av ett manligt vittne för Jehova. Men om hon föredrar att göra detta för sitt samvetes skull, så är detta helt i sin ordning.

Situationen är något annorlunda när ett regelbundet bibelstudium hålls på en bestämd tid i ett hem och en överlämnad, döpt man är närvarande. Detta är en på förhand avtalad stund av undervisning, då den som leder studiet i verkligheten presiderar. Om ett döpt, manligt vittne är närvarande, blir detta en utvidgning av församlingen. Om ett döpt, kvinnligt vittne av någon orsak leder ett sådant studium, bör hon rätteligen bära huvudbonad och på så sätt visa att hon inser att mannen i vanliga fall skulle ge biblisk undervisning under sådana omständigheter.

Det finns goda skäl att kristna kvinnor ägnar tillbörlig uppmärksamhet åt att bära huvudbonad när omständigheterna kräver detta. Som aposteln Paulus påpekade skall detta ske ”för änglarnas skull”. (1 Kor. 11:10, NW) Ja, det är kristna kvinnors privilegium att vara goda exempel för änglarna i deras lojala undergivenhet för Jehova Gud och hans regerande konung, Jesus Kristus. Detta innebär inte att änglarna lär av kristna kvinnors goda exempel. Milliontals änglar underordnade sig lojalt Gud långt innan människan blev skapad, och de fortsätter att göra detta. Men precis som vi blir uppmuntrade av våra medtroendes goda exempel, så gläder sig änglarna när de ser kvinnor som har den rätta synen på ledarskap.

Vilken förträfflig tillskyndan bör inte detta ge kristna kvinnor att fortsätta att visa tillbörlig respekt för ledarskap inom Jehovas anordning!

”Predika ordet” — var och varför?

DET var år 64 eller 65 v.t. Aposteln Paulus plågades i kedjor som fånge i Rom. Under dessa omständigheter skrev han sitt andra brev till Timoteus. Paulus’ syfte var att göra Timoteus skicklig att såsom kristen tillsyningsman stå emot avfälliga element i församlingen och att bygga upp den såsom en kraftig ”pelare och ett stöd för sanningen”. — 1 Tim. 3:15, NW; 2 Tim. 1:8, 16.

Paulus visste att han inte så länge till skulle vara i stånd att iaktta hur Timoteus hade omsorg om tjänsten såsom tillsyningsman eller ”äldre man” (NW). Men Gud och Kristus skulle vara det. Därför skrev han: ”Jag ålägger dig högtidligen inför Gud och Kristus Jesus, som är bestämd till att döma de levande och de döda, och vid hans manifesterande och hans rike: predika ordet, håll enträget på med det i gynnsam tid, i svår tid, tillrättavisa, förebrå, förmana med all långmodighet och undervisningskonst.” (2 Tim. 4:1, 2, NW) Men var skulle Timoteus ”predika ordet”, och varför skulle han göra det? Vad betydde det för honom att han gjorde det i ”gynnsam tid” och i ”svår tid”?

Om man tar hänsyn till sammanhanget, blir det uppenbart vad Paulus tänkte på. Tidigare hade han underrättat Timoteus om den avfällighet som började komma i dagen och som slutligen skulle nå full utveckling. (2 Tim. 2:14—18; 3:8—13) Och sedan Paulus uppmanat Timoteus att ”predika ordet”, hänsyftade han med sina ord på människor som skulle vända sig bort från sanningen, dvs. bli avfällingar. Han förklarade: ”Det skall komma en tidsperiod, då de inte skall fördra den hälsosamma läran; utan i överensstämmelse med sina egna begär skall de samla lärare åt sig för att få sina öron kliade. Och de skall vända sina öron bort från sanningen