Kapitel 11

Ingenting ont och fördärvligt i det andliga paradiset

1. Vems moraliska egenskaper återspeglar konungen över det andliga paradiset?

DET har sagts att vilken som helst mänsklig regerings moral representerar vad det styrda folket självt är. Detta är en iakttagelse som världsliga statsmän själva gjort. Detta är emellertid inte fallet bland dem som nu bebor det andliga paradis som den suveräne Herren Jehova har upprättat för sina tillbedjare på jorden. Han har i egenskap av universell suverän insatt deras härskare, deras konung, över dem. De utvalde inte och insatte inte själva sin konung över sig, en konung som liknade dem själva och som följaktligen skulle se mellan fingrarna med deras materialistiska, själviska, syndfulla levnadssätt. De som befinner sig i det andliga paradiset vill i stället ha en konung som är en avbild av Jehova Gud, och de vill efterlikna sin gudagivne konung, vara som han är. I moraliskt och religiöst avseende vill de vara vad de är på grund av vad deras gudfruktige konung är. Ja, genom vad de är vill de representera det som deras messianske konung är, till hans ära.

2, 3. I vilka ordalag beskriver Jesaja 11:6—8 de personlighetsförändringar som åstadkoms hos den messianske konungens undersåtar?

² Den messianske konungens personlighet påverkar personligheten hos hans undersåtar i det andliga paradiset på ett utmärkt, uppbyggande sätt. Jesajas profetia pekar i den riktningen. Omedelbart efter det att profeten Jesaja beskrivit den messianske konungs egenskaper och handlingar som Jehova Gud upprest säger han vidare:

³ ”Då skola vargar bo tillsammans med lamm och pantrar ligga tillsammans med killingar; och kalvar och unga lejon och gödboskap skola sämjas tillhopa, och en liten gosse skall valla dem. Kor och björnar skola gå och beta, deras ungar skola ligga tillhopa, och lejon skola äta halm likasom oxar. Ett spenabarn skall leka invid en huggorms hål och ett avvant barn sträcka ut sin hand efter basiliskens öga [håla, My].” — Jesaja 11:6—8.

4. a) Vad för något i denna beskrivning är ovanligt, särskilt när det gäller vilddjuren? b) Har sådana förhållanden någonsin varit rådande på jorden?

⁴ I denna förunderliga profetiska bild har djuren blivit radikalt påverkade av något, i synnerhet vilddjuren på marken. De vilda djuren jagar inte längre de tämda djuren för att äta upp dem. De har blivit tama och ofarliga genom att de lämnat sitt köttätande liv och blivit vegetarianer. Det var ju så det var på jorden, ja, i Edens lustgård, innan Jehova Gud satte det fullkomliga människoparet där. Och fastän Adam och Eva blev skapade på en jord som myllrade av djurliv, var de inte rädda för att bli angripna av djuren, och även Adam och Eva var båda vegetarianer. Varför framställer då profetian en sådan omställning i djurvärlden? Varför målas denna profetiska bild av fridsamhet och trygghet upp för oss?

5. Vad är tydligen syftet med denna ljuvliga beskrivning?

⁵ Tydligen för att visa vad som äger rum bland människorna, sedan den messianske konungen och domaren Jesus Kristus blivit insatt på tronen i himmelen och börjat härska över dem. Men det bör utan tvivel inte vara på ett sätt i djurvärlden och på ett annat sätt i människovärlden. Den ena måste återspegla den andra. Den lägre sfären måste återspegla den högre sfären. Ett paradisiskt förhållande måste råda dem emellan.

6. a) Var någonstans har en sådan förvandling ägt rum, och sedan när? b) Vad är det som åstadkommer förändringen?

⁶ En sådan förvandling av sedan länge medfödda egenskaper har ännu inte ägt rum i djurriket. Nej, trots att den messianske konungen har regerat i himmelen sedan slutet på hedningarnas tider år 1914. Denna förvandling av egenskaperna i djurvärlden var emellertid avsedd att återspegla den förvandling som äger rum bland människorna. I överensstämmelse med denna avsikt har en sådan förvandling, som profetian förutsäger beträffande djurvärlden, faktiskt ägt rum i Jehovas återförda tillbedjares andliga paradis. Det har förhållit sig så sedan de med början år 1919 blev befriade från det stora Babylon, som bär på blodskuld. All denna förvandling sker genom ”Jehovas andes” verksamhet och även därför att den messianske konungen, som ”Jehovas ande” vilar på, regerar över det andliga paradisets innebyggare. — Jesaja 11:1, 2, NW.

7, 8. a) Vilket slags läggning hade tidigare många som nu befinner sig i det andliga paradiset, och vad för något bidrog till detta tillstånd? b) Hur är orden i Efesierna 2:1—3 väl tillämpliga på dem som befinner sig i det andliga paradiset?

⁷ Inte alla de som nu bor i Guds ynnests andliga paradis hade tidigare en fridsam läggning likt det tämda lammet eller killingen eller kon eller gödboskapen. Många, förmodligen det stora flertalet, hade en läggning som liknade den rovlystna vargens eller panterns eller det unga lejonets eller björnens eller huggormens eller basiliskens. Detta har i synnerhet varit fallet sedan världen år 1914 trädde in i vad man kallat ”våldets tidsålder” — detta år som utmärktes av att krig bröt ut i världsomfattande skala, världskrig. Detta bidrog inte till att förbättra läggningen och böjelserna hos folk i allmänhet. Till och med den vanliga anständigheten började urarta till vad den är i våra dagar. De ord som riktades till den kristna församlingen i Efesus i Mindre Asien för nitton hundra år sedan kan precis lika väl riktas till alla dem som bor i det andliga paradiset:

⁸ ”Så har han ock gjort eder levande, eder som voren döda genom de överträdelser och synder, i vilka I förut vandraden efter denna världs och tidsålders sätt, i det I följden fursten över luftens härsmakt, över den andemakt, som nu är verksam i de ohörsamma. Bland dessa voro förut också vi allasammans, där vi vandrade i vårt kötts begärelser och gjorde, vad köttet och sinnet ville; och vi voro genom vår natur hemfallna åt vredesdomen, vi likasom de andra.” — Efesierna 2:1—3.

9, 10. Vad sade aposteln Paulus om hur medlemmar av de kristna församlingarna i Korint och Rom tidigare levat?

⁹ När aposteln Paulus skrev till den kristna församlingen i Korint i Grekland, talade han klart och tydligt om vad slags världsliga människor medlemmar av denna församling tidigare varit: ”Veten I då icke, att de orättfärdiga icke skola få Guds rike till arvedel? Faren icke vilse. Varken otuktiga människor eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare, varken de som låta bruka sig till synd mot naturen eller de som själva öva sådan synd, varken tjuvar eller giriga eller drinkare eller smädare eller roffare skola få Guds rike till arvedel. Sådana voro ock somliga bland eder, men I haven låtit två eder rena, I haven blivit helgade, I haven blivit rättfärdiggjorda i Herrens, Jesu Kristi, namn och i vår Guds Ande.” — 1 Korintierna 6:9—11; se även Kolosserna 3:5—8.

¹⁰ När aposteln Paulus skrev till församlingen i Rom i Italien, varnade han också de kristna för att glida tillbaka till sitt tidigare världsliga levnadssätt: ”Ni känner tiden, att stunden redan är inne för er att vakna upp ur sömnen, ty nu är vår frälsning närmare än då vi blev troende. Natten är långt liden; dagen har närmat sig. Låt oss därför lägga av de gärningar som hör mörkret till och ta på oss ljusets vapen. Låt oss vandra anständigt såsom om dagen, inte i bullersamma festupptåg och dryckesorgier, inte i olovligt könsumgänge och tygellöshet, inte i osämja och svartsjuka; utan ta på er Herren Jesus Kristus, och gör inte på förhand upp planer för de ting köttet har begär till.” — Romarna 13:11—14, NW.

11. a) Hur uppvisade många, som nu befinner sig i det andliga paradiset, tidigare rovdjurslika egenskaper? b) Vad har åstadkommit en förändring av deras personlighet?

¹¹ Det är därför mycket sannolikt att många av de mer än två millioner innebyggare, som i våra dagar njuter gagnet av det andliga paradis Gud frambragt åt dem, varit och fortfarande är tvungna att kämpa emot den rovdjurslika läggning, de djuriska tendenser, som kännetecknar sådana rovdjur som omtalas i Jesaja 11:6—8. I denna världskrigens tidsålder tog några av dessa innebyggare bokstavligen del i dessa världskonflikter och i de mindre krig som förekommit dessemellan, och de handlade faktiskt som hungriga vilddjur, när de dödade eller försökte döda sina medmänniskor. Andra innebyggare var delaktiga i företag eller ägnade sig åt verksamhet som inriktar sig på att utnyttja människors svagheter och lura dem för självisk vinnings skull utan att ta hänsyn till vilken fysisk och mental skada som vållas dessa offer. Men med hjälp av Jehovas heliga ande har de nu genomgått en personlighetsförändring. Hans förordnade konung över det andliga paradiset, den messianske konungen, som Jehovas ande vilar på, tillåter inte att man djuriskt lever på varandra i denna Jehovas tillbedjares andliga besittning. (Efesierna 4:20—24; Kolosserna 3:10, 11) Kristlig, broderlig kärlek uppfyller paradiset.

12. Hur har Jesu ord i Matteus 18:1—4 påverkat dem som befinner sig i det andliga paradiset?

¹² I bildligt avseende bor alltså tämda vargar tillsammans med lamm, och pantrar ligger tillsammans med killingar. Kalvar och gödboskap och unga lejon sämjas ständigt tillhopa. I stället för att björnar skulle leva på kor och deras kalvar, lever björnar och kor och deras ungar tillsammans på vegetarisk föda. Man ser till och med lejon äta halm liksom oxar. I det andliga paradiset har man åtlytt konungens, Jesu Kristi, ord: ”Om I icke omvänden eder och bliven såsom barn, skolen I icke komma in i himmelriket. Den som nu så ödmjukar sig, att han bliver såsom detta barn, han är den störste i himmelriket.” (Matteus 18:1—4) Det är alltså nu som om en liten gosse skulle valla vilddjur på marken.

13. Tillämpningen av vilken skriftenlig regel har hjälpt dem att uppnå det tillstånd som profeten Jesaja förutsade? Ge skäl för svaret.

¹³ Något som bidrar till denna fridsamhet och till att man inte djuriskt lever på varandra i det andliga paradiset är att dess innebyggare lever enligt regeln att de inte är någon del av denna världen. (Johannes 15:19; 17:14—16) Under första världskriget, åren 1914—1918, gick somliga medlemmar av kvarlevan av det andliga Israel med på att utföra vapenfri tjänst i krigshärarna, och på så sätt ådrog de sig blodskuld, eftersom de blev delaktiga i samhällsansvar för det blod som utgöts under kriget. Men år 1939, det år då andra världskriget bröt ut, förklarade hela kvarlevan av det andliga Israel och även de som tillhörde den ”stora skaran” av fårlika följeslagare att de tog ståndpunkt till förmån för fullständig neutralitet i förhållande till alla världsliga konflikter, oavsett nationalitet. Deras ståndpunkt fastslogs, då artikeln ”Neutralitet” publicerades i The Watchtower för 1 november 1939 (Vakttornet, 1 januari 1940). De har inte vikit från denna ståndpunkt en enda gång sedan dess. I överensstämmelse med detta har de heller aldrig blandat sig i eller ens tagit del i någon nations politik, som är förbunden med så mycken smutskastning och som uppväcker så mycken fientlighet och så många splittrande hatkänslor.

14. Vilken frukt odlas i det andliga paradiset, och hur bidrar detta till uppfyllelsen av det som förutsades i Jesaja 11:6—8?

¹⁴ Jehovas andes frukt odlas i enlighet med aposteln Paulus’ råd: ”Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, långmodighet, omtänksamhet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning. Mot sådana ting finns ingen lag. För övrigt har de som hör Kristus Jesus till hängt köttet på pålen tillsammans med dess lidelser och begär. Om vi lever genom ande, så låt oss också fortsätta med att vandra ordningsfullt genom ande. Låt oss inte bli självupptagna, så att vi eggar upp varandra till inbördes tävlan och avundas varandra.” (Galaterna 5:22—26, NW) Eftersom det inte finns någon tävlingsanda, någon rivalitet eller något ärelystet upphöjande av sig själv över andra, finns det heller inte något giftigt baktaleri eller någon illvilja. Det är som när den giftiga basilisken eller huggormen känner sig säker och väljer att inte använda sitt farliga gift, så att ett spenabarn kan leka invid en huggorms hål och ett nyligen avvant barn kan sträcka ut sin hand över den ljusa öppningen till basiliskens håla.

LIVGIVANDE KUNSKAP FINNS ÖVERALLT

15, 16. Var i Jesajas bok finner man en parallell profetia, och vad anges där i fråga om tiden för uppfyllelsen?

¹⁵ En parallell profetia i Jesajas inspirerade bok anger tiden för detta fridfulla, trygga andliga paradis. För att få reda på tiden för profetians uppfyllelse måste vi ta del av de verser som leder fram till denna parallella profetia. Vi läser alltså:

¹⁶ ”Ty de förra bedrövelserna äro då förgätna och dolda för mina ögon. Ty se, jag vill skapa nya himlar och en ny jord; och man skall ej mer komma ihåg det förgångna eller tänka därpå. Nej, I skolen fröjdas och jubla till evig tid över det som jag skapar; ty se, jag vill skapa Jerusalem till jubel och dess folk till fröjd. Och jag skall jubla över Jerusalem och fröjda mig över mitt folk, och där skall icke mer höras gråt eller klagorop. ... De skola icke möda sig förgäves, och barnen, som de föda, drabbas ej av plötslig död; ty de äro ett släkte av HERRENS välsignade, och deras avkomlingar få leva kvar bland dem. Och det skall ske, att förrän de ropa, skall jag svara, och medan de ännu tala, skall jag höra. Då skola vargar gå i bet tillsammans med lamm, och lejon skola äta halm likasom oxar, och stoft skall vara ormens föda. Ingenstädes på mitt heliga berg skall man då göra, vad ont och fördärvligt är, säger HERREN.” — Jesaja 65:16—25.

17. När gick denna profetia första gången i uppfyllelse, och vad för något var då orsak till ”jubel”?

¹⁷ Den första uppfyllelsen eller miniatyruppfyllelsen av denna storslagna profetia tjänar som ett profetiskt mönster till att förebilda profetians slutliga uppfyllelse i full skala. Jesajas profetias uppfyllelse i liten skala eller miniatyr ägde rum sedan de landsförvista judarna återförts till sitt hemland, Juda land, på den persiske erövraren Cyrus den stores tid. Så småningom blev Jerusalem återuppbyggt på sin tidigare plats, och denna heliga stad blev en orsak till ”jubel”, när Jehovas tempel blev återuppbyggt där på sin förutvarande plats och hans återupplivade tillbedjan utövades av de återinsatta prästerna och leviterna. Skildringen av detta finns upptecknad i Esras och Nehemjas böcker.

18. När sker den slutliga uppfyllelsen av denna profetia, och vad är det vid den tiden som åstadkommer den förutsagda förvandlingen?

¹⁸ Den större och slutliga uppfyllelsen kommer följaktligen under en liknande period av återställelse. Den sker under den tidsperiod då kvarlevan av andliga israeliter blir återförd från slaveri under det nutida stora Babylon till sin rättmätiga andliga besittning i Jehovas förnyade ynnest. Enligt 1900-talets historia ägde detta rum under det år som följde på första världskrigets slut. Det modiga återupplivandet av det fria och öppna förkunnandet av ”dessa goda nyheter om riket” över hela världen år 1919 visade att den befriade kvarlevan av andliga israeliter hade blivit återförd till sin gudagivna andliga besittning på jorden. Under Guds välsignelse och under Jehovas heliga andes verkan förvandlades den smorda kvarlevans andliga besittning till ett andligt paradis. Det är i denna besittning Jehova Guds tillbedjares andliga skönhet förhärligar honom, och det är också där som det råder broderlig frid, endräkt och trygghet.

19. Identifiera det Jerusalem som är en orsak till ”jubel” i denna slutliga uppfyllelse av profetian.

¹⁹ Det Jerusalem, som Jehova Gud har skapat som en orsak till ”jubel” och som han själv jublar över, är inte huvudstaden i den judiska republiken Israel, utan det himmelska Jerusalem, till vilket kvarlevan av det andliga Israel nalkas. (Hebréerna 12:22—29) Det är sätet för det messianska riket, som föddes i himmelen vid slutet av hedningarnas tider år 1914. (Uppenbarelseboken 12:1—5) Denna stad ligger på det himmelska Sions berg, Jehovas ”heliga berg”, där den messianske konungen, Jesus Kristus, har stått upp i konungslig makt. — Psalm 2:6; Uppenbarelseboken 14:1—5.

20. Varför fick kvarlevan av det andliga Israel alltsedan år 1919 rätta till sin förståelse av bibelns profetior?

²⁰ Tiden för uppfyllelsen av Jesajas profetia om förvandlingen av djurens läggning sträcker sig följaktligen från efterkrigsåret 1919 och framåt. Detta år utgjorde början av en period av undervisning och utbildning i Guds skrivna ord från den ståndpunkten att bibelns profetior bäst kan förstås sedan de gått i uppfyllelse. Vi behövde därför rätta till våra tidigare uppfattningar, och den överlevande kvarlevan av andliga israeliter behövde återanpassas till efterkrigstidens realiteter och möjligheter. Predikandet av ”dessa goda nyheter om riket” skulle nu inte gälla en kommande himmelsk regering, utan Guds messianska rike, som nu varit upprättat i himmelen sedan slutet kom för de hedniska ”nationernas fastställda tider” på hösten år 1914. Den befriade kvarlevan skulle hädanefter vara vittnen åt Herren Gud, som år 1914 hade tagit i besittning sin stora makt att regera förmedelst sin Smordes rike. (Matteus 24:14; Lukas 21:24; NW; Uppenbarelseboken 11:15—17) Detta reviderade program av biblisk undervisning hade en djupgående inverkan på kvarlevan. Det styrde in deras verksamhet i den rätta riktningen.

21. Hur förutsades i Jesaja 11:9 verkan av detta undervisningsarbete?

²¹ Detta undervisningsarbete och dess omformande verkan omtalas med följande ord i fortsättningen av Jesajas profetia: ”Ingenstädes på mitt heliga berg skall man då göra, vad ont och fördärvligt är, ty landet skall vara fullt av HERRENS [Jehovas] kunskap, likasom havsdjupet är fyllt av vattnet.” (Jesaja 11:9) Pronomenet ”man” i denna vers kan ha avseende på de vilda djur som just omtalats i de tre föregående verserna. Dessa verser beskrev hur vargen, pantern, lejonet, björnen, huggormen och basilisken inte gjorde något ont vare sig mot husdjur eller mot oskyldiga barn.

22. Vilka är det i verkligheten som till följd av denna undervisning inte längre gör något ont och fördärvligt?

²² Det måste emellertid vara så att dessa potentiellt farliga djur här används som illustrationer i profetian, eftersom dessa djur inte skulle kunna bli mentalt påverkade av att landet blir fullt av kunskapen om Jehova. Den verkliga tillämpningen av pronomenet ”man” gäller följaktligen innebyggarna i Guds andliga paradis för hans återställda kvarleva av det andliga Israel på jorden. Det är dessa förnuftsbegåvade, gudfruktiga människor som skulle bli förvandlade i fråga om sina böjelser och strävanden genom att få del av ”Jehovas kunskap”.

23—26. a) Vilket namn lade Vakttornets publikationer i överensstämmelse med profetian allt större eftertryck vid? b) Belys detta från Vakt-Tornet för 1 april 1921.

²³ I Sällskapet Vakttornets publikationer började följaktligen den högste Gudens egennamn, Jehova, komma i förgrunden för att tydligare identifiera honom som tidigare hade omtalats med den allmänna titeln Herren eller Herren Gud. I sjätte paragrafen i den ledande artikeln ”Saliga äro de som icke frukta” i The Watch Tower för 1 augusti 1919 (Vakt-Tornet, 1 april 1921) liknades till exempel den situation som den befriade kvarlevan av det andliga Israel befann sig i vid det forntida Israels situation, då man stod i begrepp att gå över floden Jordan in i det utlovade landet under ledning av Mose efterträdare, Josua. Israeliterna behövde uppmuntran att tåga framåt, och det hette vidare i paragrafen:

²⁴ ”Josua var liksom Mose en ödmjuk man och hade föga förtroende till sin egen styrka, men han ägde en stark tro på Gud och visade sådan tro genom att uppmuntra folket att gå framåt och taga i besittning det, som Gud lovat dem. Men Josua behövde uppmuntran, och det folk han skulle leda behövde uppmuntran för att fullfölja de gärningar, Jehova hade förelagt dem att utföra. Gud började en sådan uppmuntran med att säga: ’Så stå nu upp och gå över denna Jordan . . .’”

²⁵ Paragraf åtta (sidan 103) i samma artikel talade om den triumf domaren Gideon vann. Det hette där: ”Israeliterna hade varit slappa i sin tro och lydnad mot Jehova. Midjaniterna tillätos komma, och de hotade att taga den fruktbaraste delen av deras land i besittning. Trohet från Israels sida skulle hava förhindrat det hotande infallet. Midjaniterna kommo i en stor här, mer än 200.000 man stark, och lägrade sig för att bereda sig till strid mot israeliterna. Jehova hade för avsikt att bringa till stånd en stor seger över dessa hans folks fiender och att utdriva dem ur löftets land. ... Jehova gav Gideon den stora hedern att bliva redskapet i hans hand för Israels befrielse. ... På Jehovas anvisning tillkallade Gideon sedan frivilliga från israeliterna för att bekämpa midjaniternas härar. ...”

²⁶ I följande paragraf heter det om Gideons lilla skara av 300 speciellt utvalda frivilliga: ”Denna lilla skara på 300 ägde just de element av karaktären, som behaga Jehova.” Och så vidare hela artikeln igenom, ända fram till sista paragrafen, där det bland annat hette: ”Det är endast de renhjärtade som äro fullkomliga i kärleken, därav följer i enlighet med Jesu ord, att de orädda, de i kärlek fullkomliga, äro de som komma att mottagas i riket och skåda Jehova.” — Sidan 108.

27. a) Vad är ”landet”, som enligt förutsägelsen i Jesaja 11:9 är fullt av Jehovas kunskap? b) Med vilket drag i det nya förbundet stämmer denna ökning av ”Jehovas kunskap” överens?

²⁷ ”Jehovas kunskap” började alltså sprida sig och uppfylla ”landet”, dvs. den andliga besittning som tillhör den återförda kvarlevan av det andliga Israel, ”Guds Israel”. (Galaterna 6:16) Denna kvarleva befinner sig i det nya förbundet, för vilket Jesus Kristus var medlare mellan Gud och det andliga Israels ”heliga nation”. Ett av dragen i detta bättre förbund framhålls i följande profetiska ord: ”Då skola de icke mer behöva undervisa varandra, icke den ene brodern den andre, och säga: ’Lär känna HERREN [Jehova]’; ty de skola alla känna mig, från den minste bland dem till den störste, säger HERREN. Ty jag skall förlåta deras missgärning, och deras synd skall jag icke mer komma ihåg.” (Jeremia 31:31—34; Hebréerna 8:7—12) Följaktligen var det bara på sin plats att den andliga besittning som tillhör kvarlevan av det kristna ”Guds Israel” skulle bli full av Jehovas kunskap ”likasom havsdjupet är fyllt av vattnet”.

28. a) Hur påverkas den som äger ”Jehovas kunskap” av denna kunskap? b) Vad representeras av det ”heliga berg”, som omtalas i Jesaja 11:9 och där man inte gör något ont och fördärvligt?

²⁸ ”Jehovas kunskap” gör något för den som äger den. Den sägs vara orsaken till att ”ingenstädes på mitt heliga berg skall man då göra, vad ont och fördärvligt är”, enligt vad Jehova säger i Jesaja 11:9. Eftersom det ”heliga berget” är regeringssätet och förebildades av Sions berg, där kung David satt på ”Jehovas tron”, används uttrycket ”ingenstädes på mitt heliga berg” i representativ mening. Det har inte avseende på bara det himmelska Sions berg, utan avser det andliga Israels hela domän här på jorden. Det avser den befriade och återförda kvarlevans nuvarande andliga besittning alltsedan år 1919. Den som tidigare var ett skott ”ur Isais avhuggna stam” och som Herren Gud har insatt på det himmelska Sions berg, på sitt ”heliga berg”, erkänns och åtlyds av kvarlevans medlemmar som den messianske konungen. — Jesaja 11:1; Hebréerna 12:22; Psalm 2:6.

29. Varför förvandlar ”Jehovas kunskap” personligheten hos dem som äger denna kunskap?

²⁹ Vad beror det på att ”Jehovas kunskap” förvandlar det andliga paradisets innebyggare så att de blir oskuldsfulla, inte fördärvliga? Det beror på att den innebär mycket mer än att bara ha upplysningar om honom. Att känna honom betyder att erkänna honom i sådan utsträckning att man lever i enlighet med hans vilja. ”Därav”, säger den kristne aposteln Johannes, ”veta vi, att vi hava lärt känna honom, därav att vi hålla hans bud. Den som säger sig hava lärt känna honom och icke håller hans bud, han är en lögnare, och i honom är icke sanningen. Den som icke älskar, han har icke lärt känna Gud, ty Gud är kärleken. Och vi hava lärt känna den kärlek, som Gud har i oss, och vi hava kommit till tro på den. Gud är kärleken, och den som förbliver i kärleken, han förbliver i Gud, och Gud förbliver i honom. Ty däri består kärleken till Gud, att vi hålla hans bud; och hans bud äro icke tunga.” — 1 Johannes 2:3, 4; 4:8, 16; 5:3.

FÖLJDERNA AV ATT INTE KÄNNA JEHOVA

30. Vad sade Jeremia om dem som inte känner Jehova i kontrast till dem som gör det?

³⁰ De sorgliga följderna av att man inte känner Jehova, inte erkänner honom, inte vill veta av honom, har förkunnats av hans profeters mun. Under de sista fyrtio åren innan Jerusalem och dess tempel förstördes och de överlevande judarna fördes bort till Babylon förklarade Jehova till exempel genom sin profet Jeremias mun: ”Mitt folk är oförnuftigt, de vilja ej veta av mig. De äro dåraktiga barn och hava intet förstånd. Visa äro de till att göra, vad ont är, men att göra, vad gott är, förstå de ej.” (Jeremia 4:22) ”Den som vill berömma sig, han berömme sig därav att han har förstånd till att känna mig: att jag är HERREN, som gör nåd, rätt och rättfärdighet på jorden. Ty till sådana har jag behag.” — Jeremia 9:24; 1 Korintierna 1:21.

31, 32. Vad sade profeten Hosea vid ett tidigare tillfälle om följderna av att israeliterna inte kände Gud?

³¹ Någon tid innan tiostammarsriket Israel år 740 f.v.t. omstörtades av det assyriska världsväldet blev också profeten Hosea inspirerad att säga till israeliterna: ”Hören HERRENS ord, I Israels barn. Ty HERREN har sak med landets inbyggare, eftersom ingen sanning och ingen kärlek och ingen Guds kunskap finnes i landet. [Vad hade följden blivit?] Man svär och ljuger, man mördar och stjäl och begår äktenskapsbrott; man far fram på våldsverkares vis, och blodsdåd följer på blodsdåd. Därför ligger landet sörjande, och allt som lever där försmäktar, både djuren på marken och fåglarna under himmelen; själva fiskarna i havet förgås. Det är förbi med mitt folk, därför att det ej får någon kunskap. Men eftersom du har förkastat kunskap, därför skall ock jag förkasta dig, så att du upphör att vara min präst. Och såsom du har förgätit din Guds lag, så skall ock jag förgäta dina barn.”

³² ”Därför har jag utdelat mina hugg genom profeterna, därför har jag dräpt dem genom min muns tal; så skall domen över dig stå fram i ljuset. Ty jag har behag till kärlek och icke till offer och till Guds kunskap mer än till brännoffer.” — Hosea 4:1—3, 6; 6:5, 6.

33. Varför är förhållandena i det andliga paradiset så annorlunda i jämförelse med dem som enligt profeten Hoseas beskrivning var rådande i det forntida Israel?

³³ Följderna av att man förkastat ”Guds kunskap” var allvarliga och ödesdigra för tiostammarsriket Israel och Juda rike. När vi ser de dåliga biverkningar som åtföljde detta förkastande av den allra viktigaste kunskapen, inser vi varför de som bor i det andliga paradis som tillhör kvarlevan av det andliga Israel inte gör vad ont och fördärvligt är. Det beror på att Jehovas hälsosamma ”kunskap” uppfyller deras välsignade andliga besittning precis som havsdjupet är fyllt av vattnet. Denna kunskap är djup som havet, djup som oceanen, liksom de ”sju haven” som omfamnar hela jordklotet.

34. Vad framhävde Jesus i bön till sin Fader som ett grundläggande krav för att vinna evigt liv?

³⁴ När Jesus Kristus frambar bön för sina trogna apostlar, sade han med rätta till Jehova, sin himmelske Fader: ”Detta betyder evigt liv, att de inhämtar kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” (Johannes 17:3, NW) Det andliga paradisets innebyggare i våra dagar inhämtar fortfarande kunskapen om Jehova och om hans messianske konung, Jesus Kristus, och härav följer att det andliga livet i den paradisiska besittning, som tillhör dem som känner Jehova, är fridfullt och tryggt.

”EN SIGNAL FÖR FOLKEN”

35. a) Vilka förutom den smorda kvarlevan befinner sig nu i det andliga paradiset, och särskilt sedan när? b) Hur framgår det av Jesaja 11:10 att detta skulle ske?

³⁵ I vår tid, särskilt sedan det markerade året 1935, är den smorda kvarlevan av andliga israeliter inte de enda som bor i detta bildliga paradis, där ingen gör vad ont och fördärvligt är mot människor eller djur. Nu har också en ständigt ökande ”stor skara” av förvandlade, fårlika människor, som söker Jehovas kunskap, börjat sluta sig till kvarlevan. I fortsättningen av Jesajas profetia förutsades det att detta skulle ske. Efter den ljuvliga beskrivningen av det andliga paradiset heter det vidare i Jesaja 11:10 (NW): ”Och det skall ske på den dagen att det skall vara Isais rot som skall stå upp som en signal för folken. Till honom skall också nationerna frågande vända sig, och hans viloplats skall bli härlig.”

36. a) Vilken tid avses med uttrycket ”på den dagen”? b) Vem är ”Isais rot”, som omnämns i denna profetia?

³⁶ Det är ”på den dagen”, sedan hedningarnas tider utlöpte år 1914, som detta måste ske. Isais symboliska ”rot” är den förhärligade messianske konungen, Jesus Kristus. Den kristne aposteln Paulus lämnar inget rum för tvivel beträffande detta. Han citerar nämligen denna profetia i Jesaja 11:10 enligt den grekiska Septuagintaöversättningens lydelse för att rikta uppmärksamhet på Guds frikostighet och storsinthet, när han håller fram ett storslaget hopp för de icke-judiska nationerna. Paulus skriver alltså i Romarna 15:12 (NW): ”Och åter som Jesaja säger: ’Isais rot skall vara där och en som står upp för att styra nationer; till honom skall nationer sätta sitt hopp.’”a

37. Varför var aposteln Paulus’ hänvisning till Jesaja 11:10 på sin plats redan då i det första århundradet?

³⁷ Det var passande att aposteln Paulus citerade och använde denna profetia i Jesaja 11:10 med avseende på icke-judiska eller hedniska troende. Det var då omkring tjugo år efter det att den italiske centurionen Kornelius i Caesarea blivit omvänd till kristendomen, vid vilken tidpunkt Jehova Gud började ta emot hedniska troende i den kristna församlingen. De omskurna, judiska troende måste därför undertrycka sina tidigare fördomar mot hedningarna, människorna i de icke-judiska nationerna, och välkomna dem som bröder i församlingen av Jesu Kristi lärjungar.

38, 39. a) Men när uppfylldes förutsägelsen att ”Isais rot” skulle ”stå upp”? b) På vilka sätt kan det sägas att Jesus Kristus verkligen är ”Isais rot”?

³⁸ Profetian är emellertid i synnerhet tillämplig ”på den dagen”. Vi har befunnit oss på den dagen sedan Guds messianska rike föddes i himmelen år 1914. Då stod den förhärligade Jesus Kristus, ”Isais rot”, upp i Rikets makt för att ta itu med alla jordens nationer. (Matteus 25:31, 32) Han var genom kung David avkomling av Isai från Betlehem, men ändå kunde han med rätta kallas en ”Isais rot”. Det berodde på att den kungliga släktlinje som löpte från Isai, Davids far, blev återupplivad i Jesus Kristus. Om det inte hade varit för Jesus Kristus, som kom mer än sex hundra år efter det att babylonierna störtat de davidiska kungarna i Jerusalem, skulle den kungliga släktlinjen från Isai så småningom ha dött ut. Och år 1914, då Jesus Kristus blev insatt på tronen i himmelen, hade hela den tidsperiod förlöpt som kallas hedningarnas tider (2.520 år) och som började då de davidiska kungarnas tron omstörtades år 607 f.v.t.

³⁹ Jesus Kristus gav alltså ny livskraft åt denna släktlinje av messianska kungar, som från början sköt upp från Isai. Och när vi vidare kommer ihåg att Jesus Kristus sade: ”Jag är uppståndelsen och livet”, förstår vi att han måste bli en livgivande ”rot” åt Isai genom att uppväcka honom från de döda. — Johannes 11:25.

40. Hur är Jesus på liknande sätt ”Davids rot”?

⁴⁰ Av samma orsak kunde Jesus Kristus i den uppenbarelse som aposteln Johannes fick år 96 v.t. tala om sitt förhållande till Isais son David med orden: ”Jag är Davids rot och ättling och den glänsande morgonstjärnan.” (Uppenbarelseboken 22:16, NW) Den sedan länge döde Davids förhoppningar var beroende av denne stjärnlike avkomling och ättling, hans förblivande arvinge, Jesus Kristus.

41. Hur kan det sägas att Jesus Kristus sedan år 1914 har kommit att stå upp ”som en signal för folken”?

⁴¹ Eftersom Jesus Kristus började verka i Rikets makt år 1914, har han trätt upp genom att ”stå upp som en signal för folken”. Jehova Gud, den himmelske konungakrönaren, har låtit honom stå upp, så att alla folk kan se honom såsom den messianske konungen, i vilken alla jordens familjer och nationer skall bli välsignade. Han är den som alla folken måste församla sig till, om de vill få en rättfärdig regering med liv i frid, lycka och trygghet.

42. Men hur skall människorna i nationerna församlas till denne messianske konung, som de inte kan se med sina köttsliga ögon?

⁴² Men hur skall människorna i nationerna församlas till Isais upphöjda ”rot”, som Jehova Gud har rest upp som en signalmast på toppen av det himmelska Sions berg? De kan inte se honom med sina köttsliga ögon för att församlas till honom som till en brännpunkt. Därför krävs det att denna upphöjda signal pekas ut för dem, att de får upplysningar om honom, så att de kan se honom med förståndets och trons ögon. Aposteln Paulus, som i det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen gjorde en tillämpning av Jesaja 11:10, insåg detta. Följaktligen tog han emot det gudomliga uppdraget att bege sig till de icke-judiska eller hedniska nationerna och predika de goda nyheterna om Guds messianska rike. Vid det tillfälle då han blev omvänd från den traditionella judendomen till kristendomen sade den förhärligade Jesus Kristus om honom: ”Denne man är mig ett utvalt redskap till att bära fram mitt namn inför hedningar och konungar och inför Israels barn.” — Apostlagärningarna 9:1—15; 22:6—21; 26:12—18.

43. Hur är aposteln Paulus ett gott föredöme för den smorda kvarlevan sedan första världskrigets slut?

⁴³ Till de hedniska medlemmarna av den kristna församlingen i Rom skrev aposteln Paulus i sitt brev: ”Nu talar jag till er, folk av nationerna. Eftersom jag i själva verket är en apostel till nationerna, förhärligar jag min tjänst.” (Romarna 11:13, NW) Genom att på detta sätt bära ut namnet på Isais messianska ”rot” till de icke-judiska nationerna är denne ”apostel till nationerna” ett föredöme för den smorda kvarlevan av andliga israeliter i våra dagar, sedan första världskrigets slut den 11 november 1918. Nu är tiden inne för den större och slutliga uppfyllelsen av profetian i Jesaja 11:10 beträffande denna ”signal för folken”. Aposteln Paulus blev sänd till olika ”folk”, till sådana som efter köttet var hedningar i jämförelse med de naturliga, köttsliga, omskurna judarna, som genom födelsen var avkomlingar av Abraham, Isak och Jakob (Israel). Paulus hjälpte dessa hedniska troende att sätta sin förtröstan och sitt hopp till Isais messianska ”rot”, som skulle vara den kungliga signalen för folk av alla slag. Dessa troende blev också döpta i lydnad för Kristi befallning i Matteus 28:18, 19, och på detta sätt blev de medlemmar av den kristna församlingen i det första århundradet, det andliga ”Guds Israel”, och dessutom medarvingar till Messias’ rike.

44. Till vilka områden har kvarlevan därför sedan år 1919 utvidgat predikandet av de goda nyheterna?

⁴⁴ Alltsedan år 1919 har kvarlevan av andliga israeliter med kraft återupplivat sin offentliga verksamhet, eftersom de klart och tydligt insåg att det då var tid för Jesu Kristi profetia att gå i fullbordan: ”Och de goda nyheterna måste först predikas i alla nationerna.” (Markus 13:10, NW; Matteus 24:14) Detta innebar att de ”goda nyheterna” om Guds nyfödda messianska rike inte bara måste predikas för de köttsliga judarna, utan också för de icke-judiska nationerna. Detta berodde på att de icke troende köttsliga judarna hade blivit förkastade och inte längre var Jehova Guds egendomsfolk. Särskilt sedan hedningen Kornelius’ omvändelse år 36 v.t. har judarna inför Gud varit jämställda med de köttsliga, oomskurna hedningarna, befunnit sig på samma nivå som de.

45. a) Vilka församlades mellan 1919 och 1935 till gensvar på predikoverket? b) Hur riktades Jehovas kristna vittnens uppmärksamhet år 1935 på en annan grupp människor?

⁴⁵ Enligt Jesu profetia i Matteus 24:31 måste det först ske ett församlande av medlemmarna av kvarlevan av det andliga Israel i denna ”ändens tid”, under denna ”avslutningen på tingens ordning”. (Matteus 24:3, NW; Daniel 12:4) I sexton år koncentrerade sig den befriade kvarlevan på sitt vittnande om det upprättade Riket, närmare bestämt från våren 1919 till våren 1935, och denna tidsperiod möjliggjorde att det allmänna församlandet av kvarlevan av det andliga Israel praktiskt taget fullbordades. Nu riktades därför den församlade kvarlevans uppmärksamhet särskilt på ett församlande av annat slag, ett församlande som tiden nu var inne för. Detta var församlandet av den ”stora skara” som är förutsagd i Uppenbarelseboken 7:9—17. Vid Jehovas kristna vittnens konvent i Washington på våren 1935 behandlade huvudtalet särskilt Uppenbarelseboken 7:9—17, och den dåvarande presidenten för Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornet identifierade den ”stora skaran”. Den var inte, som man länge hade trott, en andlig klass av kristna med ett himmelskt hopp, och följaktligen tillhörde ”den stora skaran” inte kvarlevan av andliga israeliter, vilka tillhör den klass som omtalas i Uppenbarelseboken 7:1—8.

46. a) Vilket storslaget hopp ger Skriften denna ”stora skara”? b) Varför är vissa profetior om icke-israelitiska nationer tillämpliga på denna ”stora skara”?

⁴⁶ Denna ”stora skara” skulle tvärtom bestå av den gode herdens. Jesu Kristi, ”andra får”. Deras förhoppningar var av jordiskt slag, att få överleva den annalkande ”stora vedermödan” och få åtnjuta fullkomligt mänskligt liv på jorden under Guds förhärligade Sons messianska rike. I jämförelse med den smorda kvarlevan av andliga israeliter skulle alla dessa som tillhörde denna ”stora skara” bildligt talat vara hedningar. Uppenbarelseboken 7:9 klassificerar dem som sådana och talar om dem som en ”stor skara, som ingen kunde räkna, en skara ur alla folkslag och stammar och folk och tungomål”. I överensstämmelse härmed kunde vissa bibliska profetior om icke-israelitiska nationer (hedningar) med rätta tillämpas på denna ”stora skara”.

47. Sedan när har ”nationerna” enligt förutsägelsen frågande vänt sig till den messianska signalen?

⁴⁷ Med tanke på detta kunde Isais messianska ”rot” på det himmelska Sions berg nu sägas ”stå upp som en signal för folken” såsom aldrig tidigare. Från och med då gick senare delen av Jesaja 11:10 i uppfyllelse: ”Till honom skall också nationerna frågande vända sig, och hans viloplats skall bli härlig.” Trots andra världskriget har allt fler människor av nationerna fortsatt att frågande vända sig till den kungliga signalen. Med trons ögon har de fått syn på denna messianska signal på grund av det vittnesbörd om Riket som den smorda kvarlevan av det andliga Israel har framburit.

48. Vilken åtgärd har dessa människor från ”nationerna” med rätta vidtagit, när de fått sina frågor beträffande Guds krav besvarade?

⁴⁸ Enligt rapporter som kommer från 210 länder, i vilka människors uppmärksamhet vänds till signalen genom att ”dessa goda nyheter om riket” predikas, har mer än två millioner gett gensvar. De har frågat om Guds krav för att få bli godkända undersåtar till Jehovas nu på tronen insatte messianske konung. När de fått tillfredsställande svar från Skriften på sina frågor, så att de blivit övertygade, har de överlämnat sig åt Jehova Gud genom Messias Jesus. De har offentligt symboliserat detta överlämnande genom att bli döpta i vatten. Enbart under tjänsteåret 1975 blev 295.073 av dem döpta. — Matteus 28:19, 20.

49, 50. a) Vilka och vad för något finns nu i det andliga paradiset? b) Hur har alltså den messianska signalens ”viloplats” blivit härlig?

⁴⁹ Alla dessa ”andra får”, som har församlat sig till den messianske herden, ”signalen”, har blivit förda in i det andliga paradiset, där kvarlevan av det andliga Israel har bott sedan år 1919. Det finns nu mer än 38.000 församlingar av Jehovas kristna vittnen i detta andliga paradis, där liv och personligheter har förvandlats och där man inte gör vad ont och fördärvligt är. Eftersom Isais messianska ”rot”, den kungliga ”signalen”, i anden bor där, har hans ”viloplats” eller boning i sanning blivit härlig. (Matteus 28:20) Denna härlighet stämmer överens med uppfyllelsen av Jehovas profetia i Haggai 2:87 (NW): ”’Jag skall försätta alla nationer i gungning, och alla nationers önskvärda ting skall komma in; och jag skall fylla detta hus med härlighet’, har härskarornas Jehova sagt.” Jehovas ”hus” eller andliga tempel har blivit fyllt med härlighet genom att ”alla nationers önskvärda ting”, nämligen medlemmarna av den ”stora skaran”, förts ditin. På så sätt blir hans tempel nu som aldrig tidigare ”ett bönehus för alla folk”. — Jesaja 56:7.

⁵⁰ Där, i detta andliga ”bönehus”, tjänar de som tillhör den ”stora skaran” Jehova Gud dag och natt. (Uppenbarelseboken 7:15) Där frambär de godtagbara böner till Gud genom ”Isais rot”, Jesus Kristus. Där böjer de i hans namn knä för Gud, och alla tungor bekänner ”Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herre”. — Filipperna 2:10, 11.

51. Vilka förhållanden, som du erfar i det andliga paradiset, gör det uppenbart för dig att paradiset inte är någonting inbillat?

⁵¹ Det andliga paradiset är inte någonting inbillat. Det är en verklighet och existerar i våra dagar såsom den andliga besittning, som tillhör den återförda kvarlevan av andliga israeliter och dem av den ”stora skaran” som redan församlats. Alla dessa utgör tillsammans Jehovas kristna vittnen. (Jesaja 43:10—12; 44:8) I skarp kontrast till stilen och kvaliteten hos det liv som det mänskliga samhället på jorden lever under den nuvarande tingens ordning är livet i det andliga paradiset i sanning välsignat. Det förekommer inte här att någon av de Kristuslika innebyggarna, som är uppfyllda av ”Jehovas kunskap”, skulle göra vad ont och fördärvligt är. Här råder också sådan andlig trygghet som beskrivs i Psalm 91. De andliga och moraliska farsoter och faror som hemsöker denna förnedrade människovärld tillåts inte tränga in i det andliga paradiset och göra de av Gud beskyddade innebyggarna religiöst och moraliskt sjuka, osunda, så att de drabbas av Guds misshag och blir underkända av honom. Det är en andligen sund plats, där Guds heliga andes frukter frambringas i överflöd. — Galaterna 5:22, 23.

52, 53. Hur länge kommer det andliga paradiset att bestå, och vad är det en förelöpare till?

⁵² Jehovas tillbedjares andliga paradis är här för att stanna! Därför att Jehova själv har sin lust i det kommer det inte att utplånas från jorden i den nu nära förestående ”stora vedermöda”, vars like människovärlden aldrig tidigare upplevt. (Matteus 24:21, 22; Daniel 12:1) Det är förelöparen till det materiella, jordiska paradis som skall skruda den bokstavliga jorden i härlighet och skönhet, sedan de som förorenar och fördärvar jorden har utplånats i den ”stora vedermödan” och sedan den som vållade syndens inträde i människans ursprungliga paradis i Eden blivit bunden och tillsammans med hela sin hord av demoner slungad i avgrundens fängelse. — Uppenbarelseboken 19:11—20:3; Psalm 37:37—40; 67:6—85—7.

⁵³ Då kommer det andliga paradisets förening med det bokstavliga, jordiska paradiset att göra hela jorden till en mycket angenäm plats för den ”stora skaran” av ”andra får” att leva på under sin himmelske herdes, Jesu Kristi, välsignade rike.

[Fotnoter]