Jehovas vittnen uthärdar för hans ställning som den suveräne Guden

”Se, vi hålla dem lyckliga som hava uthärdat. Ni hava hört om Jobs uthärdande och hava sett den utgång som Jehova gav.” — Jak. 5:11, NW.

1, 2. a) Hur och varför har den av fientlighet kännetecknade kampanj, som gällt frågan om vem som intar ställningen såsom Gud, tillåtits fortsätta ända in i våra dagar? b) Vad innebär det att det stora Babylon föll år 1919, och hur möjliggör detta förhållande ett räddningsarbete?

JESUS KRISTUS, sin tids större Job (ett det mest framträdande ”föremål för fientlighet”), bevisade att Satans anklagelse som gällde Jehovas ställning som den universelle, suveräne Guden var fullständigt osann. Jesus hade stått emot alla de babyloniska religiösa påtryckningar som han utsattes för. Segerrikt härdade Jesus ut, och utgången blev lycklig för honom, tack vare att den sanne, suveräne Gudens, Jehovas, hand var över honom. Men djävulen, som har velat få ett mera omfattande svar på sin utmaning mot Jehova, har likväl fortsatt med en kampanj som kännetecknats av fientlighet och lögnaktiga beskyllningar, som riktats mot Jesu sanna, smorda efterföljare ned genom århundradena.

² Ja, just vid den tid då Kristus Jesus blev insatt på tronen såsom konung i himmelriket år 1914 (Dan. 7:13, 14) tilläts Satan påtvinga den smorda kvarlevan här på jorden en pressande fångenskap av babylonisk art, som varade mellan 1914 och 1919.a Att Guds rike upprättades år 1914 medförde omedelbart att krig utbröt mellan dess på tronen uppsatte konung, Kristus Jesus, kallad Mikael, och motståndaren Satan med hans onda änglar. Följden blev att Satan senast år 1918 var fullständigt besegrad, i och med att han och hans ondskefulla styrkor blivit utslungade ur himmelen och nedkastade till jordens närhet. (Upp. 12:7—10) I likhet med de forntida konungarna Darius och Cyrus, det forntida Babylons erövrare, fullföljde ”konungarna från östern”, Jehova Gud och Kristus Jesus, den segerrika striden i himmelen genom att vidta laga åtgärder mot Satans jordiska mästerverk av falsk religion, det stora Babylon. (Upp. 16:12) Utan att behöva strida fick Kristus Jesus, den större Cyrus, övertaget över det stora Babylon. Detta innebar att det blev ”inringat” eller ”kringränt”, att det ”föll” från sin ställning av förment himmelsk ynnest; det upplevde ett första, inledande, fall och råkade i Kristi överlägsna händer, hans som skulle öva sträng uppsikt över det. (Upp. 14:8; 18:2) Den period, som då tog sin början och under vilken Kristus har det stora Babylon under uppsikt, kommer inte att nå sitt slut, förrän det stora Babylon drabbas av fullständig förintelse vid den tid som Jehova bestämmer. (Upp. 17:15—18) Under denna ”inringningens” tid, som Gud i sin barmhärtighet har utsträckt från år 1919 och framåt, har Kristus Jesus med all omsorg och stor kärlek befriat den sanna kristna kvarlevan ur dess tidigare babyloniska tillfångatagares grepp. (Upp. 18:4) Ja, denna barmhärtiga anordning för befrielse existerar alltjämt, nu år 1967, och tack vare den kan en stor skara andra människor, som älskar det som är rättfärdigt, räddas ur det stora Babylon. (Upp. 7:9, 14) Efter det att Satan blivit utslungad ur himmelen, finner han nu att han är ”en fotapall” för Kristi fötter, en i viss mån rörelsehämmad ”gud” för ett ”det stora Babylon” som Kristus har ”kringränt”. (Ps. 110:1, 2; 2 Kor. 4:4) Men Satan har likväl sedan år 1919 alltjämt tillåtits ge fritt lopp åt sin babyloniska fientlighet inte bara för att smäda den smorda kvarlevan av Kristi efterföljare utan också för att smäda de många andra, som nu flyr från Babylon för att såsom flyktingar ha del i att förfäkta Jehovas ställning som den suveräne Guden. — Upp. 12:13—17.

 3. Förklara hur orden i Ordspråksboken 27:11 är tillämpliga på den nu rådande situationen.

³ Liksom det var i den forntida Jobs fall och i likhet med vad den större Job, Jesus Kristus, fick erfara, har vår tids kristna vittnen för Jehova, en skara som har vissa likheter med Job, måst ge Gud ett svar åt Satan under alla dessa år, också efter Satans fall från himmelen, på det att Satan inte skulle ha några orsaker att smäda Jehova för deras skull. Deras himmelske Fader, Jehova, säger nu till dem: ”Bliv vis, min son, så gläder du mitt hjärta; jag kan då giva den svar, som smädar mig.” — Ords. 27:11.

Kristenhetens babyloniska avfällighet

4, 5. a) Vilka kan betecknas som ”föremål för fientlighet” i våra dagar? Varför? b) Vilken avfällighetskampanj, som följde två linjer, sattes i gång, och varifrån härrörde den?

⁴ I vårt studium av hur det profetiska dramat med Job uppfylls övergår vi nu — från att ha sysslat med händelserna på Jesu tid — till att behandla det som utgör en uppfyllelse härav i denna tid, på 1900-talet. De trogna smorda, som följer Jesus tätt i spåren, har såsom en grupp betraktade blivit den nutida Job, ett huvudsakligt ”föremål för fientlighet”. Såsom samfällt förföljda tillsammans med Jesus har de fått lida såsom han gjorde, därför att de vidmakthållit sin ostrafflighet inför den sanne Guden, Jehova, och därför att de trotsat alla former av babylonisk religiös fientlighet. (Joh. 15:20) En kortfattad historisk redogörelse över det som Jehovas smorda vittnen har fått uppleva bekräftar detta synnerligen livfullt och ger oss nyttiga upplysningar för det fortsatta studiet av det här ämnet. (En utförligare redogörelse ges i boken Jehovah’s Witnesses in the Divine Purpose, som utkom år 1959.)

⁵ Sedan de sista apostlarna hade dött, mot slutet av första århundradet och början av 100-talet v.t, blev ett allt större antal av dem som utövade den sanna kristna religionen avfällingar. På ett förslaget sätt sökte den gamle fienden Satan besudla Jehovas sanna tillbedjan förmedelst en kampanj, som följde två linjer. Först sökte han genom att införa icke-teokratiska former för kyrkostyrelse besudla den ursprungliga, rena tempelanordning, vars organisation Jesus Kristus fastställt. (Ef. 2:19—22) För det andra sökte han, genom att införa hedniska läror och hedniska högtidsfiranden, besudla den rätta offentliga kungörelsen eller de ”offer av lovprisning” (Hebr. 13:15, NW), som frambärs av tempelklassen av smorda kristna. All denna avfällighet härrörde från samma allmänna babyloniska källa som de inflytanden, vilka hade frambragt den avfälliga judaismen under århundradena närmast före Jesu dagar. Babyloniserad hellenism blev återigen den kraft, som Satan använde för att därmed ”dränka” och överflygla ett allt större antal av dem som bekände sig vara kristna.

 6. Nämn några orätta sedvänjor som började få insteg.

⁶ Undan för undan förmåddes en del tillsyningsmän och äldre män i församlingarna att betrakta sig såsom härskare över hjorden. Följaktligen började så småningom en prästklass få väldet över en lekmannaklass, vilket var fullständigt i strid med den ordning som Jesus hade angivit: ”En [Kristus] är eder lärare, och I alla ären bröder.” (Matt. 23:8, Åk) Hedniska helgdagar och högtidsdagar, t. ex. jul och påsk, började firas. Världsliga härskares födelsedagar började högtidlighållas. Någon gång på 200-talet togs Guds namn, Jehova, bort i alla avskrifter som gjordes av de heliga grekiska skrifterna, också i de avskrifter som gjordes av den grekiska Septuagintan.b Titeln Herren (kyrios) sattes i stället för egennamnet Jehova. Som vi kommer ihåg hade de avfälliga judarna gjort alldeles detsamma efter sin babyloniska fångenskap på 500-talet f.v.t. Vid den tiden följde de den sedvana som hade utvecklats av babylonierna, vilka inte längre kallade sin främste gud, Marduk, vid hans egennamn utan hade börjat föredra titeln Bel (mästare eller herre). Härigenom kunde den allmänna titeln Bel bli lättare att acceptera för andra folk med starka religiösa känslor.

 7. a) Nämn några från Babylon härstammande läror som så småningom antogs. b) Hur gick det med ”ogräset” och ”vetet”, som Jesus talade om i en liknelse? c) Vad menas med ”laglöshetens människa”, som Paulus omnämner? Förklara hur denna klass blev till.

⁷ Den från Babylon härstammande läran om själens odödlighet antogs också så småningom på grund av det hedniska, grekiska religiösa inflytandet. På det sättet blev också den grekiska (hellenistiska) uppfattningen att hades, helvetet, skulle vara en plats där de ondas själar får lida medveten pina en erkänd icke-biblisk trosuppfattning. Alldeles som Jesus hade förutsagt i en profetia började ”ogräset”, dvs. de avfälliga, skenkristna med sina falska läror, sin babyloniska kristendoms ”sibbolet” (Dom. 12:6), undantränga det rätta och sanna ”vetet”, dvs. de smorda med deras riktiga läror, den sanna kristendomens ”schibbolet”, och därför fick dessa ingen plats i historien. (Matt. 13:24—30) Paulus bekräftar denna profetia om ett uppstigande av en organiserad avfällighet genom att tillägga att en mäktig ”laglöshetens människa” (NW) skulle framträda, ”vedersakaren”, som skulle ta ”sitt säte i Guds [Gudens, NW] tempel”. (2 Tess. 2:3—8) När man nått fram till år 325 v.t., blev ”laglöshetens människa”, denna klass av avfälliga ledare, av det hedniska Rom under kejsar Konstantin erkända såsom religiösa styresmän i en ny romersk statsreligion, en av kristen avfällighet och romersk hedendom sammansmält religion. Det som nu går under benämningen kristenheten blev härigenom en verklighet; och den har kommit att utgöra en synnerligen inflytelserik del av det stora Babylon, den falska religionens världsvälde. Från denna tid har den klass som benämns ”laglöshetens människa” bestått av den kollektiva gruppen av kristenhetens prästerskap från dess många olika samfund och sekter, den organisations som vid denna tid hade blivit fullständigt babyloniserad såsom en integrerande del av det stora Babylon. Under de 1.600 år som förflutit sedan år 325 v.t. har kristenhetens präster varit herrar på den falska religionens världsskådeplats och har såsom ”laglöshetens människa” odlat symboliskt ”ogräs”, dvs. skenkristna.

Vetelika kristna framträder åter

 8. Hur gick det till att de vetelika kristna åter framträdde?

⁸ I överensstämmelse med Jesu här ovan omnämnda profetia började ”vetet”, sanna kristna, åter framträda och fick en plats i historien, men de skulle vara tydligt åtskilda från ”ogräset”, de avfälliga, då ”skördetiden” nalkades vid en ”avslutning på en tingens ordning” (NW). (Matt. 13:37—43) Följaktligen inträffade det på 1870-talet att en liten skara uppriktiga, smorda kristna slöt sig samman och slutligen bildade organisationen Watch Tower Bible and Tract Society med Charles Taze Russell som president. Längre fram mottog dessa smorda namnet ”Jehovas vittnen”. Intill detta år, 1967, har de framträtt såsom sådana kristna vittnen på världsskådeplatsen.

 9. Redogör för den felaktiga och därpå för den klarlagda uppfattningen av vissa grundläror.

⁹ Redan tidigt gjorde denna grupp av smorda kristna sig av med många av de falska babyloniska trosuppfattningar som hade varit dem en black om foten på deras kristna levnadsväg. Några saker som klarlades var att människan inte har en odödlig själ utan att människan är en levande själ (1 Mos. 2:7, Äldre sv. övers.), att Kristus Jesus, återlösaren, inte var till hälften människa och till hälften Gud utan att han var helt och hållet människa (1 Tim. 2:5, 6; 1 Joh. 4:2, 3), att uppståndelsen inte innebär en ”kroppens uppståndelse” utan en uppståndelse för den döda ”själen”, dvs. för individen själv (Joh. 5:25—28), att det inte finns något sådant mysterium som en ”treenighet” utan att Jehova är allenarådande och ensam i sin ställning som den suveräne Guden. (1 Kor. 8:4—6) De riktade ”brandsprutestrålen mot helvetet” för att släcka de lögnbål som härrörde från de hellenistiska lärorna om att de onda håller på att stekas i hades, ”dödsriket” eller helvetet.c (Apg. 2:31) Med tiden kom själva namnet Jehova åter i bruk och användes vid deras möten i församlingen och i deras bibliska publikationer och återinfördes även på 7.198 ställen i deras bibelöversättning, Nya Världens översättning av den Heliga skrift (på engelska).d

De sekteriska prästerna ger belägg för sin fientlighet

10, 11. a) Vilka är det i våra dagar som Jobs tre falska vänner utgör en förebild till? b) Nämn något av det som religiösa skribenter har haft att säga om Jehovas vittnen.

¹⁰ Alltifrån 1880-talet blev Jobs motsvarighet, denna grupp av smorda, som höll på att församlas, föremål för utbrott av religiös fientlighet från den klass som kallas ”laglöshetens människa”, kristenhetens präster, som nu tillhörde ett stort antal skiljaktiga trossamfund och sekter. Dessa om Job påminnande smorda kom alltså att ha ”falska vänner”, som motsade dem, alldeles som det var med den forntida Job, som hade sina tre motståndare, och med Jesus, som rönte motstånd från de religiösa sekteriska partierna med sina påtryckartendenser. Återigen finner vi att ”tre”, som är ett tal som anger eftertryck, utmärkt väl framhäver vilket alltomfattande, samfällt motstånd som kristenhetens sekteriska prästerskap har givit det hätskaste uttryck åt gentemot dessa människor i vår tid som liknar Job. Det är en historisk sanning att liksom Job och Jesus av sina samtida ansågs vara ”utstötta”, så har Jehovas vittnen ansetts vara kristenhetens icke-önskvärda, stinkande utstötta. — Job 2:7, 8.

¹¹ Jehovas vittnen har till exempel inte ansetts vara ”respektabla” eller ”riktiga”, när de nämnts i samband med kristenhetens ogräslika samfund och sekter.

”Vid alla tillfällen, antingen de är omtyckta eller avskydda, gillade eller ogillade, fortsätter de [Jehovas vittnen] med sitt vittnande, inte bara i Amerika utan också i många främmande länder, och det med en kraft och ihärdighet som man skulle kunna önska att man oftare fann i sin egen och i andra i hög grad respektabla ’riktiga’ kyrkor.”e (Kursiveringen av oss)

Av de välmående religiösa ledarna brännmärks de ”vetelika” vittnena såsom en ”oortodox kult” av ”fattiga och obildade” människor.

”Jehovas vittnen utgör en av dessa oortodoxa religiösa kulter ... som har framgång bland dem som är tyngda av allting annat än av världsliga ägodelar och av något slags kulturell förfining.”f (Kursiveringen av oss)

Vidare har det om dessa ”utstötta” vittnen sagts att de ”far vilse”.

”Många som har iakttagit Jehovas vittnen har dragit den slutsatsen att de utgör en ’kristen villfarande sekt’, i det att dess lärosystem efterliknar och samtidigt förvränger de väsentliga, kristna trosuppfattningarna.”g (Kursiveringen av oss)

Slutligen anses de av prästerskapet vara ”motbjudande” och ”fanatiska”.

”En hämsko på denna motbjudande sekts propagandaverksamhet — såvida det inte kan bevisas att den är en definitiv fara för samhället — skulle utgöra ett potentiellt angrepp mot alla medborgares fri- och rättigheter. Jehovas vittnen är, enligt vår mening, en synnerligen motbjudande och fanatisk sekt, men frågan gäller inte här om deras förkunnelse är sanning eller lögn, och ingen anklagelse för samhällsfientliga syften fanns med i det mål, i vilket Högsta domstolen avkunnade sitt [ogynnsamma] utslag.”h (Kursiveringen av oss)

Babyloniska metoder överges

12. Beskriv några av kristendomens första metoder, vilka återinfördes från och med 1880-talet.

¹² Från och med 1880-talet hade våra dagars om Job påminnande smorda dessutom återinfört de metoder som följdes i kristendomens första skede. Detta gjorde det möjligt för alla att gemensamt tjäna såsom Ordets förkunnare och inför allmänheten lysa såsom ”världens ljus”. (Matt. 5:14—16) Detta skedde genom att man återupptog vittnandet från dörr till dörr och arbetet med att göra återbesök i hemmen, såsom också Jesus och apostlarna gjorde på sin tid. Vidare förkastade man allt vad ritualer heter vid mötena i församlingen, i det att man vid dessa möten lade vikt vid undervisningen genom att vädja till folks tankeförmåga förmedelst bibelstudier i stället för att ge mötena en känslomässig, rituell prägel. Denna grupp av smorda var också verksam med att i vida kretsar sprida biblar, bibelförklarande skrifter och traktater till ett antal av flera hundra millioner.

13. Vad förkunnade man om året 1914? Hur nitiska var de smorda, och såsom hurudana framstod fördenskull medlemmarna av kristenhetens prästerskap?

¹³ I synnerhet förkunnade de att året 1914 var ett markerat år, då ”hedningarnas tider” (Luk. 21:24) skulle löpa ut och då Kristi rike skulle upprättas i himmelen. Allt detta besannades och bekräftades av att första världskriget bröt ut detta år med allt vad det innebar för hednanationerna. Dessa smordas kristna verksamhet, som bedrevs i världsomfattande skala i många länder, förde på ett anmärkningsvärt sätt fram dem på den religiösa historiens världsskådeplats. Genom sin nitiska religiösa verksamhet bragte de den klass av sekteriska präster som benämns ”laglöshetens människa” ömkligen på skam. Dessa präster borde ha visat ett större levande intresse för att undervisa sina hjordar i Guds ord i stället för att bjuda sina församlingsbor en giftig kost av babyloniska läror. Så kom det sig att denna minoritet av smorda kristna började ådagalägga sin ostrafflighet inför Kristus Jesus och inför Gud, vilket fick kristenhetens katolska, ortodoxa och evangeliska prästerskap att framstå såsom behäftade med skuld.

Alltför upptagna med att försvara sig själva

14. Hur allvarlig var den situation som uppstod då de smorda blev alltför upptagna med att försvara sig själva?

¹⁴ Liksom det var i fallet med Job i forna tider blev våra dagars vittnen nedsvärtade och förtalade av de religiösa prästerna och kristenhetens övriga ledare, vilka framställdes i bild genom Jobs tre ”vänner”, som visade sig vara usla tröstare och falska vänner. Man gav vittnena alla möjliga nedsättande benämningar, sådana som ”helvetesförnekare”, ”själasovare”, ”russellianer”, ”rutherfordare”, ”Millennii dagnings-folket”, ”opatriotiska pacifister”, ”bibelvrängare”, ”självförordnade predikanter” osv. Deras verksamhet med att förkunna Guds ord beskylldes för att vara bedräglig, icke påbjuden av Gud och för att bedrivas under täckmantel av olika organisationer, t. ex. Watch Tower Bible & Tract Society (Vakttornets Bibel- och Traktatsällskap), Internationella Bibelstudiesällskapet, People’s Pulpit Association, i syfte att åstadkomma förvirring och dölja att de var ”russellianer”. De ansågs vara falska kristna, ja, inte alls kristna, vara ”falska profeter”, ”lögnprofeter”, antikristliga, och det påstods att de inte hade någon som helst ställning inför Gud. Jehovas smorda kvarleva måste försvara sig mot sådana religiösa beskyllningar, som gjorde gällande att de var en oortodox sekt av religiösa skrymtare, alldeles som Job måste göra, nämligen i ett försök att bevisa att de var ostraffliga såsom sanna kristna, att de utgjorde ”verkligheten” och att de i sanning var i överensstämmelse med Gud och hans ord och ägde Guds ynnest och var sanna kristna Ordets förkunnare, som hade blivit förordnade av Gud och inte av någon av det religiösa prästerskapets religiösa institutioner. Följaktligen uppstod det en omfattande strid mellan de religiösa prästerna och Guds smorda, förordnade kvarleva, alldeles som Job blev invecklad i strid med Elifas, Sofar och Bildad. I likhet med Job blev alltså medlemmarna av den smorda kvarlevan i hög grad upptagna med att tänka på sig själva och sitt personliga förhållande till Gud. De underlät att i full utsträckning ge Guds namn, Jehova, den ära som tillkommer det och insåg inte att det som är av främsta vikt är att Guds namn och universella suveränitet blir hävdade och rättfärdigade, så att de kunde bli hans vittnen med denna främsta stridsfråga klar för sig. Det viktigaste var inte att de skulle få komma till himmelen.

Elihus rätta värdering

15, 16. a) Vad är det i våra dagar som svarar mot Elihu? Ge skäl för svaret. b) Hur har Vakttornet blivit använt såsom ett redskap för att framlägga den rätta värderingen?

¹⁵ Vem var det då som slutligen gjorde en rätt värdering av det som kommit till synes beträffande dessa grundläggande frågor och offentliggjorde denna, så att den smorda kvarlevan kunde begrunda den och rätta till förhållandena? (Jes. 1:18; 2 Tim. 3:16) I Jobs dagar var det den unge Elihu som kom till en rätt slutsats beträffande den till ålder komne Job, och på motsvarande sätt var det våra dagars unge Elihu som tillrättavisade den 1.900 år gamla smorda skaran, som liknar Job. Mot forntidens Job, heter det, ”flammade hans [Elihus] förbittring, därför att denne [Job] förklarade sin egen själ rättfärdig i stället för Gud”. (Job 32:2, NW) Den nutida Elihu tycks mycket väl kunna utgöra den andliga styrande kretsen av Kristi kropps smorda kvarleva, som hela tiden har varit intimt förbunden med styrelseledamöterna i den organisation som benämns Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania.i Denna styrande krets av smorda kristna, som utgjort en arbetsenhet alltsedan 1870-talet, är ung historiskt sett i jämförelse med den 1.900 år gamle ”trogne och omdömesgille slaven” (NW), som kollektivt består av de smorda trogna som är vid liv på jorden vid en vilken som helst bestämd tid. (Matt. 24:45, 46) Det är den om Elihu påminnande styrande kretsen som sedan 1879 har ansvarat för utgivandet av tidskriften Vakttornet.

¹⁶ När våra dagars Elihu hade gjort en rätt värdering av förhållandena, använde denne ”Elihu” sitt redskap, tidskriften Vakttornet, för att genom den ge de smorda råd och anvisningar för ett successivt framåtskridande. Det var i Vakttornet som det först påpekades att det är långt viktigare att Jehovas universella suveränitet blir hävdad och förhärligad än att den enskilda människan blir rättfärdigad. När den historiskt sett ungdomliga styrande kretsen framlade sina rön, visade den, i likhet med den unge Elihu i Jobs dagar, större ungdomlig benägenhet för att förtrösta på Guds ande, då den gav sina andliga råd, än för att lita till uråldrig mänsklig vishet och ålderdomliga mänskliga filosofiska uppfattningar, såsom prästerskapet gjorde. Fördenskull kunde nutidens Elihu dessutom genom Vakttornet ta ledningen i att avslöja den 1.600 år gamla klass som benämns ”laglöshetens människa”, det sekteriska prästerskapet. Med kristen dristighet har Vakttornet sedan 1919 genom en rätt värdering av tingen kunnat vidhålla att kristenhetens prästerskap har tagit sig till ”att förklara Gud för ondskefull” genom sin månghundraåriga förkunnelse av sådant som grundar sig på mot Jehova stridande babyloniska läror. (Job 32:3, NW) På detta sätt har en rätt värdering av tingen och en korrekt slutsats beträffande den religiösa utvecklingen steg för steg blivit tillgängliga för alla rättsinniga människor förmedelst tidskriften Vakttornet.

En provsättning lik Jobs

17. Beskriv de erfarenheter av fångenskap av ett babyloniskt slag som de smorda fick uppleva från 1914 till 1919.

¹⁷ Från hösten år 1914 fram till våren år 1918 blev den smorda skaran, som uppgick till några tusen, utsatta för en provsättning som särskilt liknade Jobs. De tvingades att för en tid utstå ”babylonisk” fångenskap. Prästerskapet hånade dem. Under första världskriget blev de förtalade och brännmärkta såsom en ”fara för säkerheten”. Detta ledde till att de fick myndigheterna i Kanada, Förenta staterna och andra länder emot sig. Deras publikationer blev förbjudna. De ledande männen ibland dem sattes i fängelse. Slutligen, på sommaren år 1918, lamslogs deras organiserade, offentliga vittnande. Högkvarteret i Brooklyn i New York måste stängas, och tills vidare sköttes kontorsarbetet i lokaler i Pittsburgh i Pennsylvanien, dit man flyttade tillbaka. Raider anställdes också mot deras religiösa möteslokaler, som måste stängas. Ja, de råkade i ett andligen utblottat, övergivet tillstånd. De trogna smorda började brottas med frågor om vad allt detta innebar och varför Jehova tillät all denna uppenbara fientlighet. Hade de inte i Guds och Kristi namn bedrivit en omfattande offentlig verksamhet med att vittna bland nationerna under något mer än trettio år före 1914? Föreföll det inte som om Jehova gynnade denna verksamhet genom att ge den oavbruten tillväxt före år 1914? De kristna, Jobs motsvarighet, ville ha svar på frågan: Vad beror alla dessa svårigheter och all denna fientlighet på? — Matt. 24:9, 10.

18. Vad var det som svarade mot att Jobs barn rycktes bort och att Job själv blev sjuk?

¹⁸ Många människor, som — likt andliga barn — hade sett upp till dem för att få andlig vägledning och hjälp, lämnade nu deras gemenskap. I alla avseenden var det en armodets tid vad ”andliga barn” och medel till religiös gudsdyrkan beträffade. När man nått fram till år 1918, fann sig de smorda, som av de sekteriska prästerna ansågs vara utstötta och andligen fördärvade människor som man borde avsky och undvika, föranlåtna att betänka sitt bedrövliga andliga tillstånd, såväl det närvarande som det framtida. (Upp. 11:7—10) Ett andligen olyckligt tillstånd hade tvingats på dem av Satan och alla hans jordiska maktfaktorer. Men om och om igen ställde de smorda, som liknade Job, samma fråga i sina böner: Varför, ja, varför tillåter Jehova allt detta?

19. Redogör för det handlingssätt som i våra dagar har följts av dem som Jobs tre ”vänner” var en förebild till.

¹⁹ Under det att de smorda måste uthärda i detta förnedrade tillstånd, utvidgade våra dagars ”tre falska vänner”, den kollektiva skaran av kristenhetens präster, sin hätska fientlighet mot kvarlevan. På grund av sitt tänkesätts och sina hjärtans kärlekslöshet gjorde de religiösa ledarna bruk av alla sina babyloniska metoder och argument. De föregav sig dyrka bibelns Gud, men i själva verket var de ute efter ”att förklara Gud för ondskefull”. (Job 32:3, NW) Jehova Gud fann dem osannfärdiga i sina argument och angrepp, under det att de smorda befanns vara sannfärdiga. (Job 42:7, 8) Prästerskapets läror och traditioner är ett arv från Babylon, vilket vidarebefordrats ned genom tidsåldrarna, och inte från bibeln. Från år 325 v.t. fram till närvarande tid har kristenhetens prästerskap varit den mest inflytelserika delen av det stora Babylon. De har varit och är nu alltjämt de hätskaste förföljarna av Jehovas vittnen. Dessa nutida ”tre falska tröstare” kommer i sin förbittring att fortsätta med att, symboliskt talat, stå efter de sanna vittnenas ”hud”, vara dem ”på halsen”, intill dess att det stora Babylons ändalykt kommer.

Befrielse följd av andlig välgång

20. Beskriv det återupprättande som de smorda har erfarit. Från vilken tid har det pågått?

²⁰ Liksom Job fick erfara den lycka som ett återupprättande kan skänka, så fick nutidens smorda erfara ett andligen paradisiskt återupprättande från och med år 1919. Detta återupprättande har inneburit stor andlig välgång och lycka för dem i Jehovas konungsliga herradömes tjänst. Deras glädje har ökat genom att en mycket stor skara fårlika människor har uppmanats fly från det stora Babylon och komma över till den andliga ynnestens område, där de själva befinner sig. Ja, år 1934 uppmanades de ”andra fåren” att överlämna sig och låta döpa sig och att bli den smorda kvarlevans lyckliga andliga barn.j Men det var först år 1942 som det förhållandet att Job fick tio barn till började få sin fullständiga motsvarighet eller uppfyllelse.k Från den tiden har de symboliska ”tio barnen” i hundratusental kommit den nutida Job, den smorda kvarlevan, till hjälp. — Jes. 2:2, 3; Sak. 8:23.

Några som förut varit prästmän är nu vittnen

21, 22. a) Hur är orden i Job 42:8, 9 tillämpliga i våra dagar? b) Vilket handlingssätt har sådana ångerfulla människor följt, enligt vad de nutida förhållandena utvisar?

²¹ Då Job blev återupprättad på sin tid, följde Elifas, Sofar och Bildad Jehovas uppmaning till dem att ångra och bättra sig och överge sin falska religiösa ståndpunkt och dra nytta av Jobs prästerliga tjänster, så att inte ”något förskräckligt” skulle drabba dem. (Job 42:8, 9) Också efter det att Jesus hade blivit återupprättad genom att han blivit uppväckt till liv igen och blivit upphöjd till himmelen, utnyttjades hans verkningsfulla prästerliga tjänster på ett motsvarande sätt, i det att ”en stor hop av prästerna blevo lydiga och trodde”. (Apg. 6:7) Har förhållandena utvecklat sig på ett likartat sätt nu i de yttersta dagarna? Ja! Under de årtionden som återupprättandet pågått sedan år 1919 har rättsinniga prästmän i olika religiösa samfund och sekter på skilda håll på jorden ångerfullt utnyttjat den nutida Jobs, den smorda kvarlevans, prästerliga tjänster genom att låta döpa sig på nytt och bli förordnade såsom Jehovas sanna tjänare.l Till och med framträdande präster har gjort en sådan helomvändning, bland dem en som tidigare varit grekisk-ortodox biskop. Dessa många omvända Ordets förkunnare söker inte längre världslig ära och ryktbarhet, utan de predikar nu hängivet de goda nyheterna om Guds rike just på de orter, där de tidigare har tjänat såsom sekteriska präster. Men i stället för att predika från en predikstol i en kyrkobyggnad använder de nu folks trösklar som passande ”predikstolar”.

²² Vad har följden blivit för dessa före detta präster, sedan de slagit in på denna rätta och ödmjuka kurs? Av sina forna präst-”vänner” får de röna mycken babylonisk fientlighet och smälek, som de modigt och troget har uthärdat. Av den suveräne Guden, Jehova, får de röna god vilja, därför att de på ett värdigt sätt bär Guds namn och från hus till hus kungör att Jehova är den suveräne Guden, alldeles som Jesus Kristus gjorde. Sedan dessa före detta präster i många år har ägnat sig åt den rätta predikoverksamheten, har flera av dem blivit förordnade till föreståndare för någon av Jehovas vittnens församlingar på den ort där de bor. Vidare har de haft privilegiet att gå igenom Skolan i Rikets tjänst, som Sällskapet Vakttornet har inrättat, och vid den fått vidareutbildning för sin tjänst som Ordets förkunnare. Detta utgör följaktligen ännu en orsak till att Jehova i sin barmhärtighet har låtit det stora Babylon finnas till något litet längre, så att flera sådana ödmjuka, rättsinniga, ”fångna” prästmän för egen räkning skall kunna följa dessa tidigares exempel och inom kort dra ut, innan ”något förskräckligt” kommer över alla som har stannat kvar i det stora Babylon.

Prästerskapets fientlighet håller i sig

23, 24. Förklara hur det kommer sig att prästerskapets fientlighet alltjämt håller i sig, i det du hänvisar till a) det som hände under Josefs tid i Egypten och b) en av Jesu liknelser.

²³ Men hur kommer det sig att nutidens Job alltjämt får utstå tilltagande hätsk fientlighet från det obotfärdiga babyloniska prästerskapets sida, om vi nu lever i tiden för de smordas återupprättande och upphöjelse? Förhållandet påminner oss om motbilden till de sju årens hungersnöd och de sju årens ymnighet i Egypten under den tid då Josef hade hand om livsmedelsförråden där.a (1 Mos. 41:29—32) I uppfyllelsen i våra dagar löper de båda motbildliga sjuårsperioderna jämsides med varandra. Inom kristenhetens landamären råder det nu stor andlig hunger efter att höra Guds ord. (Am. 8:11) Men samtidigt finns det i de sanna smordas ”land”, inom det område eller i det förhållande, som de befinner sig i, ett överflöd av andliga goda ting.

²⁴ Att de olika händelserna i en profetisk framställning kan uppfyllas samtidigt på ett sådant sätt bekräftas av de olika dragen i liknelsen om den rike mannen och Lasarus. (Luk. 16:19—31) Det tillstånd som den ”rike mannen” (NW), prästerskapet, såväl som det som ”Lasarus”-klassen, den smorda kvarlevan, befinner sig i är förhållanden som har blivit uppenbara samtidigt, nämligen från år 1919 fram till närvarande stund. De verkliga förhållandena visar på ett övertygande sätt att Jehovas smorda vittnen sedan 1919 har åtnjutit andlig välgång, vad deras förkunnarverksamhet beträffar, under det att prästerskapet samtidigt har upplevt allt flera missräkningar och allt större andliga misslyckanden i sin verksamhet som Ordets förkunnare. Allt detta vittnar om att de ”pinas”. Vi har tidigare i den här artikeln framhållit en annan sak, som bekräftar att fastän det stora Babylon föll år 1919, blev ”kringränt” genom att Kristus Jesus utövade sin makt mot det, så tillåts det alltjämt att finnas till, jämte allt sitt andliga fördärv och sin fientlighet, intill den tid då verket att rädda dess fångar är avslutat, vid vilken tid det skall bli fullständigt tillintetgjort. — Upp. 18:4; 17:15—18.

25. a) Nämn ett annat syfte med att Jehova har tillåtit den babyloniska fientligheten att hålla i sig i våra dagar. b) Vad kan vi förvänta att få del av i den artikel i Vakttornet som följer här?

²⁵ I sin vishet har Jehova tillåtit denna fortsatta babyloniska fientlighet att hålla i sig i ett annat syfte. Vilket då? Jo, det ges nu tillfälle också för den ”stora skaran” av ”andra får” att stödja de smorda, genom att de får ge Satan svar på de smädande och utmanande anklagelser, som han har framfört i förbindelse med frågan om Jehovas ställning som den suveräne Guden. Sedan vi nu har tagit del av alla dessa upplysningar, som ger oss en god bakgrund, är vi redo att begrunda de påtagliga bevisen för att en omfattande religiös strid har pågått mellan de smorda, som förfäktat Jehovas ställning såsom Gud, å den ena sidan och kristenhetens babyloniska prästerskap å den andra. Vilken förunderlig motsvarighet finner vi inte, när vi jämför enskildheterna i Jobs såväl som Jesu upplevelser och i argumenten mot dem på deras tid med den omfattande fientlighet mot våra dagars vittnen, som kommit till uttryck genom det tryckta ordet!

[Fotnoter]