”Var inte bekymrade för någonting”
”Var inte bekymrade för någonting, utan låt i allting, genom bön och ödmjuk anhållan jämte tacksägelse, de ting ni begär göras kända för Gud.” — Fil. 4:6.
1. Av vilka skriftenliga skäl kan vi säga att Jehova är ”fridens Gud”?
JEHOVA är ”fridens Gud”. (Fil. 4:9) Han erfar inga plågsamma bekymmer, ingen sinnesoro eller ängslan. Ingenting — inte ens de ondas avskyvärda handlingar — kan beröva Gud hans lugn eller få honom att förlora jämvikten. Hans egenskaper är alltid i fullkomlig balans. Eftersom Jehova till exempel handlar i kärlek, låter han ”sin sol gå upp över onda och goda”. (Matt. 5:44, 45; 1 Joh. 4:8) Han vränger aldrig rättvisan. (1 Mos. 18:25) Guds oförlikneliga vishet gör det möjligt för honom att från ”begynnelsen” se ”slutet” och att ta itu med alla eventualiteter. Och hans gränslösa makt, som aldrig utövas ansvarslöst, får alltid till följd att hans rättfärdiga vilja blir fullgjord. — Job 12:13; Jes. 40:26; 46:9, 10, Åkeson.
2. Hur bör Jehova betraktas av dem som tillber honom?
2 Hur bör denne ojämförlige ”fridens Gud” betraktas av dem som utgör hans universella familj av tillbedjare? (Jämför Efesierna 3:14, 15.) De som lovprisar Jehova har all orsak att vara lugna, eftersom deras himmelske Fader kan bemästra vilken situation som helst. De kan känna verklig trygghet i sin samhörighet med honom.
Helt utan bekymmer?
3. Varför är det inte förvånande att Jehovas tjänare får erfara en del bekymmer?
3 Detta betyder naturligtvis inte att de ”som älskar Jehova” är helt utan bekymmer. (Ps. 97:10, NW) De har ofullkomligheter som de ärvt av Adam, och de måste leva bland andra syndfulla avkomlingar till den förste mannen. (1 Kon. 8:46; Rom. 5:12) Deras ”års dagar” är mödosamma, och alla ofullkomliga människor ”lever en liten tid och mättas av oro”. (Job 14:1; Ps. 90:10, Åkeson) Det är därför inte förvånande att Jehovas tjänare får erfara en del bekymmer.
4. Vilka skriftställen visar varför gudaktiga människor inte kan vara helt fria från bekymmer?
4 Guds tjänare kan till exempel få uppleva känslomässigt betryck, precis som Esaus hetitiska hustrur ”blevo en hjärtesorg” för hans gudaktiga föräldrar Isak och Rebecka. (1 Mos. 26:34, 35) Sjukdomar skapar en hel del bekymmer för Guds tjänare i våra dagar, liksom de måste ha gjort för sådana trogna kristna som Timoteus och Trofimus. (1 Tim. 5:23; 2 Tim. 4:20) I likhet med ”den rättfärdige Lot” är nutida lovprisare av Jehova betryckta över lagtrotsarnas omoraliska handlingssätt. (2 Petr. 2:7) Ibland tvingas människor som är hängivna Jehova att leva i knappa omständigheter, sannerligen en orsak till mer än normal oro. (Fil. 4:12) Och i likhet med aposteln Paulus har många kristna män i vår tid bekymmer för medtroende. (2 Kor. 11:28) Lägg till allt detta de varierande svårigheter som drabbar gudaktiga människor individuellt, och det är lätt att se att de inte kan vara helt fria från bekymmer nu.
5. a) Vilken särskild hjälp har Jehovas folk när det gäller att komma till rätta med bekymmer? b) Vad betecknar ”frid”, som ordet används i bibeln?
5 Jehovas tjänare har emellertid gudomlig hjälp när det gäller att komma till rätta med alla sina bekymmer — värdefull hjälp som ingen som saknar andlighet åtnjuter. (Jämför Judas v. 17—21.) Jehova är inte bara ”fridens Gud”, utan lyckligtvis också ”den Gud som ger frid”. (Rom. 15:33) I bibeln betyder ”frid” mycket mer än bara avsaknad av stridigheter. Frid betecknar bland annat välfärd, lycka, framgång och allt slags gott. (1 Mos. 41:16 [Eng. aukt. övers.: ”ett fridens svar”]; Mark. 5:34; Luk. 1:79) Att äga en sådan alltomfattande frid bör sannerligen motverka eller minska livets bekymmer.
6. Vad måste vi göra, om vi önskar uppnå och bevara gudagiven frid?
6 Men för att uppnå och bevara denna gudagivna frid måste en människa ha djup kärlek till Jehova och hans ord. Detta inbegriper att älska Gud, hålla hans bud, tro på hans Sons, Jesu Kristi, namn och visa andra kärlek. (1 Joh. 3:19—24; 5:2—4) För att kunna hålla Guds bud måste vi naturligtvis känna till dem. Detta kräver att vi gör studium av bibeln till en daglig angelägenhet. (Jos. 1:8) Och när vi ägnar mer tid åt Jehovas ord, kommer vi utan tvivel att utveckla en ökad ”längtan” efter det. Detta, i sin tur, kommer att skänka oss större frid i hjärta och sinne. — 1 Petr. 2:1—3.
En kärleksfull Fader som utför mäktiga gärningar
7. Hur påverkar ökad kunskap i Guds ord vårt förhållande till honom, och hur befriar den oss från bekymmer?
7 Vår ökade kunskap i Guds ord kommer att dra oss allt närmare den Högste, under förutsättning att vi nalkas honom i ödmjukhet, likt barn, och med en innerlig önskan att tillägna oss ”visheten från ovan”. (Jak. 3:17, 18) Vi kommer att gripas av att Jehova är ”en Gud, barmhärtig och nåderik, sen till vrede och överflödande i kärleksfull omtanke och sanning”. (2 Mos. 34:6, NW) Vi kommer att mera helt och fullt inse att han är ”god och förlåtande”. (Ps. 86:5) Eftersom vi är ofullkomliga och syndfulla, kommer vi att stappla på vår väg, men vi har då denna försäkran: ”Såsom en fader förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig HERREN [Jehova] över dem som frukta honom. Ty han vet, vad för ett verk vi äro, han tänker därpå att vi äro stoft.” (Ps. 103:13, 14) Hur avlyfter inte detta från vårt hjärta och sinne de bekymmer som annars skulle kunna krossa oss! Och en kärleksfull gärning, som övergår mänsklig fattningsförmåga, är den föranstaltning om en lösen som Jehova gjorde genom sin älskade Son, ”för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv”. — Joh. 3:16; 1 Tim. 2:5, 6.
8, 9. a) Vilka skriftställen visar att Jehova utför ”mäktiga gärningar”? b) Varför skulle du säga att Guds gärningar i det flydda visar att hans folk kan förvänta att få hans hjälp, när det gäller att komma till rätta med livets bekymmer?
8 Vår himmelske Fader utför också ”väldiga [mäktiga, NW] gärningar”. (Ps. 106:1, 2; 145:4, 11, 12) När Mose bad Gud om ynnest, kunde han säga: ”Herre, HERRE [Jehova], du har begynt att låta din tjänare se din storhet och din starka hand; ty vilken är den gud i himmelen eller på jorden, som kan göra sådana verk och sådana väldiga [mäktiga, NW] gärningar som du?” (5 Mos. 3:23, 24) Mose kunde dra sig till minnes hur Jehova på ett mäktigt sätt befriade sitt folk från slaveri i Egypten och förde dem torrskodda genom Röda havet. (2 Mos. 12:29—42; 14:5—31) Profeten hade också sett Jehovas gärningar, när han gav Israel seger över amoréerna som stod under kungarna Sihon och Og. Eftersom Jehova stred för israeliterna, litade Mose också på att Gud skulle besegra andra fientliga riken och ge sitt folk löftets land. (5 Mos. 3:1—22) Och Gud gjorde just detta, eftersom han håller löften. (Jos. 23:1—5) Hur bör då de ”som älskar Jehova” känna det, när de tänker på Guds pålitlighet och hans gärningar i fråga om att ge befrielse? Finns det någon orsak till oro och bekymmer för hans folk i våra dagar? Inte alls, för Jehova är trofast och han ”vet ... att rädda de gudhängivna”. — 2 Petr. 2:5—9.
9 Guds gärningar för deras räkning som är honom helt hängivna är naturligtvis inte begränsade till handlingar som ger befrielse. Inte desto mindre visar sådana gärningar att ”Jehova skall inte överge sitt folk”. (Ps. 94:14, NW) Vi kan således lita på att han skall hjälpa dem att komma till rätta med livets bekymmer.
Gör era vädjanden kända för Gud
10. Hur kan vi stärka bandet med ”fridens Gud”, enligt aposteln Paulus’ ord i Filipperna 4:6, 7?
10 Regelbundet studium av Guds ord drar en uppriktig människa närmare Jehova. Det gör också begrundan av den himmelske Faderns kärleksfulla handlingssätt och av hans mäktiga gärningar för deras skull som troget tjänar honom. Men det finns ytterligare ett sätt på vilket vi kan stärka bandet med ”fridens Gud”. Den kristne aposteln Paulus visade detta, när han uppmanade medtroende: ”Var inte bekymrade för någonting, utan låt i allting, genom bön och ödmjuk anhållan jämte tacksägelse, de ting ni begär [era vädjanden] göras kända för Gud.” Detta medför ett gudagivet lugn som övergår mänsklig fattningsförmåga. — Fil. 4:6, 7.
11. Vilka bibliska exempel kan du ange för att visa att Jehova ”hör bön”?
11 Långt innan Paulus skrev dessa ord hade Jehova visat sig vara den kärleksfulle, pålitlige Guden ”som hör bön”. (Ps. 65:3) Hans tillbedjare kunde kasta sina olika bekymmer på honom med den tillförsikten att deras vädjanden skulle bli hörda. Följande exempel belyser detta: Abrahams tjänare Eliesers bön blev besvarad, när han blev vägledd i fråga om att finna en hustru åt sin herres son, Isak. (1 Mos. 15:2; 24:10—27, 62—67) Den ofruktsamma Hanna ”bad ihållande” (NW) under tårar och fick en son, Samuel, som hon tacksamt gav åt Jehova ”för hela hans liv”. (1 Sam. 1:4—28) Bittert gråtande anropade den dödssjuke kung Hiskia Jehova och blev botad. (2 Kon. 20:1—11) I flera dagar fastade Nehemja och bad — och vädjade i ett kritiskt ögonblick tyst till ”himmelens Gud” — med det glädjande resultatet att han fick kungens bemyndigande att återuppbygga det förödda Jerusalem. (Neh. 1:1—2:8) Vid templet utförde den trogna Hanna helig tjänst natt och dag ”med fastor och ödmjuka böner” och blev belönad genom att få vara närvarande, då barnet Jesus fördes dit. (Luk. 2:36—38) Den sista natten av sitt jordiska liv bönföll Kristus Jehova och blev styrkt av sin himmelske Fader till att dricka den ”bägare” som var avsedd för honom. — Matt. 26:36—47.
12. Varför kan Jehovas tjänare tillitsfullt be till honom, när de har bekymmer av något slag?
12 Tänk också på de många andra bönerna som finns upptecknade i bibeln — böner i form av bekännelse, lovprisning, tacksägelse. Fråga dig då: Bör inte Jehovas nutida tjänare vända sig till Gud i bön vare sig de är lyckliga, tacksamma, betryckta eller bekymrade? Det bör de verkligen, övertygade om att deras himmelske Fader hör deras ödmjuka, uppriktiga vädjanden och framställningar.
13. Varför kunde aposteln Paulus uppmana medkristna att inte vara bekymrade ”för någonting”?
13 Strax innan Paulus rådde medkristna att låta sina vädjanden göras kända för Gud, uppmanade han dem: ”Var inte bekymrade för någonting.” (Fil. 4:6) Med detta upprepade han de råd Jesus gav, när han sade: ”Sluta upp med att vara bekymrade för er själ” och ”var då inte på förhand bekymrade för vad ni skall säga”. (Matt. 6:25; Mark. 13:11) Aposteln visste att den himmelske Fadern skulle ha omsorg om sina tillbedjare och att de skulle få Jehovas heliga andes hjälp när det gällde att göra vad det vara må som hade Guds godkännande.
14. Vad är vädjanden när det gäller bön?
14 Medvetna om att Jehova ”hör bön” kan vi, som lever ett gudaktigt liv i våra dagar, tillitsfullt följa Paulus’ råd: ”Låt i allting, genom bön och ödmjuk anhållan jämte tacksägelse, de ting ni begär [era vädjanden] göras kända för Gud.” Våra böner är ofta ”vädjanden”, dvs. de innebär att vi ber om speciella ting eller framställer en särskild begäran. Elieser och Hanna hörde till de trogna människor, vilkas särskilda begäran Gud hörde, och Jesus visade att det var tillbörligt att vädja till Gud om speciella ting. Kristus uppmanade exempelvis sina lärjungar att be Fadern: ”Ge oss vårt bröd för dagen efter dagens behov.” — Luk. 11:2, 3.
15. a) Vad betecknar ”ödmjuk anhållan” i samband med bön? b) Vad lär oss Hebréerna 5:7 om Jesu Kristi böner?
15 Stora bekymmer kan uppstå i samband med många angelägenheter, och ibland kan detta kräva ”ödmjuk anhållan”. Detta uttryck lägger tonvikten vid behov och saktmodig, innerlig bönfallan. Det är alltså inte bara en fråga om att vördnadsfullt vända sig till Gud i allmän bön. Både vädjanden och ödmjuka anhållanden är nödvändiga tid efter annan. ”I sitt kötts dagar”, läser vi, ”frambar Kristus, med starka rop och tårar, ödmjuka böner [anhållanden] och även vädjanden till den som kunde frälsa honom från döden, och han blev gynnsamt hörd för sin gudsfruktans skull.” (Hebr. 5:7) Jesus insåg sitt obestridliga behov och vände sig med uppriktig bönfallan till sin Fader, frambar innerlig, ödmjuk anhållan till honom. Kristus vädjade vidare till Jehova i det han framställde en särskild begäran. — Joh. 17:9, 10, 15—21.
16. Hur kan en kristen påverkas, när hans böner blir besvarade?
16 När en kristens speciella begäran har blivit hörd, och när hans innerliga bönfallan har blivit besvarad, vet han att Jehova är med honom. Denna insikt om att Gud ger hjälp kan framkalla en reaktion liknande den som Job gav uttryck åt. Han sade, sedan han uthärdat prövning: ”Blott hörsägner hade jag förnummit om dig [Jehova Gud], men nu har jag fått se dig med egna ögon.” (Job 42:5) I likhet med Job kan vi med förståndets, trons och uppskattningens ögon iaktta hur Jehova handlar med oss. Vi kan ”se” honom som vi aldrig sett honom tidigare. Vilken frid i hjärta och sinne följer inte av denna förtrolighet med vår himmelske Fader!
”Jämte tacksägelse”
17. Varför bör vi tacka Gud i bön?
17 Paulus uppmanade medtroende att göra sina vädjanden kända för Gud genom bön och ödmjuk anhållan ”jämte tacksägelse”. (Fil. 4:6) Vi har verkligen många orsaker att tacka och lovprisa den Högste. (1 Krön. 29:10—13) Jesus gav sina efterföljare en förebild, när han frambar tacksägelse till Gud för maten och för emblemen, brödet och vinet, som användes vid Herrens kvällsmåltid. (Matt. 15:36; 26:26, 27; Luk. 22:19, 20) Förutom att vi bör ge uttryck åt liknande tacksamhet mot Gud, bör vi ”frambära tacksägelse till Jehova” för ”hans underbara gärningar mot människors söner”, för hans ”rättfärdighets rätter” och för så mycket annat. (Ps. 33:2—5; 92:2, 3; 100:4, 5; 107:1, 8, 15, 21, 31, NW; 119:62) Hur lämpligt är det inte att tacka Gud för hans oförlikneliga sanningsord! Och hur tacksamma bör vi inte vara för hans Sons offer som har gjort det möjligt för oss att bli försonade med Jehova! — Rom. 5:6—11.
18. Varför har vi ingen orsak att överväldigas av bekymmer, om vi troget gör Guds vilja?
18 De ”som älskar Jehova” kan också tacka honom för att han verkligen bryr sig om dem. Aposteln Petrus skrev: ”Ödmjuka er därför under Guds mäktiga hand, för att han må upphöja er vid bestämd tid; medan ni kastar allt ert bekymmer på honom, eftersom han bryr sig om er.” (1 Petr. 5:6, 7) Både Petrus och Paulus uppmanade således medtroende att inte bekymra sig för någonting, utan överlämna alla sina bekymmer åt Jehova. Och hur passande är inte detta råd! Det finns absolut ingenting som den Högste inte förmår göra eller bemästra för deras räkning som är honom helhjärtat hängivna. (Mark. 10:27; 12:29, 30) Vad Gud än tillåter kan de som är trogna uthärda, eftersom han ger dem styrka till allt. (Fil. 4:13; 1 Kor. 10:13) På goda grunder sade psalmisten David: ”Vältra på Jehova din väg och förlita dig på honom, och han själv kommer att handla.” (Ps. 37:5, NW) Ja, om vi troget gör Guds vilja, finns det ingen orsak till panik och överväldigande bekymmer. Det finns i stället goda skäl att äga inre frid, till och med under vedermöda och kaos. Men hur stor är denna frid?