14 Studiet

Taktfull men ändå ståndaktig

 1. Varför bör vi odla takt?

¹ När Jesus sände ut sina lärjungar för att predika, gjorde han klart för dem att de skulle visa gott omdöme i fråga om vad de sade och gjorde. Fastän han lovade att han skulle vara med dem, fick de inte handla på ett sätt som kunde orsaka onödiga svårigheter. (Matt. 10:16) De kristna bör, också i umgänget med varandra, bruka gott omdöme i fråga om vad de säger och gör, så att de inte obetänksamt sårar varandra. (Ords. 12:8, 18) Det är alltså nödvändigt att man odlar takt.

 2. Vad innebär takt?

² Takt definieras som ”förmågan att urskilja vad som är lämpligt att säga eller företa sig, när man har att göra med andra”, och ”förmågan att handskas med andra utan att väcka anstöt”. Att vara taktfull innebär att man är så barmhärtig i vad man säger och gör att man skonar andra från att få sårade känslor. Vi vill inte väcka anstöt genom vårt sätt att säga och göra saker och ting. Detta betyder emellertid inte att vi aldrig kommer att förnärma andra genom vad vi säger eller gör, eftersom Bibelns budskap i sig självt är stötande för somliga. (Rom. 9:33; 2 Kor. 2:15, 16) Medan vi är taktfulla i vårt uppträdande, är vi således ändå ståndaktiga vad det gäller Guds sanning.

 3. Förklara hur andens frukt är grundvalen för takt.

³ I det dagliga livet är det inte svårt att vara taktfull, om man visar Guds andes frukt. Sådan frukt är förutsättningen eller grundvalen för takt. (Gal. 5:22, 23) En människa som drivs av kärlek vill till exempel inte irritera andra, utan har en uppriktig önskan att hjälpa dem. Den som visar godhet handlar på ett milt och vänligt sätt, och den som odlar självbehärskning och håller sig lugn under prövande omständigheter kommer troligen att kunna vinna en annan människa för sitt synsätt. Å andra sidan kommer en hetsig eller hetlevrad person troligen att säga saker och ting rakt ut och därigenom väcka fientlighet hos den som han talar till. (Ords. 15:18) Vårt tal och våra handlingar bör vara sådana att de tilltalar förnuftiga människor, inte stöter bort dem.

 4—8. a) Hur kan vi visa takt i tjänsten från hus till hus? b) Kräver takt att man kompromissar? Med vad har takt emellertid att göra?

⁴ Att vara taktfull i tjänsten på fältet. I tjänsten på fältet kan du visa takt genom att inleda ditt samtal med sådant som bekymrar den som du besöker och visa hur Guds kungarike ger lösningen. Vädja till personens känsla för rättfärdighet, till hans förstånd och till hans önskan om bättre förhållanden. Om du förlöjligar eller fördömer hans religiösa uppfattning, sluter du bara till hans sinne. I stället för att tala om sådant som vållar kontrovers bör du framhålla sådant som folk i allmänhet accepterar såsom rätt och riktigt. Om det är nödvändigt att komma in på något som är mera kontroversiellt, bör du först finna någon punkt som den besökte samtycker till och betona det samförståndet. Om du kan inpränta i den besöktes sinne de hoppingivande sanningarna om Guds kungarike och dess välsignelser, kommer andra saker i sinom tid att bli tillrättalagda, allteftersom personen i fråga lär sig uppskatta Guds oförtjänta omtanke.

⁵ En taktfull människa gör alla ansträngningar för att uppmuntra dem som hon talar till att ta del i samtalet och uppenbara sina synpunkter. Paulus strävade efter att tänka ur deras synvinkel som han skrev till och blev på så sätt bättre i stånd att framföra kraftfulla argument till förmån för de goda nyheterna. (1 Kor. 9:20—22) Vi behöver göra samma sak. Om vi med förståelse ser på andra människors omständigheter, varför människor är som de är, varför de tror och talar som de gör, blir vi hjälpta att handskas med dem taktfullt, med empati. Det kan vara så att olika omständigheter i livet, olika erfarenheter eller förtröstan på någon helt annan auktoritet ligger till grund för deras tänkesätt. Så snart du har någon uppfattning om den andra personens tänkesätt, kan du framföra de goda nyheterna på ett positivt sätt i stället för att väcka onödig anstöt, därför att du inte visste hur den andra personen tänker och varför han tänker så.

⁶ Att man tar hänsyn till den andra personens synsätt innebär inte att man kompromissar i fråga om vad som är rätt. Takt är inte en förvrängning av fakta. Hela tiden måste man ståndaktigt hålla sig till vad som är rätt. Annars kan en människa finna att hon i stället för att vara taktfull kompromissar i fråga om sanningen. Hon kan finna att hon drivs av människofruktan i stället för av kärlek till rättfärdighet. Även om takt inte innebär att man kompromissar i fråga om sanningen, innebär det dock att man tar hänsyn till tidpunkten, dvs. avgör rätta tiden för att yppa vissa upplysningar. Ibland är det taktfullt att helt enkelt gå förbi något som sägs. Det kan vara bäst att lämna vissa saker till en senare tidpunkt, tills en person är redo att ta emot dem. Alldeles som Jesus sade till sina lärjungar: ”Jag har ännu många ting att säga er, men ni förmår inte bära dem just nu.” (Joh. 16:12) Även om vi inte kan hålla med den som vi talar med, behöver vi alltså inte omedelbart påpeka varje felaktig tanke. Om vi gjorde det, kunde det bara innebära att han sluter sitt sinne och att det blir omöjligt att vidare samtala med honom.

⁷ När den besökte under samtalets gång tar upp många saker ur Bibeln som han säger är oriktiga, är det omöjligt att på kort tid taktfullt bemöta varje invändning. Ofta är det bäst att helt enkelt gå förbi de flesta av dem och bara dryfta det som gäller det speciella ämnet i fråga. Eller också kan den besökte försöka dra in dig i diskussioner om världsliga ting. Undvik taktfullt att bli indragen och framhåll Bibelns lösning på sådana världsliga problem. På det sättet kan du följa Jesu exempel. — Matt. 22:15—22.

⁸ När du träffar en upprörd person i förkunnartjänsten, bör du vara taktfull men ändå ståndaktig. Kompromissa inte om sanningen bara för att försöka lugna ner honom. Försök i stället att förstå varför han känner det på det sätt han gör och kanske till och med fråga honom varför han ser saken så. Om han talar om det, kan du säga att du i din tur skulle vilja tala om för honom varför du känner det på det sätt du gör. Men oavsett hur långt du kan fullfölja samtalet, kommer ändå takt att ge det bästa resultatet. Kom ihåg rådet i Ordspråken 15:1: ”När ett svar är milt, avvänder det raseri, men ett ord som vållar smärta får vrede att stiga upp.” Men om en person visar sig vara oresonlig, är det bäst att helt enkelt gå sin väg. — Matt. 7:6.

 9, 10. Krävs det takt när vi har med våra kristna bröder att göra?

⁹ Taktfullhet mot kristna bröder. Vi bör inte odla takt bara när vi har med dem att göra som inte känner Jehova, utan det krävs också takt när vi har med våra bröder och systrar i tron att göra. Ibland kan bröder och systrar som är mycket taktfulla i tjänsten på fältet glömma hur nödvändigt det är att vara taktfulla också i brödragemenskapen. Varsamhet i tal och gärning är mycket viktigt inom Jehovas organisation för att vi skall kunna bygga upp en kärleksfull och fridsam anda och upprätthålla goda dagliga förbindelser. Paulus sade: ”Låt oss ... göra vad som är gott mot alla, men särskilt mot dem som är besläktade med oss i tron.” — Gal. 6:10.

¹⁰ Vi är intresserade av våra bröder, i synnerhet av deras andliga intressen, därför att vi alla är i Jehovas organisation. (Fil. 2:2, 4) Men den som är taktfull inser att han, samtidigt som han intresserar sig för sina bröder, inte bör lägga sig i deras personliga angelägenheter, kanske ställa generande frågor om sådant som han inte har med att göra. Takt kommer att hjälpa oss att undvika att bli ”en som beskäftigt lägger sig i andras angelägenheter”. — 1 Petr. 4:15.

11. Hur framgår det av Bibeln att de äldste i församlingen behöver visa takt?

¹¹ Takt är i synnerhet viktigt för äldste som handhar problem i församlingen. När aposteln Paulus gav Timoteus anvisningar om hur han skulle handskas med sådana som trilskades i den kristna församlingen, underströk han behovet av att vara mild och vänlig, i det han sade: ”En Herrens slav bör inte strida, utan bör vara mild och vänlig mot alla, ... i det han behärskar sig under onda förhållanden och med mildhet visar dem till rätta som inte är gynnsamt stämda; då ... de kan få sitt förnuft igen och komma ur Djävulens snara.” (2 Tim. 2:24—26) Likaså gav aposteln rådet att man i en ”ande av mildhet” skulle nalkas en broder som innan han vetat ordet av hade begått ett felsteg. (Gal. 6:1) De äldste behöver vara taktfulla när de ger sådana personer råd, men samtidigt hålla fast vid rättfärdighetens principer.

12, 13. Varför är det viktigt att visa takt i hemmet?

¹² Takt när vi har med andra att göra bör också gälla våra familjemedlemmar. Det finns inget skäl till att säga saker och ting rakt ut eller vara ovänlig mot familjemedlemmar, därför att vi känner dem så väl. De förtjänar också att behandlas taktfullt. Man stöter dem ifrån sig genom plumpa, sarkastiska eller fräna uttalanden. Och om andra familjemedlemmar inte är Jehovas tjänare, betyder det då att man inte behöver vara taktfull när man talar till dem? Inte alls, eftersom man genom att vara taktfull när man har med dem att göra som inte tror kan hjälpa dem att en dag omfatta den sanna tillbedjan. — 1 Petr. 3:1, 2.

¹³ Genom att använda teokratisk takt kan man frambringa mycken god frukt, vare sig man har med allmänheten, sina bröder och systrar i tron eller sina familjemedlemmar att göra. Det har en behaglig inverkan på åhörarna, som Ordspråken 16:24 visar: ”Ljuvliga ord är en honungskaka, söta för själen och en läkedom för benen i kroppen.” Sträva då på allt sätt efter att odla takt, framsprungen ur en stark önskan att gagna var och en som du träffar.