Låter du bedra dig av bedrägliga ord?

 1. a) Varför undersöker man vanligen hur det står till med ens pengar, när man får höra att falska pengar är i omlopp? b) Vart kan man behöva vända sig för att få klarhet i saken, och hur förhåller det sig, om det är falska uttalanden eller bedrägliga ord det gäller?

OM DU skulle få höra att falska mynt eller sedlar kommit i omlopp på den ort där du bor, skulle du säkert omedelbart undersöka hur det förhöll sig med de reda pengar du har, ty du vet att det skulle innebära en avsevärd förlust för dig, om du hade fått falska pengar i din ägo, för att inte tänka på något ännu värre: du skulle kunna råka i allvarliga svårigheter, om du försökte prångla ut dem. De falska mynten eller sedlarna är kanske så välgjorda att du måste gå till banken för att få veta om de är falska eller inte. Falska uttalanden kan vara ännu bedrägligare och ännu skadligare. Du behöver vända dig till en tillförlitlig källa av sanna ord och fakta för att kunna uppdaga bedrägeriet.

 2. a) Vilken varning gav Petrus till gagn för oss? b) Hur kan vi bringa förfalskningen i dagen, och tack vare vad för något kan vi göra det?

² Kort före sin död skrev aposteln Petrus, som var en av Herren Jesu Kristi mest närstående apostlar, en inspirerad varning till den kristna församlingen. Han framhöll för de kristna att de borde vara på sin vakt, ty han sade att mitt i den kristna församlingen skulle människor framträda, vilka i sin girighet ”med bedrägliga ord [skulle] bereda sig vinning” av dem. (2 Petr. 2:3) Vi kan alltså vara förvissade om att det inte är allt som går under benämningen kristendom som verkligen är kristet och att bedrägeriet inte är något betydelselöst, tafatt försök att åstadkomma en förfalskning utan är en väl genomtänkt konspiration med stor makt att bedra. Men som väl är kan vi, tack vare Guds omsorg om oss, genom att vi undersöker bibeln, källan till sanna, pålitliga ord, och genom att vi söker reda på denna förfalskade kristendoms själva början och följer dess utveckling, bringa förfalskningen i dagen. Hur kan det gå till? De nämnda tillförlitliga auktoriteterna reder ut många frågor åt oss, t. ex. denna: Varför finns det så många olika sekter och samfund i de länder som benämns kristenheten, när det bara var en enda person, Jesus Kristus, som gav upphov till kristendomen?

 3. a) Vad hände med Babylons religion, sedan staden hade fallit? b) Hur lyckades den babyloniska religionen få den judiska nationen att ådra sig Guds misshag? c) Vilken ny kamp blev djävulen nu varse att han måste kämpa?

³ I tidigare nummer av denna tidskrift har vi talat om kampen mellan Babylon och Sion eller Jerusalem. Vi har sett hur den forntida staden uppslukade Jerusalem men längre fram tvingades frige sina fångar. Babylon föll så småningom i ruiner, men dess religion fortlevde och kom att få en mycket framskjuten plats i det hedniska Roms religion. Sedan Babylon fallit för persern Cyrus, måste den babyloniska religionens gud, Satan, djävulen, tillgripa andra metoder för att strida mot Gud. Genom att spela på själviskhetens och snikenhetens strängar hos den judiska nationens ledare lyckades han påverka denna religion och åstadkom ett avfälligt tillstånd. Denna religion hade kommit så långt bort från den sanna dyrkan av Gud att dessa ledare kunde förmås att låta döda Messias, som de hebreiska skrifterna hade bebådat. Fördenskull förkastade Gud dem. Israel kunde inte längre användas av Gud såsom hans heliga nation. Det fanns emellertid en trogen judisk kvarleva, som inte följde ledarna utan höll fast vid den sanna dyrkan av Gud och tog emot Messias. Det var denna kvarlevas medlemmar som bildade kristendomens kärna. Djävulen insåg att Messias, Jesus Kristus, var den Säd som enligt förutsägelsen skulle krossa hans huvud vid den av Gud bestämda tiden och att predikandet av Kristi rike var en väldig kraft som stod honom emot. Därför måste han på nytt tillgripa babylonisk religion för att motarbeta denna Guds nya anordning. Han måste om möjligt tillintetgöra kristendomen.

 4. Hur kom det sig att Babylons kamp mot kristendomen måste bli hårdare än den kamp Babylon fört tidigare?

⁴ När den babyloniska religionen grep sig an med att bekämpa kristendomen, mötte den emellertid någonting som var nytt och annorlunda. Kristendomen var oändligt mycket kraftfullare; dessutom var den en religion som hade ett missionsarbete att utföra — dess budskap predikades för alla nationer. Den första kristna församlingen växte förunderligt snabbt, och under de tolv apostlarnas ledarskap blomstrade den, medan den vidmakthöll sin ursprungliga renhet och motstod judisk och statlig förföljelse. Babylon måste tillgripa verkningsfullare metoder. Berättelsen om hur den babyloniska religionen tog itu med att bekämpa kristendomen genom djävulsk strategi och om hur stor framgång den hade häri utgör den mest fängslande läsning, och samtidigt är detta något som vi måste känna till. Vi finner här att en hemlighet blir avslöjad.

Jesus talar på förhand om den bedrägliga förfalskningen

 5. a) Var Jesus omedveten om den kamp som kristendomen skulle tvingas utkämpa? b) Hur kommer det sig att vi känner svaret på den frågan? c) Redogör för den liknelse om vetet och ogräset, som Jesus framställde.

⁵ Jesus Kristus, kristendomens ledare, förutsåg denna kamp och förutsade utgången. Han gav i förväg sina lärjungar en varnande underrättelse härom, då han uttalade denna liknelse:

”Med himmelriket är det, såsom när en man sådde god säd i sin åker; men när folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan sin väg. När nu säden sköt upp och satte frukt, så visade sig ock ogräset. Då trädde husbondens tjänare fram och sade till honom: ’Herre, du sådde ju god säd i din åker; varifrån har den då fått ogräs?’ Han svarade dem: ’En ovän har gjort detta.’ Tjänarna sade till honom: ’Vill du alltså, att vi skola gå åstad och samla det tillhopa?’ Men han svarade: ’Nej; ty då kunden I rycka upp vetet jämte ogräset, när I samlen detta tillhopa. Låten båda slagen växa tillsammans intill skördetiden; och när skördetiden är inne, vill jag säga till skördemännen: Samlen först tillhopa ogräset och binden det i knippor till att brännas upp och samlen sedan in vetet i min lada.’” — Matt. 13:24—30.

 6. Vad är det som de olika begreppen i liknelsen syftar på?

⁶ När Jesus blev tillfrågad om liknelsens innebörd, förklarade han att han själv var såningsmannen; åkern var världen; den goda säden var de sanna kristna, ”rikets barn”; och ogräset var den ondes barn, som blivit utsådda av djävulen — skenkristna. Skördetiden skulle utgöra ”en avslutning på en tingens ordning” (NW), och skördemännen skulle vara änglar.

 7. När skulle Rikets falska barn sås ut?

⁷ Det skulle inte dröja så länge efter Jesu död, förrän djävulen skulle så ut Rikets falska barn inom den kristna församlingen, nej, det skulle ske medan ”folket sov”, vilket syftade på Kristi tolv apostlars sömn i döden eller på den andliga sömnaktigheten å de mäns sida, som hade blivit förordnade till tillsyningsmän i den kristna församlingen, eller på dessas underlåtenhet att hålla sig andligen vakna.

Var började den bedrägliga förfalskningen ta gestalt?

 8. Hur uppenbarade Petrus varifrån de skenkristna skulle komma?

⁸ Djävulen skulle alltså söka åstadkomma en bedräglig förfalskning. Detta skulle vara ett mycket verkningsfullare sätt att förhindra den sanna kristendomens utbredning än genom att öppet bekämpa den. Petrus bekräftade Jesu ord och påvisade klart och tydligt varifrån de svekfulla, falska kristna skulle träda fram, i det han sade: ”Men också falska profeter uppstodo bland folket, likasom jämväl bland eder falska lärare skola komma att finnas, vilka på smygvägar skola införa fördärvliga partimeningar [sekter, NW] och draga över sig själva plötsligt fördärv, i det att de till och med förneka den Herre, som har köpt dem. De skola få många efterföljare i sin lösaktighet, och för deras skull skall sanningens väg bliva smädad. I sin girighet skola de ock med bedrägliga ord bereda sig vinning av eder. Men sedan länge är deras dom i annalkande, den dröjer icke, och deras fördärv sover icke.” — 2 Petr. 2:1—3.

 9. Varför skulle de falska kristna utgöra ett sådant bedrägeri, och vad skulle deras handlingssätt leda till?

⁹ Petrus’ ord avslöjar en hemlighet. De visar att Satan i sin kamp skulle göra bruk av babylonisk religion. De falska kristna skulle ge kraftigt sken av att tro på kristendomen; de skulle vara kristna som vände sig bort från sanningen. De skulle vara ledare, vilka rentav skulle bilda sekter som skulle förklaras vara kristna men som i själva verket skulle vara ett fördärv för den sanna kristendomen. De skulle förneka den Herre, som hade köpt dem, visserligen inte öppet och utan omsvep men genom sitt skrymtaktiga handlingssätt. Aposteln Paulus beskrev dem för Titus, då han sade: ”De kungöra offentligen att de känna Gud, men de förneka honom genom sina gärningar, emedan de äro avskyvärda och olydiga och underkända för allt gott verk.” (Tit. 1:16, NW) Detta skulle medföra att det uppstod lösaktighet bland de namnkristna och leda till att sanningens väg blev smädad.

 10. a) Redogör för hur apostlarna under sin livstid byggde upp ett bålverk mot avfälligheten. b) Hur skulle djävulen likväl, enligt vad Paulus sade till en varning, lyckas göra intrång i den kristna församlingen?

¹⁰ Medan Jesu Kristi apostlar levde, bemödade de sig kraftigt om att bygga upp den kristna församlingen såsom ett bålverk mot dylikt avfall, som de visste skulle inträffa, och deras ansträngningar var inte fruktlösa, ty den sanna kristendomen överlevde. Så förhöll det sig i församlingen i Korint, där några försökte vålla söndring i församlingen; men Paulus ingrep snabbt mot denna hotande fara för söndring, i det han ”kvävde den i brodden”. (1 Kor. 1:17—19) År 56 v.t., tjugotre år efter det att Jesus Kristus hade dött och blivit uppväckt, träffade aposteln Paulus samman med tillsyningsmännen från församlingen i Efesus och gav dem denna varning: ”Jag vet att ingen av eder alla, bland vilka jag har gått omkring och predikat riket, någonsin mer skall se mitt ansikte. ... Giv akt på eder själva och på hela den hjord, inom vilken den heliga anden har förordnat eder till tillsyningsmän, till att som herdar vårda eder om Guds församling, vilken han har förvärvat med blodet av sin egen Son. Jag vet att efter min bortgång förtryckande vargar skola komma in bland eder och icke behandla hjorden med ömhet, och ur eder egen krets skola män uppstå och tala förvända ting för att draga bort lärjungarna efter sig. Håll eder därför vakna.” — Apg. 20:16, 17, 25—31, NW.

 11. Redogör helt kort för de varningar Timoteus fick och för den uppmaning som gavs honom att på förhand väpna den kristna församlingen mot avfälligheten.

¹¹ Paulus dog omkring tio år senare, dvs. omkring år 65 v.t. I de båda breven till Timoteus, av vilka det sista skrevs strax före Paulus’ död, gav Paulus Timoteus upprepade varningar för avfälligheten såväl som kraftiga förmaningar att med all makt ägna sig åt att bygga upp den kristna församlingen såsom ett bålverk gentemot avfälligheten. — 1 Tim. 4:1—3; 3:15; 6:3—5, 20; 2 Tim. 2:1, 2; 3:1—7; 4:1—5.

 12. Finns det något bevis för att avfälligheten i viss mån sköt fart under första århundradet?

¹² Vi får belägg för att den otäcka bedrägliga förfalskningen inte var någon vanlig fiende utan ihärdigt sökte upplyfta sitt huvud, om vi beaktar ett uttalande som gjordes när det första århundradet i det närmaste var till ända. Omkring år 98 v.t. skrev aposteln Johannes: ”Små barn, det är den sista timmen, och alldeles såsom ni hava hört att antikrist kommer, har det redan nu kommit att finnas många antikrister, av vilket förhållande vi vinna den kunskapen att det är den sista timmen. De gingo ut från oss, men de voro icke av samma slag som vi; ty om de hade varit av samma slag som vi, skulle de hava stannat kvar hos oss. Men de gingo ut för att det måtte bliva avslöjat att icke alla äro av samma slag som vi.” — 1 Joh. 2:17—19, NW.

 13. Hur påvisade Herren Jesus att sekterism höll på att tränga in i några av församlingarna innan första århundradet var till ända?

¹³ I den uppenbarelse, som Johannes fick omkring år 96 v.t., bjöd Herren Jesus Kristus honom att skriva till församlingen i Efesus, som Paulus långt tidigare hade varnat såväl muntligen som i brev till Timoteus, medan denne var i Efesus. Jesus sade så här genom Johannes: ”Betänk då, varifrån du har fallit, och bättra dig och gör åter sådana gärningar, som du gjorde under din första tid. Varom icke, så skall jag komma över dig och skall flytta din ljusstake från dess plats, såframt du icke gör bättring. Men den berömmelsen har du, att du hatar nikolaiternas [Nikolaus’ sekts, NW] gärningar, som också jag hatar.” Johannes blev vidare uppmanad att skriva ett varningens budskap till församlingen i Pergamus och bland annat säga detta: ”Jag har något litet emot dig: du har hos dig några som hålla fast vid Balaams lära, hans som lärde Balak, huru han skulle lägga en stötesten till fall för Israels barn, så att de skulle äta kött från avgudaoffer och bedriva otukt. Så har också du några som på lika sätt hålla sig till nikolaiternas lära. Gör då bättring; varom icke, så skall jag snart komma över dig och skall strida mot dem med min muns svärd.” — Upp. 2:1, 5, 6, 12, 14—16.

 14. Hur anger Jesu ord till församlingen i Pergamus att babylonisk religion hade trängt in i den?

¹⁴ Att ”Balaams lära” gjorde sig gällande i Pergamus vittnar om att församlingen där var utsatt för babyloniskt inflytande, ty den ursprunglige Balaam, också kallad Bileam, var från Mesopotamien, den trakt där det forntida religiösa Babylon var beläget. Pergamus var den stad, som de babyloniska prästerna hade begivit sig till, då de flydde undan när Babylon föll för Cyrus; och det var i Pergamus som de installerade sitt religiösa centralkollegium. Här insatte de konungarna i Pergamus på den plats, som Belsassar och hans företrädare hade intagit, och därmed fylldes den lediga platsen efter Belsassar, som hade varit den babyloniska religionens överhuvud. — 5 Mos. 23:4, 5; 4 Mos. 22:5; 31:8, 16.

Var finner vi den bedrägliga förfalskningen i denna tid?

 15. a) Var finner vi den bedrägliga förfalskningen nu i våra dagar? b) Varför är det till gagn för oss att begrunda den beskrivning aposteln Paulus gör av detta bedrägeri? c) Vilken fråga oroade församlingen i Tessalonika? d) Vad är det som enligt Paulus först måste framträda, innan tiden för Herren Jesu andra närvaro är inne? e) Hur långt skulle ”Laglöshetens människa” gå i sin förmätenhet? f) Vad säger Paulus om upphovet till ”Laglöshetens människa” och om dennas slutliga öde?

¹⁵ Under din läsning har du kanske redan kommit att tänka på sådant som du har hört av de många samfund och sekter som ger sig ut för att vara kristna och av deras representanter. Du har lagt märke till en del falska och bedrägliga ord från dessa håll. Detta stämmer med att bibeln klart och tydligt framhåller att den omfattande bedrägliga förfalskningen har fått förespråkare i kristenhetens religionssamfund och att det är kristenhetens religiösa ledare, prästerskapet, som apostlarna Petrus och Paulus varnar för. Aposteln Paulus ger oss nog den utförligaste beskrivningen av det verk som denna klass av religiösa bedragare har ägnat sig åt och kallar det en ”laglöshetens hemlighet”. I likhet med vad Jesus Kristus framhöll i liknelsen om vetet och ogräset påpekar Paulus att det är i ändens tid, när Herren Jesu andra närvaro är inne, som domen skall drabba avfälligheten jämte dem som ger den sitt stöd. Låt oss begrunda aposteln Paulus’ ord, så att vi kan få denna bedrägliga förfalskning beskriven och klart identifierad, på det att vi må veta vilket handlingssätt vi bör följa för att undgå att bli bedragna av bedrägliga ord. Paulus visade sitt intresse och sin stora omsorg, då han gav denna förmaning:

”I fråga om vår Herres, Jesu Kristi, tillkommelse [närvaro, NW] och huru vi skola församlas till honom, bedja vi eder, käre bröder, att I icke — vare sig genom någon ’andeingivelse’ eller på grund av något ord eller något brev, som förmenas komma från oss — så hastigt låten eder bringas ur fattningen och förloren besinningen, som om Herrens [Jehovas, NW] dag redan stode för dörren.

Låten ingen bedraga eder, på vad sätt det vara må. Ty först måste avfallet hava skett och ’Laglöshetens människa’, fördärvets man, hava trätt fram, vedersakaren, som upphäver sig över allt vad gud heter och allt som kallas heligt [ett föremål för vördnad, NW], så att han tager sitt säte i Guds tempel och föregiver sig vara Gud [en gud, NW]. Kommen I icke ihåg, att jag sade eder detta, medan jag ännu var hos eder?

Och I veten, vad det är, som nu håller honom tillbaka, så att han, först när hans tid är inne, kan träda fram. Redan är ju laglöshetens hemlighet verksam; allenast måste den som ännu håller tillbaka först skaffas ur vägen. Sedan skall ’den Laglöse’ träda fram, och honom skall då Herren Jesus döda [undanskaffa, NW] med sin muns anda och tillintetgöra genom sin tillkommelses uppenbarelse [manifesterandet av sin närvaro, NW] — honom som efter Satans tillskyndelse kommer med lögnens alla kraftgärningar och tecken och under och med orättfärdighetens alla bedrägliga konster för att bedraga dem som gå förlorade, till straff därför att de icke gåvo kärleken till sanningen rum, så att de kunde bliva frälsta. Därför sänder ock Gud över dem villfarelsens makt, så att de sätta tro till lögnen, för att de skola bliva dömda, alla dessa som icke hava satt tro till sanningen, utan funnit behag i orättfärdigheten.” — 2 Tess. 2:1—12.

 16. Är ”Laglöshetens människa” en enda individ? Förklara.

¹⁶ Vi lägger märke till att aposteln Paulus framställer de falska kristna ledarna såsom en person, som han kallar ”Laglöshetens människa”. Denna benämning kan inte ha avseende på en enda individ, ty Paulus säger att ”Laglöshetens människa” redan var verksam på Paulus’ tid och slutligen skulle bli dödad eller undanskaffad vid tiden för Herren Jesu närvaro. En enda människa skulle inte kunna leva så länge, och inte heller skulle hon kunna fullgöra det som Paulus säger att ”Laglöshetens människa” skulle åstadkomma.

 17. a) Mot vem är den laglöshet riktad som ”Laglöshetens människa” begår? b) Består synden i att denna ”människa” har dragit sig bort från sanningen; vari består den i annat fall, och hur blir andra påverkade av ”den Laglöse”? c) Ge ett exempel på att ”Laglöshetens människa” har upphävt sig ”över allt vad gud heter”.

¹⁷ Den laglöshet som denna ”människa” begår är inte riktad mot denna världens makter, även om denne laglöse vid vissa tider och tillfällen har gjort sig skyldig till sådan upproriskhet. Vi vet emellertid att kristenhetens prästerskap står på mycket god fot med världens styresmän och söker påverka dem i politiska angelägenheter. Tidvis, när det har tjänat deras syften, har de gjort sig skyldiga till laglöshet gentemot dessa styresmän. Men den laglöshet som omnämns här är laglöshet mot Gud. Det är inte rätt och slätt fråga om ett svalnande intresse för kristendomens sak, att denna ”människa” så att säga drar sig undan, nej, det är fråga om ren avfällighet, uppsåtligt, planlagt uppror mot Guds suveränitet. Genom att vilseföra människorna med bedrägliga ord och bereda sig vinning av dem förmår i själva verket ”Laglöshetens människa” dem att vända sig bort från konungen Jesus Kristus, som härskar i Guds namn. Prästerskapet följer den judiska nationens prästerskaps exempel i att förkasta Messias, den konung som Jehova sände till denna nation. Den förmätenhet som kännetecknar ”Laglöshetens människa” är så stor att det sägs om denne vedersakare att han ”upphäver sig över allt vad gud heter och allt som kallas heligt”. Vi finner ett sådant exempel i följande ord av Lucius Ferraris, en franciskanermunk som levde på 1700-talet och var lärare i kanonisk rätt. Han säger:

”Påven är av sådan värdighet och höghet, att han icke är blott och bart en människa utan likasom Gud, Guds vikarie [ställföreträdare]. ... Påven är, så att säga, Gud på jorden, den enda fursten över Kristi trogna, den största konungen av alla konungar, vilken äger fullheten av makt, och åt vilken regeringen över det jordiska och det himmelska riket är anförtrodd. ... Påven är av så stor myndighet och makt, att han kan förändra, förklara och tolka den gudomliga lagen. ... Påven kan stundom upphäva den gudomliga lagen genom att begränsa, tolka” etc.a

 18. a) Vad är det som ”Laglöshetens människa” motsätter sig, och hur upphäver denne laglöse sig över allt som kallas ”heligt” eller ”ett föremål för vördnad”? b) Hur tar han ”sitt säte i Guds tempel”?

¹⁸ Ja, man motsätter sig Guds suveränitet, och själva Jehova Guds ord och lag blir ifrågasatta. Och det är inte bara det katolska prästerskapet utan hela kristenhetens prästerskap som anlägger denna synpunkt, förkunnar babyloniska läror och begår andlig skörlevnad med denna världens makter. De sätter sina traditioner och sina egna uppfattningar högre än Guds ord och påstår att folkets alla religiösa intressen har blivit anförtrodda åt dem. När Jehovas vittnen kommer till en stad eller ett annat bostadsområde för att predika bibelns sanningar, gör de invändningar häremot och menar att vittnena gör intrång på deras betesmarker. De har ingen aktning för de sanna kristna, Jesu Kristi smorda bröder, som bär ut Guds rikes budskap till dem, och inte har de heller någon aktning för apostlarnas egna ord. De påstår sig vara levande stenar i Guds andliga tempel och utgöra hans församling.

 19. När trädde ”Laglöshetens människa” fram, dvs. fick en framträdande ställning?

¹⁹ Paulus framhåller vidare att detta svåra avfall hölls tillbaka på hans tid men att den återhållande kraften skulle skaffas ur vägen och att ”den Laglöse” då skulle blomstra och bli mycket framträdande. När vi läser apostlarnas brev, förstår vi att den återhållande kraften skaffades ur vägen i och med att apostlarna och deras nära medarbetare, som överlevde dem, dog. Avfallet lät alltså inte vänta på sig så länge, efter det att första århundradet hade gått till ända.

”Kraftgärningar”, som bedrar många

 20. a) Redogör för några av de ”kraftgärningar” och ”tecken och under”, som ”Laglöshetens människa” utför. b) Hur betraktar Jesus dessa gärningar, som gör så kraftigt intryck på folk?

²⁰ För att åstadkomma ett verkningsfullt bedrägeri skulle ”Laglöshetens människa” utföra allehanda ”kraftgärningar”. Detta behöver inte ha avseende på underverk av det slag som Herren Jesus Kristus utförde, utan ”den Laglöse” har till exempel utfört kraftgärningar genom att omvända människor med statens hjälp, genom att få hela befolkningar att övergå till sin religion, genom att åstadkomma ett samgående mellan kyrka och stat, genom korstågen. Sådana kraftgärningar har inte bara utförts av kristenhetens katolska del utan också av den så kallade protestantiska delen, t. ex. genom reformationen, genom ”manövrering” av de makthavande, genom bemödanden att få kraftiga lagar antagna, förmedelst vilka folk har tvingats att i ännu högre grad understödja deras organisationer. Det talas också om ”tecken och under”, som kommer människorna att frukta dem, t. ex. deras anspråk på apostolisk succession, deras många kyrkomöten, deras reformarbete, skolor och sjukhus som drivs av religiösa ordnar, heliga platser där man påstår att helbrägdagörelser har ägt rum, Katolsk aktion, ekumeniska möten, Kyrkornas världsråd, encyklikor, framträdanden inför Förenta nationerna och inflytanden som övats på denna organisation och mycket annat av samma slag. De religiösa ledarna har till och med erkänt spiritism och astrologi och har sett genom fingrarna med att politiska ledare har vänt sig till spåmän och medier för att få svar på frågor rörande statsangelägenheter. Sådana förehavanden kan förefalla goda och kan göra kraftigt intryck på folket och politikerna, men de gör inte något intryck på Jesus. Han säger: ”Många skall säga till mig på den dagen: ’Herre, Herre, har vi icke profeterat i ditt namn och i ditt namn drivit ut onda andar och i ditt namn gjort många under?’ Men då skall jag försäkra dem: ’Jag har aldrig känt er! Gå bort ifrån mig, ni lagöverträdare!’” — Matt. 7:22, 23, Hedegård.

 21. Hur straffar eller vedergäller Gud dem för deras motstånd mot honom och mot sanningen?

²¹ Aposteln Paulus säger fördenskull att därför att dessa högt uppsatta och mäktiga män har förhävt sig gentemot Gud och inte har givit kärleken till sanningen rum, så att de kan bli frälsta, har Gud låtit ”en villfarelsens verksamhet gå till dem” (NW), och de sätter verkligen tro till lögnen. Det sägs att de skall ”gå förlorade”, men de har i själva verket gjort gemensam sak med Satan i hans bedrägliga handlingssätt och har godtagit hans bedrägeri, ända därhän att de tror att de är heliga och att Gud skall låta dem slippa undan.

 22. a) Hur vet vi att Satan inte lyckades utrota den sanna kristendomen? b) Vilket slutligt öde drabbar ”Laglöshetens människa”?

²² Genom den babyloniska ”Laglöshetens människa” åstadkom Satan alltså en hel del i sin kamp mot den sanna kristendomen, men att han inte lyckades utrota den framgår dels av att vi kan läsa om och förstå och identifiera det stora bedrägeriet nu i denna tid och dels av att mer än en million kristna nu förkunnar de goda nyheterna om Guds rike för människor överallt i världen. Snart kommer apostelns ord att uppfyllas, hans ord om att Herren Jesus, som nu är beklädd med makt och stor härlighet i himmelen, skall undanskaffa ”den Laglöse” med sin muns anda och tillintetgöra honom genom manifesterandet av sin närvaro.

 23. Vad är det som har hjälpt oss att få klart för oss vilken bedräglig förfalskning som den babyloniska religionen har använt i sin kamp, men vad behöver vi dessutom lära känna för att helt och fullt förstå vad det stora Babylon är?

²³ Genom att vi här har begrundat bibelns varningar och förhållandena i det första århundradet, har vi fått klart för oss vilken bedräglig förfalskning som Babylons religion har använt i sin kamp, och vi har kommit svaret på frågan vad det stora Babylon är betydligt närmare. Men det finns mycket mer att lära om de historiska förhållandena, inte bara sådant som har att göra med hur själviska människor sökte innästla sig och uppnå ledande ställningar och så åstadkomma ett avfall och få ”Laglöshetens människa” att bli en verklighet, utan också fakta beträffande hur Babylons läror genom dessa män infördes i den avfälliga kristenheten. Vi måste känna till detta, så att vi kan avslöja bedrägeriet grundligt. Ty om man låter sig bedras av bedrägliga ord från ”Laglöshetens människa” och därmed råkar i händerna på det stora Babylon, då innebär detta att man drabbas av tillintetgörelse i likhet med de skenkristna. I några följande nummer av denna tidskrift kommer det att inflyta redogörelser för dessa historiska fakta. Se till att du får läsa dem!

[Fotnot]