”Fortsätt att vandra ordningsfullt i denna samma rutin”
”Låt oss ..., i den mån som vi har gjort framsteg, fortsätta att vandra ordningsfullt i denna samma rutin.” — FILIPPERNA 3:16.
1, 2. a) Hur är föredömliga barn och ungdomar en källa till uppmuntran? b) Men vad kan man fråga sig angående dem?
NÄR Alisa var lite över två år, gjorde hon alla förtjusta genom att kunna sjunga namnen på alla de 66 böckerna i bibeln, räkna upp namnen på de 12 apostlarna och med gester beskriva de nio frukterna av Guds ande. (Matteus 10:2—4; Galaterna 5:22, 23) När hon gick i femte klass ledde hon en gång i veckan ett bibelstudium med en flicka i tredje klass, vilken i sin tur lyckades intressera sin äldre bror för bibeln. Alisa och hennes lilla kamrat har satt upp ett mål åt sig. De ser fram emot att så småningom kunna predika tillsammans på heltid som pionjärer med särskilt uppdrag.
2 Vi skulle säkert alla tycka om att känna sådana barn som dessa, och vi gör det antagligen också. Men samtidigt kan vi inte låta bli att undra: Hur kommer de att bli, när de blir vuxna? Kommer de att fortsätta sin andliga utveckling, tills de når sitt mål? Eller kommer de att låta sig avledas av andra ting och stupa längs vägen?
Fortsatt framåtskridande
3. Vilka behöver skrida framåt?
3 Innan sådana barn når sitt mål måste de naturligtvis utvecklas en hel del andligen. Men är det bara de unga eller de nya som behöver skrida framåt? Är framåtskridande när allt kommer omkring nödvändigt bara tills man når andlig mogenhet eller blir kvalificerad för ett visst tjänsteprivilegium? Inte alls. Tänk på aposteln Paulus. I stället för att vara nöjd med det som han hade uträttat sade han i sitt brev till filipperna: ”Inte för att jag redan har fått det eller redan har gjorts fullkomlig, men jag jagar nu efter det för att jag om möjligt också skall kunna gripa det för vilket jag också har blivit gripen av Kristus Jesus.” — Filipperna 3:12.
4. Vilket ”mål” jagade aposteln Paulus efter?
4 Det är klart att Paulus inte talade om att uppnå mogenhet, eftersom det inte råder något tvivel om att han redan var en mogen kristen. Men ändå sade han att han ”jagade efter” något som han ännu inte hade ”fått”. Vad var det för något? Paulus fortsatte med att förklara att han jagade ”hän emot målet efter priset, Guds kallelse uppåt medelst Kristus Jesus”. (Filipperna 3:14) Det mål han jagade efter var inte bara kristen mogenhet eller kvalifikationer för en viss ställning, utan det var något större. För honom och hans smorda medkristna var det ”kallelsen uppåt”, hoppet om himmelskt liv genom uppståndelsen.
5. a) Varför måste det pågå en ständig tillväxt? b) Vad kan vara inbegripet i ”de ting ... [som är] bakom” och som vi bör glömma?
5 Detta hjälper oss att förstå varför vi måste fortsätta att växa och utvecklas andligen oavsett hur länge vi har varit med i sanningen. Vilket bestående gagn skulle en person ha av att göra framsteg endast till det stadium då han ansågs mogen eller då han uppfyllde kraven för ett visst tjänsteprivilegium? Mogenhet eller vissa tjänsteprivilegier är ingen garanti för att vi skall nå vårt slutmål — evigt liv. Vi måste i stället göra som aposteln Paulus gjorde: ”Jag glömmer de ting jag har bakom mig och sträcker mig mot de ting jag har framför mig.” (Filipperna 3:13) Vi bör inte bara lämna bakom oss de onyttiga ting vi kanske sysslade med innan vi kom till kunskap om sanningen, utan vi bör också akta oss för att bli självbelåtna på grund av det vi har gjort sedan dess. Rådet är med andra ord att vi inte skall vila på våra lagrar, utan fortsätta framåt utan uppehåll. Gör du detta, eller slår du av en eller annan orsak av på takten? — Se 1 Korintierna 9:26.
6. Vad kan man säga om att skrida framåt, när man jämför Filipperna 3:12 med 3:15?
6 Med tanke på den risken fortsatte Paulus: ”Låt oss då, så många av oss som är mogna, ha denna sinnesinställning; och om ni i något avseende är sinnade på annat sätt, skall Gud uppenbara den ovannämnda inställningen för er.” (Filipperna 3:15) Tidigare, i vers 12, sade Paulus att han inte ansåg att han redan hade ”gjorts fullkomlig”. Men ändå sade han här ”så många av oss som är mogna” eller ”fullkomliga”. (Kingdom Interlinear) Detta är inte någon motsägelse. Det belyser i stället bara att till och med sådana mogna kristna som Paulus måste komma ihåg att de ännu inte har nått slutmålet och att de måste fortsätta att skrida framåt för att nå det. Det är därför han sammanfattade det så här: ”Låt oss i varje fall, i den mån som vi har gjort framsteg, fortsätta att vandra ordningsfullt i denna samma rutin.” — Filipperna 3:16.
En systematisk rutin
7. Vilken ”rutin” uppmanade Paulus de kristna att följa?
7 När Paulus uppmanade de kristna att ”fortsätta att vandra ordningsfullt i denna samma rutin”, menade han då att de skulle utarbeta ett bekvämt verksamhetsmönster och stanna där de var, tills tiden var inne för dem att motta sin belöning? I så fall skulle de handla likt slaven i Jesu liknelse, som grävde ner den enda talent som hans herre hade gett honom och sedan bara väntade på dennes återkomst. (Matteus 25:14—30) Trots att slaven varken förlorade talenten eller slutade sin tjänst, så kallade hans herre honom dock för ”onyttig” och förkastade honom. Paulus uppmanade oss helt visst inte att bara klamra oss fast vid det vi har av fruktan för att kunna förlora det. Han talade om att göra framsteg. Med ”rutin” menade Paulus tydligen en bestämd kurs av framåtskridande rörelse, ungefär som när en soldat marscherar framåt i stället för att stå i givakt.
8. Vad bör vi vara intresserade av, när det gäller vår tjänst för Gud?
8 Paulus’ råd bör hjälpa oss att inse vikten av att ständigt och med iver anstränga sig att göra framsteg, gå framåt och förbättra sig i Jehovas tjänst. ”I den mån som vi har gjort framsteg” bör vi, antingen vi är äldste, biträdande tjänare, pionjärer eller förkunnare, först och främst vara intresserade av att förbättra kvaliteten på och om möjligt också kvantiteten av vår tjänst. Vi måste akta oss för att förfalla till samma sinnestillstånd som de försumliga israeliterna på Malakis tid, vilka trodde att de klarade sig undan med att offra undermåliga offer åt Jehova. Men vad tyckte Jehova om det? Han sade: ”När ni ... bär fram er offergåva, då för ni fram ... vad som är lytt och svagt.” Och därpå tillade han: ”Skulle jag ha behag till sådana gåvor av er hand?” — Malaki 1:13.
9. Vilket samband har Paulus’ råd i Romarna 12:6—8, 11 med framåtskridande?
9 Vi bör i stället ta vår tjänst för Gud på allvar. Som Paulus påminde romarna om bör vi ”på fullt allvar” ”ge akt på” det tjänsteprivilegium vi kan få — av vad slag detta än må vara — och inte vara ”lata” (engelska upplagan av NW har här ordet ”loiter”, som bland annat betyder att slå dank) i våra ”göromål”. (Romarna 12:6—8, 11) Att slå dank är att gå och driva utan mål, utan någon framåtgående rörelse mot något specifikt mål. Det är intressant att se att det grekiska ord som används här ordagrant betyder ”trög”. (Det motsvarande engelska ordet är ”slothful”, vilket är mycket passande, eftersom det kommer av ordet ”sloth”, som betyder sengångare. En rapport visar att en sengångare, även om dessa kan röra sig snabbt, under en period på 168 timmar sov eller förblev fullständigt orörlig i 139 timmar — 83 procent av tiden.) Inte underligt att vi uppmanas att inte vara ”slothful” eller tröga, utan att vara ”glödande av anden” och göra ”slavtjänst åt Jehova”! Vad kan hjälpa oss att göra detta?
10. Varför bör vi vara mycket intresserade av Paulus’ råd till Timoteus i 1 Timoteus 4:12—16?
10 I Första Timoteus 4:12—16 förklarade aposteln Paulus i detalj vad Timoteus skulle göra för att hans framåtskridande skulle komma att ”vara uppenbart för alla”. Vid den tidpunkten var lärjungen Timoteus varken någon ungdom eller någon nybörjare. Han hade faktiskt då haft ett nära samarbete med Paulus i över tio år och hade betrotts med avsevärt ansvar och avsevärd myndighet inom den kristna församlingen — säkert på grund av det framåtskridande han redan då hade gjort. Men trots det gav Paulus Timoteus sådana råd. Det är tydligt att det tillkommer var och en av oss att ägna noggrann uppmärksamhet åt det Paulus hade att säga.
Bli ett exempel i tal och uppförande
11, 12. a) Vilket område bör vi först och främst ägna uppmärksamhet åt när det gäller framåtskridande? b) Varför är detta viktigare än framåtskridande i kunskaper och färdigheter?
11 I vers 12 sade Paulus: ”Låt ingen någonsin se ner på din ungdom. Bli tvärtom ett exempel för de trogna i tal, i uppförande, i kärlek, i tro, i kyskhet.” Denna uppräkning påminner oss om ”andens frukter”, vilka Paulus räknade upp i Galaterna 5:22, 23. Kan någon av oss förneka att vi alla behöver frambringa dessa frukter i större utsträckning i vårt liv? De flesta av oss lägger ner en hel del möda på att lära sig andens nio frukter utantill, och vi lär våra barn och de nya att göra detsamma. Men lägger vi ner åtminstone så pass stor möda på att odla dem? Paulus klargjorde att de som är mogna bör vara föredömliga i fråga om detta. Detta är helt visst ett område i vårt liv, där vi alla lätt kan skrida framåt.
12 I ett avseende är kanske dessa egenskaper en ännu bättre mätare på våra andliga framsteg än vad kunskaper och färdigheter är, eftersom de är produkter av Guds ande, medan däremot de senare ofta har med våra naturliga förmågor och vår utbildning att göra. Fariséerna och de skriftlärda på Jesu tid var väl bevandrade i Skrifterna, och de var mycket samvetsgranna i att hålla alla krångliga detaljer i lagen. Och ändå fördömde Jesus dem och sade: ”Ve er, skriftlärda och fariséer, skrymtare, eftersom ni ger tiondelen av myntan och dillen och kumminen men inte har brytt er om de viktigare tingen i lagen, nämligen rättvisan och barmhärtigheten och troheten.” (Matteus 23:23) Hur viktigt är det inte för oss att fortsätta att skrida framåt i fråga om att odla dessa ”viktigare ting” i vårt liv!
Att ivrigt ägna sig åt föreläsning, förmaning och undervisning
13. Hur kan förordnade tillsyningsmän ha gagn av Paulus’ råd i 1 Timoteus 4:13?
13 Därefter förmanade Paulus Timoteus att fortsätta att ivrigt ägna sig ”åt offentlig föreläsning, åt förmaning, åt undervisning”. (1 Timoteus 4:13) På andra ställen i sina brev skrev Paulus mycket uppskattande om Timoteus som en duglig och trogen tjänare. (Filipperna 2:20—22; 2 Timoteus 1:4, 5) Och ändå gav han Timoteus rådet att fortsätta att ägna uppmärksamhet åt dessa för en tillsyningsman så viktiga plikter. Om du är förordnad som tillsyningsman i församlingen, fortsätter du då ”att ivrigt ägna dig åt” dessa ting? Tar du till exempel de förslag som ges i Handbok för skolan i teokratisk ämbetsutövning på allvar och arbetar på dina brister, eller tycker du att dessa råd bara är till för nybörjare? Studerar du bibeln och Sällskapets litteratur noggrant, så att du kan förmana ”med all långmodighet och undervisning”? — 2 Timoteus 4:2; Titus 1:9.
Var inte vårdslös med tjänstens gåva
14. Hur kan vi visa framåtskridande i vår tjänst på fältet?
14 Även om bara några få är förordnade till att undervisa i församlingen, så har Jesus Kristus gett alla kristna i uppdrag att ta del i arbetet med att vittna om Riket och att göra lärjungar. (Matteus 24:14; 28:19, 20) Detta inbegriper att undervisa människor med ärligt hjärta om bibelns sanning och förmana dem att göra förändringar i sitt liv och att ta ståndpunkt på Jehovas sida. Fortsätter du att ”ivrigt ägna dig åt” att förbättra din skicklighet i tjänsten? Tillämpar du samvetsgrant de förslag som ges i Tjänsten för Guds rike och vid tjänstemötena varje vecka för att kunna utföra ”en evangelieförkunnares verk” och helt fullgöra ”din tjänst”? — 2 Timoteus 4:5.
15. Vad var Timoteus’”gåva”, och hur är det med sådana saker i våra dagar?
15 Paulus hade tidigare gett Timoteus följande påminnelse: ”Var inte vårdslös med den gåva som är i dig och som gavs dig genom en förutsägelse och när kretsen av äldste lade händerna på dig.” (1 Timoteus 4:14) Timoteus hade antagligen genom den heliga andens ledning blivit utsedd och därefter förordnad till någon speciell tjänst inom den kristna församlingen. (1 Timoteus 1:18; 2 Timoteus 1:6) På liknande sätt finns det i våra dagar många inom organisationen som har odlat gudagivna förmågor, vilket lett till att de förordnats som resande tillsyningsmän, missionärer, reguljära pionjärer eller pionjärer med särskilt uppdrag, äldste osv. Även om inga speciella förutsägelser eller handpåläggningar är inbegripna, är rådet att inte vara ”vårdslös med den gåva som är i dig” lika tillämpligt.
16. Vad kan hindra oss att vara vårdslösa med vår ”gåva”?
16 Att vara vårdslös med eller försumma något betyder enligt ordboken att ägna obetydlig uppmärksamhet åt det eller att lämna det ogjort genom vårdslöshet. Det är lätt att bli vårdslös med något som blir vardagligt. Detta skulle kunna hända, om vi slutar upp att göra framsteg eller att skrida framåt och i stället tar våra förordnanden för givna. Vi kan därför ha nytta av det som Paulus sade i Kolosserna 3:23, 24: ”Vad ni än gör, arbeta på det av hela er själ, såsom för Jehova och inte för människor, eftersom ni vet att det är från Jehova ni skall få arvets tillbörliga lön. Gör slavtjänst åt Herren, Kristus.”
Ständiga bemödanden skänker välsignelser
17. Endast hur skall vi betrakta resultatet av våra ansträngningar?
17 Om vi ägnar stor uppmärksamhet åt det som har behandlats här ovan, så kan vi vara övertygade om att vi inte kommer att råka i självbelåtenhetens snara. ”Begrunda dessa ting; gå upp i dem, för att ditt framåtskridande må vara uppenbart för alla”, sade Paulus. (1 Timoteus 4:15) Syftet med ”framåtskridandet” är naturligtvis inte att lysa inför eller imponera på andra. När vi, unga såväl som gamla, växer och utvecklas andligen, blir vi till glädje och uppmuntran för vår omgivning, precis som lilla Alisa och hennes kamrat, vilka omnämndes tidigare i denna artikel.
18. Vilken tvåfaldig välsignelse väntar oss, om vi flitigt tillämpar Paulus’ råd?
18 Om vi flitigt tillämpar Paulus’ råd, väntar oss en tvåfaldig välsignelse. ”Ge ständigt akt på dig själv och på din undervisning”, sade Paulus. ”Förbli vid dessa ting, ty genom att göra detta skall du frälsa både dig själv och dem som lyssnar till dig.” (1 Timoteus 4:16) Ja, genom att ständigt rannsaka oss själva för att se om vi gör det vi undervisar andra att göra, dvs. att göra framsteg och växa och utvecklas andligen, så kommer vi att undvika den tragedi det innebär att ”på ett eller annat sätt ... bli underkänd”. (1 Korintierna 9:27) Vi och de som vi har det glädjerika privilegiet att få hjälpa har i stället den lyckliga utsikten att få liv i Guds utlovade nya ordning. Till både vår egen och andras välsignelse och till ära för Jehova Gud bör vi således ”fortsätta att vandra ordningsfullt i denna samma rutin”! — Filipperna 3:16.
Kommer du ihåg?
◻ Vad är det slutliga ”målet”, som vi bör ha i tankarna? Hur jagar vi efter det? (Filipperna 3:12, 13)
◻ Vad är den ”rutin” som vi bör vandra i? (Filipperna 3:16)
◻ Varför måste vi fortsätta att göra framsteg i kristet uppförande och tal? (1 Timoteus 4:12)
◻ Hur kan äldste, biträdande tjänare och andra skrida framåt i fråga om sin förmåga att undervisa? (1 Timoteus 4:13)
◻ Vad måste vi göra för att inte bli vårdslösa med den ”gåva” som anförtrotts åt oss? (1 Timoteus 4:14)
[Bild på sidan 14]
Alisa och den flicka hon studerar bibeln med har heltidstjänsten som sitt mål