15. Hur gick det för Satan, djävulen, i kriget mot ärkeängeln Mikael, och kan han hindra att Kristi lärjungar får en uppståndelse och att de stiger upp till himmelen för att vara med Jesus Kristus?

¹⁵ I varje fas av den uråldriga tvisten har Satan, djävulen, förlorat. I kriget i himmelen besegrades han, och han och hans demonänglar slungades ner till vår jords grannskap, men ärkeängeln Mikael, dvs. Herren Jesus Kristus, och hans änglar förblev segerrika kvar i himmelen. Eftersom den segerrike Jesus Kristus gör bruk av en ”ärkeängels röst”, när han befaller dem som har dött i gemenskap med Kristus att komma fram, har hans ”befallande rop” större myndighet och får kraftigare verkan. Dessutom skall den besegrade Satan, djävulen, inte ha tillräcklig makt för att hindra att de som är döda i gemenskap med Kristus får en andlig uppståndelse, och han skall inte heller kunna hindra att de får tillträde till andevärlden eller att de stiger upp till himmelen för att vara med den segerrike Jesus Kristus.

16. I vilket syfte ljuder ”Guds trumpet” vid den tid då Herren stiger ner från himmelen, och vilka är de första som ger gensvar, då trumpeten ljuder?

¹⁶ En sak till som åtföljer Kristi nerstigande från himmelen är ljudet av ”Guds trumpet”. (1 Tess. 4:16) Trumpeten i det här fallet är inte en stridssignal, avsedd att samla trupper som skulle kunna strida mot fienden och döda honom. Nej, stöten från ”Guds trumpet” är fridsam och avsedd att församla Jehovas folk, såsom man på Mose tid stötte i de två silvertrumpeterna för att sammankalla Israels 12 stammar. (4 Mos. 10:1—10) På ett annat ställe, i 1 Korintierna 15:52, förbinder aposteln Paulus en sådan väckande, sammankallande ”trumpet” med de kristna dödas uppståndelse, då han säger: ”Under den sista trumpeten. Ty trumpeten skall ljuda, och de döda skall uppväckas oförgängliga, och vi skall förvandlas.” Vilka är de första som ger gensvar, när den här ”sista trumpeten” ljuder, när den, såsom ”Guds trumpet”, ljuder för att samla de döda åter till liv? Som svar heter det i 1 Tessalonikerna 4:16: ”Och de som är döda i gemenskap med Kristus skall uppstå först.”

17. Varför är deras uppståndelse som är ”döda i gemenskap med Kristus” inte något som människoögon kan se?

¹⁷ Men deras uppståndelse som är ”döda i gemenskap med Kristus” är inte något som människor på jorden kan se. Varför inte det? Därför att de välsignas med en andlig uppståndelse; var och en ”uppväcks [som] en andlig kropp”. (1 Kor. 15:44) Eftersom människoögon inte är starka nog för att kunna se andliga kroppar, är uppståndelsen för de ”i Kristus döda” något som människor inte kan se. Detta är skälet till att mänskligheten, sedan början av Kristi ”närvaro” eller parousia, alltifrån 1914, varken har sett honom eller varit medveten om hans lärjungars uppståndelse.

18, 19. a) Menade Paulus, med det som han sade i 1 Tessalonikerna 4:17, att dessa kristna inte skulle dö, innan de skulle komma att ”ryckas bort”? b) I vilken bemärkelse skall de då ”ryckas bort”, och i vilka kroppar stiger de upp för att ”lyckliga” möta Herren?

¹⁸ Aposteln Paulus talar om sig själv som om han skulle få överleva på jorden fram till den här lyckliga tilldragelsen för de av anden pånyttfödda kristna, då han säger: ”Efteråt skall vi levande som överlever, tillsammans med dem, ryckas bort i skyar för att möta Herren i luften; och så skall vi alltid vara tillsammans med Herren.” — 1 Tess. 4:17.

¹⁹ Aposteln Paulus menade inte här att de av anden pånyttfödda kristna, sådana som han själv, inte skulle dö utan skulle ”ryckas bort”, med den mänskliga kroppen och allt, upp i skyn bland de bokstavliga molnen. Paulus dog. Av anden pånyttfödda kristna i våra dagar, som ”överlever” under Kristi ”närvaro” eller parousia, måste också dö. I likhet med frön, som sås i jorden, måste de var och en ”sås [som] en själisk kropp” genom att dö en mänsklig död. (1 Kor. 15:44) Hur kan de då ”ryckas bort i skyar” tillsammans med dem ”som är döda i gemenskap med Kristus”, vilka uppväcktes först? Så här går det till: När de sås som själiska kroppar, hamnar de inte i en dödens sömn. De får ögonblickligen en andlig uppståndelse; de lämnar sina mänskliga kroppar efter sig på jorden, och var och en blir uppväckt som en ”andlig kropp”. Det är som andliga kroppar de stiger upp för att möta sin himmelske Herre. Av de här skälen kan de särskilt räknas för att vara ”lyckliga”, enligt Uppenbarelseboken 14:13.

20. I vilket slags ”skyar” är det som de levande, överlevande kristna skall ”ryckas bort”, och vad antyder detta om deras uppståndelse?

²⁰ Men vad kan det betyda att de rycks bort ”i skyar”? Jo, skyarna eller molnen seglar högt uppe i skyn och antyder upphöjelse. De kan också för oss här på jorden dölja vad som finns i dem eller ovanför dem. Andliga kroppar behöver inte våra bokstavliga molnskyar för att de skall bli osynliga för oss. Det som avses i 1 Tessalonikerna 4:17 är därför symboliska skyar, som så att säga döljer för jordiska blickar att de uppväckta kristna rycks bort för att möta sin högt upphöjde Herre. Låt oss påminna oss hur Jesus Kristus, på den 40:e dagen räknat från hans uppståndelse, åter steg upp till himmelen, och hur det skedde att under hans uppfärd ”en molnsky fångade upp honom ur deras [de iakttagande lärjungarnas] synfält”. — Apg. 1:9.

21. Kommer Herren slutligen, då han stiger ner från himmelen, i direkt, personlig kontakt med vår jord, och när slutar den ”yttersta dagen”, under vilken han uppväcker sina av anden pånyttfödda lärjungar?

²¹ Vad bevisar allt detta? Den nerstigande Herren Jesus Kristus kommer inte ner för att uppnå direktkontakt med vår jord. Molnskyar, i vilka de uppväckta kristna utmålas möta sin himmelske Herre, svävar fram högt över jordens yta. Vidare är det ”i luften” som de uppväckta kristna möter sin Herre, inte här nere på jorden, varken i Jerusalem, på Olivberget eller på något annat ställe på vår jord. Därtill är den ”yttersta dagen”, då detta bortryckande sker, inte en jordisk tjugofyratimmarsdag. Det är en tidsperiod, som avslutas först när den siste av dessa av anden pånyttfödda kristna, som har del i ”den första uppståndelsen”, uppväcks till himmelskt liv. (Upp. 20:4, 6; Joh. 6:54) Uppfyllelsen av bibelns profetior antyder att vi redan lever på den speciella ”yttersta dagen”.

Liv nu på ”den yttersta dagen” med uppståndelse från de döda

1. Vid vilken tid trodde man i flera tiotal år att förhärligandet av kvarlevan av överlevande kristna skulle inträffa, men var det så att det som förutsades i 1 Tessalonikerna 4:16, 17 blev uppfyllt från och med den tiden?

EFTERSOM de ”i Kristus döda” blir uppväckta i andliga kroppar, osynliga för människoögon, nu på ”den yttersta dagen”, måste vi människor vandra i tro, inte i åskådning, i fråga om att detta verkligen äger rum nu. Vi kan påminna oss att ganska många i några tiotal år menade att förhärligandet av den kristna församlingens alla överlevande medlemmar skulle äga rum då hedningarnas tider skulle nå sitt slut omkring 1 oktober 1914. (Luk. 21:24) Men ingenting likt det som beskrivs i 1 Tessalonikerna 4:16, 17 inträffade vid den tiden. I stället bröt krig ut i himmelen, och förlorarna, Satan och hans demoner, fick uppleva en svindlande färd mot jorden. (Upp. 12:7—13) Det är mycket intressant att tänka på att ett ganska stort antal av de av anden pånyttfödda kristna, som var vid liv och var verksamma på jorden år 1914, fortfarande befinner sig ibland oss i köttet. Det var tydligen något som inte stämde beträffande uppfattningen om tidpunkten för den ”yttersta dagen”, då den av anden pånyttfödda församlingen skulle bli förhärligad.

2, 3. Under vilken tid är förhärligandet bestämt att inträffa, och vilken fråga uppstår därför beträffande uppfyllelsen av orden i 1 Korintierna 15:50—57?

² Likväl började den förhärligade Jesu Kristi osynliga ”närvaro” eller parousia då hedningarnas tider utlöpte år 1914. Sedan dess befinner vi oss således i den tidsperiod, då det som är förutsagt i 1 Tessalonikerna 4:16, 17 borde äga rum med avseende på de överlevande, av anden pånyttfödda kristna, i överensstämmelse med vad som sägs om den ”yttersta dagen”. — Joh. 6:54.

³ När är det rimligtvis som orden i 1 Korintierna 15:50—57 börjar uppfyllas? ”Kött och blod [kan] inte ... ärva Guds rike, inte heller ärver förgängligheten oförgängligheten. Se, jag säger er en helig hemlighet: Vi skall inte alla somna in i döden [när den förgängliga människokroppen dör], men alla skall vi förvandlas, i ett nu, i ett ögonblick, under den sista trumpeten. Ty trumpeten skall ljuda, och de döda skall uppväckas oförgängliga, och vi [kristna lika Paulus] skall förvandlas. Detta förgängliga måste nämligen iföra sig oförgänglighet, och detta dödliga måste iföra sig odödlighet. Men när detta förgängliga iför sig oförgänglighet och detta dödliga iför sig odödlighet, då skall det uttalande bli verklighet, som står skrivet: ’Döden är uppslukad för alltid.’ ’Död, var är din seger? Död, var är din udd?’ Den udd som förorsakar död är synden, men syndens kraft är [den mosaiska] lagen. Men Gud vare tack, för han ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus!”

4. När dog Jesus, och hur hade detta antytts i Daniel 9:24—27?

⁴ När vi önskar göra en skriftenlig beräkning av tiden, kan vi dra paralleller eller jämföra händelser som till sin natur motsvarar varandra. Vi kan till exempel fråga: När uppväcktes Jesus Kristus själv för att bli ”förstlingen Kristus”? Det skedde på söndagen den 16 Nisan år 33 v.t. Två dagar tidigare, på den judiska påskdagen, 14 Nisan, hade han fått hänga på en avrättningspåle, till dess han dog. Denna dag, då Kristus offrade sitt liv, var av Jehova Gud tydligt markerad i den rad av händelser som han hade fastställt och låtit uppteckna i Daniel 9:24—27. Den markerade mitten i den sista veckan av en serie om ”sjuttio veckor”, dvs. årsveckor, inte sjudagarsveckor. I Daniels profetia förutsades det att under den här sista, den 70:e, årsveckan ”skall Messias avskäras, utan något för egen räkning” (NW). Men vid vilken tidpunkt under denna sista årsvecka, som började på hösten år 29 v.t.? I Daniel 9:27 (NW) svaras det: ”I halva veckan skall han komma slaktoffer och offergåva att upphöra.” Djuroffer var således värdelösa sedan Jesus hade dött.

5. Hur räknar man ut när den 70:e års-”veckan” börjar, vad markerade dess början, och vilken period inledde den för Jerusalem och den judiska tingens ordning?

⁵ Eftersom Jesus offrade sitt fullkomliga människoliv ”i halva veckan”, dvs. den 14 Nisan 33, började den ”veckan” tre och ett halvt månår tidigare, den 15 Tischri 29. Vilken händelse var det då som markerade början på denna, den 70:e års-”veckan”? Jesus bevisades vara Messias, vilket betyder ”den Smorde”. Det inträffade när Jesus blev döpt av Johannes döparen. Omedelbart därefter blev Jesus ”smord” med den heliga anden till att bli messiansk kung över Jehovas folk. Jesus var då 30 år gammal. (Luk. 3:21—23; 4:1—21) Denna händelse markerade faktiskt själva början av ”ändens tid” för Jerusalem och den judiska offeranordningen. Mindre än 41 år senare, på sommaren år 70, blev Jerusalem och dess tempel helt ödelagda. I Daniel 9:26 var detta förutsagt: ”Staden och den heliga platsen skall en kommande ledares folk [härföraren Titus’ trupper som kom år 70] låta drabbas av fördärv. Och dess ände skall komma genom floden [av romerska legionärer]. Och intill änden skall det vara krig.”

6, 7. Vad följde genast efter det att hedningarnas tider nått sitt slut år 1914, och vilket tillkännagivande, som då gjordes i himmelen, besannades vad vår jord och dess döda beträffar?

⁶ Som en parallell till detta finner vi att