Det slags människor som blir godkända för Guds nya ordning
1. Vi förutser visserligen det våldsamma slutet för den gamla ordningen, men varför behöver vi ändå inte vara bekymrade över utsikten till obehagliga förhållanden när det sker?
DE SOM verkligen tror att vår tids gamla ordning inom kort skall försvinna bör förbereda sig för Guds nya ordning. De förutser det våldsamma slutet för de nuvarande ”himlarna” i form av regeringar och den nuvarande ”jorden” i form av det mänskliga samhället under dem. Men en sådan framtidsutsikt skrämmer dem inte. Genom bibeln förstår de precis vad ”slutet” betyder, hur det skall inträffa och vad syftet med det är. De åstundar ivrigt och förväntar tillitsfullt ”nya himlar och en ny jord”, som garanteras genom Guds löfte. Detta uppväger alla tankar på obehagliga situationer på jorden, vilka med bestämdhet skall komma i och med slutet för den gamla ordningen. Det är helt på sin plats att de påminner sig Noa och hans familj. Under det slut för den ”forntida världen” av ”ogudaktiga människor” som syndafloden innebar är det mycket troligt att levnadsförhållandena i en ark som var lastad med djur och fåglar inte var de mest angenäma för Noa och hans familj under en tid av mer än ett helt månår. Och ändå överlevde dessa åtta människosjälar. På så sätt var de i stånd att ge en rättfärdig ny början åt den mänskliga familjen.
2. a) Varför är det inte nu för tidigt att vi förbereder oss för Guds nya ordning? b) Medan vi gör vad för någonting behöver vi inte frukta för att Jehovas ”dag” skall komma?
2 Guds nya ordning, som representeras av ”nya himlar och en ny jord”, i vilka rättfärdighet skall bo, är någonting som är värt att vänta på intill dess Guds fastställda tid att upprätta den är inne. (2 Petr. 3:13, NW) Det är inte alls för tidigt för oss troende att nu i denna tid börja förbereda oss för den, för att vi skall räknas värdiga att komma in i den till evigt gagn och evig glädje för oss. Aposteln Petrus påminner oss om att vi behöver vara redo, särskilt med tanke på att ”Jehovas dag” skall komma som en tjuv om natten, vilket betyder tillintetgörelse för den gamla tingens ordning. Petrus säger: ”Då nu allt detta skall på så sätt upplösas, vad slags människor bör då inte ni vara i ett heligt uppförandes gärningar och handlingar präglade av gudaktig hängivenhet, medan ni väntar på Jehovas dags närvaro och ständigt har denna i tankarna.” (2 Petr. 3:10—12, NW) Om vi fruktade för Jehovas dags ankomst med allt det fruktansvärda som åtföljer den, skulle vi inte vänta på den och ständigt ha den i tankarna, utan vi skulle vilja uppskjuta den till den obestämda framtiden bortom vår livstid, bortom ”detta släktled”. Vi behöver inte frukta för den på grund av att den blir en verklighet i nutiden, om vi uppriktigt ägnar oss åt ”ett heligt uppförandes gärningar och handlingar präglade av gudaktig hängivenhet”.
3. Vad har vi gjort i vår sinnesändring gentemot den nya ordningens Gud, och vad är det vi önskar i kontrast till den gamla ordningens orättfärdighet?
3 Är vi detta ”slags människor”? Sann ånger eller sinnesändring gentemot Gud, som har utlovat den rättfärdiga nya ordningen, bör ha fått oss att bli detta slags människor, som har gärningar som svarar mot sinnesändringen. I vår sinnesändring gentemot Gud har vi överlämnat oss åt honom genom Kristus och symboliserat detta överlämnande genom vattendop. Vi har gjort så därför att vi verkligen älskar Jehova Gud och den rättfärdighet som han står för. Vi vill vara förtjänta av hans nya tingens ordning. På grund av att denna skiljaktiga tingens ordning skall uppvisa en förening av ”nya himlar och en ny jord”, älskar vi den rättfärdighet som skall bo i dessa nya ting. Vi önskar helhjärtat bli upptagna i en sådan ren ny ordning. Vi finner inte något behag eller någon tillfredsställelse i orättfärdigheten i den ofullkomliga, fördärvade, domfällda tingens ordning.
4. a) Hur kommer världen att försöka få oss bort från vårt heliga uppförandes gärningar och våra handlingar präglade av gudaktig hängivenhet? b) Till och med under vilka kommande omständigheter kommer vi att vägra att kompromissa med världen?
4 Vi är så hängivna Skaparen av dessa ”nya himlar” och en ”ny jord” att vi försmår all popularitet i en ”värld av ogudaktiga människor”, och vi söker hans tillfredsställelse, hans godkännande. Genom förlöjligande eller hotelser kommer världen att försöka skrämma oss bort från ”ett heligt uppförandes gärningar och handlingar präglade av gudaktig hängivenhet”. När detta misslyckas, kommer världen att försöka locka oss bort från vårt rättfärdiga handlingssätt, som fördömer världen genom att visa att den inte är i samklang med Gud. Men i det vi har vår blick stadigt fäst på Guds nya ordning med ett rättfärdigt liv låter vi oss inte lockas av det som den domfällda tingens ordning har att erbjuda. Vi strävar framåt på den heliga väg som Gud har märkt ut åt oss. Inte för ett ögonblick kan vi förena vårt öde med kristenheten, den populära ”världens vän”. (Jak. 4:4) Och när namnkristendomen, dvs. kristenheten, blir angripen av sina politiska älskare — som gjort sig främmande för den — och blir tillintetgjord tillsammans med det övriga av det religiösa stora Babylon, kommer vi inte för ett ögonblick att överväga en kompromissande överenskommelse med dessa politiska plundrare av den falska religionen.
5. Endast vilka kommer alltså att överleva den kommande ”stora vedermödan” och leva in i Guds dyrbara nya ordning?
5 Vi vet att den ”stora vedermödan”, som är utan motsvarighet i mänsklig historia, är omedelbart förestående för både det stora Babylon och dess politiska förgörare. (Matt. 24:3—22, 37—39) Denna globala vedermöda är avsedd att tillintetgöra dem, inte oss, eftersom den har sitt upphov hos den Gud som vi tillber. Den kommer att tillintetgöra dessa symboliska ”himlar och den jord, som nu finns”, denna gamla ordning. (2 Petr. 3:7, NW) Likväl kommer den att medföra ett kulminerande prov som gäller vår tro på Gud och vår hängivenhet för honom. Enbart de kristna vittnen för Jehova som framgångsrikt genomgår detta prov skall överleva och komma ut likt guld renat i eld för att användas av Gud i hans dyrbara nya ordning.
6. Vad kommer Gud vid slutet av den ”stora vedermödan” fortfarande att ha på jorden att visa upp som ett tecken på sin seger?
6 Det är inte Guds önskan att de som vänder sig till honom i ånger och sinnesändring och blir döpta lärjungar till Jesus Kristus skall lida evig tillintetgörelse i den ”stora vedermödan” under hans ”stora dag”, ”Jehovas ... fruktansvärda dag”. (Upp. 16:14; Joel 2:31, NW) Han har för avsikt att upprepa det han gjorde på Noas tid, nämligen att föra sina trogna, provsatta tillbedjare genom slutet för en ”värld av ogudaktiga människor”. (2 Petr. 2:5, NW) Det kommande angreppet från den symboliske ”Gog i Magogs land”, som sedan länge är förutsagt, kommer inte att kunna sopa bort från jorden de återförsamlade tillbedjarna av Jehova, utan det kommer att omintetgöras, krossas i ett vanhedrande nederlag. (Hes. 38:1—39:26) När den fruktansvärda ”stora vedermödan” är helt och hållet över, kommer Gud den Allsmäktige att fortfarande här på jorden ha sina bevarade tillbedjare att visa upp som ett tecken på sin ärorika seger!
7. I vilket tillstånd måste vi, enligt Petrus, bli funna av Gud för att vi skall vara en del av Guds levande tecken på seger?
7 Tänk vilket stort privilegium det kommer att vara för vem som helst att vara en del av detta levande tecken, som vittnar om Jehovas triumf i ”striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Harmageddon! (Upp. 16:14, 16) Om vi skall bli tilldelade detta privilegium från Gud beror på ”vad slags människor” han finner oss vara under denna ”Jehovas ... dag”, som förändrar världen. För sanna kristna som vill överleva slutet på den domfällda gamla ordningen klargör aposteln Petrus detta livsviktiga krav med orden: ”Därför, ni älskade, då ni nu väntar på dessa ting, så gör ert yttersta för att slutligen av honom bli funna fläckfria och oklanderliga och i frid. Vidare bör ni hålla före att vår Herres tålamod innebär frälsning, alldeles som vår älskade broder Paulus också skrev till er — enligt den vishet som han har fått.” (2 Petr. 3:14, 15, NW) Hur kan vi då bli funna i ett sådant godkänt tillstånd?
”Fläckfria och oklanderliga”
8, 9. a) När är det en skam att bli upptäckt med en fläck på sin person? b) Hur kan ens religion vara befläckad, enligt Jakob 1:26, 27?
8 En fläck som är synlig på ens person kan fördärva ens personliga utseende. Om man fick fläcken medan man var flitigt upptagen i ett gott arbete, är den inte till vanheder. Likväl vill man ta bort den vanprydande fläcken, innan man framträder för en församling av människor som ser rena ut. Men om man får fläcken medan man ägnar sig åt en vanhedrande verksamhet, är själva fläcken till vanheder för en. Det är en skam, en grund till diskvalificering, att man blir upptäckt med den. Det kan finnas fläckar av detta senare slag på ens religion, ens form av tillbedjan. Är vår religion eller form av tillbedjan befläckad på ett sådant sätt? Om den är det, är den inte tilltalande och godtagbar för Gud. Som bevis för detta läser vi:
9 ”Om någon tycker sig vara en formenlig tillbedjare [eller vara religiös] och likväl inte tyglar sin tunga utan fortfar att bedra sitt hjärta, då är dennes form av tillbedjan fåfäng. Den form av tillbedjan [eller religion] som är ren och obesudlad från vår Guds och Faders ståndpunkt är denna: att ta sig an fader- och moderlösa och änkor i deras vedermöda och att bevara sig utan fläck från världen.” — Jak. 1:26, 27, NW.
10. Varför kan kristenhetens religion aldrig anses ”ren och obesudlad” från Guds ståndpunkt sett?
10 Kristenheten, med dess föregivna kristendom, är översållad med fläckar från världen. Inom religionens hela område är dess meritlista den värsta. Den kan berömma sig av att den tar hand om föräldralösa och änkor i sina barnhem och fattighus, men detta döljer inte det iögonenfallande förhållandet att den har gjort föräldralösa och änkor i milliontal. Någon frågar: Hur då? Svaret är enkelt: Det har varit genom korståg och krig, som den befrämjat, underblåst och understött med sin välsignelse, sina böner och sina egna män. Kristenhetens inblandning i världslig politik är allmänt känd, och det är till och med många politiker som blir upprörda över den. Kristenheten har hängett sig åt okristen världslighet och har blivit en ekonomisk parasit på kyrkomedlemmarna. Den har inte tyglat sin tunga, utan har förkunnat alla slags falska, babyloniska läror, i det att den bedrägligt har sagt att de är kristna. Den har förkunnat grova osanningar om den sanne Guden och hopat fruktansvärd smälek över hans heliga namn och lögnaktigt anklagat hans sanna tillbedjare. Hur kan då dess förvirrande blandning av former av tillbedjan vara ”ren och obesudlad” från Guds ståndpunkt? Den kan aldrig vara det!
11. Med vilka vägrar de som önskar utöva den ”rena och obesudlade” religionen att förbinda sig, och vad är Guds befallning för den här tiden på denna punkt?
11 Människor som önskar bli funna ”fläckfria” av Jehova Gud, när hans dag för verkställande av dom kommer, kan inte förbinda sig med den föregivet kristna delen av det religiösa stora Babylon, den falska religionens världsvälde. För att människor skall bli fläckfria i detta avseende är Guds befallning för denna tid: ”Dragen ut ifrån henne, I mitt folk, så att I icke gören eder delaktiga i hennes synder och fån eder del av hennes plågor. Ty hennes synder räcka ända upp till himmelen, och Gud har kommit ihåg hennes orättfärdiga gärningar.” (Upp. 18:4, 5) På grund av kristenhetens skrymtaktighet i Guds och hans Smordes namn är den den mest klandervärda medlemmen av denna internationella sköka, det stora Babylon. Må ingen av oss förbli befläckad av henne och få del i hennes synder inför Gud!
12. Vilket andligt äktenskapsbrott har kristenheten inte ångrat, och vad är det dess världsliga umgängesvänner inte ångrar?
12 Låt oss inse att kristenheten är dömd, tillsammans med allt det övriga av det stora Babylon. Den har vägrat att ångra sitt i religiöst avseende omoraliska eller äktenskapsbrytande handlingssätt och sin vänskap med denna världen. (Jak. 4:4) Den är lik det övriga av den ogudaktiga världen, också sedan Jehovas kristna vittnen tydligt har förkunnat Guds nära förestående dom för den. I Uppenbarelseboken 9:20, 21 (NW) talas det profetiskt om sådana av synd förhärdade människor: ”Återstoden av människorna, som inte dödades av dessa plågor, ändrade inte sinne i fråga om sina händers verk, så att de inte skulle tillbedja demonerna och avgudarna av guld och silver och koppar och sten och trä, vilka varken kan se eller höra eller gå; och de ändrade inte sinne i fråga om sitt mördande eller sina spiritistiska förehavanden eller sin otukt eller sina stölder.” — Se också Uppenbarelseboken 18:9, 11.
13. Vilka är enligt 2 Petrus 2:20—22 som fläckar i församlingen, och hur måste sådana fläckar undanskaffas?
13 Alla medlemmar av den sanna kristna församlingen är angelägna om att bevara organisationen fläckfri i dess form av tillbedjan. Vi vill inte bland våra medlemmar ha sådana som är fläckar på organisationen. Aposteln Petrus talar om sådana slag av icke önskvärda personer i den kristna församlingen: ”De är fläckar och defekter och hänger sig med ohämmad lust åt sina bedrägliga läror, allt under det att de håller festmåltid tillsammans med er.” (2 Petr. 2:13, NW) Om inte dessa människor, som liknar fläckar, uppriktigt ändrar sinne och omvänder sig och vänder sig bort från bedrägliga läror, behöver de avlägsnas ur församlingen för att de som utövar den sanna tillbedjan av Gud skall vara skyddade. I annat fall är de till smälek för församlingen, förutom att de utgör en fara för Guds hjord av får. — 2 Petr. 2:20—22.
14, 15. Vad sägs det i Judas, verserna 22, 23, att man måste göra med dem som tvivlar och dem som gör sig skyldiga till en handling av sexuell omoraliskhet?
14 Överraskande händelser i världen i denna tid kan väcka tvivel hos somliga i församlingen. Det kan finnas ytterligare andra som i ett ögonblick av svaghet eller vårdslöshet begår en handling av sexuell omoraliskhet. Bibelskribenten Judas underrättar församlingen om hur sådana medlemmar skall behandlas: ”Mot somliga av dem, sådana som äro tvivlande, mån I vara barmhärtiga och frälsa dem genom att rycka dem ur elden; mot de andra mån I också vara barmhärtiga, dock med fruktan, så att I avskyn till och med deras livklädnad, den av köttet befläckade.” — Jud. v. 22, 23.
15 Här lyder D. Hedegårds svenska översättning: ”Det finns andra för vilka er medkänsla måste blandas med fruktan, så att ni till och med avskyr deras av sinnliga lustar besmittade livklädnad.” The New American Bible lyder: ”Också mot dem som ni har medkänsla med skall ni vara på er vakt; avsky till och med deras av köttet befläckade klädedräkt.” An American Translation lyder: ”Och se på andra med medlidande blandat med fruktan, i det ni rentav avskyr de kläder deras köttsliga natur har befläckat.” Denna varning måste församlingen rätta sig efter.
16. Varför måste församlingen vara försiktig, när man hyser medlidande med en ångrande syndare som har begått en handling av sexuell omoraliskhet?
16 Församlingen kan aldrig ha överseende med sexuell omoraliskhet, om den vill bli funnen fläckfri av Jehova på hans dag för verkställande av dom. Den kan vara barmhärtig och hysa medlidande med medlemmar som begår en handling av omoraliskhet på grund av köttslig svaghet eller andra inflytanden. Men dessa måste ge bevis på sann sinnesändring. Likväl är det med stor försiktighet som församlingen måste visa barmhärtighet och förlåta de ångerfulla, i det den alltid är i fruktan för egen del, eftersom den inte vill försvagas i sin ståndpunkt för rättfärdigheten mitt i ett ogudaktigt släkte, som har sjunkit till sådana djup av omoraliskhet som medförde Jehovas glödande domar över de forntida städerna Sodom och Gomorra. — Jud. v. 7; 2 Petr. 2:6—8; 1 Petr. 4:3, 4.
17. När församlingen undersöker de anklagande bevisen på sexuell omoraliskhet hos en medlem, hur bör den då reagera på sådana bevis?
17 Församlingen måste fortsätta att vara uppfylld av Guds heliga ande och uppodla dess frukter, av vilka en är moralisk självbehärskning. (Ef. 5:18; Gal. 5:22, 23, NW) I konsekvens härmed måste den hålla sig på avstånd från sexuell omoraliskhet av alla slag. Den ser inte med road nyfikenhet eller med motsvarande sexuella känslor på en livklädnad som är befläckad med bevis på sexuell orenhet hos dess bärare. Tvärtom hatar den och avskyr ett anklagande klädesplagg som behöver tvättas rent från sin sexuella smuts. På så sätt stärker församlingen sin kärlek till renhet. Därför kan den inte se med sexuell njutning på pornografiska tryckalster eller filmer eller TV-program. — Jämför 3 Moseboken 15:16, 17.
18. Vilken uppmaning som ges i 1 Timoteus 6:11—14 bör äldste eller tillsyningsmän ta till hjärtat?
18 Församlingens medlemmar måste också vara vaksamma för att bevara sig fläckfria i fråga om det sätt på vilket de håller Guds bud för Kristi efterföljare. Äldste eller tillsyningsmän, som efterliknar den tillsyningsman under första århundradet som hette Timoteus, gör väl i att ta till hjärtat det aposteln Paulus skrev till Timoteus om kristet uppförande, nämligen: ”Men du, o gudsmänniska, fly från dessa ting [de ödesdigra följderna av materialismen]. Och trakta efter rättfärdighet, gudaktig hängivenhet, tro, kärlek, uthållighet, ett milt och gott lynne. Kämpa trons goda kamp, grip fast tag om det eviga livet som du blev kallad till och som du bekände dig till med den goda offentliga bekännelsen inför många vittnen. Inför Gud, som bevarar allt vid liv, och inför Kristus Jesus, vilken såsom ett vittne avgav den goda offentliga bekännelsen inför Pontius Pilatus, ger jag dig den förhållningsordern att du håller budet på ett fläckfritt och oförvitligt sätt, intill manifesterandet av vår Herre Jesus Kristus.” — 1 Tim. 6:11—14, NW.
19. Hur bör vi alltså inte vilja att vårt anseende för lydnad och uppförande skall vara?
19 Ett sådant bud till de kristna bör vi vilja lyda på ett sätt som är ”fläckfritt och oförvitligt” inför Jehova Gud. Vi vill inte att vårt anseende för lydnad skall vara befläckat, ha vanprydande svarta märken, som talar emot oss, och ha mycket som man kan anmärka på i fråga om hur vi utför det. Vi bör göra vårt yttersta för att visa en uppriktig önskan att vara lydiga vid alla tillfällen. I likhet med arkbyggaren Noa under ”ändens tid” för den tingens ordning som var före floden bör vi vinnlägga oss om att vandra klanderfritt med vår Gud. — 1 Mos. 6:3, 9.
”Oklanderliga” — på vilket sätt?
20. Hurudan är en defekt i jämförelse med en fläck på en person, och hur förhåller det sig med Jesus Kristus i detta avseende?
20 Vi behöver bli funna ”fläckfria” av Jehova Gud, men inte bara det, utan också ”oklanderliga”, dvs. felfria, utan defekter, när hans ”dag” slutligen kommer. (2 Petr. 3:14, NW) Vi vet att en defekt går djupare än en fläck. En fläck är ytlig och kan borstas bort eller tvättas bort, men så är det inte med en defekt. Detta är ett fel, en vanställdhet som fördärvar den fysiska fullkomligheten. Den tyder på att någonting i det inre är oriktigt, felaktigt. Jesus Kristus var fullkomlig helt igenom, och på grund av detta kunde han framställa sig som ett lösenoffer för mänskligheten, i likhet med ett ”oklanderligt [dvs. ett som är fritt från defekter] och fläckfritt lamm”. — 1 Petr. 1:18, 19, NW; Hebr. 9:14.
21. I vilket avseende söker vi vara oklanderliga inför Gud, enligt den uppmuntran som ges i Filipperna 2:14—16?
21 Vi avkomlingar av syndaren Adam kan naturligtvis inte ha fullkomliga mänskliga kroppar utan någon defekt av något slag. Men hur förhåller det sig med vår personlighet och vårt hjärtas motiv? Det är med rätta vi gör oss mycket besvär för att hålla oss ”utan fläck från världen”, men samtidigt söker vi uppodla en Kristuslik personlighet med renhet i hjärtat. Det är otänkbart av oss att ha någonting som är bristfälligt i fråga om vår uppriktighet i att efterlikna Herren Jesus Kristus. Vi vågar inte likna ett offerdjur som frambars vid Guds altare för att offras åt Gud, men som förkastades av tempelprästen på grund av att det hade någon ”defekt”. De ord som aposteln Paulus uttalade för nitton hundra år sedan är tillämpliga med lika stor kraft på oss i denna tid: ”Fortsätt med att göra allt utan knot och invändningar, på det att ni må komma att vara klanderfria och oskyldiga, Guds oklanderliga barn [utan någon defekt] bland ett vrångt och förvänt släkte, inom vilket ni lyser såsom ljusspridare i världen, i det att ni behåller ett fast grepp om livets ord.” — Fil. 2:14—16, NW.
22, 23. Hur kommer Gud att hålla det ljus som utstrålas av hans oklanderliga, oskyldiga barn på jorden lysande, trots angrepp från mörkrets makter?
22 Är inte detta ett storslaget mål att sträva fram emot — att vara ”Guds oklanderliga barn”? På grund av att vi är sådana barn till honom, kommer han inte att finna någonting att skämmas för eller någonting som han kan säga att han ogillar. Han kommer att göra att det ljus, som vi som ljusspridare strålar ut, fortsätter att lysa.
23 Aldrig kommer vi att bli utsläckta som ljusspridare! I vårt fall kommer det att vara som för honom i vars fotsteg vi följer — Logos eller Guds Ord. Om honom är det skrivet: ”Förmedelst honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, men mörkret har inte fått makt med det.” (Joh. 1:4, 5, NW) Vi förväntar att kristenheten, som har framställt Gud och Kristus i ett falskt ljus, skall tillintetgöras i en nära framtid, men ljuset från ”Guds oklanderliga barn” kommer att fortsätta att genomtränga det allt djupare mörkret på jorden. Därpå, när de irreligiösa horderna under den symboliske ”Gog i Magogs land” samfällt går till attack mot dessa andliga ljusspridare, ”såsom ett moln för att övertäcka landet”, skall dessa mörkrets makter misslyckas med att släcka ljuset. (Hes. 38:16—19) Gud kommer aldrig att låta sina ”klanderfria och oskyldiga” barn försvinna från jorden!
”Och i frid”
24. Vad kommer Jehova inte att göra med avseende på sitt organiserade folk på jorden, när den gamla ordningen upplöses? Varför inte det?
24 Så här långt fram i den bana som mänskliga angelägenheter följer, när världsutvecklingen redan har gått så långt i en fördärvbringande bana, är det alltså inte tid för oss att förlora ur sikte det som ligger alldeles framför oss — upplösning, sönderdelning, av de gamla ”himlarna” och den gamla ”jorden”. Därför bör vi aldrig sluta upp med att uppföra oss i överensstämmelse med detta vördnadsbjudande faktum. I 2 Petrus 3:11 uttrycker The New English Bible saken med följande ord: ”Eftersom hela universum skall upplösas på detta sätt, tänk då på vad slags människor ni bör vara, vilket fromt och hängivet liv ni bör leva!” Om en sådan universell upplösning är förestående, är det Jehova Gud, den universelle suveränen, som skall se till att detta sker — genom sin konungslige Son, Jesus Kristus. De symboliska gamla himlarna och den symboliska gamla jorden kommer sannerligen att skingras, sönderdelas, upplösas. Men under hela den tid som denna glödheta förstöring av den gamla tingens ordning pågår kommer den suveräne Herren Jehova inte att skingra, sönderdela eller upplösa sammanhållningen bland sitt organiserade folk på jorden. Han finner att de ägnar sig åt ”ett heligt uppförandes gärningar och handlingar präglade av gudaktig hängivenhet”. Hans granskning visar att de är ”fläckfria och oklanderliga”. — 2 Petr. 3:11, 14, NW.
25. När ”Jehovas dags närvaro” blir ett faktum, vilken kontrast kommer det då att råda mellan dem som är för Guds nya ordning och dem som understöder den gamla ordningen?
25 För dessa godkända tillbedjare av den suveräne Herren Jehova kommer följaktligen det andliga paradis som de har befunnit sig i sedan år 1919 att fortsätta i oskadat skick, när den katastrofala upplösningen av den världsliga gamla ordningen äger rum under Guds förbittrings glödande hetta. För hans trogna tillbedjare kommer det att vara alldeles som då Noa och hans familj hade gått in i den fullbordade, sjövärdiga arken och Jehova Gud hade stängt dess enda dörr bakom alla dem som var i trygghet där inne, för att de skulle ha skydd mot de vädrets makter som han nu släppte lös över den ”forntida världen” av ogudaktiga människor. (1 Mos. 7:16) Men tänk med vilken blodisande chock den likgiltiga världen av människor kommer att inse att ”Jehovas dags närvaro”, som de inte har trott på, är över dem! De kommer att se hur deras gamla ordnings hela uppbyggnad blir upplöst, i likhet med en snöboll som kastas i en dånande ugn. Det mänskliga samhällets enhet kommer att upplösas. Det mänskliga samhällets enhet kommer att vittra sönder, så att var mans hand kommer att vara emot hans broder. Vilken kontrast utgör inte detta till dem som då lojalt står fast för Jehovas rättfärdiga nya ordning!
26. Påtryckningar i vilken riktning måste de som förespråkar den nya ordningen motstå, och varför kommer Kristuslik kärlek att vara till hjälp i fråga om detta?
26 Mitt under det världsomfattande sammanbrottet för lag och ordning bland dem som understöder den gamla tingens ordning kommer de som förespråkar Guds nya ordning att behöva stå emot påtryckningarna hän emot världsanarki. De kommer att behöva hålla samman som ett av Gud organiserat folk, som bevarar sann kristen enhet. Detta kommer att kräva att de är i frid med varandra. Med inspirerat förutseende gav aposteln Petrus oss maningen att vi, som är fläckfria och oklanderliga, också måste bli funna vara ”i frid”, när Jehovas dag för verkställande av sitt rättsliga beslut kommer med tjuvliknande plötslighet. Vi har det medel varmed vi kan bevara vår frid med Jehova Gud och med varandra. Sedan lång tid har vi uppodlat den Kristuslika kärleken, som är ett ”fullkomligt föreningsband”. (Kol. 3:14, NW) Men det finns mera än enbart denna sammanbindande kraft.
27. Vilka andra slag av enhet kommer inte att svika dem under den upplösning som orsakas av den ”stora vedermödan”?
27 Det är också den kraft, av vilken kärleken är den främsta frukten, nämligen Guds heliga ande. Vi måste alltså äga andens enhet. Därutöver finns det också enheten i tro, den enhet som kommer av kristen verksamhet med att predika och göra lärjungar samt enheten med den ende levande och sanne Guden, Jehova, genom hans Son, Jesus Kristus. Dessa mäktiga faktorer leder till harmoni och frid inom Jehovas kristna vittnens organisation. Dessa faktorer som verkar för frid kommer inte att svika dem under den annalkande ”stora vedermödan”, som skall smälta ned den världsliga gamla ordningen till en formlös massa.
28. Vilka enande faktorer, som verkar för att friden skall fungera som ett enande band, har vi, enligt Efesierna 4:3—6?
28 Hela tiden under denna ”ändens tid” sedan år 1914 har dessa hängivna förespråkare för Jehovas rättfärdiga nya ordning ägnat sig åt det som aposteln Paulus uppmanar oss att göra, nämligen att allvarligt sträva efter att ”bevara andens enhet genom fridens föreningsband. En kropp finns det och en ande, alldeles som ni blev kallade i det ena hopp, vartill ni blev kallade; en Herre, en tro, ett dop; en Gud och allas Fader, som är över alla och genom alla och i alla.” — Ef. 4:3—6, NW.
29. I fråga om att vänta på vad för något är vi också ett, och vad för någonting, som föreskrivs av Petrus, behöver vi därför fortsätta att göra?
29 Slutligen är vi ett i att vänta på att denna döende gamla tingens ordning inom kort skall upplösas. Vad skall vi då fortsätta att göra till dess ”Jehovas dags närvaro” kommer som en tjuv? Aposteln Petrus föreskriver under inspiration vad vi, som önskar bevisa oss värdiga Guds nya ordning, bör göra: ”Gör ert yttersta för att slutligen av honom bli funna fläckfria och oklanderliga och i frid.” — 2 Petr. 3:10—14, NW.