Inser du betydelsen av det du ser?

INGEN NATURLIG TILLGIVENHET

ANSER du inte att det är helt naturligt för människor att ha tillgivenhet för personer som står dem nära — för bröder och systrar, föräldrar, äktenskapspartner och barn? Små barn finner det helt naturligt att vara tillgivna mot alla, vare sig de är släktingar eller inte.

Men världen av i dag har inte alltför mycket av kärlek och tillgivenhet. Man betraktar sina grannar med likgiltighet, och främlingar behandlar man med inställningen: ”Jag bryr mig inte ett dugg om dem.” Den naturliga tillgivenhet som man borde förvänta skulle finnas inom familjen saknas alltför ofta. Varför?

Naturlig tillgivenhet för barn

Under århundraden har de flesta små flickor tyckt om att leka med dockor och sett fram emot att växa upp för att få ”riktiga levande sådana”, som är deras egna. Moderskapet var naturligt. Man ansåg att kvinnorna hade en viss ”modersinstinkt”. Men en bok som nyligen publicerades i Frankrike angriper denna uppfattning och påstår att det helt enkelt är en myt som uppdiktats av män för att försäkra sig om kvinnlig underdånighet.

Det tycks som om många kvinnor i dag instämmer i detta. Varje tillgivenhet de skulle kunna ha för barnen — både före och efter deras födelse — överskuggas lätt av andra intressen. Och fastän dessa kvinnor kan bli ganska upprörda när de ser människor misshandla barn, finner de det inte alls upprörande att aborter tillåts nästan utan vidare i många länder. Men är inte abort barnmisshandel av det värsta slaget?

Vårt tjugonde århundrade har sett hur den naturliga tillgivenheten för barn avtar mer och mer. En schweizisk tidning, Weltwoche-Report, framhöll därför: ”Det som Ellen Keya för 79 år sedan förklarade skulle bli barnets århundrade skulle mycket väl i stället kunna bli det misshandlade barnets århundrade. En skrämmande ökning i den fysiska misshandeln av barn kan iakttas världen utöver. ... Förutom fysisk misshandel pågår det också mental sådan, vilken inte är mindre grym.”

Den skada sådan barnmisshandel — fysisk eller mental — orsakar kan senare komma tillbaka över föräldrarna som vållade den. Föreställ dig hur en far, som inte brydde sig om att visa sina barn så mycket naturlig tillgivenhet, måste ha känt det då hans son, som gick i gymnasiet, sade till honom: ”Om jag fick leva om mitt liv, skulle jag vilja vara en teddybjörn — så att jag kunde bli kramad och omfamnad.”

Vad har hänt med den naturliga tillgivenheten?

Naturlig tillgivenhet mellan äkta makar

När ungdomar inte hemma får den naturliga tillgivenhet som de har behov av — och är värda — kanske de försöker finna den någon annanstans. Detta kan till en del förklara varför i somliga länder antalet tonårsäktenskap ökar, liksom antalet personer som sammanbor utan att vara gifta.

Men finner dessa unga människor sedan de flyttat samman den naturliga tillgivenhet som de saknade hemma? Några gör det. Men det förhållandet att många hundra tusen av dem senare skiljer sig är ett tydligt bevis för att tillgivenheten mellan dem inte alltid är så naturlig som de väntat sig.

Tänk också på de många exemplen på misshandel av äkta män eller hustrur. En nyhetstidskrift sade för någon tid sedan: ”För 1800-talskompositören John Howard Payne var det Hem, ljuva hem. I dagens Amerika är hemmet alltför ofta en stridsplats där man knuffas, hunsas, boxas, sparkas och skriker och där det förekommer misshandel och död. ... Så många som 8 millioner amerikaner blir varje år överfallna av medlemmar av sin egen familj.”

Statistik från England avslöjar att vart åttonde mord som begås gäller äkta män eller hustrur som dödar sin egen äktenskapspartner.

Frågan är därför återigen: Vad har hänt med den naturliga tillgivenheten?

Naturlig tillgivenhet för till åren komna föräldrar

Allteftersom barnen växer och blir äldre kan den naturliga tillgivenheten som de flesta av dem hade för sina föräldrar och far- och morföräldrar svalna. Plötsligt är gamlingarna ”utanför” och ”hopplöst gammalmodiga”; ja, de verkar rentav ”vara i vägen”. Alltför ofta hänvisas de till pensionärshem eller institutioner, inte alltid på grund av att det är nödvändigt, utan av bekvämlighetsskäl.

Angående denna praxis framhöll en schweizisk tidning: ”Pensionärshem är inte huvudsakligen sociala institutioner, utan ett uttryck för vårt sociala tänkande och uppförande. Det sätt på vilket vi uppskattar dem som är äldre — eller kanske inte uppskattar dem — avslöjar i vilken grad vi utövar praktisk humanitet. I de så kallade ’underutvecklade’ nationerna åtnjuter äldre människor mycket stor respekt. I dessa länder finner vi inga pensionärshem, åtminstone inte i de länder som ännu inte har blivit uppslukade av vår civilisation. I fråga om detta har vi fortfarande någonting att lära. I själva verket en hel del.”

Hur lämpligt är det inte att än en gång ställa frågan: Vad har hänt med den naturliga tillgivenheten?

Varför avtar den naturliga tillgivenheten?

Guds ursprungliga uppsåt för alla människor var att de skulle tillhöra en enda enad mänsklig familj, i vilken tillgivenheten för honom och för medmänniskan skulle ha varit helt naturlig. Men Guds motståndare, Satan, djävulen, upplöste denna enhet där i Edens lustgård och använder sig för närvarande av varje hjälpmedel för att omintetgöra Guds uppsåt att återställa den genom sitt rike.

I synnerhet sedan första världskriget har samhället blivit splittrat genom politisk och social oro. I många länder räknas materiella ägodelar som viktigare än mänsklig samhörighet. Moraliska och religiösa normer har sjunkit så mycket att de nästan inte existerar. ”JAG” skrivs alltmer i stora bokstäver, medan ”du” skrivs med små bokstäver. Alla dessa faktorer har haft ett stort inflytande på familjerna av i dag.

Att den naturliga tillgivenheten avtar i synnerhet inom familjen är såsom bibeln förklarar i 2 Timoteus 3:1—5 ett av de tydliga bevisen för att vi lever i de ”yttersta dagarna” för denna tingens ordning. Ett den nya världens samhälle — uppbyggt enligt Guds vilja — kommer snart att träda i stället för det samhälle av människor som i dag kännetecknas av att de inte har någon ”naturlig tillgivenhet”.

Lär dig vad Gud fordrar av dem som önskar bli en del av den nya världens samhälle. Uppmärksamma hans uppmaning i Ordspråksboken 4:4 (NW): ”Håll mina bud och fortfar att leva.” Genom att hålla Guds bud kommer du att fortfara att leva och kommer att kunna åtnjuta liv vid en tid när det kommer att bli den naturligaste sak i världen att visa tillgivenhet för personer som står dig nära.

[Fotnoter]