Erkänn Kristi viktiga ställning

”All myndighet i himmelen och på jorden har blivit mig given.” — Matt. 28:18.

1. Vilka frågor kan den som bekänner sig vara en lärjunge till Jesus Kristus ställa sig själv? (Joh. 15:8—10)

ÄR DU en lärjunge till Herren Jesus Kristus? Erkänner du hans viktiga ställning i Guds anordning? Återspeglar i så fall ditt dagliga liv uppskattning av Guds Son och vad han har gjort för dig?

Den främste bland Guds förnuftsbegåvade skapelser

2, 3. a) I vilken bemärkelse är Jesus Kristus ”den osynlige Gudens avbild”? (Hebr. 1:3) b) Hur använde Jehova Gud sin förstfödde Son, och vilken ställning intar följaktligen denne bland alla förnuftsbegåvade skapelser? (Joh. 1:1—3)

² Aposteln Paulus hjälper oss att inse hur viktig Jesu Kristi ställning är. I sitt brev till de kristna i Kolosse skrev Paulus: ”Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde av all skapelse; därför att med hjälp av honom skapades alla andra ting i himlarna och på jorden, de synliga tingen och de osynliga, vare sig det är fråga om troner eller herradömen eller regeringar eller myndigheter. Alla andra ting har skapats genom honom och för honom. Och han är före alla andra ting, och med hjälp av honom har alla andra ting kommit att existera.” — Kol. 1:15—17.

³ Enligt dessa inspirerade ord är den förstfödde Sonen, början av Guds skapelse, den främste bland alla förnuftsbegåvade skapelser. Han är sin himmelske Faders avbild på så sätt att han är en ande som fullkomligt återspeglar sådana beundransvärda gudomliga egenskaper som kärlek, vishet, rättvisa, barmhärtighet, nåd och långmodighet. (2 Mos. 34:6, 7; Ps. 33:5; Rom. 16:27; 1 Joh. 4:8) Genom honom har Jehova Gud gett tillvaro åt millioner änglasöner, det ofantligt stora universum med dess milliarder galaxer och jorden med dess överflödande variation av växter och djur. Därtill har ”troner”, ”herradömen”, ”regeringar” eller ”myndigheter” kommit till genom Sonen. Vad är alla dessa?

4. Varför skulle de ”troner”, ”herradömen”, ”regeringar” eller ”myndigheter” som skapats genom Sonen inte kunna vara världsliga regeringsställningar eller regeringsämbeten, och vad måste de följaktligen inbegripa?

⁴ De skulle inte kunna vara världsliga regeringsställningar eller regeringsämbeten, eftersom sådana i bibeln omtalas som mänskliga skapelser och inte som gudomliga. (1 Petr. 2:13, 14) Följaktligen måste ”troner”, ”herradömen”, ”regeringar” eller ”myndigheter” inbegripa de former av styre för vilka Jehova Gud är ansvarig genom sin Son, däribland Melkisedeks rike och Davids rike i Jerusalem.

5. a) Vad är, enligt Kolosserna 1:18, Jesu Kristi förhållande till församlingen? b) Vilken verkan bör detta förhållande ha på medlemmar av församlingen? (Matt. 23:8—10)

⁵ Beträffande Jesu Kristi ställning i förhållande till församlingen förklarar aposteln Paulus: ”Han är huvudet för kroppen, församlingen.” (Kol. 1:18) Följaktligen är det med rätta som församlingen ser upp till honom, och inte till någon människa, som den främste, huvudet.

6. a) Vad kan hända, när kristna börjar fästa otillbörlig vikt vid människor? (Mark. 9:33, 34) b) Hur kan man se detta av det som inträffade i församlingen i Korint?

⁶ Underlåtenhet att erkänna detta faktum leder till oenighet. Detta blir väl belyst av det som inträffade i det forntida Korint. Till bröderna där måste aposteln Paulus skriva: ”Av dem som hör till Kloes hus har det... berättats för mig om er, mina bröder, att misshälligheter förekommer bland er. Vad jag menar är detta, att var och en av er säger: ’Jag hör till Paulus’, ’Men jag till Apollos’, ’Men jag till Kefas’, ’Men jag till Kristus’. Den Smorde är söndrad.” (1 Kor. 1:11—13) På grund av att medlemmar av församlingen i Korint hade ägnat otillbörlig uppmärksamhet åt människor hade församlingen söndrats i partigrupper. De insåg inte att de män som tog ledningen bland de kristna var blott och bart tjänare åt Gud och Kristus och gjorde slavtjänst för sina bröder. — 1 Kor. 3:5—9.

7. a) Hade Paulus, Apollos eller Petrus ansvaret för den orätta uppfattning som var rådande i församlingen i Korint? b) Hur kan äldste vara lika aposteln Paulus, och vad bör de följaktligen vara på sin vakt mot?

⁷ Till all lycka var Paulus, Apollos och Kefas (Petrus) inte ansvariga för den situation som hade utvecklats i församlingen i Korint. De var personligen föredömen i att se upp till Jesus Kristus som huvudet. Aposteln Paulus kunde till exempel säga: ”Bli mina efterliknare, såsom också jag är Kristi.” (1 Kor. 11:1) Och äldste i vår tid bör helt visst vilja likna Paulus. Detta kräver att de talar överensstämmande. (1 Kor. 1:10) När äldste en gång börjat offentligt ge uttryck åt vitt skilda personliga uppfattningar, kommer medlemmar av församlingen att vara benägna att blicka upp till dem vilkas uppfattningar är mera i överensstämmelse med deras eget tänkesätt. Situationen blir särskilt allvarlig, när en äldste nedvärderar sina medäldste och kanske menar att han är mera nitisk och mera trogen än de är eller kanske mera omdömesgill, insiktsfull och medkännande. (Jämför 2 Samuelsboken 15:2—6.) Detta kan leda till att han samlar en skara anhängare inom församlingen och undergräver äldstekretsens ansträngningar att ta hand om hjordens andliga intressen.

8. Hur är det till nytta för församlingen, när äldste är föredömen i att underordna sig Kristi ledarskap? (Ef. 4:11—16)

⁸ När äldste å andra sidan strävar efter att tala och handla endräktigt och i sina beslut låter sig vägledas helt och fullt av Skriften, kommer det att råda endräkt i församlingen. Hela församlingen kommer då att uppmuntras att inte se upp till individer, utan till Jesus Kristus, som församlingens huvud.

9. Vilket annat skäl, förutom att Jesus är huvudet för församlingen, anger Kolosserna 1:18 för Guds Sons ställning som den främste, och vad bör detta betyda för oss?

⁹ Paulus fortsätter sitt dryftande av Jesu Kristi viktiga ställning och lägger fram ytterligare ett skäl till att Guds Son är den främste. Vi läser: ”Han är början, den förstfödde från de döda, för att han skulle bli den som är först i allting.” (Kol. 1:18) Ingen hade före Jesus Kristus blivit uppväckt till odödligt liv i himlarna. På grund av att han var den förste som fick en uppståndelse till fullkomligt liv är han ”den förstfödde från de döda”. Han beredde vägen för sina medarvingar att med honom ta del av ett himmelskt arv genom att bli uppväckta till odödligt liv precis som han blev. (Hebr. 6:19,  20; Upp. 20:6) För att någon skall få del av denna uppståndelse måste han erkänna Jesu Kristi ledarskap över församlingen. I själva verket måste var och en som vill få del av gudomliga välsignelser göra detta. — Fil. 2:9—11.

Hela fullheten bor i honom

10. Hur kom det sig att Gud fann för gott att ”låta hela fullheten bo” i Sonen?

¹⁰ Erkännande av Kristi ledarskap innebär emellertid inte bara att erkänna hans ställning som den främste i skapelsen. Lägg märke till att aposteln Paulus fortsätter: ”Gud fann för gott att låta hela fullheten bo i honom.” (Kol. 1:19) Enligt Guds goda behag intar Jesus Kristus den främsta platsen i församlingen inte bara när det gäller företräde och myndighet, utan också när det gäller att äga ”fullheten” av allt som de kristna behöver. Guds Son är förkroppsligandet av gudomliga egenskaper, däribland vishet. Följaktligen är han, och inte någon människa på jorden, den ende som sanna kristna ser upp till som sitt föredöme och som det förordnade upphovet till vägledning och undervisning.

11. Vad kan sägas om behovet av mänskliga filosofiska uppfattningar och traditioner, med tanke på att hela ”fullheten” bor i Kristus?

¹¹ Jesu Kristi fullkomliga föredöme och läror behöver inte utökas med mänskliga filosofiska uppfattningar och traditioner. I sitt brev till de kristna i Kolosse utvecklade aposteln Paulus denna sida av saken ytterligare, då han skrev: ”Se upp: kanske skall det finnas någon som vill bortföra er som sitt byte genom den filosofi och det tomma bedrägeri som är i överensstämmelse med människors tradition, i överensstämmelse med världens elementära ting och inte i överensstämmelse med Kristus; därför att i honom bor gudlikhetens hela fullhet kroppsligen. Och så är ni i besittning av en fullhet medelst honom, som är huvudet för all regering och myndighet.” — Kol. 2:8—10.

12. a) Vad är ”världens elementära ting”? b) Varför kunde Paulus tala om trosnedbrytande resonemang och läror som ”tomt bedrägeri”?

¹² Under första århundradet var de kristna i fara att ledas vilse av ”världens elementära ting”, dvs. de huvudsakliga eller grundläggande principerna i den värld som är utestängd från Gud. Dessa elementära ting inbegrep grekernas och andra icke-judiska folks oskriftenliga föreställningar såväl som de icke-bibliska traditionella judiska lärorna. Ytligt sett kan en del av de filosofiska uppfattningarna och lärorna ha förefallit mycket rimliga. De kan ha åtföljts av resonemang och argument som i viss mån tilltalade ett mänskligt tänkesätt. Men de saknade en fast och säker grundval. Dessa ogrundade lärosatser — vare sig de gällde lära, mänskligt uppförande eller hur saker och ting skulle göras i församlingen — var i själva verket ”tomt bedrägeri”. De kristna hade alltså goda skäl att vara på sin vakt mot att bli offer för någon falsk lärare och vändas bort från sanningens väg. — Jämför 1 Johannes 2:26, 27.

13. Vilken falsk undervisning främjades av somliga, enligt Kolosserna 2:16—19, och varför var dessa lärosatser farliga?

¹³ Paulus dryftar andra oriktiga uppfattningar som var allmänt utbredda och säger vidare: ”Låt därför ingen döma er angående mat och dryck eller med avseende på en högtid eller en nymånefest eller en sabbat; dessa ting är nämligen en skugga av de ting som skall komma, men verkligheten tillhör den Smorde. Låt inte segerpriset berövas er av någon som finner behag i hycklad ödmjukhet och en form av ängladyrkan, som ’stöder sig på’ de ting han har sett, uppblåst utan egentlig orsak till följd av sitt köttsliga sinnelag, och som inte håller fast vid huvudet, vid honom från vilken hela kroppen, välförsedd och harmoniskt sammanfogad genom sina leder och band, fortsätter att växa till med den växt som Gud ger.” — Kol. 2:16—19.

14. a) Hur kunde en kristen med orätt låta sig dömas med avseende på mat och dryck och firandet av vissa dagar? b) Varför misstog sig de som fällde sådana domar?

¹⁴ De kristna i Kolosse uppmanades således att inte låta andra sätta sig till doms över deras tro och rättfärdighet och mena att de inte kunde vinna frälsning, såvida de inte blev omskurna och började följa Mose lag. Personer som dömde på detta sätt gick tillbaka till de ”elementära tingen”, den sanna tillbedjans ABC, och lämnade utan avseende det som Gud ytterligare hade gjort för att utveckla saker och ting och förnekade också att ”hela fullheten” nu bor i Kristus. Sådana personer höll således inte fast vid huvudet, Kristus, och de villade bort personer från den sanna läran, som var livsnödvändig för att de skulle växa andligt sett.

15. Vad kunde de kristna i Kolosse förlora genom att godta falska lärares argument?

¹⁵ Om de kristna i Kolosse gav efter för de övertalande orden från en som främjade en falsk lära, kunde det leda till att de blev berövade det ”segerpris” som var framställt för dem. Vad var detta segerpris? Det var den härliga belöning som bestod i odödligt himmelskt liv. — 1 Kor. 9:24—27; Fil. 3:14; 2 Tim. 4:7, 8; Upp. 2:7.

16. Vilket intryck kunde någon som lärde ut villfarelse göra, enligt Paulus’ ord i Kolosserna 2:18?

¹⁶ Alldeles som aposteln Paulus framhöll kunde någon, som berövade en kristen det värdefulla segerpris som bestod i liv, tyckas vara helt oskyldig till ett orätt handlingssätt. Aposteln sade att han var en ”som finner behag i hycklad ödmjukhet”. (Kol. 2:18) Till det yttre var han således en som visade tillmötesgående och blygsamhet. Men denna blygsamhet eller ödmjukhet var ändå bara en täckmantel.

17. a) Vad menade aposteln Paulus, när han beskrev en falsk lärare som en som stödde sig på de ting han har sett? b) Hur var en sådan falsk lärare ”uppblåst utan egentlig orsak till följd av sitt köttsliga sinnelag”?

¹⁷ Vad han i verkligheten var framgår tydligt av det Paulus säger om en sådan — att han ”’stöder sig på’ de ting han har sett, uppblåst utan egentlig orsak till följd av sitt köttsliga sinnelag”. (Kol. 2:18) Vad menade aposteln genom att säga detta om en som lärde ut osanning? Uttrycket ”stödja sig på” var en fras som i forna tider användes i förbindelse med invigningsriterna till hedniska mysterier. Han var inte tillfredsställd med den fullständiga och enkla sanning som uppenbarats genom Jesus Kristus, utan kände stolthet över tron att han hade uppnått en vishet och helighet som var överlägsen den som hans kristna bröder i allmänhet delade. Genom att försöka utöka den kristna sanningen med falskt och spekulativt resonemang avvek han i själva verket från tron. Enligt hans uppfattning var Guds Son inte den ende förvaltaren av kunskap och vishet. En sådan person trodde inte de inspirerade orden: ”I honom [Kristus] är alla vishetens och kunskapens skatter omsorgsfullt fördolda.” (Kol. 2:3) Han vidhöll att det fanns andra förvaltare av kunskap och vishet än Guds Son och att församlingen kunde vända sig till dem för att få ledning.

En kristens ställning i vår tid

18. Vad måste alla kristna, och särskilt äldste, vara på sin vakt mot, när det gäller oskriftenliga personliga meningar och filosofiska uppfattningar?

¹⁸ I vår tid möter inte Guds tjänare exakt samma situationer som var rådande under första århundradet. Likväl finns det mycket viktiga lärdomar för oss att hämta av det Paulus skrev till de kristna i Kolosse. Alla kristna, och särskilt de äldste, måste till exempel vara försiktiga, så att de inte lägger sig i andras privata angelägenheter och inte heller jämställer några som helst oskriftenliga personliga meningar och filosofiska uppfattningar med den sanning som uppenbaras i Jesu Kristi läror och föredöme. — Jämför 1 Timoteus 1:3, 4; 2 Timoteus 4:1, 2.

19. a) På vad bör andliga råd alltid vara grundade? Varför är det så? b) Vad skulle en kristen förneka, om han underlät att hålla fast vid Skriften och förespråkade personliga filosofiska uppfattningar som en vägledning för andra?

¹⁹ Inget som helst andligt råd som en kristen kan ge åt andra bör vara grundat på personliga tycken eller fördomar och inte heller på världsliga principer, utan på Jesu Kristi föredöme och läror. Eftersom allting som Guds Son lärde ut var i hel och full överensstämmelse med den inspirerade Skriften, kan och bör den fullständiga bibeln med rätta användas till att ge andlig hjälp. (2 Tim. 3:16, 17) En persons underlåtenhet att hålla fast vid Skriften skulle vara detsamma som ringaktning för församlingens huvud. (Jämför Matteus 7:24—27; 15:3—9; Johannes 17:17.) Det skulle också antyda att hela ”fullheten” inte bor i Kristus, utan att det som fattas hos Kristus måste fullständigas genom personliga meningar och mänskliga filosofiska uppfattningar.

20. Varför är det, enligt vad som framgår av Hebréerna 5:14, farligt för oss att låta andras personliga uppfattningar verka som vägledare för oss?

²⁰ Hur förhåller det sig med de kristna som godtar andras personliga filosofiska uppfattningar och meningar som en vägledning för att avgöra det rätta i ett särskilt handlingssätt? De kan mycket väl skada sitt samvete och hindra sin andliga tillväxt. Varför det? Först och främst därför att bibeln visar att uppfattningsförmågorna måste övas genom användning. När andra otillbörligt inverkar på eller rentav råder över en människas beslut, kommer hon inte att tillväxa i andligt avseende, utan kommer att förbli ett spädbarn, ur stånd att skilja rätt från orätt. — Hebr. 5:14.

21. Hur kan ansträngningar att rätta sig efter andras oskriftenliga personliga uppfattningar ge upphov åt skuldkänslor i fråga om ting som är tillbörliga i sig själva?

²¹ Dessutom kan somliga, på grund av att de försöker rätta sig efter vad som enbart är en annan kristens oskriftenliga personliga uppfattningar, få onödiga skuldkänslor för att de tar itu med personliga angelägenheter, ägnar sig åt sund underhållning och rekreation osv. En aktad medlem av församlingen kan till exempel öppet ge uttryck åt uppfattningen att det under de ”yttersta dagarna” absolut inte är tid för Guds tjänare att tänka på att göra större förbättringar i hemmet. Många kan ha klart för sig att detta är en privat uppfattning och så förbli opåverkade av det, men några skulle kunna få skuldkänslor i fråga om sina planer. De som låter sig otillbörligt påverkas av någon annans personliga uppfattning kan längre fram drabbas av problem och besvär, som kunde ha undvikits genom att de satt i gång med sina rimliga planer. Det är på liknande sätt på andra områden i livet — närhelst Guds ord som en källa till vägledning undanträngs av ofullkomliga människors uppfattningar, kan allvarliga problem uppstå. Men vi är alltid trygga när vi fattar beslut grundade på Guds fullkomlige Sons föredöme och läror.

Att underordna sig Kristus som huvudet

22. a) Hur bör vi betrakta Jesu befallningar, när vi tänker på hans upphöjda ställning? b) Vilka frågor kan vi ställa oss själva i förbindelse med de befallningar av Jesus som finns i Matteus 28:19, 20; Lukas 21:34—36; 22:19, 20 och Johannes 13:34, 35?

²² Med tanke på Jesu Kristi upphöjda ställning bör man sannerligen ta hans befallningar på allvar och rätta sig efter dem av hela sin själ. Strävar du efter att helt och fullt ta del i att bära vittnesbörd och göra lärjungar? (Matt. 28:19, 20) Håller du dig andligen vaken, så att du inte låter dig bli nertyngd av livets dagliga omsorger eller av alltför mycket mat och dryck? (Luk. 21:34—36) Visar ditt sätt att handla med andra att du verkligen vill visa den självuppoffrande kärlek som identifierar sanna lärjungar till Jesus Kristus? (Joh. 13:34, 35) När du lydigt kommer tillsammans med medtroende för att högtidlighålla Herrens kvällsmåltid, tänker du då allvarligt på det gagn du har fått genom Jesu offer? (Luk. 22:19, 20; 1 Kor. 11:23—32) Förmås du att noga ge akt på ditt uppförande, så att du kan bevara den rena ställning som blev resultatet av att du i tro tog emot det försonande gagnet av Jesu utgjutna blod? — 1 Petr. 1:14—19.

23. Hur har vi blivit försonade med Gud, och vad bör vi därför fortsätta att göra?

²³ Vi bör aldrig glömma att så länge som våra synder inte var försonade, så var vi utestängda från Gud. Men genom Jesu blod, som utgjutits på en avrättningspåle, har vi blivit försonade med den Högste, och vi är nu i frid med honom. (Kol. 1:20) Men sedan vi först blivit renade från synd genom att vi tagit emot Jesu Kristi offer för vår skull, måste vi likväl fortsätta att göra ansträngningar för att förbli i ett oklanderligt tillstånd inför Jehova Gud. I sitt brev till de kristna i Kolosse framlägger till exempel aposteln Paulus tydligt vad som krävs av en kristen i fråga om uppförande.

Råd över orätta begär

24. a) Hur kan någon ha använt sina lemmar och sin talförmåga innan han blev en döpt lärjunge till Jesus Kristus? b) Vad bör han göra nu?

²⁴ ”Låt därför”, skriver Paulus, ”era lemmar, som är på jorden, vara som döda vad beträffar otukt, orenhet, sexuell böjelse, skadligt begär och vinningslystnad, som är avgudadyrkan.” (Kol. 3:5) Innan någon blev en döpt lärjunge till Jesus Kristus, kan han ha använt sina lemmar på ett sätt som står i strid med Guds uppsåt. Aposteln säger rentav: ”Just i dessa ting vandrade ni också en gång när ni brukade leva i dem. Men lägg nu verkligen bort dem alla ifrån er: vrede, förbittring, uselhet, skymford och oanständigt tal ur er mun. Ljug inte för varandra.” (Kol. 3:7—9) Ja, missbruk av lemmarna och talförmågan är opassande för den som har en ren ställning inför Gud. Han bör döda orätta köttsliga begär, inte låta dem förmå hans lemmar att synda. Han bör efterlikna det föredöme som gavs av aposteln Paulus, som sade om sig själv: ”Jag är hårdhänt mot min kropp och leder den som en slav, för att jag, sedan jag har predikat för andra, inte själv på ett eller annat sätt skall bli underkänd.” — 1 Kor. 9:27.

25. a) Varför är vinningslystnad avgudadyrkan? b) Hur kan vi genom att erkänna detta faktum få hjälp att vinna herravälde över orätta köttsliga begär?

²⁵ En sak som kan hjälpa oss att vinna herravälde över orätta köttsliga begär är att vi erkänner hur allvarligt det är med vinningslystnad — ett omåttligt begär efter något som man inte är berättigad till. Alldeles som Paulus förklarade är vinningslystnad avgudadyrkan. Det är så därför att föremålet för en persons orätta lystnad börjar få alltför stor betydelse i livet. Detta föremål blir en avgud för honom och hindrar honom från att ägna Jehova Gud odelad hängivenhet. Det förhindrar också att han är helhjärtad i sin kärlek till Gud, eftersom hans själviska lystnad eggar honom att ringakta Guds lag. Bibeln visar att ett av de sätt på vilka vi visar vår kärlek till Jehova är genom vår lojala lydnad för hans befallningar. (1 Joh. 5:2, 3) När en kristen blir medveten om att orätta begär håller på att byggas upp inom honom, gör han därför väl i att påminna sig hur dyrbart hans förhållande till Gud är och hur oförståndigt det skulle vara att förverka detta genom att göra sig till avgudadyrkare.

Positiva handlingar gentemot medtroende

26. Är detta att vi förblir i ett oklanderligt tillstånd inför Jehova Gud bara en fråga om att vi avhåller oss från orätt uppförande, och hur visas detta i Kolosserna 3:12, 13?

²⁶ Att vi fortsätter i ett oklanderligt tillstånd inför Jehova Gud inbegriper emellertid mera än att vi avhåller oss från orätt uppförande och ohälsosamt tal. Det krävs också positiva handlingar. Aposteln Paulus fortsatte därför med att uppmana sina bröder i Kolosse: ”Iför er alltså, såsom Guds utvalda, heliga och älskade, medömkans ömma tillgivenhet, omtänksamhet, anspråkslöshet i sinnet, mildhet och långmodighet. Fortsätt att ha fördrag med varandra och att villigt förlåta varandra, om någon har orsak till klagomål mot en annan. Såsom Jehova villigt har förlåtit er, just så skall också ni göra.” — Kol. 3:12, 13.

27. Varför bör vi behandla medkristna på ett broderligt sätt och visa en förlåtande ande?

²⁷ Tänk på vad Paulus här säger. Som kristna har vi blivit renade genom Jesu Kristi blod och är andliga bröder och systrar. Vi bör därför behandla varandra på ett broderligt sätt. Eftersom vi är ofullkomliga, kommer vi allesammans gång på gång till korta när det gäller att återspegla vår himmelske Faders och hans Sons förträffliga egenskaper. Det är alltså med rätta som vi inte bör vara överdrivet stränga mot medtroende och behandla dem bryskt. Det skulle vara orätt av en kristen att ställa upp sig själv som domare över sina bröder och högmodigt hävda sin påstådda rätt att straffa dem för deras försummelser. Nej, han bör villigt ha fördrag med deras tillkortakommanden och inte avhålla sig från att visa medkänsla, omtänksamhet, ödmjukhet, mildhet och långmodighet. Det är riktigt att någon skulle kunna ha ett giltigt klagomål mot en broder. Men han gör väl i att fråga sig själv: Är min broders fel verkligen så allvarligt att jag inte kan förlåta honom? När sedan den som kommer med klagomålet betraktar sina egna tillkortakommanden, kommer han att vara mycket mera benägen att vara förlåtande, alldeles som Jehova har varit förlåtande mot honom. — Matt. 18:21—35.

28. a) Vad är ”den Smordes frid”? b) Hur påverkas vårt förhållande till medtroende av att denna frid behärskar våra hjärtan?

²⁸ Men hur förhåller det sig, om andras fel gör att vårt hjärta kommer i ett tillstånd av upphetsning? Hur kan vi lugna hjärtat? Aposteln Paulus ger detta inspirerade råd: ”Låt den Smordes frid råda i era hjärtan.” (Kol. 3:15) Denna ”frid” är den ro och det lugn som vi vinner när vi blivit lärjungar till Guds Son. Den är resultatet av att vi vet att vi är älskade och godkända av Jehova Gud och av hans Son. När denna frid är den rådande kraften i våra hjärtan, kommer vi att göra vårt yttersta för att tala och handla på ett sätt som kommer att bevara den. Vi kommer att skydda vår dyrbara samhörighet med Jehova Gud och Jesus Kristus genom att behandla medtroende på ett omtänksamt och kärleksfullt sätt. Detta kommer att leda till främjande av friden i församlingen och förhindra att vi blir upphetsade i så hög grad att vi syndar mot våra bröder. — Ef. 4:26, 27.

29. Vad gott kommer att bli resultatet av att vi rättar oss efter det inspirerade rådet: ”Visa er tacksamma”?

²⁹ Därnäst ger Paulus rekommendationen: ”Visa er tacksamma.” (Kol. 3:15) Ja, en ande av tacksamhet bidrar mycket till bevarandet av den frid som vi åtnjuter som kristna. Människor som uppriktigt erkänner Guds oförtjänta omtanke gentemot dem och gentemot medtroende är lyckliga och tillfredsställda. På grund av att de hyser djup uppskattning av vad Jehova Gud och Jesus Kristus har gjort för att möjliggöra för dem att bli renade från synd med evigt liv i sikte, är de inte snara att ta anstöt när andra misslyckas på något sätt, utan de förlåter dem villigt, av hjärtat. Hur annorlunda är det inte med otacksamma människor! De kommer ofta med klagomål, är aldrig tillfredsställda, utan är synnerligen olyckliga. Deras själviska, kärlekslösa inställning är nedslående för dem som kommer tillsammans med dem och ger upphov åt tvister och osämja. Vi gör alltså väl i att uppodla en ande av tacksamhet.

30. Vad betyder det att vi låter ”den Smordes ord” rikligt bo i oss ”i all vishet”?

³⁰ Sedan Paulus uppmuntrat de kristna att vara tacksamma, skriver han: ”Låt den Smordes ord rikligt bo i er i all vishet.” (Kol. 3:16) Vad betyder detta? ”Den Smordes ord”, eller budskapet från Kristus, hela den anförtrodda samlingen av kristen undervisning, bör bli en del av oss. (The Bible in Living English; Good News Bible; Weymouth, fotnot) Det bör vara som om hela den lärosamling som getts av Kristus har tagit sin boning inom oss. För att det skall vara så måste vi helt och fullt gå upp i den kristna sanningens budskap, begrunda det. När ”den Smordes ord” verkligen är en del av oss i all sin fullhet eller rikedom, kommer det att tjäna som en vägvisare för oss och hjälpa oss att göra vår väg framgångsrik. Detta ord kommer att förmå oss att handla vist och förståndigt. När vi är uppfyllda av ”den Smordes ord”, kommer vi att vara uppmuntrande och uppbyggande gentemot våra bröder.

Hela vårt liv är inbegripet

31. Vad bör vi, enligt Kolosserna 3:17, göra med avseende på alla sidor av vårt liv?

³¹ De faktorer som kan bidra till att vi bevarar friden i förhållande till medtroende är också mycket viktiga för att vi skall vinna glädje och tillfredsställelse i alla andra sidor av livet. Vi bör aldrig förlora ur sikte att vi är lärjungar till Jesus Kristus varje dag, ja, varje timme på dagen. Aposteln Paulus skrev: ”Vad ni än gör i ord eller i gärning, gör allting i Herren Jesu namn, medan ni tackar Gud, Fadern, genom honom.” (Kol. 3:17) I alla angelägenheter i livet bör vi alltså tala och handla i Guds Sons namn, dvs. som representanter för honom, och vi bör vara tacksamma mot Jehova Gud för den förmåga han har gett oss att tala och att arbeta.

32. a) Vilket råd kommer hustrur, äkta män, fäder och barn att rätta sig efter, om de har tillbörlig aktning för Jesus Kristus? b) På vilket sätt bör kristna anställda utföra sitt arbete? Varför det? c) Hur bör kristna arbetsgivare behandla anställda? Varför det?

³² Det är alltså i själva verket aktning för Jesus Kristus som Herre som bör göra de kristna till utmärkta äkta män och fäder, goda hustrur och mödrar, lydiga söner och döttrar och exemplariska arbetare och arbetsgivare. Att vårt familjeliv och vårt förvärvsarbete bör ge bevis för att vi är kristna framgår tydligt av Paulus’ råd: ”Ni hustrur, fortsätt att underordna er era män, såsom det passar sig i Herren. Ni män, fortsätt att älska era hustrur, och var inte förbittrade på dem. Ni barn, var lydiga mot era föräldrar i allting, ty detta är välbehagligt i Herren. Ni fäder, reta inte upp era barn, för att de inte skall bli modfällda. Ni slavar [i vår tid: anställda], var lydiga i allt mot dem som är era herrar [i vår tid: arbetsgivare] i köttslig mening, inte med ögontjänster, som några som vill behaga människor, utan av uppriktigt hjärta, med fruktan för Jehova. Vad ni än gör, arbeta på det av hela er själ, såsom för Jehova och inte för människor, eftersom ni vet att det är från Jehova ni skall få arvets tillbörliga lön. Gör slavtjänst åt Herren, Kristus. Den som gör orätt skall sannerligen få igen vad orätt han har gjort, och det finns ingen partiskhet. Ni herrar [i vår tid: arbetsgivare], fortsätt att dela ut vad rätt och rimligt är åt era slavar [i vår tid: anställda], då ni ju vet att också ni har en Herre i himmelen.” — Kol. 3:18—4:1.

33. a) Erkännandet av vems uppgift bör vara uppenbart i de kristnas liv, och hur blir detta erkännande uppenbart? b) Vilken tillförsikt kan vi hysa, om vi håller Jesu Kristi bud?

³³ Om vi bekänner oss vara Kristi lärjungar, bör vårt liv alltså visa att vi erkänner hans viktiga uppgift i Guds anordning. Detta betyder att vi bör lyda hans befallningar och vända oss till hans läror och föredöme för att få vägledning. Om vi gör det, kan vi vara säkra på hans kärlek och hans Faders kärlek. Jesus själv sade: ”Om ni håller mina bud, skall ni förbli i min kärlek, alldeles som jag har hållit Faderns bud och förblir i hans kärlek.” (Joh. 15:10) Som människor som är älskade och godkända av Jehova Gud och Jesus Kristus kan vi vara säkra på att vinna belöningen evigt liv. — 1 Joh. 2:25.