Vad bibeln säger

Övergång eller uppståndelse — vilketdera?

DEN berömde amerikanske diktaren Henry Wadsworth Longfellow, som levde på 1800-talet, skrev: ”Det finns ingen död! Det som tycks vara det är en övergång.”

Är denna uppfattning korrekt? Eller är det så att människor som dör förblir omedvetna, till dess att Gud behagar återföra dem till liv igen i en uppståndelse? Vad tror du?

Den här frågan har förbryllat många. En av dessa skrev till evangelisten Billy Graham: ”Måste människor, sedan de dött, förbli i sina gravar till uppståndelsen? Jag trodde att våra själar vid döden går till Gud för att vara hos honom.”

Graham svarade: ”Vid döden skils själen och kroppen åt. Kroppen upplöses, men den icke troendes själ hålls fången i helvetet eller hades.” Om rättfärdiga troende sade Graham: ”I deras fall betyder kroppens död att själen omedelbart frigörs för att vara hos Kristus.”

Detta är den vanliga religiösa uppfattningen. Likväl väcker den frågor: Om en människa vid döden omedelbart blir förenad med Kristus i himmelen — eller, om hon är ond, omedelbart skickas till helvetet — varför skulle det då behövas en uppståndelse? Denna motsägelse är ett problem som kyrkliga teologer länge har brottats med, utan att finna någon lösning.

Men när de tydliga förklaringarna i Guds ord accepteras, försvinner all förvirring. Bibeln förklarar att vid döden upphör människan att tänka och existera. ”Sätt inte din förtröstan till ädlingar, ej heller till jordemänniskans son”, säger bibeln, ”han vänder tillbaka till sin jord; på den dagen förgås verkligen hans tankar.” (Ps. 146:3, 4, NW) Ja, ”de döda veta alls intet”. ”I döden tänker man icke på dig” — den allsmäktige Guden. — Pred. 9:5; Ps. 6:6; 115:17.

När Jesus Kristus dog, kunde han inte längre tänka på sin himmelske Fader och lovprisa honom. Jesus var död, han var omedveten, han existerade inte. För Jesus innebar döden inte en övergång till ett annat liv, utan fastmer en icke-tillvaro. Men på tredje dagen efter hans död återförde Gud honom till livet. ”Denne Jesus har Gud uppväckt”, sade aposteln Petrus. — Apg. 2:32.

Jesus dog som en människa av kött och blod. Han hade en fysisk, köttslig kropp lik vår. Men han blev uppväckt av Gud som en ande, med en kropp som var osynlig för människoögon. Aposteln Petrus förklarar: ”Kristus själv dog ju en gång för alla med avseende på synder. ... Han blev dödad i köttet men blev gjord levande i anden.” Bibeln säger: ”Om det finns en själisk kropp, så finns det också en andlig.” — 1 Petr. 3:18; 1 Kor. 15:44.

Jehova Gud, Kristus Jesus och änglarna har allesammans andliga kroppar, och de som kommer till himmelen får liknande andliga kroppar. Hur stora andevarelsernas kroppar är — om Gud till exempel har en mycket större kropp än Kristus eller änglarna — eller hur deras kroppar ser ut, det vet vi inte. Aposteln Johannes visste det inte. Han förklarade: ”Ännu har det inte gjorts uppenbart vad vi kommer att vara. Vad vi vet, det är att närhelst han [Gud] görs uppenbar kommer vi att vara honom lika, eftersom vi skall se honom alldeles som han är.” — 1 Joh. 3:2.

När döden närmade sig för aposteln Paulus, hade han den tillförsikten att han skulle få den belöning som bestod i himmelskt liv. ”Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullföljt loppet, jag har hållit mig till tron”, skrev han. ”Från denna stund är rättfärdighetens krona lagd i förvar åt mig, vilken Herren, den rättfärdige domaren, skall ge mig som belöning på den dagen.” — 2 Tim. 4:7, 8.

”Den dagen” — den dag då Paulus skulle få himmelskt liv som belöning — var en dag som då låg långt fram i tiden; det var inte den dag då Paulus dog. För Paulus var döden inte en övergång till liv med Kristus i himmelen. Nej, för honom betydde döden omedvetenhet, ett slut på tillvaron. Men Paulus förklarade vad som skulle ske med honom och andra trogna kristna i framtiden: ”Herren själv skall stiga ner från himmelen med ett befallande rop, med en ärkeängels röst och med Guds trumpet, och de som är döda i gemenskap med Kristus skall uppstå först.” — 1 Tess. 4:16.

Men någon kan fråga: ”Antyder inte bibeln att det vid döden sker en plötslig förvandling — ’i ett ögonblick’? Och visar inte detta att det vid döden sker en övergång omedelbart till ett annat liv?”

Låt oss undersöka saken. Aposteln Paulus skrev till korintierna: ”Se, jag säger er en helig hemlighet: Vi skall inte alla somna in i döden, men alla skall vi förvandlas, i ett nu, i ett ögonblick, under den sista trumpeten. Ty trumpeten skall ljuda, och de döda skall uppväckas.” — 1 Kor. 15:51, 52.

Lägg märke till att denna ögonblickliga förvandling till andligt liv, som Paulus talar om här, inträffar ”under den sista trumpeten”. I sitt brev till tessalonikerna, som citerades här ovan, visar Paulus att ”Guds trumpet” skall ljuda när Herren ”stiger ner”, dvs. riktar sin uppmärksamhet mot jorden för att uppväcka sina älskade efterföljare. Då skall ”de som är döda i gemenskap med Kristus ... uppstå först”. — 1 Tess. 4:16.

Men hur förhåller det sig med smorda kristna, som fortfarande lever på jorden när ”Guds trumpet” ljuder och Kristus ”stiger ner” för att uppväcka de döda som är i gemenskap med honom? ”Efteråt”, förklarar Paulus, ”skall vi levande som överlever, tillsammans med dem [kristna som dött före Kristi återkomst], ryckas bort i skyar för att möta Herren i luften; och så skall vi alltid vara tillsammans med Herren.” — 1 Tess. 4:17.

Dessa kristna, som uppväcks ”i ett ögonblick, under den sista trumpeten”, är således sådana som dör efter det att Kristus ”stiger ner”. Vid den tiden, efter det att Kristus uppväcker dem som är döda i gemenskap med honom, behöver sådana kristna som har en himmelsk bestämmelse och som dör ”efteråt” inte sova i döden. Vid döden blir dessa alltså förvandlade omedelbart, ”i ett ögonblick”, för att förena sig med dem som redan har uppstått till himmelskt liv. De dör som människor, men de får en andlig kropp i uppståndelsen.

Det bör emellertid framhållas att inte alla kristna kommer att vara tillsammans med Kristus i himmelsk härlighet, utan bara ett begränsat antal. Bibeln förklarar att de som kommer till himmelen för att vara tillsammans med Kristus har ”del i den första uppståndelsen”, och de ”skall härska som kungar tillsammans med honom”. Bibeln visar att bara 144.000 får en sådan uppståndelse till himmelskt liv för att ”härska som kungar över jorden”. (Upp. 20:6; 5:10; 14:1—3) Hur förhåller det sig då med de övriga människorna, som till sist skall vinna Guds ynnest?

Dessa kommer med tiden att få åtnjuta evigt liv på jorden, alldeles som Gud ursprungligen avsåg att människorna skulle göra, när han satte det första människoparet i ett paradisiskt, jordiskt hem. De skall bli Guds rikes jordiska undersåtar. Bibeln lovar: ”De rättfärdiga själva skall besitta jorden, och de skall för evigt bo på den.” Hur storslaget kommer det inte att bli, när alla Guds underbara uppsåt till sist blir förverkligade! — Ps. 37:29, NW; Upp. 21:3, 4.