Kapitel 10

Värdet av att tukta i kärlek

1. Vad är det som fordras, om de barn man har skall bli lydiga?

LYDIGA, kärleksfulla, artiga barn är ingen tillfällighet. De formas och frambringas genom exempel och tuktan.

2. Varför kolliderar många barnpsykologers åsikter med bibelns råd?

² Många barnpsykologer sätter bildligt talat på barnen en skylt med texten: ”Får inte vidröras”, såsom en av dem gjorde genom att säga: ”Inser ni mödrar att varje gång ni agar ert barn visar ni att ni hatar barnet?” Men i sitt ord säger Gud: ”Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som älskar honom agar honom i tid.” (Ordspråksboken 13:24) För några tiotal år sedan kom det ut, i synnerhet i nationerna i Västerlandet, en flod av böcker om barnuppfostran med teorier om större efterlåtenhet. Tuktan skulle hämma barnet och hindra dess utveckling, menade psykologerna; och själva tanken på att aga småbarn gjorde dem upprörda. Deras teorier kolliderade helt med de råd Jehova Gud ger. I hans ord heter det att du får ”skörda” vad du ”sår”. (Galaterna 6:7) Vad har blivit bevisat av att man i några tiotal år sått ut efterlåtenhetens säd?

3, 4. Vad har brist på rätt tuktan i hemmet fört med sig, och vad förordar därför många?

³ Rekordskörden av mer eller mindre svåra brott är välbekant. Ungdomsbrottsligheten svarar för mer än 50 procent av de allvarliga brotten i många industriländer. På vissa håll i världen är skolområdena härdar för svåra klassmotsättningar, kamp och strid, okvädanden och ett oanständigt liv, meningslös förstörelse, överfall, utpressning, mordbrand, rån, våldtäkter, narkotikamissbruk och mord. En talesman för ett lärarförbund i en av de större nationerna konstaterade att disciplinsvårigheterna beror på att skolan inte lyckas nå barnen i tidig ålder och ansåg att ungdomsbrottsligheten måste skyllas på familjeupplösningen och föräldrarnas ovilja att fastställa rimliga uppförandenormer för sina barn. Som svar på frågan varför några medlemmar i en familj blir kriminella, under det att andra inte blir det, heter det i The Encyclopedia Britannica: ”Det handlingsprogram för tuktan som följs i familjen kan antingen vara för slappt, för hårt eller för inkonsekvent. Amerikanska forskningar har visat att osund tuktan kan vara med i bilden när det gäller omkring 70 procent av kriminellt belastade män.”

⁴ De vunna erfarenheterna har lett till åsiktsbyte bland många människor och en återgång till tuktan och aga.

TUKTANS RIS

5. Vilken är bibeln syn på att aga barn?

⁵ Aga kan rädda ett barns liv, för Guds ord lyder: ”Låt icke gossen vara utan aga; ty om du slår honom med riset, så bevaras han från döden; ja, om du slår honom med riset, så räddar du hans själ undan dödsriket [scheol, graven].” Och vidare: ”Oförnuft låder vid barnets hjärta, men tuktans ris driver det bort.” (Ordspråksboken 23:13, 14; 22:15) Om föräldrar är varmt intresserade av sina barns liv, kommer de inte efterlåtet eller obetänksamt att underlåta att hålla efter barnen. Kärleken kommer att driva dem att ingripa på ett klokt och rättvist sätt, när det behövs.

6. Vad inbegriper tuktan?

⁶ Vad tuktan beträffar, så är den inte begränsad till bestraffning. Att tukta innebär i grund och botten att ge ”undervisning och fostran efter en viss metod eller inom en given ram”. Därför heter det inte i Ordspråksboken 8:33 (NW) om söner att de skall känna tuktan, utan att de skall ”lyssna till tuktan och bli visa”. En kristen bör, enligt 2 Timoteus 2:24, 25, ”vara mild och vänlig mot alla, kvalificerad att undervisa, i det han behärskar sig under onda förhållanden och med mildhet visar dem till rätta som inte är gynnsamt stämda”. Orden ”visar ... till rätta”, som används här, är ett återgivande av det grekiska ordet för tukta. Samma term är översatt så i Hebréerna 12:9: ”Vi hade våra jordiska fäder, som tuktade oss, och vi visade dem respekt. Skall vi inte då mycket mer böja oss för andarnas Fader, så att vi får leva?” — Hedegård.

7. Vilka är fördelarna, när föräldrarna tuktar sina barn?

⁷ En far eller mor som underlåter att tukta sitt barn kommer inte att vinna barnets respekt, nej, lika litet som styresmän kommer att vinna medborgarnas respekt, om de låter missgärningar florera ostraffat. Tuktan, som utdelas på rätt sätt, ger ett barn bevis på att dess föräldrar bryr sig om det. Den bidrar till ett fridfullt hem, därför att ”den, åt dem som har blivit övade genom den, [frambringar] fridsam frukt, nämligen rättfärdighet”. (Hebréerna 12:11) Olydiga, ouppfostrade barn är en oroskälla i vilket hem som helst, och sådana barn är aldrig verkligt lyckliga, de trivs inte ens med sig själva. ”Tukta din son, så skall han bliva dig till hugnad och giva ljuvlig spis åt din själ.” (Ordspråksboken 29:17) Sedan ett barn fått fast men kärleksfull tillrättavisning, kan det i viss mån få en ny syn på tingen och en ”ny start”; och efteråt är det ofta ett mycket angenämare sällskap. Ja, tuktan ”frambringar . . . fridsam frukt”.

8. Hur kan föräldrar ge tuktan i kärlek?

⁸ ”Den som Jehova älskar, den tuktar han.” (Hebréerna 12:6) Så är det med föräldrar som verkligen tänker på sina barns allra bästa. När man tuktar, skall man göra det i kärlek. Vrede kan vara en normal känsla, när man blir uppretad av att ett barn gjort något orätt, men som bibeln framhåller gäller det att man ”behärskar sig under onda förhållanden”. (2 Timoteus 2:24) När man har lugnat sig, förefaller kanske ett barns förseelse inte vara så stor: ”En människas insikt dämpar i sanning hennes vrede, och det är skönhet å hennes sida att överse med överträdelse.” (Ordspråksboken 19:11, NW; se också Predikaren 7:9, 108, 9.) Det finns kanske förmildrande omständigheter: Barnet är kanske uttröttat, det mår kanske inte riktigt bra. Kanske glömde det verkligen att det hade fått en tillsägelse; vuxna människor glömmer också, eller hur? Men även om en förseelse inte kan tillåtas passera, bör tuktan inte vara ett otyglat vredesutbrott eller ett slag som bara ger utlopp åt en förälders återhållna känslor. Tuktan inbegriper undervisning, och genom ett vredesutbrott får ett barn en lektion, men inte i självbehärskning, utan i brist på självbehärskning. Känslan att vara föremål för omsorg, som barnet erfar då tuktan utövas på ett utmärkt sätt, infinner sig inte. Jämvikt är således något mycket väsentligt och främjar friden.

DRA UPP BESTÄMDA GRÄNSER

9. Vad skall föräldrar ge sina barn i överensstämmelse med Ordspråksboken 6:20—23?

⁹ Föräldrar skall ge sina barn riktlinjer att följa. ”Min son, bevara din faders bud och förkasta icke din moders undervisning. Hav dem alltid bundna vid ditt hjärta, fäst dem omkring din hals. När du går, må de leda dig, när du ligger, må de vaka över dig, och när du vaknar upp, må de tala till dig. Ty budet är en lykta och undervisningen ett ljus, och tillrättavisningar till tukt äro en livets väg.” Dessa föreskrifter från föräldrarna skall vägleda och skydda barnet, och de vittnar om föräldrarnas omsorg om barnets välgång och lycka. — Ordspråksboken 6:20—23.

10. Vad kan hända när föräldrar försummar att tukta sina barn?

¹⁰ En far som är försumlig i fråga om detta bär på ett tungt ansvar. Eli, som var överstepräst i det forntida Israel, lät sina söner hänge sig åt glupskhet, vanvördnad och omoraliskhet; han gjorde vissa invändningar men ingrep inte egentligen emot dem för att sätta stopp för deras ogärningar. Gud sade: ”Jag dömer hans hus till obestämd tid för den förseelse, som han har vetat om, eftersom hans söner nedkallar ont över Gud och han inte har förebrått dem.” (1 Samuelsboken 2:12—17, 22—25; 3:13, NW) Om en mor försummar sin plikt, blir det likaledes till skam för henne: ”Ris och tillrättavisning giver vishet, men ett oupptuktat barn drager skam över sin moder.” — Ordspråksboken 29:15.

11. Varför behöver barn ha gränser uppdragna för sig?

¹¹ Barn behöver ha gränser uppdragna för sig. Annars blir de oroliga. När barnen vet var gränserna går och rättar sig efter dem, känner de samhörighet med en grupp; de hör till den och godtas av den, därför att de rättar sig efter gruppens krav. Genom efterlåtenhet överger man barnen och låter dem streta fram på egen hand. Av gjorda rön framgår det att barn behöver vuxna, som har bestämda övertygelser om gränser och som också vidarebefordrar dem. Barnen behöver förstå att det finns gränser för alla på jorden och att detta medför lycka och allt gott för den enskilde. Frihet kan vi bara åtnjuta när andra erkänner vårt område att åtnjuta frihet på och vi erkänner deras. Om någon överskrider behöriga gränser, betyder detta oundvikligt att den skyldige ”går så långt som till att skada sin broder och kränka hans rätt i denna sak”. — 1 Tessalonikerna 4:6.

12. Varför är det viktigt med självtukt, och hur kan föräldrar hjälpa sina barn att utveckla förmågan att tukta sig själva?

¹² När barnen lär sig att det medför tuktan av ett eller annat slag, om de försöker trotsa behöriga gränser, börjar de förstå var gränserna går för dem, och genom fasthet och god vägledning från föräldrarnas sida utvecklar de den självtukt som krävs för att leva ett tillfredsställande liv. Antingen tuktar vi oss själva, invärtes, eller också kommer vi att bli tuktade av någon kraft utanför oss själva. (1 Korintierna 9:25, 27) Om vi utvecklar förmågan att tukta oss själva och hjälper våra barn att göra detsamma, då kommer vårt liv och deras liv att vara lyckligare, friare från bekymmer och hjärtesorger.

13. Vad är bland annat viktigt för föräldrar att tänka på, när de ger barn riktlinjer att följa?

¹³ De riktlinjer och gränser som dras upp för barnen bör vara klara och tydliga för dem; de bör vara rimliga och ta barmhärtig hänsyn till dem. Förvänta varken för mycket eller för litet. Tänk på barnens ålder, för den påverkar hur de handlar. Förvänta inte att de skall vara vuxet småfolk. Aposteln sade att när han var barn, uppträdde han som ett barn. (1 Korintierna 13:11) Men när rimliga regler väl har blivit fastställda och dina barn förstår dem, se då till att de genast och konsekvent blir efterlevda. ”Låt bara ert ord Ja betyda Ja, ert Nej, Nej.” (Matteus 5:37) Barnen sätter faktiskt värde på föräldrar som står vid sitt ord, som är konsekventa och aldrig sviker förväntningar som ställs på dem, för de vet med sig att deras föräldrars styrka uppehåller dem och känner att de kan lita till den, när det uppstår svårigheter och de behöver hjälp. Om föräldrarna är rättvisa men likväl bestämda i fråga om att rätta till ett orätt handlingssätt, så ger detta barnen en känsla av trygghet och stabilitet. Barn vill veta var de står, och med sådana föräldrar vet de det verkligen.

14. Varför är det viktigt att föräldrarna är fasta och bestämda, när barnen inte vill lyda de föreskrifter föräldrarna ger?

¹⁴ Det krävs beslutsamhet från föräldrarnas sida att visa fasthet, när ett barn vägrar att lyda en tillsägelse från föräldrarna. I ett sådant fall tillgriper somliga föräldrar hotelser om eventuellt straff, sätter i gång en gagnlös diskussion med barnet eller försöker muta barnet till att göra vad de har sagt till det att göra. Ofta är det enda som behövs att man är mycket bestämd och att man med verklig övertygelse säger till barnet att det måste göra det och göra det nu. Om ett barn skulle ge sig ut rakt framför en bil, då skulle föräldrarna utan omsvep säga till det vad det skulle göra. Det förhåller sig såsom vissa forskare på området har framhållit: ”Nästan alla föräldrar får sina barn att gå till skolan, . . . att borsta tänderna, att inte leka på taket, att tvätta sig osv. Barnen gör ofta kraftiga invändningar. Men de fogar sig i alla fall, därför att de vet att föräldrarna menar allvar.” Du kan förvänta att dina barn ”alltid” har dina riktlinjer och bud ”bundna vid” sitt ”hjärta”, endast om du konsekvent ser till att de blir efterlevda. — Ordspråksboken 6:21.

15. Hur kan barnen påverkas, när föräldrar inte konsekvent hävdar givna riktlinjer?

¹⁵ När föräldrar hävdar givna riktlinjer på ett ryckigt sätt, efter stundens nyck och lynneskast, eller när de länge skjuter upp att ge barnen tuktan för deras olydnad, då blir barnen djärvare i att försöka sig på en eller annan överträdelse för att se hur långt de kan gå och hur mycket de kan våga göra utan att bli straffade. När vedergällningen tycks låta vänta på sig, brukar barnen likna vuxna människor i att på ett dristigt sätt handla orätt. ”Därför att dom icke strax går över vad ont som göres, få människors barn dristighet att göra det ont är.” (Predikaren 8:11) Säg därför vad du menar, och mena vad du säger. Då kommer ditt barn att inse att det är allvar och kommer att begripa att varken tjurighet, disputerande eller ett sådant beteende, som tyder på att det anser att du är grym och kärlekslös, kommer att vara till någon nytta.

16. Vad måste föräldrar göra för att undvika att ge orimliga bud och befallningar?

¹⁶ Detta kräver att du tänker innan du talar. Regler eller bud som kommer till på ett förhastat sätt är ofta orimliga. Var ”snar till att höra, sen till att tala, sen till vrede”. (Jakob 1:19) Om tuktan inte är rättvis och konsekvent, såras den naturliga rättskänsla som finns hos barnen, och förtrytelse kommer att spira upp.

ÖVERVAKA NÖJEN OCH FÖRSTRÖELSE

17. Vilken syn på arbete och lek bör barn så småningom få?

¹⁷ Lek är en naturlig del av ett barns liv. (Sakarja 8:5) Detta måste föräldrar inse, då de undan för undan bibringar barnet uppskattning av arbete och ansvarskänsla. Sedan bör det vara så att vilka sysslor ett barn än kan komma att tilldelas är det i allmänhet bäst att de blir utförda först; leken kommer i andra hand.

18. Hur kan barn påverkas av kamrater?

¹⁸ Somliga barn blir ”gatbarn”, fullkomliga främlingar där hemma, därför att de söker förströelse på annat håll. Om umgänget är dåligt, får det dåliga följder. (1 Korintierna 15:33) Ett visst umgänge utanför hemmet är naturligtvis nyttigt för barnet, så att dess förståelse för andra människor kan utvecklas och utvidgas. Men när umgänget utanför hemmet blir för omfattande eller inte alls övervakas, blir familjekretsen försvagad eller rentav splittrad.

19. Vad bör föräldrar bland annat tänka över för att kunna avgöra om de gör hemmet till en trivsam plats för barnen?

¹⁹ Förutom den tuktan föräldrarna ger för att komma till rätta med detta, är det nyttigt att de frågar sig vad de kan göra för att hemmet skall vara trivsammare för barnen; de bör fråga sig om de använder tillräckligt med tid tillsammans med dem, inte bara till att fostra, undervisa eller tukta dem, utan också som verkliga vänner och kamrater till barnen. Är du vanligen ”för upptagen” för att ägna tid åt dina barn, för att leka med dem? Om man försitter tillfällen att göra saker och ting tillsammans med ett barn, är dessa tillfällen borta och kommer aldrig tillbaka. Tiden förrinner i en och samma riktning, och barnet står inte stilla utan fortsätter att växa och förändras. Den ena tidsperioden förgår efter den andra, och även om det tycks dig ha varit i går som din son var en parvel som höll på att lära sig gå, inser du plötsligt att han håller på att bli en ung man, och din lilla flicka har blivit en ung dam. Endast om du vidmakthåller god jämvikt och tuktar dig i fråga om hur du själv använder tiden, kan du undgå att försumma de möjligheter som denna dyrbara tid erbjuder — eller förhindra att få se dina barn dra sig bort från dig medan de ännu är helt unga. — Ordspråksboken 3:27.

20, 21. Om det finns TV i hemmet, vilket ansvar måste föräldrarna då ta på sig, och varför det?

²⁰ I de hem, där TV är en allmänt utnyttjad avkoppling, kan man behöva dra upp gränser för hur den används. Somliga föräldrar använder TV som barnvakt. Det kan vara bekvämt och verka billigt; men i själva verket kan det visa sig vara mycket kostsamt. Televisionsprogrammen är ofta genomsyrade av våld och sex. Det intryck man får är att våld är ett godtagbart sätt att lösa problem; otillåtna sexuella handlingar framstår som en godtagbar del av det dagliga livet. Många undersökningar har visat att detta kan göra en människa mindre känslig för sådana handlingar, i synnerhet unga människor. Du är noga med att dina barn äter sådan mat som är nyttig och fri från smuts. Du bör vara ännu mer noga med vad de underhåller sinnet med. Såsom Jesus framhöll går inte maten in i hjärtat, utan det är vad vi tillför sinnet som kan komma in i vårt hjärta. — Markus 7:18—23.

²¹ Att man vakar över vilka slags program ett barn ser, liksom över hur mycket tid det använder framför TV, kan betyda oerhört mycket för barnets utveckling. Televisionsprogrammen kan bjuda på trevlig underhållning och även god undervisning; men utan övervakning kan TV bli en passion, som slukar en oerhörd massa tid. Tid är liv, och en del av denna tid kan helt visst utnyttjas på andra, nyttigare sätt. Detta beror på att TV ersätter handling med passivt tittande. Den tränger inte bara ut kroppsövningar, utan också läsning och konversation. I en familj behöver man samtala och känna att man hör nära samman, och att bara sitta tyst tillsammans i samma rum och se på TV tillfredsställer inte det behovet. I de fall, där för mycket TV-tittande är ett problem, kan föräldrarna hos sina barn utveckla uppskattning av andra sysselsättningar i stället för att se på TV — nyttiga lekar, läsning, förehavanden där hela familjen tar del — i synnerhet om föräldrarna själva tar ledningen och föregår med gott exempel.

INGEN TUKTAN UTAN TANKEUTBYTE!

22. Varför är det viktigt att barnen förstår de ord föräldrarna använder?

²² En förälder berättar följande:

”När min son bara var tre år gammal, talade jag länge och väl med honom om att ljuga; jag framhöll att Gud hatar lögnare och använde då Ordspråksboken 6:16—19 och andra bibelställen. Han hörde på och tycktes vara med på noterna. Men jag hade en känsla av att han inte riktigt förstått vad saken faktiskt gällde. Därför frågade jag: ’Hör du, min vän, vet du vad en lögn är?’ Han sade: ’Nej.’ Sedan förvissade jag mig alltid om att han förstod vad orden betydde och varför han blev tillrättavisad.”

23. Vad kan vara inbegripet i att hjälpa barn att inse att ett visst handlingssätt är det rätta?

²³ När barnen ännu är mycket små, kan föräldrar bara säga dem att ”inte röra” vissa saker, t. ex. spisen. Men också tillsammans med dessa första enkla varningar kan man anföra skäl. Det kan inskränka sig till några ord om att spisen är ”het!” och att det ”gör ont!”, om man rör den. Framhåll emellertid alltifrån början för barnet den grundsatsen att det bara är fråga om dess allra bästa; betona sedan hur önskvärda sådana egenskaper som vänlighet, omtanke och kärlek är. Hjälp barnet att förstå att det är dessa egenskaper som ligger till grund för alla tillbörliga krav eller gränsdragningar. Framhäv också varför en viss handling vittnar om dessa önskvärda drag eller inte. När du gör detta konsekvent, kan du lyckas i att inte bara nå barnets sinne utan dess hjärta. — Matteus 7:12; Romarna 13:10.

24. Varför är det viktigt för ett barn att ha respekt för myndighet?

²⁴ Behovet av lydnad och respekt för myndighet bör likaså inpräglas efter hand. Under första levnadsåret börjar ett barns villighet eller motvillighet att hörsamma de vuxnas krav att visa sig. Så snart barnets mentala utveckling medger det, kan man söka bibringa barnet insikt om föräldrarnas ansvar inför Gud. Detta kan betyda oerhört mycket, när det gäller barnets gensvar. Utan denna insikt kan barnen anse lydnad vara något som de måste visa bara därför att föräldrarna är större och starkare än de är. Om barnet i stället får hjälp att förstå att föräldrarna inte ger uttryck åt sina egna idéer, utan låter barnet få veta vad Skaparen säger, vad hans ord säger, kommer detta att ge en sådan kraft åt föräldrarnas råd och vägledning som inget annat kan ge. Det kan vara en verklig källa till den kraft som behövs, när knagglig terräng dyker upp i ett barns oprövade liv och gossen eller flickan börjar känna att det kostar på att hålla fast vid rätta principer under frestelser eller påtryckningar. — Psalm 119:109—111; Ordspråksboken 6:20—22.

25. Hur kan rådet i Ordspråksboken 17:9 hjälpa föräldrar att tukta sina barn på rätt sätt?

²⁵ ”Den som skyler, vad som är brutet, han vill främja kärlek, men den som river upp gammalt, han gör vänner oense.” (Ordspråksboken 17:9) Detta gäller också i förhållandet mellan föräldrar och barn. När ett barn har insett sitt fel och förstår varför det behöver tuktas, och sedan tuktan har utdelats, bör kärleken förmå en förälder att inte ideligen tjata om förseelsen. Vad barnet än har gjort bör du vara noga med att klargöra att det du hatar är det orätta, inte barnet. (Judas v. 23) Barnet kan tycka att det ”tagit sin beska medicin” och kan anse ofta återkommande hänsyftningar på händelsen vara en onödig förödmjukelse. Det skulle kunna medföra att barnet vänder sig bort från föräldrarna eller från andra barn i familjen. Om föräldrarna är oroliga för att ett orätt mönster håller på utvecklas, då kan man dryfta saken senare vid ett familjesamtal. Redogör inte bara för vad som faktiskt hände, genom att göra en återblick på det, utan begrunda i stället de principer som är inbegripna, hur de är tillämpliga och varför de är av sådan betydelse för bestående lycka.

OLIKA SÄTT ATT GE TUKTAN

26. Varför reagerar inte alla barn lika gynnsamt för samma slags tuktan?

²⁶ ”En förebråelse verkar mer på den förståndige än hundra slag på dåren.” (Ordspråksboken 17:10) Olika barn kan behöva tuktas olika. Man måste ta hänsyn till det enskilda barnets lynne och läggning. Det ena barnet kan vara mycket känsligt, och kroppsaga kanske inte alltid behövs. I ett annat barns fall kan det vara helt verkningslöst att aga barnet. Åter ett annat barn kan likna den tjänare som beskrivs i Ordspråksboken 29:19: ”Med ord kan man icke tukta en [sådan] tjänare, ty om han än förstår, så rättar han sig icke därefter.” I ett sådant fall skulle barnet behöva agas.

27. Hur hjälpte en pappa sin lille pojke att sluta rita på en vägg?

²⁷ En mamma har berättat:

”Min son var knappa två år när han ritade på väggen — små röda märken inte långt från golvet. Hans pappa visade honom dem och frågade honom om dem. Allt han fick till svar var en stel blick ur stora, uppspärrade ögon, varken Ja eller Nej. Slutligen sade hans pappa: ’Vet du, när jag var lika gammal som du ritade jag på en vägg. Det är ganska skojigt, va’?’ Och då slappnade den lille pojken av, ett leende spred sig över hela ansiktet, och han började livligt berätta om hur skojigt det var. Han visste ju att pappa förstod honom! Men han fick förklarat för sig att även om det var skojigt, var väggar inte till för att sätta märken på. Tankeutbytet hade kommit i gång, och vad det här barnet beträffar var lite ytterligare resonerande det enda som behövdes.”

28. Hur kan en förälder undvika att disputera med ett barn?

²⁸ När man fostrar och tuktar ett barn, är det utmärkt att anföra skäl för att på så sätt lära och undervisa barnet, men det är vanligtvis inte tillrådligt att börja disputera med ett barn. När ett barn började disputera om ett visst arbete, brukade en mamma bara säga: ”När du är färdig, skall vi gå till parken”, vilket var avsett att vara ett nöje för barnet den dagen. Något roligt, en utflykt, kom inte på fråga förrän den tilldelade sysslan var fullgjord. Om mamman kom för att se hur det gick och fann att arbetet ännu inte var utfört brukade hon säga: ”Jaså, är du inte färdig än? Vi går ut så snart du är klar.” Hon disputerade inte, men hon fick se resultat.

29. Vad kan man göra för att låta ett barn få erfara de obehagliga följderna av sina förseelser?

²⁹ Om barn får erfara de obehagliga följderna av att ha gjort något som är fel eller orätt, kan de få hjälp att lära sig att det är klokt att följa rätta principer. Har ett barn sölat ner? Om det då får torka upp och göra fint på egen hand, kan detta göra det starkaste intrycket på det. Har barnet varit orättvist eller ohyfsat? Att det får lära sig att be om ursäkt kanske är bästa sättet att rätta till en ond tendens. Kanske barnet har slagit sönder något i tillfällig vrede. Om det är gammalt nog, kan man kräva att det förtjänar pengar för att ersätta det sönderslagna. Somliga barn kan lära sig den läxa de behöver genom att man under någon tid förvägrar dem vissa privilegier. I den kristna församlingen kan man t. ex. genom att upphöra med vänskapligt umgänge få somliga som handlat orätt att skämmas. (2 Tessalonikerna 3:6, 14, 15) När det gäller barn, kan det vara verkningsfullare att tillfälligt vägra dem att ha del i kamratskapet i familjen än att ge dem kroppsaga. Att vidta ytterligtgående åtgärder, t. ex. att låsa ute ett barn, skulle emellertid vara att gå längre än vad kärleken föreskriver. Vilken metod man än använder, behöver barnen få framhållet för sig att de måste bära följderna av sitt beteende. Detta lär dem att axla ansvar.

GE TUKTAN I KÄRLEK

30. Varför är det så betydelsefullt med jämvikt, när föräldrar ger sina barn riktlinjer att följa?

³⁰ ”Skaffa er visshet i fråga om de viktigare tingen” och tänk på att ”visheten från ovan är . . . resonlig”. (Filipperna 1:10; Jakob 3:17) Kom ihåg att barn är energiknippen som söker få utlopp för sin verksamhetslust, och de längtar ivrigt efter att få lära och utforska och pröva nya saker. Visa gott omdöme, när ni drar upp gränser och ger riktlinjer, och använd god urskillningsförmåga. Man måste nå jämvikt för att kunna avgöra vad som är väsentligt och vad som inte är det. När man har klargjort var gränserna går, bör man inte söka övervaka varje minsta detalj, utan låta barnet obehindrat och tillitsfullt få röra sig inom dessa gränser. (Ordspråksboken 4:11, 12) Annars kan dina barn lätt bli uppretade och ”modfällda”, och du kommer att finna att du blir uttröttad, därför att du gör sådana saker till stridsfrågor som i själva verket inte är av någon särskild betydelse. — Kolosserna 3:21.

31. Vilket exempel har Jehova Gud föregått med, när det gäller tuktan och aga?

³¹ Därför gäller detta var och en av er föräldrar: ”tukta din son [eller dotter], medan något hopp är”, men gör det på Guds sätt, i kärlek. Efterlikna Gud: ”Den HERREN [Jehova] älskar, den agar han, likasom en fader sin son, som han har kär.” Se till att din tuktan är både värdefull och kärleksfull, liksom din skapares, för sådana ”tillrättavisningar till tukt äro en livets väg”. — Ordspråksboken 19:18; 3:12; 6:23.