Varför bör man inte frukta för dem som dödar kroppen
1, 2. a) Vilka är det som Jesus bjuder sina efterföljare att de inte skall frukta, och i vilket tillstånd befinner de sig? b) Med vilka ord riktade Gud genom sin profet Jesaja uppmärksamheten på detta, när han gav sitt folk uppmuntran?
VILKA människor är det som Jesus Kristus bjuder sina efterföljare att de inte skall frukta, enligt orden i Matteus 10:28? Alla dessa är dödliga människor, sådana som du och jag. De kanske är starka politiskt, militärt, materiellt eller religiöst sett, och de dyrkas kanske såsom gudar av folk som de regerar eller befaller över, men likväl är de bara människor, som befinner sig i ett döende tillstånd. De kan inte undfly den död, som den förste mänsklige syndaren, Adam, vidarebefordrade till alla sina barn, oss alla inbegripna som lever på jorden i denna tid. Den ende levande och sanne Guden riktade uppmärksamheten på detta förhållande, när han förutsade att hans forntida folk skulle bli befriat från det babyloniska världsväldet, som omringade dem och förhindrade deras möjligheter att undkomma. Till detta folk sade Jehova Gud:
2 ”Jag, jag själv är den som tröstar eder, ni människor. Vem är du, att du skulle frukta för en dödlig människa, som skall dö, och för en människoson, som skall göras lik blott och bart grönt gräs? Och att du skulle glömma Jehova, din Danare, honom som utsträcker himmelen och lägger jordens grundvalar, så att du beständigt hela dagen lång kände fruktan för dens raseri, som omringar dig, som om han vore redo att fördärva dig? Och var är dens raseri, som omringar dig?” — NW.
3. a) Vid vilken tid passade det att uttala dessa ord till den nation som stammade från Jakob? b) Till vilka kan just dessa ord med rätta riktas i denna tid, och varför det?
3 Dessa ord ur Jesaja 51:12, 13 kunde mycket väl uttalas till det folk, som härstammade från Jakob, efter det att det babyloniska världsväldet hade fallit år 539 f. Kr. och efter det att erövraren, Cyrus den store, hade utfärdat sitt påbud år 537 f. Kr. om att de en gång omringade judiska fångarna skulle få återvända från Babylon till sitt kära hemland, Palestina. Men hur förhåller det sig med Jehovas vittnen i våra dagar? De erfor en befrielse från det stora Babylon år 1919 e. Kr. Så i princip kan orden i Jesaja 51:12, 13 riktas till dem i förhållande till alla de politiska diktatorer som har uppstått sedan det året och som har försökt stoppa det världsvida predikandet av Riket, som Jehovas vittnen har gripit sig an med i lydnad för de ord av Jesus, som vi finner i Matteus 24:14. Var finns nu dessa diktatorer, som varit ansvariga för att kropparna av många tusen Jehovas vittnen har blivit dödade?
4, 5. a) Var befinner sig de här omnämnda diktatorerna och förtryckarna, som i våra dagar har haft med Jehovas vittnen att göra? b) Vad bevisade sig dessa förtryckare vara, och vilken inställning bör vi ha till dem som alltjämt lever kvar?
4 Var finns Benito Mussolini, som var fascistisk diktator mellan åren 1922 och 1943? År 1945 avrättades han av italienare, vilka skändade hans kropp. Var finns Adolf Hitler, som var nazistisk diktator mellan åren 1933 och 1945? Han valde att skjuta sig framför att bli tagen till fånga. Var finns ”il Tedesco” (”tysken”) Pius XII, den påve som ingick konkordat med de katolska diktatorerna Mussolini och Hitler och som var en ivrig förkämpe för Katolsk aktion? Hans kista står i ett gravvalv i Vatikanen sedan oktober 1958. Var finns Josef Stalin, som var rysk kommunistdiktator i tjugonio år och som var saker till att Jehovas vittnen försmäktade i fängelser och slavarbetsläger i Ryssland och Sibirien? En hjärnblödning gjorde slut på hans liv den 5 mars 1953. Var finns general Rafael Leonidas Trujillo, som blev Dominikanska republikens diktator år 1930? Han mördades av officerare i sin egen krigsmakt den 30 maj 1961, varvid en notorisk era i republikens historia upphörde.
5 Var och en av dessa förtryckare av mänskligheten bevisade sig vara just det som Jehova Gud hade sagt: ”en dödlig människa, som skall dö”, av dödens lie gjord ”lik blott och bart grönt gräs”. Varför skulle Jehovas vittnen då såsom förkunnare av Guds himmelska rike frukta för de diktatoriska förtryckare som alltjämt lever kvar?
De predikar även om de förblir underdåniga
6. Hur handlar Jehovas vittnen mot politiska totalitära härskare i överensstämmelse med Romarna 13:1, och när intar de samma ståndpunkt som apostlarna gjorde enligt Apostlagärningarna 5:29?
6 Rikets förkunnare i våra dagar mödar sig inte med att påskynda de totalitära styresmäns död, vilka alltjämt utövar politisk myndighet. De lyfter inte sin hand mot dessa, men de bemödar sig med allt allvar om att lyda den apostoliska befallningen i Romarna 13:1: ”Må var själ vara underdånig de överordnade myndigheterna.” (NW) När dessa totalitära styresmän söker göra slut på Jehovas vittnens trogna fasthållande vid Guds rike och stoppa deras predikande av detta rike, följer de emellertid Jesu Kristi apostlars föredöme och säger: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” (Apg. 5:29, NW) Att Jehovas vittnen måste lyda Gud mer än någon annan bemyndigar dem likväl inte att kämpa mot förföljare och förtryckare förmedelst någon politisk verksamhet eller genom att gripa till öppet våld mot dem.
7. Vilken hållning intar de förföljda vittnena för Jehova gentemot politiska myndigheter, som påminner om den som den förföljde David intog gentemot konung Saul?
7 När Jehovas vittnen blir förföljda av politiska myndigheter, intar de samma hållning som David från Betlehem. Han blev med orätt förklarad fredlös och blev förföljd av den avundsjuke konung Saul, som härskade över Jakobs, Israels, nation; men den förföljde David lyfte aldrig sin hand för att skada konung Saul eller för att strida mot det folk, över vilket konung Saul härskade. David tänkte alltid på att konung Saul var ”Jehovas smorde” och att det fördenskull var Jehovas sak att ta ifrån konung Saul regeringsmakten, om han så önskade. Vid ett tillfälle, då David hade konung Sauls liv i sin hand och hans systerson Abisai bad att få döda konung Saul, sade David därför: ”Så sant HERREN [Jehova] lever, HERREN må själv slå honom, eller ock må hans dödsdag komma i vanlig ordning, eller må han draga ut i strid och så få sin bane.” — 1 Sam. 26:10.
8. Hur kom det sig att David inte i själviskhet hade någon del i den förföljande konung Sauls död?
8 En kort tid härefter drog verkligen konung Saul ut i strid, nämligen mot filistéerna. Konung Saul blev dödligt sårad av en filisteisk pil, och han störtade sig då på sitt eget svärd för att påskynda sin död, innan fienden fick fatt på hans kropp. David, som var ett hebreiskt vittne för Jehova, hade således inte någon del i sin förföljares död i syfte att bana väg för sig själv att bli Israels konung.
9. Vem var det som David gav äran för att han blivit räddad undan sin förföljare, och hur uttryckte han sig?
9 David kunde alltså ge sin Gud, Jehova, äran för räddningen undan förföljaren, konung Saul. I överskriften till Psalm 18, som David skrivit, läser vi följande ord: ”Av Jehovás tjänare David, som talade till Jehová denna sångs ord på den dag, då Jehová hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand. Och han sade.” Ja, vad sade han? ”Jag älskar dig, Jehová, min styrka, Jehová, min klippa, mitt bergfäste och min frälsare. Min Gud är min klippa, jag söker skydd hos honom, min sköld och min frälsnings horn, min borg.” (Ps. 18:1—3, Åk; 2 Sam. 22:1—3) I likhet med David väntar Jehovas kristna vittnen i våra dagar på att Jehova skall rädda dem undan deras fiender och förföljare.
10. Hur lång tid kan man bli tvungen att vänta, vilket blir belyst av de erfarenheter Jehovas vittnen har haft i det som nu är Östtyskland?
10 Detta kan innebära många års väntan, såsom det var i fallet med David. I Östtyskland fick Jehovas vittnen först vänta på att Hitlers nazistvälde skulle upphöra; och nu måste de vänta på slutet för den nya totalitära styrelse som tagit nazismens plats, det kommunistiska välde som är beroende av Sovjetryssland nu med Bresjnev vid styret. Hur länge till de måste vänta på räddningen, det vet vi inte, men de är fast beslutna att vänta, till dess Jehova åstadkommer den.
11. a) Hur länge kan Jehovas vittnen alltjämt tvingas att utstå orättvist straff? b) När skall sådan förföljelse med visshet upphöra?
11 En diktator kan dö av naturliga orsaker eller på annat sätt, men en totalitär regim kan fortsätta efter hans död, såsom det skett i Sovjetryssland. Det kan också hända att en förändring sker i fråga om den politiska styrelsen, men den nya regimen kan likväl fortsätta att förbjuda Jehovas vittnen och förhindra att de predikar Guds rike och hjälper andra att dra ut ifrån det stora Babylon och att komma till livets vatten. (Upp. 18:2—4; 22:17) Diktatorerna eller de förtryckande regeringarna kanske inte kommer att försvinna under de återstående månaderna eller åren för denna ”ändens tid”, och Jehovas vittnen i de olika länderna kan tvingas att gå under jorden och fortsätta att dyrka sin Gud och att predika med stor fara för orättvist straff ända fram till slutet på denna tidsperiod. Men en sak vet vi säkert. Diktatorer, totalitära regeringar och alla andra former av mänsklig politisk styrelse kommer att gå under i vår generations tid, i Harmageddonstriden, ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”.
12. Vilkas dårskap kommer då att bli uppenbar, och vilkas vishet?
12 Slutet kommer att bli våldsamt för dem alla, då den allsmäktige Guden själv griper in förmedelst sina himmelska exekutionstrupper, hans heliga änglar under Herren Jesu Kristi befäl. Då kommer det att visa sig vilken dårskap styresmännen begått, när de inte tillåtit att Guds rike fått predikas fritt och ohindrat och inte fäst något avseende vid detta rike. Det kommer också att visa sig att Rikets förkunnare har handlat vist, ty de skall få överleva och skall uppnå evig frihet. — Upp. 19:11—21; 16:14, 15.
Oförmögna att ”döda själen”
13. Vilket skäl angav Jesus till att Rikets förkunnare inte skulle frukta dem som dödar kroppen?
13 Varför sade Jesus Kristus till sina efterföljare att de inte skulle frukta dem som dödar kroppen? Det främsta skälet han gav var inte att de som dödar kroppen själva är dödliga. Det skäl Jesus angav var att dessa som dödar kroppen ”icke kunna döda själen”. (Matt. 10:28, NW) Dessa Jesu ord har det romersk-katolska prästerskapet och kristenhetens protestantiska präster och predikanter citerat såsom stöd för läran att det inte går att döda människosjälen och att den är en ”odödlig själ”, såsom forntidens babylonier och de hedniska grekerna påstod. Hela bibeln, de hebreiska såväl som de grekiska skrifterna, lär att människosjälen är dödlig, inte odödlig, förstörbar, inte oförstörbar. Det finns minst åttioåtta verser i bibeln, som man kan citera för att påvisa att människosjälen dör; ingen enda text visar att den är odödlig.
14. Vilka bibeltexter kan anföras såsom bevis för att människosjälen dör, och hur kommer det sig att människosjälen kan dö?
14 I Hesekiel 18:4, 20 (1878) heter det till exempel: ”Den själ, som syndar, hon skall dö.” Jesus själv sade: ”Min själ är djupt bedrövad ända till döds.” (Matt. 26:38) I Uppenbarelseboken 16:3 (Åk) heter det: ”Varje levande själ i havet dog.” Människosjälen utgör människan själv såsom individ, bestående av kroppen av kött och den verksamma livskraften, som vidmakthålls genom andningen. (1 Mos. 2:7, 1878) När människokroppen dödas, dödas alltså själen; den förnuftsbegåvade individen dör.
15. Varför kan människor som dödar kroppen inte döda själen?
15 Vad menade Jesus Kristus då, när han sade: ”Bliv icke förskräckta för dem som döda kroppen, men icke kunna döda själen”? Han menade att dessa människor, som motstår och undertrycker predikandet av Guds rike, inte kan förhindra att de trogna predikarna av Riket får en uppståndelse för sina själar från hades, den döda mänsklighetens gemensamma grav.
16. Hur framgick det av det som hände med Jesus att de var oförmögna att döda själen? Vilken profetia gick därmed i uppfyllelse?
16 Låt oss ta ett exempel. Jesus Kristus var den störste predikaren av Guds rike. Jehova Gud, hans himmelske Fader, lät fienden döda Jesu kropp. Sedan Jesus blivit begravd i en minnesgrav och alltså gått till hades, sökte fienden förhindra att han skulle få en uppståndelse från de döda. De judiska översteprästerna och fariséerna fick den romerske ståthållarens bemyndigande att försegla stenen, som utgjorde dörren till graven, och att sätta ut vakt vid den för att hindra att någon förde bort Jesu kropp. Men på tredje dagen uppväckte Gud, den Allsmäktige, sin trogne son, Jesus Kristus, från de döda. (Matt. 27:57—28:7) På detta sätt gick orden i Psalm 16:10 i uppfyllelse på Jesus: ”Du skall icke lämna min själ åt dödsriket [scheol, NW; Åk], du skall icke låta din fromme få se graven.”
17. a) På vem tillämpade aposteln Petrus Psalm 16:10? När och hur gjorde han det? b) Varför kan man säga att Gud inte lämnade Jesu själ i ”dödsriket”, rätteligen kallat hades och scheol?
17 På femtionde dagen efter Jesu uppståndelse från de döda blev aposteln Petrus inspirerad av Guds utgjutna ande, och han tillämpade då Psalm 16:10 på Jesus, i det han sade: ”David säger med tanke på honom: ’... du [skall] icke ... lämna min själ åt dödsriket [hades, NW, Åk] och icke låta din Helige se förgängelse.’ ... Därför förutsåg han, att Messias skulle uppstå, och talade därom och sade, att Messias icke skulle lämnas åt dödsriket och att hans kropp icke skulle se förgängelse. Denne — Jesus — har nu Gud låtit uppstå; därom kunna vi alla vittna.” (Apg. 2:25—32) Jesu jordiska fiender kunde alltså döda hans kropp, därför att Gud tillät detta, men de kunde inte döda hans själ; de kunde inte döda hans rätt till framtida liv genom en uppståndelse från de döda. När Jesu fiender dödade hans kropp, uppfylldes profetian i Jesaja 53:12: ”Han uttömde sin själ till död och blev räknad bland illgärningsmän.” (Åk) Men på tredje dagen uppreste den allsmäktige Guden Jesus Kristus till liv igen såsom en själ genom att uppväcka honom från de döda. Han lämnade alltså inte Jesu själ i ”dödsriket”, hades eller scheol.
18. a) Vad var det som Jesu ord i Matteus 10:28 kraftigt uppmuntrade hans lärjungar att tro på? b) Vilken egenskap har Kristi efterföljare måst äga för att kunna hålla i med att predika om Riket?
18 Jesu ord till apostlarna om att de inte skulle frukta dem som dödar kroppen, men som ”icke kunna döda själen”, utgjorde fördenskull en kraftig vädjan till dessa apostlar om att tro på uppståndelsen. Vilken egenskap behövde Jesu Kristi efterföljare då på den tiden för att kunna hålla i med att predika om Guds rike, fastän fienderna till detta budskap dödade dem för att de höll i med att predika? Vilken egenskap kräver denna predikoverksamhet att hans efterföljare i denna tid besitter? Då på den tiden fordrades det stor tro, och i våra dagar fordras det också stor tro, ja, starka förhoppningar om en uppståndelse för de döda genom Guds, den Allsmäktiges, makt och kraft. Apostlarna, till vilka Jesus riktade orden i Matteus 10:28, hade en fast grundval för sin tro på Guds makt och hans uppsåt att uppresa döda människor till liv.
19. Vilken fast grundval hade Kristi apostlar för sin tro på Guds makt att uppväcka de döda?
19 Av den bibliska skildringen kände apostlarna till att Jehovas profeter Elia och Elisa flera hundra år före Jesu Kristi tid hade upprest döda människor till liv. De var också ögonvittnen till att Jesus reste upp den judiske synagogföreståndaren Jairus’ dotter till livet. (1 Kon. 17:17—24; 2 Kon. 4:32—37; Matt. 9:18—26; Luk. 8:40—56) Och i samma tal av Jesus, strax innan han bjöd apostlarna att inte frukta för dem som endast kan döda kroppen, sade han till de tolv: ”Medan ni gå, predika då och säg: ’Himmelriket har kommit nära.’ Bota sjuka människor, uppväck döda.” — Matt. 10:7, 8, NW.
20. Varför skulle apostlarna inte frukta för att förlora livet i Guds verksamma tjänst? Och vad blir samtidigt alla Rikets förkunnare uppmuntrade att vara?
20 Om någon av apostlarna uppreste någon död människa till liv under denna första predikokampanj eller inte, det säger bibeln ingenting om; men längre fram uppreste aposteln Petrus den döda lärjunginnan Tabita, också kallad Dorkas, till livet. (Apg. 9:36—41) När Jesus bjöd apostlarna att de inte skulle hålla tyst med budskapet om Riket på grund av fruktan för mordiska människor, förstod de mycket väl att de inte fick frukta för att förlora sitt mänskliga liv i Guds verksamma tjänst, ty det skulle bli en uppståndelse från de döda, och vid den tiden skulle de få sin belöning. Vilken uppmuntran är inte detta för Rikets förkunnare att vara trogna, även om det skulle kosta dem deras mänskliga liv!
Vem man skall frukta
21. Vilka goda nyheter har Kristi efterföljare nu fått i uppdrag att predika, och varför måste de göra det utan att frukta för dem som dödar kroppen?
21 De åt Gud överlämnade, döpta efterföljarna till Jesus Kristus har nu blivit förordnade och utsända att predika ”dessa goda nyheter om riket”. I likhet med de tolv apostlarna har de blivit befallda att inte frukta människor, som har makt att döda; ty om de skulle göra det, skulle de inte kunna fullgöra sitt uppdrag att predika Guds rike såsom mänsklighetens enda hopp.
22. Men vilken fruktan bör vara en sporre för dem att utföra predikoverket?
22 Men såsom en sporre för dem att utföra predikoverket utan att bry sig om mordiska människor bjöd Jesus Kristus sina efterföljare att frukta någon annan. Jesus uppenbarade vem detta var genom att tala om vad denne kunde göra, då han sade: ”Bliv icke förskräckta för dem som döda kroppen, men icke kunna döda själen; utan hys hellre fruktan för honom som kan tillintetgöra både själ och kropp i Gehenna.” (Matt. 10:28, NW) Vid ett annat tillfälle och i snarlika ordalag sade Jesus till sina lärjungar: ”Jag säger eder, mina vänner: Frukten icke för dem som väl kunna dräpa kroppen, men sedan icke hava makt att göra något mer. Jag vill lära eder, vem I skolen frukta: frukten honom som har makt att, sedan han har dräpt, också kasta i Gehenna. Ja, jag säger eder: Honom skolen I frukta.” (Luk. 12:4, 5) Denne är inte Satan, djävulen, även om det för närvarande är så att djävulen är ”den som har medel till att förorsaka död”. (Hebr. 2:14, NW) Nej, utan den som skall fruktas är den allsmäktige Guden, Jehova.
23. Om människosjälen är oförstörbar, såsom kristenhetens präster säger, vilka logiska frågor bör vi då ställa?
23 Kristenhetens katolska och protestantiska präster säger att vi människor har en odödlig själ, som är oförstörbar. Om det vore så, då skulle Gud inte ha större förmåga att döda själen än de människor har som dödar kroppen. Och varför skulle vi väl då frukta Gud mera än vi skulle frukta dödliga människor? Varför skulle vi göra detta, om Gud inte kan göra fullständigt slut på vår tillvaro, ifall vi bevisar oss otrogna i att fullgöra vårt uppdrag att predika, som vi fått från Gud?
24. Vilket bokstavligt Gehenna fanns på Jesu tid, och vad lät han det utgöra en symbol av?
24 Men Jesus Kristus sade att Gud verkligen har makt att förgöra både kropp och själ i Gehenna. På Jesu tid fanns det ett bokstavligt Gehenna utanför Jerusalems södra och västra murar. Ordet Gehenna är grekiska och betyder ”Hinnoms dal”. Denna Hinnoms dal gjordes till en offentlig förbränningsplats för Jerusalems avskräde, och då och då brändes också här usla brottslingars döda kroppar. Intet levande plågades med eld här i Hinnoms dal eller Gehenna. Saker och ting tillintetgjordes där genom det effektivaste medel man känner till, genom eld. Fördenskull använde Jesus Hinnoms dal eller Gehenna såsom en symbol av fullständig tillintetgörelse, dvs. av ett förintande av någon, varigenom denne helt utplånas ur tillvaron. Får en sådan tanke dig att rysa?
25. Vad användes Gehenna inte såsom symbol av? Varför inte?
25 Vi förstår alltså att Gehenna inte är namnet på en plats där medvetna människosjälar pinas för evigt i eld och svavel och under överinseende av djävlar. Människosjälen är inte odödlig, och fördenskull kan den inte plågas i evighet. Gehenna betecknar absolut förintelse för evigt.
26. Hur tillintetgör Gud människosjälen i Gehenna?
26 Hur går det då till, när Gud förgör människosjälen i Gehenna? Han gör detta genom att inte ge den förgängliga människosjälen en uppståndelse från de döda under Guds rike. När kroppen dör, dör också själen, dvs. den medvetna, förnuftsbegåvade individen. Kroppen förmultnar och försvinner, den återvänder till jordens stoft. (1 Mos. 3:19) Vad själen beträffar, så låter Jehova Gud inte den ovärdiga döda själen få gagn av det lösenoffer, som Jesus Kristus frambar till Gud för nitton hundra år sedan. Gud låter alltså en sådan icke förtjänt död själ förbli i icke-tillvaron och väcker aldrig upp den från de döda.
27. Vad kan människor inte göra slut på genom att bara döda kroppen, och vilkas uppståndelse kan de inte förhindra?
27 Den dödliga människan kan inte göra slut på en annan människas hela framtida tillvaro bara genom att döda en sådan människas kropp. Människor kan inte förhindra en uppståndelse för en annan död människa, som Jehova Gud låter få röna det livsfrälsande gagnet av hans Sons, Jesu Kristi, fullkomliga, mänskliga offer. De ogudaktiga politiska kommunisterna och andra ateister kan inte förhindra att bibelns profetia går i fullbordan: ”De döda skola uppstå, både rättfärdiga och orättfärdiga.” (Apg. 24:15) De materialistiska kommunisterna i Sovjetryssland och i dess satellitstater kan inte förhindra att Gud uppväcker Jehovas trogna vittnen, som de har dödat, därför att vittnena vägrat att avsäga sig bibelns sanningar och att predika Guds rike såsom den enda styrelse eller regering som kan bringa frälsning.
28. Varför bör de som dödar deras kroppar, som är förkunnare av Riket, nu ta sig i akt?
28 Gud, den Allsmäktige, kan emellertid rättsligen kungöra ett påbud emot att någon, som han fällt en ogynnsam dom över, skall uppväckas. Må de människor, som söker döda Jehovas vittnens kroppar, därför att dessa vittnen vägrar att sluta upp med att predika om Guds rike, fördenskull ta sig i akt! Om ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” (NW) plötsligt kommer över dessa förföljare, och Gud, den Allsmäktige, låter sin slutliga dom gå i verkställighet på dem, innebär detta förintelse för dessa förföljares själar i Gehenna och inte bara förintelse för deras mänskliga kroppar. — Upp. 16:14, 16; 19:15—21.
29. a) Varför bör Jehovas kristna vittnen såsom Rikets förkunnare också ta sig i akt? b) Vem bör de fördenskull frukta, och vad bör de göra?
29 Må Jehovas kristna vittnen, som predikar om hans rike, också ta sig i akt. Varför det? Därför att den allsmäktige Guden också kan utfärda ett rättsligt beslut emot en uppståndelse för envar bland de överlämnade, döpta kristna, om denne underlåter att helt och fullt handla i överensstämmelse med sitt överlämnande åt Gud och om han ger vika för fruktan för mordiska människor och slutar upp med att predika Guds rike, såsom det profetiskt påbjuds i Matteus 24:14. Jehova Gud kan alltså förgöra både själ och kropp i Gehenna, i en evig tillintetgörelse. Är inte detta ett skäl till att de överlämnade, döpta kristna bör frukta Gud mer än människor och därför bör fortsätta att lyda Guds befallning att predika dessa goda nyheter om hans rike? Är det inte ett tvingande skäl för dem att i fruktan för Gud lyda Gud såsom härskare mer än dödliga människor?
30. a) Varför bör det värsta som människor kan göra oss inte skrämma oss från att visa trohet mot Gud? b) Hur förhåller det sig med det värsta som Gud kan göra mot oss?
30 Om lydnad för Gud såsom härskare medför döden för människors hand, så står Guds löfte fast beträffande en uppståndelse från de döda för den trogne. Varför skulle man då frukta människor? Varför skulle man inte hellre frukta Gud och bevisa sig trogen och hålla fast vid hoppet om uppståndelsen? Gud kan göra mycket värre ting än det värsta som människor kan göra mot oss. Det värsta som människor kan göra är att vålla att vi går ned i hades genom att de med orätt dödar våra kroppar. Det värsta som människor kan göra mot oss kan Gud göra ogjort genom att uppväcka oss från de döda till liv i sin eviga nya rättfärdiga ordning. Men Gud kan förgöra de onda fullständigt i Gehenna, såsom ovärdiga hans barmhärtighet genom Kristus; och ingen kan upphäva detta. Låt oss då vara visa och förståndiga och undvika att göra oss förtjänta av något sådant.
31, Hur kommer den uppståndne Jesus Kristus att belöna de efterföljare, som är trogna intill döden, med ”livets krona”?
31 För nitton hundra år sedan försäkrade den uppståndne Jesus Kristus i himmelen sina efterföljare att de skulle få en uppståndelse, om de bevisade sig trogna, fastän de fick lida en oförtjänt död för andra människors hand. Han sade: ”Frukta icke för det som du skall få lida. Se, djävulen skall kasta somliga av eder i fängelse, för att I skolen sättas på prov; och I skolen få utstå bedrövelse i tio dagar [alla dagar]. Var trogen intill döden, så skall jag giva dig livets krona. Den som vinner seger, han skall förvisso icke lida någon skada av den andra döden.” (Upp. 2:10, 11) Fienden kunde tillfoga döden, men den uppväckte Jesus, som är i besittning av ”nycklarna till döden och dödsriket”, ”hades” (NW), kan ge sina trogna efterföljare livets belöning. Hur då? Genom att uppväcka dem från döden i hades. De kristna själarna skall alltså inte förgöras i Gehenna, dvs. i ”den andra döden”. — Upp. 1:17, 18; 21:8.
32, 33. a) Varför fruktade inte Paulus för dem som dödar kroppen? Vilken verkan hade detta på hans predikande? b) Vad uppmanade den fängslade Paulus Timoteus att göra? Vilket eget exempel påminde han därvid om?
32 Aposteln Paulus utgör också ett strålande exempel på en människa med tro på uppståndelsen. Tack vare denna tro lät han sig aldrig förskräckas av människor, som dödar kroppen. Han försökte aldrig behaga människor, utan han slavade för Kristus. Han fruktade Gud mer än människor och höll i med att predika. (Gal. 1:10) Fördenskull kastades han vid flera tillfällen i fängelse av djävulen.
33 I ett brev som Paulus skrev från fängelset, kort innan han blev avrättad av dem som dödar kroppen, manade han Timoteus att hålla på med att predika Guds ord, och han fäste uppmärksamheten vid den slutliga belöningen i förbindelse med sitt eget trogna exempel, när han sade: ”Jag ålägger dig högtidligen inför Gud och Kristus Jesus, som är bestämd till att döma de levande och de döda, och vid hans manifesterande och hans rike: predika ordet, håll enträget på med det i gynnsam tid, i svår tid. Fullgör i allo vad som tillhör ditt ämbete. Jag har kämpat den förträffliga kampen, jag har löpt banan ut, jag har hållit tron. Hädanefter är rättfärdighetens krona förvarad åt mig, vilken Herren, den rättfärdige domaren, skall giva mig som en belöning på den dagen, men icke endast åt mig, utan även åt alla dem som hava älskat hans manifesterande.” — 2 Tim. 4:1, 2, 5, 7, 8, NW.
34. Hur skulle Paulus få ”rättfärdighetens krona”?
34 Den belöning, som han skulle få därför att han hade handlat rättfärdigt, skulle ges honom genom uppståndelsen från de döda efter Herren Jesu Kristi, ”den rättfärdige domarens”, manifesterande i sitt rike.
35. Vilket verk har sedan 1914 givits uteslutande åt Jehovas vittnen? Vad är det som har uppenbarats och gjorts känt för dem, så att de kunnat utföra detta verk?
35 Nu, sedan år 1914, har vi fått ett predikoverk att utföra såsom Jehovas överlämnade, döpta kristna vittnen. (Matt. 24:14; 25:31—34) Endast vi har fått den stora äran att utföra det enastående arbetet med att predika om Guds upprättade rike, ja, att predika om det i alla länder. Ingen annan religiös organisation på jorden utför ett sådant predikoverk. ”Punden”, ”talenterna” eller ”minorna” (NW), som betecknar tjänsten för Riket, har tagits ifrån dem som fruktar, dem som är tröga och lata och de otrogna. (Matt. 25:24—30; Luk. 19:20—26) Tack vare att Guds ord upplåtits har vi fått Rikets budskap anförtrott åt oss. De andliga ting, som har hållits dolda för andra, har uppenbarats för oss. Sådana ting som likt hemligheter varit förvarade i Guds ord har blivit kända av oss. Vad bör vi då göra?
36. Vad bör vi då göra, enligt orden i Matteus 10:26, 27?
36 Jo, detta: Det som den regerande konungen, Jesus Kristus, har sagt oss ”i mörkret”, så att världsliga människor inte i första hand kunnat iaktta det —, det får vi inte behålla för oss själva, utan vi måste säga det ”i ljuset”. Det som vår regerande konung förmedelst den Heliga skrift så att säga har viskat till oss såsom hans trogna, pålitliga lärjungar, det måste vi kungöra vitt och brett; vi måste ”predika det från taken”.
37. Vad bör vi göra, om människor förtalar oss och hotar oss med döden, och varför bör vi göra detta?
37 Men hur bör vi förfara, om människor använder ondskefulla namn på oss och framställer vårt arbete i felaktig dager? ”Frukta ... icke för dem”, lyder konungens befallning. Vad betyder väl det, om de motstår vårt budskap och hotar med att straffa oss med döden? Bli inte förskräckta för dem utan frukta hellre Gud, den Allsmäktige, som kan straffa de onda i Gehenna och kan uppresa de trogna, gudfruktiga människorna till liv i sitt härliga rikes domän. (Matt. 10:26—28, NW) Ja, frukta honom och efterlikna hans störste profet, Jesus Kristus, och håll i med att predika för att därmed helt och fullt bevisa din trohet mot Gud, vilket blir till oförgänglig ära och härlighet för honom. Hans rike med makt att åstadkomma en uppståndelse skall vinna den eviga segern.
[Karta på sidan 87]
(För formaterad text, se publikation)
KARTA ÖVER JERUSALEM UNDER 1:a århundradet
TEMPELOMRÅDET
HINNOMS DAL(GEHENNA)
[Bild på sidan 87]
Usla brottslingars döda kroppar kastas i Gehenna