Är dina föräldrars religion den rätta för dig?

Hur kan du avgöra det? Är det rätt att byta religion?

”MINA föräldrar gillade inte vår nya religion”, förklarade en ung man, ”och de dolde inte sitt missnöje. Min mor bad hundratals böner för att försöka få oss att vända om, eftersom hon uppriktigt trodde att vi hade slagit in på fel väg och blivit offer för villfarelse.”

Den unge mannen som sade detta hade vuxit upp som medlem av ett av kristenhetens framträdande religionssamfund. Men på senare tid hade han och hans hustru på allvar börjat studera bibeln, och det som de hade fått lära drev dem till att byta religion. Var det passande? Är det rätt av en människa att överge sina föräldrars religion? Finns det några exempel i Skriften på att människor handlat så tidigare? Låt oss undersöka den saken.

Exempel på sådana som bytt religion

Patriarken Abraham framhålls i bibeln som en exemplarisk gudsman. Han kallas ”Guds vän”, ”Jehovas vän” (NW), och det heter vidare att han blev ”en fader för alla oomskurna, som tro”. (Jak. 2:23; Rom. 4:11) Känner du till att denne framstående man övergav sina föräldrars religion?

Hans far, Tera, var bosatt nära den mångomtalade floden Eufrats mynning, i en stad som kallades Ur och låg långt söderut i Kaldeen. I den här staden utövade man allmänt avgudadyrkan, och Tera tog av allt att döma del i avgudisk gudsdyrkan. Många år senare antydde den israelitiske ledaren Josua detta, då han i ett tal till folket nämnde deras förfäder och sade: ”Det var på andra sidan floden [Eufrat] som edra förfäder bodde för länge sedan, Tera, Abrahams fader och Nahors fader, och de tjänade andra gudar. Avlägsna de gudar, som edra förfäder tjänade på andra sidan floden och i Egypten, och tjäna Jehova.” — Jos. 24:2, 14, NW.

Josua uppmanade alltså folket att överge sin förfader Teras religion. De borde i stället efterlikna hans son Abrahams tro, och Abraham ägnade odelad hängivenhet åt den sanne Guden, Jehova. Enligt judisk tradition hade Abraham på eget initiativ slagit sönder sin fars avgudar.

Rahab är ett annat exempel på en person som övergav sina föräldrars religion och blev en tillbedjare av Jehova. Det var denna kananeiska kvinna som gömde de israelitiska spejarna; och hon har blivit högt lovordad i Skriften för sin tro. (Hebr. 11:31; Jak. 2:25) Rahab förklarade för spejarna vad det var som kom henne att byta religion:

”Vi har hört att Jehova lät Röda havets vatten torka bort framför er, när ni kom ut ur Egypten, och vad ni gjorde mot amoréernas två konungar, som var på andra sidan Jordan, nämligen Sihon och Og, som ni prisgav åt tillintetgörelse. ... Jehova, er Gud, är Gud uppe i himlarna och nere på jorden. Och svär mig nu, det ber jag er, en ed vid Jehova att eftersom jag har utövat kärleksfull godhet mot er, skall ni också ofelbart utöva kärleksfull godhet mot min faders hus, ... och ni måste rädda våra själar från döden.” — Jos. 2:9—13, NW.

Av israeliternas mirakulösa räddning ur Egypten drog Rahab slutsatsen att Jehova sannerligen är ”Gud uppe i himlarna och nere på jorden”! De gudar som hennes föräldrar dyrkade kunde inte åstadkomma sådana underverk. Därför blev Rahab en tillbedjare av Jehova och blev belönad med privilegiet att bli en av den utlovade Messias’, Jesu Kristi, stammödrar. — Matt. 1:1, 5.

Rahabs sonhustru Rut övergav också sina föräldrars gudsdyrkan och blev välsignad på samma sätt. Det hade uppstått hungersnöd i Juda land, och därför begav sig den israelitiska kvinnan Noomi, hennes man och deras båda söner till Moabs land, där sönerna gifte sig med moabitiskor, och den ena av dem var Rut. Efter någon tid dog Noomis man och båda söner och lämnade alltså tre änkor efter sig. Noomi beslöt sig för att vända tillbaka till Juda, och därför sade hon till sina sonhustrur: ”Gå, vänd tillbaka, var och en till sin moders hus.” (NW) En av flickorna gick, men Rut vägrade att överge Noomi. — Rut 1:1—14.

Då sade Noomi till Rut: ”’Se, din svägerska har vänt tillbaka till sitt folk och till sin gud [sina gudar, Melin, fotnot; NW]; vänd ock du tillbaka och följ din svägerska.’ Men Rut svarade: ’Sök icke intala mig att övergiva dig och vända tillbaka ifrån dig. Ty dit du går vill ock jag gå, och där du stannar vill ock jag stanna. Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud.’” (Rut 1:15—17) Rut valde att dyrka Jehova tillsammans med Noomi hellre än att vända tillbaka till sitt folk och dyrka deras gudar. Efter någon tid gifte sig Rut med Boas, Rahabs son, och härigenom blev hon välsignad, eftersom hon fick bli farfarsmor åt konung David och en av Jesu Kristi stammödrar. — Rut 4:18—22.

I första århundradet var det också många människor som övergav sina fäders religion för att bli sanna tillbedjare av Jehova Gud. Aposteln Petrus lovordade sådana människor och sade: ”Ni blev befriade från er fruktlösa form av uppförande, vilken ni genom tradition erhållit från edra förfäder.” (1 Petr. 1:18, NW) De förfäder som Petrus syftade på hade följt judiska religiösa traditioner, men uppriktiga judar måste överge dessa traditioner och byta religion, om de skulle kunna vinna Guds godkännande.

Aposteln Paulus var en jude som gjorde det. Han skriver: ”Jag gick vida längre i min judendom än många av mina judiska samtida, driven av min glödande iver för de traditioner, som vi har fått från våra fäder.” (Gal. 1:14, Hd) Paulus var ”en avkomling av fariséer”, och det tycks som om han av sina föräldrar hade uppfostrats som medlem av denna judiska religiösa sekt. (Apg. 23:6; Fil. 3:5) Men när han fick klart för sig att Gud inte godkände de religiösa traditioner som fariséerna följde, tvekade han inte utan bytte religion och blev kristen, fastän detta kan ha vållat hans judiska föräldrar stor sorg.

Varför man byter religion

I de här fallen var det inte rätt och slätt bekvämlighet eller opportunism som låg till grund för bytet av religion. Bytet dikterades inte av själviska motiv, t. ex. en önskan att vara en blivande man eller hustru till lags, något försök att vinna prestige eller att få en bättre ställning i samhället eller att bättra på sina affärer. Det var snarare tvärtom. Att Abraham började dyrka den sanne Guden, Jehova, ledde utan tvivel till att han blev impopulär bland avgudadyrkarna i den mesopotamiska staden Ur. När Rahab omvände sig till att dyrka Jehova och gömde de israelitiska spejarna, gjorde hon detta med fara för livet. Ruts val att tjäna Jehova innebar att hon måste överge sitt eget land och folk. Och när Paulus övergav sina fäders religion för att bli kristen, medförde detta att han fick lida svår förföljelse och utstå många vedermödor. — 2 Kor. 11:23—27.

När de här människorna bytte religion, skedde det sannerligen inte därför att det var bekvämt för dem personligen! De drevs tvärtom till det därför att de hade fått exakt kunskap om Gud och hans uppsåt. De hade skaffat sig tillförlitliga upplysningar, som hade hjälpt dem att klart och tydligt inse att deras föräldrars gudsdyrkan inte var välbehaglig för den sanne Guden, himmelens och jordens Skapare. Det är inte opassande att man överger sina föräldrars religion, om denna religions läror befinns strida mot Guds ord, bibeln. Ett sådant handlingssätt är snarare tillbörligt, modigt och rätt. Och även om det kan vara svårt att byta religion under sådana omständigheter, får det slutligen goda följder om man gör det.

Goda följder av att byta religion

Visst kan föräldrarna till en början bli beklämda och rentav fientligt stämda. Men kom ihåg en sak: Jesus Kristus framhöll att söndringar skulle komma att uppstå i en del hem som en följd av att någon i hemmet började ägna sig åt sann kristen tillbedjan. Men i stället för att uppmuntra människor att söka bevara friden genom att hålla fast vid falska religiösa läror och sedvänjor sade Jesus: ”Den som älskar fader eller moder mer än mig, han är mig icke värdig.” — Matt. 10:34—37.

Det är orätt att avstå från att utöva sann gudsdyrkan bara därför att man skall vara föräldrar eller farföräldrar till lags. Det blir inte till verklig nytta vare sig för dem eller för dig. Du visar dem äkta kärlek genom att villigt fördra deras missnöje eller kanske rentav skymfliga behandling, för att de skall få de bästa tänkbara möjligheter att lära känna sanningarna från Guds ord och få möjlighet att vinna de eviga välsignelser som Jehova Gud har i beredskap åt dem som tjänar honom.

Att Abraham troget höll fast vid den kurs han hade valt påverkade av allt att döma hans far, Tera, och andra släktingar i rätt riktning. När Gud befallde Abraham att lämna Mesopotamien och dess skadliga miljö, som var präglad av babylonisk falsk gudsdyrkan, drog nämligen hans släktingar, också Tera, ut därifrån tillsammans med honom. — Apg. 7:1—4.

Teras rättfärdige sons uppförande gjorde tydligen ett sådant intryck på Abrahams nära släktingar att några av dem slutligen gjorde gemensam sak med Abraham i att utöva den sanna tillbedjan. Vilken belöning var inte detta för att han troget hållit fast vid den religion som Gud godkände! — 1 Mos. 24:4, 50, 51.

Det unga äkta par som vi nämnde om i början av den här artikeln erfor också rik välsignelse av att hålla fast vid sitt beslut att byta religion. Föräldrarna var visserligen mycket emot detta, men den unge mannen berättar så här om vad som hände:

”Varje gång min mor kom på besök till oss talade vi med varandra om de sanningar som vi hade lärt oss från Guds ord — om Guds namn, hur man bör bedja till Gud, de dödas tillstånd osv. Genom att vi ständigt talade om allt det goda som vi hade fått del av började hon tänka och jämföra. Detta var ett framsteg, eftersom hon aldrig tidigare i livet hade tvivlat det minsta på att prästerna hade hela sanningen och inget annat än sanningen. Nu ställde hon sig själv sådana här frågor: ’Varför använder de aldrig namnet Jehova? Varför håller de bibeln för sig själva? Varför säger de att själen är odödlig, när bibeln säger att den kan dö?’” — Hes. 18:4; Jes. 53:12; Åk; NW.

Till sist lät modern sonen och sonhustrun förstå att hon ville lära känna mera om det som hon hade hört dem tala om. ”Ni förstår säkert hur glada vi blev”, skriver hennes son, ”när vårt tålamod en dag blev belönat genom att hon bad oss tala med henne om bibeln och Jehova, i det hon sade: ’Jag börjar tro att katolikerna inte har hela sanningen, när allt kommer omkring.’ Nu, bara några månader senare, delar mamma nitiskt med sig åt andra av bibelns sanningar, som hon har inhämtat. Likadant är det med mina båda systrar. De ämnar snart göra såsom min hustru och jag redan har gjort: symbolisera sitt överlämnande till att tjäna Jehova Gud genom att bli döpta.”

Vilken lycka och endräkt har inte denna familj uppnått tack vare bibelns sanningar! Mamman är oerhört tacksam för att hennes barn inte blint följde den religion de hade blivit uppfostrade i. Det var inte den rätta religionen för någon av dem. Detta bör få dig att begrunda den här frågan: Är dina föräldrars religion den rätta för dig?

Den rätta religionen för dig

Hur kan du avgöra det? Om dina föräldrar är uppriktiga, Gud hängivna människor, som lever ett rent liv och regelbundet besöker religiösa gudstjänster, bevisar detta att deras religion är den rätta för dig? Det är begripligt om man kanske tror det, men lägg märke till att aposteln Paulus antyder att det är mer som fordras.

När Paulus från fängelset skrev till den unge mannen Timoteus, framhöll han att Timoteus’ mor och mormor var föredömliga kvinnor i fråga om tron. (2 Tim. 1:5) De förde ett rent, moraliskt liv. Men de gjorde något mera. Ge akt på de förmanande ord som Paulus därpå riktade till Timoteus, av vilka vi får klarhet i hur det kunde komma sig att den religion som Timoteus’ mor utövade också var den rätta för Timoteus: ”Förbli emellertid du vid det som du har lärt och genom övertygelse kommit till tro på, då du ju vet av vilka du har lärt det [av mor och mormor] och att du från din tidiga barndom har känt de heliga skrifterna, som kan göra dig vis till frälsning genom tron i förbindelse med Kristus Jesus.” — 2 Tim. 3:14, 15, NW.

Lade du märke till att Timoteus’ mor undervisade sin son i de ”heliga skrifterna”? De av Guds ords inspirerade skrifter som existerade under Timoteus’ barndom var de hebreiska skrifternas trettionio böcker. År 41 v.t. skrevs Matteus’ evangelium, och någon gång år 47 eller 48 v.t. begav sig aposteln Paulus ut på sin första missionsresa, och det var av allt att döma vid den tiden som han träffade Lois och Eunice och de blev kristna troende. Alltifrån den tiden kunde dessa trogna kvinnor med hjälp av den Heliga skrift undervisa Timoteus om ”tron i förbindelse med Kristus Jesus”. Deras religion gjorde dem skickade till detta.

Rustar den religion, som dina föräldrar tillhör, dem att göra detsamma? Kan de gå direkt till bibeln och ge svar på frågor om Gud, hans Son, Kristus Jesus, och Guds uppsåt eller om vad som är passande när det gäller uppförandet, såsom Timoteus’ mor och mormor kunde? Om de inte kan det, bör detta få dig att på allvar ifrågasätta om deras religion är den rätta för dig. Den sanna religionen gör nämligen sina anhängare skickade att ge sådan livsviktig undervisning.

Det räcker inte med att du bara tycker eller känner på dig att dina föräldrars religion är den rätta för dig. Om du inte med stöd i bibeln kan bevisa att deras trosuppfattningar är rätta, kan ingen religiös glöd eller uppriktighet i världen göra dessa uppfattningar rätta. Det är dåraktigt att tänka så här: ”Om min religion är god nog åt far och mor, då är den god nog åt mig.” Hur skulle det ha gått om Rahab hade resonerat så, om hon hade förlitat sig på sina föräldrars gudar och fortsatt att dyrka dem? Då skulle de alla ha blivit förintade såsom de övriga människorna i Jeriko! Att Rahab frimodigt tog ståndpunkt på den sanne Gudens, Jehovas, sida blev till gagn för dem alla. ”Rahab jämte hennes fader och moder och hennes bröder ... och alla som tillhörde henne lät Josua leva.” — Jos. 6:23—25.

Dessutom drabbas all falsk religion i denna tid av en fördömelsedom. Rannsaka därför Skriften! Pröva omsorgsfullt din religion i dess förkunnelses ljus. Överge falsk religion såsom bibeln påbjuder: ”Gå ut från dem och skilj er från dem.” (2 Kor. 6:17, Hd) Sök finna den religion som tar bibeln på allvar och som gör var och en som omfattar den skickad att vara en Guds tjänare. Det är den rätta religionen för dig. Vinn Guds beskydd och välsignelse genom att omfatta den.