Uppmuntra genom att berömma
ORD betyder föga när det är handlingar som behövs. (Jak. 2:15, 16; 1 Joh. 3:17, 18) Men det är fel att tänka att goda och förträffliga ord är till ingen som helst nytta. Det är de! Det finns tillfällen då goda ord är just det som behövs, vilket framgår av det inspirerade ordspråket: ”Gyllene äpplen i silverskålar äro ord, som talas i rättan tid.” — Ords. 25:11.
Att goda ord blir uppskattade kan vi belysa med följande erfarenhet som gäller en strävsam fembarnsmamma. Den här mamman arbetade flitigt för att hålla huset i gott skick och hela familjens kläder rena och snygga, och dessutom lagade hon mycket god mat. Men tänkte de andra familjemedlemmarna någonsin på att tacka henne för att hon höll så rent i huset och lagade så läcker mat dag efter dag? Nej, det gjorde de inte. När hon en gång framhöll detta för dem, svarade de: ”Men mamma, du förstår väl att så länge vi inte klagar är allting utmärkt!”
Hur betecknande för många, många familjer! Men hur tanklöst, hur oklokt och hur kärlekslöst! Det är så oändligt mycket i livet som kan göra människor modfällda eller nedstämda. Nästan allt som händer ”beror av tid och lägenhet”; vi blir offer för omständigheter, som vi inte kan göra mycket åt, om alls något. (Pred. 9:11) Missräkningar och personliga misslyckanden har en benägenhet att få oss att tänka negativt. Hur oändligt mycket uppskattas fördenskull inte berömmande ord, närhelst de ges! Begagna därför alla lägliga tillfällen att berömma i stället för att ständigt tala om svagheter och tillkortakommanden.
I allt sådant var den kristne aposteln Paulus ett verkligt gott föredöme. Då han skrev till de olika kristna församlingarna på hans tid, hade han många råd att ge, men han började nästan alltid sina brev med att ge uppmuntrande beröm. Till de kristna i Rom skrev han till exempel: ”Först och främst tackar jag min Gud genom Jesus Kristus för eder alla, därför att man i hela världen talar om eder tro.” (Rom. 1:8) På liknande sätt skrev han till de kristna i Filippi: ”Jag tackar min Gud alltid ... på grund av att ni har bidragit till de goda nyheterna från första dagen intill denna stund.” (Fil. 1:3, 5, NW) Och hela innehållet i det textavsnitt som nu utgör första kapitlet i Paulus’ första brev till de kristna i Tessalonika ägnade han åt att tala om deras tro, ståndaktighet och nit. Aposteln Johannes visade liknande kärleksfull omtanke. När han skrev till vissa enskilda personer, till ”den utvalda frun” och till Gajus, inledde han också brevet med berömmande ord. — 2 Joh. v. 1, 4; 3 Joh. v. 3, 4.
Vem kan inte hämta lärdom av detta som apostlarna Paulus och Johannes gjorde? Är du arbetsgivare eller arbetsledare? Tänker du då på att ge en anställd uppmuntrande beröm, om han arbetar flitigt och samvetsgrant, ja, kanske gör sig särskild möda på grund av speciella omständigheter? Om du däremot är arbetstagare och har varit föremål för ovanlig hänsyn och förståelse från din arbetsgivares eller arbetsledares sida, har du då på ett eller annat sätt visat att du uppskattar detta? Eller ni föräldrar, ger ni edra barn uppmuntrande beröm, när de har varit plikttrogna, kanske motstått frestelsen att följa andra barns själviska, egensinniga handlingssätt och i stället kommit hem från skolan med goda betyg både vad det gäller skolämnena och uppförandet?
Hur är det med er ungdomar? Har ni någon gång tänkt på att riktigt vinnlägga er om att visa far och mor hur mycket ni uppskattar allt de gör för er? Tänk på att mor kunde ha lämnat bort er på ett barnhem när ni var små och far kunde ha övergett familjen, såsom många tusen fäder och mödrar har gjort. Har ni någon gång tänkt på att överraska dem med ett tackkort eller någon annan hälsning per post? För någon tid sedan sände ett par flickor som vuxit upp i en storstad en sådan hälsning till sin mor, som nu är änka, och hur glad blev hon inte!
Aposteln Paulus är ett föredöme för oss också i fråga om de utmärkta ord han använde för att uppmuntra andra. Han använde nämligen en sådan form av det grekiska verbet (närvarande tid) som inte bara har avseende på att man gör en viss sak utan att man fortsätter med att göra den. Det påminner om det relativt vanliga uttryckssättet: ”Håll i med det goda verket!” I flertalet bibelöversättningar finner man tyvärr inte denna fina betydelseskiftning hos verbet, så kallat fortgående presens, men Nya Världens översättning gör rättvisa åt Paulus’ omsorgsfullt valda ord. Enligt den skriver Paulus: ”Bevara denna sinnesinställning i er, som också fanns hos Kristus Jesus.” ”Må ni fortsätta att arbeta på er egen frälsning med fruktan och bävan.” ”Vadhelst som är sant, ... rättfärdigt, ... kyskt, ... värt att älska, ... fortsätt med att tänka över dessa ting.” ”Slutligen, fortsätt att förvärva kraft i Herren och i hans styrkas väldighet.” — Fil. 2:5, 12; 4:8; Ef. 6:10; NW.
Hur förståndigt är det inte av alla som har till uppgift att öva tillsyn eller som har andra i sin vård, t. ex. föräldrar, lärare, tillsyningsmän, arbetsledare och arbetsgivare, att ge akt på sådana ord av aposteln Paulus. När man säger: ”Håll i med det goda verket”, ger man uppmuntran på två sätt. Adjektivet ”goda” vittnar om uppskattning av det som redan har blivit utfört, och om man säger till någon att ”hålla i” med det som han gör, tjänar detta som en sporre eller uppmaning att göra mer av samma slag. Då de kristna kommer tillsammans vid församlingens möten, ges det många tillfällen att yttra sådana goda, förträffliga ord, såsom det också framgår av den inspirerade apostelns förmaning: ”Låt oss hålla fast vid att offentligen kungöra vårt hopp utan att vackla, ty han som gav löftet är trofast. Och låt oss tänka på varandra för att uppegga till kärlek och förträffliga gärningar, i det att vi inte försummar att församlas, såsom några har för sed, utan uppmuntrar varandra, och detta så mycket mer som ni ser dagen närma sig.” — Hebr. 10:23—25, NW.
Goda ord, uppmuntrande, berömmande ord har sannerligen en uppgift i livet för oss alla, i synnerhet i alla de människors liv som bekänner sig vara kristna!