-
Fort, ”till bergen!”Vakttornet – 1954 | 15 januari
-
-
han kan göra oss till någonting som i evighet kan brukas av honom. Allt under det att den gamla världens samhälle jämrar sig och tjuter samt i religiöst hänseende svälter och törstar, medan det hastar fram mot en eldsglödande förintelse, må vi fortsätta att fröjdas och sjunga och i andligt avseende hålla festmåltid tillsammans, i det vi alltid kommer ihåg Petrus’ ord: ”Det finnes nya himlar och en ny jord, som vi vänta enligt hans löfte, och i dessa skall rättfärdighet bo.” (2 Petr. 3:13, NW) I full överensstämmelse med vår förväntan och för att vi ytterligare skall få hålla festmåltid tillsammans och arbeta tillsammans såsom ett den nya världens samhälle, har den lycklige Guden, Jehova, genom sin nya världs samhälle berett åt oss denna nya bok på engelska, som omfattar 384 sidor och bär titeln ”NYA HIMLAR OCH EN NY JORD”.
-
-
Grip fast tag om verkliga livetVakttornet – 1954 | 15 januari
-
-
Grip fast tag om verkliga livet
MÅNGA människor lever för att tillfredsställa köttet. De betraktar de rikedomar de förvärvat som medel och möjligheter att skaffa sig nöjen och förlustelser. När veckoslutet närmar sig, har de fullt upp med planer för hur de skall roa sig. På lördagseftermiddagen skall de till badstranden eller fara ut och segla, och därefter skall de äta middag på en restaurang och sedan dansa till frampå småtimmarna. På söndagen skall de ligga i sängen och dra sig till långt fram på dagen och sedan ta bilen för en utflykt i det gröna. När kvällen kommer, blir det skönt att sjunka ned i en stol framför radion eller televisionsapparaten. På detta sätt användes hela veckoslutet i självisk njutning. När de sedan på måndagsmorgonen kommer till arbetet, skildrar de i detalj sina upplevelser för kamraterna och sammanfattar det hela i utropet: ”Gosse, det kallar jag att verkligen leva!”
Men detta var inte att verkligen leva. Det var tvärtom att skynda döden i möte. Att hänge sig åt det som behagar köttet är i själva verket att bli död i Guds ögon. ”Den som inriktar sig på vällustig tillfredsställelse är död, fastän hon lever.” Sådana människor gräver sina egna gravar genom sitt själviska, köttsliga handlingssätt, i det de begraver sig allt djupare i sina synder och avlägsnar sig allt längre utom räckhåll för Guds ord och dess inflytande. Att vandra denna världens väg innebär att slutligen dö tillsammans med denna världen. Kristna människor måste döda köttets begärelser för att bli levande för andens gärningar. ”Det är eder som Gud har gjort levande, fastän ni voro döda i edra överträdelser och synder, i vilka ni en gång vandrade enligt denna världens tingens ordning, enligt härskaren som utövar myndighet i luften, den ande som nu verkar i olydnadens söner. Ja, bland dem uppförde vi oss alla en gång i harmoni med vårt kötts begärelser, i det vi gjorde det som köttet och tankarna ville, och vi voro av naturen vredens barn, alldeles såsom de övriga. Men Gud, som är rik på barmhärtighet, har för sin stora kärleks skull, varmed han har älskat oss, gjort oss levande tillsammans med Kristus, redan då vi voro döda i överträdelser.” — Ef. 2:1—5; 1 Tim. 5:6; NW.
-