Stridsmän för sanningen
”Du ... må fortfara att föra den rätta kampen, i det att du bevarar tron och ett gott samvete, vilket några hava kastat åt sidan och hava lidit skeppsbrott beträffande sin tro.” — 1 Tim. 1:19, NW.
1. Vem kvalificerar sig för tjänsten i detta krig?
Kvalificerar du dig för att vara med i ledet av Jehovas stridsmän för sanningen? Var och en — man eller kvinna, ung eller gammal — som överlämnar sig åt Jehovas tjänst kommer att kvalificera sig, om han eller hon fullgör fordringarna. Paulus talade om att vara ”en Kristi Jesu soldat av det rätta slaget”, ty liksom vi måste vara med i den rätta krigföringen, så måste vi också vara soldater av det rätta slaget för att få Guds godkännande. Vi måste vara hängivna tjänsten och villiga att ta vår del av svårigheter och förföljelse som följer därmed, tillsammans med många glädjeämnen och välsignelser. ”Såsom en Kristi Jesu soldat av det rätta slaget bör du taga din del i att lida ont.” (2 Tim. 2:3, NW) Vad slags soldat en individ i verkligheten är visar sig i striden. Är han att lita på i vilket uppdrag som helst, eller håller han sig borta från mötena och är oregelbunden i tjänsten? Är han pålitlig och stadig eller mera lik en kringströvande legoknekt, som först tillgodoser sina egna intressen? Det är inte människor vi tjänar, utan Gud. Vi blir inte kallade inför en mänsklig domstol, om vi försummar våra plikter; det är Jehova som rannsakar oss. — 1 Kor. 4:1—4.
2. Hur ådagalägger vi en ande av kärlek gentemot våra bröder?
2 Många gånger måste vi inte bara bära vår egen börda av tjänst, utan också räcka en hand åt andra som behöver hjälp. Det är väl känt att förlustsiffrorna i strid blir högst, när soldater utkämpar sina första drabbningar och innan de blivit erfarna i stridskonsten. Liksom en fader omsorgsfullt ser till sina barn, måste de som är härdade veteraner i andlig krigföring hjälpa de nya genom deras första skärmytslingar, så att de kan fortsätta att vandra värdigt Gud. (1 Tess. 2:11, 12) Dessutom sätter ett välövat regemente av soldater sin stolthet i sina bedrifter, och en kristen blir visserligen inte uppblåst av personlig stolthet, men han bör ha en god ande och finna glädje i att arbeta tillsammans med sina bröder. ”Ty Gud har icke givit oss en feghetens ande, utan en ande av kraft och kärlek och sundhet i sinnet. Blygs därför icke för vittnesbördet om vår Herre.” — 2 Tim. 1:7, 8, NW.
3, 4. Nämn några av fordringarna i samband med predikotjänsten.
3 Förutom att Paulus råder oss till att genom dessa kvalifikationer bevisa oss värdiga att vara med i de kristna stridsmännens led, framhäver han också ett annat krav: att vi måste leva enligt vår tro. Han skrev till Timoteus (1 Tim. 1:18—20, NW): ”Detta uppdrag anförtror jag åt dig, ... att du genom dessa må fortfara att föra den rätta kampen, i det att du bevarar tron och ett gott samvete, vilket några hava kastat åt sidan och hava lidit skeppsbrott beträffande sin tro.” Paulus hade god anledning att nämna detta, eftersom några på hans tid hade försökt undergräva tron, i det att de i högsta grad hade motstått sanningen, och han varnade för att sådana idéer som de framförde skulle få en lika dödsbringande verkan som kallbrand, om de finge slå rot. Precis som en soldat, som är tveksam eller obeslutsam, kan komma att plikta for detta med sitt liv, så kan vi också komma att göra det, om vi inte håller hårt fast vid vår tro. Vi måste låta Gud bevisa sig sannfärdig, i det att vi hyser tro och förtröstan på hans ord. Häng fast vid det som vid själva livet. De som försöker göra andras tro om intet kommer att bli tuktade av Jehovas organisation och avlägsnade ur dess led. Paulus sade till korintierna: ”Vi hålla oss redo att bestraffa all olydnad.” I den kristna organisationens tidiga år var dessa disciplinära åtgärder nödvändiga, liksom de är vid vissa tillfällen i vår tid. Ett tidigt fall har vi omnämnt: ”Hymenaeus och Alexander höra till dessa, och jag har överlämnat dem åt Satan, för att de genom aga må läras att icke häda.” — 2 Kor. 10:6; 1 Tim. 1:20; NW.
4 Liksom soldaterna i Israel var tvungna att hålla sig rena genom helgelse för sin krigföring under Guds ledning, måste vi i dag bevara ”ett gott samvete” genom att leva i enlighet med hans fordringar. ”Uppför eder endast på ett sätt som är värdigt de goda nyheterna om Kristus, på det att jag — vare sig jag kommer och besöker eder eller är frånvarande — må höra ... att ni stå fasta i en ande.” (Fil. 1:27, NW) Några av de sätt på vilka vi kan vandra värdigt beskrivs så här: ”Med fullständig anspråkslöshet i sinnet och med mildhet, med långmodighet, i det att ni i kärlek hava fördrag med varandra och allvarligt sträva efter att iakttaga andens enhet i fridens föreningsband.” — Ef. 4:1—3, NW.
5, 6. Hur kan några bli diskvalificerade och avlägsnade ur Jehovas stridsmäns led?
5 Ännu mera uttryckligt beskriver Galaterna 5:19—21 köttets gärningar och räknar dit sådant som otukt, avgudadyrkan, spiritism, svartsjuka, vrede och dryckenskap samt ger till känna att de som hänger sig åt sådant aldrig kommer att få ärva Guds rike. För att i Guds ögon kvalificera sig för att ta del i den andliga krigföringen under Kristi ledning måste den kristne sky sådant och måste i stallet uppvisa Guds andes frukter. Han kan inte vara ett vittne bara till namnet, utan måste hålla fast vid tron och ett gott samvete, det vill säga ett samvete som är övat i enlighet med Guds ord. Vårt uppförande kan måhända tyckas rätt och tillbörligt i våra vänners ögon, men vi måste komma ihåg att Gud urskiljer hjärtats hemliga avsikter. När vi överlämnar oss åt Jehova, lovar vi inte endast att skaffa bort köttets orenhet, utan framställer också en begäran till Gud om ett gott samvete gentemot Gud. (1 Petr. 3:16, 17, 21, NW) Så för vi alltså krig mot köttets böjelser och blir styrkta i kampen av Guds ande. — 1 Kor. 10:13; Rom. 7:23.
6 Paulus visste att bara det att vara tillsammans med Guds folk inte kunde försäkra någon om att få liv, och inte heller räcker det med att ha del i tjänsten, om vi inte lever och tjänar så som det anstår kristna kämpar. Han ville inte vara bland dem som löper trons tävlingslopp och tar del i att predika för andra och så finna sig diskvalificerad och gå miste om priset, livet. (1 Kor. 9:24—27) Om någon i Jehovas tjänst följer en upprorisk, gensträvig kurs, kommer detta inte bara att ådra honom själv straff, utan sannolikt också att bringa smälek över den sak han tjänar och bringa andras tro att vackla. En kraftig illustration av detta ser vi i fallet med Akan, när denne som soldat i Israels här bröt mot Jehovas befallningar. Som följd av hans överträdelse dog trettiosex av hans kamrater, därför att Jehova drog tillbaka sin välsignelse. På grund av denna enda trolösa handling av uppsåtlig olydnad blev Akan och hans familj och hans tillhörigheter allesammans tillintetgjorda. — Josua, kapitel 7.
Organiserat stridsuppträdande
7. Vilken verkan har den kristna enheten på fienden?
7 I armén kan en soldat inte handla efter sitt eget huvud. Han behöver andras hjälp för att få förnödenheter och bistånd i striden. Han får instruktioner och ledning av sina officerare. På liknande sätt arbetar de kristna nu tillsammans på ett organiserat vis, i det de tar emot den ledning som kommer från Gud genom hans synliga organisation och genom av den förordnade tjänare. De lyder därvid maningen att ”med en själ kämpa sida vid sida för tron på de goda nyheterna och icke i något avseende låta skrämma eder av edra motståndare. Just detta är ett bevis på tillintetgörelse för dem, men på frälsning för eder, och det är Gud som angiver detta. Ty åt eder blev för Kristi skull privilegiet givet, icke endast att sätta eder tro till honom, utan också att lida för hans skull.” (Fil. 1:27—29, NW) Vi förlitar oss på Gud mer än på någon människa. ”Ty det är icke den som anbefaller sig själv som blir godkänd, utan den människa som Jehova anbefaller.” Alla våra ansträngningar är förgäves utan hans stöd. Det var därför som Paulus sade: ”Men den som berömmer sig, må han berömma sig i Jehova.” — 2 Kor. 10:18, 17, NW; Jer. 1:19; Ps. 35:1—10.
8, 9. Beskriv demonorganisationen.
8 Då vi nu bättre förstår enskildheterna i fråga om vår utrustning och vet vilka kvalifikationer man måste ha för att kunna ta del i striden, vilka problem kan vi då förvänta att bli ställda infor? Ingen armé går till strids utan att först ha bespejat fienden för att utröna hans svagheter. ”Varskodd kan värja sig”, heter det. Därför gör vi väl i att undersöka hur Satans organisation är uppbyggd och enligt vilka metoder den verkar. ”Organisation”? Ja. Jehova Gud vann en triumf över den förmedelst Kristi trohet intill döden på tortyrpålen, såsom det är skrivet: ”Han har undanskaffat det genom att fastnagla det [dokumentet, lagen, som fördömde de kristna] vid tortyrpålen. I det han avklädde herradömena och myndigheterna [i Satans organisation], visade han öppet och offentligen fram dem såsom besegrade och förde dem i triumftåg förmedelst den.” (Kol. 2:14, 15, NW)a När Jesus var på jorden som människa, måste han föra krig mot dessa demoniska herradömen och myndigheter, i det han motstod de frestelser som framlades av Satan, deras hövding, och drev ut mer än en legion demoner från olyckliga människor som var besatta av dessa onda andliga styrkor. Sedan Guds rike blivit fött i himmelen år 1914 e. Kr., började Jehovas konung, Jesus Kristus, med sina änglar krig mot Satan och hans demoner och kastade dessa onda änglar ut ur himmelen och ned till vår jords närhet. Därför uppmanas vi att vara särskilt på vår vakt mot dessa demoner, som nu är hopade här. — Upp. 12:1—12.
9 I sitt brev till efesierna omtalar aposteln Paulus återigen Satans, djävulens, osynliga organisation av demonmakter och nämner de olika delarna av denna osynliga organisation, som är uppställd till strid emot oss. Han talar om för oss hur vi skall kunna ”stå fasta mot djävulens ränker”, hans som inte är blod och kött. ”Ty vi hava strid, icke mot blod och kött, utan mot herradömena, mot myndigheterna, mot världshärskarna [kosmokraterna] i detta mörker, mot de onda andliga styrkorna i det himmelska.” (Ef. 6:11, 12, NW) Det är dessa onda andliga styrkor, vilka nu har sin rörelsefrihet begränsad till jorden, som inspirerar de vilseledande uttalanden som kommer ut ur drakens och vilddjurets och den falske profetens mun och har till syfte att sätta jordens konungar i rörelse mot striden vid Harmageddon. — Upp. 16:13—16, NW.
10. Hur beskyddar Jehova sitt folk från förintelse?
10 Hesekiel 38 talar om hur Guds folk skall omringas, när de bor i ett skenbart försvarslöst tillstånd överallt på jorden i ”öppna byar” (Åk), medan Satans horder kommer emot dem såsom ett oväder med mörker och hotande fördärv. Men är Jehovas tjänare hjälplösa och försvarslösa? Inte när de har den stridsrustning på sig, som Jehova har försett dem med. De är under hans beskyddande omvårdnad, lika säkert som profeten Elisa var det, då en avdelning av den arameiske konungens här omringade honom i Dotan. Vid det tillfället skyddade och bevakade Jehovas änglahärskaror Elisa, men slog de fientliga araméerna med blindhet. (2 Kon. 6:14—19) Jehova beskyddar alltjämt sina tjänare och vårdar sig om dem, för att inte Satan skall övervinna dem. När vi skyddas på detta sätt, kan vi utan fruktan se fram emot den avgörande strid som snart skall bryta ut vid Harmageddon, då Jehova strider mot Satan, vår tids Gog, och hans demoniska horder. — Ps. 34: 8.
11, 12. Vad är orsaken till striden, och hur reagerar vi?
11 Vi lever nu i en tid av verklig kamp för Jehovas tjänare, eftersom Satan låter trångmål och svårigheter komma som en flod över jordens folk och för krig mot dem som ”hålla Guds bud och hava arbetet att bära vittnesbörd om Jesus”. (Upp. 12:17, NW) Skriften anger att Satan i sitt uppsåt att göra människorna blinda för sanningen skall få sådan framgång, att ”den stund kommer, då var och en som dödar eder [Jesu lärjungar] skall inbilla sig att han har utfört en helig tjänst åt Gud”. (Joh. 16:2, NW) Detta är en sanningens kamp mot villfarelsen, en Jehovas kamp mot Satan, och vi kan vara stolta över att ha det privilegiet att tjäna i förkunnandet av sanningen.
12 Paulus säger till oss: ”Ikläd eder den fullständiga vapenrustningen från Gud, för att ni må kunna stå fasta mot djävulens ränker.” Detta anger att djävulen har en angreppstaktik som går ut på att bryta ned vår tro och ostrafflighet. Vad är det då bland annat för brinnande projektiler som vi måste akta oss för? — Ef. 6:11, NW.
13. Hur kan vi ådagalägga tillgivenhet för Kristus?
13 En kristen kan vara utsatt för ständiga angrepp i sitt eget hem. Om detta sade Jesus: ”Föreställa ni eder, att jag har kommit för att skänka frid på jorden? Nej, sannerligen icke, det säger jag eder, utan i stället söndring. Ty från och med nu skall det finnas fem i ett hus söndrade: tre mot två och två mot tre. De skola vara söndrade fader mot son och son mot fader, moder mot dotter och dottern mot sin moder, svärmodern mot sin sonhustru och sonhustrun mot sin svärmoder.” ”Ja, sannerligen, en mans fiender skola vara personer bland hans eget husfolk. Den som har större tillgivenhet för fader eller moder än för mig är mig icke värdig; och den som har större tillgivenhet för son eller dotter än för mig är mig icke värdig.” (Luk. 12: 51—53; Matt. 10:36, 37; NW) Det är mycket svårt att hålla stånd under det prov som består däri att ens familj ständigt opponerar sig mot sanningen och förhånar den. För att övervinna detta behöver vi den stora sköld som tron utgör, vår tro som stärks genom sanningen, och vi behöver vid varje tillfälle beständigt bedja i anden. Vi måste hålla i med att söka Rikets intressen först. Om vi ger efter för det tryck som vår familj utövar på oss och överger vår tillbedjan av Jehova, då förlorar vi striden och blir avskurna från den livsviktiga gemenskapen med bröderna.
14. Varför varnade Paulus för den kommersiella anden?
14 Vi kan också råka i en annan snara, som alltid lurar på vår stig, genom att inveckla oss i affärsintressen på grund av kärlek till det som det nuvarande systemet har att bjuda på. Demas, som var Paulus’ följeslagare i tjänsten, blev en avfälling just av denna orsak. Såsom Paulus uttryckte det: ”Demas har övergivit mig, eftersom han älskade den närvarande tingens ordning.” (2 Tim. 4:10, NW) Vi kan inte tjäna två herrar och behaga dem båda, inte heller kan en soldat tjäna två mot varandra stridande parter på samma gång. ”Ingen som tjänar såsom soldat låter sig insnärjas i livets affärsangelägenheter, på det att han må vinna dens godkännande, som har tagit honom i sin tjänst som soldat.” (2 Tim. 2:4, NW) Paulus var tvungen att arbeta för sitt eget uppehälle, men han lät aldrig detta arbete hindra honom från att utföra tjänsten för Gud, och vi bör ha samma inställning. Vi behöver inte lägga någonting på hög för framtiden. Allt vad vi behöver — som fallet är med varje soldat — är förnödenheter för dagen, och med mat och kläder bör vi låta oss nöja.
15. På vilket sätt kan vi motstå Satan?
15 Satans mest framgångsrika manöver i fråga om att vilseleda människorna består emellertid i att göra propaganda i strid med Guds ord. Från tiden i Eden, då han bedrog Eva genom att lova henne kunskap om gott och ont, har han listigt framställt sanningen i falsk dager och befordrat religiöst bedrägeri. Århundradena igenom har han byggt upp falska läror och ideologier, till dess världen nu är söndrad, så att en man står emot sin broder i varje förhållande i livet, inbegripet gudsdyrkan. Nu är det tid att återigen vandra på de gamla sanningsstigarna och därvid riva ned lögnens och villfarelsens fäste och bygga upp kunskapen om Gud. Genom att göra detta kan vi stå emot Satan och ha del i att befria dem som han har hållit i slaveri vad sinnet beträffar. ”Ty vår krigförings vapen äro icke köttsliga, utan genom Gud mäktiga att kullkasta väl förskansade ting. Ty vi kullkasta tankebyggnader och allt högt som uppreses mot Guds kunskap, och vi taga varje tanke till fånga för att bringa den till lydnad för Kristus.” — 2 Kor. 10:4, 5, NW.
16. a) Hur kan vi avgöra vad som är sanning? b) Hur kan sanningen bäst framställas för andra?
16 ”Vad är sanning?” frågade Pilatus. De flesta människor menar godtroget, att deras föräldrars tro är den sanna. Men om vi också inte tar i betraktande några andra trosriktningar än dem som omfattas av de mer än 260 så kallade kristna trossamfunden, skulle vi i alla fall inte ha mer än ungefär en chans på 260 att ha blivit uppfostrade i det som bibeln kallar ”en tro”, ett hopp. En insiktsfull undersökning är alltså nödvändig, för att vi skall kunna avgöra vad som är sanningen om Guds uppsåt; vi kan inte helt enkelt låta oss invaggas i en falsk känsla av tillförsikt och driva i väg på tillvarons ström med ett religiöst arv, som kanske har ett demoniskt ursprung. När vi företar denna undersökning, kan vi vara tacksamma för att Jehova likt en kärleksfull fader har sörjt för vår undervisning och vägledning genom att uppenbara sin vilja för oss på den inspirerade bibelns blad. När vi väl kommer till en klar insikt i Skriften, bör vi inte hålla oss på defensiven i fråga om vår tro, utan övergå till offensiven och kämpa den andliga kampen, för att dela med oss av vår kunskap åt andra. Men i stället för att företa ett burdust frontangrepp mot den falska tillbedjan bör vi, enligt Paulus’ råd, begagna oss av en klok taktik för att vinna så många som möjligt. ”Därför har jag för judarna blivit såsom en jude, att jag måtte vinna judar; för dem som voro under lag blev jag såsom under lag, fastän jag själv icke är under lag. ... Jag har blivit allting för människor av alla slag, så att jag i alla händelser måtte frälsa några. Men jag gör allt för de goda nyheternas skull, så att jag må få dela dem med andra.” Paulus prutade inte av på sanningen genom sitt predikande, men han brukade takt och urskillning i sin framställning. Han övervägde hur han effektivast skulle kunna angripa och riva ned barriären av villfarelse i människornas sinnen och så göra sina åhörare fria till att med glädje ta emot sanningen. — 1 Kor. 9:20—23, NW.
Undvik att komma på förlustlistan!
17. Hur bevisar vi kärlek till Gud och nästan?
17 Det är ett stort privilegium för oss att vi har fått i uppdrag att ta del i denna tjänst, och vi önskar värdesätta detta tillfälle och bruka det rätt. Om vi säger att vi har kärlek till Gud, så måste vi visa det genom att sköta vårt ämbete på ett förträffligt sätt. Detta innebär att vi måste studera flitigt för att få exakt kunskap och full urskillning, i det att vi skaffar oss visshet i fråga om de viktiga tingen, så att vi inte bringar andra på fall, och att vi måste ha ett verkligt nit för tjänsten. (Fil. 1:9—11) Om vi har denna korrekta kunskap och brukar den rätt, det är därpå det hänger, om vi skall förbli vid liv och slippa dö i denna kamp. (Pred. 7:13) Denna kunskap tjänar till att leda människor från denna världens söndringar och misshälligheter till en enhet i sinne och handling som är möjlig endast i Jehovas tjänst. När den stora skaran av människor från alla nationer hörsammar inbjudningen att församla sig till trons husfolk, lär dessa människor känna Jehovas väg och vandrar på hans stig. De lyfter inte längre svärd mot varandra i nationalistisk fiendskap, ty nu är det trons goda kamp som de har att utkämpa. Det andliga kriget befrämjar således varaktig fred, grundad på sanning och sammanlänkad med kärlek till Gud och nästan — någonting som köttsliga strider aldrig har lyckats åstadkomma. — Pred. 9:18.
18, 19. Vilka faror ställs vi inför? Hur kan vi avvärja dem?
18 Blir det några som stupar i detta andliga krig? Ja, trots all den utrustning, som vi fått till vårt skydd, kommer givetvis några att falla vid vägkanten, om de blir likgiltiga. Men vi har ingen anledning att frukta, om vi bevarar den rätta sinnesinställningen. Vi bör inte i något avseende låta skrämma oss av våra motståndare eller ge efter för människofruktan. (Jes. 41:11, 12) Vi vet att så länge som Satan fortsätter med sin verksamhet, är vi inbegripna i en strid, men vi vill inte låta de tillfällen som ges oss gå oss ur händerna: ”Ty en vid dörr som leder till verksamhet har öppnats ... men det finnes många motståndare.” (1 Kor. 16:9, NW) Har du frimodigt gått in genom den dörren till aktiv tjänst?
19 Om också många hånar sanningen, finns det ingen anledning för oss att bli rov för deras negativa tänkande eller att glida ned i ett apatiskt tillstånd. Noa hade hela sin tids värld samlad som en kompakt massa mot sitt sätt att tänka, vilket hörde den nya världen till, men han gav inte upp kampen. Likgiltighet är ett slag av andlig sjukdom — att sprida den är ett led i Satans bakteriekrig. Om du hade en sjukdom, som möjligen kunde leda till döden, skulle du försöka komma över den så fort som möjligt. Vi kan göra detsamma med andlig sjukdom med hjälp av våra bröder och den behandling som är föreskriven av Jehova. Det är nu ingen tid att följa våra egna idéer, så att var och en gör vad som förefaller honom bäst. Det skulle vara omöjligt att vinna ett slag, om man på det sättet strede på måfå. I stället behöver vi ha ett gemensamt sätt att betrakta saker och ting, det sätt varpå Herren betraktar dem, och kämpa skuldra vid skuldra i tjänsten, understödja mötena och hålla fast vid tron och ett gott samvete.
20, 21. Vilken uppmuntran från Skriften får vi till att fortsätta i den rätta krigföringen?
20 Det häpnadsväckande är att vi, efter all vår kamp för att upprätthålla sanningen och leva i överensstämmelse med den och därvid avvärja Satans attacker, inte blir svaga och utmattade. Vi visar inte till slut tecken på krigströtthet eller nervkollaps. Alla dessa prövningar är till vårt bästa och styrker oss andligen, ty den andliga krigföringen är uppbyggande. ”Må vi jubla medan vi äro i bedrövelser, eftersom vi veta att bedrövelsen frambringar uthärdande, uthärdandet i sin tur ett godkänt tillstånd, det godkända tillståndet i sin tur hopp; och hoppet leder icke till missräkning, ty Guds kärlek har blivit utgjuten i våra hjärtan genom den heliga anden, som blev oss given.” (Rom. 5:3—5, NW) Ingen kommer emellertid att få ut belöningen för sin strid med mindre han förblir trogen intill slutet, kämpar den rätta kampen och tjänar tron. Den slutliga belöning som vi ser fram emot att få är livet självt, och ingenting kan jämföras därmed, eftersom det är den största belöningen av alla. Även om vi mister vårt liv nu som trogna vittnen, har vi ändå utsikt att få liv i den nya världen genom uppståndelsen. Var därför med och strid för segern i trons rätta kamp. — Upp. 2:10; 1 Tim. 6:12, NW.
21 Jämte löftet om liv är det dag efter dag många andra belöningar som uppehåller oss i vårt hopp. Dessa kommer oss inte till del genom krigsplundring eller krigsrov, utan de är andliga håvor av stort värde. Dessa belöningar är förbundna med de båda stora buden att älska Gud av allt vårt hjärta och vårt sinne, av all vår själ och vår kraft och vår nästa som oss själva. Ju närmare vi håller oss till dessa rätta fordringar, desto större blir våra välsignelser. Vi måste sätta Gud främst i vårt liv och tjäna honom av all vår kraft. När en soldat kallas till vapen, släpper han allt för att hörsamma kallelsen; på samma sätt är det med den kristna krigföringen. Inte ens familjeband får hindra någon från att lyda värvningsropet ”Bliv min efterföljare”, ty Jesus sade: ”Låt de döda begrava sina döda, men gå du åstad och förkunna vitt och brett Guds rike.” — Luk. 9:59, 60, NW.
22. Visa kontrasten mellan den gamla världens och den nya världens stridsmän.
22 När du en gång har börjat i Guds tjänst, vänd då inte om, liksom många av krigarna under domaren Gideon gjorde, så att du går miste om den slutliga segern. Kom ihåg: ”Ingen som har satt sin hand till en plog och ser på det som han har bakom sig är lämplig för Guds rike.” (Luk. 9:62, NW) De största välsignelserna följer med överflödande tjänst. De som har möjlighet att ägna sig åt heltidstjänsten, såsom till exempel pionjärtjänsten, har därför ett storslaget tillfälle att åtnjuta de rika välsignelser som Jehova låter strömma ned över dem som helhjärtat tjänar honom. Dessa heltidsarbetare befinner sig i sanning i de främsta kämpaleden i denna andliga krigföring och blir ofta föremål för det fientliga angreppets hela våldsamhet, när de under striden tränger in på nya områden. Trots alla prövningar kan de emellertid ha tillit till Jehova och till och med fullkomlig sinnesfrid. Vilken skillnad mellan detta tillstånd och den ängslan och den bekymrade inställning man finner hos en soldat på ett krigshärjat slagfält, när han väntar på signalen att gå till anfall! (Jes. 26:3, 4; Rom. 8:6) I sitt sinne tänker han inte på budet att älska nästan, utan hans tankar går i precis motsatt riktning. Men det är genom att vi håller denna befallning som den andliga krigföringen kan skänka oss den fulla belöningen. Det kan ta månader och rentav år av tålmodig undervisning och omvårdnad, men det finns få fröjder som kan jämföras med tjusningen i att få hjälpa en människa att växa och bli stark i kunskap om sanningen. Du kan visa dessa människor hur de skall återkasta eller reflektera sanningens ljus till dem som ännu är i mörker. För dem fram till aktiv kamp med andens svärd, hjälp dem att lyfta upp sanningens och ljusets fackla som soldater för den större Gideon, Kristus Jesus. (Domarboken 7; Dan. 12: 3) Har du personligen haft förmånen att hjälpa till med att befria några av alla de människor som hålls i mörker av de onda andliga styrkorna under Satan? Detta är målet för var och en som strider för den nya världen, och belöningen, som består i att få dela denna utsikt till liv med andra som älskar rättfärdighet och frid, är sannerligen stor.
23. Hur är den andliga krigföringen ett arbete som består i att bygga upp och odla och vårda?
23 Den andliga krigföringen lämnar inte några spår av blodbad efter sig på ytan av en förbränd jord, där barn går omkring uppsvällda av hunger, sedan deras föräldrar blivit lemlästade eller är döda och deras hem blivit förstörda. För dem som vållar sådan förödelse har Jehova tillkännagivit, att han skall störta dem i fördärvet som fördärvar jorden, med Satan som deras anförare. Anden och den andliga krigföringen bär inte någon ond frukt, utan god frukt. Denna krigföring är ett arbete som består i att plantera, vårda och bygga upp i andlig bemärkelse. Män och kvinnor ur alla nationer blir förenade i förståelse, kärlek och förtroende. Ett den nya världens samhälle håller på att byggas upp; inte ett hemligt samhälle, utan ett samhälle som talar fritt ut och som består av verkligt kristna enligt bibelns norm. De bygger en farväg, rensar bort stötestenarna därifrån och leder människorna fram utefter den till liv i den nya världen. Detta är det rätta slaget av krigföring, som nu påbjuds av Jehova och leds av Kristus Jesus.
24. Hur och när kommer Jehova att göra slut på den stora konflikten?
24 Hur länge skall denna strid fortsätta? För vår del kommer vi att fortsätta med sanningens predikooffensiv så länge Jehova tillåter det eller, som Jesaja uttryckte det, ”till dess att städerna bliva öde och utan någon invånare”. Vi får ingen permission, men vem vill väl ha permission, när han har den stora förmånen att utföra detta förberedande verk på jorden som ett förspel till världsförhållandenas stora höjdpunkt i striden vid Harmageddon? (Jes. 6:11; Pred. 8:8) Vid den tiden kommer Jehova genom sin härförare, Kristus Jesus, att rycka fram såsom hämnare för att krossa Satans världsorganisation, både den synliga och den osynliga delen; han skall mala den synliga jordiska delen till stoft och slunga den osynliga demoniska delen ned i den dödsliknande overksamhetens avgrund för den tid av tusen år som Kristi regering skall omspänna. I detta krig ”på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” kommer Jehovas tjänare på jorden inte att ha någon del med köttsliga vapen. Nu har vi vårt verk att utföra som det rätta slaget av soldater för Kristus. Guds del kommer i Harmageddonkriget. (Ps. 46:10; Rom. 12:17—21; Upp. 19:11—16, 19) Intill den tiden måste vi fortsätta att ta del i den rätta krigföringen, inte de konflikter som uppstår inom den synliga delen av Satans organisation, utan sanningens krig mot villfarelsen, den rätta religionens mot den falska religionen, utan att någonsin slappna i nit eller i tro, förgätande det som är bakom och sträckande oss mot det som ligger framför, såsom Paulus gjorde. (Fil. 3:13) Om vi så gör, kommer Jehova att ge oss seger, och vi kommer att bli belönade med frid och liv i hans nya rättfärdiga värld. (2 Petr. 3:13) Nu är det tid för krig; efter Harmageddon är det tid för fred.
(The Watchtower, 15 juni 1956)
[Fotnot]
[Bild på sidan 473]
TILL NYA VÄRLDEN