Del 1 — Vad säger bibeln om ”fortsatt liv efter döden”?

 1. Vad frågade sig många som läste de budskap som en brittisk officer sade sig ha mottagit från män som stupat i kriget?

”VI HAR det bra.” ”Sörj inte över oss. Vi är lyckliga. Vi har aldrig varit så lyckliga som vi är nu.” Dessa budskap kom från den osynliga världen under andra världskriget. Det var inte några sorgliga budskap, utan i stället till synes budskap som kom för att driva undan sorgen och skänka tröst. Från vilka kom dessa främmande meddelanden? Från män som dog för sitt land under det kriget! Detta försäkrade den som mottog budskapen år 1943, Lord Dowding, förre flygmarskalken och chefen för flygvapnet i Storbritannien. Han ville uppmuntra och trösta dem som hade förlorat vänner och anhöriga i kriget och också dem som kanske ännu skulle komma att dö innan världskriget var slut. Han sade: ”De flesta budskap som jag har mottagit kommer från man som gått hädan i detta krig. Jag vill särskilt framhålla att det genomgående temat i dessa budskap är: ’Vi har det bra’ och ’Sörj inte över oss. Vi är lyckliga. Vi har aldrig varit så lyckliga som vi är nu.”’ Lord Dowding fortsatte: ”Det finns en stor organisation av flygvapnets män på ’andra sidan’, och jag får mycket ofta budskap ifrån dem.” Han bekräftade sedan ännu en gång sin tro på spiritismen genom att offentligen inför en åhörarskara i London läsa upp ett brev som han trodde hade dikterats av en död sjöman. New York Times fick telegram om detta från London den 1 september 1943. och följande dag publicerades det i tidningen under rubriken: ”Dowding säger att döda sänder budskap till honom.” Utan tvivel frågade sig många läsare: Är det de som omkommer i kriget som är de lyckliga? Är det vi som överlever kriget som är de olyckliga?

 2, 3. Vad är gemensamt för prästens krigsbön och officerens budskap?

² Något mer än nio månader senare bad den romersk-katolske Fader Thomas Lester Graham följande krigsbön under en högtidlig mässa i St. Patrick’s Cathedral i New York. ”Vi beder att dessa män, som bringar sådana heroiska offer för oss, skall veta att vi vandrar varje steg med dem på deras korsets väg. Vi beder för deras mödrar, fäder, hustrur, fästmör, på det att bördan må bli lättare att bära och de må bli förenade med sina kära och aldrig mer behöva skiljas från dem på grund av det onda som kriget vållar. För dem som bragt det största av alla offer beder vi att den allsmäktige Guden må taga emot dem som martyrer i sitt rike och ge deras själar frid.” Han manade till bön i kyrkorna för ”våra döda martyrer”. — Ur en notis i New York Times följande dag, måndagen den 12 juni 1944.

³ Båda dessa uttalanden, det budskap som förre chefen för brittiska flygvapnet hade fått och bönen som den katolske prästen bad, var grundade på en gemensam tro, tron på ”fortsatt liv efter döden”.

 4. Vilken tro har många angående människosjälen? .

⁴ Den allmänna tron går ut på att människosjälen inte dör utan är odödlig, outplånlig, oförgänglig; att det, även om människokroppen synbarligen dör och förvandlas till stoft, måste finnas något i människan som överlever kroppens död, och det måste vara ett osynligt, opåtagligt något, som kallas ”själen” eller ”anden”. Eftersom man tror att denna själ eller ande lever kvar sedan kroppen dött, måste den vara helt olik den förgängliga människokroppen och måste kunna skilja sig från den. Den skiljer sig från kroppen när denna dör, och eftersom den är osynlig, kvarhålls den inte längre för att bebo människokroppen, utan blir i stånd att röra sig fritt omkring i det osynliga eller andliga riket och höja sig upp till livsplan högt ovan jorden. Den får tillträde till alla andevärldens mysterier och vet därför mer då, än när den var bunden vid människokroppen; och den lever sedan vidare i den osynliga, immateriella världen för evigt.

 5, 6. Vad bevisar tydligt det förhållandet, att denna tro är så vida utbredd och så gammal, beträffande termerna ”själ” och ”ande”?

⁵ Kristenhetens religioner över lag, även den romersk-katolska religionen, vidhåller att själ och ande ofta används i samma bemärkelse. Men spiritistema gör åtskillnad mellan de båda begreppen: ”På spiritistiskt fackspråk betyder ’ande’ detsamma som en individs eteriska kropp, som äger individens alla egenskaper. Man måste göra en tydlig åtskillnad mellan ’ själ’ och ’ande’ Den förra är vag och opåtaglig och saknar storlek eller form, medan den senare är den exakta motsvarigheten till den fysiska delen av individen.” — V. D. Rishi: Spiritualism in India — Theory and Practice, sid. 8, andra upplagan, 1946.

⁶ Oavsett vilken åtskillnad man gör, eller inte gör, mellan begreppen ”själ” och ”ande”, så förmenar de som tror på fortsatt liv efter döden att de döda inte alls är döda utan är mer levande än någonsin, att de lever i en andevärld som vi inte kan se, den så kallade nästa världen, och att vi inte får låta oss bedragas angående fortsatt liv efter döden bara därför att människokroppen till synes dör. Som ett starkt och orubbligt bevis för detta anförs det förhållandet, att denna tro är så vida utbredd och så gammal. Som en rekommendation för sin tro säger Rishi på sidan 1 i sin ovannämnda bok:

”Tron på att det finns en nästa värld och att man kan komma i förbindelse med de hädangångna själarna finner man i nästan alla Österns och Västerns heliga böcker. Den äldsta boken, Rigveda [eller hymnernas veda], innehåller en hänsyftning på pitrierna [de avlidna förfäderna; halvgudfäderna och patriarkerna]. I Mahabharata och Ramayana läser vi om hur kuruidernas [panduidernas hundra kusiners] hustrur hade glädjen att få samtala med sina hädangångna män, och hur konung Dascharatha efter sin död uppenbarade sig för Sri Ramachandra. Bibeln är full av uttalanden som tyder på fortsatt liv efter döden och förbindelse mellan de döda och de levande. ... Att betvivla alla dessa vittnesbörd om fortsatt liv efter döden är grov och krass materialism.”

 7. Vad framgår av det sätt varpå de flesta människor överallt på jorden uppför sig och handlar gentemot avlidna släktingar och i andra döda?

⁷ Överallt på jorden ger tron på fortsatt liv efter döden förklaringen till många människors uppförande och handlande, såsom när de sätter fram mat, blommor, rökelse eller andra skänker på små altaren åt helgon eller avlidna anhöriga eller såsom när den japanske kejsaren Hirohito, den 3 september 1945, iförd ceremoniös skrud och åtföljd av två yngre bröder, tillbad på tre olika ställen i Tokyopalatset och personligen ”meddelade” de kejserliga förfäderna att Japan hade förlorat kriget. — New York Times.

 8. Hur besvarar spiritisterna och anhängare av andra religioner frågor som uppstår, om man antar läran om ”fortsatt liv efter döden”?

⁸ Har en gång läran om fortsatt liv efter döden antagits, så uppstår en hel rad av välmotiverade frågor: Kan vi komma i kontakt med de döda? Kan vi göra någonting som är till gagn för dem? Kan de göra oss något gott eller någon skada? Kan vi komma i kontakt med ”den nästa världen”, eller finns det någon förbindelse mellan ”de två världarna”? Olika religioner ger svar på dessa frågor allteftersom det passar in på deras övriga trosuppfattning, men den religion, som är känd under namnet ”spiritism” svarar med ett trosvisst ”ja”. Fastän en del spiritister påstår att judarnas och de kristnas bibel är grundad på spiritism eller lär om den och understöder den, så sätter spiritisterna inte sin största tillit till bibeln eller andra skrifter som anses heliga. De framhåller med bestämdhet att verkligt hörbara, synliga och förnimbara uppenbarelser från andevärlden och otaliga, regelbundet återkommande fall, då levande kommer i kontakt med de döda och får budskap från döda personer som de kan känna igen, bevisar att det finns en andevärld och ett fortsatt liv efter döden för människor. På sidan 7 i sin bok anför Rishi bland spiritismens grundsatser följande: ”Det är möjligt att genom medier åstadkomma förbindelse mellan den synliga och den osynliga världen, dvs. mellan de levande och de döda”, och tillägger sedan: ”Det kan vara värt att komma ihåg, att de ovannämnda grundsatserna inte baserar sig på någon text, tradition eller institution utan på iakttagna fakta och fenomen.”

 9. Hur ställer sig vår tids vetenskapsmän till spiritistiska uppenbarelser?

⁹ Övertygade spiritister har villigt låtit sina spiritistiska uppenbarelser undersökas och prövas av nutida kallt iakttagande materialistiska vetenskapsmän. Medan mycket som påståtts vara spiritism har blivit avslöjat som kommersiellt bedrägeri, så har dock vetenskapen åtskilliga gånger måst erkänna sig komma till korta, när man sett resultaten av de många undersökningar som gjorts under tillförlitliga och betryggande former. Vetenskapsmännen har måst erkänna att det finns levande, intelligenta krafter i den osynliga världen. I en artikel med rubriken ”De kommer aldrig tillbaka” av Lester David återger denne vad Hereward Carrington, direktör för amerikanska psykiska institutet, hade sagt: ”Bortsett från inbillning, bluff och vidskepelse, som olyckligtvis har blivit förknippade med detta ämne, så finns det verkliga fysiska fenomen som den moderna vetenskapen inte kan förklara.” I det därpå följande avsnittet, som handlar om uppenbarelser eller syner av de döda, säger Lester David vidare: ”Amerikanska sällskapet för psykisk forskning fick en gång 30.000 svar på ett frågeformulär som sändes ut om denna sak. Efter undersökningen av svaren drog man följande slutsats: ’Mellan dödsfall och uppenbarelser av en döende människa råder ett visst samband, som inte endast kan tillskrivas slumpen. Detta betraktar vi som ett bevisat faktum.’ ” — Mechanix Illustrated, december 1952, sid. 166, 167.

10, 11. Vilket samband råder mellan en del offentliggjorda definitioner på ektoplasma och påståendet att det finns ”fortsatt liv efter döden”?

¹⁰ Som ett resultat av undersökningarna har den moderna vetenskapen upptäckt något som den kallar ”ektoplasma”, dvs. människomateria som strömmar ut ur olika delar av andemediets kropp och som framkallar vissa fenomen eller antar vissa former. Eftersom ektoplasma är protoplasma, som stöts ut ur mediets kropp, definierar Websters ordbok ektoplasma som ”förkroppsligad protoplasma”. Marcus Bach beskriver detta på följande sätt på sidan 112 i sin bok They Have Found a Faith (1946):

”Orsaken till att man döljer mediet ... är att ett rött ljus används under materialiseringsseansen. Till och med ett svagt ljus verkar störande på framalstringen av ektoplasman, som behövs för att bilda andliga skepnader. ’Kabinettet’ [ett avskärmat hörn i ett rum] skyler mediet under den tid då denna kraft samlas, och sedan, när skepnaden är fullständig, kan den hålla stånd mot ljusstrålarna tillräckligt länge för att kunna ses utanför ’kabinettet’ av seansdeltagarna — under en tid av mellan trettio sekunder och tre eller fyra minuter. Det i trance försatta mediet verkar också ibland störande för åskådarna. Det företer inte någon tilltalande anblick ur estetisk synpunkt, i all synnerhet inte under materialisationen, ty ektoplasman utsöndras genom dess mun och kropp i form av en skir, dimmig, rökliknande substans, av vilken andekemikerna formar skepnaderna.”

¹¹ Rishi säger (på sid. 3 i sin här förut nämnda bok):

”I Europa och Amerika har flera vetenskapsmän gjort betydande upptäckter på detta vetenskapliga område. Vissa personer känner till upptäckten av ektoplasman, en vit, snöliknande materia som strömmar ut ur mediets kropp. Hur mycket okunniga människor och bedragare än må förneka existensen av denna materia, så har den i alla fall blivit vägd och analyserad av stora vetenskapsmän.” (Sid. 2) ”Beviset för ett fortsatt liv efter döden har huvudsakligen erhållits genom den inneboende psykiska kraft som ett medium besitter, och därför har det fenomen som egenskapen av medium utgör betraktats som den moderna spiritismens enda grundläggande faktor. Det är omöjligt att definiera eller beskriva denna kraft, liksom det är omöjligt att definiera elektriciteten eller magnetismen, trots att vi alla förnimmer dessas verkningar varje dag”.

12. Vad avslöjas genom studiet av mrs Pipers egenskaper som medium?

¹² Mrs Leonore Piper utförde oförklarliga ting, som gjorde henne till ett av de största medier man känt till. Forskare i psykiska fenomen, däribland den amerikanske psykologen William James, dr Richard Hodgson, Sir Oliver Lodge, dr Walter Leaf och många andra, studerade under många år mrs Piper. De anlitade till och med detektiver, som skuggade henne, för att utröna om hon fick sina upplysningar på normalt sätt. Men förgäves. De kunde inte utröna någonting. Mrs Piper kunde falla i djup trance och sedan börja skriva. Hon kunde meddela upplysningar, såsom namn, data och allehanda fakta, som hon omöjligen skulle kunna känna till själv. William James skrev att hon visste om sådant som hon inte kunde ha skaffat sig upplysning om genom ett normalt bruk av ögon och Öron och förstånd.

13—15. Vad har vetenskapen måst erkänna, när den ställts inför onormala bedrifter som människor utfört?

¹³ Det finns också andra tecken som tyder på att det existerar hemliga eller ockulta krafter, som sätter helt vanliga människor i stånd till att utföra saker och ting som är övermänskliga, eller som under normala förhållanden övergår människans förmåga och som vetenskapen inte kan förklara., I samband med utövning av voodooism (vodun, som invånarna på Haiti kallar det,) har högst onormala bedrifter utförts. Den franske naturforskaren Descourtilz, exempelvis, berättar, fylld av vördnad och respekt för den ockulta kraftens yttringar, om hur en kvinna, efter att ha blivit besatt av sin gud, tog ett glödande kol i sin hand utan att bränna sig. På Guldkusten i Afrika kallas medierna för woyei, och de säger sig vara språkrör för gudarna och för de döda. När ett medium där blir besatt av den ockulta kraften, sägs det att ”det talar med en röst som inte är dess egen och som är mäktigare och kraftigare än något människoväsens”. Ett medium som är besatt av den mystiska kraften skakar och skälver i alla leder och kan hålla sig på benen i ständig rörelse i flera timmar. Det kan klara uthållighetsprov som är omöjliga att utstå för vanliga människor. — M. J. Field: Religion and Medicine of the Ga People.

¹⁴ Den medicinska vetenskapen kan inte förklara hur en människa kunnat uthärda en sådan kraftansträngning som omtalades i en notis i New York Times, daterad ”Bombay, Indien, 19 februari 1950 (United Pressmeddelande) ”:

”Väldiga folkskaror såg hur en 45-årig yogi, Swami [mästare] Ramdasji, i dag [söndag] levande grävdes fram ur en lufttät’ cementkrypta, i vilken han hade legat ’begravd’ på en spikmatta i 87 timmar [alltså 3 dagar och 15 timmar]. Mystikern hade varit ’helt nedsänkt’ i vatten från klockan 16. på lördagen [den 18 februari] till klockan 7.30 i dag [söndag], då han blev utsläppt. Han steg i träkistan klockan 17 på onsdagen [den 15 februari]. Han låg på en spikmatta, och kistans sidor var också försedda med spikar, som stack in i hans kropp. Kistan hade förseglats i en 2,4 X 2,4 X 1,8 meters cementkrypta. Ramdasjis lärjungar satt sedan vid kryptan dag och natt och mässade vedaböner, medan de höll en helig eld brinnande. På lördagen [den 18 februari] borrade hans lärjungar ett litet hål i kryptan, stack in en slang och ’dränkte’ den redan ’luftsvultne’ hinduen i vatten. Tusentals åskådare såg med spänning på när lärjungarna hackade bort cementen och lyfte upp Ramdasji, som ännu var i trance, på en estrad. Ramdasjis efterföljare masserade hans huvud, armar och kropp tills han öppnade ögonen och log. Dr Jal Rustom Vakil, en hjärtspecialist, undersökte Ramdasji omedelbart. Doktorn sade att Ramdasjis andhämtning var svag, men för övrigt var han fullständigt normal.”

Enligt den medicinska vetenskapen skulle en vanlig människa under en sådan kraftansträngning ha dött inom loppet av två eller tre timmar.

¹⁵ Sådana bedrifter som till exempel att gå genom eld, vilket man har sett människor göra i Indien och på andra håll, har man i regel tillskrivit en eller annan ockult påverkan eller kraft, men vetenskapen har med viss framgång kunnat bevisa att det i sådana fall är fråga om något trick som grundar sig på vanliga naturlagar, och att dessa företeelser alltså inte kommer in under verklig ockultism. Men ju mera vetenskapen forskar i dessa frågor, desto tydligare blir bevisen för att det existerar en verklig ockult makt, osynliga krafter som åstadkommer övernaturliga bedrifter och händelser bland människorna.

16. I vilken utsträckning gör människor i våra dagar ansträngningar för att få tröst, förhandsupplysningar eller vägledning genom att vända sig till spiritismen?

¹⁶ Många människor — oavsett om de är vidskepliga eller inte — har en särskild dragning åt det ockulta, åt krafter som kommer från en fördold källa, åt händelser av övernaturligt slag. Det finns också många sörjande människor som trängtar efter att få komma i kontakt med sina kära anhöriga som dött. Naturligtvis ligger det nära till hands för dem att söka sig till andemedier, som menar sig kunna komma i förbindelse med de döda, för att därigenom få den skenbara tröst som detta skänker. Allt fler och fler människor ängslas över ovissheten i livet eller har stora problem att brottas med eller oroar sig över den politiska och ekonomiska utvecklingen eller över vad som sker på idrottens område eller över utvecklingen på andra områden, och de önskar få upplysning om framtiden. De vänder sig till en högre, fördold makt — även om de inte vet vem denna makt är — som ger löfte om att kunna förutsäga vad som skall ske i framtiden och på så sätt vägleda dem, befria dem från fruktan, göra det möjligt för dem att skydda sig för eventuella faror eller leda dem till framgång och lycka. Följaktligen finns det många människor som inte i vanliga fall kallar sig spiritister och som kanske tillhör ”ortodoxa” kyrkor, men som ändå hänger sig åt spiritism. I Amerika bekänner sig omkring 131.100 människor vara spiritister eller medlemmar av spiritistiska sällskap och sammanslutningar, men utöver dessa finns det många fler som sysslar med spiritism. Att hänvända sig till spiritister har blivit populärt, inte bara bland betryckta och tröstsökande män och kvinnor i allmänhet eller bland vidskepliga, teatraliska människor eller bland bekymrade affärsmän som söker framgång, utan också bland människor i höga politiska kretsar världen utöver.

Ockultismen i politiska kretsar

17. Vad har blivit allmänt känt om den siste ryske tsarens förbindelser med Rasputin?

¹⁷ Den 17 juli 1918, den dag då Nikolaus Romanov avrättades av bolsjevikerna, ligger inte längre tillbaka i tiden än att många av oss kan erinra sig denne siste av de ryska tsarerna, Nikolaus II. Om honom säger The Encyclopedia Americana (band 20, sid. 315): ”Hans vidskeplighet visade sig däri att han rådfrågade siare, spiritister, mystiker och charlataner i sin önskan att få en manlig arvinge, då hans första fyra barn var flickor.” Han är också alltför väl känd för sina förbindelser med den beryktade ryske ”munken” Grigorij Jefimovitj, som bar öknamnet ”Rasputin”, vilket betyder ”tygellös”, ”lastbar”, utsvävande”, ”liderlig”, eftersom han var sådan. Rasputin härstammade från en bondefamilj och hade vissa medfödda hypnotiska anlag. Han igångsatte en ny kult, i vilken dans och liderlighet blandades med mystiska seanser. Han fick tillträde till det ryska kejserliga hovet, där han i flera år utövade ett stort inflytande på Nikolaus II, som lät honom bli kvar vid hovet trots protester från andra.

18—21. a) Hur begagnade man sig av astrologi i offentliga angelägenheter i forntiden? b) Vilken roll spelar astrologien i offentliga angelägenheter i våra dagar?

¹⁸ Numera är det inte bara av den politiska vetenskapen som politiska regeringar låter sig ledas utan också av astrologien. ”Astrologi” betydde från början ”stjärnornas vetenskap”. Numera betyder det studium av stjärnorna, som utövas för att man skall kunna förutsäga händelser, som rör människorna och jorden, med hjälp av stjärnornas inbördes läge och ställning, som om stjärnorna utövade ett förborgat eller ockult inflytande på jordens invånare och på själva jorden. Astrologi utövades för länge sedan av kaldéerna, egyptierna, grekerna, romarna, araberna och andra folk. Den utvecklades från tron på fortsatt liv efter döden och från tron på att stjärnorna var berömda människor som efter döden hade överflyttats till stjärnornas och planeternas ställning, för att därifrån utöva sitt inflytande på jordiska angelägenheter.

¹⁹ På 1200-talet e. Kr. införde präster från Indien astrologi i det siamesiska hovlivet, och alltsedan den tiden har både konungar och gemene man tvekat att företa sig någonting innan de rådfrågat sina horoskop eller granskat planeternas ställning i förhållande till djurkretsens tolv tecken. Varje siamesisk konung utnämnde till sin rådgivare en kunglig astrolog, som fick adelsvärdighet. Konung Mongkut var den ende monarken som tillbakavisade en kunglig astrologs tjänster. Han var själv berömd astrolog och föredrog att själv läsa sitt horoskop. År 1932 störtades den absoluta monarkien i Siam, men astrologerna fortsatte sin verksamhet och fick ett allt fastare grepp om de politiska angelägenheterna. Många lagstiftare planlade sin politiska karriär först sedan de hemligen rådfrågat astrologer. Av egen erfarenhet säger siamesen: ”Politikerna är de bästa astrologerna, och astrologerna blir de framgångsrikaste politikerna.” Eftersom sådana politiker tillbringar så mycket av sin tid hos astrologer, lär de sig så småningom själva att läsa horoskop. Eftersom astrologerna kan se i stjärnorna när t. ex. en viss offentlig verksamhet bör påbörjas, så menar man att det är en given sak att astrologer skall få framgång inom politiken, och så kunde det vara när praktiskt taget alla människor hänger sig åt astrologi. Astrologien håller siameserna i ett fastare grepp än någon annan vetenskap eller religion.

²⁰ Astrologien utövar också en viss makt över nutida västerländska styresmän, och detta till och med i fråga om krigföring. I Mechanix Illustrated, januarinumret 1952, stod följande att läsa: ”Ett av de mest överraskande och minst kända fakta från andra världskriget är att de allierade i själva verket förde ett ’kontra-astrologiskt’ krig mot Hitler. I vetskap om att nazistledaren tog sitt horoskop verkligt allvarligt [samtidigt som han var romersk katolik] upprättade England en institution, som gick under benämningen Psychological Research Bureau (Institutet för psykologisk forskning), och satte en berömd astrolog, Louis de Wohl, i spetsen för den. Kapten de Wohl skisserade upp Hitlers och hans förnämsta rådgivares horoskop och följde så noggrant som möjligt de ’goda’ och ’dåliga’ dagarna. På så sätt kände Storbritannien ständigt till vad Hitlers astrologer förtäljde honom. Det var första gången sedan Trettioåriga kriget som ett astrologiskt krig har förts, sade de Wohl vid ett senare tillfälle.” Inte så att förstå, att denna tillflykt till astrologien hjälpte de allierade att vinna kriget mot nazisterna och fascisterna och deras axelpartner, men det visar med vilken villighet till och med sådana styresmän, som gör anspråk på att vara kristna, vänder sig till ockulta makter för att vinna själviska fördelar. Det erinrar oss om den forntida kaldeiske konungen Nebukadnessar, då denne sex hundra år före Kristi födelse befann sig på sitt erövringståg mot Palestina. Han kom till ett ställe där vägen delade sig. Ena vägen ledde österut åt Rabba, som var huvudstad i Ammon, och den andra ledde västerut åt Jerusalem. Bibeln säger: ”Konungen i Babel står redan vid vägskälet, där de båda vägarna begynna; han vill låta spå åt sig, han skakar pilarna, han rådfrågar sina husgudar, han ser på levern. I sin högra hand får han då ut lotten ’Jerusalem’, för att han där skall sätta upp murbräckor, öppna sin mun till krigsrop, upphäva sin röst till härskri, för att han där skall sätta upp murbräckor mot portarna, kasta upp en vall och bygga en belägringsmur.” (Hes. 21:19—22) Därför marscherade Nebukadnessar mot Jerusalem, och staden föll för honom.

²¹ På amerikanska silvermynt och frimärken står följande motto att läsa: ”In God we trust” (På Gud förtrösta vi), men den uppsjö på astrologiska spåmän och spåkvinnor som finns och deras nuvarande välmåga i Amerika vittnar om ett oroligt och villrådigt Amerika. Med anledning av detta har John R. Saunders i Washington, D. C., Förenta staternas huvudstad, uttalat sig. Han innehar en ledande befattning vid Amerikas naturhistoriska museum och yttrade sig i denna egenskap år 1946: ”I Washington konsulteras huvudstadens astrologer av 10.000 kunder varje vecka. ... Några av våra mest prominenta personligheter har besökt siare av ett eller annat slag. Astrologen Evangeline Adams hade en inkomst på 50.000 dollar under ett år. J. P. Morgan, mrs Leslie Carter, Mary Garden och Richard Harding Davis tillhörde hennes kundkrets. Med anledning av ett visst horoskop beslöt hertigen av Windsor för några år sedan att inställa en planerad resa. Hitler underhöll [trots att han till bekännelsen var katolik] en hel svärm av spåmän i Berchtesgaden. Mussolini, Napoleon, Hitler, Julius Caesar, Alexander [den store] — alla trodde de på och talade om sin ’stjärna’. Det berättas alltjämt i Washington om hur president Harding och hans fru hade en ’privat’ siare, som varje vecka spådde åt dem i Vita huset.” Spådomskonsten, fortsatte han, ”florerar nu i Washington, D. C., där ett stort antal av våra framstående lagstiftare rapporteras ha sina privata siare. En kongressmedlem får sitt horoskop ställt för sig varje vecka på sitt kontor, och med ledning av det röstar han för den ena propositionen och emot den andra.” — The American Weekly, 21 juli 1946.

22—25. Vilka andra allvarliga och anmärkningsvärda exempel har vi på att amerikanska och kanadensiska politiska ledare har befattat sig med spiritism?

²² I stor utsträckning förlitar sig numera politiker på psykometrien, dvs. konsten att ta reda på vissa fakta eller förborgade upplysningar om ett föremål eller dess ägare genom beröring med detta föremål eller genom nära förbindelse med det. Den 19 oktober 1952 publicerade tidningen Register i New Haven i Connecticut följande uttalande av sin medarbetare Fulton Oursler: ”Jag har faktiskt sett rapporter och redogörelser som psykometriker sänt till ledande ämbetsmän i vår regering, och jag har av hustrur till framstående lagstiftare tagits med på seanser.”

²³ Det var därför inte särskilt överraskande — utan snarare något som man kunde väntat sig — att den populäre amerikanske radiokommentatorn Drew Pearson kom, med en redogörelse för spiritismen i Vita huset i sin tidningsspalt, som han kallar ”Washington-karusellen” och som publiceras i flera tidningar runt om i USA. I dagstidningarna för den 24 augusti 1953, bl. a. i Oregon Journal, skrev Pearson att en ”beryktad spåkvinna”, mrs Jeanne Dixon, hade brukat besöka Vita huset under sommaren och även under våren, utrustad med en kristallkula. I tio års tid hade hon förutsagt framtiden för general Eisenhowers hustru Mamie. Sedan Mamie flyttade in i Vita huset, har mrs Dixon kallats dit gång på gång, för att hålla landets första dam underrättad om framtiden, och har också ”skådat några gånger i kristallkulan för presidenten själv”. Mrs Dixon sade att hon kunde använda tre psykiska hjälpmedel — kristallkula, kiromanti och astrologi. Hon pekade på ett stjärnformigt märke i sin handflata och förklarade att det var kännetecknet på det ”sanna mediet”. Hennes vanligaste metod är emellertid att beröra ifrågavarande persons fingertoppar och samtidigt stirra över personens axel in i kristallkulan. Mrs Dixon vägrade att säga något om Eisenhower och hans fru eller om det övriga klientelet. Personer som står i nära förbindelse med Vita huset säger emellertid att hon har gjort president Eisenhower förvånad, när hon har läst resultaten av hans golfpartier i kristallkulan.

²⁴ På det politiska området har mrs Dixon förutsagt Indiens delning, förre presidenten Harry S. Trumans överraskande seger över Thomas E. Dewey år 1948 och den republikanska framgången i presidentkampanjen år 1952, vilken förde general Eisenhower till Vita huset. Mrs Dixon, som är fastighetsagent till yrket, tar inte betalt för sina tjänster som medium. Hon tar inte själv äran för sina ockulta krafter, utan säger: ”Bibeln säger att alla händelser är förebådade. Jag är bara förbindelsemedlet.” Det offentliggjorda tillkännagivandet om att spiritismen invaderat presidentens ämbetsbostad, Vita huset, genom detta medium har aldrig bestridits, förnekats eller vederlagts.

²⁵ Låt oss nu i tankarna passera Amerikas norra gräns och förflytta oss till Kanada. Också där har spiritismen funnit väg, in i premiärministerämbetet. Tidigare var det inte allmänt känt att den nu avlidne W. L. MacKenzie King, som en gång var Kanadas premiärminister, var spiritist i all hemlighet, trots att han till sin död, den 22 juli 1950, var medlem av presbyterianska kyrkan, som också president Eisenhower tillhör. I en biografi över King, en bok med titeln The Incredible Canadian (Den förbluffande kanadensaren) av Bruce Hutchison (1953), avslöjar författaren den djupa spiritistiska övertygelse som King hade. Även medan King var Kanadas premiärminister rådfrågade han andemedier och var övertygad om ”direkt förbindelse med de döda”. Hans tro på människans odödlighet, en tro som är förhärskande bland religionerna i allmänhet och som nu till synes blir bekräftad av andemediernas verksamhet, inverkade på hans sätt att gripa sig an med alla problem, både personliga och politiska. Då han kände döden nalkas, uppsökte han medier, framför allt i England, för att rådfråga de döda. Ett år efter det att president Franklin D. Roosevelt hade dött, satte sig King genom ett medium i förbindelse med den döde Roosevelt vid en seans och fick då besked om att han skulle stanna kvar i sin politiska ämbetsställning och att Kanada och världen inte kunde undvara honom ännu. Men King ville inte rådfråga andarna i regeringssaker — trots att han ofta var med vid seanser — utan sade till medierna att han föredrog att själv bestämma i frågor som rörde statens angelägenheter. Men han kunde inte undgå att låta sig påverkas av sin privata spiritistiska övertygelse, när han behandlade politiska frågor. På grund av den kontakt som han synbarligen hade med de döda blev han alltmer övertygad om att han närmade sig slutet på sin jordiska bana, men att hans verkliga bana bara hade börjat och att hans verkliga jag skulle bli fritt och ikläda sig sin rätta skepnad. Författaren Hutchison säger att när King dog, hade han ”avslutat en pilgrimsfärd för att, som han trodde, påbörja en ny”. — Sid. 86—88, 423, 424, 450.

26. a) Vad menar sig spiritisterna kunna bevisa angående ”fortsatt liv efter döden” genom sina faktiska upplevelser? b) Vilka förnuftiga frågor uppstår i samband med ett sådant påstående?

²⁶ Även om långtifrån allt har sagts om denna sak, så visar ändå ovanstående tydligt att spiritismen breder ut sig och redan har fått ett fastare grepp om det mänskliga samhället än de flesta kanske är på det klara med. Vi skall också visa att grunden för en ännu större utbredning av spiritism har blivit lagd. En del spiritister ser mycket förhoppningsfullt på sin religion, vilket bl. a. framgår av titeln på en bok av Arthur Findlay: The Rock of Truth or Spiritualism the Corning World Religion (Sanningens klippa eller spiritismen — den kommande världsreligionen). (Trettonde upplagan, 1949) Det verkar som om spiritisterna kunde bevisa sin tro genom sina faktiska upplevelser och genom de fenomen som de kan ge prov på, utan att därvid tillgripa fusk eller bedrägeri. Att de verkligen kommer i förbindelse med en osynlig värld och med förnuftsbegåvade andar, som finns där, kan de bevisa och bör inte betvivlas. Men frågan är då: Är det verkligen de människors andar, vilka levat på jorden och dött, som de kommer i förbindelse med? Är det verkligen så, att ”fortsatt liv efter döden” bevisas genom att de kommer i kontakt med andevärlden? Stöder detta odödlighetsläran, dvs. tron på och läran om att människosjälen är odödlig? Är det verkligen möjligt för dem som lever på jorden att tala med de döda? Är det en sann källa till tröst för människor som mist sina kära anhöriga, släktingar eller vänner, som de hållit mycket av, att vända sig till andemedier, i hopp om att komma i förbindelse med dessa döda, eller att bruka andra spiritistiska medel, såsom borddans, psykograf eller ouijabord (ja-bord; kommer av oui, det franska ordet för ja, och ja i tyskan och de nordiska språken)?

27. Hur skall vi få säkra, sanna och tillfredsställande svar på dessa frågor?

²⁷ Hur skall vi få säkra, sanna och tillfredsställande svar på dessa frågor? Genom att vända oss till en bok som innehåller historiska skildringar och berättelser från forna tider, som alltid visar sig vara sanna, en profetisk bok, som innehåller många förunderliga förutsägelser som har gått i uppfyllelse under århundradenas lopp och av vilka flera får sin uppfyllelse i världshändelser och världsförhållanden i våra dagar, särskilt sedan 1914; genom att vända oss till en bok som till och med spiritisterna själva hänvisar till och i vilken många spiritister menar sig finna stöd för sin tro och lära. Vad är det för en bok? Det är bibeln, den Heliga skrift.

28. Vilken osäker hållning hos spiritisternas främsta förkämpar bör alla förståndiga människor ha full kännedom om?

²⁸ Från Sverige har vi fått denna rapport: ”Spiritisterna här använder sällan bibeln för att bevisa sin tro. Deras ’upplevelser’ brukas till att bevisa deras påstående om tillståndet efter döden.” I boken Spiritualism for the Busy Man av W. H. Evans (som ger en för upptaget folk avsedd, kort redogörelse för spiritismen) finner vi emellertid följande underrubrik på sidan 14: ”Spiritismen bekräftar bibliska fakta”. V. D. Rishi, som vi tidigare citerat, säger: ”Bibeln är full av uttalanden angående fortsatt liv efter döden och förbindelser mellan de döda och de levande.” Ernest Thompson bygger vidare på detta argument i sin bok om spiritismens läror och fenomen, The Teachings and Phenomena of Spiritualism, sidorna 115—120. Han säger där:

”Alla religioner bygger på föreställningen om ett ’liv efter detta’, ty utan hoppet om en andlig framtid skulle tanken på Gud aldrig ha uppstått i människans sinne. Den kristna religionen är grundad på bibelns vittnesbörd om en fortsättning på livet, och då naturligtvis särskilt på att Jesus ’kom tillbaka’ från de döda. ... Den mest framträdande gestalten i Nya testamentet är Jesus, ... hans gärningar kan betecknas som ett högt utvecklat mediums och en stor helbrägdagörares bedrifter. ... Jesus var sannerligen det märkligaste medium som någonsin levat. Hans levnadshistoria från den tid då han ’prövades’ i öknen till hans uppståndelse är imponerande, framför allt på grund av hans ’övernaturliga krafter’. Det faktum att han var clairvoyant och clairaudient framgick tydligt av att ’änglar kommo och betjänade honom’. Han var inte bara clairaudient beträffande andevarelser, utan också beträffande dem som han hade omkring sig, ty han fick ofta del av deras tankar på telepatisk väg. ... Tydligtvis använde han Petrus, Johannes och Jakob som medier i förbindelse med materialisation, t. ex. vid materialiseringen av Mose och Elia. ... Liksom D. D. Home kunde Jesus hålla sig svävande. ’Under fjärde nattväkten kom Jesus till dem, gående fram över sjön ... Det är också anmärkningsvärt att han förvissade sig om att ’förhållandena’ var gynnsamma nog för att det särskilda fenomen som önskades skulle kunna åstadkommas. ... Förhållandena var gynnsamma i salen i övre våningen där Jesus, med sina lärjvingar som medier, ’uppenbarade ... sig ... för de elva’ efter sin korsfästelse och ’förebrådde dem ... deras otro och deras hjärtans hårdhet’.”

Varför dra in Skriften i detta?

29. Vilka grundläggande frågor måste tas i betraktande av alla dem som vill företa en uppriktig och ingående undersökning av spiritismens påståenden?

²⁹ Eftersom spiritistiska författare själva drar in Skriften i sin bevisföring och tolkar den som de gör, så har vi ännu mer tvingande skäl till att vända oss till bibeln och direkt undersöka frågorna: Stöder den spiritismen? Kan den användas som en handbok i spiritism? Eller anger den ett annat hopp och en annan tröst för den sörjande hemsökta, betryckta, förvirrade, famlande och blottställda mänskligheten? Vi kan inte komma fram till sanningen snabbare än genom att först och främst undersöka själva grundvalen för spiritismens läror. Och vad är det för en grundval? Läran om odödligheten. Rishi har förklarat: ”Kunskapen om liv efter döden kallas vanligtvis spiritism. Fastän dess grundsatser är lika gamla som människosläktet, bevisas de nu genom nya metoder. Som det bekräftades av [spiritisternas] internationella kongresser i Europa är dessa grundsatser följande: — 1. Det finns en Gud, en högsta intelligens som är upphovet till allting. 2. Det finns en själ som under det jordiska livet är bunden vid den fysiska, förgängliga kroppen medelst ett sammanbindande element som kallas perispirit eller ’flytande’ kropp. 3. Själen är odödlig, och den undergår en ständig utveckling mot fullkomning genom successiva skeden. 4. Det är möjligt att genom medier åstadkomma förbindelse mellan den synliga och den osynliga världen, dvs. mellan de levande och de döda.” Den fråga som vi nu ställs inför är: Fortsätter själen att leva sedan människokroppen dött? Är människosjälen odödlig? Vad säger bibelns heliga skrifter om detta?

30, 31. Varför är det på sin plats att omsorgsfullt undersöka bibelns berättelse om den kamp som uppstod i det forntida Egypten mellan dess präster som utövade magi och Jehovas representant, Mose?

³⁰ Låt oss se närmare på bibelns fem första böcker. Det var profeten Mose som skrev dem. Vi skall nu i fortsättningen visa om han i egenskap av profet verkligen var ett andemedium — som spiritisterna menar att bibelns profeter var. Men vi vill redan från början nämna, att denne Mose var ”undervisad i all egyptiernas visdom”, ty han blev uppfostrad vid den egyptiske konungens hov i det sextonde århundradet av den förkristna eran. Han kände väl till kungens, Faraos, visa män och trollkonstnärer. När Mose trädde fram inför Farao och begärde att Farao skulle frige Gud Jehovas förslavade folk och han då gav mera eftertryck åt sin begäran genom att med Guds kraft förvandla sin herdestav till en stor orm, då skedde det — enligt Mose egen skildring — att ”Farao ... också [kallade] till sig de vise männen och trollkarlarna, och Egyptens präster som utövade magi grepo sig också själva an med att göra detsamma genom sina magiska konster”. När Mose vid ett senare tillfälle förvandlade vatten till blod, gjorde dessa män till synes om miraklet. När Mose på ett mirakulöst sätt frambragte grodor, gjorde Faraos män detsamma. Så långt var de med, men när Mose förvandlade Egyptens stoft till löss eller till mygg, hände det att ”prästerna som utövade magi försökte att göra detsamma genom sina hemliga konster för att frambringa mygg, men de kunde icke. Och myggen kom på människor och djur. Fördenskull sade prästerna som utövade magi till Farao: ’Det är Guds finger!’” — 2 Mos. 7:10, 11, 20—22; 8: 6, 7, 17—19; NW.

³¹ Faraos visa män, trollkarlar och mager erkände alltså att Mose genom sin Gud Jehovas kraft kunde göra under som de själva inte kunde göra efter med sina hemliga eller ockulta krafter. Men det är just denne Mose som genom Guds andes kraft eller under inspiration givit oss bibelns första definition på människosjälen. Med vetskap om motsättningen mellan Mose och männen med den ockulta kraften i Egypten kan vi därtill börja bilda oss en rätt föreställning om huruvida Mose var ett andemedium eller inte.

Vad människosjälen är

32, 33. Vilken skillnad är det på den definition på människosjälen som kristenhetens religioners förespråkare fram lägger och den som bibeln ger?

³² Kristenhetens religiösa läror omger människosjälen med en mystik som filosoferna behöver utforska. I motsats till vad dessa läror säger kallar Mose alla fiskar, fåglar och landdjur, som Gud skapade innan han gjorde människan, för ”själar”, ”levande själar”. (1 Mos. 1:20, 21, 24, 30; 2:19; NW; Ro; Da) Milliarder djursjälar eller jordiska själar hade därför dött innan människan skapades. Mose berättar sedan om hur den första människosjälen kom till: ”Därpå begynte Jehova Gud dana mannen av stoft från marken och i hans näsborrar blåsa in livets andedräkt, och mannen blev en levande själ.” (1 Mos. 2:7, NW; AS; Da) Detta vederlägger därför klart och tydligt vad den spiritistiske författaren Arthur Findlay säger angående människans ursprung, i reklamen för sin bok On the Edge of the Etheric or Survival After Death Scientifically Explained. Han framhåller: ”I den eteriska världen, dit vi kommer när vi dör, bevarar vi vårt lekamliga utseende, våra minnen och våra känslor. ... Som vi nu är, sådana skall vi också vara efter detta; som vi sår skall vi också skörda. Vi har kommit från den eteriska världen, och vi skall återvända till den eteriska världen. Vårt fysiska liv är endast en liten del av vårt liv, vilket kommer från den eteriska världen och vänder tillbaka dit vid döden. Där fortsätter det att verka i en värld som är både verklig och påtaglig.” Mose säger ingenting om ”den eteriska världen”.

³³ Inte heller överensstämmer Mose inspirerade redogörelse om människosjälens skapelse med V. D. Rishis uttalande, och den säger ingenting om ett ”sammanbindande element som kallas perispirit [omgivande ande] eller ’flytande’ kropp”. Skaparen, Jehova Gud, gav den första människan endast en kropp, och den var danad av olika ämnen ur vår jords beståndsdelar. Vad var det som gjorde att den materiella kroppen blev levande? Att Gud inblåste ”livets ande” i människans näshålor och därmed också i människans lungor. Det skedde inte genom att han inandades någon osynlig själ i människan och sammanband denna själ med den materiella kroppen med hjälp av en ”flytande” kropp eller en omgivande ande av samma form som den jordiska kroppen. I stället var det så, att Gud inandades i den livlösa kroppen sin livgivande kraft, som sedan skulle vidmakthållas med hjälp av människans andedräkt. Vad blev resultatet? Kroppen fick liv. Vad innebar det? Det innebar att en själ, en synlig människosjäl som man kan ta och känna på, blev till. ”Mannen blev en levande själ.” Denna levande själ kom inte från någon så kallad eterisk värld, ty den hade aldrig existerat förut. Den blev levande genom att Gud förenade kroppen och livets ande. Förklaringen på vad en människosjäl är kan sålunda sammanfattas i följande enkla, långt ifrån mystiska ”själekvation”:

människosjäl = kropp + livets andedräkt från Gud.

34. Hur harmonierar den kristne skribenten Paulus’ definition på människosjälen med den definition som återfinns i de hebreiska skrifter som Mose skrev?

³⁴ Detta är inte bara den förkristna, hebreiska eller judiska uppfattningen; det är också den sanna kristna uppfattningen. Den kristne aposteln Paulus, som skrivit fjorton av bibelns böcker, bekräftar vad Mose skrev, när han säger: ”Det är ju så skrivet: ’Den första människan, Adam, blev en levande själ.’ Den första människan är av jorden och danad av stoft.” (1 Kor. 15:45, 47, NW) Den första människan, Adam, var således den första levande människosjälen. Den levande människosjälen är den levande människovarelsen. Av denna orsak använder Youngs engelska översättning av bibeln (1862) här ordet ”creature” (skapad varelse) i stället för ”soul” (själ).

35—37. Hur är en framträdande, modern översättning av bibeln till hjälp för sina läsare, när det gäller att ge tillfredsställande kunskap om och förståelse av själen och dess Skapare?

³⁵ Bibeln är den högsta auktoriteten vi har när det gäller själen. I den hebreiska delen av bibeln återfinns ordet ne’fesch (översatt med ”själ”) omkring 800 gånger; i den kristna grekiska delen av bibeln återfinns ordet psyche’ (också översatt med ”själ”) 102 gånger. Nya Världens översättning återger detta grekiska ord med ”soul” (själ) på alla de ställen där det förekommer. Denna översättning, som ännu ej är fullbordad, återger också konsekvent det hebreiska ordet ne’fesch med ”soul” (själ). På så sätt kan de som läser bibeln se hur själens Skapare brukar detta ord i sin inspirerade bibel.

³⁶ Eftersom bibeln erkänner och lär att själva den levande människovarelsen är människosjälen, så är det fullständigt rimligt att bibeln framhåller att människosjälen har blod — ”blod av fattiga, oskyldiga själar” (Jer. 2:34, Åk). Gud själv säger: ”Edert blod av edra själar skall jag återkräva.” (1 Mos. 9:5, NW) Ja, Gud, själarnas Skapare, visar att människosjälen är i så hög grad beroende av blodströmmen, att han säger: ”Köttets själ är i blodet.” Och mer än så: ”Varje slags kötts själ ära dess blod.” ”Blodet är själen, och du får icke äta själen [ja, icke äta själen] med köttet.” (3 Mos. 17:11,14; 5 Mos. 12:23; NW) Människosjälar kan äta blod och fett, men Guds lag förbjuder det: ”Ty den som äter av det fett från ett djur, som han frambär som ett förmedelst eld gjort offer åt Jehova, den själ, som äter det, måste bliva avskuren från sitt folk. Vilken själ det vara må som äter något blod, den själen måste bliva avskuren från sitt folk.” — 3 Mos. 7:25, 27, NW.

³⁷ En människosjäl kan också äta en djurkropp: ”Vad beträffar en själ som äter en död kropp eller något som rivits av ett vilddjur.” (3 Mos. 17:15, NW) Människosjälen är i behov av lekamlig föda. ”Emedan din själ har lust att äta kött, så må du, närhelst din själ har lust därtill, äta kött.” (5 Mos. 12: 20, NW) Även frukt: ”Du [må] äta så mycket druvor att du tillfredsställer din själ.” (5 Mos. 23:24, NW) Eller honung. — Ords. 27:7.

38. Vilka olika exempel på vad människosjälen kan uppleva hjälper oss ytterligare att förstå bibelns konsekventa lära om själen?

³⁸ Människosjälen är själva den levande, förnuftsbegåvade skapelsen eller varelsen, den materiella, synliga, påtagliga människan och inte ett osynligt, opåtagligt, eteriskt något inne i människokroppen. Därför kan människosjälen slita sönder sig själv eller rivas av ett lejon, kan räddas undan ett hotande svärd, kan falla i en grop eller grav som grävts för den, kan räddas ur gropen eller graven och kan föras ut ur ett fängelse. (Job 18:4, AV, marg.; Ps. 7:3; 22:21; Job 33:18, 30; Jer. 18:20, AV; Ps. 142:8) Människosjälen kan köpas för pengar; den kan bortrövas och säljas; den kan jagas som ett vilddjur. (3 Mos. 22:11; 5 Mos. 24:7; 2 Mos. 4:19; NW) Sedan de första människosjälarna på jorden, Adam och Eva, skapades, har alla andra människosjälar blivit födda. De har inte kommit från den ”eteriska världen”. De har kommit ur faderliga människosjälars kroppar eller länder och ur moderliga människosjälars sköten. Om Jakobs hustru Lea läser vi: ”Med tiden födde hon dessa åt Jakob: sexton själar. Alla de själar som kommo till Jakob till Egypten voro de som utgingo från hans länd, förutom Jakobs sonhustrur. Alla själarna voro sextiosex.” (1 Mos. 46:18, 26, NW) ”Och alla själarna som utgingo från Jakobs länd blevo sjuttio själar.” (2 Mos, 1:5, NW) Själen är därför inte något som är avskilt eller fristående från människokroppen och som kan lämna kroppen i drömmar och vid döden eller som vid döden kan flytta eller vandra in i någon annan kropp, för att på det sättet återfödas i en ny kropp vid döden.

39. Visar bibeln att det är någon skillnad mellan kropp och själ, och på vad sätt?

³⁹ Nu uppstår frågan: Visar bibeln att det är någon skillnad mellan kropp och själ? Visst gör den det, och det redan från första början, nämligen i 1 Moseboken 2:7, där det talas om människans skapelse. Den människokropp som Jehova Gud danade av stoft från marken i Eden var inte en människosjäl; det var bara en livlös, overksam kropp som varken kunde se, höra, smaka, lukta, känna eller tänka. För att göra kroppen levande och få den att bruka alla sina sinnesorgan och krafter förenade Gud den fullkomliga människokroppen med livets andedräkt, som han inblåste i kroppen. På så sätt kom en levande människosjäl till som aldrig tidigare hade existerat. Människokroppen är alltså en nödvändig del av människosjälen, och människosjälen kan inte existera avskild från människokroppen. Det liv som människovarelserna har benämner bibeln ofta ”själ”. Jesus sade: ”Om någon kommer till mig och icke hatar ... till och med sin egen själ, kan han icke vara min lärjunge.” (Luk. 14:26, NW) ”Den som håller sin själ kär tillintetgör den, men den som hatar sin själ i denna världen skall bevara den till evigt liv.” (Joh. 12:25, NW) ”De älskade icke sina själar, om de också voro i dödsfara.” (Upp. 12:11, NW) ”Jag är den rätte herden; den rätte herden utgiver sin själ för fårens skull.” — Joh. 10:11, NW.

40. Vilka bibliska exempel har vi bl.a. på hur ordet ”själ” används om personen själv?

⁴⁰ När någon använder uttrycket ”min själ”, menar han därmed egentligen ”jag själv” eller ”mig själv”, vilket överensstämmer med det förhållandet att själen är oskiljbar från kroppen. Jesus framställde en liknelse om en rik man som sade, sedan han samlat in allt sitt goda: ” ’Jag skall säga till min själ: ”Själ, du har mycket gott sparat för många år; tag det nu med ro, ät, drick och hav det skönt.” ’ Men Gud sade till honom: ’Du oförnuftige, i natt begär man din själ av dig.’ ” Hur skulle den rike mannen kunna njuta av det goda som han hade samlat in, om han inte hade själ eller liv som människovarelse? (Luk. 12:16—21, NW) Till och med Gud själv använder uttrycket ”min själ”, när han säger: ”Se, min tjänare, som jag utvalde, min älskade, som min själ godkände!” (Matt. 12:18, NW; Jes. 42:1) ” ’Min rättfärdige skall leva på grund av tro’, och ’om han ryggar tillbaka, har min själ icke behag i honom’.” (Hebr. 10:38, NW) ”Edra nymånader och högtider hatar min själ.” (Jes. 1:14) På liknande sätt används uttrycket ”din själ” i betydelsen ”du själv” eller ”dig själv”, och ”hans själ” eller ”sin själ” i betydelsen ”han själv” eller ”sig själv”. Till exempel: ”Härskarornas Jahve har svurit vid sin egen själ.” (Jer. 51:14, Ro; Am. 6:8, Ro, marg.) ”Att dig må väl gå och din själ må leva.” (Jer. 38:20, Åk; Jes. 55:2, 3) Ordet ”själ” används alltså för att beteckna personen själv.

41, 42. Hur avslöjas spiritisternas falska påståenden ytterligare av berättelserna om hur Elia, Elisa, Jesus och hans apostlar uppväckte döda människor till liv?

⁴¹ Det som profeten Elia sade om det barn, som han blev brukad till att återföra till livet, utgör inte något bibliskt bevis för att själen är något som inte hör samman med människokroppen, utan endast är bunden vid den med hjälp av något element som kallas ”perispirit” eller ” ’flytande’ kropp”, eller att den efter döden fortsätter att existera för sig själv utanför kroppen i den immateriella, andliga världen. Vi läser: ”Kvinnans son, hennes som var fru i huset, blev sjuk, och hans sjukdom blev så svår att det icke fanns någon andedräkt kvar i honom. Och han [Elia] begynte sträcka ut sig över barnet tre gånger och ropa till Jehova och säga: ’O Jehova, min Gud, värdigas låta detta barns själ komma tillbaka inom det.’ Slutligen lyssnade Jehova till Elias röst, och barnets själ kom tillbaka inom det, så att det fick liv igen.” (1 Kon. 17:17, 21, 22, NW) Säger bibeln här att barnets själ var vid liv i en osynlig, andlig värld, att barnet var lyckligt över att det hade dött och att det aldrig hade varit så lyckligt på jorden någon gång som det var nu i den andliga världen? Nej! Ville barnets moder att Elia skulle fungera som ett manligt medium och låta henne komma i förbindelse med sin döde son, så att hon därigenom kunde tala med den hädangångna själen genom Elia? Nej! Om barnet hade fått det bättre efter döden, då hade det varit orätt och i högsta grad själviskt av Elia att bedja så som han gjorde och att återkalla barnet till liv i människokroppen.

⁴² Detsamma kan sägas om sunemitiskans son, vilken Elias efterträdare, Elisa, återkallade till livet. Det kan också sägas om de döda som Jesus och hans apostlar uppväckte till liv i köttet på jorden: Jairus’ dotter, änkans son i Nain, Marias och Martas broder Lasarus, Dorkas (Tabita) i Joppe, och Eutykus i Troas. (2 Kon. 4:7; Matt. 10:1, 8; Luk. 8:41—56; 7:11—15; Joh. 11:1—44; Apg. 9:36—41; 20:6—12) Vad profeten Elia i själva verket bad om var inte att en hädangången själ skulle komma tillbaka från den andliga världen och bege sig in i barnets kropp igen, utan att det liv som barnet hade haft som människovarelse skulle vända tillbaka genom Jehova Guds kraft, så att dess döda kropp kunde få liv igen och barnet kunde bli en levande människosjäl igen. I överensstämmelse med detta har En amerikansk Översättning följande lydelse här: ”Låt detta barns liv vända tillbaka in i det igen.” ”Och HERREN lyssnade till Elias röst; och barnets liv kom tillbaka till det igen, så att det levde.” ” ’Se, din son lever’, sade Elia.” (1 Kon. 17:21—24, AT; även Mo) Det är därför inte svårare för oss att på svenska säga att en människosjäl har själ än det var för en jude att säga på hebreiska att en ne’fesch har ne’fesch eller att ne’fesch är i en ne’fesch (”själ”). — 3 Mos. 17:10—14, NW.

Anden i människan

43, 44. Vad säger bibeln att människoanden är, i motsats till Rishis definition?

⁴³ Men är då inte det som sägs i Predikaren 12: 7 tillämpligt här: ”Stoftet vänder åter till jorden, varifrån det har kommit, och anden vänder åter till Gud som har givit den”? Jo. Och säger inte berättelsen i Lukas 8: 54, 55 om hur Jesus uppväckte Jairus’ dotter: ”Men han tog henne vid handen och sade med hög röst: ’Flicka stå upp.’ Då kom hennes ande igen, och hon stod strax upp”? Jo. Har vi då på grund av detta någon anledning att tro, att innan Elia uppväckte änkans döde son och innan Jesus uppväckte Jairus’ dotter, var dessa båda barns ande vid liv i andevärlden, och att anden hade återvänt till Gud, som gav den, och att den levde hos honom? Nej, ty ”anden” är inte, som Rishi säger, ”en individs eteriska kropp, som äger individens alla egenskaper. ... Den ... är den exakta motsvarigheten till den fysiska delen av individen.” Enligt bibeln är anden (ru’ach, hebreiska; ’pneu’ma, grekiska) Guds osynliga, verksamma kraft som ger upphov till liv eller levandegör.

⁴⁴ Detta beskrivs på följande sätt i Uppenbarelseboken 11:8—11 (NW): ”Och deras lik skall ligga på gatan. ... Och efter de tre och en halv dagarna kom livsande från Gud in i dem, och de reste sig upp på sina fötter.” Så beskrivs detta också i Hesekiels syn av de förtorkade benens dal: ”Så säger Herren, HERREN till dessa ben: Se, jag skall låta ande komma in i eder, så att I åter bliven levande. ... Och jag såg, huru senor och kött växte på dem och huru de övertäcktes med hud därovanpå; men ingen ande var ännu i dem. Då sade han till mig: ’Profetera och tala till anden, ja, profetera, du människobarn, och säg till anden: Så säger Herren, HERREN: Kom, du ande, från de fyra väderstrecken och blås på dessa dräpta [som saknar andedräkt], så att de åter bliva levande. Och jag profeterade, såsom han hade bjudit mig. Då kom anden in i dem, och de blevo åter levande och reste sig upp på sina fötter, en övermåttan stor skara.” — Hes. 37:5—10.

45, 46. a) Vad visar bibeln att den allsmäktige Guden måste göra för att det skall bli möjligt för människorna att fortsätta att leva eller att återfå livet? b) Hur visades detta till fullo i och med Jesus?

⁴⁵ Jehova Gud är källan till den livgivande anden eller den osynliga, livgivande verksamma kraften. När en död kropp vänder tillbaka till jorden, varav den var tagen, så vänder följaktligen den ande eller verksamma kraft som höll kroppen vid liv åter till sitt ursprung; den upphör att verka i den kroppen. Därför är det också Gud, livets källa, som har makt att göra denna människovarelse levande igen. Genom den dödsdom som Gud avkunnade över Adam och Eva har han lagt alla deras avkomlingar under fördömelse, och när deras liv i fördömelse har nått sitt slut, utkräver han av dem deras livskraft, ty de är dömda att dö på grund av den synd som de ärvt från Adam och Eva. Guds rättfärdiga lag kräver denna livskraft eller ande av dem, och därför återvänder den till honom. När Gud upphäver eller avlägsnar denna fördömelse, kan han ge Adams befriade avkomlingar liv igen genom sin ande eller osynliga kraft, som ger liv och energi. Därför säger den inspirerade psalmen till Gud: ”Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de [upphöra de att andas, Ro] och vända åter till sitt stoft igen. Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.” — Ps. 104: 29, 30.

⁴⁶ Det var denna livskraft, vilken vidmakthålls genom andningen, som vände tillbaka till Jairus’ dotter, när Jesus tog henne vid handen och befallde: ”Flicka, stå upp.” Gud hörde Jesus, och med hjälp av sin livgivande, verksamma kraft gjorde han hennes kropp levande och i stånd att andas igen, och han lät den inte den gången vända tillbaka till jordens stoft. Det var sådan ande eller livskraft som Jesus syftade på, när han vid sin död på pålen på Golgata sade till Gud: ”Fader, i dina händer anförtror jag min ande.” (Luk. 23:46, NW) På den tredje dagen därefter gav Gud denna ande eller livskraft tillbaka till Jesus genom att uppresa honom från de döda. (Apg. 2:22—28, 32—36) Predikaren 12:7 kan alltså inte brukas som stöd för läran om att de döda människornas odödliga andar befinner sig i en andevärld, där de lever ett liv på ett högre plan och där de åtnjuter mera kunskap och frihet än någonsin tidigare, och att de alla, både goda och onda, har vänt tillbaka till Gud. I stället visar detta skriftställe att alla människor står under dödens fördömelse och att de därför måste åldras och gå mot döden och att kroppen åter skall bli till stoft, när de dör, ty Guds rättfärdiga lag kräver deras livskraft av dem.

47. Vad visar bibeln är orsaken till att människorna har företräde framför djuren i fråga om livet?

⁴⁷ På grund av dödsdomens verkningar, som människorna ärvt från Adam, är de i detta avseende lika djuren som dör, inte så att förstå att djuren är dömda att dö på grund av synd; de dör på grund av att deras Skapare aldrig förordnat att de skulle leva för evigt. För att således påvisa att människans ande nu är lik djurens säger den inspirerade vise mannen: ”Jag sade i mitt hjärta: För människornas skull sker detta, på det att Gud må pröva dem och på det att de själva må inse, att de äro såsom fänad. Ty det går människors barn, såsom det går fänaden, dem alla går det lika. Såsom fänaden dör, så dö ock de; enahanda ande hava de ock alla. Ja, människorna hava intet framför fänaden, ty allt är fåfänglighet. Alla gå de till samma mål; alla hava de kommit av stoft, och alla skola de åter varda stoft. Vem kan veta om människomas ande, att den stiger uppåt, och om fänadens ande, att den far ned under jorden?” (Pred. 3: 18—21) Vi ser alltså att den ande eller osynliga livskraft som gör djuren levande är densamma som den som gör människorna levande, och det enda som kan ge människorna företräde framför djuren måste följaktligen vara Guds bestämmelse eller Guds uppsåt med avseende på människornas framtid. På grund av Guds oförtjänta godhet har verkligen människorna ett sådant företräde framför djuren, ty Guds vilja är att troende, lydiga människor skall få åtnjuta evigt liv i en rättfärdig ny värld, där ingen död skall vara mer, och han har gjort föranstaltningar för att detta skall bli möjligt. Man börjar alltså inte leva i den nya världen i det ögonblick kroppen återgår till stoft vid döden, ty anden som då vänder tillbaka till Gud är inte någon osynlig, odödlig motsvarighet till den dödliga kroppen, en motsvarighet som äger kroppens alla egenskaper. En sådan föreställning om människans ande är helt enkelt rena fantasier, som spiritisterna funnit på för att stödja sin lära om ”fortsatt liv efter döden”. Deras ”nästa värld” är inte Guds rättfärdiga nya värld.

Är människosjälen odödlig?

48. Varför nödgar oss spiritisternas påståenden att närmare undersöka om bibeln lär att människosjälen är odödlig eller ej?

⁴⁸ För att en människosjäl skall kunna leva, måste det finnas 1) en människokropp och 2) Guds osynliga, verksamma kraft eller ande, som måste vara förenad med kroppen, om denna skall andas och leva. Den människovarelse som på detta sätt blir till är människosjälen. (1 Mos. 2:7) Eftersom människosjälen måste andas jordens atmosfär och måste äta materiell föda här på jorden och eftersom den kan bli sönderriven, fängslad och slagen i bojor eller träffad av svärdet och kan läggas i graven (Ps. 105:18, Da; Yg; Jer. 4:10, äldre sv. övers.; Luk. 2:35), är människosjälen då odödlig? Spiritismen bygger huvudsakligen på tron att människosjälen är odödlig; den grundar sin lära om ”fortsatt liv efter döden” på själens odödlighet, och den påstår att bibeln är full av uttalanden om fortsatt liv efter döden och kontakt mellan de döda och de levande. Spiritisternas påståenden nödgar oss alltså att närmare undersöka följande speciella fråga: Lär bibeln att människosjälen är odödlig, så att ett fortsatt liv efter döden är möjligt?

49—53. Hur många gånger omtalas odödlighet i bibeln, och i vilken betydelse i de olika fallen?

⁴⁹ Det talas naturligtvis i bibeln om odödlighet, men säger bibeln att människosjälen har odödlighet? Se efter själv, och ni kommer till er förvåning att finna att ordet ”odödlighet” inte förekommer någon enda gång i bibelns hebreiska skrifter och att det grekiska ordet athanasi’a, som översatts med ”odödlighet”, bara förekommer tre gånger i de kristna grekiska skrifterna. De tre gånger det förekommer är följande:

⁵⁰ ”Ty detta som är förgängligt måste ikläda sig oförgänglighet, och detta som är dödligt måste ikläda sig odödlighet. Men när detta som är förgängligt ikläder sig oförgänglighet och detta som är dödligt ikläder sig odödlighet, då kommer den utsagan att bliva uppfylld, som är skriven [i Jesaja 25:8]: ’Döden är uppslukad för evigt.’ ” (1 Kor. 15:53, 54, NW) Här talar aposteln Paulus om de kristnas uppståndelse från de döda, och han visar hur trogna kristna uppreses från de döda och med vilken kropp detta sker. Han säger inte att de nu har odödlighet, liksom han heller inte säger att de nu har oförgänglighet, ty i Romarna 2:6, 7 talar han om för de kristna att Gud ”skall giva åt var och en i enlighet med hans gärningar: evigt liv åt dem som söka härlighet och ära och oförgänglighet genom att härda ut i ett verk som är gott”. (NW) Oförgänglighet såväl som odödlighet är en framtida belöning som trogna kristna skall få vid sin uppståndelse från de döda. Aposteln visade att denna uppståndelse och detta iklädande av oförgänglighet och odödlighet inte skulle äga rum vid döden, utan vid Jesu Kristi andra ankomst och närvaro när han uppreser sina trogna efterföljare från de döda. ”Ty alldeles såsom i Adam alla dö, så skola också i Kristus alla göras levande. Men var och en i sin egen ordning: Kristus såsom förstlingen, efteråt de som höra Kristus till under hans närvaro. Så är också de dödas uppståndelse. Det sås i förgänglighet, det uppreses i oförgänglighet. Och vi skola bliva förvandlade.” — 1 Kor. 15:22, 23, 42, 52, NW.

⁵¹ Lägg märke till att här nämns ingenting om människosjälen. De två ovannämnda exemplen på bruket av athanasi’a lär alltså inte att människosjälen har inneboende odödlighet, utan i stället raka motsatsen.

⁵² Den återstående gången, den tredje, som ordet athanasi’a används är i följande skriftställe: ”Att du håller budet på ett fläckfritt och oklanderligt sätt, intill manifesterandet av vår Herre Jesus Kristus. Denna manifestation skall den lycklige och ende Potentaten låta oss se på dess egna fastställda tider, han, Konungen över dem som härska såsom konungar och Herren över dem som härska såsom herrar, han som allena har odödlighet.” (1 Tim. 6:14—16, NW) Aposteln Paulus talar här om för Timoteus, att av alla de jordiska potentater som härskar som konungar och som herrar och som gör anspråk på att ha odödlighet är det ingen som verkligen har det, men att den ”lycklige och ende Potentaten” Jesus Kristus, konungarnas Konung och herrarnas Herre, är den ende som har det och har haft det, sedan han blev upprest från de döda. Vi medger att de hedniska babylonierna, egyptierna, grekerna, romarna och hinduerna spred sina hedniska läror om människosjälens inneboende odödlighet och oförgänglighet. Men Jesus Kristus, den förste som den odödlige, ”oförgänglige Guden” skänkte odödlighet och oförgänglighet, när han uppreste honom från de döda, är den förste som har fört sanningen om dessa ting fram i ljuset genom sin förkunnelse av de goda nyheterna om Guds rike. ”Nu har den blivit klart bevisad genom manifesterandet av vår Frälsare, Kristus Jesus, som har utplånat döden, men har kastat ljus över liv och oförgänglighet genom de goda nyheterna.” — 2 Tim. 1:10; 1 Tim. 1:17; NW.

⁵³ Av detta framgår att bibelns sätt att använda ordet athanasi’a eller odödlighet i det tredje fallet fullständigt utesluter att någon människa, inte ens jordiska potentater, diktatorer, konungar och herrar, kan ha en inneboende odödlig människosjäl. I ”Gamla testamentets” apokryfiska eller deuterokanoniska böcker, som numera är uteslutna ur svenska bibelöversättningar, förekommer orden ”odödlighet” och ”oförgänglighet”, men inte ens på dessa ställen visas eller bevisas det att människosjälen har inneboende odödlighet. Syraks bok 17: 30 säger till exempel tydligt och klart: ”Ty människorna kunna icke vara fullkomliga; människors barn äro ju icke odödliga.” Se även Vishetens bok 1:15; 2: 23; 3: 1, 4; 4:1; 6:18, 19; 8:13, 17; 15:1, 3. På alla dessa ställen visas, om man nu över huvud taget skall lägga någon vikt vid dem, att odödligheten är ett pris som kan vinnas i framtiden, och inte något som man har av naturen.

Dör människosjälen?

54. I vilken utsträckning visar Nya Världens översättning av den Heliga skrift att människosjälen dör?

⁵⁴ Om nu inte bibeln lär att människosjälen har inneboende odödlighet, så borde den väl säga att människosjälen är dödlig, att den dör! Gör bibeln det? Ja, det gör den verkligen, och så tydligt och klart att till och med ett barn kan fatta det. Eftersom spiritisterna, katolikerna och andra kristenhetens religionsutövare inte kan påvisa ett enda skriftställe som säger eller bevisar att människosjälen är odödlig, så skulle det vara tillräckligt om vi påvisade bara ett skriftställe i bibeln som ger belägg för att människosjälen är dödlig, att den dör. Men vi kan påvisa många ställen som vittnar om detta, och Nya Världens översättning av den Heliga skrift, som konsekvent återger det hebreiska ordet ne’fesch och det grekiska ordet psyche’ med ”soul” (själ), alltifrån 1 Moseboken 1:20, visar tydligare än någon annan översättning att bibeln säger att människosjälen dör.

55—57. Vilka fyra viktiga punkter innehåller bibelns lära om den första människosjälens död?

⁵⁵ De fullkomliga människosjälarna Adam och Eva i Edens ursprungliga paradisiska lustgård hade inte behövt dö. Dessa två fullkomliga människosjälar kunde ha fortsatt att leva i all evighet i sitt jordiska paradis. Hur då? Jo, genom att underhålla sina materiella människokroppar med den naturliga föda, som Jehova Gud försåg dem med där, och genom att i lydnad nära sina hjärtan och sinnen med den andliga föda, som han försåg dem med när han talade till dem från det osynliga. Men Gud varnade dem och lät dem veta att människosjälen var dödlig och alltså kunde dö, trots att den, genom Guds anordning, var i stånd att leva för evigt på jorden. Sedan det i 1 Moseboken 2 beskrivits hur Gud skapade den första människosjälen Adam, sägs det vidare: ”Och Jehova Gud övergick till att taga mannen och låta honom taga sitt hemvist i Edens lustgård för att odla den och sköta den. Och Jehova Gud pålade också mannen denna befallning: ’Av varje träd i lustgården får du äta dig mätt. Men vad angår trädet för kunskap om gott och ont, får du icke äta därav, ty på den dag du äter därav skall du förvisso dö.’ ” (1 Mos. 2:15—17, NW) Om själen Adam var olydig mot Gud, då skulle själen Adam dö. Om själen Adam lydde Gud och åt av alla träd i Eden med undantag av det förbjudna trädet, då skulle själen Adam ha fortsatt att leva så länge som han förblev lydig. Människosjälen hade således tillfälle att få leva för evigt, inte i en andevärld, utan i mänsklig fullkomlighet i det jordiska paradiset Eden.

⁵⁶ När Gud uttalade dödsdomen över Adam, sedan denne i olydnad tagit emot en del av den förbjudna frukten ur sin hustrus hand och ätit av denna frukt, sade Gud följande: ”I ditt anletes svett skall du äta bröd, till dess du återvänder till jorden, ty av den blev du tagen. Ty stoft är du, och till stoft skall du återvända.” (1 Mos. 3:17—19, NW) Lägg märke till att Gud inte sade till Adam: ”Din kropp skall återvända till stoft, men din själ skall frigöras från kroppen och fortsätta att leva ett medvetet liv i den osynliga världen där jag bor, ty din ande är odödlig och jag kan inte tillintetgöra den.” Nej, utan Gud sade: ”Du [inte din kropp, utan du, själen,] återvänder till jorden, ty av den blev du tagen. Ty stoft är du [själen], och till stoft skall du [själen som var dömd till döden] återvända.”

⁵⁷ I likhet med de övriga djuren på marken var Adam, i egenskap av en levande själ, stoft som gjorts levande och som var format till en människogestalt. För att verkställa dödsdomen drev Gud ut människan ur Edens paradis. Varför? ”Jehova Gud sade vidare: ’Här har mannen blivit lik en av oss i att veta vad som är gott och vad som är ont, och nu, på det att han icke må räcka ut sin hand och verkligen taga frukten också av livets träd och äta och leva för evigt, —’ Därmed förde Jehova Gud ut honom ur Edens lustgård till att odla marken, från vilken han hade blivit tagen [och till vilken han nu måste återvända] . Och så drev han ut mannen och posterade öster om Edens lustgård keruberna och den flammande klingan av ett svärd, som beständigt svängde runt för att bevaka vägen till livets träd.” (1 Mos. 3:22—24, NW) Gud höll inte Adam borta från livets träd för att han skulle dö endast kroppsligen och i andligt liv komma över till en andevärld och påbörja en färd i odödlighet där, veta mera och vara friare där och således i själva verket få stora fördelar av att han varit olydig mot sin Skapare och av att han dog. Gud drev ut Adam ur Edens paradis, bort från livets träd, så att människosjälen Adam inte skulle kunna leva någonstans, utan skulle upphöra att existera, ”förvisso dö”, på samma sätt som ett oskäligt djur.

58. Vilken förklaring har vi på det förhållandet att Adam dog först då han var 930 år gammal, enligt bibelns utsaga?

⁵⁸ Eftersom människosjälen Adam så småningom degenererade från att ha varit en fullkomlig människa, levde han många århundraden, trots att han måste tillbringa livet på en förbannad jord utanför Edens paradis. ”Under tiden blev han fader till söner och döttrar. Så uppgingo alla Adams dagar, som han levde, till nio hundra trettio år, och han dog.” (1 Mos. 5:4, 5, NW) Från den dag, då Adam syndade och Gud dömde honom till döden och drev honom ut ur Edens paradis, var Adam död i Guds ögon och var således död i synd. Han blev en olydnadens fader och frambragte olydnadens söner. Av den orsaken sade aposteln Paulus till de kristna: ”Ni voro döda i edra överträdelser och synder, i vilka ni en gång vandrade enligt denna världens tingens ordning, enligt härskaren som utövar myndighet i luften, den ande som nu verkar i olydnadens söner.” (Ef. 2:1, 2, 5, NW) Från denna synpunkt var också Eva död, liksom Adam, fastän hon levde. (1 Tim. 5:6) Att vara död i synd var emellertid inte allt som döden innebar för Adam och Eva, utan då de upphörde att andas och då anden, eller den livgivande verksamma kraften, vände tillbaka till Gud, som hade givit dem den, då dog de två första människosjälarna, Adam och Eva. Adam levde tusen år på sjuttio när. Om vi utgår från aposteln Petrus’ tidsmått: ”En dag är för Herren såsom tusen år och tusen år såsom en dag” (2 Petr. 3:8), så dog både Adam och Eva i själva verket ”på den dag” då de åt av det förbjudna trädet. Adam dog på den första tusenårsdagen av mänsklighetens tillvaro.

(Fortsättning följer i nästa nummer.)

[Fotnot]

[Bild på sidan 173]

Vetenskapen har upptäckt något som den kallar ”ectoplasma.”

[Bild på sidan 176]

Ditt horoskop

MÅNDAG TISDAG ONSDAG TORSDAG

[Bild på sidan 179]

OUIJA

[Bild på sidan 180]

Spiritism

1 Själ

(The Watchtower, 1 september 1955)