Skjut inte upp det; gör det nu!
HAR vi inte alla en eller annan gång beslutat oss för att göra något trevligt för någon som vi älskar varmt? Vi lovar oss själva att vi skall visa att vi älskar och uppskattar den här personen, det må vara en vän, vår äkta hälft eller våra föräldrar. Vi bestämmer oss kanske för att ge uttryck åt vad vi känner genom en gåva, en skriftlig hälsning, ett varmt och vänligt tilltal eller på något annat sätt. Ja, vi vill verkligen att den som är föremål för vår kärlek skall veta hur mycket han betyder för oss, hur mycket vi sätter värde på vad han har gjort eller gör för oss.
Sådana personliga föresatser är ädla, eftersom de vittnar om ett osjälviskt sinnelag. Men det är en sak att fatta ett personligt beslut att göra något och en helt annan sak att sätta det i verket. Detta beror på att vi kanske låter andra ting förmå oss att skjuta upp det. Om vi inte omedelbart gör allvar av vår föresats, medan vi hyser en brinnande längtan att göra detta, finner vi kanske att vi oupphörligt skjuter på att sätta den i verket. Vanligen leder detta då till att vi glömmer bort vår goda föresats eller slår det hela ur hågen.
Om vi verkligen önskar förverkliga våra goda föresatser, måste vi inse att den nutida tillkrånglade livsföringen mycket lätt kan leda till att vi glömmer vad vi har föresatt oss att vi skall göra. Helt oväntat kommer olika saker upp som vi genast måste ta itu med. Men om vi inte låter bagateller komma i vägen, är det troligare att vi kommer att kunna genomföra våra goda föresatser, till stor glädje för våra nära och kära och oss själva.
Bibeln ger oss förnuftiga råd i den här saken. Den säger: ”Sträva alltid efter att göra det som är gott, både mot varandra och mot alla människor.” (1 Tess. 5:15, Hd) Lägg märke till att vi måste sträva efter att göra det som är gott, alltid vinnlägga oss om detta. Det här rådet har getts därför att människor är benägna att låta andra saker tränga undan denna synnerligen önskvärda egenskap. Vi måste verkligen ta oss i akt, så att vi inte lägger oss till med vanan att skjuta upp att göra det som är gott mot våra nära och kära och våra vänner.
Benägenheten att förhala tiden eller skjuta upp saker och ting till längre fram kan dessutom ibland underblåsas av en tendens att ta saker och ting för givet. Hur då? Vi kan ta ett äkta par som exempel. De har kanske länge tänkt att de skulle bjuda hem sina till åren komna föräldrar på mat. Men det är alltid något som kommer i vägen och får dem att skjuta upp det gång efter annan. Tar de inte i så fall för givet att de själva och deras gamla föräldrar kommer att vara i livet nästa vecka eller nästa månad? Jo, det gör de; och vad har bibeln att säga om detta? ”Ändå har ni ingen aning om vad som skall ske i morgon. Vad är ert liv? Ni är bara en rök, som syns en liten stund och sedan försvinner!” (Jak. 4:14, Hd) Hur sant är inte detta! Ingen av oss vet vad nästa dag skall bära i sitt sköte, än mindre nästa vecka. — Ords. 27:1.
Äkta män och hustrur måste också vara på sin vakt mot att slå sig till ro med tanken att de har varandra. Begagna de otaliga tillfällen som erbjuder sig att också i obetydliga ting visa omtanke om den som står dig närmast i livet. Gör det inte till en vana att dröja med att göra gott, såsom du har planerat. En äkta man stod där ensam med två barn att ta vård om, då hans hustru dog helt plötsligt. Han erkände att han hade tagit henne för givet, och nu skulle han så gärna ha velat få tillfälle att säga henne hur mycket hon betydde för honom och hur god hon var. Vilken lärdom kan vi inte hämta av hans erfarenhet! Med tanke på hur flyktigt livet är bör vi nu genast göra vad vi beslutar i vårt hjärta och inte skjuta upp det.
Vidare kan det hjälpa oss att undvika att skjuta upp det som vi planerar, om vi låter bli att tänka att vi måste ge uttryck åt vad vi känner med stora och yviga gester. Annars kan det också bidra till att vi skjuter upp vad vi kärleksfullt har tänkt att vi vill göra. Ja, genom att söka göra något alldeles extra kan vi omintetgöra vårt syfte. Hur då? När smärre saker kommer upp, som inte kräver så mycket av oss för att de skall bli fullgjorda, finner vi att vi griper oss an med dem och skjuter upp att sätta sådana föresatser i verket som är mera krävande.
Det finns många människor i denna tid som plågas av samvetskval och ånger. Till dem hör människor som aldrig har satt värde på vad de ägt förrän de förlorat det. Andra har skjutit upp att sätta sina goda föresatser i verket så länge att döden plötsligt ryckt bort den som de hade ämnat visa sin uppmärksamhet. De kan inte släppa tanken på hur det kunde ha varit. Det är visserligen för sent att rätta till den saken nu, men sådana människor kan lära av erfarenheten. Ja, de kan ändra på sig, besluta sig för att aldrig låta det hända på nytt. I stället för att plåga sig med tanken på tidigare aldrig förverkligade föresatser bör de utan dröjsmål begagna de möjligheter de nu har att göra gott mot sina kära som ännu är i livet. Alla kan vi ta lärdom här. Vi bör göra det goda vi planerar att göra nu, medan vi har tillfälle. Visst har vi hoppet om en uppståndelse, men vi behöver inte vänta till dess.
En dotter, som var förståndig nog att inte dröja med att sätta sina ädla föresatser i verket, skrev till sina föräldrar: ”Kära Pappa och Mamma. Vakttornsstudiet i går var fint. Det fick mig att återigen tänka på min barndom och att tacka Jehova för att jag har haft så underbara föräldrar, som fostrat mig i Jehovas tuktan och auktoritativa råd. Jag vill tacka er båda så mycket. Jag sätter allt större värde på detta, ju äldre jag blir.” Vilken glädje gav inte detta föräldrarna! Om du inte avhåller dig från att låta dina kära föräldrar få veta hur mycket du uppskattar vad de har gjort för dig, hur kärleksfullt och förståndigt handlar du inte då! Låt dem få veta nu hur mycket du uppskattar deras kärlek och tillgivenhet och vad de har offrat för dig!
Det är inte bara till vår egen nytta som vi behöver övervinna benägenheten att skjuta upp saker och ting, i synnerhet sådant som är nyttigt och gott, utan genom att övervinna den stärker vi också vår självaktning. Vi kan känna oss uppmuntrade att göra detta, om vi tänker på vad Guds ord säger om den här saken. ”Undanhåll inte vad gott är från dem som det tillkommer, när det råkar stå i din hands makt att göra det.” (Ords. 3:27, NW) Har du föresatt dig att göra något trevligt för någon? Skjut inte upp det; gör det nu!