denna icke önskvärda vana, beväpna dig då ytterligare med de oumbärliga vapnen — viljestyrka, beslutsamhet och självbehärskning — om du hoppas på att vinna seger. Du får heller inte förbise bönen, eftersom Jehova lovar att hjälpa dem, som ber honom, med alla deras problem. — Fil. 4:13; Kol. 4:2; 1 Petr. 4:7.

Somliga finner det mycket svårt att tvärt sluta med denna vana. När de alltså återfaller då och då — vanligen i halvmedvetet tillstånd under sömnen — får de starka skuldkänslor och känner sig ovärdiga att bli föremål för Jehovas barmhärtighet. Av dessa skäl är det inte bara till hjälp, utan ofta också att rekommendera, att man söker hjälp och uppmuntran från en kristen äldste. När en flicka har detta problem, kan hon vilja vända sig antingen till en äldste eller till en mogen, respekterad kristen syster för att få hjälp. — Tit. 2:2—4.

En annan drivkraft som kan hjälpa en att bryta denna vana kan vara åstundan att vara till större tjänst i den kristna församlingen. Om en man ”traktar efter” ett sådant privilegium, bör han lägga märke till att ett av kraven på kristna äldste är att de skall utöva ”självbehärskning”. (1 Tim. 3:1; Tit. 1:8; NW) Om en man onanerar regelbundet och vanemässigt, kan han då nå upp till denna norm? Det kan vara så att en man som redan bekläder detta ämbete kan ha en tillfällig dust med detta problem, men om han bekämpar det och vinner seger, behöver han inte känna sig diskvalificerad. Men den som vanemässigt bedriver onani, som saknar självbehärskning, löper risk att begå ännu allvarligare missgärningar. Han kan inte sägas vara i stånd att tjäna som ett ”föredöme för hjorden”. (1 Petr. 5:2, 3) Åstundan att kärleksfullt tjäna Gud och sina bröder kan alltså också hjälpa en att göra sig fri från självbefläckelsens last.

Din förströelse — behärskar du den eller behärskar den dig?

HUR trevligt är det inte att ta del i rogivande förströelse, ett spel eller någon annan form av avkoppling som ger vederkvickelse! Det finns förströelser av många slag. Då man kontrollerar den tid man använder till sådana förströelser såväl som sin syn på ett spel, kan det vara till nytta för en. Men i några fall upphör förströelsen att hållas under kontroll, och det blir i stället den som behärskar ens liv, så att man ägnar överdrivet mycket tid och uppmärksamhet åt den.

På S:t Kitts i Västindien ledde en förkunnare bland Jehovas vittnen ett kostnadsfritt bibelstudium hemma hos en man, som var mycket road av att spela ”dam”. Många från grannskapet samlades för att se på när han spelade. Han var en så ivrig spelare att han ibland försummade sin skrädderiverksamhet och därför fick lida ekonomiskt. Han lät till och med spelet inkräkta på sina överenskommelser att studera bibeln med förkunnaren. Han behärskade inte längre sin förströelse, utan den behärskade i stället hans liv.

Slutligen beslöt vittnet att öppenhjärtigt tala ut med honom om saken, eftersom han inte gjorde några andliga framsteg i sitt studium av Guds ord. Det påpekades att det inte är fel att spela sådana spel som damspel. När de hålls under kontroll, kan de spelas till både glädje och nytta. Men det påvisades för honom att det finns faror i fråga om förströelse. Man kan låta ett spel få en sådan vikt och betydelse att man inte längre har nöje av det, och det kan rentav fresta på vänskapsbanden. Det kan resultera i gräl och stridigheter. Det leder lätt till att man ”uppeggar varandra till tävlan inbördes”, vilket fördöms i bibeln. (Gal. 5:26, NW) Vidare fick mannen påvisat för sig hur han hade låtit sin förströelse hindra hans studium av bibeln, vilket är någonting av stor betydelse för alla som önskar få Guds ynnest och evigt liv. (Joh. 17:3) Hur skulle han handla?

Mannen beslöt, med tanke på sin ”passion” för spelet, att det i hans fall skulle vara bäst att sluta med det helt och hållet. Han gjorde sig av med damspelsbordet. Folk som hade hållit till hos honom försvann. Han fick mer tid för att sköta sitt arbete och fick också tid att studera Guds ord i lugn och ro. Han började återigen att göra goda andliga framsteg. Inte lång tid därefter blev han döpt vid en stor sammankomst som Jehovas vittnen anordnat och blev sålunda själv en ordinerad förkunnare av Guds ord.

Det är därför mödan värt för en människa att undersöka och fråga sig själv om hon i sitt liv behärskar en sport, en hobby eller någon annan form av förströelse eller blir behärskad av den.