Har du någonsin undrat?:

Skall människor aldrig sluta upp att såra varandra?

DET är inget ovanligt att få höra att någons känslor har blivit sårade. Det tar ofta längre tid för sådana sår att läka än det gör för kroppsliga sår. Det kanske verkar som om livet alltid kommer att vara så. Men det finns berättigad anledning att tro att någonting bättre är möjligt. För att förstå detta, är det bra att först tänka på —

VARFÖR MÄNNISKOR SÅRAR VARANDRA

Det beror vanligtvis på att en person bara tänker på sig själv och sina egna känslor. I själva verket kanske han inte alls vill såra någon, men för ögonblicket tränger själviskheten undan alla tankar på andra.

För att ta ett exempel: en man kanske arbetar hela dagen under en besvärlig chef. Det kanske kokar inom honom, men han behöver arbetet, och därför tiger han. Men vad händer, när han kommer hem? Han tänker bara på sina egna känslor, och han grälar på hustrun, som kanske också har haft en besvärlig dag. Hon i sin tur låter sina känslor gå ut över barnen.

Om en människa är överkänslig, behövs det inte mycket för att hon skall göra någon annan illa. I en stor stad föll en stör, som höll uppe en familjs klädstreck, in på grannens bakgård och ställde till en viss skada. Detta gav upphov åt två års fiendskap mellan familjerna, och slutligen sköt grannen obarmhärtigt ner paret, som ägde stören. Tänk bara — allt detta på grund av en krossad fönsterruta och några förstörda buskar! Retlighet och självupptagenhet trängde undan all medkänsla.

Att andra pressar en, besvikelser, lättstötthet — allt detta kan därför få en att ge sig på andra. Tråkigt nog är det ofta sina närmaste man sårar.

VAD KAN HJÄLPA OSS ATT ÖVERVINNA PROBLEMET?

Det finns många olika uppfattningar om detta. Men vem är det som verkligen känner oss bättre än någon annan? Är det inte vår Skapare? Vilka praktiska råd ger han?

”Slutligen skall ni alla vara likasinnade, visa medkänsla, ha broderlig tillgivenhet, vara ömt medlidsamma, ödmjuka i sinnet, inte återgälda skada med skada eller smädelse med smädelse.” — 1 Petr. 3:8, 9.

Behovet av att ha ”medkänsla” betonas. Tänk dig att du vore i den andra människans kläder. Är inte detta ofta lösningen? Fråga dig själv innan du säger något: ”Hur skulle jag känna det, om någon sade samma sak till mig? Skulle det såra?” Varför i så fall säga det? — Luk. 6:31.

Om vi har ”medkänsla”, hjälper det oss att förstå att de som behandlar oss ovänligt kanske känner sig pressade, trötta eller sjuka och kanske inte alls menar att irritera oss. Sådan empati från vår sida kan hjälpa oss att inte återgälda skada med skada.

Fastän bibelns råd är fina, så vet de som har prövat dem att de inte alltid är så lätta att tillämpa. Hur kommer det sig?

BEROR DET PÅ DEN MÄNSKLIGA NATUREN?

Om vi är ärliga, måste vi medge att vi alla har en benägenhet att göra det som är ont. Och som bibeln förklarar har vi ärvt synden från födelsen. — Ps. 51:7.

”Ja, just det”, kommer några att säga. ”Vi är alla födda syndare. Vi är svaga och gör av naturen det som är ont. Det är inget att göra åt. Vi bara är sådana!” Men tvärtom kan vi undvika att låta våra syndfulla tendenser ta överhanden. Ja, kännedom om vårt syndfulla tillstånd kan faktiskt hjälpa oss att undvika att såra andra. Hur så?

Om vi förstår att vi är syndare, precis som alla andra, kan vi knappast känna oss överlägsna andra. Att vi inser detta gör det lättare för oss att följa bibelns råd: ”Iför er alltså ... medömkans ömma tillgivenhet, omtänksamhet, anspråkslöshet i sinnet, mildhet och långmodighet. Fortsätt att ha fördrag med varandra och att villigt förlåta varandra, om någon har orsak till klagomål mot en annan. [Varför?] Såsom Jehova villigt har förlåtit er, just så skall också ni göra.” (Kol. 3:12, 13) En sådan människa kommer ihåg att hon ofta har bett Gud om förlåtelse och att hon också har fått mycken förlåtelse. Detta hjälper henne att ha fördrag med andras svagheter, även om hon har en berättigad ”orsak till klagomål”.

HUR VORE DET MED EN HEL VÄRLD DÄR INGEN GÖR SIN MEDMÄNNISKA NÅGOT ONT?

Det är möjligt — ja faktiskt säkert — för Gud lovar att tillintetgöra alla som inte vill leva i fred med sina medmänniskor. Sedan aposteln Petrus beskrivit de ogudaktiga människornas förintelse, skriver han: ”Det finns nya himlar och en ny jord som vi väntar på enligt hans löfte, och i dessa skall rättfärdighet bo.” — 2 Petr. 3:7, 13.

Det innerliga förhållande, som nu råder bland dem som följer bibelns principer, kommer då att råda över hela jorden. Människor, som tidigare lagt i dagen ett djuriskt sinnelag, kommer att visa mildhet. Profeten Jesaja beskriver detta bildligt, när han säger:

”Då skola vargar bo tillsammans med lamm och pantrar ligga tillsammans med killingar; och kalvar och unga lejon och gödboskap skola sämjas tillhopa, och en liten gosse skall valla dem. ... Ingenstädes ... skall man då göra, vad ont och fördärvligt är.” — Jes. 11:6—9.

Tänk bara — ingen skall då göra något ”ont” mot eller såra någon annan! Gud kommer att se till att synden avlägsnas fullständigt, och det inbegriper alla känslor som vållar strid.