Led de nya till Guds organisation
”Älska hela brödraskaran.” — 1 PETRUS 2:17.
1, 2. Vad, förutom kunskap i lärofrågor, delger kristna lärare dem de undervisar?
EN LÄRARES arbete är att meddela fakta. Men en bra lärare gör mer än så. Han bibringar eleven värderingar, hjälper honom att inse vikten av det han lär sig och visar honom hur han bäst kan använda detta. Detta gäller framför allt om den kristne läraren. Det är sant att han måste delge sina elever ”Guds sanning” (Romarna 1:25), men detta inbegriper mer än bara kunskap om lärofrågor. Bibeln uppmanar till att lära ut Jehovas fruktan och också sådana egenskaper som godhet och förnuft. — Psalm 34:12; 119:66, NW.
2 Jesus nämnde fler saker som man måste lära ut: ”Gör lärjungar av människor av alla nationerna ... lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” (Matteus 28:19, 20) ”Allt” som var ”befallt” inbegriper att de måste ta del i det världsomfattande predikoarbete som var profeterat för vår tid. (Matteus 24:14) Och det finns också något annat som vi bör bibringa dem vi studerar bibeln med. Vad är det? Se, för att finna svaret, på aposteln Paulus’ tjänst och lägg märke till något som var framträdande i hans undervisning.
Paulus som organisatör
3. Hur gick Paulus till väga, när han undervisade nyintresserade i Korint?
3 Under sitt första besök i Korint fann aposteln Paulus många hörande öron, trots motstånd från den judiska kolonin. Men Paulus undervisade inte dessa nyintresserade enbart enskilt. Vi läser: ”Han [flyttade] därifrån [från den judiska synagogan] och gick hem till en man vid namn Titius Justus, som dyrkade Gud och vars hus gränsade till synagogan.” (Apostlagärningarna 18:7) Det huset blev ett ställe där nya lärjungar församlades och tillbad tillsammans. Paulus organiserade dem snart som en församling. — 1 Korintierna 1:2.
4. Vad fanns det snart i Efesus, när Paulus hade börjat undervisa där?
4 Senare färdades Paulus vidare till Efesus, där någonting liknande inträffade. Han undervisade intresserade personer enskilt, ”från hus till hus”. (Apostlagärningarna 20:20) Men han ordnade också snabbt med att de nya lärjungarna skulle kunna träffa varandra. Han ”avskilde lärjungarna från dem [judarna] och höll dagligen anföranden i hörsalen i Tyrannus’ skola”. (Apostlagärningarna 19:9) Snart var också denna grupp av kristna organiserad som en församling med förordnade äldste. — Apostlagärningarna 20:17, 18.
5. Vad gjorde kristna lärare under det första århundradet så snart som möjligt med de nya?
5 Det är alltså uppenbart att när nya under det första århundradet tog emot sanningen, blev de inte lämnade att klara sig på egen hand. De församlades i församlingar. Dessa gladde sig över att få uppmuntran av den styrande kretsen på den tiden. Mogna bröder, sådana som Paulus och Barnabas, ägnade mycket tid åt att undervisa i dessa nybildade församlingar och åt att förkunna ”tillsammans med många andra också, om Jehovas ords goda nyheter”. (Apostlagärningarna 15:30—35) Varför var det så? Varför lämnades inte de nya helt enkelt åt sig själva, att vara hänvisade till sina nyligen övade samveten, när det gällde att vägleda dem att göra det som var rätt?
Varför församlingar?
6. Varför organiserades de första kristna i församlingar?
6 Det finns många skäl till detta, och vi skall här nämna några. För det första: När en person blev kristen hade han inte längre mycket gemensamt med världen omkring honom. (Johannes 17:14, 15) Om han skulle ha blivit lämnad ensam, åt sig själv, så skulle han verkligen ha varit ensam. Men om han hade umgåtts med medkristna i församlingen på platsen, så skulle de ha styrkt honom till att fortsätta att hålla sig avskild. Dessutom sade Jesus att hans efterföljare skulle vara ”ett”. (Johannes 17:11) Denna enighet kom framför allt till synes i församlingarna. Jesus sade också: ”Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” (Johannes 13:35) För att de kristna skulle kunna visa denna kärlek på ett sådant sätt att det skulle tjäna till ett tecken för utomstående måste de finnas i grupper. Dessa grupper var de lokala kristna församlingarna, inom vilka de kristna vakade över varandras andliga och fysiska väl. (Filipperna 2:4) Det framgår till exempel tydligt att det understöd till änkor, som Paulus dryftar med Timoteus, organiserades genom församlingarna. — 1 Timoteus 5:3—10.
7. a) Vad innebär Paulus’ ord i Hebréerna 10:24, 25? b) Vilken uppgift hade de kristna församlingarna under det första århundradet i förbindelse med predikoarbetet?
7 Följande ord av Paulus utgjorde därför en direkt uppmaning till att stödja den lokala församlingen: ”Låt oss tänka på varandra för att sporra till kärlek och förträffliga gärningar, i det vi inte underlåter att själva församlas, såsom några har för sed, utan uppmuntrar varandra, och det så mycket mer som ni ser dagen närma sig.” (Hebréerna 10:24, 25) Det är också helt tydligt att det enastående predikande av de goda nyheterna om Riket som på ett organiserat sätt utfördes under det första århundradet utfördes på ett organiserat sätt genom församlingarna. (Romarna 10:11—15) Den heliga anden vägledde således de äldste i församlingen i Antiokia att skicka Paulus och Barnabas som missionärer till icke-utlämnade distrikt, och Paulus insåg att de äldste i församlingen i Jerusalem hade rätt att ge honom anvisningar om var han skulle predika. — Apostlagärningarna 13:1—3; Galaterna 2:8—10.
Lokala församlingar i vår tid
8, 9. Vad är några av orsakerna till att vi också bör vägleda våra intresserade till den lokala församlingen?
8 Vad kan vi i våra dagar lära av denna historiska bakgrund? Att vi också bör leda nyintresserade till den lokala kristna församlingen. Precis som på Paulus’ tid är kristendomen i våra dagar inte en religion av människor som isolerar sig. ”Den som isolerar sig söker sin egen själviska lystnad”, varnar Ordspråksboken. (Ordspråksboken 18:1, NW) Den som å andra sidan ”vandrar tillsammans med visa människor skall bli vis”. (Ordspråksboken 13:20, NW) De nya behöver det andliga, moraliska och känslomässiga stöd som den kristna församlingen erbjuder. De behöver bli föremål för medkristnas kärlek och de äldstes omvårdnad och få uppleva den behagliga endräkten, som gör det till en sådan glädjefylld och unik upplevelse att vara kristen. — Psalm 133:1.
9 Det världsomfattande organiserade predikandet av de goda nyheterna i våra dagar sköts också huvudsakligen genom lokala kristna församlingar. (Matteus 24:14) När vi undervisar nya om deras skyldighet att ta del i det arbetet, måste vi därför leda dem till församlingen på platsen där de bor och visa dem hur man samarbetar med den.
Ett internationellt brödraskap
10. Nämn några skriftställen som pekar på den internationella endräkten bland de kristna under det första århundradet.
10 Men aposteln Paulus förde in de nya i mer än enbart en lokal församling. Han sade till efesierna: ”Det är en enda kropp och en enda ande, alldeles som ni också blev kallade i det enda hopp, vartill ni blev kallade.” (Efesierna 4:4) Det fanns endast en enda ”kropp” runt hela jorden, inte ett antal utspridda lokalt oberoende församlingar. Jesus syftade också på de levande medlemmarna av sin ”kropp” på jorden, när han talade om en ”trogen och omdömesgill slav”, som var bemyndigad att ge ”tjänstefolket” mat. (Matteus 24:45—47) Enskilda kristna runt jorden skulle vara tvungna att erkänna den ”slavens” myndighet, om de skulle få mat av den. Detta skulle leda till en internationell sammanslutning av kristna.
11. a) Vad kallade Petrus denna internationella organisation av kristna? b) Vilken anordning bevarade endräkten i fråga om lära bland de kristna under det första århundradet? Hur visade Paulus att han erkände denna anordning?
11 Därför talade aposteln Petrus om alla de kristna på hans tid som ”hela brödraskaran [grekiska: adelphotes’, brödraskap]”. (1 Petrus 2:17) De nya blev en del, inte bara av den lokala församlingen, utan av hela detta internationella brödraskap. Församlingar stod i kontakt med varandra. (Kolosserna 4:15, 16) När det uppstod lärofrågor, avgjorde inte de kristna saken själva. För att få ett auktoritativt svar vände de sig till de äldste i församlingen i Jerusalem, som på den tiden tjänade som en styrande krets med ansvar för hela världen. (Apostlagärningarna 15:2, 6—22) Paulus erkände att den kretsen hade befogenhet att ta ställning i lärofrågor. Fastän han hade fått sanningen genom en speciell uppenbarelse av Jesus Kristus, färdades han ändå till Jerusalem och förklarade de goda nyheterna han predikade för dem, ”rädd att ... [han] på ett eller annat sätt löpte eller hade löpt förgäves”. — Galaterna 1:11, 12; 2:1, 2, 7—10.
12. Vad var det mer som band samman ”hela brödraskaran”?
12 För att bevara endräkten i tanke och handling hos ”hela brödraskaran” skickades resande tjänare, till exempel Timoteus, Titus och Epafroditus, ut för att besöka och uppbygga dess medlemmar, och brev av sådana som Paulus, Petrus, Jakob, Johannes och Judas skickades omkring bland dem. På grund av att det fanns ett sådant brödraskap fick de rikare bröderna i andra länder höra om den nöd bröderna i Judeen under en tid av svårigheter befann sig i, och Paulus kunde genom församlingarna organisera att det skickades hjälp till de behövande. (1 Korintierna 16:1—4) Enskilda kristna blev också uppmuntrade, när de fick höra rapporter om uthärdande och tro hos ”hela skaran av ... [deras] bröder i världen”. — 1 Petrus 5:9.
Presentera de nya för ”hela brödraskaran”
13. Nämn några likheter mellan ”hela brödraskaran” runt jorden i vår tid och under det första århundradet.
13 Finns det en liknande hel ”brödraskara” i våra dagar? Ja, det gör det verkligen. ”Den trogne och omdömesgille slaven” finns fortfarande och har fortfarande ansvaret att ge ”tjänstefolket” mat. (Matteus 24:45—47) Precis som på Paulus’ tid representerar nu en styrande krets denna ”slav” och leder det världsomfattande arbetet med att predika de ”goda nyheterna”. Den internationella endräkten stärks också i våra dagar genom brev och tryckt litteratur från denna styrande krets, och också av mogna lärare som tjänar i församlingarna. När en person lär sig sanningen, lär han sig därför att bli en del av den lokala församlingen och också att känna sig som en del av ”hela skaran” av bröder runt jorden. Det är den kristne lärarens ansvar att hjälpa den han studerar bibeln med att göra detta. Hur kan han göra detta?
Att hjälpa andra att älska ”hela brödraskaran”
14. Vilka sätt har du funnit ge resultat, när det gäller att berätta för den du studerar med om den lokala församlingen och också om Guds folks internationella organisation?
14 Den kristne läraren kan berätta för sin elev om församlingen och det internationella brödraskapet, och därefter kan han åskådliggöra det för honom. Hur kan han berätta för honom om det? Här följer några sätt, som erfarna lärare har funnit vara effektiva: Ta tid före eller efter bibelstudiet till att tala om församlingen och hur viktig den är enligt bibeln och tala också om ”den trogne och omdömesgille slaven” och det sätt varpå den tjänar i vår tid. Beskriv Rikets sal och mötena. Tala om intressanta saker som du har lärt dig under mötena. Nämn den lokala församlingen såväl som det internationella brödraskapet i dina böner före och efter studiet.
15. På vilka utmärkta sätt kan vi åskådliggöra den lokala församlingen och den internationella organisationen för de intresserade?
15 Men hur kan man åskådliggöra dessa ting? Här är några sätt som har visat sig leda till resultat: Börja så snart som möjligt att be andra medlemmar i församlingen följa med dig till studiet, så att den du studerar med börjar få nya vänner så snart som möjligt. Det är viktigt att han fort får klart för sig att vad han än förlorar i fråga om vänskap i den gamla tingens ordning kommer att mer än uppvägas i form av nya vänner i ”hela skaran av ... bröder i världen”. (1 Petrus 5:9; Matteus 19:27—29) Utnyttja till fullo broschyren Jehovas vittnen i det tjugonde århundradet. Den beskriver Jehovas vittnens nutida internationella organisation och har några fina bilder på stora konvent, en typisk Rikets sal, ett pågående möte, predikoarbetet osv. Den kommer att ge den du studerar med en visuell uppfattning av hur omfattande ”hela brödraskaran” är. Kapitel 23 i boken Du kan få leva för evigt i paradiset på jorden ger också en färgrikt illustrerad beskrivning av Guds organisation i vår tid.
16. a) Vad bör vi göra så snart som möjligt med dem vi studerar bibeln med? Av vilken skriftenlig orsak? b) Hur kan vi ha nytta av krets- och områdestillsyningsmannens besök för att hjälpa dem vi studerar med att bli en del av Guds folk?
16 Kom också ihåg att Paulus organiserade möten i Efesus nästan omedelbart, när han hade funnit intresse. (Apostlagärningarna 19:9, 10) Han talade om för församlingen i Korint att när ”någon icke troende eller en helt vanlig person” kommer in på ett väl ordnat kristet möte, blir ”hans hjärtas hemligheter ... uppenbara, och så skall han falla på sitt ansikte och tillbedja Gud och försäkra: ’Gud är verkligen ibland er.’” (1 Korintierna 14:24, 25) Det är likadant i våra dagar — ju förr någon man studerar med börjar komma tillsammans med församlingen på platsen, desto snabbare kommer han att inse var sanningen verkligen finns. Av den orsaken inbjuder kristna lärare så snart som möjligt sina elever att vara med vid församlingens möten och vid större sammankomster. Om det behövs, gör de sig besväret att gå hem till den intresserade och personligen ledsaga honom till mötena. När deras församling får besök av en nutida ”Titus” eller ”Epafroditus”, en krets- eller områdestillsyningsman, ser de till att den de studerar med får träffa honom och hans hustru, och de kanske rentav inbjuder besökarna att vara med vid det regelbundna bibelstudiet.
17. Vad är därför en viktig del av vårt arbete med att undervisa och göra lärjungar? (Matteus 28:19, 20) Hur gagnar detta dem vi studerar med?
17 Jehovas världsvida församling av smorda är ”en pelare och ett stöd för sanningen”. (1 Timoteus 3:15) För att nyintresserade skall få gagn av det ”stödet” måste de förena sig med de hundratusentals ödmjuka människor som nu kommer i skaror för att ansluta sig till dessa smorda. (Sakarja 8:23) Dessa ödmjuka utgör nu ett internationellt brödraskap på mer än två och en halv millioner människor, och att ta emot sanningen inbegriper att ansluta sig till detta internationella brödraskap. När nyintresserade blir en del av det, åtnjuter de allt det stöd och det skydd som det erbjuder. De njuter av sina medkristnas broderliga kärlek, och de har själva tillfälle att återgälda kärleken. (Hebréerna 13:1) Detta innebär också att de blir en del av en tallös internationell skara, som kommer att få överleva genom den stora vedermödan in i en evighet av lyckligt kamratskap. (Uppenbarelseboken 7:9—17) Glöm därför inte, när du undervisar dem du studerar bibeln med om bibliska läror, att vägleda dem till och undervisa dem om att ha kärlek till ”hela brödraskaran”. — 1 Petrus 2:17.
Kommer du ihåg?
□ Vad gjorde Paulus med nyfunnet intresse i Efesus och Korint?
□ Hur hjälpte Paulus på så sätt de nya?
□ Vad bör vi vara vakna för att bekanta dem vi studerar bibeln med, förutom att vi undervisar dem om bibliska lärofrågor?
□ På vilka praktiska sätt kan vi göra detta?
[Bild på sidan 15]
De nya hälsas hjärtligt välkomna till ”hela brödraskaran”