Frågor från läsekretsen
● Varför ger Sällskapet Vakttornet inte ut böcker med förenklat innehåll, som föräldrar kan använda för att lära sina barn bibelns sanningar? — En fråga som grundar sig på ofta förekommande förfrågningar från läsekretsen.
Jehova Gud ålägger föräldrarna själva ansvaret att undervisa sina barn. ”Dessa ord, som jag i dag giver dig, skall du lägga på ditt hjärta. Och du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du står upp.” (5 Mos. 6:6, 7) Liknande anvisningar upprepas på andra ställen i bibeln. (1 Mos. 18:17—19; 5 Mos. 4:9, 10; 11:19—21; Ps. 78:1—8; Jes. 38:19) Denna princip gäller också för kristna föräldrar och de måste följa den. Sedan Paulus givit barn uppmaningen att lyda sina föräldrar, fortsätter han: ”Och ni fäder, var icke irriterande mot edra barn, utan fostra dem städse i Jehovas tuktan och auktoritativa råd.” — Ef. 6:4, NW.
Det är sant att Gud gjorde anordningar för ett prästerskap i samband med sin lag, och dess medlemmar skulle undervisa folket. (Mal. 2:7) Det är också sant att när lagförbundet upphörde att gälla och kristendomen grundades, gjordes anordningar för ett nytt prästerskap, som skulle tillgodose ödmjuka människors behov. Häri inbegripes i våra dagar en organiserad klass, kallad den ”trogne och omdömesgille slaven”, som har fått i uppgift att ”giva dem deras mat i rätt tid”, varmed menas andlig mat. (Matt. 24:45—47, NW; Hebr. 3:1; 1 Petr. 2:9; Upp. 20:6) Men därför att det förhåller sig så, kan vi inte förfäkta att den ”trogne och omdömesgille slaven” bör ge ut särskilda barnböcker. Israels präster skrev inte särskilda bokrullar, som barnen kunde studera. Guds lag föreskrev inte särskild från de vuxna avskild undervisning för grupper av barn. Unga och gamla skulle alla komma tillsammans för att få undervisning. (5 Mos. 31:10—13) Det är likadant i vår tid. Den ”trogne och omdömesgille slaven” serverar den andliga maten och gör anordningar för möten av olika slag inom församlingen, så att födan kan bli tillgänglig för alla samtidigt, gamla och unga. Dessutom bör föräldrar i dag, i likhet med föräldrarna i Israel, som måste lägga Guds bud på hjärtat så att de senare kunde inskärpa dem hos sina barn, framställa sanningen enkelt och lättfattligt för sina barn. Varken den undervisning som prästerna i Israel gav eller den ”omdömesgille slavens” anordningar för den teokratiska organisationen i våra dagar var eller är uteslutande för barn.
Ingen av de sextiosex böckerna i bibeln skrevs särskilt med tanke på barn. Ända ifrån sin tidiga barndom blev Timoteus av sin mormoder Louis och sin moder Eunice undervisad från de heliga skrifterna och inte från någon studiebok för barn. (2 Tim. 1:5; 3:15) Den förebildliga teokratien i Israel tillhandahöll inte något förenklat studiematerial för barn. Ej heller i Jesu och hans apostlars dagar vidtogs dylika anordningar. Det borde inte finnas ett sådant behov nu heller. Det är föräldrarnas av Gud givna plikt att bereda materialet så att barnet kan fatta det. Det är nyttigt för föräldrarna. Det innebär att föräldrarna själva måste studera flitigt, ty man måste ha gedigna kunskaper själv för att kunna ge tydliga och enkla förklaringar åt andra. Dessa kunskaper kan komma till god användning i tjänsten på fältet, när man träffar på sådana som är barn i fråga om kunskap om inte i fråga om ålder. Det är tillrådligt att föräldrarna håller regelbundna studier med barnen och att de då använder andrahandsartiklarna i Vakttornet. Artiklarna bör läsas och dryftas genom att man begagnar fråge- och svarsmetoden. Att man använder samma studiemateriel som de vuxna kommer barnen att känna sig mer som en del av den organiserade samfälligheten än som en avskild, underlägsen grupp.
De föräldrar och andra vuxna människor, som tror att barn är för unga för att lära sig allvarliga ting, bör stanna inför följande framställning, som står att läsa i en detta år utgiven broschyr, som framhåller vikten av att ge religiös undervisning åt barn medan de är helt unga: ”Pedagoger håller före att inget barn är för ungt att lära. Ja, de vidhåller bestämt att man lär sig lika mycket under de första tre levnadsåren som under hela det återstående livet!” Lär de sig inte ett mycket invecklat språk under de första få levnadsåren? Kom ihåg hur svårt det är även för en vuxen att lära sig ett nytt språk. Underskatta inte barnens själsförmögenheter. Du kommer att bli förundrad över hur mycket de kan lära sig, hur lätt de fattar sådant, som du trodde var alldeles för svårbegripligt för dem.
Föräldrar tar del i verket med att bära vittnesbörd och mödar sig storligen med att förklara och göra budskapet förståeligt för dem de har bibelstudier med. Varför skulle det inte vara dem en lust och glädje att göra samma sak för sina barn? Det är föräldrarnas privilegium, de bör vårda sig om detta och inte önska att det skulle övertagas av någon annan. Föräldrarna bor och lever tillsammans med sina barn, talar med dem, förklarar många saker för dem som rör det dagliga livet. Varför inte göra detsamma med sanningen? Är allting annat så mycket viktigare? Håll regelbundna studier med dem och använd då Vakttornets publikationer och bibeln.
Betyder detta att vi inte bör leda studier i tjänsten på fältet med barn, som inte är våra egna? Nej, det betyder det inte! Om vi leder bibelstudium i ett hem där det finns barn, uppmuntra då barnen att sitta med vid studiet och ta del i det. Om några barn skulle önska studera men inte deras föräldrar, men föräldrarna trots detta är villiga att låta barnen studera med oss, då bör sådana studier hållas. Vi lägger oss inte vinn om att ordna särskilda möten för barn, likt söndagsskolor; men om några barn önskar studera med oss och deras föräldrar inte har något att invända däremot, kan vi leda sådana studier. Kristus Jesus gjorde inga särskilda försök att samla barnen, men när äldre människor, som hade barn i sin vård, förde sådana till honom, tog han emot dem och tillrättavisade dem som sökte hindra barnen att närma sig honom. (Matt. 19:14; Mark. 10:13—16) Vi kan visa att vi har omsorg om barn i liknande situationer, och bör för att hjälpa dem använda oss av de studieböcker som framställts för unga såväl som gamla och därvid framställa budskapet så enkelt att de som vi studerar med kan förstå det.