Kan du gå in genom den öppna dörren?

”Jag har inför dig ställt en öppnad dörr, som ingen kan stänga.” — Upp. 3:8.

1. Varför är storslagna möjligheter till tjänst fortfarande tillgängliga i den kristna församlingen?

JESU KRISTI befallning till sina efterföljare att predika och göra lärjungar är fortfarande utomordentligt angelägen. Detta framgår tydligt av hans försäkran: ”Se, jag är med er alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” (Matt. 28:20) Följaktligen finns det många storslagna möjligheter till tjänst som man fortfarande kan glädjas åt i denna tid, medan ”dessa goda nyheter om riket” fortsätter att predikas kraftfullt från dörr till dörr. (Matt. 24:14) På grund av Jehovas kristna vittnens församlings tillväxt över hela världen råder det också ett stort behov av dugliga och villiga arbetare till att bygga upp medtroende och utföra andra viktiga tjänster till främjande av andliga intressen. Dessutom behöver människor överallt höra de ”goda nyheterna”, så att de kan ta ställning för dem eller emot dem innan Guds rättfärdiga dom över den nuvarande ogudaktiga världen blir verkställd.

2. a) Varför behövs centraliserad och samordnad ledning i den kristna församlingen? b) Genom vilka gav huvudet för församlingen denna ledning under det första århundradet v.t.?

² För att allt som är nödvändigt skall bli fullgjort på ett ordnat sätt är det tydligt att det måste finnas någon centraliserad och samordnad ledning. (1 Kor. 14:33) I det första århundradet v.t. gav huvudet för församlingen, Jesus Kristus, detta genom apostlarna och andra äldste i församlingen i Jerusalem. Därtill gjorde Paulus, som hade blivit direkt utvald av Herren Jesus Kristus som en apostel för nationerna, mycket för att bygga upp församlingarna andligen. Det sätt på vilket Paulus och hans medförbundna fullgjorde sitt uppdrag från Jesus att predika och göra lärjungar erkändes som fullt godtagbart av kretsen av äldste i Jerusalem. — Gal. 2:1—9.

3, 4. a) Varför är det män, som är förbundna med Jehovas vittnens redskap för att ge ut litteratur, som med rätta ger centraliserad och samordnad hjälp åt medtroende över hela världen? b) Vad är ett viktigt ansvar som äldste har, och hur har den styrande kretsen vid Betel i Brooklyn avbördat sig detta?

³ Hur förhåller det sig i vår tid? Mycket tidigt i Jehovas vittnens nutida historia kom medlemmar av den äldsta församlingen att bli förbundna med deras redskap för att ge ut litteratur, Watch Tower Bible and Tract Society. I dag bor det vid ”Betel”, den ”bikupa” av livlig verksamhet som har sitt centrum i Sällskapet Vakttornets högkvarter i Brooklyn i New York, mer än 250 personer som varit energiskt sysselsatta med andliga intressen i mer än tio år. Många har gjort detta mycket längre tid. De har använt en livstid i trogen tjänst för Jehova Gud som hängivna lärjungar till hans Son. Under denna tid har de vunnit ett överflöd av erfarenhet i kristet liv och i fråga om att hjälpa medtroende med deras problem. De har också fördjupat sin insikt i Guds ord. Bland dem finner vi de överlämnade män som utgör den styrande kretsen för Jehovas vittnens världsvida församling. Det finns visserligen många dugliga och erfarna bröder på andra håll, men inte på något enda ställe på jorden finns det så många äldste tillgängliga för omedelbar konsultering. Vid Betel i Brooklyn kan man därför finna ett utomordentligt urval av kristen kunskap och erfarenhet, som har vunnits fram till denna tid av Guds folks världsvida församling. I stort sett detsamma kan sägas beträffande de mindre Betelfamiljer som är förbundna med Sällskapet Vakttornets avdelningskontor i andra delar av världen.

⁴ Det är lätt att förstå att när äldste i andra församlingar möter svårbemästrade problem, så skriver de till Sällskapet eller dess avdelningskontor för att få skriftenligt bistånd. Ibland är de bibliska svar som ges till stort gagn för alla församlingarna över hela jorden. När detta är fallet, avfattas materialet i skrift, alldeles som under första århundradet. Eftersom en av de främsta ansvarsuppgifter som äldste har är att undervisa, har dessutom den centrala kretsen av äldste, genom sina kommittéer, tillsyn över utarbetandet och publicerandet av upplysningar som är avsedda att ge andlig vägledning åt människor både inom och utanför den världsvida kristna församlingen.

5. Vilket viktigt arbete utförs vid Betel, och varför behövs varje individ som arbetar där?

⁵ Det är uppenbart att det behövs en ganska stor stab av medarbetare i Brooklyn för att sköta allt det viktiga arbetet med att ge hjälp och vägledning för att främja andliga intressen över hela jorden, vilket också inbegriper understödsåtgärder närhelst sådana visar sig nödvändiga. Medan somliga är direkt engagerade i att utarbeta bibliska upplysningar eller ge anvisningar om vad som behöver göras för skaran av bröder, utför alla de övriga viktiga tjänster som möjliggör att detta material når jordens ändar. Många av dem som tjänar vid Betel har därför en ställning som är jämförlig med de ställningar som innehades av Timoteus, Markus och andra, vilka fungerade som tjänare eller medhjälpare åt äldste i församlingen under det första århundradet. Utan dem skulle den styrande kretsen finna det mycket svårt att sörja för församlingarnas andliga intressen över hela världen.

BETELTJÄNST

6. a) Varför är det särskilt unga män som behövs vid Betel? b) Vad bör förväntas av någon som ställer sig till förfogande för Beteltjänst, enligt vad som blir belyst i fallet med Timoteus?

⁶ Eftersom mycket av det arbete som utförs vid Betela kräver fysisk styrka och uthållighet, är det särskilt unga män som behövs. Om du är en ung man, har du då någonsin tänkt på att ställa dig till förfogande för hårt kroppsarbete för dina andliga bröders skull, såväl som för deras som kan bli detta? Det är naturligtvis inte bara en fråga om att vara i stånd att tjäna och villig att göra det. Andliga kvalifikationer är också inbegripna. I Timoteus’ fall läser vi till exempel: ”Han var väl omtalad av bröderna i Lystra och Ikonium.” (Apg. 16:2) Ja, Timoteus hade visat sig vara en ung man med gott anseende både i sin hemförsamling, uppenbarligen Lystra, och i den närliggande församlingen i Ikonium. Genom sina ord och handlingar måste han ha vunnit medtroendes aktning och förtroende. Fastän han var ung, hade han goda kunskaper i bibeln, eftersom han hade blivit undervisad i den från den späda barndomen av sin mor och mormor. — 2 Tim. 3:14, 15.

7. a) Vilken berömvärd inställning hade uppenbarligen de äldste i Lystra och likaså Eunice med avseende på att Timoteus skulle tjäna med Paulus? b) Vilka i vår tid kan ha gagn av detta exempel i förbindelse med Beteltjänst? Varför det?

⁷ Unga män med Timoteus’ kvalifikationer är helt visst en tillgång för varje församling. Bröderna i Lystra uppskattade utan tvivel i hög grad det som Timoteus kunde göra för dem. Han måste också ha varit en verklig källa till uppmuntran för sin mor, Eunice, särskilt eftersom hans far var icke troende. Då aposteln Paulus uttryckte önskan att Timoteus skulle följa med honom på hans resor, försökte kretsen av äldste likväl inte själviskt att behålla den unge mannen i sin församling. Nej, dessa äldste förenade sig uppenbarligen med aposteln i att lägga sina händer på Timoteus, varigenom de avskilde honom för särskild tjänst. (Apg. 16:3; 1 Tim. 4:14; 2 Tim. 1:6) När kvalificerade unga män i vår tid önskar ställa sig till förfogande för tjänst vid Betel, är det alltså verkligen berömvärt när äldste och troende familjemedlemmar uppmuntrar dem och ger dem helhjärtat stöd.

8. Varför var Timoteus’ särskilda tjänst med aposteln Paulus krävande?

⁸ Även om tjänsten vid Betel ger rika andliga belöningar, är den inte lätt. Men Timoteus’ uppdrag var inte heller lätt. Förutom att Timoteus arbetade under aposteln Paulus’ ledning för att befrämja andliga intressen, arbetade han också tydligen med sina händer för att sörja för sina personliga behov. (Jämför 2 Korintierna 12:14—18; 1 Tessalonikerna 2:9; 2 Tessalonikerna 3:7, 8.) Han delade de faror och problem som aposteln beskrev i sitt andra brev till korintierna: ”Ofta på resor, i faror från floder, i faror från stråtrövare, i faror från min egen ras, i faror från nationerna, i faror i staden, i faror i öknen, i faror på havet, i faror bland falska bröder, under slit och släp, ofta under sömnlösa nätter, under hunger och törst, under avhållelse från mat många gånger, i köld och nakenhet.” — 2 Kor. 11:26, 27.

9. Vad gjorde det möjligt för Timoteus att hålla ut i sin särskilda tjänst i stället för att återvända hem för att njuta av ett lugnare levnadssätt?

⁹ Trots allt detta fortsatte Timoteus att arbeta i samverkan med Paulus, inte bara under en kort period, utan under omkring femton år, ja, uppenbarligen fram till apostelns död som martyr. Vad gjorde det möjligt för Timoteus att hålla fast vid arbetet hellre än att återvända till sin hemförsamling för att leva ett lugnare liv? Det var hans uppriktiga önskan att tjäna andra, oberoende av den personliga kostnaden för honom själv. Aposteln Paulus kunde säga om Timoteus: ”Jag har nämligen ingen som är så stämd som han, ingen som så uppriktigt kommer att bry sig om det som rör er. Ty alla de andra söker sina egna intressen, inte Kristi Jesu. Men ni vet att han har bestått provet, att han har tjänat som slav tillsammans med mig, som ett barn hos en far, för att främja de goda nyheterna.” (Fil. 2:20—22) Dessutom var Timoteus ödmjuk och erkände sina egna begränsningar. Han utnyttjade inte sitt umgänge med Paulus till att högmodigt hävda sin myndighet. (Jämför 1 Timoteus 4:11—14; 2 Timoteus 1:6, 7; 2:1.) Genom att Timoteus arbetade med aposteln lärde han sig naturligtvis mycket och var slutligen kvalificerad att axla en äldstes ansvarsuppgifter i den kristna församlingen.

10. a) Vilka egenskaper är nödvändiga för att man skall bli lycklig i sin tjänst till förmån för andra, enligt vad som är uppenbart av Timoteus’ exempel? b) Vilka dåliga verkningar har stolthet, önskan att äga bemärkthet och själviskhet? Vad bör man göra, när man lägger märke till ett mått av dessa icke önskvärda karaktärsdrag hos somliga medtroende?

¹⁰ Alldeles som i Timoteus’ fall är ödmjukhet, en självuppoffrande ande och ett intensivt intresse för andras välfärd grundväsentliga egenskaper för lycklig tjänst vid Betel eller var som helst i övrigt inom Jehovas organisation. Varhelst man än tjänar är det så att stolthet, begär efter bemärkthet och själviskhet inte bara minskar den personliga lyckan, utan också gör livet obehagligt för andra. Eftersom Guds tjänare är ofullkomliga, måste de fortsätta att kämpa emot dessa icke önskvärda karaktärsdrag, och de bör inte tillåta sig att bli överdrivet oroade över andras märkbara svagheter i detta avseende. Att man uppodlar den rätta anden är alltid värt ansträngningen, eftersom den verkliga belöningen inte skall komma från människor, utan från Jehova Gud. Att man går före med ett gott exempel kan dessutom ha en hälsosam och uppbyggande verkan på andra.

ATT TJÄNA SOM PIONJÄR ELLER VARA TILL HJÄLP PÅ EN ANNAN PLATS

11. Vilka möjligheter står öppna i förbindelse med arbetet att predika och göra lärjungar, och vad bör driva en till att gripa dessa möjligheter? (Matt. 22:37—39)

¹¹ Beteltjänst är naturligtvis en dörr till möjligheter som inte öppnar sig för alla som är förbundna med Guds folks församlingar över hela världen. Men det finns andra utmärkta möjligheter som står öppna i förbindelse med det arbete som måste utföras. Guds tjänare har till exempel privilegiet att ägna all den tid de kan göra tillgänglig åt det viktiga arbetet med att predika och göra lärjungar. Det finns ingen gräns för den tid som de kan använda i denna tjänst. Vi önskar säkert allesammans vara helhjärtade i den. För många kan detta betyda att de är i stånd att ägna omkring sextio timmar i månaden åt detta arbete som ”hjälppionjärer” eller omkring nittio timmar eller mera i månaden som ”reguljära pionjärer”. Har du gått in genom den öppna dörren till pionjärverksamheten, eller planerar du för att göra det? När du gör tjänst som pionjär, låt då ditt motiv för att ta del i denna tjänst fortsätta att vara kärlek till Jehova Gud och till dina medmänniskor.

12. Hur belyser aposteln Paulus’ exempel vad som krävs av dem som skall bli framgångsrika i att ta upp helig tjänst på en annan plats?

¹² Alldeles som Paulus och Barnabas började tjäna tillsammans med församlingen i Antiokia på grund av det stora behovet där, kan du befinna dig i den ställningen att du kan flytta till en annan plats för att där främja andliga intressen. Återigen kan ödmjukhet, självuppoffring och ett innerligt intresse för andras välfärd vara till stor hjälp när du skall göra de behövliga justeringarna till en ny miljö. Det förhöll sig så med aposteln Paulus, som kunde säga om sig själv: ”Fastän jag är oberoende av alla, har jag ... gjort mig till allas slav för att kunna vinna så många fler. ... För alla slags människor har jag blivit allt.” (1 Kor. 9:19—22) ”Jag har lärt mig att reda mig med vad jag har, vilka omständigheter jag än befinner mig i. Jag vet verkligen hur det är att ha det knappt ställt, jag vet verkligen hur det är att ha överflöd.” (Fil. 4:11, 12) Med full förtröstan på Jehova kunde Paulus härda ut under mycket prövosamma omständigheter.

13. Varför bör den som har planer på missionärstjänst beräkna kostnaden? Nämn några ting som han under bön kan begrunda med avseende på om han är i stånd att ta del i denna tjänst.

¹³ Att i dag tjäna i en annan trakt — eller kanske som missionär i en annan del av världen — kräver att man gör uppoffringar och är villig att göra slavtjänst för andra. Detta behöver man på förhand under bön tänka allvarligt på. (Jämför Lukas 14:28—32.) Låt oss ta ett exempel: Den som alltid har haft en bil till förfogande bör tänka på om han skulle vara villig att gå till fots kilometervis i oländig terräng eller med den heta solen gassande på sig eller om han skulle vara villig att ha fördrag med överfyllda eller oregelbundna offentliga kommunikationsmedel. Om han drar sig för sådant nu, kan han få stora svårigheter med att anpassa sig till en helt ny och främmande miljö. De som har haft det svårt att anpassa sig till annorlunda omständigheter och omgivningar och till människor med skiftande bakgrund, seder, levnadsförhållanden och vanor bör likaså inse att de måste ”arbeta på det” för att kvalificera sig för evangeliseringsarbete på ett främmande fält.

MÖJLIGHETER ATT GÖRA SLAVTJÄNST SOM TJÄNARE OCH ÄLDSTE

14. Vad krävs av dem som är förordnade som tjänare eller som äldste i församlingen?

¹⁴ Att betjäna medtroende i ställningen som tjänare eller äldste är en dörr till möjligheter som står öppen för män i den kristna församlingen. De kvalifikationer som framläggs i bibeln gör det klart och tydligt att de som tjänar på detta sätt måste vara andliga människor, goda föredömen i kristet liv, ja, män som har hela församlingens aktning och förtroende. (1 Tim. 3:1—10, 12, 13; Tit. 1:5—9) På grund av att de äldste har ansvar i fråga om undervisning bör de också vara män som omsorgsfullt studerar Guds ord. En man som sällan läser bibeln och kanske aldrig har läst den helt igenom skulle knappast kunna betraktas som kvalificerad att ge medtroende undervisning om den. — Jämför 1 Timoteus 1:6, 7; Jakob 3:1.

15. Vad är grundläggande för att en man skall vara kvalificerad att vara tjänare eller äldste i församlingen, enligt vad som framgår av Jesu ord i Matteus 20:25—27?

¹⁵ Enligt bibeln är de som är tjänare i församlingen och äldste inte en betitlad klass, utan de är slavar åt sina bröder. Jesus Kristus sade till apostlarna: ”Ni vet att nationernas styresmän spelar herrar över dem och att de stora utövar myndighet över dem. Så är det inte bland er; utan vemhelst som vill bli stor bland er, han skall vara er tjänare, och vemhelst som vill vara först bland er, han skall vara er slav.” (Matt. 20:25—27) Det som är grundläggande för att en man skall vara kvalificerad som tjänare i församlingen eller som äldste är följaktligen hans önskan att göra slavtjänst för sina bröder och offra av sin tid och sina krafter för deras skull.

16. Vad är det som gör en man till tjänare eller äldste i fullaste bemärkelse?

¹⁶ De som är tjänare och äldste i ordets egentliga bemärkelse betraktas av sina bröder som ödmjuka slavar, som är villiga och ivriga att helhjärtat ge av sig själva för att hjälpa dem. (Apg. 20:25—35; 1 Petr. 5:2, 3) Det är på grund av att sådana tjänare och äldste arbetar hårt för att främja andliga intressen som församlingen har hög aktning för dem, uppskattning av dem och kärlek till dem. (1 Tess. 5:12, 13; Hebr. 13:17) De är män som lever upp till det förtroende som blivit dem beviljat genom deras förordnande. Detta bör alldeles särskilt gälla resande äldste. Församlingarna förväntar med rätta att de skall vara andliga män med enastående ödmjukhet. — Jämför Lukas 12:48.

17. Varför kan det sägas att ärelystna män som tänker på en ställning inte har börjat trakta efter en tjänst som tillsyningsman?

¹⁷ Det är uppenbart att män som vill ha bemärkthet och ställning, i stället för att utföra en slavs arbete, inte är kvalificerade att vara tjänare eller äldste. De har inte börjat trakta ”efter en tjänst som tillsyningsman”. Varför inte det? Därför att de inte i verkligheten söker det ”utmärkta arbete” som är förbundet därmed. — 1 Tim. 3:1.

18. a) Vad kräver alla möjligheter som är förbundna med helig tjänst? Varför är det så? b) Vad kan vi förvänta, om vi ställer oss till förfogande för att användas i den största omfattning som våra gudagivna förmågor medger?

¹⁸ De möjligheter som står öppna för lärjungar till Jesus Kristus är inte ställningar av prestige och anseende i människors ögon. De är allesammans möjligheter som kräver att man osjälviskt och helhjärtat anstränger sig och bemödar sig; de kräver arbete. Detta är bara rimligt, eftersom Jehova Gud och hans Son har gett det fullkomliga föredömet som arbetare som vi är ålagda att efterlikna. Jesus Kristus sade: ”Min Fader har fortsatt att arbeta ända tills nu, och jag fortsätter att arbeta.” (Joh. 5:17) Må detta också gälla oss allesammans, när vi ställer oss till förfogande för att användas i den största utsträckning som våra gudagivna förmågor medger. Om vi gör detta, kommer vårt liv att vara fyllt av glädje och tillfredsställelse, medan vi förtröstansfullt ser fram emot att få Jehovas välsignelse. Aposteln Paulus’ ord till hebréerna är synnerligen uppmuntrande: ”Gud är inte orättvis, så att han glömmer ert arbete och den kärlek ni har visat mot hans namn, i det att ni har tjänat de heliga och fortsätter att tjäna dem. Men vi önskar att var och en av er skall visa samma flit, så att ni kan ha hoppets fulla visshet ända till slutet, för att ni inte skall bli tröga utan vara deras efterliknare som genom tro och tålamod ärver löftena.” — Hebr. 6:10—12.

[Fotnoter]