Stenen lägges i fullständig bemärkelse

 1. Visa hur Skriften utmärker tiden för Sions uppbyggande.

STENEN placeras i sin rätta ställning för evigheten, när Herren träder fram i sin härlighet. Detta sker vid Kristi Jesu andra framträdande, ty det är då, som han kommer med härlighet. Skriften är mycket klar och bestämd i denna sak. ”Hans krafts härlighet vid den tid då han kommer för att bliva förhärligad i samband med sina heliga och på den dagen bliva betraktad med förundran i samband med alla dem som utövade tro.” (2 Tess. 1:9, 10, NW) ”Ty Människosonen är bestämd till att komma i sin Faders härlighet med sina änglar, och då skall han vedergälla var och en i enlighet med hans beteende.” (Matt. 16:27, NW) ”Och då skall Människosonens tecken framträda i himmelen, och då skola alla jordens stammar börja jämra sig, och de skola se Människosonen komma på himmelens skyar med makt och stor härlighet. Och han skall sända ut sina änglar med starkt basunljud, och de skola församla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlarnas ena ände till den andra.” (Matt. 24:30, 31, NW) Han är det konungsliga Majestätet från himlarna, en Härskare med obestridlig rätt. Hans Faders vilja skall då ske, och Faderns namn, Jehova, bli prisat överallt. ”Ni skola därför bedja på detta sätt: ’Vår fader i himlarna, må ditt namn bliva helgat. Må ditt rike komma. Må din vilja ske, såsom i himmelen så också på jorden.’ ” — Matt. 6:9, 10, NW.

 2. Varför blev inte Sion uppbyggt omedelbart efter Kristi Jesu himmelsfärd?

2. Från den tid, då Jesus Kristus for upp i höjden, till den tid, då han utövar den kungliga myndigheten, har det varit en vänteperiod vad det faktiska och aktiva härskardömet över jorden beträffar; i andra avseenden har han inte varit overksam. Kristus måste invänta Guds bestämda tid. ”Och väntar alltifrån den tiden till dess hans fiender skola göras till en pall för hans fötter.” (Ps. 110:1; Hebr. 10:13, NW) Denna väntetid upphör, när maktfristen åt jordens nationer utlöper vid slutet av hedningarnas tider, år 1914. Under denna långa väntetid har Jehovas rådslut skridit framåt mot sin fullbordan. (Luk. 21:24; Hebr. 2:5—13; NW) Då, när ”hedningarnas tider” ändas, börjar Jehovas dag. Nu är han verksam med avseende på Riket, och den största av alla händelser inträffar. Konungen, Kristus Jesus, Sions hörnsten, får bemyndigande att gripa in i händelsernas gång. ”Jehova skall utsträcka din krafts spira från Sion. Härska mitt ibland dina fiender. Jehova har svurit och skall icke ångra sig: Du är en präst till evig tid efter Melkisedeks sätt.” — Ps. 110:2, 4, AS.

 3. Vad måste utföras i himmelen efter 1914, innan stenen blev lagd?

3. Från 1914 rasade den stora striden i himmelen mellan Jehovas smorde Konung och de sataniska och demoniska makterna. Först och främst är det nödvändigt att från himmelen avlägsna den orättfärdiga organisation som har varit en besudlande företeelse och i högsta grad anstötlig och förhatlig. Himmelen måste renas, ty det är omöjligt att tänka sig att Herren Jesus Kristus skulle härska i himmelen såsom konung över universums huvudstad eller regeringsorganisation och att samtidigt smuts och ondska skulle tolereras där. En av parterna måste bort, och det är Satan och demonerna som får lov att bege sig av. Och beger sig av, det gör de, ty de blir huvudstupa utkastade ur himmelen, Satan ”slungades ned till jorden, och hans änglar slungades ned med honom”. — Upp. 12:7—12, NW.

 4. Hur är Kristus en beprövad och väl försökt hörnsten vid den tid då Riket härskar i makt?

4. Jehovas smorde Konung vinner striden efter omkring tre och ett halvt år. Alldeles såsom Kristus vid sin första ankomst trädde fram vid Jordan och blev smord och tre och ett halvt år senare framställde sig som konung, så inträffar detsamma vid den fullständiga uppfyllelsen. År 1914 börjar han sin verksamhet som präst och konung, och tre och ett halvt år senare erbjuder han sig som konung. Återigen är han den beprövade och väl försökta hörnstenen. I tre och ett halvt år kämpar han mot ondskan och segrar. Jehova säger: ”Likväl har jag insatt min konung på mitt heliga berg Sion.” (Ps. 2:6, AS) År 1918 lägges stenen i Sion i fullständig bemärkelse. Inte endast är Konungen nu närvarande, utan han har — genom att vräka Satan och alla hans demonstyrkor ut ur himmelen — också bevisat sig vara den segerrike kämpe som Gud har utvalt.

 5. Hur skiljer vi mellan att stenen lägges i Sion och att den frambringas?

5. Sion är Guds regeringsorganisation, som är upprättad i himmelen och som består av Kristus Jesus och Jehovas smorda andliga barn, medan den nya världen är organiserad till att omfatta det som är till människans gagn, jordens nya samhälle, dem som kommer att vara undersåtar under överinseende av Guds kungliga hus, vilket är den styrande makten i himmelen. Det är emellertid viktigt att lägga märke till, att den nya världens grundval frambragtes vid den tid då Jesus invigde sig vid floden Jordan, efter vilken tidpunkt han började predika ”himmelriket är nära”; och tre och ett halvt år senare blev ”stenen” lagd i miniatyr. Så är det också i den större uppfyllelsen. År 1914 började Kristus utöva sin makt såsom jordens rättmätige styresman genom att rycka an mot Satan, och tre och ett halvt år senare (1918) erbjöd han sig som konung åt dem som bekände sig vara hans folk. Under de tre och ett halvt åren bröt Konungen ned dens makt som är härskare över den nuvarande tingens ordning.

Synliga bevis

 6. Vad försätter de till bekännelsen kristna i en allvarlig ställning inför Gud?

6. Kristus Jesus var närvarande såsom konung år 1914, men först år 1918 erbjöd han sig åt dem som bekände sig vara hans folk. Kom ihåg att millioner människor påstår sig vara kristna och därför är i ett underförstått förbund om att göra Guds vilja. Dessa människors religiösa ledare påstår på ett skrytsamt sätt att de gör Guds vilja. Vad Gud vill ha utfört är att de får ledningen, inflytandet och väldet i nationella och internationella angelägenheter. Så påstår de. Katolikerna gör gällande att deras ledare och förnämste präst är Kristi talesman på jorden och att han faktiskt är ofelbar när han talar å ämbetets vägnar. Också de tusen och åter tusen prästerna, nunnorna och de andra funktionärerna i det romersk-katolska systemet säger sig vara kristendomens predikare och förkunnare. Det förhåller sig på samma sätt med de protestantiska religionssystem, vilkas präster, biskopar, ärkebiskopar och andra ämbetsinnehavare och dessas millioner anhängare gör anspråk på att vara kristna. Så är det också med de hundratals andra samfunden och sekterna. Går de inte varje söndag till sina möteslokaler med en bibel eller psalmbok i handen, som visar att de bekänner sig till kristendomen? Regelbundet upprepar de Herrens bön om att Guds rike skall komma och hans vilja ske. Tusentals predikanter håller predikningar som vittnar om att de nalkas Gud med sin mun, fastän deras hjärtan är långt ifrån honom!

 7. Beskriv hur den falska religionens anhängare reagerar, när budskapet om Riket predikas.

7. Dessa millioner har haft tillfälle att se och erkänna tecknet på ”ändens tid”. Hedningarnas tider slutade 1914, och profetiorna gick i uppfyllelse precis såsom det blivit förutsagt i Matteus 24 och Lukas 21, men dessa millioner har inte fäst avseende vid det. I stället för att acceptera dessa händelser, som tillkännager Kristi andra närvaro, uppträdde dessa Guds falska tillbedjare med gyckel och gäckeri, hån och förakt, och har behållit denna inställning intill närvarande stund. De som inte tror, och det är ju flertalet, har sagt till de trogna vittnena ungefär så här: ”Vad vet ni om sådana här saker? Vår organisation har funnits till i hundratals år, och ni är bara nykomlingar.” Eller: ”Men våra lärare har inte sagt oss detta, så det kan inte vara sant som ni säger.” ”Ja, men ni spår ju olycka för oss, och ingenting kan vara mera avlägset.” ”Låt oss vara i fred och gå till hedningarna i stället, för vi har vår kyrka och är frälsta.” ”Den här vackra kyrkan (eller den där ståtliga katedralen) har stått i många hundra år, och ni tror att Gud skulle förstöra den? Aldrig!” ”Vi vill inte veta av er förtretliga inblandning. Besvära oss inte vidare.” Eller: ”Håll er borta från den här staden. Kom inte nära den här församlingen. Den är min. Folket här är mina får. Kom inte nära dem. Stör oss inte!” ”Komma och säga till oss, att bibeln visar att vi har fel, ja, och till och med förkunna att det inte finns någon eld i helvetet. Vi tror ju förstås inte själva på att det finns någon eld där, men att ni, som är en sådan landsplåga, skall komma och tala om det för oss, det är mer än vi kan smälta.”

 8. Varför och hur kan vi säga att de nutida efraimiterna är blinda och druckna?

8. De allra flesta av dessa till bekännelsen kristna och deras ledare bryr sig i själva verket inte om vad Skriften säger, ty de har ingen gudsfruktan. Skulle någon läsare tvivla på detta, så råder vi honom att undersöka saken genom att själv gå från hus till hus och tala med dem. Pröva predikanter och präster och andra funktionärer inom dessa religiösa organisationer och kom till insikt om hur litet de vet om Guds ord, om Jehovas uppsåt och om tecknet på ”ändens tid”. De befinner sig i mörker och håller sig till denna onda tingens ordning och vet inte vilken väg som är den rätta. ”Blindas blinda ledare.” (Matt. 15:14, 1878) Dessa män är de nutida fariséerna. De är så blinda att de inte kan se nyckeln till sann kunskap, när den hålles upp framför ögonen på dem. I stället försöker de sammangadda sig för att finna ett sätt att hindra att sanningen blir förkunnad. De blir fullständigt förvirrade. De står i sina predikstolar och bekänner sig vara kristendomens förkunnare, men de vet inte vad det hela rör sig om, ty de talar om något helt annat. Högljutt och skenheligt beder de om att Guds rike skall komma och Kristus härska, och därpå trevar de omkring i blindhet för att finna en organisation bland människor som är stor nog för att understödja dem och deras planer. De ger sig ut för att vara representanter för ”Fridsfursten” men går åstad och välsignar krigsredskapen. Med honungslena ord säger de, att man skall älska sina fiender, och sedan ärar de dem som dödar fienderna.

 9. Nämn några omständigheter som pekar på deras berusade tillstånd.

9. Dessa män är inte endast blinda, utan befinner sig liksom i dvala. De får ingen klarhet, varken i sanningsbudskapet eller i sin egen tankegång, och deras läror trycker ned dem. De vet inte vad de skall göra eller vart de skall vända sig. De är som druckna, de raglar hit och dit, förlitar sig först på en organisation och sedan på en annan, ingår konkordat först med en styrande makt och sedan med en annan på dess motståndarsida. De går bakåt och framåt men vill fortfarande inte höra sanningen, utan föraktar både den och dem som bär fram den, ofta i så hög grad att de gör skymfliga utfall mot dessa sanningsbärare, begår våldshandlingar mot dem, kommer med falska anklagelser mot dem och hetsar pöbeln på dem. Detta är de nutida ”Efraims druckna män”. Jehovas vittnen, den nutida Jesajaklassen, säger dem sanningen i en strävan att rädda dem från kommande tillintetgörelse och uppmanar dem att fly från den stundande vreden. Men för att kunna fly måste de ändra sitt handlingssätt. I sitt berusade tillstånd vägrar de att lyssna. Nej, de kan inte höra. Och, säger de, varför skulle vi låta oss besväras av sådana obetydliga saker som dessa Jehovas vittnen säger, när de jämt kommer och förargar oss? För dessa motbildliga ”druckna män” är det en ändlös rad av plågsamma lidanden. Vartill tjänar allt detta tal om Harmageddon och världens ände? Emellertid håller de trogna tjänarna på med att predika, fastän de ibland måste säga: ”Hören därför Jehovas ord, I bespottare, som råden över detta folk.” Eller: ”Hör därför HERRENS ord, ni hånfulla män, ni satiriker bland detta folk som är i Jerusalem!” (Jes. 28:14, AS och AT) På ett gäckande, motbjudande och avskyvärt sätt hånar de Guds budskap och försöker förlöjliga hans anvisningar, men Jehova fördrager det alltjämt med tålamod, och ”Jehovas ord [skall] vara för dem föreskrift på föreskrift, föreskrift på föreskrift; rad på rad, rad på rad; litet här, litet där; på det att de må gå och falla baklänges och bryta sig och snärjas och fångas.” (Jes. 28:13, AS) Detta är inte ett ord till den trogna nutida Jesaja- klassen för att trösta den med litet sanning här och litet sanning där, utan det är ett svar i mycket bestämda ordalag, som riktar sig mot dessa ”druckna män”. Jehova kommer att tala så till detta hånfulla folk. Hade inte denne profets läppar blivit vidrörda och renade av en seraf? Och ändå var han beskyddande och mild, alldeles som en sköterska som vårdar småbarn. Detta är det sätt varpå det försiggår, säger Jehova, ”bud på bud”. Hur länge kommer Jehovas tålamod att räcka? Till dess ”stenen lägges i Sion”. Ty då skall domen komma och dess verkställande skall inte dröja länge. ”Vad skola vi då säga? Att människor av nationerna, fastän de icke strävade efter rättfärdighet, likväl uppnådde rättfärdighet, den rättfärdighet, som är ett resultat av tro; men fastän Israels strävan gällde en rättfärdighetslag, nådde han icke upp till lagen. Av vilken orsak? Därför att hans strävan efter den icke skedde genom tro, utan såsom genom gärningar. De stötte sig mot ’stötestenen’, såsom det är skrivet: ’Se, jag lägger i Sion en stötesten och en förargelseklippa, men den som med tro förtröstar på den skall icke bliva besviken.’” (Rom. 9:30—33, NW) De styrande i kristenheten i våra dagar befinner sig i exakt samma ställning som de styrande i Israel, då ”stenen” lades i miniatyr; de är som ”Efraims druckna män”.

Dom

10. Vad är Guds dom över dessa ”druckna män”?

10. Det sammanhang vari profetian i Jesaja 28:16 förekommer visar tydligt att domen skall komma, och alltså kommer följande att hända dessa nutida ”Efraims druckna män”. Och jag skall låta rättvisan vara mätsnöret och rättfärdigheten sänklodet; och haglet skall sopa bort lögntillflykten, och vattnen skola översvämma gömstället. Och edert förbund med döden skall bliva upphävt, och edert fördrag med scheol skall icke bestå; när det översvämmande gisslet skall fara fram, då skolen I bliva nedtrampade av det.” (v. 17, 18, AS) Två saker är särskilt framträdande: För det första framhåller ordet ”därför” i vers 16 hur oberättigad deras tillförsikt är, och Gud ger med den största tydlighet till känna hur absolut orubblig Sions grundhörnsten är. För det andra framstår det klart, hur visst deras straff är. Den naturliga slutsatsen här är också tydligtvis den, att en ny grundval innebär avlägsnandet av den gamla. Alldeles såsom Salomos tempel inte var den slutliga boning där Jehova skulle dväljas, så är inte heller den avfälliga religionens nutida organisation det. Det budskap som frambäres för dessa den falska religionens anhängare vinner inte gehör hos dem, ty de behandlar det såsom ovärdigt deras uppmärksamhet. Men när det verkligen går upp för dem vad det betyder, då kommer det att vara för sent att undfly, ty de kommer att uppslukas av den våldsamma oro och bestörtning som kommer att råda i Harmageddonslaget och av de förintande krafter som då kommer att vara i rörelse. ”Ty vem skall hava förbarmande med dig, o [avfälliga] Jerusalem, eller vem skall beklaga dig, eller vem skall vika av vägen för att fråga efter din välfärd? Du har förkastat mig, säger Jehova, du har gått tillbaka; därför har jag räckt ut min hand emot dig och tillintetgjort dig; jag är trött på att ångra mig.” (Jer. 15:5, 6, AS) Detta är en del av den dom som är uttalad i Jesaja 28:19.

11. a) Varpå vilar eller förlitar sig de som i dag är motbilden till ”Efraims druckna män”? b) Varför och hur kommer de att bli straffade?

11. Dessa motbildliga efraimiter har ingivit sig själva falska förhoppningar. De har gjort i ordning en bekväm och trygg vilobädd åt sig, troligen deras tillit till det som är Egyptens motbild i nutiden. Men ”vid vilken tid det än sker att de säga: ’Fred och säkerhet!’, då skall plötslig tillintetgörelse strax komma över dem, alldeles så som födslovåndan över en havande kvinna, och de skola på intet vis undkomma. Ty de som sova äro vana att sova om natten, och de som bliva druckna äro vanligen druckna om natten.” ”Ty HERREN [Jehova, AS] skall stå upp likasom på Perasims berg, och han skall låta se sin vrede likasom i Gibeons dal. Han skall utföra sitt verk, ett sällsamt verk, han skall förrätta sitt arbete, ett förunderligt arbete.” (1 Tess. 5:3, 7, NW; Jes. 28:21) Dom skall drabba dessa bespottare. Det är sant att det är deras tid för festglädje nu, men inom kort skall bladet vända sig, och det blir Jehova som åstadkommer detta genom sin smorde Konung. De kommer att bli straffade för sina onda gärningar. ”Härvid taga vi med i räkningen, att det är rättfärdigt å Guds sida att med vedermöda gengälda dem som vålla eder vedermöda, men åt eder, som lida vedermöda, giva lättnad tillsammans med oss vid Herren Jesu uppenbarelse från himmelen med sina mäktiga änglar i en lågande eld, då han låter tillbörligt straff komma över dem som icke känna Gud och dem som icke lyda de goda nyheterna om vår Herre Jesus. Just dessa skola straffas med evig tillintetgörelse från Herrens ansikte och från hans krafts härlighet vid den tid då han kommer för att bliva förhärligad i samband med sina heliga och på den dagen bliva betraktad med förundran i samband med alla dem som utövade tro.” (2 Tess. 1:6—10, NW) De har förkastat stenen i Sion, Guds smorde Konung, som de bekänner sig tjäna och tillbedja. ”Se, jag sänder min budbärare, och han skall bereda vägen framför mig; och den Herre som I söken skall plötsligt komma till sitt tempel; och förbundets budbärare, som I åstunden, se, han kommer, säger härskarornas Jehova. Men vem kan uthärda hans tillkommelses dag, och vem skall bestå, när han träder fram? Ty han är såsom en luttrares eld och såsom valkares såpa.” ”Ty se, dagen kommer, den brinner såsom en ugn, och alla de stolta och alla som göra det onda skola bliva såsom strå; och den dag som kommer skall bränna upp dem, säger härskarornas Jehova, så att den icke skall lämna vare sig rot eller gren kvar åt dem.” — Mal. 3:1, 2; 4:1; AS.

12. Hur är profetian om rättvisan som mätsnöre och rättfärdigheten som lodsnöre tillämplig i våra dagar och går i uppfyllelse nu? Med vilken påföljd för de nutida efraimiterna?

12. Domen börjar med de till bekännelsen kristna, både dem som befinner sig i Guds organisation och dem som är utanför, och den avgörande faktorn vid domens begynnelse är att stenen blir lagd i Sion i fullständig bemärkelse. Rättvisan är mätsnöret och rättfärdigheten lodsnöret. Jehova är exakt och rätt i allt sitt handlingssätt, och byggnaden kommer att uppföras på hörnstenen med minutiös noggrannhet. Den kommer att vara av den rätta höjden och bredden, och vidare kommer endast de utvalda, beprövade stenarna att användas. Där kommer inte att finnas plats för smädare, begabbare och bespottare och alldeles säkert inte för dem som i nutiden motsvarar ”Efraims druckna män”. Till denna byggnad kommer endast de att höra med som är i absolut och fullständig harmoni med Jehovas uppsåt och som rättar sig efter hans rättfärdiga fordringar. Jehovas byggnad är en sann tillflyktsort, medan den som de ”druckna männen” förlitar sig på är falsk och inte har blivit justerad efter rättvisan som mätsnöret och rättfärdigheten som lodsnöret. De har i stället arbetat för lögner och bedrägeri. Ingenting i deras organisations sammansättning har blivit prövat enligt Skriften, medan däremot de ”levande stenarna” i Jehovas byggnad mätes, avpassas och jämnas till överensstämmelse med den sanna och säkra grundvalen. Därför är den organisation som dessa utövare av den falska religionen har byggt upp fullständigt utan överensstämmelse med den rätta grundvalen och är utdömd. Dess öde blir att rivas ner. Det är ett fastslaget faktum, att de år 1919 var så helt utan samstämmighet med Guds uppsåt, att de godtog Nationernas förbund såsom ”det politiska uttrycket för Guds rike på jorden” och föredrog det framför Jehovas smorde Konung.

13. Kan samma skriftställe tillämpas på dem som är förenade med Jehovas organisation, och i så fall hur?

13. Domen kom inte endast till ”Efraims druckna män” i nutiden, utan också till de kristna som befann sig inom Guds synliga organisation, ty år 1918 förekom det stora skakningar också här. Många, som högljutt bekände sig vandra i Jesu fotspår, befanns vara fullständigt ur harmoni, de överensstämde inte alls med måtten och var beslutna att gå sin egen väg och helt ignorera Herrens rättfärdiga fordringar. De blev ogillade och förvägrades ytterligare tillfälle att vara tillsammans med dem som i sanning var av rikesklassen. Vi befinner oss ännu på domens dag, och allas vårt öde avgöres på grundval av våra handlingar nu. När den smorda kvarlevans medlemmar i våra dagar slutligen blir godkända, kommer de att belönas med en plats i universums eviga huvudstad med Kristus Jesus och apostlarna och alla dem sedan deras tid som har bevisat sig trogna. De av de smorda som dömes ovärdiga kommer inte att få någon plats i den himmelska staden, utan när de går ned i döden, kommer de att dö för evigt, och minnet av dem skall bli förgätet.

Den förnämsta hörnstenen

14. a) Redogör helt kort för bakgrunden till Sakarja 4:7—10. b) Hur är Kristus Jesus slutstenen i fullständig bemärkelse?

14. Guds smorde Konung är inte endast grundhörnstenen, utan han är också den förnämsta slutstenen, och den måste föras fram och insättas på sin plats. ”Så skall han föra fram slutstenen under dånande rop: Härlig! Härlig! Då kom Jahves ord till mig och sade: Serubbabels händer hava lagt grunden till detta hus, och Hans händer skola fullborda det. Så skall du veta att härskarornas Jahve har sänt mig till eder. Ty vem har föraktat den ringa begynnelsens dag? Likväl skola de fröjdas, när de se sänklodet i Serubbabels hand.” (Sak. 4:7—10, Ro) Detta är den krönande stenen, slutstenen, i byggnaden. Herren Jesus utgör inte endast grundvalen, vilken såsom vår tros verklige begynnare, upphovsman och anförare, tillhandahåller allt som är av grundläggande vikt, utan han är också fullkomnaren, skönhetens krona, den vars ”hela väsende är ljuvlighet”, den storslagne och alltigenom härlige Sions Konung, och Jehovas härlighet vilar över honom. ”Du är skönare än människors barn, ljuvlighet är utgjuten på dina läppar; därför har Gud välsignat dig för evigt.” ”Jesus Kristus, ’det trogna vittnet’, ’den förstfödde från de döda’ och ’härskaren över jordens konungar’. Honom som älskar oss och som löste oss från våra synder medelst sitt eget blod.” — Ps. 45:3, AS; Upp. 1:5, NW. Se också Upp. 5:9, 12, 13, NW.

15. Varför var byggmästarna lyckliga och glada på Israels tid, när slutstenen insattes på sin plats?

15. De som ser detta konungsliga majestät i hans upphöjdhet blir storligen välsignade och uppfyllda av glädje och fröjd, ty de vet att han nu regerar och att tiden för Rikets styrelse har kommit. Emedan de alltså känner dessa heliga sanningar, hyllar de den smorde Konung en med ”jubelrop”, när han insättes i sin ställning som slutstenen. Detta är den tid, då han måste kungöras ”med dånande rop”. ”Så skall han föra fram slutstenen under dånande rop: Härlig! Härlig!” (Sak. 4:7, Ro) På Serubbabels tid, då slutstenen insattes på sin plats, avlöste det ena jubelropet det andra. Och varför inte? Hade inte Israel varit i fångenskap i sjuttio år? Hade de nu inte kommit tillbaka till sitt eget land, och hade inte deras tempel blivit återuppbyggt under fruktansvärt motstånd? När nu sista handen lades vid verket var det inte att undra på att de gav luft åt sina känslor ”med dånande rop”!

16. Hur blev profetian uppfylld på Jesu tid, och hur uppfylles den nu och hur med ”dånande rop”?

16. Det var på samma sätt på Kristi Jesu tid: ”Medan han red fram, höllo de i med att breda ut sina ytterklädnader på vägen. Så snart som han kom i närheten av vägen nedför Oljeberget, började hela mängden av lärjungarna fröjda sig och prisa Gud med hög röst för alla de kraftgärningar de hade sett, och de sade: ’Välsignad är Han som kommer såsom Konungen i Jehovas namn! Frid i himmelen och ära i höjderna där ovan!’” ”De flesta i folkskaran bredde ut sina ytterklädnader på vägen, medan andra började skära ned kvistar från träden och strö dem på vägen. Vad folkskarorna beträffar, så höllo de som gingo framför honom och de som följde efter i med att ropa: ’Fräls, det bedja vi, Davids Son! Välsignad är han som kommer i Jehovas namn! Fräls honom, det bedja vi, i höjderna där ovan!’ När han nu kom in i Jerusalem, sattes hela staden i rörelse, och man sade: ’Vem är detta?’” (Luk. 19:36—38; Matt. 21:8—10; NW) Denna profetia får nu sin större och fullständiga uppfyllelse och är underbar för dem som nu ser ”konungen i hans skönhet”. (Jes. 33:17, Ro) I denna tid kungöres den smorde Konungen, Kristus Jesus, ”med dånande rop” såsom den förnämsta stenen i Sion. Vad är det de ropar? De förkunnar högljutt: ”Härlig! Härlig!”, om denna sten. För dem som hör till Guds organisation är Kristi Jesu upphöjda ställning såsom kronan på verket i sanning skön och härlig. Lägg nu märke till hur ropet är starkare, frimodigare, mera rakt på sak och eftertryckligt än när det började år 1922. Det har svällt ut år för år, så att i år mer än 400.000 röster är förenade i ropet.

17. På vilket sätt bringas den synliga delen av Guds organisation i vår tid i överensstämmelse med hans fordringar?

17. Inte endast blir Konungen upphöjd över alla namn, utan lodsnöret är i hans hand, och lyckliga är de som ser det. Ty såsom aldrig förr bringas nu Jehovas folk i överensstämmelse med Hans rättfärdiga fordringar. Sälla och välsignade är de som kommer i harmoni med dem och förblir i detta tillstånd och fortfar att sjunga: ”Härlig! Härlig!” ”Välsignad vare han som kommer i Jehovas namn; vi hava välsignat eder från Jehovas hus.” — Ps. 118:26, AS.

Lycka och glädje åt Sion

18. Hur är hörnstenen dyrbar? Vad fordras av dem som skall åtnjuta Sions lycka och glädje?

18. Under inspiration skrev aposteln Petrus: ”Ty det heter i Skriften: ’Se, jag lägger i Sion en sten, utvald, en grundhörnsten, dyrbar; och den som med tro förtröstar på den skall ingalunda bliva besviken.’” (1 Petr. 2:6, NW) Hur sant är det inte, att ”den som med tro förtröstar på den skall ingalunda bliva besviken”! Det är för er alltså som han är dyrbar, därför att ni tror. Dyrbar är han i sanning för dem som tillhör Sion, den himmelska staden, och dyrbar är han också för dem som har slutit sig till Guds smorda och blivit den härlige Konungens undersåtar. Samma grad av lojalitet och trohet fordras av dem som har det himmelska hoppet och av dem som har det jordiska hoppet. Fullständig invigning av allt vad man har kräves av alla som skall komma att åtnjuta Guds organisations lycka och glädje. Det är en ära från Jehova att få privilegiet att se hur dessa Herrens underbara syften verkställes i denna tid. Vi vet att Sion är upprättat i himlarna och att Jehova har satt de ”levande stenarna” där, så som det behagar honom; att hans smorde Konung, Kristus Jesus, är grundhörnstenen och även slutstenen eller den krönande stenen, och att denna byggnad är Jehovas boning till evig tid. Han har blivit Konung. ”På den dagen skall härskarornas Jehova bliva en härlighetens krona och ett skönhetens diadem för återstoden av sitt folk och en rättvisans ande för den som sitter till doms och styrka för dem som driva tillbaka fienden vid porten.” (Jes. 28:5, 6, AS) Han är i sanning den som ger rättvisa och styrka åt sitt folk.

19. På vilket sätt vinner de smorda och de ”andra fåren” tillförsikt och lycka genom vetskapen om att hörnstenen har blivit lagd och befinner sig på sin plats?

19. Herrens ”andra får” kommer att vara lyckliga och glada, därför att de vet att Jehovas jordiska organisation, till vilken de hör, står under den himmelska organisationens omedelbara kontroll, och de kommer att utgöra jordens nya samhälle under Sions Konungs härskardöme. Det är ett stort verk som skall utföras, innan de återstående ”levande stenarna” i det himmelska Sion har blivit till fullo prövade, försökta och godkända, och innan Jehova Guds falska tillbedjare, ”Efraims druckna män”, blir fullständigt avlägsnade. Men Skaparens uppsåt kommer att verkställas, ty han är den Högste och den Allsmäktige, och ingen kan hindra honom från att utföra vad han ämnar göra. För några dröjer det kanske längre än de hade tänkt sig, men detta bör vara en orsak till glädje och lycka på grund av vad de ser inträffa. Vi hyser ingen tvekan om vart vi går, vad vi gör och varför vi gör det. Vi vet att Riket är här, Kristus Jesus är Konung, de ”andra fåren” håller på att församlas och de falska tillbedjarna föres tillsammans för att bli tillintetgjorda. Alla bör komma ihåg att hela den bebodda jorden måste få veta att det himmelska Sions Konung nu sitter vid makten och härskar. Templet i himmelen är så gott som fullständigt. I själva verket är det redan öppnat. Hörnstenen har blivit lagd i fullständig bemärkelse, och domen pågår. De som inte tror kommer att bli tillintetgjorda, men de som tror kommer att bli frälsta, beskyddade och välsignade för evigt. Se därför er Konung och var lyckliga, ni som tror på honom. Ära Konungen och gläd er fullt och helt. Tiden för Guds folks sällhet har i sanning kommit.

(The Watchtower, 1 oktober 1951)