En fast grundval för tillförsikt

1. Hurudan är Jehovas folks situation när det gäller förbindelser med denna världen?

DE SOM har blivit överlämnade, döpta tjänare åt Gud har anförtrott sina själar åt honom. Allting som de har, allting som de är eller kommer att bli är i Guds händer — deras närvarande tid, deras framtid, deras hela liv och hopp om liv i Guds nya tingens ordning som skall komma. De har i själva verket ”bränt broarna bakom sig”, avstått från varje ”kontrakt” eller hopp som de kan ha haft i denna världens ordning nu eller i vad den kan åstadkomma under kommande dagar.

2. Hur kände Paulus det, trots att han blev förlöjligad av världen och även av somliga föregivna ”bröder”?

² Om detta sade en av Herren Jesu Kristi apostlar, trots att han då befann sig i fängelse och trots att förlöjligande och motstånd hade förmått somliga av hans så kallade kristna ”bröder” att vända sig bort från honom: ”Jag [lider] också dessa ting, men jag skäms inte. Jag känner ju den som jag har utövat tro på, och jag är viss om att han är i stånd att bevaka det som jag har anförtrott åt honom intill den dagen.” — 2 Tim. 1:12.

3. Vilken tillförsikt kan de kristna hysa beträffande att Jehovas ”dag” kommer och de skall få träda in i Guds ”vila”?

³ ”Den dagen” är den dag som de kristna allmänt har sett fram emot, den dag då Gud skall rena jorden och åstadkomma att hans vilja sker ”såsom i himmelen så ock på jorden”. (Matt. 6:10, 1917) Vi har Guds ord på detta. Denna tid kommer helt visst att vara en tid som kännetecknas av befrielse eller vila för människosläktet. Vilken tillförsikt kan vi hysa till att vi kommer att få åtnjuta detta? Den allra starkaste tillförsikt, eftersom bibeln säger oss att Gud ”vilade på sjunde dagen från allt det verk som han hade gjort”, och han lovar de lydiga att de skall få komma in i hans vila. (1 Mos. 2:2; Hebr. 4:1, 4, 9) Tror vi verkligen på detta löfte?

4. Vilken möjlighet erbjöds åt israeliterna, då de kom ut ur Egypten, men hur betraktade de Guds ord om detta?

⁴ När israeliterna befriades från slaveriet i Egypten, fick de löfte om att träda in i Guds vila och om att under sin livstid i det utlovade landet få en behaglig vila från tidigare slaveri och förtryck. De skulle finna glädje i livet i en del av jorden som Gud hade bevarat som en paradisliknande trädgård. (5 Mos. 11:11, 12; 1 Mos. 13:10) Men flertalet visade en allvarlig brist på tro på Guds ord till dem. De gav uttryck åt denna otro i så hög grad att de ville återvända till Egypten. De betraktade detta ord eller löfte från Gud som någonting som inte längre var levande, som ett dött löfte, som någonting som var svagt och inte kunde bli uppfyllt.

Guds ord befäst

5, 6. a) Vad bevisar att Guds ord till Israel inte var svagt? b) Varför kan vi äga full tillförsikt till Guds ord i dag, när det gäller att vi skall få träda in i hans ”vila”?

⁵ Det var i förbindelse med detta som aposteln Paulus skrev de välkända ord som är upptecknade i Hebréerna 4:12: ”Guds ord är levande och utvecklar kraft och är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så långt in att det skiljer själ och ande, och leder och deras märg, och kan urskilja hjärtats tankar och avsikter.”

⁶ Detta ord eller löfte till Israel var inte dött eller svagt. I själva verket var det så att de få som utövade tro också fick träda in i denna jordiska ”vila” i det utlovade landet. (4 Mos. 14:5—9, 30; Jos. 14:6—10) Det är på liknande sätt i vår tid — vi har Guds dyrbara löfte om liv i en ny rättfärdig ordning. Vi har hört hans ”ord” om att den generation som lever i denna ”ändens tid” kommer att vara den generation som skall uppleva den ”stora vedermödan”. (Matt. 24:34) Vi har hört hans löftesord om att vi kan få träda in i hans ”vila” nu, genom tro, och att en stor skara av hans tjänare kommer att överleva denna vedermöda för att träda in i den nya ordning som följer. (Upp. 7:9—14) Detta ”ord” är levande och har kraft att åstadkomma allt det som Jehova har till uppsåt; det kommer inte att slå fel. (Jes. 55:10, 11) Varför inte det? Gud, som gav detta ord, lever och fullbordar ständigt de detaljer som gör att hans ord blir uppfyllt. Han sover inte och är inte heller glömsk för någon detalj i detta ”ord”, som människor kan vara. (4 Mos. 23:19) Hur kan vi säga detta med full tillförsikt?

7, 8. a) Nämn några ting som ger oss ökad visshet när det gäller att Guds ord är befäst. b) Vad sade Petrus beträffande att det var befäst på hans tid?

⁷ Ja, har vi inte positiva vittnesbörd? Vi kan peka på hundratals bevis. Både bibeln och historien är fulla av exempel på hur Guds ord har uppfyllts.a Och har inte tron på och tillämpningen av detta ord i vårt liv, detta att vi sätter vårt hopp till Guds föranstaltningar och sätter tro till hans löfte, haft en god verkan i vårt liv, gjort oss lyckliga? Vilka framtidsutsikter skulle vi ha, om vi lämnade hans ord och slog följe med världen? — Matt. 16:25, 26.

⁸ När det gäller bevis för Guds ords pålitlighet, har just detta som vi dryftar — att somliga som bekände sig vara kristna kunde förlora tron — blivit förutsagt av Jesus, Paulus och Petrus. Vi ser tydligt detta avfall i kristenhetens religiösa system. (Matt. 13:38, 39; Apg. 20:29, 30; 2 Tess. 2:3; 2 Petr. 2:1—3) Petrus framhöll också för de kristna på den tiden att han och hans medarbetare inte följde slugt uttänkta osanna historier, utan följde ögonvittnesskildringar, och vidare att de, de kristna under det första århundradet, redan då hade mera än blott och bart profetiorna. De hade ”det profetiska ordet mer befäst” inför sina egna ögon genom att de bevittnade de faktiska uppfyllelserna. — 2 Petr. 1:16—19.

9. Varför är det viktigt för oss, alldeles som det var det för apostlarna, att vi koncentrerar oss på Guds profetiska ord?

⁹ Hur mycket mera bevis har vi inte i vår tid, nitton hundra år efter den tiden! Petrus drog slutsatsen: ”Ni gör väl i att vara uppmärksamma på det [det profetiska ordet] såsom på en lampa som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och en morgonstjärna går upp, i era hjärtan.” (2 Petr. 1:19) Mer än någonsin förut förtjänar Guds ord att vi ägnar det en mera ingående och från hjärtat kommande uppmärksamhet. Lägger vi inte märke till de svårigheter som världen nu får känna av, alldeles som Gud har tillkännagett i sitt profetiska ord? Och ser vi inte utvidgningen av de goda nyheterna överallt på jorden, i det millioner människor kommer tillsammans för att utgöra denna ”stora skara” av människor som skall överleva den ”stora vedermödan”?

Var noga med att bevara en balanserad syn

10. a) Vad uppenbarar Guds ord om oss? b) Vilka frågor kan vi ställa oss själva i samband med detta?

¹⁰ Jehovas ord eller budskap är sant, när det talar om att vi skall få träda in i Guds vila nu och förbli i den genom den ”stora vedermödan”, efter vilken Kristi tusenåriga regering skall omvandla jorden till en paradisisk trädgård. Guds ord är sannerligen skarpt som ett ”tveeggat svärd”. Det kommer att visa vad vi verkligen är, uppenbara vad våra tankar och vårt hjärtas avsikter är. Tjänar vi Jehova Gud på grund av att vi älskar honom, förtröstar på honom och har full tillförsikt till vad han säger? Eller har vi börjat ”tröttna på att göra det som är rätt”, så att vi ser fram emot en viss tidpunkt i första hand därför att den innebär befrielse för oss själva, medan vi inte bekymrar oss så mycket om andra människors liv? (Gal. 6:9) Uppskattar vi alla de goda ting som vi har fått från Jehova och genom umgänget med hans folk? Har inte det som vi har lärt oss hjälpt oss i vårt familjeliv? Älskar vi inte de många sanna vänner som vi nu har vunnit som en följd av att vi känner sanningen? — Mark. 10:29, 30.

11. Vilket misstag kan somliga ha gjort när det gäller deras kristna kurs?

¹¹ Det kan vara så att somliga som har tjänat Gud har planerat sitt liv i enlighet med en felaktig syn på vad som skulle inträffa vid en viss tidpunkt eller ett visst år. De kan av detta skäl ha skjutit upp eller försummat sådant som de i annat fall skulle ha sörjt för. Men de har inte förstått huvudpunkten i bibelns varningar beträffande slutet på denna tingens ordning, i det de menat att bibelns kronologi uppenbarar den bestämda tidpunkten.

12, 13. Vad menade Jesus inte med sina ord i Lukas 21:34—36?

¹² Vad visar Jesu egna ord beträffande den rätta inställningen när det gäller slutet — skall man se fram emot en viss tidpunkt eller vad skall man göra? Han sade: ”Ge akt på er själva, att aldrig era hjärtan blir nertyngda av frosseri och dryckenskap och livets bekymmer och den dagen oförmodat i ett nu kommer över er som en snara. Den skall nämligen komma över alla som bor på hela jordens yta. Håll er då vakna och frambär hela tiden ödmjuk bön, för att ni må lyckas i att undfly alla dessa ting, som är bestämda att inträffa, och i att bestå inför Människosonen.” — Luk. 21:34—36.

¹³ Menade Jesus att vi skulle avpassa våra ekonomiska och materiella angelägenheter så att våra resurser skulle föra oss fram precis till en viss tidpunkt, som vi kanske menar markerar slutet? Om vårt hus är svårt förfallet, skall vi då låta saken bero, i det vi antar att vi ändå bara skall behöva det några få månader till? Och om någon i familjen eventuellt behöver särskild medicinsk omvårdnad, bör vi då säga: ”Vi skjuter upp det, eftersom tiden då den här tingens ordning skall försvinna är så nära”? Detta är inte det slags tänkesätt som Jesus tillrådde.

14. a) När Jesus och apostlarna talade om ändens tid, vilken inställning anbefallde de oss då att ha? b) Betyder det förhållandet att slutet är nära att de kristna måste göra stora förändringar i sitt levnadssätt, eller vad betyder det?

¹⁴ Vad menade då Jesus och apostlarna, när de talade om att vi skall vara aktpågivna på de tecken som utmärker slutet eller vänta på ”Jehovas dags närvaro och ständigt ... [ha] den i tankarna”? De menade att vi skall hysa absolut tillförsikt till att den dagen inte skall komma ett ögonblick senare än vad som är Jehovas uppsåt. Petrus sade att detta borde förmå oss att ägna oss åt ”ett heligt uppförandes gärningar och handlingar präglade av gudaktig hängivenhet”, i det vi är vaksamma, så att vi lever enligt bibelns principer och är flitiga med att kungöra budskapet om Riket och övertyga människor om att det är angeläget att vända sig till Gud. (2 Petr. 3:11, 12) Vi kan allesammans göra förbättringar i vår tillbedjan av Gud och bygga upp en närmare samhörighet med honom. Det kan hända att vi fram till denna tid har gjort det bästa vi kan och att vi har gjort förbättringar allteftersom vi gått vidare. Är det då för vår del så att det förhållandet att slutet är mycket nära betyder att vi bör göra stora förändringar i vårt levnadssätt och i vår tjänst för Gud? Inte nödvändigtvis. Det kan emellertid vara så att bibeln visar att vi behöver göra omfattande förbättringar. Och om det finns områden i vårt liv i fråga om vilka vi kan ”köpa” tid från fåfänga förehavanden i den nuvarande ordningen, då bör vi göra det. På detta sätt har många fortsatt att år efter år känna den glädje som ligger i att ägna hela sin tid åt ”pionjärtjänst”. Vi kan alla undersöka våra förhållanden för att se vad vi kan göra. — Ef. 5:15, 16.

15. Om någon har inrättat sitt liv enligt uppfattningen att slutet skulle komma vid en viss tidpunkt, vad bör han då göra nu?

¹⁵ Men det är inte tillrådligt att vi ställer in siktet på en viss tidpunkt och försummar vardagliga angelägenheter som vi i vanliga fall sörjer för som kristna, till exempel sådant som vi och våra familjer verkligen behöver. Vi kan glömma att denna ”dag”, när den kommer, inte skall ändra principen att de kristna alltid måste sköta alla sina ansvarsuppgifter. Om någon har blivit besviken på grund av att han inte följt denna tankegång, bör han nu koncentrera sig på att rätta till sin uppfattning och förstå att det inte var Guds ord som slog fel eller bedrog honom och gjorde honom besviken, utan att det var hans egen förståelse som var grundad på oriktiga antaganden.

16. Om du har räknat med en viss tidpunkt i all uppriktighet, vilken tröst kan du då finna i situationen?

¹⁶ Men låt oss säga att du är en som allvarligt har räknat med en viss tidpunkt och att du, vilket är lovvärt, ännu striktare har inriktat din uppmärksamhet på det brådskande draget i tiden och människors behov av att höra budskapet. Om vi nu säger att du tillfälligt känner dig i viss mån besviken — är du då verkligen en förlorare? Har du verkligen lidit skada? Vi tror att du kan säga att du har vunnit och har haft nytta av att följa denna på samvetet grundade kurs. Det har också blivit möjligt för dig att uppnå ett verkligt moget, förnuftigare synsätt. — Ef. 5:1—17.

17. Hur vet vi att vi inte på förhand kommer att få reda på den exakta tidpunkten då Kristus ”kommer” för att hålla dom?

¹⁷ Bibeln säger oss gång på gång att slutet skall komma över världen som en fullständig överraskning. Aposteln talade om detta och sade: ”Ni vet ju själva mycket väl att Jehovas dag [för dom] kommer precis som en tjuv om natten.” (1 Tess. 5:2) För att sanna kristna inte skulle bli överraskade som tjuvar sade Jesus redan till sina lärjungar på den tiden och till oss i denna tid: ”Var alltså ständigt vaksamma, eftersom ni inte vet på vilken dag er Herre kommer.” Därefter sade han: ”Visa er fördenskull också ni redo, därför att i en stund som ni inte tänker er kommer Människosonen.” (Matt. 24:42—44) Dessa tydliga uttalanden av Jesus visar att Guds tjänare inte kommer att få reda på tidpunkten då Kristus ”kommer” för att hålla dom, förrän det verkligen sker. I själva verket skall den dagen komma vid vad som för dem förefaller vara en otrolig tid. — Luk. 12:39, 40.

Bli inte bedragen av att nationerna ”överlever” olika kriser

18. Varför bör vi inte mena att alla nationer överallt skall komma i ett tillstånd av näst intill svält innan den ”stora vedermödan” bryter ut?

¹⁸ Men lägg märke till vad Jesus i verkligheten varnade för. Hans ord tyder inte på att världssituationen när den ”stora vedermödan” närmar sig kommer att vara sådan att alla överallt kommer att vara i ett tillstånd av näst intill svält. Hur skulle det i så fall kunna finnas någon fara för Jesu lärjungar att bli ”nertyngda av frosseri och dryckenskap” vid den tiden? Kom också ihåg att Jesus som exempel använde förhållandena på Noas tid före floden och på Lots tid innan Sodom och Gomorra tillintetgjordes. Han visade att det vid den tiden rådde ett sken av normaltillstånd i människors sätt att leva. De åt, drack, gifte sig, bortgiftes, köpte, sålde, planterade och byggde ända till den dag då tillintetgörelsen plötsligt kom över dem. — Luk. 17:26—30.

19. Vad kommer vi att ha i minne, även om nationerna kan vara i stånd att ”lappa ihop” saker och ting och hålla det hela löpande?

¹⁹ Vi kommer därför inte att förvänta att få se denna världens ordningar släpa sig fram till ett stillastående eller nå ett tillstånd av faktiskt sammanbrott som en nödvändig inledning till den ”stora vedermödan”. Vi kommer inte att bli bedragna, om dessa ordningar tycks göra en ögonskenlig ”comeback” från allvarliga kriser, som om denna skenbara återhämtning skulle ha den verkan att den uppsköt Guds dag för dom. Vi kommer inte att börja någon ”återuppbyggnad” med världen, som om den nuvarande ordningen kommer att fortsätta till obestämd tid. Aposteln Paulus’ inspirerade ord i 1 Tessalonikerna 5:3 visar att människor i denna världen faktiskt kommer att nå den punkt där de kan utropa ”Fred och säkerhet!” strax innan ”plötslig undergång” kommer över dem, ”liksom födslovåndan över en havande kvinna”, och då är varje möjlighet till undflykt avskuren för dem.

20, 21. a) Vad vill vi undvika när det gäller att äta och dricka, bygga osv., i det vi tänker på vad som ägde rum före syndafloden? b) Hur ger oss aposteln Paulus’ ord i 1 Tessalonikerna 5:4—6 en varnande underrättelse när det gäller att undfly den nära förestående faran med denna ”dag”? c) Hur visar Paulus i Romarna 13:11—14 vad det betyder att vara vaken?

²⁰ Det är inget orätt i att äta och dricka och inte heller i att gifta sig eller bilda familj, köpa, sälja, plantera eller bygga. Men vad som är orätt är att göra som människorna på Noas och Lots tid — låta dessa ting dra oss med sig eller lägga beslag på oss i sådan grad att vi förlorar Guds uppsåt och hans rättfärdiga normer ur sikte och sätter köttsliga ting på första platsen i vårt liv. Att göra detta är att somna andligen. Som kontrast till detta handlingssätt säger aposteln Paulus: ”Men ni, bröder, ni är inte i mörker, så att den dagen skulle överraska er, som den skulle överraska tjuvar, ty alla är ni ljusets söner och dagens söner. Vi hör varken natten eller mörkret till. Så låt oss då inte sova vidare såsom de övriga, utan låt oss hålla oss vakna och bevara vår besinning.” — 1 Tess. 5:4—6.

²¹ Paulus visar vad det betyder att vi är vakna och bevisar att vi är ”dagens söner” i stället för mörkrets söner, när han i Romarna 13:11—14 säger: ”Ni känner tiden, att stunden redan är inne för er att vakna upp ur sömnen, ty nu är vår frälsning närmare än då vi blev troende. Natten är långt liden; dagen har närmat sig. Låt oss därför lägga av de gärningar som hör mörkret till och ta på oss ljusets vapen. Låt oss vandra anständigt såsom om dagen, inte i bullersamma festupptåg och dryckesorgier, inte i olovligt könsumgänge och tygellöshet, inte i osämja och svartsjuka; utan ta på er Herren Jesus Kristus, och gör inte på förhand upp planer för de ting köttet har begär till.”

22. Bör det förhållandet att vi inte vet när ”dagen” skall komma förmå oss att minska vår vakenhet?

²² Det är alltså tydligt att det förhållandet att vi inte vet precis när den ”stora vedermödan” skall bryta ut, och inte heller när Guds Sons tusenåriga regering skall börja, inte minskar behovet av vakenhet i denna tid. Det är i stället så att det i hög grad ökar och förhöjer behovet av att vara vaken, uppmärksam, redo. Om vi visste den exakta tiden, kunde vi bli frestade att slappna av och mena att när den tiden närmade sig, så skulle vi kunna börja göra oss redo. Men eftersom vi inte vet det, krävs det av oss att vi är redo hela tiden. Hela andemeningen i Guds ord, bibeln, och i synnerhet i Guds Sons råd, går ut på detta.

23. Vilken kurs uppmanar Paulus oss att följa, medan vi väntar på den ”dagen”?

²³ Apostelns råd är därför med kraft tillämpligt på oss, när han säger: ”Fortsätt därför med att trösta varandra och uppbygga varandra, alldeles som ni ju också gör.” (1 Tess. 5:11) Vi kommer att använda varje möjlighet att hjälpa andra, inte bara våra bröder, utan också dem som befinner sig utanför församlingen, att slå in på den kurs som kommer att göra det möjligt för dem att ”lyckas i att undfly alla dessa ting, som är bestämda att inträffa”. (Luk. 21:36) Som föräldrar kommer vi att sträva efter att ge våra barn ett gott föredöme i fråga om andlig uppskattning och vaksamhet, så att de också kan förbli vakna och på vakt tillsammans med oss.

Att gå framåt med ökad tillförsikt

24. Av vilket värde är kronologin för oss, när det gäller att slutet är nära?

²⁴ Kronologin i bibeln har inte tagits med utan ett gott uppsåt. Denna kronologi visar att vi befinner oss vid avslutningen av sex tusen år av människans historia. Detta kronologiska faktum uppenbarar inte när Guds dag för ogynnsam dom över den nuvarande onda tingens ordning kommer att börja, men det fogar ytterligare ett skäl till de många, många andra skäl vi redan har för att vara säkra på att den återstående tiden är mycket kort. Det ger ytterligare stöd åt dessa skäl som en grundval för stark tillförsikt till Guds ord, som är levande och kraftigt och kommer att leda oss in i en rättfärdig ny ordning.

25. Vilken inställning kommer vi att ha, när vi nu har en fast grundval för tillförsikt?

²⁵ Låt oss alltså — på grund av vår kärlek till Gud, på grund av vår kärlek till hans Son, på grund av vår kärlek till sanning och rättfärdighet, ja, på grund av vår kärlek till livet självt — hålla oss vakna, visa oss andligen levande och verksamma, i dag och varje dag, så kommer vi att lyckas i att undfly alla dessa ting, som är bestämda att inträffa. Jehova Gud, sanningens Gud, har gett oss sitt högtidliga ”ord”, och ”ingen som låter sin tro vila på honom skall bli besviken”. (Rom. 10:11) Må han och hans Son rikligen välsigna dig, och må du fortsätta att tjäna troget, nu och i alla kommande tider.

[Fotnot]