brist på detta utmärkta bildliga salt inom sig.

24. Vad är detta bildliga ”salt”?

²⁴ Salt av detta slag var en bild av den egenskap i ens personlighet som gör att man handlar med god smak i sin behandling av andra. Det gör att det man säger blir mera smakligt för andra och lättare att svälja, mera smältbart för en annans tänkesätt. Det gör således att man blir mera angenäm och behaglig att umgås med, ja, önskvärd. — Ords. 16:21, 23.

25. Hur ledde också detta att man åt bokstavligt salt tillsammans till ett gagneligt resultat?

²⁵ Att äta salt tillsammans, som till exempel en värd och hans gäst gör, skapar goda känslor, ett gott förhållande, mellan dem som äter. Salt brukade till och med användas till att betala ut lön till en anställd för utförda tjänster. (Esr. 4:14) Detta att vi har bildligt salt som ett karakteristiskt drag i vår personlighet är något som är gott och värdefullt. Det framhöll aposteln Paulus då han skrev: ”Fortsätt att vandra i vishet gentemot dem som är utanför, i det att ni köper den lägliga tiden åt er. Låt ert tal alltid vara fyllt av ljuvt behag, kryddat med salt, så att ni vet hur ni bör ge svar åt var och en.” (Kol. 4:5, 6) Lägg också märke till Ordspråksboken 15:1.

26. Vilken slutlig förmaning av Jesus till apostlarna får vi hjälp att hålla genom att vi har det bildliga ”saltet” i oss? Vilka resultat får det för oss som hans lärjungar?

²⁶ Att vi har ”salt” i oss och att vi kryddar vårt tal med det kommer att hjälpa oss att göra det Jesus talade om, då han avslutade sitt dryftande med sina tolv apostlar: ”Håll frid med varandra.” (Mark. 9:50) Att vi är taktfulla, hänsynsfulla, sunda och lugnande i tal och uppförande kommer helt visst att hjälpa oss att ha fridsamma relationer till varandra som Kristi lärjungar. Det kommer att göra det uppenbart att Guds ande är inom oss, eftersom ”andens frukt ... är kärlek, glädje, frid”. (Gal. 5:22) Det är också så att ”visheten från ovan är först och främst kysk, därefter fridsam”. (Jak. 3:17) Det visar alltså en hög grad av vishet, när vi lyder Jesu förmaning om frid. Det är ett kännetecken på sant kristet lärjungaskap mitt i en konkurrenssinnad och söndrad värld som håller på att upplösas. Det håller oss samman som Guds organiserade folk under Kristus.

Han satte värde på dem som praktiserar sin tro

EN JOURNALIST i Korea träffade ett Jehovas vittne, som berättade för honom om hoppet om paradiset och om att människor inte mer skall bli sjuka eller dö. Han tänkte: ”Den här mannen tycks ju inte vara onormal, men hur kan förnuftiga människor tro på något sådant?” Han beslöt att skriva en tidskriftsartikel för att avslöja hur enkla människor blir lurade av religionen. Han började därför vara med vid mötena och studera tillsammans med vittnena. Han undersökte också hur vittnena praktiserade sin tro och blev mycket häpen över att finna att de verkligen gjorde det. Han insåg snart att de var nitiska i fråga om att tillämpa sin tro och visa kärlek till varandra. Nu började han studera på allvar. Han fullbordade sitt studium av boken Sanningen som leder till evigt liv på tjugotre dagar. Sedan skrev han sin sista tidskriftsartikel. Den handlade om Skaparen, Jehova, och hans underbara uppsåt för mänskligheten. Inom en månad hade han slutat röka och även tagit avsked från sitt arbete som journalist. Från och med andra månaden började han förkunna om Guds rike från dörr till dörr tillsammans med vittnena, och från och med tredje månaden ägnade han ett hundra timmar eller mer åt detta varje månad. Mycket snart blev han döpt, och han fortsätter att ägna hela sin tid åt Guds tjänst och leder tio egna bibelstudier hemma hos intresserade människor. Han gläder sig nu själv mycket åt att ha en levande tro.