Hur man reder ut svårigheter i kristlig kärlek
”Men om din broder försyndar sig, så gå åstad och förehåll honom det enskilt. Om han då lyssnar till dig, så har du vunnit din broder. Men om han icke lyssnar till dig, så tag med dig ännu en eller två. ... Lyssnar han icke till dem, så säg det till församlingen.” — Matt. 18:15—17.
1. a) Varför kommer de kristna att sträva efter att främja friden mellan sig? b) Inom vilka områden?
JEHOVA är en ordningens, harmoniens och fridens Gud. Han har tillkännagivit att det är hans uppsåt att återinföra fridfulla, paradisiska förhållanden här på jorden till alla deras välsignelse, som vill tjäna honom och göra hans gudomliga vilja. Sådana människor önskar redan nu börja bringa sitt liv i överensstämmelse med hans rättfärdiga principer, varigenom de kan bevisa sig värdiga livets fria gåva i Guds rättfärdiga nya ordning. Fördenskull kommer de att hörsamma aposteln Petrus’ ord, som är nedskrivna i 1 Petrus 3:10—12 (NW): ”Den som vill älska livet och se goda dagar, må han avhålla sin tunga från det som är ont ... må han vända sig bort från det som är ont och göra det som är gott; må han söka friden och sträva efter den. Ty Jehovas ögon vila på de rättfärdiga.” Aposteln Paulus skrev också till de kristna: ”Må vi alltså sträva efter det som leder till frid och det som är uppbyggande för oss inbördes.” (Rom. 14:19, NW) I ljuset från dessa Skriftens råd strävar sanna kristna i våra dagar efter att göra allt som står i deras makt för att främja friden sinsemellan och mellan sig och alla andra människor, och detta gör de var de än befinner sig, i församlingen, i hemmet eller i sin dagliga gärning.
2. a) Nämn några faktorer som kan utgöra hinder för de människor i våra dagar, som vill ”söka friden och sträva efter den”. b) Är deras mål ouppnåeligt?
2 Men ledsamt nog befrämjar inte förhållandena på jorden i våra dagar ett fridsamt liv. De nuvarande förhållandena har beskrivits profetiskt i följande ord: ”Men det må du veta, att i de yttersta dagarna svåra tider skola komma. Ty människorna skola då vara själviska, penningkära, stortaliga, övermodiga, smädelystna, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa mot sina närmaste, trolösa, begivna på förtal, omåttliga, tygellösa, fientliga mot det goda, förrädiska, besinningslösa.” (2 Tim. 3:1—4) Dessutom är vi alla ända från födelsen ofullkomliga och offer för alla slag av mänskliga svagheter, brister och lidelser, och fördenskull är de kristnas bemödanden i våra dagar att ”söka friden och sträva efter den” förbundna med många problem och svårigheter. Men trots detta kan den enskilda människan, som uppriktigt bemödar sig om att tillämpa de råd hon får i Guds ord i detta avseende, som drar nytta av all den hjälp, som hennes medkristna erbjuder henne, och som följer Guds heliga andes ledning, göra mycket för att närma sig målet att leva i frid med andra människor.
3. Vilket praktiskt världsvitt exempel bevisar att friden inte är ouppnåelig i våra dagar?
3 Att detta är möjligt i våra dagar framgår av de resultat man vunnit inom den nya världens samhälle av Jehovas vittnen, vilket har gjort sig känt för att dess medlemmar på ett avundsvärt sätt kan leva och arbeta tillsammans i frid och endräkt. Detta förhållande är särskilt uppenbart vid vittnenas stora internationella sammankomster, då människor av alla raser och hudfärger och med allehanda språk arbetar tillsammans utan tecken på att de är medvetna om någon stor rasåtskillnad och några barriärer, därför att de tillhör skilda nationer, vilket allt är så vanligt i den nuvarande tingens ordning. I samband härmed är det intressant att lägga märke till ett meddelande i Binghamton Sun, som utges i Binghamton i staten New York. Tidningen skrev om vittnenas internationella konvent i New York år 1958 och sade bland annat: Den ”ordning som präglade den väldiga skaran och det förhållandet att den bestod av folk av praktiskt taget alla nationaliteter — negrer och asiater sågs röra sig bland vita på jämlik fot och uppenbarligen till alias inbördes glädje — var ett annat ovanligt och verkligt beaktansvärt drag”. Om samma sammankomst skrev New Yorktidningen Amsterdam News följande: ”De gudsdyrkande vittnena från 120 länder har bott och tillbett tillsammans i frid, varigenom de visat amerikanerna hur lätt det kan ske. .. . Sammankomsten är ett lysande exempel på hur människor kan arbeta och leva tillsammans.” Låt oss här påpeka att detta enastående uppförande från dessa kristnas sida inte är någon ”mask”, som de sätter på sig, när de utsätts för allmänhetens blickar, och tar av sig, när de anser detta vara lämpligt. Nej, i stället är detta något som bor djupt inne i hjärtat hos varje individ i denna åt Gud överlämnade kristna skara. Det är något som påverkar själva hjärtat och sinnet, och därför är det som kommer till synes under deras stora sammankomster en återspegling av det livsmönster, som var och en strävar efter att leva i överensstämmelse med.
4. I vilket avseende skiljer sig denna grupp från andra?
4 Detta innebär inte att denna skara kristna människor är annorlunda skapta än andra människor, ty de representerar alla slags samhällsställningar och alla sociala och ekonomiska befolkningsskikt. Och inte betyder det heller att de inte har egna, personliga, svårigheter och problem. Det har de. De måste brottas med just de svåra livsförhållanden, som omnämnts här ovan och som blivit förutsagda för de yttersta dagarna. Det råder rent mänskliga skiljaktigheter och uppstår konflikter mellan personligheter bland dem, såsom det kan göra mellan individer i vilken som helst annan jämförlig skara människor. Dessutom är de här människorna i ständig beröring med varandra under omkring trettio timmar varje månad vid sina kristna möten och i sin kristna förkunnargärning. Fördenskull är det inte något att förvåna sig över, om det uppstår vissa meningsskiljaktigheter mellan individer. Det man skulle kunna förvåna sig över är att dessa svårigheter är så få; det som så tydligt visar att denna skara är annorlunda än det sätt, på vilket man reder ut dessa problem, när de alls uppstår.
5. Nämn ett exempel på ett personligt problem som uppstod mellan kristna i det första århundradet. Vad gjorde Paulus åt saken?
5 Också bland de kristna i första århundradet, vilka levde vid den tid då Guds heliga andes kraft gjorde sig gällande på så många mirakulösa och underbara sätt, fick de enskilda individerna svårigheter att brottas med. Ett sådant exempel nämner aposteln Paulus om helt kort i Filipperna 4:2, 3, där vi läser: ”Evodia förmanar jag och Syntyke förmanar jag att vara likasinnade i Herren. Ja, jag beder dig också, min sannskyldige medhjälpare under samma ok: Fortsätt att bistå dessa kvinnor, som hava kämpat sida vid sida med mig i de goda nyheterna, jämte Klemens såväl som de övriga av mina medhjälpare, vilkas namn äro i livets bok.” (NW) Här fanns alltså två andliga systrar, som uppenbarligen var mogna i fråga om sin kunskap i Guds ord och som hade arbetat sida vid sida med aposteln Paulus och andra i verket att predika de goda nyheterna, och likväl hade de någon svårighet, när det gällde att lösa ett problem som hade uppstått dem emellan. Ja, det var så märkbart att aposteln hade fått sin uppmärksamhet fäst vid det, och han ansåg det lämpligt att omnämna det i sitt brev till församlingen i Filippi och uppmuntra de båda att göra sitt yttersta för att reda ut problemet. Samtidigt bad Paulus en mogen kristen broder hjälpa dem att komma till rätta med det på ett fridsamt sätt för den händelse att de inte kunde göra detta själva, på det att de måtte vara ”likasinnade i Herren”.
Grundprinciper man bör följa för att kunna reda ut svårigheter
6. Var finner vi det skriftenliga recept, enligt vilket man kan komma till rätta med personliga svårigheter, och vilka olika steg anges?
6 Vi känner inte till hur just det här problemet slutligen reddes ut, eftersom bibeln inte vidare nämner något om saken. Men vad vi verkligen känner till det är att Kristus Jesus ungefär trettio år tidigare, när han befann sig här på jorden, inte bara insåg att sådana problem skulle kunna uppstå bland hans ofullkomliga och syndiga efterföljare utan även i sin förunderliga vishet talade om hur man skulle kunna lösa dem. Det är därför mycket troligt att de här båda kristna kvinnorna, sedan de fått dessa förmaningar av aposteln Paulus, följde de sunda råd, som Mästaren givit, och att de sökte reda ut sitt personliga problem, och det är tack vare att Jehovas vittnen gör just detta nu på 1900-talet som de kan komma till rätta med många av sina personliga meningsskiljaktigheter och få dem ur världen i kristlig kärlek. Hur lyder då receptet, om man så får säga? Vi finner det i Matteus 18:15—17 (NW). Jesus tar där till orda och säger: ”Vidare, om din broder begår en synd, ...” Med dessa ord visade Jesus att han förstod att det skulle kunna uppstå problem bland hans sanna kristna efterföljare. Han fortsatte därefter med att ange lösningen, som bestod av tre definitiva steg, vilka den person skulle ta, mot vilken någon annan hade felat eller försyndat sig. 1) ”Gå då och påvisa hans fel på tumanhand med honom. Om han lyssnar till dig, har du vunnit din broder.” 2) ”Men om han icke lyssnar, tag då med dig en eller två till, så att varje sak må fastställas efter två eller tre vittnens utsago.” 3) ”Om han icke lyssnar till dem, tala då med församlingen.” Det var ett enkelt recept, säger du kanske! Ja, det är det verkligen, och det innehåller anvisningar som man inte bör förbise eller åsidosätta, då man i kristlig kärlek söker reda ut svårigheter av personlig art.
7. a) När man önskar reda ut ett personligt problem, vad bör man då göra redan innan man tar det första steg som omnämns i Matteus 18:15? b) Varför bör man göra detta?
7 Låt oss nu gå in på den här saken litet närmare, till gagn för dem av våra läsare som kanske inte har haft tillfälle att se hur man kan följa detta recept i sitt dagliga liv. Vi tänker oss att du tycker att en annan människa har försyndat sig mot dig, eller kanske hon har väckt anstöt hos dig. Vad bör du då göra? Ja, innan du alls tar något av de här ovan nämnda stegen, är det något annat som du bör göra, när du önskar reda ut en svårighet i kristlig kärlek, och det är att du bör tänka över saken i lugn och ro och i det ljus du har genom din kunskap i Skriften och under det att du tänker på att du vill att du själv och din kristne broder skall vara ”likasinnade i Herren”. Ställ frågor till dig i stil med dessa: Är saken så allvarlig att jag bör ta upp den med min broder? Om jag inte säger något om den, kan det då tänkas att det hela kommer att rinna ut i sanden utan vidare? Gjorde min broder det här med avsikt, eller var det bara ett tanklöst yttrande som han fällde utan att ens vara medveten om det? Kanske jag bara kan förlåta och glömma? Det bibliska ordspråket är mycket passande här: ”När veden tager slut, slocknar elden.” (Ords. 26:20) Tänk också på den inspirerade apostelns ord: ”Kärleken är långmodig och vänlig. ... Den lägger icke oförrätten på minnet. ... Den fördrager allting, tror allting, hoppas allting, uthärdar allting.” (1 Kor. 13:4—7, NW) Också Petrus skrev: ”Kärleken överskyler en myckenhet av synder.” (1 Petr. 4:8) Varför inte låta din kärlek till din broder överskyla den synd han begått mot dig, alldeles som du hoppas att hans kärlek till dig skall överskyla många av dina egna svagheter och brister och oförrätter mot honom? Många, många svårigheter kan undanröjas genom att man allra först på detta sätt tänker över situationen i kristlig kärlek.
”På tumanhand med honom”
8. a) Om man inte kommer till rätta med problemet genom att bara noggrant tänka över det, vad bör man då göra? b) Vad bör man undvika?
8 Men det kan hända att du, sedan du tänkt över problemet, är övertygad om att det inte är någon betydelselös sak och att du inte helt enkelt kan glömma det hela. Då bör du handla utan dröjsmål. Låt inte den där saken ligga och gnaga i ditt sinne och kanske svälla ut, så att den blir oproportionerligt stor och du kanske rentav blir berövad ditt andliga välbefinnande. I det här fallet har den som förorättat dig inte följt den princip Jesus angav i sin bergspredikan: ”Därför, om du kommer med din gåva till altaret och där drager dig till minnes, att din broder har något emot dig, så lägg ned din gåva där framför altaret och gå först bort och förlik dig med din broder och kom sedan och bär fram din gåva.” (Matt. 5:23, 24) Du måste alltså ta det första steget, som Jesus angav i Matteus 18:15—17: ”Gå då och påvisa hans fel på tumanhand med honom.” (NW) Vilket förträffligt, praktiskt råd! Jesus insåg att vi människor skulle vara benägna att tala med andra om en sak, innan vi skulle gå till vår broder, men det bör vi inte göra! I stället bör vi tala med honom på tumanhand. ”Den som skyler överträdelse eftersträvar kärlek, men den som håller i med att tala om en sak skiljer dem åt, som äro förtrogna med varandra.” (Ords. 17:9, NW) I stället för att söka vinna sympati från andra för din sak, med fara för att du skall bli en skvallerbytta, bör du följa den praktiska vishetens kurs genom att enskilt, på tumanhand, tala med den som förorättat dig eller väckt anstöt hos dig. Genom ett sansat samtal om saken mellan dig och honom enskilt kan er inbördes kärlek överskyla hans synd och hela saken kan snabbt bli gömd och glömd. — Ef. 4:26.
9, 10. a) Vilket motiv bör driva den som blivit förorättad, då han tar detta första steg, och vad bör han göra för att försätta sig i en lämplig sinnesstämning för att kunna ta detta steg? b) Vad kan det då hända att följden blir?
9 Men vänta ett tag! Innan du går till din broder för att tala om saken, bör du tänka över ditt motiv. Varför tar du detta första steg för att komma till rätta med svårigheten? Är det rätt och slätt så att du vill bevisa för brodern att han har felat mot dig och vill få honom på knä så att säga, så att han ber dig om förlåtelse? Den inställningen får du inte ha; i en sådan här situation bör man inte söka rättfärdiga sig själv. Jesus sade: ”Om han då lyssnar till dig, så har du vunnit din broder.” Ja, här har vi alltså det rätta motivet: du bör önska vinna din broder. Du önskar åstadkomma försoning mellan dig och honom; du vill att ni på nytt skall vara ense och att du samtidigt skall få känna personlig lättnad genom att du får den här saken, som har oroat dig, ur ditt sinne. Men tänk på detta: kärleken ”söker icke sina egna intressen”. (1 Kor. 13:5, NW) Eftersom brodern i fråga har brutit mot en kristen princip, vill vi naturligtvis också hjälpa honom att komma till rätta, att komma bort från sitt orätta handlingssätt, såsom Paulus skrev i Galaterna 6:1: ”Må ni ... försöka föra denne man till rätta i en ande av mildhet, medan du för egen del håller ett öga på dig själv, av fruktan för att också du skulle kunna bliva frestad.” (NW) Men i många fall har svårigheten inte uppstått på grund av att någon brutit mot kristna principer utan på grund av något missförstånd å den enes eller andres sida. Också av den orsaken bör du ta detta första steg med det huvudmotivet att bli försonad med din broder. Om du skall lyckas nå detta mål, bör du vara redo att ge efter en smula du också. Fördenskull är det klokt och förståndigt av dig, om du hejdar dig på denna punkt i händelseutvecklingen och tänker på ett eventuellt tidigare tillfälle, då det var du som hade förorättat en annan, och påminner dig hur svårt det var för dig att ödmjuka dig och be om ursäkt, så att det kunde åstadkommas en försoning då. Det var då visst inte lätt, eller hur? Var därför villig att ge efter en smula, så att du därmed kan hjälpa din broder. Tänk också på den glädje och lycka, som du och den andre brodern vann, när ni blev ense igen, och som gjorde det hela lönande. Om du tänker på en sådan händelse, hjälper det dig att uppnå den rätta sinnesstämningen, när du nu skall tala med en broder som har felat mot dig, och du är då redo att ta det första steget för att i kristlig kärlek komma till rätta med din svårighet.
10 Hur ofta händer det inte att när du vänder dig till din broder på det här sättet, så märker du att han befinner sig i samma sinnesstämning! Han är själv mycket angelägen om att ni skall komma till rätta med den sak som vållat svårigheten, och några minuters samtal är kanske allt som behövs för att åstadkomma fullständig försoning. Men det kan också hända att du, sedan du hört den andre uttala sin mening om saken, kommer till insikt om att du hade alldeles fel, och genom att ni båda på tumanhand lägger fram edra synpunkter kan ni uppnå samförstånd i all vänskaplighet. Ordspråket talar om just denna sak: ”Den förste (tyckes det) haver rätt i sin sak; men så kommer hans nästa och utrannsakar honom.” (Ords. 18:17, Melin) Hur nödvändigt är det då inte att vi undertrycker varje känsla av egenrättfärdighet, när vi tar detta första steg, och att vi å andra sidan är villiga att bli utrannsakade genom att den andre får säga sin mening. Om en försoning kan åstadkommas i samband med detta första steg, kommer det i alla händelser att medföra frid och lycka för berörda parter.
”Tag ... med dig en eller två till”
11. Om den förorättade inte lyckas, då han tar detta första steg, vart bör han då vända sig?
11 Men kanske man av en eller annan orsak inte lyckas, då man tar detta första steg, och det kan inte åstadkommas någon försoning. Trots alla dina ansträngningar kunde du inte uppnå samförstånd med din broder och få saken utredd. Vad bör du då göra? Ge inte upp. Din kärlek till din broder bör i stället förmå dig att söka finna någon annan utväg, så att du kan uppnå frid med honom och det orätta som har blivit begånget kan rättas till. I några fall är man kanske böjd för att tänka att det vore bäst att i en sådan situation skriva ett brev till Sällskapet Vakttornet och begära hjälp, så att man kan komma till rätta med den sak som vållat svårigheten; och visst ger Sällskapet alltid gärna hjälp och bistånd, när detta är nödvändigt. Men envar bör inse att det är mycket svårt att i ett brev framställa en klar bild av det som förekommit, hur många sidor man än skriver. Och det finns verkligen ett mera omedelbart sätt att reda ut problemet. Ty just i den församling av Jehovas vittnen, som du tillhör, finns det en av Sällskapet förordnad man, som är skickad att ge dig den hjälp du behöver, och det är församlingens tillsyningsman. Sägs det inte om tillsyningsmannen att han ”skall vara såsom en tillflykt i stormen, ett skydd mot störtskuren ... såsom vattenbäckar i en ödemark, såsom skuggan av en väldig klippa i ett törstigt land”? (Jes. 32:1, 2) Aposteln Paulus påvisade dessutom att dessa enskilda tillsyningsmän var ”människor såsom gåvor” från Gud, som han gav just i avsikt att de skulle stärka och uppbygga församlingen. (Ef. 4:8, NW) Låt oss fördenskull dra fördel av dessa ”gåvor” från Gud, som vi har mitt ibland oss, genom att söka deras hjälp, när vi måste komma till rätta med personliga problem som kan uppstå.
12. Vilken inställning bör tillsyningsmannen ha, om han skall bli till hjälp, när det gäller att komma till rätta med svårigheten?
12 Vi förstår nu hur nödvändigt det är att tillsyningsmannen är tillgänglig, kärleksfull och förstående, så att varje medlem av församlingen kan känna sig fri att när som helst vända sig till honom för att få hjälp. En inspirerad tillsyningsman i första århundradet skrev: ”Vi som äro starka äro pliktiga att bära de svagas skröpligheter och att icke leva oss själva till behag.” (Rom. 15:1) Den kristne tillsyningsmannen tänker alltså på att vara tillgänglig gentemot sina bröder i tron. Han kommer inte att ha för bråttom för att lyssna till deras problem, utan han kommer i stället att visa verkligt intresse för alla de personers andliga välfärd som hör med till församlingen. Före mötena och efter dem, när han arbetar tillsammans med förkunnarna i tjänsten på fältet och när han gör korta, vänskapliga besök hos dem i deras hem, kommer han att visa sig vara ”såsom en tillflykt i stormen ... såsom skuggan av en väldig klippa” för sina andliga bröder, och de kommer automatiskt att vända sig till honom, när de behöver hjälp för att komma till rätta med något personligt problem.
13. Hur bör tillsyningsmannen eller den mogne broder, som utgör tredje part, gå till väga i samband med detta andra steg?
13 Av allt detta förstår vi hur rimligt och förnuftigt det är att man vänder sig till församlingens tillsyningsman eller till någon annan mogen broder i församlingen och i korthet redogör för sitt problem och ber en eller två sådana personer följa med för att tala med den broder som har felat. (Matt. 18:16) Liksom i fråga om det första steget är huvudmotivet nu att man skall söka vinna sin broder. De mogna bröderna måste fördenskull också tänka på att när de följer med på ett sådant besök, sker detta inte nödvändigtvis för att de skall avgöra vem som har rätt och vem som har fel eller fälla något slags utslag i saken, utan de följer snarare med för att hjälpa de båda kontrahenterna att åstadkomma en försoning mellan sig, varvid man bör använda Skriften och de sunda råd den ger. De kommer att se till att de uppmärksamt och utan fördomar lyssnar till båda sidorna av saken. Genom att man på detta sätt i lugn och ro ventilerar saken inför en tredje part, kan man kanske reda upp ett missförstånd och med lätthet åstadkomma försoning. Eller kanske tillsyningsmannen måste framhålla vissa skriftenliga principer, som de berörda parterna tidigare har förbisett. Han kommer inte att egenmäktigt söka tvinga dem till en viss lösning av problemet, utan han kommer i stället att låta Skriften tala, så att bröderna kan inse att det inte är rent mänsklig vishet, som de lyssnar till, utan att det är Jehova som ger dem råd genom sitt skrivna ord. Sedan man framhållit Skriftens råd, är det ofta verkningsfullt att be den som förbrutit sig om ett förslag till hur det orätta skall kunna rättas till. Dennes kärlek till Jehova Gud och till brodern kommer i många fall att vägleda honom, så att han framlägger ett förslag som på ett framgångsrikt sätt kan åstadkomma att den sak som vållat svårigheten kan redas ut. Hur underbart är det inte att iaktta de båda, som blivit försonade genom att man kunnat uppnå samförstånd, och se att det åter råder frid och endräkt mellan dem! Återigen råder det en glädjens och tillfredsställelsens atmosfär, som kommer att göra det möjligt för dem att fortsätta att tjäna tillsammans utan agg eller bitterhet.
I kristlig kärlek
14. a) Vilken egenskap måste man utöva, om man skall kunna finna en lycklig lösning på ett vilket som helst problem? b) Hur kan denna egenskap vidmakthållas i den nya världens samhälle?
14 Vi kan just i det här sammanhanget inte nog understryka hur nödvändigt det är att man ådagalägger den främsta av alla andens frukter, kristlig kärlek, om man skall lyckas tillämpa de råd Jesus gav beträffande hur man skall söka komma till rätta med personliga svårigheter. ”Kärleken tryter aldrig. Nu förbliva emellertid tro, hopp, kärlek dessa tre; men den största av dessa är kärleken.” (1 Kor. 13:8, 13, NW) Eftersom denna onda värld inte har Guds ande, hindrar den denna världens människor från att komma till rätta med sina många meningsskiljaktigheter. Vi måste också tänka på att när personliga problem uppstår mellan enskilda kristna, blir Guds heliga ande hindrad på ett eller annat sätt, och den kan fördenskull inte verka med sin fulla kraft för att frambringa sin frukt, som är ”kärlek, glädje, frid, långmodighet, vänlighet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning”. (Gal. 5:22, 23, NW) Men när den kristliga kärleken ådagaläggs och lyckas röja undan sådana här hinder, då blir det möjligt för Guds ande att på nytt fritt flöda ned över de berörda parterna, och de kan erfara och frambringa ett större mått av dess frukt i sitt liv. Fördenskull gör sig nu en sådan enhet och samstämdhet förnimbar, som så träffande beskrevs av psalmisten: ”Se, huru gott och ljuvligt det är, att bröder bo endräktigt tillsammans. Det är likt den dyrbara oljan på huvudet, som flyter ned i skägget, ned i Arons skägg, som flyter ned över linningen på hans kläder.” (Ps. 133:1, 2) Denna egenskap, endräkt, är något absolut oundgängligt för det andliga välbefinnandet bland Jehovas folk i den nya världens samhälle i våra dagar. Genom att vidmakthålla denna endräkt kan vi bli mera produktiva i vårt arbete, ty vi får då förmåga att arbeta av hela vårt sinne, vår själ och vår kraft. Detta kommer att göra vårt liv tillsammans till en verkligt glädjefylld och lycklig upplevelse, som i sig själv blir en källa till kraft och styrka för oss. Vi kommer också därigenom att ännu kraftigare framstå såsom ett sant ”den nya världens samhälle”, vilket är verksamt under Guds heliga andes ledning. Men denna enhet kan inte vidmakthållas genom ett underverk utan endast genom att de enskilda individerna i den nya världens samhälle uppodlar kärlek till varandra. Tänk på att kärleken är en frukt. Den kan odlas och måste odlas. Det finns inget annat förhållande där detta är mera uppenbart än när det gäller att reda ut svårigheter i kristlig kärlek.
15. a) Varför är en sådan direkt, personlig hänvändelse till den andra parten det bästa sättet att ta itu med problemet? b) Vilket tredje, allvarligare steg kan man i de flesta fall undvika?
15 Av det som har kommit fram här kan vi helt och fullt inse vilken gudomlig vishet som Jesus Kristus ådagalade, när han förelade oss denna enkla men effektiva metod att komma till rätta med problem som kan uppstå. ”O, vilket djup i Guds rikedom och vishet och kunskap! Hur outrannsakliga äro icke hans domar, och hur outforskliga äro icke hans vägar! Ty vem har lärt känna Jehovas sinne, eller vem har blivit hans rådgivare?’” (Rom. 11:33, 34, NW) Eftersom Jehova förutsåg att det skulle kunna uppstå personliga svårigheter även bland hans överlämnade tjänare, ansåg han det lämpligt att ge oss anvisning på ett effektivt botemedel. Fördenskull handlar vi sannerligen i överensstämmelse med det som den gudomliga visheten föreskriver, om vi begagnar detta botemedel, när sådana svårigheter verkligen uppstår. En sådan här direkt, personlig hänvändelse till den andra parten i ett försök att komma till rätta med personliga problem är det snabbaste och verkningsfullaste sättet, ty du kan spara dig själv och andra en massa tid och besvär, om problem av detta slag blir utredda ofördröjligen och mellan fyra ögon. Om vi inte lyckas härmed, kan vi be en mera mogen broder i församlingen om hjälp. Men ytterst sällan bör det vara nödvändigt att ta det tredje, allvarligare steg, som Jesus nämnde om enligt orden i Matteus 18:17, nämligen att dra saken inför de medlemmar av församlingen som representerar den, kalla in den som har felat inför vittnen och obestridligen bevisa hans synd. En mogen kristen kommer att göra sitt yttersta för att reda ut sina privata meningsskiljaktigheter på tumanhand med sina bröder och i kristlig kärlek.
16. Vilket skriftenligt råd kan vi följa, varigenom vi får hjälp att möta de ännu svårare tider som stundar?
16 Det är nu viktigare än någonsin att handla på detta sätt. Vi befinner oss i de ”yttersta dagarna”, och ”kritiska tider, svåra att komma till rätta med”, är nu här. Såsom medlemmar av Jehovas ”den nya världens samhälle” behöver vi kunna visa upp en enad front för att kunna möta de ännu svårare tider som stundar. Fördenskull är vi Jehova oändligt tacksamma för att han har givit oss anvisning på ett botemedel, tack vare vilket vi kan komma till rätta med våra personliga meningsskiljaktigheter och bevara Jehovas organisation ren och endräktig. Skiljaktigheterna är få; men kärleken kommer att göra dem ännu obetydligare. Låt oss fördenskull var och en nu fatta det beslutet att fortsätta med att ”i kärlek hava fördrag med varandra och allvarligt sträva efter att iakttaga andens enhet genom fridens föreningsband”. — Ef. 4:2, 3, NW.