Man kan göra något åt depression
DEPRESSION är en vanlig upplevelse för alla människor. När man endast tillfälligtvis känner sig deprimerad, behöver man inte oroa sig. Det är i stället en signal att man bör göra något för att förjaga depressionen. Dessa korta perioder, då vi kan känna oss mycket ”nere”, är vanligen inte vad man menar med äkta depression. De flesta kommer relativt snart över sådana olyckor som en nära anhörigs död, förlust av förvärvsarbetet, ekonomiska motgångar, olyckshändelser osv. Men hos somliga kan dessa ting utlösa verklig depression.
I en artikel om depression i Science World för 16 december 1975 säger dr Nathan S. Kline, som är klinisk professor i psykiatri vid Columbia University i New York, att det vanligaste symptomet på äkta depression inte är den direkta nedstämdheten, utan anhedoni (från grekiskan), som han definierar som ”frånvaron av glädje och välbehag; oförmågan att uppskatta sådant som faktiskt gör livet värt att leva”.
Det heter vidare i artikeln att förlusten av intresse för att äta, som resulterar i viktförlust, är ett av symptomen på depression. Man har svårt för att sova, och även om man sover hela natten, känner man sig ändå trött. Man kan inte koncentrera sig och förlorar förmågan att arbeta. Det finns också de som sover till övermått och tillbringar större delen av sin tid till sängs. För dem blir sömnen en flykt undan livet.
För att bekämpa en depression bör man först försöka analysera orsakerna till att man drabbats av den och rannsaka sina innersta känslor och motiv. Tänk efter om situationen verkligen är ”precis så allvarlig”, om omständigheterna berättigar att du känner dig så deprimerad. Och eftersom depression också kan ha kroppsliga orsaker, bör du undersöka om du har någon ämnesomsättningsrubbning, till exempel låg blodsockerhalt, anemi, mononukleos, sockersjuka eller någon annan sjukdom som kan bidra till svaghet och nedstämdhet. Försök utröna hur mycket av din depression som beror på din egen sinnesinställning och vilka inflytanden som kan påverka dig och framkalla denna känsla av att vara ”nere”. Du kanske rentav finner att din reaktion skulle kunna betecknas som ”verklighetsflykt” eller att du på ett sjukligt sätt rentav ”njuter av” ditt deprimerade tillstånd — ett slags självömkan.
VAD DU KAN GÖRA
Vad kan du göra, i synnerhet om du inte finner någon medicinsk grund för ditt deprimerade tillstånd? Även om psykiatri kanske kan ge hjälp i vissa fall, kan den allra bästa och bestående hjälpen fås från bibeln och från den kristna församlingen. Varför det? Därför att Gud har skapat människans kropp och sinne, och han vet hur människan är danad. Psalmisten säger: ”HERRE [Jehova], du utrannsakar mig och känner mig. Evad jag sitter eller uppstår, vet du det, du förstår mina tankar fjärran ifrån. Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.” (Ps. 139:1—3) Guds råd är därför den bästa mentalterapin.
Den deprimerades främsta behov är följaktligen att vända sig i bön till Jehova Gud. Guds tjänare David befann sig mer än en gång i ett mycket deprimerat tillstånd, ibland på grund av sina egna misstag och i andra fall på grund av att hans fiender var ute efter honom i avsikt att döda honom. I dessa situationer bad han alltid intensivt. Vid ett tillfälle gav han uttryck åt sitt missmod i sin vädjan till Gud:
”Var mig nådig, HERRE, ty jag försmäktar; hela mig, HERRE, ty ända in i mitt innersta är jag förskräckt. Ja, min själ är storligen förskräckt; ack HERRE, huru länge? Vänd åter, HERRE, rädda min själ, fräls mig för din nåds skull. Ty i döden tänker man icke på dig; vem tackar dig i dödsriket? Jag är så trött av suckande; var natt fuktar jag min säng och väter mitt läger med mina tårar.” — Ps. 6:3—7.
Vi vet av bibelns skildring att Gud besvarade Davids böner och styrkte honom till att fortsätta och uträtta något som var av värde. Även om vi skulle mena att ingen människa förstår oss, så vet vi att Gud gör det. Han säger om sig själv: ”Hans förstånd är outrannsakligt. Han giver den trötte kraft och förökar den maktlöses styrka. ... De som bida efter HERREN hämta ny kraft, de få nya vingfjädrar såsom örnarna. Så hasta de åstad utan att uppgivas, de färdas framåt utan att bliva trötta.” — Jes. 40:28—31.
Aposteln Paulus ger oss rådet: ”Var ihärdiga i bönen, håll er vakna i den med tacksägelse.” (Kol. 4:2) Men du kan känna dig överväldigad och tycka att allting håller på att falla över dig. Tänk då på hur Jona sjönk ner i havets djup och hur sjögräset omsnärjde hans huvud. Hans ”själ försmäktade”. Men han bad. Längre fram blev han mycket förargad och nedstämd på grund av sin egen felaktiga inställning. Han menade att det skulle vara bättre att dö än att leva. Men ändå bad han. I båda fallen blev han befriad. — Jon. 2:6—8; 4:1—8.
Men du kan bli så deprimerad att du menar att du inte kan be till Gud. Du kan mena att du inte är kvalificerad att nalkas Gud. Till vår tröst i en sådan situation skrev aposteln Johannes:
”Av detta skall vi veta att vi har vår upprinnelse i sanningen, och vi skall ge våra hjärtan tillförsikt inför honom i vilket som helst avseende där våra hjärtan må domfälla oss, därför att Gud är större än våra hjärtan och vet allting. Ni älskade, om våra hjärtan inte domfäller oss, då talar vi fritt och öppet till Gud; och vad vi än ber om skall vi få av honom, därför att vi håller hans bud och gör de ting som är behagliga i hans ögon. Ja, detta är hans bud, att vi skall tro på hans Sons, Jesu Kristi, namn och älska varandra, alldeles som han har gett oss befallning om.” — 1 Joh. 3:19—23.
Johannes säger oss här att när vårt eget hjärta tycks fördöma oss, när vi känner oss ovärdiga eller ur stånd att bedja till Gud, så känner inte Gud det på samma sätt gentemot oss. Gud kan urskilja och förstå det mörka känslotillstånd vi befinner oss i. Han vet att vi inte vill vara sådana. Om vi inser detta, så kommer vi att övervinna våra tvivel eller vår fruktan och kommer att nalkas Gud och utgjuta våra bekymmer inför honom. Han kommer att höra oss med sympati och medkänsla, och han kommer att ingripa för att på nytt bringa våra sinnen i den rätta jämvikten. — 1 Joh. 4:17, 18; 1 Petr. 3:12.
Men om du helt enkelt inte kan förmå dig att bedja, så kan du få hjälp genom att vända dig till de äldste i den kristna församlingen. Jesu halvbror Jakob uppmanar oss: ”Är någon sjuk bland er [i andligt avseende]? Han må kalla till sig församlingens äldste, och de må bedja över honom och smörja honom med olja i Jehovas namn. Och trons bön skall göra den opasslige frisk, och Jehova skall resa upp honom. Och om han har begått synder, skall det förlåtas honom.” — Jak. 5:14, 15.
Tillgodogör dig också, förutom bönen, den goda, balanserande visheten och trösten i Guds ord genom att läsa och begrunda det varje dag. Om du inte kan förmå dig att läsa, så be någon läsa för dig. Samtal om det ni läser kan göra mycket för att få dig på bättre humör. — Jos. 1:8; Ps. 63:7, 8; 77:13.
DET KRÄVS ANSTRÄNGNING
Under allt detta måste du också ha den inställningen att du vill tillfriskna från din depression. Det räcker inte med andras hjälp och förböner, utan du måste själv göra en viss ansträngning i enlighet med tron. Jesus förutsade att Petrus skulle förneka honom och därefter bli ytterst deprimerad, och han sade till Petrus: ”Jag har framburit ödmjuk bön för dig, att din tro inte må tryta; och du, när du en gång har vänt åter: styrk dina bröder.” (Luk. 22:32; jämför Lukas 22:54—62.) Petrus måste också ha medkänsla med sina kristna bröder, vilka efter Jesu död behövde uppmuntran och hjälp, och han måste ha en åstundan att hjälpa dem. Intresse för andra är ett av de största hjälpmedlen när det gäller att övervinna en depression. Tänk på dem som står dig nära; tänk på deras behov och ditt ansvar gentemot dem. I viss utsträckning lider också de, precis som du gör, på grund av din depression. Tänk på hur lyckliga de kommer att bli, när du tillfrisknar från ditt nedstämda sinnestillstånd.
Du bör aldrig mena att ditt fall skiljer sig från alla andras eller att din börda, vad den än kan bestå i, är så tung att du inte kan bära den. Mena inte att det är omöjligt att möta situationen med hopp om en segerrik utgång. Aposteln Paulus beskrev en situation som gjorde honom mycket nedslagen. ”I provinsen Asien”, säger han, ”var [vi] under ytterligt stor press utöver vår kraft, så att vi var mycket ovissa till och med om livet. Ja, vi kände inom oss att vi hade fått dödsdomen. Detta var för att vi inte skulle sätta vår tillit till oss själva, utan till den Gud som uppväcker de döda.” (2 Kor. 1:8, 9) Paulus försäkrade de kristna i Korint, som också fick utstå lidanden, att deras vedermöda inte var omöjlig att överleva: ”Ingen frestelse har kommit över er utom vad som är vanligt för människor. Men Gud är trofast, och han skall inte låta er bli frestade utöver vad ni kan tåla, utan tillsammans med frestelsen skall han också bereda utvägen, så att ni kan uthärda den.” (1 Kor. 10:13) Det finns ingen situation som Gud inte kan hjälpa oss ur, om vi ger uttryck åt tro.
Även om du skulle mena att ingen förstår din situation — om du känner dig övergiven av alla, hämta då tröst av Davids ord: ”Om än min fader och min moder övergiva mig, skall HERREN upptaga mig.” (Ps. 27:10) Dina bröder i den kristna församlingen kommer naturligtvis inte att överge dig. Du kan visserligen ibland tycka att deras råd förfelar sitt mål — att de saknar förståelse för hur du känner det. När de försöker väcka dig till att göra vissa ansträngningar för att hjälpa dig själv, kan de låta alltför stränga och bestämda. Men kom ihåg att de försöker hjälpa dig, och i ditt deprimerade tillstånd är du benägen att lättare ta illa upp. Lyssna till vad de säger, sätt värde på deras intresse och gör vad du kan, när de ger dig förslag.
Och gör alla upptänkliga ansträngningar att vara tillsammans med dina medkristna. De har Guds ande och kan uppegga dig till kärlek och goda gärningar. Där Jehovas ande är, där är frihet — frihet från slaveri under depression. (Hebr. 10:24; 2 Kor. 3:17) Undvik att isolera dig. (Ords. 18:1, NW) Inbjud dina vänner att besöka dig. Var med vid kristna möten. — Hebr. 10:25.
Eftersom depression är ett tillstånd i vilket man saknar glädje, måste den deprimerade försöka att känna glädje över de goda ting han har och får uppleva. Tänk på de ting som du borde vara tacksam för och glad över; slå bort negativa, sjukliga tankar. (Fil. 4:8) Det kommer att hjälpa dig att undvika de sjukdomar som en depression kan leda till, eller om du är deprimerad på grund av någon sjukdom, kan sådana sunda tankar lindra ditt lidande. Det kan vara till hjälp för dig att du tillbringar några dagar eller veckor i en annorlunda omgivning — på någon trevlig plats, där du inte ständigt blir påmind om de ting som är förknippade med dina bekymmer. Man erkänner i medicinska kretsar att ”ett glatt hjärta är en god läkedom, men ett brutet mod tager märgen ur benen”. Det är också sant att ”ett glatt hjärta gör ansiktet ljust, men vid hjärtesorg är modet brutet”. — Ords. 17:22; 15:13.
ANDRA MÅSTE VARA LÅNGMODIGA MOT DE DEPRIMERADE
Släktingar och vänner måste komma ihåg att det är svårt för den deprimerade att hjälpa sig själv. Det är också viktigt att visa tålamod och inte mena att den deprimerade är grälsjuk eller medvetet försöker irritera andra. Tala alltid med omtanke och kärlek. Men det finns tillfällen då man kan behöva tala bestämt för att övertyga den deprimerade om att han måste anstränga sig.
De som tillhör den kristna församlingen bör göra allt de kan för att trösta och hjälpa den som är nedslagen. Visa gott omdöme i fråga om när och hur ofta du skall besöka den nedstämde, men tappa inte modet, om dina ansträngningar inte genast bär frukt. Ge inte upp och mena inte att det är ett hopplöst fall. Det fanns sådana som var nedstämda eller deprimerade i den första kristna församlingen, vilket föranledde aposteln Paulus att skriva: ”Vi [uppmanar] er, bröder: Förmana allvarligt de oordentliga, tala tröstande till de nedstämda själarna, stöd de svaga, var långmodiga mot alla”, och: ”Räta därför ut slappa händer och försvagade knän.” — 1 Tess. 5:14; Hebr. 12:12.
Alla åstundar innerst inne att vara lyckliga. Om vi inser detta, kommer vi att hysa medkänsla med den som är olycklig och förstå att ett hinder som är mycket verkligt för den personen blockerar vägen för honom. Med djup åstundan att hjälpa kommer vi om möjligt att försöka ta reda på vad hindret består i och göra vad vi kan för att återställa lyckan. Å andra sidan måste den olycklige och deprimerade själv sträva efter att uppnå ett lyckligt sinnestillstånd och ta emot hjälp i samma anda som den ges och verkligen anstränga sig för att tillfriskna, först och främst genom bönen och därefter genom att göra det som befinns vara nödvändigt.
[Infälld text på sidan 389]
”Du bör aldrig mena att ditt fall skiljer sig från alla andras eller att din börda, vad den än kan bestå i, är så tung att du inte kan bära den.”
[Infälld text på sidan 390]
”Det finns ingen situation som Gud inte kan hjälpa oss ur, om vi ger uttryck åt tro.”
”Se, en konung skall härska för rättfärdighets skull, så att hans rådsherrar råder för ovälds skull. Han skall bli en man som en vrå i lä, ett värn mot störtflod, som vattenflöden i torrmark, som skuggan av mäktig klippa i törstande land. Seende öga skall inte stå blint, hörande öra skall lyssna, besinningslös skall förstå, stammande tunga tala snabbt och rent.” — Jes. 32:1—4, V. Heymans sv. övers.