Att man talar sanningen förenar
”Tala sanning var och av eder med sin nästa.” Ef. 4:25, NW.
1, 2. Hur visar världshistorien och bibeln varför nationerna inte har uppnått världsomfattande enhet?
VÄRLDSOMFATTANDE enhet har varit många människors dröm och trängtan ned genom åren. De har längtat efter världsfred. Vid vissa tillfällen har deras förhoppningar stigit, när fredsavtal har undertecknats, när nedrustningskonferenser har hållits eller när ett forum, sådant som Nationernas förbund eller Förenta nationerna, har kommit till stånd. Men historien vittnar obevekligt om hur människorna misslyckats i att uppnå världsomfattande enhet. Tidskriften Consolation för 3 april 1940 gjorde en snabböversikt över en lång period i mänsklighetens historia och sade: ”En återblick på 3.421 år av den mänskliga historien visar att det under denna tid varit 268 fredsår. Alla de andra åren var krigsår, under vilka omkring 8.000 fredsavtal bröts sönder och samman.” Historien vittnar således om att denna världens nationer träffar avtal med reservationer och att de under diplomatiens täckmantel talar lismande och fridsamma ord sinsemellan. Ja, ända fram i våra dagar underlåter de att tala sanning med varandra och kan inte uppnå världsfred och världsomfattande enhet.
2 Profeten Daniel skådade många hundra år framåt i tiden och förutsade bristen på sannfärdighet mellan de stora blocken av nationer: ”Båda konungarna skola hava ont i sinnet; där de sitta tillhopa vid samma bord, skola de tala lögn, men det skall icke hava någon framgång; ty ännu dröjer änden, intill den bestämda tiden.” (Dan. 11:27) Nationerna kan inte uppnå världsomfattande enhet genom sin diplomati och sitt svekfulla förfarande. Att nationerna uraktlåter att inse och tala sanningen leder dem hän emot ett olycksbringande slut. De så kallade Förenta nationerna är hopplöst söndrade. De har inte varit villiga att erkänna den stora sanningens källa, som rymmer lösningen på hela mänsklighetens problem.
Vad är sanning?
3, 4. a) Vad är sanningen? b) Vilken kurs, som nationerna nu slagit in på, har blivit exakt förutsagd i Psalm 2? c) Ge exempel på att bibeln bevisar sig vara sann när det gäller vetenskapliga utsagor.
3 Samma bok som innehåller Daniels profetia, vilken talar om att världsdiplomatien med visshet skall misslyckas, ger oss svar på denna fråga. I bön till sin Fader, den store Skaparen, Jehova, förklarade Jesus Kristus: ”Ditt ord är sanning.” (Joh. 17:17) Fastän stora skaror av kritiker, evolutionister, ateister och religionsanhängare obevekligt har mödat sig för att söka rubba tron på att Guds ord är sannfärdigt, står detta Kristi Jesu uttalande oemotsagt. Allting som vi finner i Guds skrivna ord, bibeln, är sanning. I bibeln tillkännager Gud sitt uppsåt att upprätta sitt rikes regering över jorden, men nationerna har underlåtit att erkänna den av Jehova insatte konungen, Kristus Jesus, och därmed ställer de sig i vägen för Jehovas oemotståndliga vilja. Nationernas underlåtenhet att räkna med den allsmäktige Guden i det som de förehar kommer att leda till deras fullständiga undergång. ”Varför larma hedningarna [nationerna, NW] och tänka folken fåfänglighet? Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra mot HERREN [Jehova] och hans smorde. Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem: ’Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.’” — Ps. 2:1, 2, 5, 6.
4 Bibeln, som så exakt har förutsagt nationernas larm och deras misshälligheter i våra dagar, återspeglar klart och tydligt sin författares, Jehovas, exakthet. Inte nog med att vi finner ett stort antal profetior, som vittnar om bokens sannfärdighet, utan i bestyrkta vetenskapliga utsagor ser vi Jehovas skrivna ord tala flera hundra år före mänskliga vetenskapsmän och bevisa sig vara 100 procent exakt. För nästan 2.700 år sedan, vid en tid då de så kallade lärda männen spekulerade över huruvida jorden var platt eller inte, lät Jehova följande skrivas i sitt ord: ”Han är den som tronar över jordens rund.” (Jes. 40:22) Profeten Jesaja hade inte rest jorden runt. Han hade inte varit uppe i en rymdfarkost och sett nedåt för att upptäcka att jorden var rund, utan Jehova, som bor i himmelen och som skapade jorden, meddelade sanningen beträffande dess form.
5. Varför är det vist och förståndigt att nu undersöka vad bibeln har att säga?
5 Jordklotet med sina ofantliga skatter, som är Guds skaparverk, lär människorna många sanningar; det är ett stort förrådshus, som upphöjer Jehovas vishet och stora skicklighet och förmåga. Dåraktiga människor må fortsätta med att bestrida Guds ords sannfärdighet vad beträffar jorden och dess framtid, men de kommer att skörda missräkning. Visa och förståndiga människor kommer att lyssna till Jehovas råd och vända sig ”bort från det tomma tal, som våldför sig på det som är heligt, och från motsägelserna från den falskeligen så kallade kunskapen”. (1 Tim. 6:20, NW) En vis och förståndig människa, som söker få veta sanningen om världshändelserna i våra dagar och om vad den nära framtiden skall föra med sig, undersöker bibeln för att med visshet få sin belöning. I Jesaja 46:9, 10 får vi veta varför det är så: ”Tänken på vad förr var, redan i forntiden; ty jag är Gud och eljest ingen, en Gud, vilkens like icke finnes; jag som i förväg förkunnar, vad komma skall, och långt förut, vad ännu ej har skett; jag som säger: ’Mitt rådslut skall gå i fullbordan, och allt vad jag vill, det gör jag.’” Guds Son, Jesus Kristus, som hade övats av Gud i att säga sanningen, gav tillförlitliga upplysningar och berättade om många ting som skulle inträffa i vår tid. Han sade till sina lärjungar: ”Och nu har jag sagt eder det, förrän det sker, på det att I mån tro, när det har skett.” — Joh. 14:29.
6. Vilka värdefulla upplysningar är det som enbart bibeln innehåller, och hur bör man bruka dessa upplysningar?
6 Vare sig världens ledare väljer att godta Guds sanning eller inte, så förblir det en stor sanning att bibeln är den viktigaste publikation som finns, och endast den visar oss vägen till enhet och liv. Den store profeten Mose tillkännagav i avslutningen till ett tal inför det forntida Israels församling: ”Inrikta edra hjärtan på alla de ord som jag i dag talar till eder till en varning, på det att ni må befalla edra söner att vinnlägga sig om att göra alla denna lags ord. Ty det är icke något värdelöst ord för eder, utan det betyder edert liv; och genom detta ord kunna ni förlänga edra dagar på den jord, till vilken ni gå över Jordan för att taga den i besittning.” (5 Mos. 32:46, 47, NW) Jesus Kristus underströk Guds ords vikt och betydelse, när han sade, i Matteus 4:4 (NW): ”Det är skrivet: ’Människan måste leva icke endast av bröd, utan av varje uttalande som går ut genom Jehovas mun.’” Aposteln Paulus påminde den unge Timoteus om att Jehovas ord hade bevarat honom på livets väg. ”Du [har] från din tidiga barndom ... känt de heliga skrifterna, som kunna göra dig vis till frälsning genom tron i förbindelse med Kristus Jesus.” (2 Tim. 3:15, NW) Jehova har givit oss ett överflöd av sanning i sitt ord. Den är lika nödvändig för människans tillvaro som ett outtömligt vattenförråd. Den som söker sanningen kan ideligen hämta mera ur denna källa, och under det att han gör så, lär han sig hur han kan styra sin livskurs hän emot frid och enhet med människor av en god vilja ur alla nationer och raser och bli vägledd fram till den ändlösa fridens och enhetens tid, då alla jordens inbyggare skall vara förenade under Guds rike. — Jes. 12:3, 4.
Hur man talar sanningen
7. Vad är det som förmår en tunga att tala sanningen?
7 En frisk tunga påminner om en dansande häst, full av livskraft. Den tycks inte bli trött, och fördenskull håller den sig i rörelse. Den kan tala goda ting, eller också kan den tala lögn. Jesus sade, i Lukas 6:45: ”En god människa bär ur sitt hjärtas goda förråd fram, vad gott är, och en ond människa bär ur sitt onda förråd fram, vad ont är; ty vad hennes hjärta är fullt av, det talar hennes mun.” Hjärtat måste fyllas med ett förråd av sanning, om tungan skall röra sig jämnt och stadigt i ett uppbyggande samtal. En förståndig människa tänker på detta och inser detta behov, såsom Ordspråksboken 15:28 framhåller: ”Den rättfärdiges hjärta betänker, vad svaras bör.” Innan man släpper loss tungan, måste den — i likhet med en yster häst — bli tyglad av ett gott hjärta. Sedan kommer den att tala sanningen. Samma ordspråk säger vidare: ”De ogudaktigas mun flödar över av onda ord.” Människor, som talar sanningen, måste först inhämta kunskap om rätta principer och lägga sig vinn om att undersöka och lära känna sanningen.
8. Hur kommer det sig att människor, då de talar sanningen till andras gagn, bidrar till enandet av människor av alla nationer?
8 Det är goda människors plikt att hjälpa nästan. ”Fortsätt därför med att trösta varandra och uppbygga varandra, alldeles såsom ni ju också göra.” (1 Tess. 5:11, NW) Sanningen, som man inhämtar, tjänar som en grundval till enandet av den mänskliga familjen under den store Skaparen. Ju mera förrådet av sanning ökar i en människas hjärta, desto mera kommer hon att tänka på Guds sätt, och sanningen kommer att förmå henne att handla till sitt eget bästa och till andras bästa. Människor av alla nationer uppnår enhet genom att tala sanningen. Det är en sådan enkel formel för uppnåendet av enhet, att världens ledare aldrig skulle tänka på att söka tillämpa den. Men de hundratusentals Jehovas vittnen i alla nationer, vilka nu nått världsvid enhet såsom ett den nya världens samhälle, utgör bevis för att den är den praktiska, ja, den enda vägen till enhet. De är uppriktigt intresserade av att hjälpa varandra, såsom de blivit befallda av Gud. ”Låt oss, i det vi tala sanningen, genom kärlek växa upp i allting till honom som är huvudet, Kristus. Från honom verkar hela kroppen — genom att den är harmoniskt sammanfogad och eftersom den är danad till att samarbeta genom varje led, som giver vad som behöves, enligt varje särskild lems funktion i tillbörligt mått — för kroppens tillväxt till sin egen uppbyggelse i kärlek. Alltså, då ni nu hava lagt bort lögnen, så tala sanning var och en av eder med sin nästa, ty vi äro lemmar som tillhöra varandra.” — Ef. 4:15, 16, 25, NW.
9. Vilken stor sanning, som nu förkunnas, är en av de främsta orsakerna till att människor förenas?
9 Världen i våra dagar lägger märke till ett ständigt växande antal människor, som talar de sanningar de inhämtat från Guds ord och som tillkännager att människors enda hopp är den allsmäktige Gudens rike, som skall införa rättfärdighet på jorden och under vilket den mänskliga familjen skall uppnå evigt liv. Det är Guds vilja att människor skall lära känna denna sanning nu. ”Och dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall slutet komma.” (Matt. 24:14, NW) Sanningen om Guds upprättade rike och om vad Gud skall göra förenar nu i sanning människor av alla raser och nationaliteter till ett den nya världens samhälle. Det är en sådan enhet som den mänskliga familjen behöver. Fördenskull gör man människorna i våra dagar en stor tjänst, om man talar den sanning som verkligen förenar.
10. Hur gör sanningen människor fria?
10 När människor får höra sanningen och lär känna den, vinner de sann frihet. De lever inte i fruktan och ängslan, och inte hatar de heller nästan eller främlingar. Kristi Jesu ord bevisas vara sanna: ”I skolen då förstå sanningen, och sanningen skall göra eder fria.” (Joh. 8:32) Kunskap om Guds sanning frigör människor från träldom under falska föreställningar och osunda politiska filosofiska spekulationer. Den befriar dem från betungande traditioner, vilka klavbinder människorna såsom bure de bojor. Sanningen är ljuset, som leder till frihet från falsk religion.
11. Varför bör man rättframt tala sanningen, även om den inte alltid är populär?
11 Även om sanningen inte alltid är populär, är det rätt att tala sanningen, och den gör gott. Millioner människor på jorden i våra dagar längtar efter sanningen om Guds upprättade rike och om evigt liv. Man skulle göra människor en björntjänst, om man spädde ut ett sådant budskap. Man måste kungöra det rättframt och vänligt, och när det når deras öron, som söker sanningen, tar de emot det och vill höra mera. Guds sanning påkallar alltid uppmärksamhet i vilket samtal som helst, alldeles som den gjorde det på Kristi Jesu tid, när folk utropade: ”Aldrig har någon människa så talat, som den mannen talar.” (Joh. 7:46) De som lever i överensstämmelse med sanningen, såsom Kristus Jesus gjorde, och talar sanningen kommer också att göra sig bemärkta genom sitt tal. — Apg. 4:13.
12, 13. a) Vilken plikt att tala ålägger Gud de människor som känner sanningen? b) Varför är det så angeläget att predika och undervisa? c) Vilka ådagalägger att de har Jehovas ande vilande över sig?
12 I våra dagar inbjuds människor i hela världen att delta i att tala sanningen om Jehovas konung och rike. Det är Guds uppsåt att människor över hela jorden skall få höra om hans gärningar och lära sig att lyda Guds vilja, såsom Kristus Jesus påbjöd. Jesus sade: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem i Faderns och i Sonens och i den heliga andens namn, lärande dem att hålla allt som jag har befallt eder. Och se, jag är med eder alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” (Matt. 28:19, 20, NW) Om någon underläte att göra detta, skulle Gud likväl få det utfört av tacksamma överlämnade kristna. Och det blir också utfört i våra dagar, såsom Jehovas folks historia utvisar. Hundratusentals vittnen drar fram över världen och sprider sanningen, låter den bli känd. Sanningen sprider sig likt vederkvickande vatten på torr mark. Kallelsen går ut på denna frälsningens dag: ”Anden och bruden säga beständigt: ’Kom!’ Och må var och en som hör det säga: ’Kom!’ Och må var och en som törstar komma; må var och en som så önskar taga livets vatten för intet.” — Upp. 22:17, NW.
13 Gud har utgjutit sin ande över sina tjänare. Ett storslaget verk blir utfört i överensstämmelse med det uppdrag som anges i Jesaja 61:1, 2 (NW): ”Herren Jehovas ande är över mig, därför att Jehova har smort mig till att förtälja goda nyheter för de ödmjuka. Han har sänt mig till att förbinda dem som hava ett förkrossat hjärta, till att förkunna frihet för dem som tagits till fånga och ett vitt upplåtande av ögonen till och med för fångarna; till att förkunna ett år av god vilja å Jehovas sida och en dag av hämnd å vår Guds sida; till att trösta alla de sörjande.” Sanningen uppenbarar att Jehovas hämnds dag är nära och understryker behovet av att med iver studera och tala sanningen världen runt. ”Predika ordet, håll enträget på med det i gynnsam tid, i svår tid, förebrå, tillrättavisa, förmana med all långmodighet och skicklighet att undervisa.” (2 Tim. 4:2, NW) När nu världen har råkat in i svåra tider, finns det inte något mera betydelsefullt verk att utföra än att predika sanningen. Det är ett angeläget budskap, ty människors liv står på spel. För den som kan dö i morgon är nyheterna mycket angelägna i dag. Predikandet inbegriper undervisning, ty det är inte så att alla människor, som får höra sanningen, är redo att godta den. Somliga gör invändningar, men den predikare, som verkligen svingar ”andens svärd”, bemöter invändningarna, även om han kanske behöver göra många återbesök för att röja undan de bildliga stötestenarna ur den besöktes väg. Ju rikare förråd av sanningen som en människa personligen har, desto bättre rustad blir hennes tunga att tala goda ting och undervisa dem som har ett gott och rätt hjärta. ”Den rättfärdiges läppar vederkvicka många, men de oförnuftiga dö genom brist på förstånd.” — Ords. 10:21.
Genom talet och genom levernet
14. Nämn några söndrande vanor som är allmänna i världen men som Jehovas tjänare undviker.
14 Guds sätt är det rätta sättet. Han undervisar sina tjänare om att använda ett uppbyggande tal, när de skall hjälpa andra och tala sanningen. När man talar sanningen varje dag faller sig detta lätt. Det är viktigt att man i alla livets skiften talar sanningen. Det föredöme som denna världens diplomater ger är inte det föredöme som Guds tjänare skall följa. Jesus sade: ”Låt helt enkelt edert ord ja betyda ja, edert nej nej; ty vad som är utöver dessa är från den onde.” (Matt. 5:37, NW) Detta medger inte att man smickrar folk, bjuder med armbågen eller ger falskt beröm. Enheten befrämjas inte av att man ger ett löfte och sedan inte infriar det. Enheten ökar inte, om man talar för en människa i hennes närvaro och emot henne i hennes frånvaro. Det är lögner som åstadkommer söndring och leder till död. De som älskar rättfärdigheten och som är Guds tjänare kommer inte att i sina liv bereda rum för lögn och falskhet, vare sig det gäller affärsuppgörelser, kontrakt eller förhållanden i familjen. Gud lär inte människor att ljuga; han hatar lögnare. ”Envar som förklarar den ogudaktige för rättfärdig och envar som förklarar den rättfärdige för ogudaktig — ja, de båda äro något avskyvärt för Jehova.” (Ords. 17:15, NW; 4:24; 3:29; 6:16—19; 11:1) Världens människor, som fortsätter med sina onda förehavanden, har kommit att bli misstänksamma, tvivlande, lögnaktiga. Inspektörer och ombud av alla slag är anställda av myndigheterna för att söka hålla bedrägerierna och ett lögnaktigt förfarande vid ett minimum, men världsmänniskor i våra dagar, från de små till de stora, har likväl ett föga avundsvärt anseende hos Gud.
15. a) Hur kommer det sig att den familj som enats genom sanningen blir en grundval för skapandet av enhet i vilket samhälle det vara må? b) Hur bevarar sanningen enheten och endräkten mellan och inom församlingarna?
15 Jehova Guds sanne tjänare talar sanningen med sin mun och genom sitt leverne. Han söker ständigt öka sitt förråd av sanning. Gud har gjort anordningar för att sanningen skall spridas i familjekretsen, och en förståndig husfader kommer att väl förestå sitt hus och bevara enheten i familjen genom att tala sanningen. (1 Tim. 3:4; 5 Mos. 6:7) Det kommer att råda enhet i familjen, om föräldrarna övar tillbörlig uppsikt över barnen och dessa inte får göra som de vill i allting. Vid vissa tillfällen måste barnen vara uppmärksamma och ta emot undervisning. Man måste avsätta tid i hemmet för att studera sanningen, och föräldrarna måste tillse att barnen samlas med andra i orten för att inhämta mera av sanningen. Gud har föranstaltat om en teokratisk församling. Allteftersom det blir fler och fler Guds tjänare jorden runt, ökar antalet församlingar. I församlingen ges det många tillfällen att tala sanningen och uppegga varandra till kärlek och förträffliga gärningar. Detta kan förverkligas genom att man offentligen kungör sanningen i församlingen. ”Låt oss tänka på varandra för att uppegga till kärlek och förträffliga gärningar, i det att vi icke försumma att församlas, såsom några hava för sed, utan uppmuntra varandra, och detta så mycket mera som ni se dagen närma sig.” (Hebr. 10:24, 25, NW) Här ser vi programmet för åstadkommande av enhet genom sanningen. Först och främst lär sig den enskilda människan sanningen och fyller sitt hjärta med den. De enskilda medlemmarna av en familj blir förenade genom sanningen. Endräktiga familjer förenas och bildar en församling. De sluts alla samman kring Guds sanning. Närhelst tillfälle ges till umgängesliv, kommer ett uppbyggande samtal som rör sanningen att medföra stor välsignelse. Genom församlingsorganisationen ges det tillfälle att hjälpa enskilda individer, som kan ha varit försumliga i att fylla sitt hjärta med sanningen. Ja, om någon skulle se ut att glida bort, kan det vara till nytta att besöka denne i hans hem, och så kan den fasta enheten återställas i församlingen.
16. a) Vilken kraft är verksam för att förhindra enheten i samhällen och nationer? b) Hur skall det då kunna bli en enad värld?
16 Det är sorgligt att inte alla människor på jorden vill ta emot Guds ords sanning, fylla hjärtat med den och tala sanning med varandra. Om de ville göra det, skulle enhet och endräkt spridas från de enskilda individerna till familjen, från familjen till församlingen och från församlingen ut i allt vidare kretsar inom samhället och nationen; men det finns ett ont inflytande som är i verksamhet, Satan, djävulen, lögnens fader. (Joh. 8:44) Han är ivrigt sysselsatt med att väcka upp strid bland människorna. Satan har förblindat deras sinnen och lärt dem att vara själviska, svartsjuka och våldsamma. Deras vinningslystnad och maktbegär har drivit dem till att tala lögn. Detta onda inflytande måste bort, och det är Guds uppsåt att skaffa undan det i en nära framtid. I och med att Satan, djävulen, och alla hans onda underlydande blir tillintetgjorda, kommer det att bli slut på lögn, diplomati och skrymtaktiga förfaranden. När alla människor talar sanningen med varandra, kommer stor lycka och frid att råda. — 2 Kor. 4:4; Upp. 20:1—3.
17. Vilken nytta för det med sig att man nu talar sanningen med andra?
17 Men redan nu medför det lycka att man talar sanningen. Det frigör dem som älskar sanningen från bitterhet, klandersjuka och avund. Människor överallt i världen lägger märke till den lycka som präglar Jehovas vittnens endräktiga ”nya världens samhälle”. Dessa vittnen har skäl till att vara lyckliga, eftersom de vet vart de är på väg och vad framtiden har i beredskap åt dem. Guds sanningsord har upplyst deras livs farväg. ”Ditt ord är en lampa för min fot och ett ljus på min farväg.” (Ps. 119:105, NW) Sanningen inriktar en människas tankar på andliga ting och ger henne en syn av framtiden och de välsignelser som den för med sig i Riket. Ynnest från den store givaren av evigt liv, Jehova Gud, kommer dem till del som i denna tid fruktar honom och talar sanning med varandra. ”Därunder hava också de som frukta HERREN [Jehova] talat med varandra; och HERREN har aktat på dem och hört dem, och en minnesbok har blivit skriven inför hans ansikte till åminnelse av dessa som frukta HERREN och tänka på hans namn. Och dessa, säger HERREN Sebaot, skall jag hava såsom min egendom på den dag, då jag utför mitt verk; och jag skall skona dem, såsom en fader skonar sin son, som tjänar honom. Och I skolen då åter få se, vilken skillnad det är mellan den rättfärdige och den ogudaktige, mellan den som tjänar Gud och den som icke tjänar honom.” (Mal. 3:16—18) Gläd dig över att i gemenskap med Jehovas vittnen få tala sanningen till din egen frälsning och till frälsning för envar som kan komma att höra dig. — 1 Tim. 4:16.