En minneskväll
Du inbjuds till
den årliga åminnelsen av Jesu Kristi död
Torsdagen den 27 mars 1975
Jehovas vittnen Rikets sal
AV ALLT du kan göra efter solnedgången torsdagen den 27 mars är det en sak som är av största värde och betydelse. Vad då?
Det är att vara närvarande vid firandet av åminnelsen av Kristi Jesu död.
Under de nitton hundra år som gått sedan han dog har hundratals millioner människor dött. Men minnet av det stora flertalet av dessa är nu för länge sedan utplånat — liv, gärningar, ja, till och med namn, är nu glömda. I många länder är det dock så att ett litet fåtal som har dött räknas för att vara värda att kommas ihåg på en viss fastställd dag varje år, och detta är i allmänhet män som vunnit ryktbarhet genom militära eller politiska bedrifter. Hur är åminnelsen av Kristi Jesu död av ojämförligt större betydelse och värde? Och varför skall man komma ihåg honom just den här dagen mer än alla andra dagar?
Låt oss först begrunda den senare frågan: Den 27 mars i år (efter solnedgången) börjar den fjortonde dagen i Nisan enligt den gamla hebreiska kalendern (en kalender som är förbunden med månens kretslopp för att fastställa varje månads förlopp). Den 14 Nisan varje år firade man den forntida påskhögtiden. (2 Mos. 12:1—3, 6—14) Det var den dagen år 33 enligt den vanliga tideräkningen som Jesus höll sin sista måltid tillsammans med sina lärjungar och därefter drog sig tillbaka med dem till en trädgård, där han blev gripen. Innan den dagen nådde sitt slut, hade han dött på en påle, avrättad som om han varit en domfälld brottsling.
Men att komma ihåg Jesu död innebär mer än att bara komma ihåg att den har inträffat, att händelsen har ägt rum. Det är inte många människor som glömmer detta. Det gäller i stället att komma ihåg vad hans död betyder för var och en av oss, vad slags person Kristus Jesus var, vilka egenskaper han hade och vad hans föredöme bör driva oss att göra med våra egna liv. För att bevara en stark uppskattning av dessa ting och en klar insikt om dem behöver vi ta oss tid till detta och handla så att vi friskar upp vårt minne.
Aposteln Paulus skriver följande om några av fördelarna med att handla så: ”Må vi med uthållighet löpa det lopp som är oss förelagt, medan vi oavvänt betraktar den främste förmedlaren och fullkomnaren av vår tro, Jesus. För den glädje som var honom förelagd uthärdade han en tortyrpåle, föraktande skammen, och har satt sig på Guds trons högra sida. Ja, betrakta noga den som har uthärdat sådan motsägelse av syndare, emot deras eget intresse, på det att ni inte må bli trötta och ge tappt i edra själar.” — Hebr. 12:1—3, NW.
Det är i synnerhet den uppgift Jesus hade i förbindelse med Guds uppsåt som gör att hans död i sanning är värd att särskilt minnas. Detta var ingen uppgift som medförde politisk eller militär ryktbarhet, utan var i stället en uppgift som har att göra med ett av hela mänsklighetens allra största behov — själva livet. I Romarna 5:12 uppenbarar bibeln källan till mänsklighetens problem, när det heter: ”Genom en enda människa [Adam] har synden kommit in i världen och genom synden döden; och så har döden kommit över alla människor, eftersom de alla hava syndat.”
På grund av att vår förfader Adam gjorde uppror mot Gud och följaktligen blev en syndare, gav han oss inte något arv i form av evigt liv, utan vidarebefordrade i stället till oss en dödsbringande defekt, som har överförts från den ena generationen till den andra ända fram till vår tid. (Ps. 51:7) Hela mänskligheten har därför varit i stort behov av någon som kunde utplåna denna envisa, giftiga fläck av synd; någon som i själva verket kunde ge dem en ny start — som om det förgångna hade utplånats och de nu hade en annan förfader, en annan livskälla.
Kristus Jesus tillhandahöll detta. Som han själv sade: ”Människosonen har kommit, icke för att låta tjäna sig, utan för att tjäna och giva sitt liv till lösen för många.” (Matt. 20:28) På grund av att vår förfader Adam förverkade våra möjligheter till fullkomligt mänskligt liv återlöste Kristus Jesus det som Adam hade förverkat, och han gjorde detta för människorna, varigenom han öppnade vägen för dem att återvinna rätten till fullkomligt liv. Han gjorde detta genom att betala med sitt eget fullkomliga mänskliga liv såsom en lösen av motsvarande värde. Ja, ”en har dött för alla”, och detta var möjligt därför att denne var en fullkomlig människa, som föddes på jorden genom att hans liv med Guds kraft blev överfört från himmelen till den jungfruliga flickan Marias moderliv. — 2 Kor. 5:14; 1 Tim. 2:5, 6; Luk. 1:34, 35.
Vilka möjligheter öppnade hans offerdöd för hela mänskligheten? Möjligheten att ta emot denna nya livskälla och dra nytta av allt som han kan ge. Gud gav nämligen sin Son den rättmätiga myndigheten att utplåna vår syndaskuld och ge oss fadersarvet evigt liv, frihet från slaveri under ofullkomlighet och död. (Hebr. 2:14, 15; Rom. 5:21) De som utövar uppriktig tro på honom kan i själva verket övergå till en aldrig döende faders familj, en sådan faders som ”till fullo [kan] frälsa dem som genom honom komma till Gud, ty han lever alltid för att mana gott för dem”. — Hebr. 7:25.
Det rätta sättet att minnas
Hur kan vi på rätt sätt fira minnet av Kristi Jesu död? Han visade själv hur vi skulle göra detta på ett ovanligt enkelt sätt. Den inspirerade aposteln Paulus skrev: ”Ty jag har från Herren mottagit det som jag också har vidarebefordrat till er, att Herren Jesus i den natt då han skulle bli överlämnad tog ett bröd [osyrat bröd, som användes vid påsken], och sedan han hade framburit tacksägelse, bröt han det och sade: ’Detta betyder min kropp, som är för er skull. Fortsätt att göra detta till minne av mig.’ Han gjorde så också beträffande kalken [med vin], sedan han hade ätit aftonmåltiden, och sade: ’Denna kalk betyder det nya förbundet i kraft av mitt blod. Fortsätt att göra detta, så ofta som ni dricker den, till minne av mig.’” — 1 Kor. 11:23—25, NW.
Den 27 mars efter solnedgången kommer Jehovas vittnen i mer än 34.000 församlingar över hela jorden att göra detta till minne av honom. Detta betyder inte att alla kommer att ta del av emblemen. Bibeln visar att Jesus ingick ett förbund om ett rike med vissa människor, och det var dessa han inbjöd att ta del av emblemen. (Luk. 22:29, NW) Bibeln visar också att endast en ”kvarleva” av dessa smorda Rikets arvingar skulle befinna sig på jorden i denna tid. (Upp. 12:17) Jehovas vittnens åminnelsefirande är i likhet med den ursprungliga Åminnelsen, som instiftades av Jesus, enkelt och utan komplicerade ceremonier eller ritualer, men det upplysande tal som alltid åtföljer detta firande gör att alla som är närvarande kan inse och uppskatta den rika innebörden i det som äger rum.
Om vi erkänner Kristus Jesus vara det som bibeln visar att han är, ”vår ende ägare och Herre”, vill vi utan tvivel vara bland dem som kommer ihåg honom i överensstämmelse med hans anvisningar. (Jud. v. 4, NW) Jehovas vittnen över hela världen kommer samfällt att göra detta den 27 mars efter solnedgången. De kommer att glädja sig över att du besöker deras Rikets sal på den plats där du bor och tar del med dem i denna minneskväll.