Ansvaret att egga andra att söka livet

 1, 2. Vart kan vi vända oss för att få hjälp, och vilken försäkran har vi att vi skall få hjälp?

JEHOVA är en hjälpsam Gud. Vi kan frimodigt vända oss till honom för att få bistånd. Vi kan göra bruk av samma föranstaltningar som David gjorde bruk av och som fortfarande finns tillgängliga för oss, så att vi kan växa oss starkare. Också vi kan sannerligen säga såsom det uttrycks i Psalm 121:2: ”Min hjälp kommer från HERREN [Jehova].” Med positiv försäkran sade han till sitt folk: ”Frukta icke, jag hjälper dig.” — Jes. 41:13.

² Samma hjälpsamhetens egenskap är ett genomgående drag i hela Jehovas organisation i våra dagar. Också hos hans himmelska organisation finns villigheten att hjälpa andra. Hjälpte inte Mikael en medängel? Denna ängel sade: ”Fursten för Persiens rike stod mig emot under tjuguen dagar; men då kom Mikael, en av de förnämsta furstarna, mig till hjälp.” (Dan. 10:13) Har inte änglar färdats till jorden för att hjälpa människor? Jo! ”Äro de icke allasammans tjänsteandar, som sändas ut till tjänst för deras skull, som skola få frälsning till arvedel?” (Hebr. 1:14) Men Kristus Jesus är det mest framträdande exemplet: ”Därigenom har Guds kärlek blivit uppenbarad bland oss, att Gud har sänt sin enfödde Son i världen, för att vi skola leva genom honom.” — 1 Joh. 4:9.

 3, 4. Vad krävs av dem som bistår andra i att vinna mogenhet?

³ Äger du denna hjälpsamhetens egenskap? Är du villig att hjälpa dina bröder? Har du kommit underfund med att det kräver mycket mera kraft att hjälpa andra än att själv hålla sig i gång? Men vi kan inte ”hålla oss för oss själva”, ty Jehovas organisation samarbetar och upphöjer endräktigt Jehovas namn hela universum igenom. Detta klargörs i Hebréerna 12:22—24, där det sägs till oss som kristna: ”I haven kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till änglar i mångtusental, till en högtidsskara och församling av förstfödda söner, som äro uppskrivna i himmelen, och till en domare, som är allas Gud, och till fullkomnade rättfärdigas andar och till ett nytt förbunds medlare, Jesus, och till ett stänkelseblod, som talar bättre än Abels blod.”

⁴ För att vi skall få leva i Jehovas nya värld krävs det av oss att vi skall tillväxa i kunskapen och ta del i hans verk, men göra detta tillsammans med hans organisation. Det betyder att vi måste förändra vår personlighet, såsom Paulus betonar: ”Avkläd eder den gamla personligheten med dess sedvänjor och ikläd eder den nya personligheten.” (Kol. 3:2, 9, 10, NW) Om någon blir andligen svag, drar han sig med vett och vilja bort från organisationen och ikläder sig på nytt den gamla personligheten, som han en gång gjorde sig fri från genom att så ivrigt bemöda sig om att lära känna sanningen. Jehovas organisation är stark. Man måste hålla fast vid den för att ständigt göra framsteg och ivrigt utföra hans verk. Det är inte genom att isolera sig utan genom att hålla sig tätt intill Guds församling som man kan vara stark och förbli vaken för sitt ansvar.

 5. Vilken ytterligare egenskap betonar Skriften i samband med denna fråga om att hjälpa andra i församlingen?

⁵ Mogna människor inser detta och vet också att andra måste väckas till insikt om vikten av dessa krav såväl som till att veta att den tid vi lever i är mycket brådskande. Det kräver mycken kraft att egga andra att söka livet. Som fallet är med alla Jehovas tjänare, krävs det villighet av oss, om vi skall fortsätta att ge bistånd, annars kommer vi snart att klaga och utveckla en knotande inställning, därför att vi tycker att andra stöder sig alltför kraftigt på oss och kräver för mycket av oss. Undersök de många ställen i bibeln, där det talas om Jehovas folks villighet. Bland dem finner du 1 Petrus 4:9, där vi uppmanas: ”Våren gästvänliga emot varandra utan knot.” Och i 1 Petrus 5:2 får tillsyningsmännen följande råd: ”Varen herdar för Guds hjord, som I haven i eder vård; varen det icke av tvång, utan av fri vilja, icke för slem vinnings skull, utan med villigt hjärta.”

 6. Illustrera värdet av det umgänge som behövs för att egga andra till handling.

⁶ Jehovas vittnen går från hus till hus med väl förberedda predikningar för att hålla dem på ett taktfullt, vänligt sätt. Varför? Därför att de söker efter ”fåren” och är villiga att använda många timmar för att hjälpa dessa människor. Men hur förhåller det sig med de svaga i Guds församling, som av en eller annan anledning inte längre njuter av att utföra Guds tjänst och som kommer till mycket få möten för att tillbedja Gud tillsammans med sina bröder? De kommer inte längre tillsammans med dem som befinner sig inom organisationen och som är starka och vakna för sina åligganden. Här är en illustration av den hjälp som behövs. Sedan ett gift par har levat tillsammans en kort tid, ser man hur hustruns goda egenskaper, sådana som tålamod, vänlighet, taktfullhet och ömhet, smittar av sig på mannen. Hustrun å sin sida efterliknar mannen i hans beslutsamhet, organisationsförmåga och fasthet. Om det fungerar så i hemmet, varför skulle det inte göra det i fråga om omogna bröder i församlingen? Men det behövs samvaro för att det skall kunna ske, att vi är tillsammans tillräckligt mycket med de omogna, så att de kan efterlikna oss i att regelbundet vara med vid mötena, ta del i dryftandet av sanningen och dagligen vända sig till Jehova i tacksamhet.

 7, 8. Vilken atmosfär är till finnandes i den gamla världen, och hur påverkar den de svaga?

⁷ Världen omkring oss är djupt insomnad, trots alla mänskliga paroller för att väcka upp den. Millioner människor har undrat varför världsförhållandena har blivit allt värre och värre sedan 1914. Tusentals människor sörjer och klagar på grund av ondskans tillväxt. Hela organisationer, samhällen och nationer är bekymrade, och många kommer med program för att övervinna dessa tilltagande svårigheter. Ja, man kan säga att hela människovärlden betraktar klockan, som utvisar ”ändens tid”, men bara få kan tala om hur dags det är. Bara ett fåtal reagerar, när väckarklockan ringer.

⁸ Denna sömngivande atmosfär har därför vaggat dessa svaga till sömns. De är likgiltiga för Jehovas anordningar beträffande andlig föda vid mötena. De betraktar åliggandena såsom bördor snarare än välsignelser från Jehova. Jesus sade att många skulle slå in på den lättaste kursen; omåttlighet skulle leda till slöhet, och snart skulle de vara djupt insomnade. — Luk. 21:34, 35.

 9, 10. Ange skälet till att vår tjänst är så brådskande i våra dagar, och vad betyder det för oss?

⁹ Paulus låter varningssignalen ljuda: ”Låtom oss alltså icke sova såsom de andra, utan låtom oss vaka och vara nyktra.” (1 Tess. 5:6) Varför? I Romarna 13:11 svarar han: ”I veten, vad tiden lider, att stunden nu är inne för eder att vakna upp ur sömnen. Ty frälsningen är oss nu närmare, än då vi kommo till tro.” Det är tid att arbeta för Jehova. ”Älska icke sömn, på det att du icke må bliva fattig.” — Ords. 20:13.

¹⁰ Detta är skördetiden, som för med sig ökat ansvar, flera timmar och en brådska som varar till dess att sista kärven är inne på logen. Vårt inbärgande av skörden är sannerligen brådskande, och vi måste hålla oss starka, så att vi kan fullborda arbetet. ”En förståndig son samlar in om sommaren, men en vanartig son sover i skördetiden.” — Ords. 10:5.

11. Varifrån får vi kraft till att fortsätta att hjälpa andra?

¹¹ Varifrån skall vi då få kraft till att hålla oss vakna? Jehova säger oss i sitt ord i Efesierna 5:8—11, 15—20: ”Vandren då såsom ljusets barn. Ty ljusets frukt består i allt vad godhet och rättfärdighet och sanning är. Ja, vandren så, i det att I proven, vad som är välbehagligt för Herren. Och haven ingen delaktighet i mörkrets gärningar, som icke giva någon frukt, utan avslöjen dem fastmer. Sen därför noga till, huru I vandren: att I vandren icke såsom ovisa människor, utan såsom visa; och tagen väl i akt vart lägligt tillfälle. Ty tiden är ond. ... Förstån, vad som är Herrens [Jehovas] vilja. ... Tacken alltid Gud och Fadern för allt.”

12. Vilka vanor stärker oss, och vad vill vi egga andra att göra?

¹² Vi vet att bönen är ett kraftigt stimulerande medel, att regelbundet mötesdeltagande skänker styrka, att studium av bibelns profetior, familjevis och personligt, väcker upp oss till tjänst och att vi håller oss vakna genom att tala med andra om sanningen. Men hur skall vi hjälpa våra svaga bröder att inse detta? Hur kan vi väcka upp dem? Hur långt skall vi gå i att hjälpa dem?

13, 14. a) Hur verkar bönen stimulerande? b) Vilket exempel följer vi, när vi lär andra att bedja?

¹³ Förmodligen måste vi lära dem att bedja och bistå dem i att regelbundet vända sig till Jehova för att få styrka. Att vi på detta sätt dagligen nalkas Gud och vet att han lyssnar till oss kommer att förhindra dåsigheten och öka vår uppskattning. Paulus tillråder oss i Kolosserna 4:2: ”Varen uthålliga i bönen och vaken i den under tacksägelse.” Andlig sömnaktighet förhindras av att tjänarna inser bönens kraft och gör rätt bruk av den. Lägg märke till vad Ordspråksboken 18:10 (NW) säger om detta: ”Jehovas namn är ett starkt torn. Dit in skyndar den rättfärdige och får beskydd.” Vid slutet av dagen, medan vår uppskattning av dagens välsignelser är stark och vi är fullt vakna, vänder vi oss till Jehova i bön. På morgonen, när vi är vederkvickta och med förväntan ser framåt mot vad vi kan göra för att prisa hans namn, söker vi hans vägledning och arbetar sedan hela dagen för att få hans godkännande.

¹⁴ Det är också en upplyftande tanke, när vi inser att våra bröder över hela världen talar med Jehova till gagn för oss, i det de ber om att hans ande och hans välsignelse skall vila över oss i vårt arbete, alldeles som våra bröder gjorde för hundratals år sedan. I 1 Tessalonikerna 1:2 säger Paulus: ”Vi tacka Gud alltid för eder alla, när vi tänka på eder i våra böner.” Våra böner kommer att göra detsamma för våra bröder i andra delar av jorden. De mogna kommer att egga de andra till insikt om detta och till att använda bönens föranstaltning. Ja, många gånger ber de andligen svaga de mogna att bedja tillsammans med dem. Följ Jesu exempel, när han hörsammade sina lärjungars begäran och lärde dem att bedja. När du är i deras hem, få dem då att vända sig till Jehova i bön. En gång bad de. Ja, om de redan har överlämnat sig, skedde det i bön till Jehova.

15. Hur kan vi bistå de nya och medlemmarna av våra familjer i att undvika det förhållande som beskrivs i Hebréerna 5:11—13 och i Hebréerna 10:24, 25?

¹⁵ Att vara tillsammans med Jehovas vittnen är mycket uppbyggande och en glädjefull tilldragelse. Genom att vi regelbundet kommer tillsammans till möten, gör vi framsteg i kunskapen. Vi växer till mogenhet. Vi lär oss att leva tillsammans med den ”stora skaran” av ”andra får” i den nya världens samhälle. (Upp. 7:9; Joh. 10:16) Även när de anvisningar som ges direkt träffar oss, frambringar det ett tillstånd och en inställning som inte finns inom någon annan organisation i världen. Psalm 141:5 säger att det skulle vara så: ”Må den rättfärdige slå mig i kärlek och straffa mig; det är såsom olja på huvudet, och mitt huvud skall icke försmå det.” Om vi tar våra bröder med oss regelbundet till mötena, kommer vi att undvika det tröghetstillstånd som Paulus beskriver i Hebréerna 5:11—13: ”Härom hava vi mycket att säga, mycket som är svårt att göra tydligt i ord, eftersom I haven blivit så tröga till att höra. Ty fastän det kunde vara på tiden, att I själva voren lärare, behöves det snarare, att man nu åter undervisar eder i de allra första grunderna av Guds ord; det har kommit därhän med eder, att I behöven mjölk i stället för stadig mat. Men om någon är sådan, att han ännu måste leva av mjölk, då är han oskicklig att förstå en undervisning om rättfärdighet; han är ju ännu ett barn.” Problem dyker upp gång efter annan, som skulle kunna få oss att tänka att vi kan vara borta från ett eller två möten; det blir bara att vara borta helt tillfälligt, och sedan skall vi nog komma tillbaka till vår regelbundna vana. Många gånger rör det sig om våra barn, ty en del föräldrar anser att barnen bör fostras hemma först innan de tar dem med till mötena. Andra anser att barnen behöver gå till sängs tidigt och därför inte kan komma till församlingens möten dessa kvällar. Resonera nu förnuftigt. Vilket problem kan man lösa genom att ta till sig mindre andlig föda? I det Jehova inser att en del har den sömnaktiga vanan att stanna borta från mötena, talar han genom sitt ord till mogna människor: ”Låt oss tänka på varandra för att uppegga till kärlek och förträffliga gärningar, i det vi icke försumma att komma tillsammans, såsom några hava för sed, utan uppmuntra varandra, och detta så mycket mera som ni se dagen närma sig.” (Hebr. 10:24, 25, NW) Vi önskar tänka på våra bröder och medlemmarna av våra familjer och göra upp bestämda planer för att uppegga dem till arbete för honom och till att förena sig med hans folk. Detta behöver vi göra mer och mer, eftersom många nya för varje år förs in i organisationen och eftersom tilltagande problem avhåller många från att vinna mogenhet.

16. Hur bör vi se på saken, när vi känner oss så trötta att vi inte kan hjälpa de svaga eller ens våra egna familjemedlemmar till mötena?

¹⁶ ”Men jag är så utschasad, så jag kan knappast släpa mig fram själv, mycket mindre gå för att hämta någon annan eller få min familj att göra sig redo att följa med till mötena i kväll”, hör man många gånger. Ja, tröttheten utkräver sin ständiga tribut och hindrar oss många gånger i Rikets tjänst. Detta kan rättas till genom att vi begrundar vårt överlämnande och vår beslutsamhet att få allting att passa in på sin rätta plats, så att det understöder oss i vårt överlämnande. Hutschnecher gör ett intressant konstaterande i sin bok ”The Will to Live”: ”Överallt, varenda dag, tar folk itu med sina uppgifter utan att förtröttas, bara de understöds av entusiasm och tilltro till det som de arbetar för.” Vidare berättar U. S. News and World Report för 18 januari 1957 om resultaten av en undersökning beträffande trötthet: ”En studie visar en särskild skillnad mellan en grupp av industriarbetare, fullkomligt tröttkörda, och en annan grupp fulla av spänst efter ett likartat arbete — de pigga såg fram emot något slag av sysselsättning på kvällen.” Om vi inte bara tänker på det gagn mötena skall skänka oss, utan också på vad vi önskar att våra bröder skall få ut av dem, kommer vi att vara lika ivriga som Paulus i detta aldrig upphörande privilegium. Han sade: ”Men vår åstundan är, att var och en av eder visar samma nit att intill änden bevara full visshet i sitt hopp.” (Hebr. 6:11) Vi går så in för att hjälpa andra och öva våra familjer, att tröttheten ger vika för en känsla av att vi är användbara för Jehova och hans organisation. Denna verksamhet är då i själva verket ett mått på vår mogenhet. Den blir liksom ett förstoringsglas att betrakta vår tillväxt igenom.

17, 18. a) Att vi får de nya och vår familjs medlemmar med till mötena, är det allt vi bör göra för att uppliva andra? b) Vilken familjeanordning är i detta samband mycket värdefull?

¹⁷ Att vi uppeggar andra till att söka livet inbegriper en annan fas i vår undervisning, att vi visar dem hur man svarar vid mötena. Vi kan tillsammans gå igenom det som skall studeras vid mötena och förbereda avsnitt som man kan svara på. Här kommer återigen vår elevs framsteg att återspegla vår undervisning, regelbundenheten i vår hjälp och huruvida vi följer en bestämd plan eller inte. Rådet i Hebréerna 10:23 (NW): ”Låt oss hålla fast vid att offentligen kungöra vårt hopp utan att vackla, ty han som har givit löftet är trofast”, gäller om oss båda i detta avseende. Att vi går före med gott exempel i fråga om offentligt kungörande får dem till att mera helt och fullt fatta och uppskatta Psalm 26:12 (NW): ”Bland de församlade folkmassorna skall jag välsigna Jehova.”

¹⁸ Föräldrar, ordna med ett familjestudium för att skickliggöra familjemedlemmarna att låta höra sin röst och otvunget svara vid församlingens möten. De som inte har privilegiet att åtnjuta en sådan familjeanordning kan alltid dryfta dessa viktiga sanningar med någon annan broder eller syster regelbundet varje vecka. Om vi har tanken i vårt medvetande, så kommer vi att sättas i stånd att uttrycka den, om vi övar oss. Att vi talar kommer att fördjupa intrycket, och det är det allra viktigaste när vi håller fast vid att offentligen kungöra vårt hopp. (Hebr. 10:23, NW) Att hålla sig tyst befrämjar sömnen; varför skulle du därför slöa till på mötena och sedan finna att du ”stelnar till”, när någon frågar dig om ditt hopp?

19. Vilket stärkande drag omtalas i Lukas 24:13—31, och hur verkar det?

¹⁹ Att vi gör framsteg i fråga om vår kunskap och insikt är en garanti för att vi skall hålla oss vakna. Liksom föda stärker detta oss, så att vi blir i stånd till att utföra strängt arbete. Vi är levande och friska och ägnar stort intresse åt predikoverket. Att vi får förklara nyfunna sanningar för andra stimulerar oss, liksom det gjorde med bröderna på Jesu tid. Läs Lukas 24:13—31 och lägg sedan märke till vad vers 32 omtalar, nämligen: ”De sade till varandra: ’Voro icke våra hjärtan brinnande i oss, när han talade med oss på vägen och uttydde skrifterna för oss?’” Om vi skall kunna förbli vakna i Jehovas tjänst, är det mycket viktigt att vi dryftar de många underbara ting vi lär oss vid våra studier och dryftar det ansvar vi har att använda dessa medel till att egga våra bröder att söka vinna livet. Denna tillväxt åstadkommes genom att vi regelbundet livnär oss av den föda som skänker kraft. Kom ihåg att det skriftställe vi redan begrundat, Hebréerna 10:23, 25 (NW), särskilt nämner ”vackla” och en ”sed” att ”försumma” att vara tillsammans med Jehovas folk.

20. Hur sätts vår undervisning på prov?

²⁰ Källan till kraft identifieras vidare i 2 Timoteus 2:1, 2 (NW): ”Fortsätt ... att förvärva kraft i den oförtjänta godhet som är i förbindelse med Kristus Jesus; och det som du hörde av mig med många vittnens understöd, detta må du anförtro åt trogna män, som i sin tur äro tillräckligt kvalificerade att undervisa andra.” Att vi talar sker inte bara för att vi skall få avbörda oss något. Det är mera än detta det gäller. Vi talar för att våra åhörare i sin tur skall kunna underrätta andra. Verkan och kraften av deras tal kommer att återspegla vår mogenhet. Men när vi ser dem ge föda åt fåren, som Jehova vill ha det gjort, kommer vår lycka att öka och vi kommer att vara tacksamma över att han har lärt oss att tala så exakt.

21. I vilken utsträckning skall vi gå in för att uppmuntra andra, och vad hjälper oss att fatta detta beslut?

²¹ Hur långt skall vi gå i att uppegga andra i fråga om att verksamt ta del i Jehovas verk? Vi skall vara lika intresserade som Paulus rådde oss att vara: ”Icke med personligt intresse hålla ett vaksamt öga bara på edra egna angelägenheter utan också med personligt intresse beakta de andras. Bevara denna sinnesinställning i eder, som också fanns hos Kristus Jesus.” (Fil. 2:4, 5, NW) Kom ihåg det sätt varpå Jehova hjälper sina skapelser. De litar på honom och är inte rädda för att vända sig till honom. Med kärlek som vårt motiv kan vi uppföra oss på samma sätt som Paulus: ”Vi [hava] visat oss milda bland eder, såsom när en moder omhuldar sina späda barn.” (1 Tess. 2:7, 8) Om du åkte vägen fram i en bil, där din broder sutte vid ratten, och du lade märke till att han började dåsa, skulle du då inte väcka upp honom, eller skulle du tveka att göra det därför att du vore rädd för att såra hans känslor? Vi lever i en tid som kräver att vi använder alla våra sinnesförmögenheter för att fatta visa och förståndiga beslut, så att vi kan förbli i Jehovas tjänst.

22, 23. I vilket slags fall skulle det vara slöseri med tiden att försöka egga till tjänst?

²² I vårt arbete med att hjälpa träffar vi emellertid på individer som inte längre önskar bistånd från Jehova eller hans folk. De beskrivs kanske i Matteus 13:15, 19—22. De har beslutat att dra sig bort från sanningen för en nöjeskryssning; de väljer det korta livet, som är fritt från det ansvar man har inom den nya världens samhälle.

²³ Vi har ansvaret att utröna huruvida vår hjälp gäller dem som Paulus är intresserad av i Galaterna 6:1, 10 (NW): ”Bröder, även om en man begår något felsteg, innan han blir varse detta, då må ni som äga andliga förutsättningar försöka föra denne man till rätta i en ande av mildhet, medan du för egen del håller ett öga på dig själv, av fruktan för att också du skulle kunna bliva frestad. Ja, låt oss, så länge som vi hava tid som är gynnsam för det, göra det som är gott gentemot alla, men särskilt gentemot dem som äro besläktade med oss i tron.” Kom ihåg att det är ödesdigert när någon inte längre kan ta emot hjälp från Jehovas organisation.

24. Vart skall vi alltid vända oss för att få hjälp? Varför?

²⁴ När du känner dig nedstämd och du har så många problem att brottas med att du tycker att du inte kan hjälpa dina bröder eller ta del i att egga andra till att söka livet, hämta då uppmuntran av följande insikt: ”Min hjälp kommer från HERREN, som har gjort himmel och jord. Icke skall han låta din fot vackla, icke slumrar han som bevarar dig! Nej, han som bevarar Israel, han slumrar icke, han sover icke. HERREN är den som bevarar dig, HERREN är ditt skygd på din högra sida.” (Ps. 121:2—5) Håll er därför vakna! Var levande vittnen, i det ni eggar andra och väcker upp dem till verkligt liv och lär dem att se upp till Jehova, ty han sover aldrig.