”Försök att likna honom”

”Med ett ord: Som Guds kära barn, försök att likna honom.” — Ef. 5:1, New English Bible.

1. a) Hur kan den naturliga benägenheten att efterlikna andra påverka en person? b) Vem är det bibeln särskilt uppmuntrar oss att efterlikna?

VARJE människa försöker någon gång att efterlikna någon annan. Barn försöker efterlikna sina föräldrar eller, mycket ofta, andra barn som de leker med. Om de försöker efterlikna goda egenskaper, är det till nytta för dem. Om de efterliknar det som är ont, är det till skada för dem själva. Det är intressant att lägga märke till att vi uppmanas att ”bli ... Guds efterliknare, såsom älskade barn”. (Ef. 5:1, NW) Kan vi verkligen vara Guds efterliknare? Låt oss se om det alls finns en sådan möjlighet.

2. Hur blev den första människan danad, enligt 1 Moseboken 1:26, 27, och vad betyder detta för alla avkomlingarna?

² Bibeln talar om för oss vad som hände i begynnelsen, för omkring 6.000 år sedan, då Gud skapade människan: ”Gud sade: ’Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika.’ ... Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.” (1 Mos. 1:26, 27) Den första boken i bibeln, Första Moseboken, fortsätter sedan: ”Gud välsignade dem; Gud sade till dem: ’Varen fruktsamma och föröken eder och uppfyllen jorden och läggen den under eder.’” (1 Mos. 1:28) Vid det här laget har det kommit att finnas milliarder människor, allesammans avkomlingar av Adam och Eva, som borde ha varit Guds, sin Faders, avbild, varit honom lika. Och Gud var deras Fader. Detta kan vi få bevisat genom att läsa det Lukas skrev i Luk. kapitel 3, vers 38, i sin evangelieskildring, som talar om ”Adam, som var son av Gud”. Adam var alltså Guds son, och vi härstammar allesammans från Adam. När han skapades, ägde han Guds egenskaper, hans goda egenskaper vishet, rättvisa, kärlek och makt. Adam var en fullkomlig människa. — 5 Mos. 32:4.

3. Hur kommer det sig att människor i vår tid inte fullkomligt återspeglar Guds egenskaper?

³ Men det har blivit annorlunda sedan dess. Varför det? På grund av att Adam blev olydig mot Gud. Och även om somliga människor i viss mån visar de goda egenskaper som ursprungligen nedlades i den fullkomliga människan, är det synden som har överhanden. Aposteln Paulus uttryckte det mycket väl i Romarna 5:12: ”Genom en enda människa har synden kommit in i världen och genom synden döden; och så har döden kommit över alla människor, eftersom de alla, hava syndat.” Följaktligen har döden härskat ”som konung” från Adam fram till nuvarande tid. Vilken skam! (Rom. 5:14, NW) Är detta slutet på allt? Nej! Guds ord, bibeln, håller fram ett hopp för oss med orden: ”Såsom i Adam alla dö, så skola ock i Kristus alla göras levande.” (1 Kor. 15:22) Hur har detta blivit ombesörjt?

Jesus Kristus, ”den osynlige Gudens avbild”

4. Genom vilken anordning har det blivit möjligt för avkomlingar av Adam att vinna evigt liv?

⁴ Kom ihåg detta: Efter Adams fall var Jehova Gud fortfarande i högsta grad intresserad av människorna, och det var hans uppsåt att människor skulle uppfylla denna jord. Men Guds rättvisa måste tillfredsställas, och därför sörjde Gud för en återlösare eller förlossare åt Adams avkomlingar. Bibeln meddelar oss: ”Så högt älskade Gud världen [av människor], att han utgav sin enfödde Son [som en lösen], för att var och en som tror på honom icke skall gå förlorad utan ha evigt liv.” (Joh. 3:16, Hd) Vilken kärlek! Guds Son framträdde som fullkomlig människa på så sätt att han föddes genom jungfrun Maria. Han var verkligen, som vi skulle kunna kalla honom, den ”andre Adam” eller andre fullkomlige mannen på jorden. (1 Kor. 15:45) Han utgöt sitt liv och köpte hela den mänskliga familjen. Jesus Kristus visade sig vara människornas återlösare, precis som det är förklarat: ”Människosonen kom ... för att ge sin själ till en lösen i utbyte mot många.” (Matt. 20:28, NW) De kristna förstår att det finns ”en Gud, och en medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, som gav sig själv till en motsvarande lösen för alla”. — 1 Tim. 2:5, 6, NW.

5. a) Vilken likhet fanns det mellan den förste mannen, Adam, och Jesus Kristus? b) Om vi skall likna Gud, vems föredöme måste vi då följa?

⁵ Vi kan säga om denne ”andre Adam”, Jesus Kristus, att också han liknade sin Fader i himmelen. (Hebr. 1:3) ”Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde av allt skapat.” (Kol. 1:15, NW) De kristna uppmanas att vandra värdigt Jehova för att helt och fullt behaga honom. (Kol. 1:10, NW) De som vill likna Jehova Gud bör alltså blicka upp till Kristus Jesus som sitt föredöme, så att de vandrar i hans fotspår.

6. a) Vilken egenskap, som Jesus ägde, gjorde det möjligt för honom att bringa sig i hel och full överensstämmelse med Faderns vilja? b) När vi studerar det som Jesus sade och gjorde, vilken annan person blir vi då bättre bekanta med? Varför är det så?

⁶ Jesus danades till sin himmelske Faders avbild, men han sökte aldrig bli jämlik Gud. Vi läser: ”Kristus Jesus, vilken, fastän han var till i Guds gestalt, inte alls tänkte på att sätta sig i besittning av något, nämligen att han skulle bli jämlik Gud. Nej, utan han utblottade sig själv och antog en slavs gestalt och blev lik människor. Vad mera var, när han befann sig i människoskepnad, ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden, ja, döden på en tortyrpåle.” (Fil. 2:5—8, NW) Vi ser således att Jesus Kristus själv, när han hade en fullkomlig människas skepnad, blev lydig mot allting som Jehova Gud sade att han skulle göra. De som vill bli ”Guds efterliknare” måste vandra i överensstämmelse med den väg Jesus vandrade, eftersom Jesus sade: ”Den som icke älskar mig, han håller icke mina ord; och likväl är det ord, som I hören, icke mitt, utan Faderns, som har sänt mig.” (Joh. 14:24) Jesus liknade sin Fader, Jehova Gud, så mycket och var i så hög grad i samklang med hans rättfärdiga vägar och liv, att när han talade, var det som åhöraren hörde inte någonting som Jesus tänkt ut i sin egen fantasi. Varför var det så? Därför att bibeln säger: ”Sonen kan icke göra något av sig själv, utan han gör allenast, vad han ser Fadern göra; ty vad han gör, det gör likaledes ock Sonen. Ty Fadern älskar Sonen och låter honom se allt vad han själv gör; och större gärningar, än dessa äro, skall han låta honom se.” — Joh. 5:19, 20.

7. Var finner vi skildringen av det goda exempel som Jesus gav oss?

⁷ I denna tid har vi i bibeln skildringen av detta underbara exempel som gavs av Jesus Kristus, Guds enfödde Son. Under trettiotre och ett halvt år som människa här på jorden visade han att han liknade sin Fader i himmelen. Han gav helt visst ett fullkomligt exempel på en som var danad till Guds avbild. Även om han var en människa, var han verkligen Guds Son, den ”andre Adam”, som tar bort världens synd. — Joh. 1:29.

8. Förverkligandet av vilket hopp beror på att vi gör allvarliga ansträngningar att likna Gud?

⁸ De kristna i vår tid förmanas allvarligt att göra en särskild ansträngning för att likna Jehova Gud, och det finns inga skäl för en kristen att ge upp försöken. Om en kristen i denna tid hyser jordiska förhoppningar och förväntar att få leva för evigt efter det att Kristi Jesu messianska tusenårsregering har nått sitt slut, måste han helt visst vid den tiden återspegla Guds avbild och likhet. Varför det? Jo, när Kristus Jesus överlämnar allting åt Fadern, måste var och en som då är vid liv på jorden vara en son av Gud genom Kristus — alldeles som Jehova sade: ”Till vår avbild, till att vara oss lika.” Jehovas uppsåt kommer då att ha blivit fullgjort, nämligen att de första människorna skulle vara fruktsamma och föröka sig och uppfylla jorden. — 1 Mos. 1:26—28; Rom. 8:20, 21.

Kan syndiga människor likna Gud?

9. a) Gör det förhållandet, att vi är födda i synd, att det är omöjligt för oss att försöka likna Gud? b) Genom att visa i synnerhet vilken egenskap kan vi ge bevis på att vi försöker?

⁹ Under den nuvarande tingens ordning är människans naturliga benägenhet inriktad på att göra orätt. Detta beror på att människan är född i synd och formad i orättfärdighet. Men ändå lyder Guds ord i Efesierna, kapitel 5, med början i vers 1, enligt The New English Bible: ”Med ett ord: Som Guds kära barn, försök att likna honom, och lev i kärlek, alldeles som Kristus har älskat er och har utgett sig för er skull som en gåva och ett offer, vars vällukt behagar Gud.” Vi vet att Jehova Gud sände sin Son i världen, och hans offer på tortyrpålen utgjorde priset eller lösen. Men Jesus gjorde någonting mera. Han gav oss ett fullkomligt föredöme att följa! Han var en ostrafflig människa, och därför bör vi likna honom i vår kärlek. Kristus älskade oss helt visst, annars skulle han aldrig ha dött på tortyrpålen — en fruktansvärd död — för att åstadkomma lösenoffret. Detta levnadssätt, detta föredöme som Jesus gav, var någonting mycket ljuvligt för Jehova, någonting som behagade honom. Redan innan Jesus betalade lösenpriset med sitt blod sade Johannes döparen om Jesus: ”Se, Guds lamm, som borttager världens synd!” — Joh. 1:29.

10. a) Vilket bibliskt exempel visar att också en ofullkomlig människa kan vara ”klanderfri och rättrådig” inför Gud? b) Vilken utmaning i fråga om Job framställde Satan?

¹⁰ Om vi vandrar den livets väg som Kristus Jesus vandrade, då försöker vi helt visst också likna Jehova Gud, hans Fader och vår Fader i himmelen. Det är mycket lätt att säga: ”Men jag är ofullkomlig, och jag kan inte göra det som Jesus gjorde.” Men kom ihåg att det har funnits en ofullkomlig människa på jorden som vandrade i ostrafflighet och behagade Gud ända till slutet av sitt liv. Detta skedde långt före den tid då Jesus levde på jorden. Mannens namn var Job. Bibelboken Job omtalar för oss att den här mannen bodde i Us’ land och att han var ”en ostrafflig och redlig man”, en man som levde ett ”klanderfritt och rättrådigt liv”. (Job 1:1, 1917; New English Bible) Job trodde verkligen på Gud, och han flydde det onda. Han hade sju söner och tre döttrar och var mycket framgångsrik. Han hade mycket stora hjordar av får och boskap och kameler och var en mycket betydande man i Österlandet. Bibelns skildring säger oss att medan Job gladde sig åt all denna framgång och välsignelse från Jehova Gud inträffade följande: ”Nu hände sig en dag, att Guds söner kommo och trädde fram inför HERREN [Jehova], och Åklagaren [Satan] kom också med bland dem. Då frågade HERREN Åklagaren: ’Varifrån kommer du?’ Åklagaren svarade HERREN och sade: ’Från en vandring utöver jorden och från en färd omkring på den.’ Då sade HERREN till Åklagaren: ’Har du givit akt på min tjänare Job? Ty på jorden finnes icke hans like i ostrafflighet och redlighet, ingen som så fruktar Gud och flyr det onda.’ Åklagaren svarade HERREN och sade: ’Är det då för intet, som Job fruktar Gud? Du har ju på allt sätt beskärmat honom och hans hus och allt vad han äger; du har välsignat hans händers verk, och hans boskapshjordar hava utbrett sig i landet. Men räck ut din hand och kom vid detta allt som han äger; förvisso skall han då mitt i ansiktet tala förgripliga ord mot dig.’ HERREN sade till Åklagaren: ’Välan, allt vad han äger vare givet i din hand; allenast mot honom själv må du icke räcka ut din hand.’ Så gick Åklagaren bort ifrån HERRENS ansikte.” — Job 1:6—12.

11, 12. a) Under vilka erfarenheter bevisade sig Job trogen mot Gud? b) Hur blev han belönad för att han försökte likna Gud?

¹¹ Från och med detta ögonblick gjorde Satan allt han kunde för att bryta Jehovas tjänare Jobs ostrafflighet och göra slut på hans klanderfrihet, men Job dukade inte under ens för Satans hårda och grymma behandling. Hans barn dödades, han förlorade all sin rikedom, och längre fram var det så kallade visa män som besökte honom för att tala om för honom hur orätt han hade, men detta avskräckte honom inte från att följa sin trogna kurs. Job gav dessa så kallade vänner svaret: ”Jag har hört mycket sådant som detta. Usla tröstare ären I alla.” (Job 16:2, Åk) Ja, det blev så eländigt att Job utropade till Gud: ”Graven väntar mig.” (Job 17:1, Åk) Men Job dog inte. Han fortsatte att vara trogen och klanderfri inför Gud, också mitt ibland alla sina motståndare. Till sist heter det i bibelns skildring att ”HERREN välsignade slutet av Jobs levnad ännu mer än begynnelsen, så att han fick fjorton tusen får, sex tusen kameler, ett tusen par oxar och ett tusen åsninnor. Och han fick sju söner och tre döttrar. Den första dottern kallade han Jemima, den andra Kesia och den tredje Keren-Happuk. Och så sköna kvinnor som Jobs döttrar funnos icke i hela landet; och deras fader gav dem arvedel bland deras bröder. Och Job levde därefter ett hundra fyrtio år och fick se sina barn och barnbarn i fyra led. Sedan dog Job, gammal och mätt på att leva.” — Job 42:12—17.

¹² När vi läser igenom skildringen av hela Jobs liv och ser hur han tog itu med alla sina problem, kan vi helt visst säga, alldeles som Gud gjorde, att han var en man som levde ett klanderfritt och rättrådigt liv och fruktade Gud och flydde det onda. Job försökte likna Gud. Han blev belönad för sin ostrafflighet, och han kommer att få ytterligare belöning i sinom tid. Jakob skrev om honom: ”Ni har hört om Jobs uthärdande och har sett den utgång som Jehova gav, att Jehova är mycket ömsint i sin tillgivenhet och barmhärtig.” — Jak. 5:11, NW.

13. Hur kan någon likväl reagera på dessa exempel?

¹³ Någon kan säga: ”Det var lätt för Kristus Jesus, en fullkomlig människa, att bevara ostraffligheten och vandra klanderfritt inför sin Gud. Och det kan hända att det har funnits en Job, en ofullkomlig människa, som gjort i stort sett detsamma. Men hur kan vi göra det i denna tid?” Ja, hur kunde man göra det också på aposteln Paulus’ tid? Tänk på att Paulus förmanade församlingen i Efesus: ”Som Guds kära barn, försök att likna honom, och lev i kärlek, alldeles som Kristus har älskat er.” (Ef. 5:1, 2, New English Bible) Bad Paulus dessa kristna att göra det omöjliga? Inte alls!

Att bli ”lydiga barn” — inte upprorsmakare

14. Vad måste man hata för att vara en Guds efterliknare?

¹⁴ Psalmisten uttryckte det mycket väl. Han sade: ”Ni som älskar Jehova, hata det som är ont.” (Ps. 97:10, NW) Om vi skall hata det som är ont, då bör vi veta vad som är ont och göra det motsatta. Gör gott! Paulus hjälper oss med råd i fråga om vad som är ont. I sitt brev till efesierna fortsatte han: ”Otukt och orenhet, av vad slag det vara må, och girighet skolen I, såsom det anstår heliga, icke ens låta nämnas bland eder, ej heller ohöviskt väsende och dåraktigt tal och gyckel; sådant är otillbörligt. Låten fastmer tacksägelse höras. Ty det bören I veta, och det insen I också själva, att ingen otuktig eller oren människa har arvedel i Kristi och Guds rike, ej heller någon girig, ty en sådan är en avgudadyrkare.” (Ef. 5:3—5) Vi ser alltså av detta att en kristen måste vara moraliskt ren och anständig. Hans tal måste vara korrekt och riktigt, när han talar med andra människor. Han får inte vara girig. Han kommer att handla ärligt i förhållande till individer han har omkring sig. Kort sagt: Han hatar det som är ont, om han verkligen älskar Jehova Gud. Och om man vill likna Gud, gör man sannerligen inte det som Paulus just har nämnt här.

15. a) Över vilka kommer Guds dom, enligt vad Paulus säger? b) Hur visar de att de är upproriska?

¹⁵ Vad händer med dem som ägnar sig åt just det som Paulus nämner — otukt, gyckel och girighet? Han säger: ”Låt ingen bedra er med falskt tal, ty för en sådan livsförings skull kommer Guds vrede över dem som vägrar att lyda honom. Ha ingenting att göra med dem!” (Ef. 5:6, 7, Hd) Gud är mycket uttrycklig. Hans vrede, en förskräcklig dom, skall komma över dem som vägrar att lyda honom, är upproriska mot honom. Adam var upprorisk. Han lyssnade inte till Gud, trots att han hade fått egenskaperna vishet, rättvisa, kärlek och makt och fick det väl sörjt för sig i fråga om utmärkta levnadsförhållanden. Ändå ville han bestämma själv vad som var gott och vad som var ont. Men att besluta i fråga om detta är Jehovas företrädesrätt. Han är Skaparen av universum och Skaparen av allt levande, och han vill att alla levande förnuftsbegåvade skapelser skall likna honom; han uppmanar oss, trots att vi är ofullkomliga, att göra det. Gud älskar människorna och är intresserad av dem. Är vi intresserade av Jehova Gud? Om vi inte är intresserade, om vi försmår hans väg och vill gå vår egen väg och själva fatta alla våra beslut, tvärtemot Guds råd, då kan vi förvänta den vrede som kommer över dem som är upproriska och vägrar att lyda honom. Den kraftfulla allvarliga förmaning, som genom Paulus kommer till den kristna församlingen, går ut på att de kristna inte skall ha någonting att göra med dessa upprorsmakare som ”vägrar att lyda” — dem som går tvärtemot Guds väg.

16. Vilken inställning i fråga om otukt måste undvikas av dem som vill äga Guds ynnest?

¹⁶ Vi vet vad otukt är, men i denna tid finns det religiösa människor som kommer med ogenerade uttalanden om att det inte är något orätt med föräktenskapligt umgänge och inte heller med homosexualitet. Men säger inte bibeln att äkta säng må bevaras obesmittad och att män som ligger med män är avskyvärda inför Gud och skall få Guds dom? Det gör den verkligen. (Hebr. 13:4; Rom. 1:27, 32) Om någon påstår att han är kristen och försöker likna Gud genom att följa den livskurs som Jesus Kristus utstakade för oss, bör han alltså se till att han gör en särskild ansträngning för att leva som kristen, så att han äger Guds ynnest och rika välsignelse. — 1 Kor. 6:18; 1 Tess. 4:3, 8.

17. När Petrus dryftade de förändringar som de kristna måste göra i livet, vad slags människor uppmanade han dem då att vara?

¹⁷ När någon blir kristen, måste han göra stora förändringar i sitt liv. Aposteln Petrus skrev ett brev till de första kristna och uttryckte det på följande sätt: ”Såsom lydiga barn må ni sluta upp med att låta er gestaltas i överensstämmelse med de begär som ni förut hyste i er okunnighet, utan i överensstämmelse med den helige som kallade er må ni också själva bli heliga i allt ert uppförande, eftersom det är skrivet: ’Ni måste vara heliga, därför att jag är helig.’” (1 Petr. 1:14—16, NW) Det är intressant att lägga märke till att Petrus här tilltalar Guds församling som ”lydiga barn”. Om de skall vara lydiga mot Guds ord, kommer de helt visst att sluta upp med att låta sig gestaltas i överensstämmelse med sina begär, och de kommer helt visst inte att vandra den väg de tidigare vandrat. De kommer i stället att försöka likna Gud och vandra i Kristi Jesu fotspår.

Hur man får gagn av Guds kärlek

18. När vi visar kärlek, vad måste vi då göra för att visa oss vara vår himmelske Faders söner?

¹⁸ När Jesus var här på jorden, sade han följande till sina åhörare: ”Ni har hört att det sades: ’Du skall älska din nästa och hata din fiende.’ Men jag säger till er: Fortsätt att älska edra fiender och att bedja för dem som förföljer er; så att ni må visa er vara söner till er Fader som är i himlarna, ty han låter ju sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. Ty om ni älskar dem som älskar er, vilken belöning får ni då?” (Matt. 5:43—46, NW) Om du skall visa dig vara en son till din Fader, alldeles som Kristus Jesus, då måste du inte bara älska din nästa, utan du måste också visa kärlek till dina fiender. Gör du det?

19. Vad måste allt Guds folk fatta och förstå, enligt vad som framhålls i Efesierna 3:18, 19?

¹⁹ Vi finner i Herrens ord, i 1 Johannes 4:11, följande uttalande: ”Mina älskade, om Gud så har älskat oss, då äro ock vi pliktiga att älska varandra.” När någon blir kristen, måste han utveckla djupa rötter. Han måste försöka uppnå den fullhet som Gud kräver. Paulus skrev till efesierna och uttryckte saken på följande sätt: ”Att I mån vara rotade och grundade i kärleken, så att I tillika med alla de heliga till fullo förmån fatta, vad bredden och längden och höjden och djupet är, och så lära känna Kristi kärlek, som övergår all kunskap. Ty så skolen I bliva helt uppfyllda av all Guds fullhet.” (Ef. 3:17—19) Guds ord uppmuntrar de kristna att göra en uppriktig ansträngning att fatta den kärlek som visas genom Kristus och att, i det de efterliknar honom, försöka likna Gud. De kristna måste sträva efter att göra detta.

20. Hur är det som Paulus skrev om kärlek i Romarna 8:31—39 till god uppmuntran för oss?

²⁰ Vi får god uppmuntran till detta av aposteln Paulus. Han skrev: ”Vad skola vi nu säga härom? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss? Han som icke har skonat sin egen Son, utan utgivit honom för oss alla, huru skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom? Vem vill anklaga Guds utvalda? Gud är den som rättfärdiggör. Vem är den som vill fördöma? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har uppstått; och han sitter på Guds högra sida, han manar ock gott för oss. Vem skulle kunna skilja oss från Kristi kärlek? Månne bedrövelse eller ångest eller förföljelse eller hunger eller nakenhet eller fara eller svärd? Så är ju skrivet: ’För din skull varda vi dödade hela dagen; vi hava blivit aktade såsom slaktfår.’ Nej, i allt detta vinna vi en härlig seger genom honom som har älskat oss. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andefurstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken någon makt i höjden eller någon makt i djupet, ej heller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.” — Rom. 8:31—39.

21. a) Varför uppmanade Paulus andra att efterlikna honom? b) Vilket ansvar har vi alla i detta hänseende?

²¹ Paulus hade full förtröstan på att Jehova älskade honom, och därför strävade han ivrigt efter att vara en Guds efterliknare. När Paulus skrev till filipperna, sade han följaktligen: ”Detta, som I haven lärt och inhämtat och haven hört av mig och sett hos mig, det skolen I göra; och så skall fridens Gud vara med eder.” (Fil. 4:9) Aposteln Paulus var fullt medveten om att vi alla begår felsteg, men han visste att han försökte allt han förmådde och gav bröderna det rätta föredömet. Detta var orsaken till att han sade: ”Mina bröder, varen ock I mina efterföljare och sen på dem som vandra på samma sätt som jag, eftersom I ju haven oss till föredöme.” (Fil. 3:17) Äldste, såväl som andra som har varit i sanningen under lång tid, och även de som har varit i sanningen en kort tid, har ett stort ansvar att gå före med rätt exempel, alldeles som Paulus gjorde. Om de inte gör det, kan det bli till en stötesten för andra bröder inom Guds organisation, så att dessa snavar och faller. Vi får denna förmaning av Paulus: ”Bliven icke för någon till en stötesten, varken för judar eller för greker eller för Guds församling; varen såsom jag, som i alla stycken fogar mig efter alla och icke söker min egen nytta, utan de mångas, för att de skola bliva frälsta.” — 1 Kor. 10:32, 33.

22. Vad kan hjälpa oss att få framgång i våra ansträngningar att likna Gud?

²² Paulus hade precis samma ande gentemot människorna som Jehova Gud har. Han lärde detta av Jehova. Han visste att man behöver älska sina medmänniskor och ge dem hel och full möjlighet att vinna evigt liv. Detta var orsaken till att han i den följande versen sade: ”Bli mina efterliknare, såsom jag är Kristi.” (1 Kor. 11:1, NW) Paulus höll blicken fäst på Guds Son. Han visste att Jesus var fullkomlig och att han gav ett underbart föredöme i fråga om att försöka vara precis som hans Fader, och därför kände Paulus det på samma sätt. Paulus visste vad som fanns upptecknat i Guds ord, och därför förmanade han oss alla: ”Påminn er dem som har ledningen bland er, som har talat Guds ord till er; och när ni begrundar hur deras vandel utfaller, efterlikna deras tro.” (Hebr. 13:7, NW) Vi vill inte följa den gamla världens vägar. Vi kan befinna oss i den, men vi är inte någon del av den. Det bästa föredöme som vi kan följa är det som Jehova Gud själv ger. När Jesus var på jorden, sade han också att ”den som har sett mig har också sett Fadern”. (Joh. 14:9, NW) Om vi alltså vill efterlikna Jehova Gud, likna honom, då vill vi helt visst likna Kristus Jesus, en ostrafflig människa.

[Bild på sidan 102]

Adam var Guds son, danad ”till Guds avbild”, och vi härstammar alla från Adam

[Bild på sidan 103]

När vi efterliknar Jesus Kristus, liknar vi Gud, eftersom Jesus liknade sin Fader i himmelen. Johannes döparen sade att Jesus är ”Guds Son”