”Påminn er dem som har ledningen bland er”
”Påminn er dem som har ledningen bland er, som har talat Guds ord till er, och efterlikna deras tro, under det ni noga ger akt på vad deras handlingssätt leder till.” — HEBRÉERNA 13:7.
1. Vilka förändringar ägde rum mot slutet av 1800-talet när det gäller den sanna tillbedjan, men hur valdes de kristna äldste?
UNDER de tjugofem sista åren av 1800-talet började den sanna tillbedjan återställas genom en liten grupp överlämnade bibelforskare som förenat sig med Charles Taze Russell i Pittsburgh i Pennsylvania i USA. De sökte först återställa den sanna bibliska läran och göra den ren från besmittelse av babylonisk tradition och filosofi. Men när det gällde församlingsorganisationen, gick de första försöken att återställa den sanna tillbedjan långsammare. Även om bibelforskarna hade äldste och diakoner (biträdande tjänare), följde de fortfarande den falska religionen i vissa avseenden. Ända fram på 1900-talet valde således församlingarna äldste genom demokratiskt val med handuppräckning.
2. Men vilken hög norm var fastställd för äldste bland Jehovas folk?
2 Även om det förhöll sig så, var det krav på en hög standard, för i The Watch Tower för 1 november 1909 sägs det på sidan 325: ”När det gäller val av Äldste bör de invigda komma ihåg att ansvaret vilar på dem; och ingen röst bör ges utan noggrann begrundan av Guds vilja och bön om Guds vägledning.” I artikeln betonades vidare tre egenskaper hos en god äldste: 1) Han skall vara skicklig i att undervisa; 2) han bör undervisa om sanningen och inte om falska läror; och 3) ödmjukhet och fromhet är egenskaper som utgör ”de absolut viktigaste och främsta kvalifikationerna för att bli en äldste”.
Den teokratiska ordningen återställs
3, 4. Vilka historiska förändringar när det gällde förordnandet till olika ansvarsuppgifter i församlingen ägde rum a) år 1919? b) år 1932? c) år 1938? och d) år 1972?
3 År 1919 vidtogs en första åtgärd för att återställa den teokratiska tillsynen av förordnandena. Församlingarna uppmanades att rekommendera en nitisk broder till att tjäna som ”tjänstedirektör” och ta ledningen i predikandet. Han skulle inte vara underställd det lokala årliga valet, utan skulle förordnas direkt av Sällskapet Vakttornet, som lagligen representerade församlingen av de smorda. År 1932 ersattes sedan de valda äldste, som skulle samarbeta med ”tjänstedirektören”, av en tjänstekommitté bestående av mogna bröder, som hade olika tjänsteställningar i församlingen, men som fortfarande valdes av församlingen. Uttrycket ”äldste” upphörde till förmån för ”grupptjänare”, ”bibelstudietjänare” och så vidare.
4 De demokratiska valen upphörde inte fullständigt förrän år 1938, då det påvisades att befogenheten att förordna låg hos den styrande kretsen för den världsvida kristna församlingen. Från och med då förordnades kvalificerade män direkt av Sällskapet som ”tjänare” för att ta hand om olika uppgifter i församlingen. Men i Vakttornet, i numren för 1 och 15 februari 1972, gavs en ännu klarare förståelse av de äldstes och tillsyningsmännens uppgifter. Starka skäl gavs för att man skulle återgå till att använda bibelns terminologi med uttrycken äldste (presbýteros) och tillsyningsman (epískopos).
5. a) Varför måste man vara särskilt noga när man rekommenderar någon som äldste? b) Vilka faktorer bör man ta i beaktande?
5 Återigen betonades de höga normer som Gud fastställt genom sin heliga ande och låtit nedteckna i sitt ord. Varför det? Därför att en äldste, för att vara värd respekt, måste ta ledningen i fråga om kristet uppförande och i tjänsten innan han blir rekommenderad och förordnad. (Hebréerna 13:7, 17) Därför bör kretsarna av äldste inte handla för snabbt när det gäller att rekommendera nya äldste. (1 Timoteus 3:6; 5:22) Kom ihåg att det ofta är förenat med mycket mera tid och resonerande att avföra en okvalificerad äldste än att rekommendera någon till att bli förordnad som äldste. En annan riktlinje som man bör följa är att se efter om församlingen redan innan brodern förordnas behandlar honom som om han redan var en äldste. Har han vunnit dess respekt genom att uppfylla bibelns krav, så att det inte finns någonting att invända mot att han rekommenderas som äldste?
”Presiderar bland sitt eget husfolk på utmärkt sätt”
6. Vilka är några av de kvalifikationer en äldste måste ha när det gäller hans förhållande till sin familj?
6 Låt oss helt kort granska några av de kvalifikationer som aposteln Paulus nämner att någon måste ha för att bli en äldste och se vad de innebär i praktiken i vår tid. Paulus skrev:
”Om det finns någon som är fri från anklagelse, en enda hustrus man, som har troende barn, vilka inte är beskyllda för utsvävningar eller är oregerliga.” — Titus 1:6.
”Tillsyningsmannen skall därför vara ... en man som presiderar bland sitt eget husfolk på utmärkt sätt och har barn som är honom undergivna med allt allvar; (om någon inte vet hur han skall presidera bland sitt eget husfolk, hur kan han då ta hand om Guds församling?).” — 1 Timoteus 3:2, 4, 5.
7. Vilken känslig balansgång krävs av en äldste när det gäller ansvaret mot den egna familjen och mot församlingen?
7 Kravet att på rätt sätt ta hand om sin egen familj utgör en uppfordran för många äldste. Hur kan en äldste ta ledningen i församlingen, men ändå inte försumma sin hustrus och sina barns andliga och känslomässiga behov? Det är inte lätt. Det fordras helt visst andlig mogenhet för att kunna hålla en god balans mellan dessa ansvarsuppgifter. Ibland kräver församlingsmedlemmar den tid och uppmärksamhet som en äldste med rätta borde ge sin familj. Varför är hans omsorg om sin familj så viktig? Därför att om han försummar sin familj eller om de minderåriga barnen som står i beroendeställning till honom blir försumliga i andligt avseende, är han inte längre kvalificerad att vara äldste, oavsett vilka förmågor han har och hur nitisk han är. Därför bör vi komma ihåg att herdeverksamheten börjar där hemma! Ja, en omsorgsfull balans måste visas, både av en äldste och hans familj, men även av församlingen när det gäller dess krav. — Efesierna 5:28—33; 6:4; 1 Timoteus 5:8; 1 Petrus 3:7.
Inte ”egensinnig” utan ”resonlig”
8, 9. Vilka egenskaper bör en äldste lägga i dagen i sitt förhållande till andra människor?
8 En rad andra krav har stor betydelse för hur en äldste behandlar sina medäldste och församlingen i allmänhet. Som Paulus uttrycker det i sina brev till Titus och Timoteus:
”En tillsyningsman måste nämligen såsom Guds förvaltare vara fri från anklagelse, inte egensinnig, inte benägen till vrede, ... inte en våldsman, ... [utan] en som kan behärska sig.” — Titus 1:7, 8.
”Inte en våldsman, utan resonlig, inte stridslysten.” — 1 Timoteus 3:3.
9 Dessa krav visar att en äldste måste vara lik Kristus i sin personlighet. Detta är sannerligen en hög norm. Men denna norm gäller för alla kristna! Vi måste alla efterlikna Kristus, och det innebär att vi måste vara fridsamma. (1 Korintierna 11:1) Som bibelskribenten Jakob uttryckte det: ”Visheten från ovan är först och främst kysk, därefter fridsam, resonlig, redo att lyda, full av barmhärtighet och goda frukter. ... För övrigt får rättfärdighets frukt sin säd sådd under fredliga förhållanden för dem som stiftar fred.” — Jakob 3:17, 18.
10, 11. a) Hur kan en äldstes attityd påverka en församling? b) Vilka attityder bör vara förhärskande, även då det råder meningsskiljaktigheter?
10 Stiftar vi som äldste fred? Ingen äldste får ha en önskan att vara orsak till stridigheter och gräl. En äldstekrets bör utgöra ett gott exempel i detta avseende. Då kommer församlingen inte att ha anledning att bli upprörd på grund av att det förekommer dispyter bland de äldste. Låt oss alla komma ihåg vad Paulus sade: ”Jag [vill] att på varje ort männen fortsätter att bedja, i det de upplyfter lojala händer, utan vrede och debatter.” — 1 Timoteus 2:8.
11 Någon gång då och då kan det uppstå meningsskiljaktigheter. Den man som är resonlig kommer inte att vara egensinnig och obstinat, även om han kanske har en stark personlighet. Han kommer att vara villig att ge sig, när bibliska principer inte är inbegripna. Och när sådana är inbegripna, kommer han att se visheten i att bevara självbehärskningen. Han kommer att hålla i minnet den princip som finns uttryckt i 1 Korintierna 13:4, 5, den att kärleken inte blir ”uppretad”. — Kolosserna 3:12—14.
”Håller sig till det trovärdiga ordet”
12. Vilket annat viktigt krav tar Paulus upp?
12 Vad kommer att hjälpa en äldste att gå vidare i att utveckla de nödvändiga kvalifikationerna? Vad kan han i själva verket — i vissa fall — göra för att behålla dem? Vi finner svaret i Paulus’ ord:
”Som stadigt håller sig till det trovärdiga ordet vad hans undervisning beträffar, så att han kan vara i stånd både att förmana genom den lära som är sund och att tillrättavisa dem som säger emot.” — Titus 1:9.
”Kvalificerad att undervisa.” — 1 Timoteus 3:2.
13. Varför bör en äldste ägna särskild uppmärksamhet åt sin andliga hälsa?
13 Vad kan en äldste göra för att ”stadigt hålla sig till det trovärdiga ordet” och vara ”kvalificerad att undervisa”? Han måste för det första regelbundet avsätta tid för personligt bibelstudium. Detta inbegriper förberedelse för kristna möten och de tal han fått i uppdrag att hålla. För hans egen andliga hälsas skull bör denna förberedelse inte vara ytlig. Han kan till exempel stryka under svaren i studieartiklarna i Vakttornet på en kort stund, men innebär det att han har studerat stoffet? Har han fått en grundlig förståelse av utvecklingen av temat? Har han slagit upp de skriftställen som det hänvisas till och förstått hur de skall tillämpas? Det framgår helt klart att det är omöjligt på den korta stund det tar att stryka under svaren. Personligt studium och familjestudium kräver tid. — Josua 1:8; Psalm 1:2; 77:7, 13; jämför med NW.
14. Vad kan en äldste göra för att ägna uppmärksamhet åt sin ”undervisning”?
14 Eftersom ett hårt bokat schema inte ger rum för allting, måste en äldste för det andra ägna särskild uppmärksamhet åt kristna publikationer och artiklar som har direkt med hans ”undervisning”, förmåga att förmana och förmåga att tillrättavisa att göra. Ett enkelt sätt att få hjälp i detta avseende är att ha ett snyggt och välordnat personligt bibliotek. En äldste i synnerhet måste snabbt ha tillgång till rätta och riktiga upplysningar från bibeln, och detta innebär att han regelbundet måste göra bruk av ämnesregistren och skriftställesförteckningarna i Sällskapet Vakttornets publikationer. Varför är allt detta så viktigt? Aposteln Paulus skrev: ”Ge ständigt akt på dig själv och på din undervisning. Förbli vid dessa ting, ty genom att göra detta skall du frälsa både dig själv och dem som lyssnar till dig.” — 1 Timoteus 4:16.
15. Varför är oskriftenliga råd så farliga?
15 Ja, liv och frälsning kan vara inbegripet i en äldstes råd. I till exempel frågor som rör abort, blodtransfusioner och kristen neutralitet kan en äldste på ett djupgående sätt påverka sitt eget och andras samvete, såväl som människors förhållande till Jehova — antingen till godo eller till ondo. Vi kan därför se att det inte är förståndigt att försöka besvara sådana frågor, när vi inte är absolut säkra på de bibliska principer som kommer in i bilden. Råd som saknar god skriftenlig grund kan orsaka skador som inte går att reparera. — Filipperna 1:9, 10.
16. Varför har några äldste fallit och begått allvarlig synd, och är detta en sak som man kan ta lätt på?
16 Ett annat skäl till att du som äldste måste vara uppmärksam på dig själv är att det är nödvändigt att odla och bevara ett nära förhållande till Jehova. Tyvärr har några äldste försummat sitt goda förhållande till Jehova och gått ända därhän att de fallit offer för sådana synder som äktenskapsbrott. Hur kommer det sig att de har kunnat göra någonting sådant? Det beror helt enkelt på att de låtit Jehova och hans löften komma i bakgrunden. Deras andliga synförmåga har mist sin skärpa, och själviska köttsliga begär har tagit makten över dem. Några få äldste har varit illojala mot sina äktenskapslöften och varit okänsliga och likgiltiga för att de dragit vanära över Jehovas heliga namn och åsamkat sina närmaste lidande. Sådana män har sannerligen varit orsaker till fall. Deras synd kan inte lätt ursäktas eller avfärdas, bara därför att vi lever i en sexuellt frigjord tidsålder. — Matteus 13:41; 18:7—9; Hebréerna 13:4.
Trogna äldste och deras hustrur
17. Hur föregår de flesta äldste med gott exempel?
17 Det måste å andra sidan också sägas att de äldste världen utöver, med några få undantag, har stått fasta i ostrafflighet och i sanningen. De utgör goda föredömen i mer än 45.000 församlingar och är en källa till uppmuntran för Guds folk. Under dessa ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med” har flitiga tillsyningsmän varit strängt upptagna dag och natt i likhet med aposteln Paulus. (2 Timoteus 3:1; Apostlagärningarna 20:31) Dessa äldste är villiga att komma hem och besöka den som är andligen sjuk, oavsett hur långt bort denne bor eller hur vädret är. Och hur gott är det inte att se dessa äldste regelbundet ta ledningen i tjänsten på fältet!
18. Vilken fin roll spelar de äldstes hustrur i församlingen?
18 Vi uppskattar också mycket de uppoffringar de äldstes hustrur ibland får göra! Då och då får dessa kvinnor stanna hemma, medan deras män är med vid specialmöten eller gör herdebesök. Ibland har mycket noga planerade personliga ting fått sättas åt sidan på grund av något brådskande problem i församlingen. Ja, vi berömmer också dessa fina systrar för att de är försiktiga och låter bli att försöka dra ur sina män konfidentiella ting. De visar respekt för de äldste och är en tillgång för församlingen. — Jämför Romarna 16:12; Titus 2:3—5.
19. a) Vad innebär det att vara en äldste? b) Vilken fråga kan och bör överlämnade män som inte är äldste ställa sig?
19 När vi granskar vilken uppgift de äldste har i den kristna församlingen i vår tid och ser att det stora flertalet av dem är självuppoffrande och tar ledningen på ett utmärkt sätt, går våra hjärtan i tacksamhet till Jehova för att han infört denna kärleksfulla anordning. Dugliga män, som uppskattar andliga värden, gör sig tillgängliga för tjänst i församlingen! Det är därför som Paulus kunde säga till Timoteus: ”Om någon traktar efter en tjänst som tillsyningsman, är det ett utmärkt arbete han önskar sig.” Detta ”utmärkta arbete” gäller inte ställning, makt och prestige som i kristenheten. Det kräver osjälviskhet, offer och tjänst. Om du är en överlämnad och döpt man som ännu inte är en äldste, är du då villig att trakta efter att få en sådan ansvarsuppgift och göra det med ett rent motiv? — 1 Timoteus 3:1; Lukas 17:10.
20, 21. a) Hur bör vi betrakta de trogna äldste i församlingen? b) Vad för någonting annat lägger vi i dagen genom att handla så?
20 De som troget tar ledningen respekteras i församlingen. De lojala i församlingen ger villigt gensvar på deras kärleksfulla föredömliga handlingssätt och följer Paulus’ råd: ”Påminn er dem som har ledningen bland er, som har talat Guds ord till er, och efterlikna deras tro, under det ni noga ger akt på vad deras handlingssätt leder till. Var lydiga mot dem som har ledningen bland er och var fogliga, ty de vakar ständigt över era själar såsom de som skall avlägga räkenskap; för att de må göra detta med glädje och inte suckande, ty detta skulle vara till skada för er.” — Hebréerna 13:7, 17.
21 Låt oss alla visa foglighet när det gäller den teokratiska anordningen och visa respekt för de äldste som verkligen tar ledningen, så att de kan göra detta med glädje och inte suckande. Om vi handlar så, visar vi att vi också respekterar den högste tillsyningsmannen, Jehova, och hans ställföreträdande tillsyningsman, Jesus Kristus. — 1 Petrus 2:25; Uppenbarelseboken 1:1; 2:1—3:22.
Kan du påminna dig svaren på följande frågor?
□ Vilken hög norm krävdes det att de ”valda äldste” följde?
□ Vilka åtgärder vidtogs från år 1919 till år 1938 för att återställa den teokratiska ordningen i den kristna organisationen?
□ Vilken balans måste en äldste hålla för att kunna uppfylla sina förpliktelser gentemot sin familj och församlingen?
□ Vilka framträdande egenskaper bör de äldste lägga i dagen i sitt förhållande till andra människor?
□ Varför är det så viktigt att en äldste ”stadigt håller sig till det trovärdiga ordet”?
□Varför bör vi vara tacksamma för äldsteanordningen i församlingen?
[Bild på sidan 18]
En äldste lägger förståndigt nog ner tid på att samarbeta med sin familj i tjänsten på fältet
[Bild på sidan 19]
Han avsätter också tid för nyttig rekreation tillsammans med sina närmaste