Det tillbörliga i uteslutning
1. Är det tillbörligt att utesluta någon, och vad säger Titus 3:10, 11?
ÄR DET tillbörligt att utesluta någon? Ja, som vi nyss har sett av den föregående artikeln, drev Gud ur sin församling ut dem som var i opposition mot honom och som var fördärvade. Han uteslöt dem. Han gjorde sig kvitt dem, och han råder oss att göra så med dylika människor. I Titus 3:10, 11 (NW) läser vi: ”Vad angår en man som befrämjar en partiuppdelning, så avvisa honom efter en första och en andra förmaning, ty du vet, att denne man har blivit förd av vägen och syndar; och han har själv fällt domen över sig.” Det finns alltså stöd i de grekiska skrifterna för att var och en som sätter i gång partiuppdelningar eller söndringar skall avvisas, sedan man först har talat med honom en första och en andra gång och han likväl inte ändrar sitt handlingssätt.
2. a) Vilket stöd eller bemyndigande för detta har vi i Romarna 16:17, 18? b) För vad utesluter Jesus någon, enligt Uppenbarelseboken 3:16?
2. Vi har stöd för detta också annorstädes i de grekiska skrifterna, nämligen i Romarna 16:17, 18 (NW): ”Nu uppmanar jag eder, bröder, att hålla ögonen på dem som skapa söndringar och orsaker till anstöt tvärtemot den undervisning, som ni hava inhämtat, och undvika dem. Ty människor av det slaget äro slavar, icke åt vår Herre Kristus, utan åt sin egen buk, och förleda genom inställsamma ord och smickrande tal de sveklösas hjärtan.” Här har vi ett tydligt tillkännagivande från Guds ord att vi bör göra oss kvitt dessa individer, som vållar anstöt och söndringar inom Hans församling. Vi har bemyndigande, vi har rätt därtill, och det är tillbörligt att göra sig fri från dem. De har ingen plats i Guds församling. Kristus Jesus utesluter på grunder som vi förmodligen skulle anse vara mindre betydande än alla de som vi här har beskrivit. Blott och bart av den orsaken, att en person är ljum, att han varken är varm eller kall, utspyr Kristus Jesus honom. Han säger också i Uppenbarelseboken 3: 16 (NW): ”Därför, emedan du är ljum och varken varm eller kall, skall jag utspy dig ur min mun.” Nåväl, detta innebär en uteslutning. Kristus Jesus kommer inte att ha några ljumma personer i sin organisation för beständigt. Man är antingen för honom eller emot honom. Man måste antingen komma in i Herren Guds församling och vara hans tjänare eller också slutligen gå ut i djävulens organisation. Man kan inte förhålla sig avvaktande. Man kan inte vara ljum. Man kan inte vara passiv. Man måste vara avgjort för Herren Gud.
3. Hur uteslöt Gud Jerusalem och det naturliga Israel?
3. Gud utesluter också. Vi har sett detta i de exempel som förut framhållits, men vi kommer också ihåg, att i Matteus 23:38 (NW) talar Jesus till Jerusalem och säger: ”Se, edert hus lämnas övergivet åt eder!” Gud hade handlat med judarna under en lång tidsperiod, och nu var den tid kommen, då han skulle överge dem och deras hus eller tempel. Varför? Därför att han hade så att säga fött upp dem och vårdat sig om dem som en höna gör med sina små kycklingar, men de ägnade ingen uppmärksamhet åt hans Fader i himmelen, och nu var tiden inne då Gud skulle överge alltihop, därför att det enda de åstadkom var en trogen kvarleva, och han var tvungen att från de hedniska nationerna kalla ut ett folk för sitt namn.
4. För att Guds folk skall kunna ha gemenskap med Gud, hur måste det då handla gentemot världen och gentemot dem i deras egen krets, som vänder sig till mörkret?
4. I 2 Korintierna 6:14—18 (NW) sade aposteln Paulus: ”Vilken gemenskap har ljus med mörker? ... Och vilken överensstämmelse förefinnes mellan Guds tempel och avgudar? Ty vi äro den levande Gudens tempel, alldeles såsom Gud sade: ’Jag skall bo ibland dem och vandra ibland dem; och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.’ ’ ”Gå därför ut ifrån dem och avskilj eder”, säger Jehova, ”och sluta upp med att röra vid det orena” ’, ’ ”och jag vill taga eder in” ’. ’ ”Och jag skall vara en fader för eder; och ni skola vara söner och döttrar åt mig”, säger Jehova, den Allsmäktige.’ ” Ja, Jehova kommer att utesluta dem som blir laglösa, vänder sig till mörkret och sätter upp avgudar. Han kommer att driva bort dessa individer från sin organisation. Om du vill höra med till Herrens organisation, håll dig då ren från djävulens värld. Om du inte vill, så gå ut ur den. De som är orena, omoraliska, är inte andligen lämpliga för Guds organisation. Om dessa ljumma kompromissande individer eller avfällingar inte frivilligt ger sig ut ur hans organisation, så kommer organisationen själv under hans ledning att föra ut dem.
Tillvägagångssätt
5. Vad är det tillbörliga tillvägagångssättet vid uteslutning, och hur illustrerade Paulus detta tillvägagångssätt?
5. Det finns ett tillbörligt tillvägagångssätt att följa i detta avseende. Det måste vara en officiell handling. Någon som har befogenhet måste fatta beslutet, och därpå avlägsnas personen i fråga. I 1 Timoteus 1:19, 20 (NW) har vi ett exempel på den myndighet som Paulus utövade, ty han säger där: ”Du bevarar tro och ett gott samvete, vilket några hava kastat åt sidan och så hava lidit skeppsbrott beträffande sin tro. Hymenaeus och Alexander höra till dessa, och jag har överlämnat dem åt Satan, för att de genom aga må läras att icke häda.” De uteslöts ur församlingen av en bemyndigad tjänare. Paulus gjorde detsamma i det fall som omtalas i 1 Korintierna 5:1—13, när han befriade församlingen i Korint från den till bekännelsen kristne, som hade sexuellt umgänge med sin faders hustru. Paulus ingrep i detta fall, därför att de som hade vården om församlingen hade underlåtit att göra något. Paulus hade myndighet och befogenhet. En Jehovas tjänare vidtog åtgärder. Nu i våra dagar har vi församlingar eller grupper av Jehovas vittnen, och vi har tjänare i våra grupper. Dessa tjänare måste avbörda sig det ansvar som följer med tjänarens ställning och som går ut på att hålla församlingen ren, och måste inskrida. De bör vara goda herdar och vårda sig om hjorden.
6. Vad måste framföras mot den det gäller, och vad måste göras, innan det framförda kan godtagas?
6. Först måste då en anklagelse framföras, av någon i församlingen eller av någon av saken intresserad mogen broder, med avseende på en person som har kommit på fel spår. Men enbart detta, att en anklagelse framföres, betyder inte att vi kan utesluta honom. Skriften visar att vittnen måste höras. Ingen anklagelse kan godtagas, om det inte finns två eller tre vittnen som fastslår förhållandet. Detta innebär att det måste göras en undersökning. Grupptjänaren, biträdande grupptjänaren, bibelstudietjänaren och kanske några andra mogna bröder i gruppen bör sammankallas för att höra saken, och de som har blivit anklagade och vittnena måste komma tillstädes, och saken dryftas. De som skall avgöra saken kan inte på blotta rykten eller på grund av skvaller komma till den slutsatsen, att den ifrågavarande personen bör uteslutas ur församlingen. Det måste finnas två eller tre vittnen, som — på grund av vad de själva hört eller sett — vet att det och det har inträffat eller har sagts. Ett avgörande kan inte fattas med bara gissningar som grund. Det kan hända att vi, genom en känsla eller förnimmelse vi har, tror att den person det gäller inte är en bra människa, men vi kanske inte kan bevisa det. Så länge vi inte kan bevisa det med vittnesmål från två eller tre vittnens mun, kan den personen inte med rätta visas bort. I annat fall kan man vålla den individen stor skada.
7. Hur fattas då ett beslut, vad sker därmed, och vad kommer på församlingens lott att göra med avseende på det?
7. När vi emellertid har vittnen, håller vi alltså vårt möte med dessa personer som är oregerliga eller far vilse eller inte lever i enlighet med Guds lag. Vi lyssnar opartiskt till dem, vi dryftar saken, vi försöker hjälpa dem. Men det måste finnas bevis för orenhet, i moraliskt eller andligt avseende, innan någonting kan göras mot dem i fråga om att utesluta dem ur församlingen. Tjänarna bör i sanning vara mogna bröder och vara villiga att taga på sig det fulla ansvaret, när de fattar sitt beslut. Därpå framlägges beslutet för gruppen. Inte för att gruppen skall rösta om det. Nej, utan grupptjänaren, biträdande grupptjänaren och bibelstudietjänaren måste taga allt ansvaret för det handlingssätt som skall väljas. Om de är i grund övertygade i sina sinnen om att den ifrågavarande individen gör orätt och bör drivas ut ur gruppen och han inte har visat några tecken till ånger, så bör de meddela gruppen, i form av ett fattat beslut, vad de har gjort. De ber inte gruppen rösta om detta beslut och säga: ”Vi godkänner er åtgärd.” Nej, tjänarna i gruppen har fått den förpliktelsen sig ålagd att som herdar vakta hjorden och att hålla församlingen ren. Därför talar tjänarna om för församlingen, vilken åtgärd som har vidtagits och att den anstötlige individen inte längre är medlem av denna församling. Då bör församlingen i fullaste utsträckning samverka och rätta sig efter den anvisning som har givits av dem som har församlingens intressen för ögonen, nämligen tjänarna i organisationen.
8. Vilka måste förmana den som vandrar oordentligt, och vad måste ske, om han inte bryr sig om förmaningen?
8. I 1 Tessalonikerna 5: 14 (NW) säger Paulus: ”Vi uppmana eder, bröder: Förmana dem som vandra oordentligt, tala tröstande till de nedslagna själarna, stöd de svaga, var långmodiga mot alla.” Det åligger Guds tjänare att tillvarataga församlingens intressen. De förmanar den som vandrar oordentligt; men denne med sin oordentliga vandel tar inte förmaningen till hjärtat. Han önskar fortfarande gå sin egen väg. När han inte vill ångra sig, inte vill ändra sitt handlingssätt, så måste han flyttas åt sidan; då måste man undvika honom.
9. Vilka måste fatta beslut om avskiljandet, och hur illustrerade Paulus detta i Efesus?
9. Apostlagärningarna 19:9 (NW) säger om Paulus i Efesus i Mindre Asien: ”Men när några fortsatte att förhärda sig och icke tro, i det de talade smädligt om Vägen inför mängden, drog han sig undan från dem och skilde lärjungarna från dem och höll dagligen tal i hörsalen i Tyrannus’ skola.” Paulus var intresserad av dem som han undervisade där i den judiska synagogan, och när han såg en grupp av synagogbesökare bemöda sig om att draga bort de lärjungar som slöt sig till honom, då tog han sina sanna efterföljare med sig bort från deras sällskap. Han ämnade inte låta dem bli besmittade genom att vara tillsammans med sådana som förkunnade falska läror och smädade sanningen. De tjänare i våra dagar som bär ansvaret för gruppen fastställer alltså tillvägagångssättet enligt Guds ord. Församlingen godtar detta tillvägagångssätt å tjänarnas sida.
10. Vilken föreskrift gav Paulus i 1 Korintierna 6:11, och hur stöder församlingen sina tjänare i detta sammanhang?
10. I 1 Korintierna 5:11 (NW) säger Paulus till den kristna församlingen: ”Men nu skriver jag till eder att sluta upp att hava att göra med någon som kallas broder och som är en horkarl eller en girig människa eller en avgudadyrkare eller en smädare eller en drinkare eller en utpressare, så att ni icke ens äta med en sådan människa.” Ingen gemenskap alls med dessa personer som har blivit uteslutna ur församlingen. Varför? Därför att denna Guds församling måste förbli ren, obesudlad, bevarad för ren tillbedjan av den Högste. När denna uteslutningsåtgärd vidtages, avlägsnar den alltså på allvar en person. Han är borta. Därför bör hela församlingen, alla de som har överlämnat sitt liv åt Gud, hålla fast vid tjänarnas anvisning eller beslut. De måste ge dem sitt stöd.
11. Vad gör den grupp, som har uteslutit någon, till gagn för Sällskapet och andra grupper, och varför gör den det?
11. Nå, men hur blir det nu med denne uteslutne individ? Först av allt bör saken rapporteras till Sällskapet, varvid fakta i korthet framlägges genom att man talar om för Sällskapet, vem han är och varför han har blivit utesluten och skjuten åt sidan, så att Sällskapet blir underkunnigt om förhållandet. Om nu denne individ, som blivit utesluten, lämnar orten och beger sig till någon annan grupp och den grupp som har uteslutit honom får reda på detta, så bör den grupp han tillhört av sitt hjärtas godhet och till skydd för den andra gruppen underrätta denna om den åtgärd man vidtagit. Därav följer inte att den andra gruppen nu måste utesluta honom. Det har redan gjorts av den första församlingen som representant för allt Jehovas folk och till skydd för dem alla. Uteslutningen äger rum i den grupp där det orätta har begåtts, och han är utesluten ur den gruppen och ur alla andra grupper. De vet att denna lilla surdeg, var i brödet den än finns, kommer att fördärva hela brödet. Nödvändigtvis måste därför en varning ges åt den andra gruppen, dit denne individ har begivit sig, liksom Paulus underrättade Timoteus angående Fygelus och Hermogenes och angående Hymenaeus och Filetus. (2 Tim. 1:15; 2:17) Det är därför de underrättar Sällskapet, så att det äger vetskap om saken.
12. För vilka varnar Judas grupperna, och varför måste vi vara försiktiga med brevskrivning?
12. Judas talar om människor som innästlade sig i organisationen för att fördärva den moraliskt. Dessa människor bör naturligtvis rapporteras till vilken grupp det vara må, som de har sin gång i, därför att de har smugit sig in endast för att föra ett lösaktigt leverne. Till skydd för alla våra bröder och systrar i församlingarna runt omkring bör de rapporteras. Detta betyder inte att ni individuellt skall skriva en mängd brev och säga en mängd ofördelaktiga saker om dem, om vad de har gjort. Det faktum bör meddelas, att denna människa en tid var med oss, men att vederbörande på grund av sitt handlingssätt har blivit utesluten, och orsakerna härtill bör anges i största korthet. I annat fall skulle det nu i vår tid kunna hända att brevskrivaren bleve åtalad för ärekränkning eller förtal och åsamkade sig svårigheter. Men våra bröder kan varnas för denne individ. Han får inte längre vara en av oss, ty vi vill skydda organisationen, Herren Guds församling.
Inskränkning i privilegier
13. Hur handlar några uteslutna beträffande tjänsten på fälten, men vilket faktum får detta inte lov att undanskymma?
13. Nu menar några personer, att de kan stanna kvar i sanningen, men de vill inte arbeta i enlighet med Guds normer. Därför fortfar de att gå ut i tjänsten på fältet, de går från dörr till dörr, de sprider böcker, de har bibelstudier, fastän de är uteslutna ur församlingen. Ibland kan det till och med hända att de efter uteslutningen använder fler timmar i tjänsten än de gjorde, när de var tillsammans med församlingen. Vad skall nu församlingen göra med en sådan individ? Vi måste komma ihåg att han har blivit utesluten och inte är medlem av vår grupp. Vi vill undvika honom, vi vill inte ha någonting att göra med honom.
14, 15. a) Hur långt sträcker sig den uteslutnes privilegier, vad mötena angår? b) Hur förhåller det sig med hans privilegier i fråga om verksamhet på fältet?
14. Möten som är öppna för allmänheten kan han naturligtvis bevista, så länge han uppför sig anständigt och korrekt. Om denne individ kommer till ett offentligt möte, låt oss säga ett offentligt föredrag i någon offentlig lokal eller en Rikets sal eller en park i en stad, eller om han kommer till ett vakttornsstudium eller ett tjänstemöte, så är mötet i alla dessa fall offentligt, dörrarna är öppna, och han kan få tillträde. Om han kommer till ett sådant möte och slår sig ner, har vi ingenting att säga, så länge han är korrekt och inte lägger sig i någonting. De som känner till situationen i församlingen bör aldrig säga ”god dag” eller ”adjö” till honom. Han är inte välkommen i vår krets, vi undviker honom. Om denne individ skulle vara närvarande vid ett studium i Vakttornet och räcka upp handen, bör mötesledaren aldrig låtsas om honom eller tillåta honom att yttra sig. Han är inte en av oss. Han är inte någon erkänd medlem av Guds församling. De som vet hur det hela ligger till och känner personen i fråga, bör förvisso undvika honom, inte ha någonting att säga honom. Han har inga som helst tjänsteprivilegier i församlingen. Han kan gå fram till bokbordet och skaffa sig litteratur på samma villkor som allmänheten, men gruppen bör aldrig ge honom böcker eller tidskrifter på gruppvillkor, ty han är inte en av oss. Vad vi skulle göra för allmänheten, för dem som är i djävulens organisation, det kan vi göra också för denne.
15. Om den som det här rör sig om går ut i tjänsten på fältet, i det att han kanske skaffar sig böckerna vid bokbordet på samma villkor som allmänheten, och går ut från dörr till dörr, så kan vi inte hindra honom. Han har lika mycken rätt som någon annan att gå från hus till hus, om han så önskar, men denna församling kommer inte att ge honom något distrikt. Den kommer inte att ta emot hans rapporter. När dessa kommer in, kommer han inte att vara en av dem som sättes upp på listan över förkunnare i denna församling. Han kanske lägger sin rapport i rapportlådan, men vi river sönder den och kastar bort den. Han är inte en av oss. Han är en representant för djävulens organisation, som försöker vålla fördärv och störningar. Han är inte ren, och förrän denne individ ångrar sig och ändrar sitt handlingssätt kan han aldrig komma tillbaka och bli en av Herrens folk.
16. Hur behandlar gruppen honom som en icke erkänd förkunnare?
16 Alltså är gruppen på sin vakt mot honom. Den tar bort hans kort från registret över erkända rikesförkunnare. Han får aldrig något exemplar av Informationer, som tryckes varje månad. Han kan få behålla sitt exemplar av broschyren Råd, om han så vill, ty om han läser den, kan den visa honom, hur han bör handla. Om han läser Vakttornet, om han läser Sällskapets böcker, så visar de honom den kurs han bör följa, men så länge han inte väljer den kursen, är han inte välkommen i församlingen.
17. På vilket villkor och varför får han vara närvarande vid offentliga möten?
17. Om denne individ blir högljudd eller oregerlig, så bör han utestängas från Rikets sal och från offentliga möten. Det är gruppens absoluta rätt att göra detta. Å andra sidan kan det hända, om han kommer in på de offentliga mötena och tyst och stilla lyssnar till de förmaningar och råd som ges vid studierna, att han vaknar upp, börjar blygas och bättrar sig.
18. Kan han tillåtas att vara med vid möten i privata hem? Motivera svaret.
18. Nå, men hur förhåller det sig då med enskilda möten i hemmen? Under inga omständigheter bör han välkomnas eller tillåtas att komma in i ett privat hem, ty Skriften är mycket bestämd på den punkten. Vid våra bibelstudier i hemmen eller vad vi kallar ”gruppbokstudier” bör den, vars hem det är, i sin egenskap av medlem av Guds församling avvisa honom. Ty 2 Johannes 9, 10 (NW) säger: ”Var och en som tränger sig fram och icke förbliver i Kristi lära, han har icke Gud. Den som verkligen förbliver i denna lära är den som har både Fadern och Sonen. Om någon kommer till eder och icke har denna lära med sig, så tag icke emot honom i edra hem eller säg farväl till honom.” I edra privata hem bör ni därför aldrig öppna dörren och tillåta denna individ att komma in. Ni bör aldrig räcka ut den broderliga gemenskapens hand åt honom. Kom ihåg, att han en gång har lämnat djävulens organisation. Han har blivit rentvådd av Kristi blod, han har ställt sig till Guds förfogande, och Gud har invigt honom till tjänst. Han har varit en Ordets förkunnare. Nu har han blivit fördärvad, därför att han själv valt att bli det. Han syndar mot den heliga anden. Han strider mot Gud. Vi kan inte ha någonting med honom att göra. Gud är den som dömer honom, och Gud brukar sina tjänare på jorden till att utpeka denne till skydd för de övriga, av församlingen.
Återupptagande
19. Genom vilket personligt handlingssätt kan en ur församlingen utesluten person bli upptagen igen?
19. Kan en utesluten person bli återupptagen, komma tillbaka in i organisationen? Ja, det kan han, om han ångrar sig. Men han måste gå längre än så. Han måste omvända sig. Han måste förändra hela sitt handlingssätt. Det är inte nog med att helt enkelt säga: ”Jag är ledsen att jag gjorde det; det var orätt av mig.” Han måste bevisa att han är villig att följa en helt annan kurs i livet än den som han hade valt. Han bör göra en öppen bekännelse av sina synder och bedja kommittén, som beslöt att han skulle uteslutas, om förlåtelse. Han bör gå till de personer som är berörda av saken, erkänna det orätta han gjort och framhålla för dem vad han gör och vad han kommer att göra för att bli återupptagen i församlingen.
20. Vad säger Paulus i 2 Korintierna 2:6—11 angående återupptagande, och vad visade han måste föregå den?
20. I 2 Korintierna 2:6—11 (NW) berättas det om hur Paulus förde en syndare tillbaka in i organisationen igen. Han sade: ”Denna näpst, som givits av de flesta, är tillräcklig för denne man, så att ni nu tvärtom böra välvilligt förlåta och trösta honom, för att denne man icke på något sätt må bliva uppslukad av att han är alltför bedrövad. Därför uppmanar jag eder att bekräfta eder kärlek till honom. Ty för det syftet skriver jag också för att skaffa mig bevis från eder, huruvida ni äro lydiga i allting. Något som ni välvilligt förlåta någon, det förlåter jag också. För min del är det i själva verket så, att vadhelst jag välvilligt har förlåtit, om jag välvilligt har förlåtit något, har det varit för eder skull i Kristi åsyn, för att vi icke må. bliva överlistade av Satan, ty vi äro icke okunniga om hans anslag.” Denna framställning kan ha avseende på den man som tog sin faders hustru och övade otukt och som ångrade sig och gjorde bättring. Om det är så, ja, då säger Paulus ungefär så här: ”Nåväl, tag honom tillbaka; det finns ingen anledning till att han skall känna sig alltför bedrövad och tänka, att han aldrig kan komma in i Guds organisation igen och vinna liv i den nya världen.” Vart skulle en person annars gå, om han hade syndat mot Gud och han verkligen ångrade sig? Vi menar inte att han skall komma tillbaka helt obesvärat och säga: ”Hör ni, jag är ledsen över det här. Ordna nu den här saken; jag vill komma in i organisationen igen.” Nej, det måste vara en verklig hjärtats förkrosselse. Han måste förete en verklig sinnets beklämning. Han måste visa ånger. Han måste vara bedrövad över vad han gjort och ändra sitt handlingssätt.
21. Vad måste vederbörande sättas på för en tid, innan han blir återupptagen i församlingen?
21. Hans återupptagande i Guds församling är en mycket allvarlig sak, både för honom själv och för församlingen. De förordnade tjänarna kan sätta honom på prov en tid, om de vill. Han får lov att bevisa för tjänarna, att han kommer att uppföra sig väl i framtiden och handla tillbörligt såsom en Jehovas tjänare. De kan pröva hans uppriktighet. De bör inte taga honom tillbaka alltför snart, ens efter det att han verkligen har ångrat sig och talat om för dem vad han skall göra och avlagt en öppen bekännelse. Varför inte? För allmänna opinionens skull. (2 Petr. 2: 2) Det kan vara äktenskapsbrott han har begått, och saken kan ha fått vidsträckt publicitet i tidningarna. Kanske blev han satt i fängelse för stöld. Kanske han var mycket upprorisk. Kanske gick han åstad och startade en ny organisation, och försöker nu komma tillbaka. Nåväl, alla människor där på orten vet att den där individen var en obstinat, oregerlig person och inte något gott sällskap. Vi bör alltså vara försiktiga med hur fort vi tar upp en sådan person i församlingen igen, på grund av vad ”människor utanför” kan komma att säga. (1 Tim. 3:7, NW) Om en person begår äktenskapsbrott och är tillsammans med män och kvinnor som för ett lösaktigt liv, och alla vet det, och vi så säger: ”Å, kom hit igen, du är välkommen”, då kommer människor utanför organisationen att säga: ”Hela er församling är förstås av samma typ.” Därför måste han genomgå en prövotid. Hans uppriktighet måste ådagaläggas, innan vi öppet och till fullo godtar hans ånger och bättring.
22, 23. Vad blir följden av att man inte fogar sig i de med prövotiden förbundna villkoren, såsom det visas genom vad som hände Simed?
22. Kom ihåg Simei, som sattes på prov. Vid ett tillfälle hade han förbannat David, och när Salomo blev konung såsom Davids efterträdare, blev Simei ålagd att finna sig i vissa inskränkningar. Detta är i huvudsak vad Salomo sade till honom: ”Du borde ha blivit dödad för länge sedan. Nu måste du emellertid stanna kvar i staden Jerusalem. Men så snart du går ut ur den här staden och går över bäcken Kidron, så kommer du att bli dödad.” Simei kunde således ha njutit av livet och den nåd som visades honom, om han stannat kvar där i staden Jerusalem. Han hade sina slavar, tjänarna, och ett hem. Tre år efter att denna order hade givits, rymde två av, hans slavar sin väg. Simei sade: ”Jag skall bara ge mig iväg och få tag i de där karlarna och föra dem tillbaka hit.” Så gav han sig i väg efter dem, gick över bäcken Kidron och förde dem tillbaka. Därpå blev det rapporterat till Salomo, att han hade lämnat staden, och Salomo lät döda honom. Bara för att få till baka två slavar var den mannen redo att mista livet.
23. Om nu en person som har blivit utesluten önskar få leva i den nya världen, och om de ansvariga bröderna i gruppen pålägger honom vissa band eller restriktioner, är det då inte bra mycket bättre att hålla sig inom dessa gränser och få leva än att överskrida dem och visa sig upprorisk och handla i strid med Guds lag? Simei miste livet, därför att han inte var lydig mot en mycket nådefull anordning från konung Salomos sida.
24. Vilka beslutar om återupptagandet, vilka skänker sin samverkan, och varför?
24. Alltså måste tjänarna fatta beslutet om att slutgiltigt hälsa denne broder välkommen tillbaka. Tjänarna, som uteslöt honom, måste göra tillkännagivandet för församlingen och säga, att eftersom han har ångrat sig och de nu är fullständigt övertygade om att han bättrat sitt handlingssätt, ”taga vi honom tillbaka”. Därpå bör församlingen hålla sig till det beslut som fattats av de i gruppen förordnade tjänarna. Inte heller denna gång röstar gruppen om huruvida den vill ta honom tillbaka, ty den har tillit till sina tjänare att dessa har gjort de rätta efterforskningarna och fattat det rätta beslutet.
25. Vad måste den som skall bli återupptagen göra enligt Kolosserna 3:5—10, och vad är orsaken?
25. I Kolosserna 3:5—10 (NW) heter det: ”Låt därför eder kropps lemmar, som äro på jorden, bliva såsom döda, vad beträffar otukt, orenhet, sexuell åtrå, skadlig begärelse och vinningslystnad, som är avgudadyrkan. På grund av dessa ting kommer Guds vrede. Just i dessa ting vandrade ni också en gång, när ni levde i dem. Men skjut nu. verkligen allt detta ifrån eder: vrede, förbittring, skadelystnad, skymfliga ord och oanständigt tal ur eder mun. Ljug icke för varandra. Avkläd eder den gamla personligheten med dess sedvänjor och ikläd eder den nya personligheten, vilken genom exakt kunskap förnyas.” Liksom denna föreskrift gäller för dem som ursprungligen har kommit ut ur djävulens organisation och har blivit Jehovas folk, så måste den naturligtvis också gälla för en person som har blivit utesluten ur församlingen och som ångrar sig och kommer tillbaka. Nu måste han ikläda sig denna nya personlighet, han måste göra om sitt sinne, han måste tänka Guds tankar och omsätta dem i handling, om han någonsin skall kunna vinna liv i den nya världen.
26. Hur går det, om en broder ångrar sig och tillkännager detta, innan någon uteslutningsåtgärd har vidtagits?
26. Men hur går det, om en broder ångrar sig, innan han har blivit utesluten? Han kanske inser, att han har handlat orätt, och han vet, att tjänarna redan håller på att få vetskap om hans handlingssätt. Eller också kanske han känner sin egen skam, medan ännu ingen har fått reda på vad som har hänt honom, och han går till en av de mogna bröderna i gruppen, kanske grupptjänaren, och han bekänner hela sin synd. Bör han då bli avslöjad för församlingen och utesluten, därför att grupptjänaren känner till hans handlingssätt? Inte om han verkligen har ångrat sig. Om han har bett om förlåtelse och bekänt sitt fel och han ändrar sitt handlingssätt, så finns det inget skäl till att den broder som han har talat med behöver uppenbara denne felande broders hemlighet för en annan. Hans hjärtetillstånd är rätt, och därför bör barmhärtighet, kärlek och godhet visas honom.
27. Medan Sällskapet visserligen inte styr om att en sådan ångerfull syndare blir utesluten, vad kan det likväl göra eller låta göra beträffande honom?
27. De som är genstörtiga, hårdhjärtade, de som prompt skall ha allt så som de vill ha det, och ändå vill vara i Guds församling, de människorna är det som måste uteslutas och drivas bort, därför att de annars kommer att göra församlingen oren. Men den som kommer med botfärdigt hjärta och för en broder bekänner det orätta han gjort, beträffande honom finns det ingen anledning att ge ytterligare slag. Han har öppnat sitt hjärta för sin broder, och har låtit honom se in i det, och han vill ha hjälp. Om Sällskapet avlägsnar en pionjär för att denne gjort något orätt och Sällskapet är den enda instans där hans orätta handlingssätt är känt, då finns det ingen orsak för Sällskapet att underrätta gruppen och få denna grupp att utesluta honom, inte om han har bekänt sin synd och bett Sällskapet om förlåtelse. Då kan han fortsätta sin väg fram. Sällskapet skulle sannolikt pålägga honom vissa restriktioner eller inskränkningar på grund av det sätt varpå han har handlat. Som ett straff kan det stryka honom från pionjärlistan för sex månader eller kanske ett år, beroende på vad han hade gjort som kunde draga smälek över Guds namn. Men när han har bekänt sin synd och bett om förlåtelse, kan Sällskapet hjälpa honom att komma tillbaka på den rätta vägen och att fortsätta att vara en Herrens tjänare. Om det som han har gjort inte berör någon grupp eller någon annan individ i gruppen, finns det inget skäl till att utfärda något meddelande eller offentligt tillkännagivande om det.
28. Hur långt kan vi gå i fråga om att låta syndaren komma tillbaka? Giv skäl för svaret.
28. Vad vi måste hålla i minnet är detta: Vi kan visa barmhärtighet mot dem som har ett förkrossat hjärta, och vi kan hjälpa dem, om vi vill det. Men hur långt kan vi gå i fråga om att låta dessa individer komma tillbaka in i Herrens organisation? I hur stor utsträckning kan vi låta skrankorna falla? Vi kan inte låta skrankorna falla alls för dem som inte bättrar sig. Vi måste komma ihåg att organisationen måste förbli ren i och för obesudlad tillbedjan av den Högste. Vi måste komma ihåg hävdandet av Jehovas suveränitet och namn och hävdandet av hans ord. Vi måste komma ihåg Kristi liv, och att vi vandrar i hans fotspår, och den måttstock han uppställde. Vi måste komma ihåg vår ställning såsom Jehovas vittnen. Den person som blivit utesluten kom inte ihåg dessa ting, och det var därför som han blev avlägsnad från församlingen. Det var därför han blev utesluten. Men om han nu inser att det är denna oblandade, obesudlade, rena tillbedjan som betyder något, att det är viktigare att Guds namn blir hävdat än att han, individen själv, gör saker och ting på sitt eget sätt, när han får klart för sig att allt detta är nödvändigt och att han måste leva i överensstämmelse därmed, då kan vi taga honom tillbaka i församlingen.