhet måste de vara aktsamma, så att de inte fördärvas eller blir brottsliga. En man kan inte bli ett barn genom att handla på ett barnsligt sätt, och en mogen kristen blir inte heller omogen genom orätta gärningar. Men han kan bli fördärvad och förlora sin godkända ställning inför Gud. Alla kristna behöver därför ta dessa inspirerade ord till hjärtat: ”Den som menar sig stå, han må se till, att han icke faller.” — 1 Kor. 10:12.
14. I vilken bemärkelse bör de kristna vara som barn och samtidigt som vuxna?
14 Vi måste vara på vår vakt mot att låta världen påverka vårt tänkesätt, förmörka det och förmå oss att handla dåraktigt. Bibeln uppmanar oss: ”Bli inte små barn i förståndsförmågor, men var barn i fråga om uselhet; bli emellertid fullvuxna i förståndsförmågor.” (1 Kor. 14:20, NW) De kristna behöver helt visst inte någon erfarenhet i uselhet och orätta gärningar, och inte heller bör de önska eller söka sådant. I fråga om att handla oärligt mot andra eller att uppträda som skrymtare eller att trakta efter umgänge som är sexuellt omoraliskt eller perverst bör de kristna vara som små barn — oskyldiga och oerfarna. Men när det gäller att skilja rätt från orätt, bör de vara som vuxna som står fasta för det som är rätt och inte så lätt rubbas av inställsamt tal.
15. Vilka former kan ”dåligt umgänge” ta, och varför kan också den mogne kristne bli fördärvad av sådant?
15 Orent och omoraliskt världsligt tänkesätt kan störta också den mogne kristne i fördärvet. Ingen är immun mot frestelse. Alla måste bekämpa köttets syndiga böjelser och undvika sådant som väcker upp de köttsliga begären. Därför är det förståndigt att rätta sig efter rådet från Guds ord: ”Låt er inte vilseledas. Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.” (1 Kor. 15:33, NW) Detta betyder att vi undviker att vara tillsammans med sådana som är utan tro, personer som har onda eller perversa böjelser och begär eller som uppträder på ett sådant sätt — otuktiga, äktenskapsbrytare, homosexuella, drinkare och sadister. Bör inte detta också inbegripa att vi håller sådana personer utanför vårt sinne genom att inte tänka på dem, inte läsa om dem för att få sinnlig njutning, inte se på dem på TV-rutan eller en filmduk för att få underhållning? På liknande sätt är vulgärt tal och oanständiga skämt och historier, som många världsmänniskor menar hör till ett ”vuxet” uppförande, försvagande för mogna kristna och skadligt för den som söker nå fram till kristen mogenhet. Sådant bör vi hålla oss borta från, alldeles som Guds ord råder: ”Må otukt och orenhet, av vad slag det vara må, eller girighet inte ens nämnas bland er, alldeles så som det anstår heliga människor; och inte heller ett skamligt uppförande eller dåraktigt tal eller oanständigt skämt, ting som inte är passande, utan fastmer tacksägelse.” — Ef. 5:3, 4, NW; 4:29—31; Kol. 3:5—10.
16. a) Vilken världslig inställning till materiella ting måste man vara på vakt mot? b) Varför räcker det inte med vetskapen om att materiella ting är förgängliga för att bekämpa lystnaden efter pengar?
16 Världens omättliga lystnad efter pengar och materiell vinning är någonting annat som vi måste stå emot. Att erkänna de materiella rikedomarnas förgänglighet är emellertid inte tillräckligt för att bekämpa denna lystnad. Många människor i världen vet mycket väl och tillstår beredvilligt att man med pengar visserligen kan köpa det nödvändigaste i livet, men inte de verkligt viktiga tingen — glädje, god hälsa, mänskligt förstånd. Ändå strävar de med feberaktig iver mot materialistiska mål. Om en kristen skulle tillåta att denna ande fick grepp om honom, skulle den försåtligt undergräva hans uppskattning av andliga ting. Den skulle rentav kunna tillintetgöra hans tro. Bibeln säger: ”Kärleken till pengar är en rot till alla slags skadliga ting, och genom att sträcka sig efter denna kärlek har några blivit ledda vilse från tron och har genomborrat sig överallt med många smärtor.” — 1 Tim. 6:10, NW.
17. Vad måste man göra för att stå emot att störtas i fördärvet genom otillbörlig omsorg om livets angelägenheter eller genom begär efter rikedomar?
17 För att hindra att detta händer oss måste vi fortsätta att med uppskattning begrunda de andliga rikedomarnas långt större värde. Vi bör inte låta otillbörlig omsorg om livets nödtorft beröva oss den trösterika övertygelsen att Jehova Gud vårdar sig om sitt folk. Jesus Kristus gav denna försäkran: ”Er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta [mat, kläder och husrum]. Fortsätt därför med att först söka riket och hans rättfärdighet, så skall alla dessa andra ting även ges er. Alltså: bekymra er aldrig för nästa dag, ty nästa dag kommer att ha sina egna bekymmer.” (Matt. 6:32—34, NW) Ja, vi bör låta oss nöja med det nödvändigaste i livet. Det är inte förgängliga materiella rikedomar, utan gudaktig hängivenhet, som ger bestående vinning till resultat. Vår gudaktiga hängivenhet gör det möjligt för oss att åtnjuta andlig hälsa och förnöjsamhet och håller fram löftet om evigt liv. — 1 Tim. 4:8; 6:6—8.
18. a) Vad slags tvivel kan uppstå i sinnet hos mogna kristna och hos dem som är på väg mot mogenhet? b) Vilken verkan kan sådana tvivel ha på den kristne?
18 Tvivel kan likaså ha en skadebringande verkan på mogna kristna såväl som på dem som är på väg mot mogenhet. Också för mogna kristna kan det ibland vara så att de inte helt och fullt förstår en detalj som gäller Skriften. Om de skulle låta detta ta ifrån dem deras sinnesfrid och förnöjsamhet, skulle de lätt kunna dras bort från det som är verkligt betydelsefullt, dvs. den trogna tjänsten för Jehova Gud. Andra framför ibland personliga teorier om hur vissa skriftställen skall förklaras. På grund av att Guds folks församling i vår tid inte erkänner sådana förklaringar som sanning, börjar de finna fel och tvivla på att Jehova står bakom sitt folk. (Jämför Johannes 6:53, 66—69; Lukas 12:42—44.) Ytterligare andra blir alltför bekymrade över en del medtroendes uppfattningar eller handlingar. De börjar se på ofullkomliga människor, bedömer hela församlingen från den utgångspunkten och förlorar snart sin glädje i att undervisa andra om sanningen. De börjar tvivla på att de som de åtnjutit glädjefylld andlig gemenskap med verkligen är Guds hängivna folk. — Jämför Kolosserna 3:13, 14.
19. Vad kan man göra, om man börjar hysa tvivel med avseende på den kristna församlingen?
19 Vad kan du göra, om det skulle uppstå tvivel av detta slag i ditt sinne? Bönfall ödmjukt Jehova Gud om vishet. Du kan vara förvissad om att han kommer att ge dig den vishet du behöver för att bemästra vilken som helst prövosam situation. Lärjungen Jakob skrev: ”Om någon av eder brister i vishet, så må han utbedja sig sådan från Gud, som giver åt alla villigt och utan hårda ord, och den skall bliva honom given.” (Jak. 1:5) Dra också nytta av den hjälp som de äldste i Jehovas kristna vittnens församling kan ge. Genom att tala med någon som har god insikt i Guds ord finner du ofta att hans objektiva kommentarer hjälper dig att röja tvivlen ur vägen och på nytt finna verklig glädje i din tjänst för Gud.
20. Vad bör de mogna kristna och de som är på väg mot mogenhet göra på grund av att de har evigt liv i sikte?
20 Om det är några som ännu inte har nått fram till kristen mogenhet, bör de därför ”sträva framåt” mot den och vara på sin vakt mot världens fördärvliga inflytande. Om vi redan är mogna kristna, må vi då ”fortsätta att vandra ordningsfullt enligt denna rutin” och inte låta oss bli fördärvade. Må vi bruka vår mogenhet så att den blir till största nytta, i det vi skickar oss som män, blir starka och hjälper andra som ännu inte har nått den kristna mogenhetens mål, så att vi alla tillsammans når vårt slutliga mål — Guds godkännande som betyder evigt liv. — Fil. 3:12, 14—16, NW; Gal. 6:1, 2; 1 Kor. 16:13, 14.