Fortsätt att jaga hän emot andliga mål
”I det jag glömmer de ting jag har bakom mig och sträcker mig mot de ting jag har framför mig, jagar jag hän emot målet efter priset.” — Filipperna 3:13, 14.
1, 2. Hur stora ansträngningar lade de som deltog i en forntida kapplöpning ner, och varför gjorde de det? (1 Korintierna 9:24)
”FRÅN det ögonblick avspärrningen faller tänker en god löpare enbart på att komma framåt, inriktar sitt sinne på slutmålet och räknar med att hans ben skall göra honom till segrare.” Så beskrev Lukianos, en historiker som levde under det första århundradet, den intensitet som kännetecknade löparna i en kapplöpning. Varenda nerv och muskel spändes för att man skulle komma först i mål. Priset, som ofta bestod av en krans gjord av löv, gav i normala fall segraren ett liv fyllt av ”den mest utsökta ära och berömmelse”. Alla visste nämligen att segraren inte hade sparat ”vare sig pengar eller möda” förrän han ”tagit hem priset”.a
2 Aposteln Paulus använder löparen för att illustrera vad en kristen behöver göra för att lyckas och ger dem som jagar hän emot målet evigt liv följande uppmaning: ”Löp på ett sådant sätt att ni kan vinna det [priset].” (1 Korintierna 9:24) Paulus sade att han (i likhet med en löpare, vars kropp var framåtböjd och som satsade allt för att vinna) sträckte sig fram mot och jagade ”hän emot målet efter priset, Guds kallelse uppåt”. (Filipperna 3:13, 14) Om en kristen ”löpare” skall få ta emot belöningen, priset evigt liv, får ingen annan strävan komma i förgrunden eller bli målet mot vilket hela hans liv är inriktat. Förhåller det sig så i ditt fall?
”Ha denna sinnesinställning”
3. Vilken inställning bör mogna kristna ha enligt Filipperna 3:13?
3 Genom att säga: ”Jag glömmer de ting jag har bakom mig”, visade aposteln Paulus att det betydelsefullaste målet för honom var denna belöning. Han kallade ”de ting jag har bakom mig” för en ”hop avskräde”, ”träck”, ”smuts” eller något man kastar ”på sophögen”. (Karl XII:s sv. övers., Benelius, 1981) Det var starka ord med hänsyn till vad Paulus hade lämnat bakom sig när han gav sig in i loppet med livet som mål. (Se sidan 4.) Paulus gav följande uppmaning, i det han tänkte på sig själv som föredöme: ”Låt oss då, så många av oss som är mogna, ha denna sinnesinställning.” — Filipperna 3:5—8, 15, 17.
4. Vilket mål måste först uppnås a) av dem som är intresserade men ännu inte blivit döpta? b) av dem som nyligen blivit döpta?
4 De som aposteln riktade dessa ord till hade redan börjat löpa och hade uppnått kristen mogenhet. Men hur är det om du inte är döpt och därför ännu inte börjat löpa? Då behöver du arbeta hän emot detta som ett första mål, för de som inte löper kommer inte att få ta emot priset evigt liv. Men hur förhåller det sig om du just har börjat ta del i loppet med livet som mål? Då behöver du som ett första mål kämpa för att uppnå kristen mogenhet. Detta innebär att du bör sträva efter att godta den kristna sanningen i full utsträckning och få dina ”uppfattningsförmågor övade till att skilja mellan rätt och orätt”. — Hebréerna 5:14; 6:1.
5. Vilka frågor kan vi göra bruk av för att identifiera vår sinnesinställning till livet som mål?
5 Men samtidigt visar Paulus’ ord: ”Låt oss ... , så många av oss som är mogna, ha denna sinnesinställning”, att även de som är mogna behöver granska sin ”sinnesinställning”, eftersom några annars skulle kunna bli ”sinnade på annat sätt”. (Filipperna 3:15) Man kan till exempel fråga: Vilka ting lämnade du bakom dig? Betraktar du fortfarande dessa på samma sätt som Paulus gjorde? Eller har du låtit de materialistiska och prestigebetonade strävandena i världen uppta mera av din tid och uppmärksamhet? En kristen måste naturligtvis sörja för att han och hans familj har allt vad de behöver. Paulus arbetade med det svåra hantverket tältmakeri — en ganska stor förändring från den lysande karriär han tidigare ägnat sig åt. Men nu intog ”priset” den främsta platsen i hans liv, inte hans förvärvsarbete. Är det likadant för dig? — Apostlagärningarna 18:3; 20:33, 34.
Övning i gudaktig hängivenhet
6. Vilken övning är enligt 1 Timoteus 4:7, 10 nödvändig för att man skall nå målet evigt liv?
6 I sitt råd till Timoteus riktade aposteln Paulus uppmärksamheten på en egenskap som är mycket viktig för alla som vill vinna ”priset”. När han skrev följande tänkte han utan tvivel på de många år av hård träning som idrottsmän måste lägga ner: ”Öva dig däremot ständigt själv med gudaktig hängivenhet som ditt mål. ... Med detta som mål arbetar vi strängt och uppbjuder våra krafter.” — 1 Timoteus 4:7, 10.
7. Vad är gudaktig hängivenhet, och hur kan vi granska våra motiv?
7 Gudaktig hängivenhet åsyftar den tillgivenhet man känner för Jehova personligen. Den är vad vi är i hjärtat, och den har inte nödvändigtvis något med våra yttre religiösa handlingar att göra.b Därför behöver vi regelbundet undersöka varför vi utför helig tjänst. Är det på grund av vad andra skulle tänka, om vi inte gjorde det? Är det för att göra intryck på andra människor? Är det bara för att våra föräldrar insisterar på att vi skall göra det? Eller är det för att vi vill behaga Gud? Vi behöver alla emellanåt få en vänlig knuff av andra. Att man sätter upp ett personligt mål eller att man gör en anordning inom organisationen kan verka stimulerande, men det vi gör bör sannerligen vara ”handlingar präglade av gudaktig hängivenhet”. — 2 Petrus 3:11.
8. Vad behövs förutom bibelstudium för att man skall kunna utveckla gudaktig hängivenhet?
8 Man kan utveckla gudaktig hängivenhet genom att livnära sig av trons ord, något som man kan göra genom att personligen och i församlingen studera bibeln. (1 Timoteus 4:6) Men det krävs mer än att bara läsa sida upp och sida ner. Fråga dig själv: Vad säger detta mig om Jehova? Hur bör detta påverka mitt liv eller min syn på andra? Kommer jag att tillämpa det som jag har lärt? När? Hur? En sådan begrundan utgör en del av vår övning hän emot gudaktig hängivenhet.
9. Vilken erfarenhet visar att man ständigt behöver öva med gudaktig hängivenhet som mål?
9 En idrottsman analyserar ständigt, medan han tränar, hur han skall bli bättre. Som löpare i det kristna loppet måste vi vara försiktiga, så att vi aldrig tar för givet att vi gör andliga framsteg. En kvinna som hade varit med vid Jehovas vittnens möten ända sedan hon var barn och dessutom regelbundet tagit del i tjänsten på fältet fann att man behövde göra mera än att bara ta del i denna rutinmässiga kristna verksamhet, en upptäckt som hon gjorde som en följd av att hon föll offer för sexuell omoraliskhet. När hon återvunnit sin andliga hälsa sade hon: ”Jag hade tagit för givet att jag var en andlig människa, men jag insåg att jag bara hade varit med utan att engagera mig. Sedan jag fallit andligen, började jag ägna mycket mera tid åt personligt studium och tillämpade det jag läste på mig själv. Jag tiggde och bad Jehova om hjälp. Som ett resultat härav började jag växa andligen och utvecklade för första gången i mitt liv ett personligt förhållande till honom.”
10. Hur kan ett öga fyllt av uppskattning hjälpa oss att dras närmare Jehova?
10 Dessutom behövs ett öga fyllt av uppskattning. Du kan till exempel när du njuter av en bit välsmakande frukt tänka: ”Vilken Fader vi har som ger oss någonting så njutbart!” Eller när du ser på en färgsprakande solnedgång kan du utbrista: ”Vilken konstnär vår Fader är!” Gör det till en vana att i de vardagliga göromålen lägga märke till bevisen för Jehovas omsorg. Du kommer på så sätt att dras närmare honom. — 1 Tessalonikerna 5:18; Jakob 4:8.
Sträck dig mot de framförvarande tingen — du är inte fullkomlig än
11. Kan en kristen, på grund av att han varit många år i sanningen, sakta farten?
11 Några som levde under det första århundradet och tillhörde församlingen i Filippi kan ha börjat sakta farten på grund av att de vandrat på sanningens väg någon tid och kanske ansett att de nått upp till en tillräckligt hög andlig nivå. Paulus riktade uppmärksamheten på sig själv som exempel och sade: ”Inte för att jag [en apostel och kristen sedan mer än 25 år] redan har fått det [det himmelska priset] eller redan har gjorts fullkomlig, men jag jagar nu efter det. ... Bröder, jag anser mig inte ännu ha gripit det.” — Filipperna 3:12, 13.
12. Varför måste en kristen fortsätta med att vinnlägga sig om att ta på sig den nya personligheten?
12 En kristens liv är ständigt framåtskridande. Man behöver ständigt gå framåt för att kunna ta på sig den nya personligheten. Diskvalificerande svagheter måste motarbetas. (1 Timoteus 4:15; 1 Korintierna 9:27) Ett vittne avslöjade att hon ofta var högdragen och lätt blev förargad på andra. Hon insåg, sedan hon fått goda råd i denna fråga, att detta skulle kunna äventyra hennes möjligheter att uppnå evigt liv. ”Jag ansträngde mig sedan för att tänka positivt om andra. När jag tvingat mig till detta under en tid gick det lättare”, medgav hon. ”När jag kände vreden komma inom mig, bad jag: ’Jag vill inte vara så, Jehova. Hjälp mig, eftersom du vet att jag har en så svår tid!’ Och han gjorde verkligen det!” Hon hade som mål att söka komma över en speciell svaghet och visa mer av Guds andes frukter. Hon blev välsignad och kvalificerade sig rentav till att tjäna som missionär. Finns det mål av denna natur som du skulle behöva jaga hän emot? — Galaterna 5:22—26.
13. Vilket mål nådde en familj, och vad var det som drev dem?
13 Eftersom en kristen inser att han inte ännu ”gjorts fullkomlig” eller att han inte ännu vunnit priset evigt liv, fortsätter han att hålla ett öga på sin inställning till tjänsten. Ett gift par i Förenta staterna granskade sina omständigheter. På den tiden (år 1958) arbetade hustrun som lärare, och mannen tjänade som försäljningschef mer än 200 kronor i timmen. ”Då”, sade hustrun, ”kom vi att tänka på några som tjänade vid Jehovas vittnens huvudkontor och som offrat en förmögenhet för att få tjäna där utan betalning, bara för att förmedla sanningen till människor sådana som vi.” Stimulerade av detta exempel sålde paret sitt hus och flyttade tillsammans med sina två barn till en plats där behovet av förkunnare av Riket var större. Båda nöjde sig med enklare arbeten för att försörja familjen. De gick helt upp i att hjälpa andra, och det dröjde inte länge förrän de var och en ledde i medeltal 15 bibelstudier i veckan med intresserade människor. ”Vi skördade en sådan djup glädje som vi aldrig skulle ha kunnat köpa för pengar. Och det som i synnerhet glatt oss är att vi fått se våra barn växa upp med samma kärlek till Jehova”, sade mannen. — Filipperna 4:12, 13.
14. Nämn några av de personliga mål många har strävat efter att nå.
14 Naturligtvis kan inte alla familjer ta ett sådant steg. Men allt fler har ordnat det så att de i större utsträckning kan ta del i predikoverket och kanske också bli hjälppionjärer eller reguljära pionjärer. Under tjänsteåret 1981 var i medeltal 151.180 förkunnare ute i pionjärtjänsten varje månad — fler än någonsin och närmare 10 procent fler än under året dessförinnan! Många har gjort Betel eller missionärstjänsten till sitt mål. I och med att Gileadskolan öppnat filialer i Mexico och i Västtyskland har många fler för sin egen personliga del kunnat nå nya och utvidgade mål i livet. Ytterligare andra har arbetat hårt på att bygga upp en djup kärlek till Jehova hos sina barn. Överlämnade män har strävat efter att bli biträdande tjänare, äldste eller rentav resande tillsyningsmän genom att arbeta på att få de andliga kvalifikationer som krävs för detta. — 1 Timoteus 3:1—13.
15. Hur kan kristna hustrur hjälpa sina män att ständigt sätta livet som mål främst?
15 Kristna hustrur kan vara till stor hjälp, om de sätter ”priset” främst i sitt liv. ”Jag kommer aldrig att glömma vad min hustru sade, när jag läste att tre av de män jag övat upp till att ta över mitt arbete då vi flyttade just blivit millionärer”, berättade det vittne som omnämndes i paragraf 13.” Hon sade: ’Pengar finns i dag, men i morgon är de borta. Vad vi gör för att hjälpa människor andligen har bestående värde.’ Hon uppmuntrade mig alltid till att inte börja ägna mig åt att tjäna stora pengar igen. Med hennes hjälp kunde vi träda ut i kretstjänsten, när våra barn blivit stora.” Ja, kvinnor som stöder sina män andligen kan bistå dem, så att de får röna ”godvilja från Jehova”. — Ordspråksboken 18:22, NW.
Omständigheterna skiftar
16. a) Vad menade uppenbarligen aposteln Paulus, då han sade till församlingen i Filippi: ”Ni hade inte tillfälle”? b) Hur vet vi att Jehova inte är sådan att han aldrig blir nöjd med de ansträngningar hans tjänare gör?
16 Församlingen i Filippi hade varit sällsynt frikostig mot Paulus, men så gick det en tid då den inte gav någonting i materiellt avseende. Varför då? ”Ni hade inte tillfälle”, skrev Paulus. (Filipperna 4:10) Kanske hade svåra tider, ändrade omständigheter eller det förhållandet att de inte kände till var Paulus befann sig hindrat dem från att göra vad deras hjärtan önskade. Våra omständigheter kan också begränsa vad vi kan göra. Jehova har förståelse för detta. Som exempel kan nämnas att Jehova under Mose lag godtog som skuldoffer vad en person hade råd med, även om det bara var åtta bägare mjöl! (3 Moseboken 5:5—11) Det enda Gud krävde var att offret skulle vara av bästa slag. — 2 Moseboken 23:19; Hebréerna 13:15, 16.
17. Vad kan liknas vid milstolpar på en löparbana i vårt jagande hän emot slutmålet, priset evigt liv?
17 Men ger vi verkligen Jehova det bästa vi har? Håller vi varje dag blicken riktad mot den storslagna belöningen evigt liv? (Jämför Hebréerna 12:1, 2.) Vi kan få stor hjälp till detta, om vi har andliga mål som vi strävar efter att nå längs vägen. Dessa kommer att utgöra milstolpar på löparbanan. Som vi har sett är dopet en av dessa milstolpar. Har du nått fram dit? Och hur förhåller det sig med den kristna mogenheten — har du ärligt och uppriktigt godtagit den kristna sanningen i full utsträckning, utan att längre betvivla, ifrågasätta, protestera mot varje ny tanke? Och har du lärt dig att fatta dagliga beslut på grundval av bibelns principer? Om du har gjort det, har du passerat ytterligare en milstolpe. Har andens frukter blivit djupt inbäddade i din personlighet? Är tjänsten på fältet lika viktig för dig som den var för vårt föredöme, Jesus Kristus? Och hur förhåller det sig med skälet till att du gör olika saker? Drivs du av äkta gudaktig hängivenhet? Trots att Timoteus var en äldstebroder i den kristna församlingen, fick han rådet att han behövde öva sig och ha detta som mål. Har vi nått fram till några av dessa mål, och strävar vi att nå fram till ytterligare andra, alltid med det storslagna priset evigt liv för ögonen? Sträcker vi oss verkligen mot de ting vi har framför oss?
18. Vilka belöningar får vi redan nu, om vi utvecklar gudaktig hängivenhet?
18 De belöningar vi får för sådana ansträngningar är många. Som Paulus sade har den gudaktiga hängivenheten ”med sig ett löfte om livet nu”. (1 Timoteus 4:8) Han sammanfattade på ett utmärkt sätt den tillfredsställelse vi kan känna redan nu trots svårigheter: ”Vi är bedrövade, men ändå är vår glädje outsläcklig. ... Vi välsignar många andra med verkliga rikedomar. Vi är utfattiga och har i verkligheten ändå allt som är värt att ha.” — 2 Korintierna 6:10, Phillips.
19. Varför bör vi alla vara uppmärksamma på hur vi löper i vår strävan att uppnå evigt liv?
19 Sedan, inom kort, kommer vi att nå vårt slutmål — det liv som skall komma. Paulus kunde i väntan på sin himmelska belöning säga: ”Följaktligen anser jag att den nuvarande tidsperiodens lidanden inte betyder någonting i jämförelse med den härlighet som skall komma att uppenbaras på oss.” (Romarna 8:18) Ja, all den möda som lagts ner i loppet kommer att vara som ett intet i jämförelse med de välsignelser som följer med priset evigt liv, vare sig det blir i himmelen eller på jorden. Håll därför din blick riktad mot andliga mål. Löp för att vinna. Löp som om det gällde livet — för det är just vad saken gäller! — Psalm 37:3, 4, 11, 29.
[Fotnoter]
a Yttranden av den forntida grekiske poeten Pindaros i segerhymnen Isthmia, I 40—50.
b Det ursprungliga grekiska ordet, eusebeia, användes på den tiden av filosofen Filon för att beskriva en verkligt religiös människa till skillnad från en ”falsk” gudsdyrkare, som bara visar upp en mängd yttre religiösa handlingar.
□ Vilket viktigt mål måste en kristen kämpa för att nå fram till, och vilken ”sinnesinställning” bör vi sträva efter att ha?
□ Hur övar vi oss själva med gudaktig hängivenhet som mål?
□ Vilka mål måste vi först kämpa oss fram till, innan vi kan nå slutmålet evigt liv?
□ Är Jehova aldrig nöjd med våra ansträngningar i hans heliga tjänst?
[Bild på sidan 8]
Det finns mål som vi först måste kämpa oss fram till på vår kristna levnadsväg, innan vi kan nå slutmålet evigt liv
Gudaktig hängivenhet
Mogenhet
Dop
Utökad tjänst
Mera av den heliga andens frukt